TPB AFK: The Pirate Bay Documentary Official Trailer

Aaron Swartz R.I.P. – The Network Transformation

”Federal Reserve är en kartell” – G. Edward Griffin

Storbritanniens övervakningsapparat del 2 – Sociala medier

”Community, Identity, Stability”
– Aldous Huxley, Brave New World, Ch. 1

”Till at last the child’s mind is these suggestions, and the sum of the suggestions is the child’s mind. And not the child’s mind only. The adult’s mind too-all his life long. The mind that judges and desire and decides-made up of these suggestions. But all these suggestions are our suggestions… Suggestions from the State.”
– Aldous Huxley, Brave New World, Ch. 2

”The thought police would get him just the same. He had committed–would have committed, even if he had never set pen to paper–the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever. You might dodge successfully for a while, even for years, but sooner or later they were bound to get you.”
– George Orwell, 1984, Book 1, Chapter 1

”Don’t you see that the whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought?… Has it ever occurred to your, Winston, that by the year 2050, at the very latest, not a single human being will be alive who could understand such a conversation as we are having now?… The whole climate of thought will be different. In fact, there will be no thought, as we understand it now. Orthodoxy means not thinking-not needing to think. Orthodoxy is unconsciousness.”
– George Orwell, 1984, Book 1, Chapter 5

England är ett av västvärldens mest övervakade länder, och inte nog med det, England är ett bra exempel på en misslyckad demokrati och på randen till en ‘failed state’ i många avseenden. Miljoner CCTV-kameror är riktade mot dess medborgare, DNA-databaserna växer så det knakar och polisernas beteende samt uniformer är långt ifrån forna tiders ‘bobbies’ och påminner om militarism och ingenting annat.

Den engelska polisstaten lever på att dess befolkning vill känna sig säker och staten frodas eftersom social kontroll och falsk säkerhet går hand i hand. Det finns ett behov av och en anledning till att politiker väljer att betona ordet ”stabilitet” varje gång de presenterar nya ”stimulanser” och hårdare tag mot brottslighet. En ”stabilitet” som ger britterna mer otrygghet och ”stimulanser” som än mer urholkar deras köpkraft och som signalerar att sämre tider väntar.

En del människor stannar dock upp och reflekterar över denna känsla av falsk säkerhet, varför den premieras i demokratiska samhällen och varför det fortfarande finns en tillit till systemet, att statsmakten expanderar sin kontroll över medborgare i tron om att staten är moralisk och nödvändig. Vi lever i en era av rädslans politik.

Den senaste tidens kravaller i London lämnar mycket att önska kring journalisters rationella förmåga att se mönster, knyta ihop verklighetsförankrade punkter och presentera en djupare och kritisk analys på vad som faktiskt ligger och bubblar under ytan i det brittiska samhället. Just nu är mediarapporteringen inte mer än ideologiska dogmer, semantiska ordlekar och okunskap.

Det finns ett enormt missnöje bland delar av befolkningen som politikerna inte tar på allvar, och som kommer att förvärras nu när det kommer krav på hårdare tag, längre straff och mer avhumanisering och kontroll av medborgare. Allt för att människor vill känna sig säkra. Kommande kriser kommer endast att leda till ökad statism, ökad övervakning och ett minskat hopp inför framtiden. En hel ungdomsgeneration berövas möjligheterna till frihet och hopp om framtiden.

Det hela är mycket systematiskt och det har allt att göra med det osäkra ekonomiska läget och på grund av all manipulation av fiatvalutor, ekonomisk statistik, bostadsmarknader och priser. Det finns incitament för västvärldens demokratier att fortsätta låna av ofödda generationer och beröva pensionärer på deras pensioner, just på grund av att deras idéer och teorier ger dem mer rätt att konfiskera pengar från medborgare och leva över sina tillgångar utan några som helst konsekvenser på vare sig kort eller lång sikt.

Den brittiska polisstatens hårda behandling av dess medborgare är ingenting annat än upprätthållandet av en illusion av säkerhet och är en direkt attack på fri- och rättigheter. Givetvis ska skyddet för egendom och kontrakt upprätthållas, men många av de domar som har klubbats igenom sedan de brittiska upploppen är bortom alla rimliga gränser och sunt förnuft. Straffen är inte alls proportionerliga sett till många av de faktiska konsekvenserna av människors handlingar gentemot sina medmänniskor och egendom. Att människor visar sitt missnöje genom att förstöra samhället och använda våld är såklart inget förnuftigt sätt att lösa samhällsproblemen på. Faktum är att våld bara gör det värre. Statsmakten väljer att driva på den osäkra utvecklingen ännu mer och agerar hårt samt resolut för att få ännu mer legitimitet i värdelösa folkomröstningar. Men individer förstår att principer och etik, vad som anses vara ”rätt” och ”fel”, inte upprätthålls inom systemet; de är så att säga relativa för hur politiker agerar.

Politiker och byråkrater kommer att använda samtliga nya teknologier som kan användas för att öka ”säkerheten”, som ett sätt att vinna röster och för att öka kontrollen av samtliga medborgare. Det ska stärka gemenskapen i samhället sägs det, men det håller istället på att riva sönder det helt. Alla kriser, upplopp, nattliga brandräder, plundring, rån och grupper som möts på allmän plats, kommer att driva på kravet efter ökad säkerhet, en falsk förrädisk säkerhet som inte har någon plats i ett samhälle. En liten grupp människor bedriver denna övervakningsverksamhet som vi bara har sett början på. Tro mig. Dessa människor anser att människan är alltings mått och att Dom har de stora planerna, de storslagna planerna för att designa ett säkert och kontrollerat samhälle. På sikt kommer stater ha pejl på dina GPS-koordinater, objekt och människor kommer RFID-chippas direkt eller indirekt, kamerorna kommer krypa in i hemmet eller där vi tillåter dem att finnas.

Varningssignalerna blir fler och fler för varje dag. Men större delen av västvärlden är i förnekelse. Inte nog att vi inte säger ifrån att väst exporterar och säljer övervakningsmaterial till totalitära stater, regimer, misslyckade stater och lösa grupperingar som opererar hemligt, vi vägrar att se, höra, lägga märke till och klaga på att vi har kameror riktade mot oss, att våra telefoner kan skrapas på data och ge exakta koordinater på var vi befinner oss. Vi till och med meddelar var vi är någonstans och är med i ‘sociala’ nätverk där vi övervakar varandra(!) Och när vi plötsligt kommer på att bolag kanske har byggt in funktioner som skrapar data från våra telefoner, ja då blir människor förvånade?! Är det inte fler som förstår hur vrickat det här är? Hur långt det har gått?

Läget är minst sagt hopplöst. Journalisterna bara skruvar på sig och skriver om totalt oviktiga saker eller övar på sitt journalistiska ämbete i form av elaborerade copy paste-övningar där man tar material från TT och källor på nätet som skojsiga sidor som man har blivit tipsade om på twitter, och så ”skriver” man ihop lite sköna artiklar, lite myspys sådär (lägg till tjejfnitter eller gubbskratt). Men så länge lönen ger er krediter på banken och mer till bostadslån för lya på Söder, så är allt som det ska.

Jag saknar de djupare analyserna av de underliggande delarna av samhället. Jag väntar på de breda generella analyserna av statsmakten som sådan, det finansiella systemet, ekonomisk historia, det överbelastade välfärdssamhället, vad pengar är, vad kontrollstaten leder till, hur skuldekonomin fungerar, vad som försiggår i andra delar av världen och vilka ekonomiska teorier som ompaketerar merkantilismen i en annan pseudovetenskaplig form. En pseudovetenskap som förövrigt fullkomligt dominerar våra lärosäten. Men ni vet vad man säger: Om det inte fungerar första gången så provar vi igen, och igen och igen. Jag saknar civilkurage och en hederskodex inom journalistskrået, var är er integritet och vilja att skriva om storskaliga avslöjanden? Producera mer banbrytande och viktig journalistik? Bloggosfären gör ju ert jobb åt er; ni sitter ju bara och surfar runt efter färdigtuggat material om dagarna, inte konstigt att det går så bra för er.

Kanske är det så att ni som är anställda av Bonnierkoncernen och Schibsted bara följer vad er arbetsgivare säger åt er att göra. Ok. men ni har ju alla möjligheter i världen att vid sidan av ”arbetet”; bedriva seriös journalistik som är riktigt träffsäker och som berör saker som faktiskt utspelar sig i samhället. Men efter The News of the World-skandalen så kanske det är så att era redaktioner är avlyssnade, så ni kanske ska börja gräva där istället.

