Problemen är enligt Henrik följande:

”I den här skrivningen [am 138] ingår alltså möjligheten att en domstol ska kunna avgöra huruvida en internetanvändare ska stängas från internet. Detta kan vara är oförenligt med våra grundlagar eftersom en domstol inte kan ha denna befogenhet.”

”En annan komplikation med tillägg 138 är att det innebär ett generellt krav på domstolsprövning för varenda begränsning i yttrande- och informationsfriheten. Det skulle bli väldigt ineffektivt om t.ex. polisen skulle behöva få domstolens godkännande varje åtgärd från polisens sida som innebär en rättighetsinskränkning.”

”Dessutom finns det delvis andra problem. Vi har idag avtalsfrihet vilket innebär att internetleverantör (ISP) kan teckna avtal med sina kunder och uppställa villkor som de gemensamt kommer överens om. Med det här tillägget försvåras detta. Exempelvis finns risken att en ISP tvingas gå till domstol för att stänga av en internetanvändare som inte betalar sin räkning: ”No restriction may be imposed on the fundamental rights and freedoms of end-users”.”

Angående de sannolika problemen på grundlagsnivå så tycker jag att det är för krångligt för att förstå eller ens se de möjliga konsekvenserna. Men om inte en domstol ska/kan ha dessa befogenheter, vilka ska då ha det? Om en användare ska stängas av så måste ISPs helt plötsligt stå för bevisbördan (om det gäller trafik), och då måste de få mer befogenheter i avtalen. Men detta är ingen befogenhet som andra aktörer eller grupper ska ha. Hur ser de ut i de andra 26 länderna och deras lagstiftning?

Även grundlagen påverkas av det postdigitala samhället.

Angående avtalsfriheten tänker jag mig att detta problem är tvådelat.

Jag tolkar det som att de avtal som finns mellan ISP och kund är är mindre problematiska i dagsläget än andra former av regleringar eller strypt internetaccess (t.ex. Hadopi) som kan komma att bli allt vanligare i Europa. Om tillägg 138:a krånglar till avtalsfriheten eller överbelastar systemet kan det ju korrigeras för att harmonisera med rådande EU-lagstiftning.

Om jag ingår i ett avtal med en ISP skriver jag under på att följa ett antal regler och riktlinjer för min access. Men min ISP har i dagsläget inget krav på sig att övervaka all trafik. Det är en stor skillnad mellan att bli nedprioriterad för att man har missat än faktura än att bli helt avstängd från nätet på grund av något annat. Amendment 138:a tolkar jag som att det handlar mer om skydd mot att inte godtyckligt kunna stängas av från internet innan en domstol har prövat fallet. Det handlar inte om att åberopa tillägget så fort man har med flit eller ovetandes missat någon av de vanligaste riktlinjerna i ett avtal.

Förstår någon vad jag menar? En ISP kommer ju inte att behöva gå till domstol för varje unikt avtalsbrott. Detta måste man ju kunna undvika. Jag undrar hur Europaparlamentarikerna tolkar am 138 på den här punkten.

http://departementet.wordpress.com/2009/04/16/vad-ar-det-for-fel-pa-tillagg-138/

Kan tillägga att debatten eteråt är ganska hätsk.

HH är inte en populär figur, speciellt inte efter en tjänsteperson på en direkt råga påstod att termen ”lawul content” inte längre fanns med i telekompaketet, något som blev tillbakavisat ganska fort, tror det tog 45 minuter mellan uttalandet till att vi var en bunt som publicerade text som visade på motsatsen

http://scabernestor.blogg.se/2009/may/regeringen-far-med-osanningar-lawful-content.html

http://danielrisberg.wordpress.com/2009/05/04/naringsdepartementet-forvirrat-angaende-lawful-content/

Om jag eller någon annan får chansen så kommer vi att prata lite med Henrik och Åsa om det här i slutet av månaden. Jag är intresserad av de skrivningar i svensk grundlag som enligt Näringsdepartementet krockar med 138an. Det vore kul att få ta del av den informationen.

Man skulle kunna vända på det och hävda något i stil med: Är det ok att nätanvändare stängs av, regleras etc utan domstolsprövning i svensk lagstiftning?

Min magkänsla som konsument säger mig att operatörer redan har de medel som krävs för att bedriva sin företagsverksamhet och att de redan kan hantera kunder som bryter mot kontrakt. Jag tolkar det som att 138an inte är ett problem i det här fallet, men då gör jag ju inte den bedömningen som politisk sakkunnig.

Tvärtom så anser Henrik Hansson (Åsa Torstenssons politiskt sakkunnige) att 138′an bryter mot svensk grundlag.