”Community, Identity, Stability”
– Aldous Huxley, Brave New World, Ch. 1

”Till at last the child’s mind is these suggestions, and the sum of the suggestions is the child’s mind. And not the child’s mind only. The adult’s mind too-all his life long. The mind that judges and desire and decides-made up of these suggestions. But all these suggestions are our suggestions… Suggestions from the State.”
– Aldous Huxley, Brave New World, Ch. 2

”The thought police would get him just the same. He had committed–would have committed, even if he had never set pen to paper–the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever. You might dodge successfully for a while, even for years, but sooner or later they were bound to get you.”
– George Orwell, 1984, Book 1, Chapter 1

”Don’t you see that the whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought?… Has it ever occurred to your, Winston, that by the year 2050, at the very latest, not a single human being will be alive who could understand such a conversation as we are having now?… The whole climate of thought will be different. In fact, there will be no thought, as we understand it now. Orthodoxy means not thinking-not needing to think. Orthodoxy is unconsciousness.”
– George Orwell, 1984, Book 1, Chapter 5

England är ett av västvärldens mest övervakade länder, och inte nog med det, England är ett bra exempel på en misslyckad demokrati och på randen till en ‘failed state’ i många avseenden. Miljoner CCTV-kameror är riktade mot dess medborgare, DNA-databaserna växer så det knakar och polisernas beteende samt uniformer är långt ifrån forna tiders ‘bobbies’ och påminner om militarism och ingenting annat.

Den engelska polisstaten lever på att dess befolkning vill känna sig säker och staten frodas eftersom social kontroll och falsk säkerhet går hand i hand. Det finns ett behov av och en anledning till att politiker väljer att betona ordet ”stabilitet” varje gång de presenterar nya ”stimulanser” och hårdare tag mot brottslighet. En ”stabilitet” som ger britterna mer otrygghet och ”stimulanser” som än mer urholkar deras köpkraft och som signalerar att sämre tider väntar.

En del människor stannar dock upp och reflekterar över denna känsla av falsk säkerhet, varför den premieras i demokratiska samhällen och varför det fortfarande finns en tillit till systemet, att statsmakten expanderar sin kontroll över medborgare i tron om att staten är moralisk och nödvändig. Vi lever i en era av rädslans politik.

Den senaste tidens kravaller i London lämnar mycket att önska kring journalisters rationella förmåga att se mönster, knyta ihop verklighetsförankrade punkter och presentera en djupare och kritisk analys på vad som faktiskt ligger och bubblar under ytan i det brittiska samhället. Just nu är mediarapporteringen inte mer än ideologiska dogmer, semantiska ordlekar och okunskap.

Det finns ett enormt missnöje bland delar av befolkningen som politikerna inte tar på allvar, och som kommer att förvärras nu när det kommer krav på hårdare tag, längre straff och mer avhumanisering och kontroll av medborgare. Allt för att människor vill känna sig säkra. Kommande kriser kommer endast att leda till ökad statism, ökad övervakning och ett minskat hopp inför framtiden. En hel ungdomsgeneration berövas möjligheterna till frihet och hopp om framtiden.

Det hela är mycket systematiskt och det har allt att göra med det osäkra ekonomiska läget och på grund av all manipulation av fiatvalutor, ekonomisk statistik, bostadsmarknader och priser. Det finns incitament för västvärldens demokratier att fortsätta låna av ofödda generationer och beröva pensionärer på deras pensioner, just på grund av att deras idéer och teorier ger dem mer rätt att konfiskera pengar från medborgare och leva över sina tillgångar utan några som helst konsekvenser på vare sig kort eller lång sikt.