Nog om journalister. ‘No offence’, men situationen i England och andra aspekter av världen är mer relevant än ert arbete.

Tillbaka till London så är det ingen slump att upploppen kom just där. Denna storstad är fullkomligt dränkt av övervakningskameror. Det är så att säga en del av den urbana stadsbilden och CCTV-siluetten har fått en ikonisk och närmast symbolisk status världen över inom diverse kulturyttringar. Man glorifierar det man ogillar men man säger inte ifrån i tillräcklig utsträckning. Ett mer utbrett fredligt motstånd vore att föredra. Men i botten finns det en förståelse på gatorna för hur politikerna har levt och agerat, samt att de inte har behövt ta ansvar för sina egna handlingar och dess konsekvenser.

Hjälpte all övervakning, bevakning, kameror, poliser etc. till att förebygga brott i samband med upploppen? Nej, snarare har utvecklingen över de senaste 20-30 åren snarare underbyggt kommande tider av orolighet, misär, fattigdom, en misslyckad demokrati och en kommande kollaps av välfärdssamhället. Dels på grund av att systemet är illusoriskt och uppbyggt av lögner och pyramidspel, men dels också för att de som styrt och ställt över det och konfiskerat människors pengar för att bygga ut staten, är totalt ignoranta när det gäller att utröna och undersöka närmare implikationerna av deras egna beteenden och faktiska utfall av handlingar. Det finns en närmast religiös tro på idéer och dess korrekthet, men i deras totala övertygelse om teoriernas sanning så finns det inget intellektuellt utrymme för bedömningen av dess implikationer. Det finns inget förnuft och vilja att föra undersökande kritiska resonemang om deras teoriers tillämpbarhet om det riskerar att hota deras planering av samhället.

Att ekonomiska bekymmer är roten till det onda är många ense om, men man väljer att skylla ifrån sig på helt skilda saker. Alla famlar efter politiska halmstrån i form av höger-vänster skalan, men missar högen de gräver i. Ungdomar känner sig svikna av ledare som de trodde skulle frälsa dem. De ser inte enpartistaten lika tydligt som vissa andra. De är berövade hopp och framtid för att systemet inte är till för att ta svåra beslut, allt är central- och toppstyrt så det snarare skapar osäkerhet, missnöje, fattigdom, inflation, minskat välstånd för alla människor och en längtan efter frihet.

Nu har polisen börjat övervaka sociala medier. Polisen har ju dock använt sig av sociala medier från första början på grund av att politiker vet hur farlig kommunikation kan vara om den är fri. Men det är ju ingen hemlighet att makten vill ha kontroll över dessa kanaler, det är bara att titta närmare på var pengarna tar vägen, vilka som äger de sociala nätverken och vilka som använder tekniken till ondo mot sina egna medborgare.

Det som är desto mer alarmerande är hur etablissemanget använder sociala medier som tillrättavisning, som ett sätt att kontrollera debatter, att tysta ned vad som man inte får diskutera, och återge ett sanktionerat manuskript och berättelse kring de saker som man får prata om, fast saker man får prata om på ett visst sätt. Det är lite som ett vuxenspel likt ”Följa John”, där ”John” kan referera till en viss ideologi, eller kanske en viss individ med ”rätt” ideologi, eller varför inte som en bloggosfärens ”Brady Bunch”, där individer får sin identitet bekräftad i gemenskapen; en gemenskap som kännetecknas för dess ryggdunkningar och glatta fanér.

Nu är det ju dock inte så att det är speciellt utstuderat, det uppkommer bara av att människor socialiserar sig med varandra på nya sätt, att det finns nya kanaler att uppta plats i och att störst går först. Väldigt spontant och självreglerande men de som har mest vänner vinner. De som alla vurmar mest för får flest Likes, och de som kommer med de rätta idéerna hyllas.

Allting som brittiska medborgare skriver på dessa socialiseringsmedier kan komma att användas emot dem, om inte av statsmakten så av människor som tycker olika. Mobbning får bara ske i en riktning; det råder så att säga ett mobbningsmonopol där vissa ges företräde att fördömma andras tankar, känslor, funderingar etc. Kritiken är ensidig och enkelriktad. Beteendet etableras, och unga människor är väldigt benägna att påverkas av detta beteende.

Jag har skrivit om det förut att jag tycker att unga människor är allra mest mottagliga för vuxnas beteenden. Så om t.ex. den brittiska statsmakten beter sig demokratiskt, straffar människor, konfiskerar dess tillgångar via en artificiell inflation, nedskärningar, mer centraliseringar och mer socialism, så kommer ju unga generationer att påverkas och ta efter. Beteendet skickar ut signaler om systemets oärlighet och korrupta drag. Vilka incitament har människor att göra rätt för sig? Medborgarna är individer som är ansvariga för sina egna handlingar, men de ser gång på gång att de politiker och människor som dikterar villkoren för deras samhälle gång på gång smiter från sina förpliktelser in i det dolda, att de inte lever som de lär, att de startar krig och konflikter utan mandat från befolkningen och att de utnyttjar systemet för egen vinning.

Vad som gör öppen kommunikation och informationsfrihet så bra är att den är decentraliserad och så tillgänglig. Men när staten börjar utnyttja denna öppna kommunikation och informationsfrihet så ser vi början på en attack mot öppen kommunikation i sig och början på ett kontrollövertagande av vår informationsfrihet, yttrandefrihet och rätt till avskildhet och enskildhet. Det finns ingenting som talar för att det inte kommer att bli värre över tiden.

I och med att så få spelare äger de största nätverken och mest optimerade applikationerna, så ser jag ingen annan anledning än att undvika dem helt och hållet. Information tenderar att läcka, och i händerna på dessa herrar och damer som värderar sina övervakningsapparater till fantasisummor, så kommer data att skrapas – data och sekretessuppgifter som kommer att användas för att övervaka dess användare och eventuellt ”drabba dem” om det visar sig att det finns åtminstone en ringa misstanke till brott eller osocialt beteende.

Nu när USA håller på att balkanisera mellanöstern i jakten på olja, flyga in med obemannade drönare som bombar sönder människor, förstör värden och avhumaniserar annorlunda människor, när västvärldens skulddrivna ekonomier håller på att drivas i botten av keynesianer, när euron och EUSSR-projektet är dömt att misslyckas för att dess icke-inröstade vaktmästare följer ologiska planer, ja då är det fullt möjligt att västvärldens demokrati kommer att börja använda de övervakningsteknologier och metoder som de sålt vidare till totalitära stater. Jag syftar på användningen av drönare i urban miljö för övervakning, ‘kill-switches’ till hela länders internetuppkopplingar och en utökad förmåga hos stater att bedriva krigsföring även på internet. Det känns som en fullt naturlig utveckling på vad västvärldens kära ignoranta ledare just nu håller på med.

Till er som känner igen sig i hur det ser ut på de sociala medierna och vad de används till, och av vilka, kan jag inte göra annat än att bekräfta era tankar om dessa sidor och hur övervakningen tycks fungera. Delar av dess användning kontrolleras av andra röster än dem man kanske kunde tro, så det torde se likadant ut för britter som för svenskar. Tillgången till bra och tillförlitlig information kommer att bli en bristvara framöver och då är det av yttersta vikt att öppenheten och informationsfriheten decentraliseras ytterligare. Hackare har förstått detta från dag ett. De förstår varför informationsfrihet är oumbärligt och varför anonymitet är livsviktigt.

Jag ser en framtid där saker du har sagt eller gjort för länge sedan, kommer att kunna användas mot dig av både stat, arbetsgivare och vänner för att på så sätt trycka ned dig eller förnedra dig. Det finns ingen anledning att synas och höras på sociala medier om du inte är villig att ta riskerna.

I en tid av propaganda och villfarelser av storskaliga mått finner man endast lugnet till att reflektera och analysera i lugn och ro för sig själv, och att man försöker att i så stor utsträckning som möjligt ta reda på saker själv och undersöka sin egna rationella förmåga. Först då tror jag att man kan göra de riktigt stora framstegen för att kunna koppla ihop punkterna för att på ett lättare sätt kunna se samhället och verkligheten för vad den är utifrån ens egna egenskaper och förmåga. För ditt egna kritiska tänkandes skull så tror jag inte att användning av dessa sociala medier kommer att gynna dig i det långa loppet, såtillvida du inte vill vara en del av stureplansnätet.