Den brittiska polisstatens hårda behandling av dess medborgare är ingenting annat än upprätthållandet av en illusion av säkerhet och är en direkt attack på fri- och rättigheter. Givetvis ska skyddet för egendom och kontrakt upprätthållas, men många av de domar som har klubbats igenom sedan de brittiska upploppen är bortom alla rimliga gränser och sunt förnuft. Straffen är inte alls proportionerliga sett till många av de faktiska konsekvenserna av människors handlingar gentemot sina medmänniskor och egendom. Att människor visar sitt missnöje genom att förstöra samhället och använda våld är såklart inget förnuftigt sätt att lösa samhällsproblemen på. Faktum är att våld bara gör det värre. Statsmakten väljer att driva på den osäkra utvecklingen ännu mer och agerar hårt samt resolut för att få ännu mer legitimitet i värdelösa folkomröstningar. Men individer förstår att principer och etik, vad som anses vara ”rätt” och ”fel”, inte upprätthålls inom systemet; de är så att säga relativa för hur politiker agerar.

Politiker och byråkrater kommer att använda samtliga nya teknologier som kan användas för att öka ”säkerheten”, som ett sätt att vinna röster och för att öka kontrollen av samtliga medborgare. Det ska stärka gemenskapen i samhället sägs det, men det håller istället på att riva sönder det helt. Alla kriser, upplopp, nattliga brandräder, plundring, rån och grupper som möts på allmän plats, kommer att driva på kravet efter ökad säkerhet, en falsk förrädisk säkerhet som inte har någon plats i ett samhälle. En liten grupp människor bedriver denna övervakningsverksamhet som vi bara har sett början på. Tro mig. Dessa människor anser att människan är alltings mått och att Dom har de stora planerna, de storslagna planerna för att designa ett säkert och kontrollerat samhälle. På sikt kommer stater ha pejl på dina GPS-koordinater, objekt och människor kommer RFID-chippas direkt eller indirekt, kamerorna kommer krypa in i hemmet eller där vi tillåter dem att finnas.

Varningssignalerna blir fler och fler för varje dag. Men större delen av västvärlden är i förnekelse. Inte nog att vi inte säger ifrån att väst exporterar och säljer övervakningsmaterial till totalitära stater, regimer, misslyckade stater och lösa grupperingar som opererar hemligt, vi vägrar att se, höra, lägga märke till och klaga på att vi har kameror riktade mot oss, att våra telefoner kan skrapas på data och ge exakta koordinater på var vi befinner oss. Vi till och med meddelar var vi är någonstans och är med i ‘sociala’ nätverk där vi övervakar varandra(!) Och när vi plötsligt kommer på att bolag kanske har byggt in funktioner som skrapar data från våra telefoner, ja då blir människor förvånade?! Är det inte fler som förstår hur vrickat det här är? Hur långt det har gått?

Läget är minst sagt hopplöst. Journalisterna bara skruvar på sig och skriver om totalt oviktiga saker eller övar på sitt journalistiska ämbete i form av elaborerade copy paste-övningar där man tar material från TT och källor på nätet som skojsiga sidor som man har blivit tipsade om på twitter, och så ”skriver” man ihop lite sköna artiklar, lite myspys sådär (lägg till tjejfnitter eller gubbskratt). Men så länge lönen ger er krediter på banken och mer till bostadslån för lya på Söder, så är allt som det ska.

Jag saknar de djupare analyserna av de underliggande delarna av samhället. Jag väntar på de breda generella analyserna av statsmakten som sådan, det finansiella systemet, ekonomisk historia, det överbelastade välfärdssamhället, vad pengar är, vad kontrollstaten leder till, hur skuldekonomin fungerar, vad som försiggår i andra delar av världen och vilka ekonomiska teorier som ompaketerar merkantilismen i en annan pseudovetenskaplig form. En pseudovetenskap som förövrigt fullkomligt dominerar våra lärosäten. Men ni vet vad man säger: Om det inte fungerar första gången så provar vi igen, och igen och igen. Jag saknar civilkurage och en hederskodex inom journalistskrået, var är er integritet och vilja att skriva om storskaliga avslöjanden? Producera mer banbrytande och viktig journalistik? Bloggosfären gör ju ert jobb åt er; ni sitter ju bara och surfar runt efter färdigtuggat material om dagarna, inte konstigt att det går så bra för er.