Sociala medier är ingenting annat än socialiseringsmedia. Vad som enkelt kan skrivas i 150 tecken i förbifarten är desto svårare att formulera i en gemenskap och samtal med sina vänner, bekanta och kritiker. I en tid av hopplöshet och osäkerhet inför framtiden som håller på att förstöras av diverse ideologiskt drivna politiker, ekonomer och självutnämnda vaktmästare, så vill jag bara påpeka att utvecklingen av er egna förnuft och rationalitet gör er mycket lyckligare och säkrare än materiella ting i era bostäder, eller CCTV-kameror nere på stan.

Med detta inlägg har jag presenterat ett hårt retoriskt budskap med en del poänger, men jag vill göra det fullständigt klart att jag är för fred, frihet och välstånd. Det kan ju vara bra att klärlägga det om ni sitter med hög puls nu.

Makteliten och etablissemanget frotterar i Almedalen

För den som överhuvud taget bryr sig så har nu den så kallade Almedalsveckan inletts på Gotland och pågår mellan 3 och 10 juli. Stackars gotlänningar som får hysa detta spektakel och paradgren i oliktänkande likatänkande. Undrar om någon tänker elda upp några papperspengar i år igen.

Under veckan frotterar etablissemanget sig med makteliten, den så kallade samhällseliten, som är den grupp av individer som styr, och som gör anspråk på att styra över oss medborgare genom olika öppna och halvöppna initiativ. Det är bland dessa människor som vi återfinner dem som i framtiden vill designa samhället och styra över oss, dess medborgare. Fler och fler människor genomskådar nu dessa ”Stora ledare”, deras inkompetens och synnerligen oroväckande klåfingrighet.

Med hjälp av hot, förbud, tvång och kontroll vill de få oss att följa deras storartade planer och designa det så att det bäst gynnar dem själva. Via expropriering av tillgångar, indirekt och direkt beskattning, subventioner, bidrag, stödprogram, och en kontinuerlig inflation, vill de ta mer ifrån oss så de kan upphöja sig själva, samtidigt som vi utanför systemet är de stora förlorarna.

Omfördelningen i samhället gör varje människa fattigare utom de som är en del av makteliten, de vars jobb och tjänster finansieras genom dina hårt intjänade pengar. Kvar blir de småsmulor av dina tillgångar som ska gå till att betala dina räkningar, din el, din mat och din bensin. Några av dessa finns inte ens med i det officiella konsumentprisindexet, eftersom det manipuleras. Mer än motsvarande tre månader av ditt arbete försvinner varje år i statlig skatt, helt utan protester. Detta är både moraliskt och principiellt fel. Ett annat namn för detta är slaveri.

Den svenska välfärden fortsätter att erodera medan politikerna, journalisterna och ”inne-folket”, de så kallade ”intellektuella”, träffar varandra i Almedalen. Socialiseringen av samhället påskyndas för varje ny kris och maktelitens skikt som består av politiker, mediakoncerner, ekonomer och av staten subventionerade bolag och verksamheter, bestämmer vad vi får tala om och vad som vi inte alls får diskutera öppet. De finns där för att etablera och upprätthålla konsensus. Era utbildningar och yrken ger jag inte mycket för på grund av vad ni tvingar på andra.

Om man kommer med förslag till politiker på hur demokratin kan förbättras så blir man i bästa fall inbjuden till Riksdagen, där man möter märkbart besvärade politiker, som i bästa fall vill att du sticker därifrån efter att ha blivit bjuden på en kopp kaffe. De är rädda att förlora sina jobb, de är rädda att ”förbättringar” leder till att de avslöjas som inkompetenta, okunniga och oförmögna att uppfylla tjänstens kriterier. De är rädda att ni ska få reda på att alla är totalt utbytbara och att institutioner och samhällsfunktioner skulle fungera utan ledare. Belgien har väl fungerat rätt länge utan demokratiskt valda ledare nu? Det borde vara något sorts världsrekord i samhällsdrift utan styrande ledare. Politikerna tänker ”du säger att jag inte gör mitt jobb och att jag är utbytbar” och de säger till dig att ”vårt departement tänker redan på det och har implemiterat X, tack och hej då”.

På den fria marknaden utvecklar man sin karriär genom att främja andra – inom statliga tjänster så kommer man högre upp i hierarkin genom att trycka ned andra under en själv. Detta beteende återfinner vi även i övriga lobbyverksamheter.

Politiker: Era policyer, det vill säga, era styrdokument och eftertraktade mål, uppfyller inte ens de mest grundläggande krav på öppenhet och tydlighet. Lagar och direktiv blir än mer komplexa samtidigt som ni godtyckligt förändrar grundlagen till att passa era planer. Statligt anslutna ”intellektuella”, journalister och politiker verkar mot öppenhet och genomskinlighet och söker monopolställning kring vad som ska vara politiskt korrekt konsensus i mediadebatten.

Via olika så kallade socialiseringsmedia så tillrättavisar etablissemanget människor som hyser annorlunda åsikter, som inte accepterar de planer och system som makteliten vill införa och framför allt saker som de ser och upplever i samhället varje dag, som den styrande gruppen av individer blundar för eller viftar bort som oviktigt för samtliga människor.

Oliktänkande individer marginaliseras och förlöjligas, helst på ett så förnedrande sätt som möjligt, vilket applåderas av eliten, ett beteende som belönas inom den intellektuella maktelitens hierarkiska rangordning. Om inte människor gör som ni vill så kallar ni dem populister. Ni själva är blott ett gäng demagoger.

Jag ser och hör en väldans massa kvittrande ifrån er, men ingen av er kan flyga.

Med hjälp av internets och bloggosfären har ni i etablissemanget gjorts nakna, och det är ingen vacker syn. Människor ser rakt igenom er, ni är så lättlästa och genomskinliga att ni skulle kunna bytas ut mot fönstrena i Riksdagshuset eller respektive mediehus.

När väl sökarljusen riktas mot er själva så avslöjas det att ni inte lever som ni lär, att ni är kappvändare, fuskare, ideologiskt ignoranta och att ni är hycklare. Ni påpekar hur vi ska leva våra liv men ni följer inte era egna principer. Ni har inte ens några beundransvärda principer. Dessutom är ni snabba med att stämpla andra röster och diskussioner som ”tjafs”, ”strunt”, ”inkorrekt” och delar ut nedsättande stämplar på de människor som för en annan debatt som inte är konsensus. Media vinklar nästan allting till sin fördel som är av politiskt intresse. I morgonsofforna skruvar man besvärat på sig om någon avviker från manus.

Istället för att avreglera, ta bort skatter, rulla tillbaka statsapparaten, sänka era egna löner, ta bort bidrag, subventioneringar och kraftigt begränsa den ”svenska välfärden” för att öka den reella inkomsten för varje människa, så kommer ni istället att höja skatterna, reglera mer, öka bistånd till totalitära eller korrupta statsapparater, göra lagar än mer komplicerade (som om ni följer dem själva) och stärka ”välfärden”, allt på bekostnad av människor som producerar och som lever på sin inkomst.

Ni hinner ju inte ens att läsa igenom alla motioner och lagförslag som era partier tar fram, utan ni behöver en hel stab av personal och sekreterare för att göra ert jobb. Och när ni mot förmodan i en stund av insikt får en känsla av ärlighet, ödmjukhet, ansvar, principer, självdisciplin, mod, självförtroende, optimism och ett långsiktigt perspektiv i en sakfråga, ja då viner partipiskan och ni retierar gråtandes tillbaka till er kära konsensus.

Även om lönerna höjs nominellt så minskar våra löner ständigt eftersom Riksbanken har ett kontinuerligt inflationsmål på minst 2% (medelvärdet är nog betydligt högre i det långa loppet) som gör att våra pengar alltid eroderar när vi försöker simma mot strömmen.

Har det kanske någonting att göra med att vårt konsumtionssamhälle baseras på ständigt ökande skuldsättning, som mäts med tvivelaktiga mått som BNP, som bygger på att vi tvingas in i konsumtion? Ekonomiska policyer och inflationsmål gör att vi alla springer mot dörren för att först konsumera våra papperspengar. Människor vilseleds att tro på ekonomer och politiker, även om det dom säger är förenat med total oförståelse för faktiska problem av verklig art.

Idag är det människor i allmänhet som står för sunda och rättvisa värderingar, och de har fått nog. Att säga att inflation inte är naturligt och att vi istället borde ha en valuta som snarare stiger i värde med tiden, är som att begå politisk harakiri och kommer inte att belönas av etablissemanget.

De långsiktiga trenderna för alla människor i Sverige och för en rad olika samhällsinstitutioner pekar i lodrätt riktning, men i Riksdagshuset så viftar man bort det som kommer i dess väg. Debatten tystas ned. De som gärna ställer upp sockrade prognoser väljer att totalt bortse ifrån andra prognoser, som bygger på riktiga strukturella obalanser, och som visar en mer negativ bild av ekonomisk utveckling och vad som sker i samhället.

I Riksdagen är det sedan länge helt korrekt beteende att inte diskutera, tala med, kompromissa, förhandla, etc. med samtliga demokratiskt valda. Beteendet etableras och kommande generationer kommer att ta efter beteendet inom andra sektorer och samhällsskikt. Barn är speciellt känsliga för de vuxnas beteende. Beteendet och handlingarna skickar signaler till människor att man helt ska ignorera andra människor, att inte bry som om dem, och att inte ingå i fredliga diskussioner och utbyten med våra medmänniskor. Maktelitens agerande rättfärdigar omoraliska och suspekta praktiker och etablerar en kärvare ton i det politiska klimatet. Kanske ligger detta i linje med det hårdare samhällsklimatet i övrigt.

Polisen lyckas inte att upprätthålla de mest grundläggande kraven på säkerhet. Till brottslingarnas stora lycka. Svenskt rättsväsende är löjeväckande, framför allt utomlands, och ostabiliserar samhället eftersom tilliten till systemet minskar för varje dag, timme för timme. Den grova brottsligheten ökar men de stora satsningarna går till att öka polisernas genusmedvetenhet och till att spärra in människor som inte utgör någon fara för sina medmänniskor, eller till att sätta dit människor som till exempel är för fildelning och informationsfrihet, och som har genomskådat immaterialrätten som ett direkt hot mot äganderätten.

De som sedan bevisats skyldiga inom det svenska systemet placerar vi på olika anstalter och fängelser runt om i landet utan att försöka lösa problemet med återrehabilitering och terapi. Politiker och människor i allmänhet vill gömma undan obekväma delar av befolkningen som är annorlunda, eller bara besvärliga, men som inte utgör ett direkt hot mot andra människor. Det finns ett utbrett förakt och hat mot människor som ni inte tar på allvar. Om ni sedan inte vill leva mitt bland dessa ”annorlunda” människor så flyttar ni istället därifrån, även om det strider mot era tidningars policyer eller era jämlikar inom makteliten. Problem? ”Nej här finns inget problem”. ”Allt är bra och vår ideologi gäller för alla och ni har ingenting att säga till om”.

Människor är oroligare idag, och de måste få tillåtas vara det utan att ni viftar bort oron och rädslan, och man ska inte vifta bort att de är rädda att röra sig i samhället på grund av att det håller på att förändras. Förändras på ett sådant sätt som gör att det är svårt att hänga med och acceptera delar av den snabba förändringen som inte utgör ett direkt hot mot dem. Speciellt inte om många samtidigt har en viss nivå av tolerans och ser hur policyer och omfördelningspolitiken utvecklas i verkligheten. En omfördelningspolitik som bygger på beskattning.

Skattemyndigheten drar in enorma summor i skatt men svenska välfärden blir allt mer sämre. Är jag helt ensam om att tycka att Sverige har försämrats jättemycket sedan inträdet i EU? Att det inte bara är en imaginär abstraktion från min sida? Var tar pengarna vägen? Istället för att bara sänka skatterna, ta bort reavinst- och kapitalskatt för att gynna sparande och investerande etc. så tycks varje ny subventionering, bidrag, skatt, regel och förbud bara göra det än värre.

Alla ska ha det lika dåligt. Såtillvida du inte är politiker, ekonom eller medlem av någon annan snoffsig grupp. Svenska skattebetalare kommer att förlora miljarder under de kommande åren eftersom deras exproprierade tillgångar omfördelas till europeiska krisfonder och ”stimulans”-paket. Dessutom så blöder vårat pensionssystem och andra instanser eftersom tilliten till dessa fortfarande är stor bland människor. Jag har inte den blekaste aning om varför inte fler säger ifrån. Jag är övertygad om att jag inte kommer att få en pension om jag lever tills jag är 65. Jag är samtidigt tvärsäker på att jag inte är ensam om att tro detta.

Dessa ”stimulanser” kommer alltid att vara improduktiva och staten kommer att öka dess utgifter i tron om att vi kan hejda den kommande tidens finansiella och monetära motvindar. Tron på att dessa priskontroller och interventioner gör saker och ting bättre är otroligt naivt och blåögt. Man bortser helt och hållet från vad som faktiskt sker ute i samhället och vart vi är på väg i ett större perspektiv. Människor bryr sig inte om att lägga tid på att förstå. Det är helt enkelt inte logiskt och rationellt att säga att dessa ekonomiska interventioner för något gott med sig, för på sikt så kommer dessa ökande statliga utgifter föra med sig ännu större och ännu fler problem.

Politikerna vet ju inte ens vad pengar faktiskt är och frågar man dem om en definition så kommer man inte få något speciellt bra svar. Staten kontrollerar priser och subventionerar diverse sektorer och branscher, och gör det extra gynnsamt för de som gillar krediter, snabba pengar och lyxiga lyor. Människor gör val varje dag som på kort eller lång sikt kommer att visa sig vara misstag. Vi har rätt att göra misstag, men investeringar i kapitalvaror från riktiga besparingar lyser med sin frånvaro. Bolagsskatterna är bland de högsta i världen och alla politiker undrar varför jobben inte kommer. Detta konstituerar faktiska obalanser som man måste försöka förstå och agera utifrån i sin ekonomiska vardag.

Svensk sjukvård är underdimensionerad och lider av enorma köer och maskiner och sjukvårdsutrustning som går sönder i tid och otid, vilket gör att människorna som jobbar inom sjukvården måste jobba i en väldigt stressande arbetsmiljö. Vem vill sitta en halv dag i ett väntrum i väntan på en strålningsbehandling som var inbokad sedan länge?

Det behövs fler privata alternativ för att avlasta detta system, det skulle både gynna de höginkomsttagare som tycker det är värt att slippa långa köer, samt göra så att medel- och låginkomsttagare inte skulle behöva vänta så länge på behandling. Dessutom kanske personalens vardag skulle förbättras och miljön förändras till det bättre. Äldrevården är underbemannad och vi låter våra nära och kära äldre att tyna bort ensamma för sig själva för att det inte finns bättre alternativ.

Försvarsdepartementet kan vi döpa om till Anfallsdepartementet. Vad gör vi i Libyen? Varför är vi där? Interventionismen är så utbredd så man undrar ju om inte delar av vår svenska riksdag består av neokonservativa. Dessa människor är farliga och är man för frihet ska man ta varje tillfälle till att argumentera mot interventionism. Politikerna är totalt omedvetna om långsiktigt geopolitiska risker. Men de vill minsann sälja JAS och vapenmateriell till andra länder, så prioriteringar klarar de av att göra, det är bara det att de är helt uppåt väggarna när det gäller att upprätthålla ett grundläggande försvar av landet.

Den svenska skolan är exceptionellt dålig. Den socialistiska plantskolan indoktrinerar alla i likatänkande och lär ut att man inte ska tro att man är något. Passivitet och ett institutionaliserat förakt mot kritiskt tänkande är en del av läroplanen och ju högre upp i systemet man kommer desto värre blir det. De professorer och docenter som bedriver de mest ljusskygga och märkliga verksamheterna är de som får mest pengar från staten. De får pengar för att lära ut saker som motbevisats med hjälp av logik, sunda värderingar, argumentation och alternativa förklaringar som eftersträvar sanningen. Korrekta beskrivningar av våran verklighet ges inget utrymme. Det är ju nästan så att jag vill söka efter riskkapitalister som är intresserade av att starta frimarknadsskolor, både på gymnasie- och universitetsnivå.