Kanske är det så att ni som är anställda av Bonnierkoncernen och Schibsted bara följer vad er arbetsgivare säger åt er att göra. Ok. men ni har ju alla möjligheter i världen att vid sidan av ”arbetet”; bedriva seriös journalistik som är riktigt träffsäker och som berör saker som faktiskt utspelar sig i samhället. Men efter The News of the World-skandalen så kanske det är så att era redaktioner är avlyssnade, så ni kanske ska börja gräva där istället.

Nog om journalister. ‘No offence’, men situationen i England och andra aspekter av världen är mer relevant än ert arbete.

Tillbaka till London så är det ingen slump att upploppen kom just där. Denna storstad är fullkomligt dränkt av övervakningskameror. Det är så att säga en del av den urbana stadsbilden och CCTV-siluetten har fått en ikonisk och närmast symbolisk status världen över inom diverse kulturyttringar. Man glorifierar det man ogillar men man säger inte ifrån i tillräcklig utsträckning. Ett mer utbrett fredligt motstånd vore att föredra. Men i botten finns det en förståelse på gatorna för hur politikerna har levt och agerat, samt att de inte har behövt ta ansvar för sina egna handlingar och dess konsekvenser.

Hjälpte all övervakning, bevakning, kameror, poliser etc. till att förebygga brott i samband med upploppen? Nej, snarare har utvecklingen över de senaste 20-30 åren snarare underbyggt kommande tider av orolighet, misär, fattigdom, en misslyckad demokrati och en kommande kollaps av välfärdssamhället. Dels på grund av att systemet är illusoriskt och uppbyggt av lögner och pyramidspel, men dels också för att de som styrt och ställt över det och konfiskerat människors pengar för att bygga ut staten, är totalt ignoranta när det gäller att utröna och undersöka närmare implikationerna av deras egna beteenden och faktiska utfall av handlingar. Det finns en närmast religiös tro på idéer och dess korrekthet, men i deras totala övertygelse om teoriernas sanning så finns det inget intellektuellt utrymme för bedömningen av dess implikationer. Det finns inget förnuft och vilja att föra undersökande kritiska resonemang om deras teoriers tillämpbarhet om det riskerar att hota deras planering av samhället.

Att ekonomiska bekymmer är roten till det onda är många ense om, men man väljer att skylla ifrån sig på helt skilda saker. Alla famlar efter politiska halmstrån i form av höger-vänster skalan, men missar högen de gräver i. Ungdomar känner sig svikna av ledare som de trodde skulle frälsa dem. De ser inte enpartistaten lika tydligt som vissa andra. De är berövade hopp och framtid för att systemet inte är till för att ta svåra beslut, allt är central- och toppstyrt så det snarare skapar osäkerhet, missnöje, fattigdom, inflation, minskat välstånd för alla människor och en längtan efter frihet.

Nu har polisen börjat övervaka sociala medier. Polisen har ju dock använt sig av sociala medier från första början på grund av att politiker vet hur farlig kommunikation kan vara om den är fri. Men det är ju ingen hemlighet att makten vill ha kontroll över dessa kanaler, det är bara att titta närmare på var pengarna tar vägen, vilka som äger de sociala nätverken och vilka som använder tekniken till ondo mot sina egna medborgare.

Det som är desto mer alarmerande är hur etablissemanget använder sociala medier som tillrättavisning, som ett sätt att kontrollera debatter, att tysta ned vad som man inte får diskutera, och återge ett sanktionerat manuskript och berättelse kring de saker som man får prata om, fast saker man får prata om på ett visst sätt. Det är lite som ett vuxenspel likt ”Följa John”, där ”John” kan referera till en viss ideologi, eller kanske en viss individ med ”rätt” ideologi, eller varför inte som en bloggosfärens ”Brady Bunch”, där individer får sin identitet bekräftad i gemenskapen; en gemenskap som kännetecknas för dess ryggdunkningar och glatta fanér.