Jag finner det mycket märkligt att ekonomi och självhushållning inte är ett av våra grundämnen, samtidigt som staten misstänkliggör all form av konkurrens, inte bara inom utbildning, utan inom alla områden.

Privatskolorna visar att det finns alternativ till den statliga skolan, men debatten styrs mot att kritisera företag som går med vinst. Människor som kritiserar företag för att de går med vinst vägrar förstå eller bekräfta hur entreprenörskap och företagsverksamhet fungerar på riktigt. De är uppvuxna med tron att staten alltid bailar ut företag som gått omkull och att man med beskattning kan omfördela hur mycket pengar som helst till den svenska skolan. Jag förstår att alla har olika förutsättningar för att utbilda sig själva i hur bolag fungerar etc. Själv lär jag mig något nytt varje dag och strävar efter ökad förståelse. Jag har ofta haft fel men lär mig av mina misstag. Jag ser maktlös på medan den svenska skolan blir allt sämre samtidigt som många av landets kommuner drivs med allt högre skulder och låg sysselsättning.

Det är mycket synd att diskussionen om konkurrens alltid leder till exploatering, kapitalism och snyfthistorier, eftersom många av dessa exempel förstoras upp till enorma proportioner, samtidigt som man inte beaktar det större perspektivet kring bolagens verksamhet och företagsekonomi. Det är lätt att påverka människor till att läxa upp andra människor. Media tar upp dessa ytterligheter bara för att röra om och för att det ligger i deras intresse. Man skapar stormar i vattenglas men skyr de underliggande förklaringarna och de rationella diskussionerna. Man kan inte driva bolag i välgörande syfte utan någon som helst vinst, såtillvida de inte drivs av staten, för då kan de finansieras via beskattning och alla får betala oavsett om man vill eller inte.

Vad vi istället bör diskutera är hur myndigheter med hot och tvång kan ta era barn ifrån er om ni mot förmodan skulle vara intresserade av hemundervisning. För all form av utbildning och undervisning är per definition fel om inte staten kontrollerar den. Det är dags att begrava det argumentet och ståndpunkten. Det är ju inte era barn i etablissemanget som behöver undervisas hemma, ni har ju era privatskolor som ni kan skicka era barn till medan ni gör karriär.

Ett utbrett förstatligande av samhällets tillgångar, bolag, verksamheter, debatter, utbildning etc. är helt fel väg att gå. Det kommer att visa sig med tiden, när politiker, ekonomer, centralbankirer etc. gång på gång inför varje ny kris kommer försöka att göra oss rädda så att människor antingen vänder sig mot varandra, eller gör precis som etablissemanget vill.

Till exempel gör vi ju inget som helst motstånd mot att ge bort pengar till andra blödande länder med utbrett fusk och korruption, och som fjättras av skumma organisationer som IMF, ECB, Världsbanken etc., allt för att man säger att jorden kommer att gå under om vi inte gör det. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite av våra tillgångar som försvinner ut ur landet, det är principiellt och moraliskt fel. Det är dessutom dålig ekonomisering.

Är det någon som verkligen vågar påstå att Sverige borde gå med i EMU? Var är du Björklund? Du som sade att valutan var så bra och så nödvändig. Jag misstänker att du inte kan någonting om ekonomi, för du går rakt emot själva idén med ditt så kallade socialliberala parti. Men det förvånar mig inte längre, i själva verket så är politikernas beteende mycket lättare att förstå nu med tanke på bevakningen bland bloggare som gör att man kan utvärdera allt vad politikerna säger och sedan jämföra dessa med deras handlingar och agerandets faktiska utfall.

Om du, som jag, ser de enorma ekonomiska, geopolitiska och samhällspolitiska motvindarna, så kommer all form av centralisering, socialisering och nationalisering bara leda till ökande problem. Det vill säga ökad socialism.

Jag ser det i folks blickar på stan, jag ser det i hur människor går in i varandra, jag ser det i hur folk går på stan och försöker ta sig fram före alla andra, jag ser det i desperationen hos människor, jag ser det i folks agerande, jag ser det i hur de argumenterar, hur de ser på framtiden, vad de gör åt saken och vad de gör för att ignorera det och låtsas som att det regnar.

Det ligger något och bubblar i samhället, något subversivt som hos människor uttrycker sig på olika sätt men som kan tolkas som missnöje, ilska, rädsla, ovisshet, osäkerhet, hat och definitivt förnekelse.

I veckan festar man i Almedalen. Alla de partier, grupper och människor som vill styra dig de de kommande åren finns där. Alla är de en del av systemet, alla vill de ha mer pengar och makt. Alla tjänar de på att du tjänar allt mindre. Din välfärd blir allt mer begränsad för att etablissemanget, det vill säga, makt- och samhällseliten, växer för varje år samtidigt som din inkomst minskar med motsvarande del.

Jag tycker du ska fråga dig själv, är det värt det? Hur kan jag göra motstånd? Vad kan jag göra för att skydda min köpkraft? Hur kan jag ta reda på mer? Vad borde jag utbilda mig själv i som etablissemanget inte vill att jag ska ta del av?

All min respekt går till gräsrötterna, till er som själva planerar era egna liv mot ökad frihet och respekt för era medmänniskor.

Bottom-up > Top-down

Och slutligen,

Sverige ut ur EU.

ACTA: A Global Threat to Freedoms (Open Letter)

The Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA) is a broad intergovernmental agreement under negotiation ranging from the key social issue of access to medicine[1] to criminal Internet regulation. We fear it could seriously hinder European innovation in the digital single market while undermining fundamental rights and democracy at large.

The negotiation process itself raises important questions of transparency and due democratic process, given that the content of the draft agreement has been kept secret for more than 18 months, although some details about the proposals recently leaked to the public. More worrying still, while the European Parliament has been denied access to the documents, US industry has been granted access to them, albeit only after signing non-disclosure agreements.

A recent analysis by the European Commission of the ACTA Internet chapter[2] proves that the topics under discussion go far beyond the current body of EU law. Most importantly, the Commission’s analysis confirms that the current draft of ACTA would profoundly restrict the fundamental rights and freedoms of European citizens, most notably the freedom of expression and communication privacy. These are very much at risk, since the current draft pushes for the implementation of three-strikes schemes and content filtering policies by seeking to impose civil and criminal liability on technical intermediaries such as internet service providers. The text would also radically erode the exercise of interoperability that is essential for both consumer rights and competitiveness.

Consequently, we urge the Parliament to call on European negotiators to establish transparency in the negotiation process and publish the draft agreement, and not to accept any proposal which would undermine citizens’ rights and freedoms. Furthermore, we urge the Parliament to make an unequivocal statement to the Commission and Council that any agreement which does not respect these core principles would force the Parliament to reject the entire text.
[1] See: http://www.oxfam.org/en/pressroom/pressrelease/2009-07-15/criminalize-generic-medicines-hurt-poor-countries

[2] See: http://sharemydoc.org/files/philip/ec_analysis_of_acta_internet_chapter.pdf

ACTA: A Global Threat to Freedoms (Open Letter)

La Quadrature Du Net: Ask what the next European Commission will do for our Freedoms!

Press release from La Quadrature Du net:

Paris, November 26th 2009 – La Quadrature is calling on European citizens to submit questions aimed at finding out where the next European Commission (2010-2014) stands on EU citizens’ fundamental freedoms on the Internet.

The Council of the European Union and the President of the European Commission, José Manuel Barroso, just agreed1 on a college of Commissioners designate. The Parliament will now conduct hearings2 before appointing the full college.

These hearings, which were introduced in 2001 (article 214 of the Nice Treaty), are an important feature of the emerging European democracy. They help the legislative branch evaluate the executive branch’s competence and commitment to serve human dignity, freedom, democracy, equality, the rule of law and respect for human rights3. It is also an opportunity for the Members of the European Parliament – who directly represent European citizens – to ask the Commissioners designate to take position on issues that are relevant to their occupation.

Internet regulation is high on the next Commission’s legislative agenda. This is why it is so important for citizens and civil society groups to step in the debate and question the next Commissioners about their vision for the future of the Internet. Do they want to protect the democratic nature of the this new essential mean of communications, or are they going be oblivious to its progressive potentialities and give in to special-interests asking for more control?

La Quadrature calls on citizens to help drafting a list of questions to be asked to Commissioners designate. Submitted questions should address various topics related to citizens rights and freedoms on the Internet, such as:

• The fight against filesharing;
• Net neutrality;
• Filtering of Internet content;
• Copyright law;
• Privacy;
• Other issues that you might find relevant.