Nu är det ju dock inte så att det är speciellt utstuderat, det uppkommer bara av att människor socialiserar sig med varandra på nya sätt, att det finns nya kanaler att uppta plats i och att störst går först. Väldigt spontant och självreglerande men de som har mest vänner vinner. De som alla vurmar mest för får flest Likes, och de som kommer med de rätta idéerna hyllas.

Allting som brittiska medborgare skriver på dessa socialiseringsmedier kan komma att användas emot dem, om inte av statsmakten så av människor som tycker olika. Mobbning får bara ske i en riktning; det råder så att säga ett mobbningsmonopol där vissa ges företräde att fördömma andras tankar, känslor, funderingar etc. Kritiken är ensidig och enkelriktad. Beteendet etableras, och unga människor är väldigt benägna att påverkas av detta beteende.

Jag har skrivit om det förut att jag tycker att unga människor är allra mest mottagliga för vuxnas beteenden. Så om t.ex. den brittiska statsmakten beter sig demokratiskt, straffar människor, konfiskerar dess tillgångar via en artificiell inflation, nedskärningar, mer centraliseringar och mer socialism, så kommer ju unga generationer att påverkas och ta efter. Beteendet skickar ut signaler om systemets oärlighet och korrupta drag. Vilka incitament har människor att göra rätt för sig? Medborgarna är individer som är ansvariga för sina egna handlingar, men de ser gång på gång att de politiker och människor som dikterar villkoren för deras samhälle gång på gång smiter från sina förpliktelser in i det dolda, att de inte lever som de lär, att de startar krig och konflikter utan mandat från befolkningen och att de utnyttjar systemet för egen vinning.

Vad som gör öppen kommunikation och informationsfrihet så bra är att den är decentraliserad och så tillgänglig. Men när staten börjar utnyttja denna öppna kommunikation och informationsfrihet så ser vi början på en attack mot öppen kommunikation i sig och början på ett kontrollövertagande av vår informationsfrihet, yttrandefrihet och rätt till avskildhet och enskildhet. Det finns ingenting som talar för att det inte kommer att bli värre över tiden.

I och med att så få spelare äger de största nätverken och mest optimerade applikationerna, så ser jag ingen annan anledning än att undvika dem helt och hållet. Information tenderar att läcka, och i händerna på dessa herrar och damer som värderar sina övervakningsapparater till fantasisummor, så kommer data att skrapas – data och sekretessuppgifter som kommer att användas för att övervaka dess användare och eventuellt ”drabba dem” om det visar sig att det finns åtminstone en ringa misstanke till brott eller osocialt beteende.

Nu när USA håller på att balkanisera mellanöstern i jakten på olja, flyga in med obemannade drönare som bombar sönder människor, förstör värden och avhumaniserar annorlunda människor, när västvärldens skulddrivna ekonomier håller på att drivas i botten av keynesianer, när euron och EUSSR-projektet är dömt att misslyckas för att dess icke-inröstade vaktmästare följer ologiska planer, ja då är det fullt möjligt att västvärldens demokrati kommer att börja använda de övervakningsteknologier och metoder som de sålt vidare till totalitära stater. Jag syftar på användningen av drönare i urban miljö för övervakning, ‘kill-switches’ till hela länders internetuppkopplingar och en utökad förmåga hos stater att bedriva krigsföring även på internet. Det känns som en fullt naturlig utveckling på vad västvärldens kära ignoranta ledare just nu håller på med.

Till er som känner igen sig i hur det ser ut på de sociala medierna och vad de används till, och av vilka, kan jag inte göra annat än att bekräfta era tankar om dessa sidor och hur övervakningen tycks fungera. Delar av dess användning kontrolleras av andra röster än dem man kanske kunde tro, så det torde se likadant ut för britter som för svenskar. Tillgången till bra och tillförlitlig information kommer att bli en bristvara framöver och då är det av yttersta vikt att öppenheten och informationsfriheten decentraliseras ytterligare. Hackare har förstått detta från dag ett. De förstår varför informationsfrihet är oumbärligt och varför anonymitet är livsviktigt.

Jag ser en framtid där saker du har sagt eller gjort för länge sedan, kommer att kunna användas mot dig av både stat, arbetsgivare och vänner för att på så sätt trycka ned dig eller förnedra dig. Det finns ingen anledning att synas och höras på sociala medier om du inte är villig att ta riskerna.

I en tid av propaganda och villfarelser av storskaliga mått finner man endast lugnet till att reflektera och analysera i lugn och ro för sig själv, och att man försöker att i så stor utsträckning som möjligt ta reda på saker själv och undersöka sin egna rationella förmåga. Först då tror jag att man kan göra de riktigt stora framstegen för att kunna koppla ihop punkterna för att på ett lättare sätt kunna se samhället och verkligheten för vad den är utifrån ens egna egenskaper och förmåga. För ditt egna kritiska tänkandes skull så tror jag inte att användning av dessa sociala medier kommer att gynna dig i det långa loppet, såtillvida du inte vill vara en del av stureplansnätet.

Sociala medier är ingenting annat än socialiseringsmedia. Vad som enkelt kan skrivas i 150 tecken i förbifarten är desto svårare att formulera i en gemenskap och samtal med sina vänner, bekanta och kritiker. I en tid av hopplöshet och osäkerhet inför framtiden som håller på att förstöras av diverse ideologiskt drivna politiker, ekonomer och självutnämnda vaktmästare, så vill jag bara påpeka att utvecklingen av er egna förnuft och rationalitet gör er mycket lyckligare och säkrare än materiella ting i era bostäder, eller CCTV-kameror nere på stan.

Med detta inlägg har jag presenterat ett hårt retoriskt budskap med en del poänger, men jag vill göra det fullständigt klart att jag är för fred, frihet och välstånd. Det kan ju vara bra att klärlägga det om ni sitter med hög puls nu.

”Det stora euro-projektet är en politisk snarare än ekonomisk skapelse. Konstruktionen garanterade från början att det skulle bli kortlivat. Utvecklingen mot sammanbrott bör uppmuntras och nedmontering snarast inledas för de europeiska folkens bästa.”

”Europrojektet innehåller en allmänningens tragedi. Det finns nämligen ett inbyggt incitament för varje stat att låna snabbare än de andra. Politikerna i länderna med de sämsta ekonomierna har mest att vinna på skuldrusningen. Eftersom de ivrigaste lånarnas agerande skadar de övriga staterna uppstår kraftiga spänningar mellan länderna och detta kommer leda till eurons sammanbrott.”

Klaus Bernpaintner Om Euron
Kaj Grüssner om Den grekiska tragedin 

Skulle man fråga hundra människor vad frihet betyder skulle man med stor sannolikhet få hundra mer eller mindre olika svar. Skulle man dessutom sprida ut frågorna till människor från olika länder och ursprung skulle sannolikt svaren variera ännu mer. Troligen skulle människor med erfarenheter från krig, förtryck och alla andra hemskheter som faktiskt förekommer i världen definiera frihet som att vara fri från just krig och förtryck, medan många svenskar sannolikt skulle svara att frihet är att ha den där fina bilen, det där fina huset, den där fina båten och den där sköna semestern.

Vad det innebär för mig har jag precis börjat inse. Att jag inte är fängslad eller utsatt för förtryck är jag naturligtvis tacksam för så på sätt och vis kan jag nog kalla mig fri och jag är medveten om att jag är lyckligt lottad i förhållande till större delen av världens befolkning.

Med det sagt så tänker jag ändå påstå att jag och majoriteten av svenskarna ändå inte är fria. Vi har någon sorts falsk frihet, en illusion av hög materiell standard och välfärd. Alla volvos, villor, sommarstugor och båtar är kattguld. Enklast är det kanske att jämföra med den nakne kejsaren även om liknelsen börjar bli sliten.

Illusionen eller kattguldet är så effektiv att många aldrig inser att det inte är på riktigt. Antagligen beror det på att det är en verklighet ingen vill se.