Questions should be addressed to the Commissioners for: Information Society and Media, Justice and Home Affairs, Competition, Internal Market or Trade.

The complete questionnaire will be transmitted to the Members of the European Parliament before the auditions.

Ask what the next European Commission will do for our Freedoms!

Telekompaketet – Ett farväl

Det ska bli så skönt att slippa telekompaketshetsen. EU-parlamentet röstade idag ja till telekompaketet med siffrorna 510-40 och när jag ser tillbaka på året är det svårt att förstå att man har ägnat mer än ett halvår åt att försöka påverka EU-politik som ämnar att uppdatera lagar och regler för telekommarknaden. Hur gick det till liksom? Varför tog det upp så mycket av min tid? Var det ens värt det?

Medan många firar tredje behandlingens tveksamma kompromiss om telekompaketet, ser jag det fortsatt som en Pyrrhusseger där vi må ha fått igenom vissa konsumenträttigheter, men där vi har missat målet att värna om fundamentala rättigheter och internets fortsatta öppenhet. Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på denna process. Tiden får utvisa om vi missade ett bra tillfälle att värna om mänskliga rättigheter.

We Rebuild och telekompaketet

Det var den 18:e april 2009 som ett trettiotal människor samlades hemma hos Christopher Kullenberg för att starta upp chattkanalen som nu är känd som ”telekompaketet” på irc.freequest.net. Erik Josefsson (dåvarande vänsterpartistisk EU-parlamentskandidat, nu anställd av EU-parlamentets GREENS) besökte ett seminarium om Telekompaketet anordnat av Piratpartiet i Göteborg och senare på kvällen inleddes arbetet med att påverka telekompaketet.

Ett missförstånd som jag tycker återkommer en del när man pratar med politiker och tjänstemän om nätaktivismen kring telekompaketet är att de tror att aktivismen ville stoppa telekompaketet. Detta stämmer inte alls, i alla fall inte efter den andra behandlingen. Målet med aktivismen var ju att påverka telekompaketet till det bättre, inte att kölhala det. En annan sak man kan höra från Rådsmedlemmar eller parlamentariker (exempelvis Gunnar Hökmark (m)) är att den tredje behandlingen var en utdragen process som var högst olycklig och onödig. En smärre plump i protokollet. Man verkar på allvar mena att ett halvår av utdragen process var både konkurrenshämmande och dåligt för telekommarknaden.

Låt mig bara påminna er om att en tredje behandling är en möjlig del i den politiska processen, dvs. en förutsättning och praxis som är en del av det demokratiska maskineriet. Om förslag når till den tredje behandlingen är det på grund av vissa anledningar som man inte ska avfärda.

Vi har under det senaste halvåret inte försökt att stoppa direktiven, utan vi ämnade att förändra ”eu-speak” till att förstärka värnet för mänskliga fri- och rättigheter, samt internets fortsatta öppenhet. Om ni anser att ett halvårs fördröjning av telekompaketet var olyckligt ber jag er att fråga er själva om ett halvårs extra förhandlingar verkligen var så farligt för telekommarknaden. Jag vill också påpeka att de aktivister som engagerade sig i telekompaketet har en helt annan syn på och kunskap om internet samt kommunikation än de parlamentariker och rådsmedlemmar som var mest aktiva under arbetet med telekompaketet.

Andra kluster, grupperingar och människor som engagerade sig i telekompaketet men som inte identifierar sig med chattkanalen ”telekompaketet” får redogöra själva för hur dom såg på situationen. Jag kan på intet sätt veta vad alla andra grupperingar och människor hade för inställning till telekompaketet och dess vara.

Tillbaka till Werebuild …

Två dagar efter We Rebuild-wikin var på plats länkade The Pirate Bay till We Rebuildsidan, vilket ledde till att ett av mina inlägg jag precis skrivit – Telekompaketet och tillägg 138 – fick nära 1600 besökare på bara några timmar. Lisa Magnussons krönika 138 – Mitt desperata fem-i-tre-ragg fick också mycket uppmärksamhet, vilket senare ledde till att journalister på allvar började att ta reda på mer om processen kring telekompaketet och förändrade sin EU-rapportering. Det var i samband med händelserna kring dessa dagar som fick mig att inse att det här var viktiga saker som vi engagerade oss i.

Missa för bövelen inte Lisa Magnussons underbara post Nätneutralitet, så funkar det. Nätneutraliteten är förövrigt något vi måste engagera oss i framöver på både ett lokalt, nationellt och globalt plan.

I och med att nästan all nätaktivistisk kommunikation skedde via irc var jag tvungen att återvända till detta protokoll som jag aldrig använde mig av speciellt mycket när jag var yngre, men som nu behövdes för att kunna kommunicera med andra som blivit intresserade av telekompaketet.

Allt gick så mycket snabbare via IRC och resten av sommaren experimenterade flera människor med kombinationen snabbhet och politik. Sammansättningen av Etherpad, IRC, Twitter och många människor visade sig snabbt vara ett bra sätt att arbeta på, vilket ledde till att människor tillsammans skrev kommunikéer och hjälptes åt att tolka lagtext. Allt signerades ”Werebuild” i binära bokstäver.

Iran

Sen kom valet i Iran. We rebuild-klustret utgjorde en liten del av det övergripande och svårdefinierade arbetet med att hjälpa iranier med att upprätta kommunikationer och kringgå den omfattande nätcensuren i landet.

Det iranska nätet var rejält skadat av regimens metoder och kontroll, vilket ledde till att meddelanden spreds på alla möjliga sätt när mobiltelefoner och internet inte längre gick att använda som vanligt. När journalister fick lämna landet var det plötsligt, på gott och ont, nätaktivister som förde ut information ur landet. Detta medförde konsekvenser och komplikationer som aktivismen var tvungen att lösa.

Journalister är utbildade till att skydda källor osv, men nätaktivisterna var tvungna att upprätta egna kontrollmekanismer för att kunna bedöma information utifrån sina egna förutsättningar. Det kändes som om media vid denna tidpunkt riktade blickarna mot nätaktivisterna för att få tillgång till information om vad som egentligen skedde inne i landet. Jag tror att nätaktivister och journalister skulle kunna samarbeta ännu mer när liknande situationer uppkommer. Jag tror det finns en potential för samarbete där som är värd att utforska och förstärka.

Werebuild blev i samband med valet i Iran tillfrågade om klustret kunde hjälpa till att sätta ihop en sida för ett stödinitiativ för iranier som fick namnet Gemri – Gemenskapen för mänskliga rättigheter i Iran. Från det att förfrågan kom gick det bara timmar innan det fanns ett WordPress-tema och en fungerande sida. Om man läser ”Om Gemri” står det:

Gemri är olika människor som samlas kring frågor om mänskliga rättigheter och demokrati. Gemri består av människor som vill organisera andra som är intresserade att gå under en och samma fana, för att ena folket. Det finns ett högt medvetande i Sverige som värnar om demokrati och mänskliga rättigheter. Gemri vill att dessa krafter ska verka för alla de som berövas detta på de iranska gatorna varje dag.

Det är nästan så att denna beskrivning i remixad form skulle kunna gälla även för Werebuild: Att Werebuild är olika människor som samlas kring frågor om internet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Valet i Iran var en väldigt stor händelse för många människor världen över och jag tror att det påverkade oss i större utsträckning än telekompaketet om vi ser utifrån ett nätaktivist-perspektiv. Engagemanget och stödet till iranierna gjorde många utmattade och känslomässigt påverkade. Det var en orolig tid och det var stort att se hur människor slöt upp för att säkerställa kommunikationer för att få ut information från landet samt att tillgängliggöra information till iranier.

Telekompaketet – slutspurten

Aktivismen i samband med telekompaketet hölls vid liv tills någonstans i början av hösten då energin från sommarens intensiva påverkan försvann.

Många människor hade efter andrabehandlingen mycket energi från att ha påverkat omröstningen om telekompaketet och kom att fortsätta i högt tempo med diverse projekt och aktioner. Men efter sommaren fanns inte samma engagemang och hängivenhet till telekompaketet. Vi återvände från semestern, vi började att jobba; vardagen kom sakta krypandes tillbaka från var den nu hade gömt sig under sommaren. Folk ledsnade helt enkelt på att hela tiden behöva förhålla sig till nya turer och vändningar om hur Rådet tyckte och hur vi borde påverka.

Det fanns ingen ork kvar i klustret. Det är mycket svårare att påverka en tredjebehandling än vad det är att påverka en andrabehandling. I fallet med telekompaketet kunde vi påverka mer innan omröstningen av andrabehandlingen än vad vi kunde påverka innan omröstningen av tredjebehandlingen. Om detta beror på att människor hade tröttnat på hela grejen eller om en tredje behandling är mer nedslåst än den föregående processen vet jag inte.

Avslutande funderingar

Var det värt det? Om jag ska vara ärlig så måste jag faktiskt skriva att jag är osäker.

Arbetet med telekompaketet har lett till att jag har träffat många nya människor och har lärt känna en hel del av dessa. Jag har lärt mig väldigt mycket från mötena med dessa människor och vi har tillsammans experimenterat med verktyg och arbetssätt för att påverka EU-politik på ett sätt som inte har gjorts i samma utsträckning tidigare. Man ska inte underskatta det att träffa nya människor, för det är en mycket viktig del av tillvaron som jag har tyckt varit extra rolig med sommaren.

Jag har också lärt mig en hel del om grävande, att skyffla text och att arbeta snabbt, vilket kommer att vara ovärderligt framöver om jag väljer att ”go all out” i något annat sammanhang eller kontext. Dessa företeelser och kunskap tar jag med mig.

Men jag spenderade många sommarnätter med att försöka förstå telekompaketet när jag egentligen borde ha ägnat mig åt sömn …

Det höll på att gå illa då jag nedprioriterade många grundläggande saker som mat och träning, vilket man måste tänka på om man ska må bra. Om det inte vore för mina vänner och bekanta hade jag nog fortfarande mått dåligt och känt mig stressad samt utbränd. Ni vet vilka ni är. Sen har arbetet påverkat studierna också på ett olyckligt sätt. Under sommaren läste jag bara en kurs, men redan där borde jag ha förstått att den tid jag lade på telekompaketet inte var sund och att jag inte skulle kunna kombinera höstens studier med samma arbetsnivå. Mycket riktigt har jag legat efter i studierna under hela hösten och har inte lyckats komma tillbaka som jag önskat. Den tiden jag personligen har lagt ned på telekompaketet har inte varit värt det. Jag kommer inte upprepa samma misstag igen.

Sommaren har också varit fylld av en påtaglig hets som jag definitivt tänker lämna bakom mig.

Jag är helt ärligt enormt trött på alla mindre konflikter, tjafs och hat som kommer upp till ytan då många människor träffas och snackar med varandra väldigt intensivt under en längre tid. Jag kommer från och med nu att undvika domäner och sammanhang där dessa företeelser förekommer i stor utsträckning och kommer undvika nedlåtande kommentarer, pikar och att man gnäller om andra människor inför mig. Detta om något hämmar min moral, entusiasm och effektivitet. Det har under sommaren även bidragit till en viss nedstämdhet. Framöver kommer jag att söka mig till positiva sammanhang och positiva människor som ger mig energi snarare än tvärtom.

Jag kommer också att försöka undvika stressen, för det är den som sakta bryter ned en och gör att man presterar sämre, påverkar sin omgivning och prioriterar fel saker i tillvaron. Vi lever bara en gång och jag kommer att ta tillvara på tiden och tillvaron på ett helt annat sätt än tidigare. Jag vill också passa på och skriva att om det är någon som känner att jag har påverkat er, betett mig illa eller sagt dumma saker under sommaren, vill jag passa på att säga förlåt och om ni vill prata om det kan ni kontakta mig på irc, msn eller träffa mig över en fika så kan vi prata om det.

Telekompaketet … Skulle jag göra det igen? Nej, det är mycket tveksamt och jag är glad att det är över. Jag drar ett streck här och lämnar härmed en massa saker bakom mig och blickar framåt mot ett nytt år med nya utmaningar och positiva möten.

Nät och samtal IV – Bli din egen internetleverantör

Till sist, just nu håller Juliagruppen tillsammans med SICS Nät och Samtal IV – Bli din egen internetleverantör, som under Future Internet Assembly ska försöka reda ut en del frågor kopplat till begreppet ISP och tekniska frågor hur man skulle kunna skapa sina egna förutsättningar för att kunna bli en internet service provider.

Telekompaketet: EU-parlamentet röstade ja

Lissabonfördraget – En liten ordfrekvensanalys

Den 1:a december 2009 träder Lissabonfördraget i kraft och ersätter Maastrichtavtalet från 1992. Några förändringar inkluderar mer ”qualified majority voting in the Council of ministers”, ökad grad av inblandning för Europeiska Parlamentet rörande den lagmässiga processen som kallas ”codecision”, vilket ämnar att förändra det politiska ‘pelarsystemet’ och förhindra(?) ”the creation of a President of the European Council with a term of two and a half years and a High Representative of the Union for Foreign Affairs”, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär.

Mer värt att notera är att EU får en ny säkerhetspolicy, vilket leder till en enad europeisk position i förhållande till medlemsländernas respektive policyer.

Men Lissabonfördraget kommer att medföra en hel del andra förändringar och i dagsläget vågar jag inte ge mig in på någon ingående analys av fördraget i sin helhet.

EU:s nya säkerhetspolicy tror jag kommer att vara intressant för många framöver och bör synas i sömmarna. Min magkänsla gör att jag känner mig försiktigt skeptisk till fördraget i sin helhet, men å andra sidan har jag inte läst igenom hela fördraget än. Jag vet inte ens om jag kommer att göra det.

Om man framöver vill ge sig in i debatten och aktivt skriva om det, vore det önskvärt om man åtminstone läser igenom fördraget. PDF kan ni hitta här. Den är bara på 272 sidor men långt ifrån alla sidor är relevanta, för man har med en massa signaturer och korrektur av artiklar som jag tror att man som intresserad av ”EU-speak” inte behöver bry sig om.

Snabbanalys

Jag tänker dock göra en undersökning som är ganska rolig och som går mycket snabbt att utföra, nämligen en ordfrekvensanalys. Nu vet jag på rak arm inte om ”ordfrekvensanalys” är en akademisk vedertagen term, men nåväl, poängen är att jag vill kolla hur många gånger som vissa plus- och minusord återkommer i fördraget.

Plus- och minusord innebär att man kan tolka in ett visst värde i orden utifrån vilket perspektiv man har samt subjektiv bedömningsförmåga.

Jag hoppas att ni håller med om att begrepp som ”graduated response” eller ”3-strikes” är laddade på ett visst sätt jämfört med ”freedom”, ”liberties” och ”rights”, som är mer positivt laddade. Resultaten ska tas med en nypa salt och för enkelhetens skull har jag bara med ord i undersökningen.

Reliabiliteten i den här undersökningen innebär att ni själva kan upprepa mina mätningar utan svårigheter. Jag gör inga som helst anspråk på vetenskaplighet utan jag gör det här för att det är enkelt och jag tror resultatet ändå kan säga något om vad vi har att göra med för typ av text.

Jag tänker inte skriva vilka ord som jag tolkar som plusord och minusord, men jag listar dom nedan:

security
copyright
participation
sharing
border
green
policy
citizens
Europe
World
democracy
globalization
development
society
internet
regulation
defence
offence
criminal
opportunity
rules
liberties
freedom

Resultat

Samma ord rangordnade efter hur många gånger de har nämnts i Lissabonfördraget:

Europe – 1604
policy – 207
security – 184
regulation – 79
rules – 78
development – 55
defence – 54
freedom – 51
participation – 41
border – 31
citizens – 31
criminal – 31
growth – 12
offence – 7
society – 5
World – 5
democracy – 5
green – 2
opportunity – 2
sharing – 1
globalization – 0
copyright – 0
liberties – 0
internet – 0

Kommentarer

Min hypotes var att vissa ord som jag tolkar som negativt laddade skulle ligga i topp och att ord som jag tolkar som positiva skulle ligga längre ned.

Undersökningen innehåller som väntat inte många överraskningar, dock kan jag tycka att det är väldigt konstigt att ”internet” inte nämns en enda gång på 272 sidor i ett fördrag av denna omfattningen. Internet måste tas på allvar och vi måste ta samtalet vidare från det konkurrens- och marknadsnedtyngda begreppet ICT som är så aktuellt just nu. Vi måste förstå internet som något samhällsutvecklande och samhällsomvälvande. Vart är vi på väg?

Jag är också förvånad över den höga frekvensen på ordet ”Europe” som sprang iväg till över 1600 träffar. Undrar om det finns något annat innehållsord som har högre frekvens än ”Europe”, någon som vet?

Att Lissabonfördraget inte är någon copyrightreform förvånar inte eftersom vi har andra kommande direktiv och handelsavtal som berör just denna punkt både inom Europa och internationellt.

Till sist, är det inte väldigt förvånande att en text av det här slaget innehåller tal om ”citizens” men ingenting om ”liberties” men däremot ”freedom”? Talar man hellre om frihet i sig istället för rättigheter? Jag gjorde dock snabbt en ny sökning på ”rights” och fick 87 träffar vilket ändå indikerar att frånvaron av ”liberties” inte är så anmärkningsvärt.

Reflektioner kring handelsavtalet ”Anti-Counterfeiting Trade Agreement”

För ungefär två dagar sedan läckte ytterligare ett dokument om handelsavtalet ”Anti-Counterfeiting Trade Agreement” ut, vilket är den enda nuvarande möjligheten för medborgare att få insikt i de pågående förhandlingarna mellan de anslutna länderna. Med anledning av detta tänker jag skriva ned några korta punkter om avtalet.

• I oktober 2007 meddelade USA, Europeiska Unionen, Schweiz och Japan att de inledde förhandlingar rörande ACTA. Efter detta har Australien, Sydkorea, Nya Zeeland, Mexico, Jordanien, Marocko, Singapore, Saudiarabien och Kanada anslutit sig till förhandlingarna.
• Dokumenten som berör ”Anti-Counterfeiting Trade Agreement” är sekretessbelagda och det första läckta dokumentet kom den 22:a Maj 2008 när ett styrdokument om avtalet laddades upp på Wikileaks.
• Förhandlingarna har dragit ut på tiden, men den sjätte omgången av förhandlingarna hölls nyligen i Sydkorea. Enligt rykten vill de anslutna länderna avsluta förhandlingarna så snart som möjligt under 2010.
• Enligt Nya Zeeland kommer avtalet att etablera ”a new international legal framework” och målet är ”to set a new, higher benchmark for intellectual property rights enforcement that countries can join on a voluntary basis.” I praktiken kan detta mycket väl innebära att de berörda länderna och privata aktörerna kommer att stänga ute de länder och organisationer som väljer att stå utanför avtalet.
• Enligt det nyligen läckta dokumentet håller USTR (Huvudförhandlare om ACTA) på att ta fram ett utkast på ”the future Internet Chapter of ACTA” som i stort sett är klart bara det att det förs interna diskussioner inom Vita Huset, Kongressen, på myndighetsnivå och med ”private stakeholders” samt ”supporters of internet ”freedom”. Att få ta del av dokumenten innebär att man måste skriva under papper på strikt konfidentialitet. I min förra post om statens svårigheter med interorganisationell förändring tog jag hjälp av Manuel DeLanda för att beskriva hur förhandlingar försenas av att många olika aktörer ska ta del av utkast eller policy. I dokumentet nämns det att dokumentet har hållits tillbaka, eller i alla fall relaterat till ”internal EU discussions”, vilket skulle kunna handla om exempelvis telekompaketet. Här kan den som vill gräva lite och se vad Rådet skulle besluta om några veckor innan den femte och den sjätte omgången av förhandlingarna. Kanske kan man även hålla utkik efter vad man diskuterar inom Rådet innan den sjunde omgången som går av stapeln någon gång i början av 2010 i Mexico.
• Utkastet är på tre sidor i sin enklare, kortare samt läckta form och innehåller följande sektioner:

• Sektion 1: Baseline obligations inspired by article 41 TRIPs, imposing adequate and effective legal remedies, as provided in relevant sections of ACTA (civil, penal), for internet infringements.
• Sektion 2: ACTA members have to provide for third-party liability.
• Sektion 3: Safe-harbours for liability regarding ISPs, based on Section 512 of the Digital Millennium Copyright Act (DMCA)2, including a preamble about the balance between the interests of internet service providers (ISPs) and right-holders. [...] ISPs are defined as in Section 512 (k) of DMCA3 On the limitations from 3rd party liability: to benefit from safe-harbours, ISPs need to put in place policies to deter unauthorised storage and transmission of IP infringing content (ex: clauses in customers’ contracts allowing, inter alia, a graduated response). From what we understood, the US will not propose that authorities need to create such systems. Instead they require some self-regulation by ISPs. This Section 3 should also contain ”broad” provisions regarding notice-and-take down mechanisms.
• Sektion 4: Will focus on technical protection measures (TPMs). [...] Parties to provide adequate civil and criminal remedies that are specific to TPM infringements, i.e. treat these as separate offenses form ”general” copyright infringements.- TPM infringements would be: (i) prohibition of circumvention of access controls and; (ii) prohibition of manufacture and trafficking of circumventing DRM devices.- There will be exceptions to these prohibitions available to ACTA members.- ”Fair use” will not be circumscribed.- There will be no obligation for hardware manufacturers to ensure interoperability of TPMs.
• Sektion 5: Will focus on Rights’ Management.
  

• Det svenska ordförandeskapet i EU släppte nyligen ”The Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA) – Summary of Key Elements Under Discussion”, som är ett ganska omfattande dokument om bakgrunden till ACTA, dess struktur samt innehåll och vad handelsavtalet omfattar. Det borde vara självklar läsning för alla som vill sätta sig in i ACTA framöver.
• Faran med ett avtal av den här magnituden är förutom själva innehållet även det att förhandlingarna kommer att dra ut på tiden, vilket gör att ramverket för detta handelsavtal kommer att vara än mer ur fas med resten av samhällsutvecklingen när det väl är på plats. Är det inte så att de anslutna länderna samtidigt skapar som ett sorts ”antihandelsavtal” där de kan diktera villkoren för hur andra länder ska bedriva handel med de länder som förhandlar om ACTA? Det innebär väl en handelsmässig inlåsning att ta fram ett regelverk med ett fåtal länder samtidigt som man exkluderar resten av världen. Och hur blir det med laissez faire? Jag är ingen ekonom, men det vore bra om någon som är ekonom började analysera konsekvenser av implementeringen av ett handelsavtal av den här storleken som samtidigt är exklusiv snarare än inklusiv.
• ACTA-avtalet ämnar att ta fram internationella standarder för IPRs.
• ACTA-avtalet ska öka samarbetet mellan de anslutna länderna och tillsammans upprätthålla ramverket för de praktiska lösningar som ska skydda IPRs.
• Det sägs att avtalet inte ska rikta in sig på vanliga medborgare, utan kommer att angripa ”piratkopiering” och ”pirataktiviteter”. Det återstår att se hur de anslutna länderna kommer att förhålla sig till detta.
• ACTA is not intended to interfere with a signatory’s ability to respect its citizens’ fundamental rights and civil liberties, and will be consistent with the WTO Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS Agreement) and will respect the Declaration on TRIPS and Public Health.
• ACTA kan komma att fungera tillsammans med TRIPS-överenskommelsen.

Listan skulle kunna göras mycket längre om vi bara fick se dokumenten. Vad ska vi göra nu? Vi borde först och främst sluta upp bakom Europas ISPs och förklara att de varken kan eller vill hållas ansvariga för vad vi nätanvändare skickar mellan varandra. ISPs vill inte agera polis eller avlyssna sina kunder – de vill kunna bedriva sin verksamhet utan att trafiken skadar nätet och utan betyngande extrajobb för att vissa aktörer kräver det.

Vi borde dessutom i större omfattning argumentera för att de anslutna länderna ska öppna upp avtalet. Jag är skeptiskt till att ett handelsavtal som involverar copyright och immaterialrättsliga frågor ska ha sekretess av det här slaget. Det gäller ju knappast rikets säkerhet eller annan känslig information. Jag menar, det är väl knappast nationers representanter som sitter och skriver dessa utkast och avtal? Det är väl lobbyister? Jag önskar att journalister kunde gräva mer och ta reda på vilka det egentligen är som sitter och skriver ihop avtalet.

Till sist, missa inte Michael Geists intervju i programmet ”As It Happens” (CBC) där han besvarar frågor om ACTA-avtalet.