De flesta i min ålder vill naturligtvis ha det som generationen före oss har. Allt det vanliga i materiell välfärd, ni vet, villa, volvo och allt det där. Den bistra sanningen, verkligheten som ingen vill se, är att väldigt få av dom har det på riktigt. De flesta har aldrig funderat på att dom INTE äger sitt hus, sin bil, eller sin båt. Många kommer aldrig att äga sitt hus. Jag vet, det låter galet, men det är sanningen. Bilen tappar sitt värde så fort att den helt enkelt måste betalas av, men huset… Många i min generation har så stora skulder på just huset att det aldrig kommer att betalas av. Det är helt enkelt för mycket pengar för att klara av att betala under en livstid full av andra utgifter för mat, barn, transport och alla andra kostnader livet för med sig.

Det absolut genomsjuka i detta sjunker inte in. Man kan spekulera i om det beror på någon sorts psykologisk skyddsmekanism för att inte helt bli galen av vetskapen att huset man bor i, det som ska vara den trygga punkten i livet, i själva verket kräver en livstid av skuldslaveri och är allt annat än tryggt. Ja, slaveri. Den som har belånat hus kan prova att inte betala en månad och se efter vem huset tillhör. Med dagens huspriser får man alltså acceptera att för resten av livet inte ens äga huset man bor i utan hyra det av banken.

Det har passerat all vett och reson. Visst finns det delar av Sverige där man kan köpa ett hus och kunna betala av det och äga det men det är inte så där de flesta av någon anledning vill bo. Priserna är så långt förbi det vanligt folk har en chans att ha råd med att priset knappt är relevant längre hur konstigt det än låter. Visst, det har någon sorts sjuk logisk förklaring. Om huset kostar så mycket att beloppet är långt långt över vad en normal arbetarsvensson egentligen har råd med och det någonstans är givet att skulden kommer att jaga honom för resten av livet, spelar det någon roll med en miljon mer hit eller dit sålänge månadskostnad för boendet inte överstiger inkomsten? Argumentet ”det spelar ingen roll hur mycket man har i lån, det viktiga är vad det kostar per månad” är faktiskt vanligt. Bankerna använder det ju själva när dom så generöst ”beviljar” dig att få låna deras påhittade pengar mot ränta.

Tillgång och efterfrågan hör jag ofta som förklaring. Jag vill dock påstå att tillgången på kredit är avgörande. Om inte bankerna gav kredit skulle ingen i sanningens namn ha råd med dessa priser, därmed är tillgång och efterfrågan satt ur spel, eller åtminstonde manipulerade eller påverkade.

Jag har läst oräkneliga analyser av ekonomer och förståsigpåare och otaliga komplicerade förklaringar som motiverar prisnivån. Visst finns alternativet att det är jag som är en envis tjurskallig normalbegåvad mupp, självklart. Jag kan bara inte, om så mitt liv står på spel, se hur ett hus kan vara värt livslång skuldsättning med det praktiska resultatet att jobba ett helt liv för ett hus man aldrig får äga.

De flesta har dessutom lurats i att skenande huspriser är bra. Faktum är ju att det bara finns ett sätt att tjäna pengar på stigande huspriser och det är att sälja och sen inte köpa något nytt. Det här är en vanlig tankemiss. Om ditt hus stigit kraftigt i pris tillsammans med resten av husmarknaden och du säljer och köper ett annat, har då inte det huset med stor sannolikhet också ökat i pris? Du får en latent skatteskuld men inte mycket mer. Att göra bostadskarriär är alltså för flertalet, också en illusion. Om du ska tjäna pengar måste du hoppa av vilket de flesta inte gör.

För banker och mäklare är situationen naturligtvis angenäm och de gör tillsammans vad de kan för att folket inte ska inse att det är ett gigantiskt pyramidspel. Väldigt många svenska familjer kommer när luften går ur bubblan (alla bubblor spricker förr eller senare) att hamna i stora ekonomiska svårigheter och en del av dom kanske till och med blir tvungna att lämna sina hem. Det är mycket beklagligt och jag kan bara hoppas att alla som kommer att drabbas eller redan har drabbats riktar sin ilska åt rätt håll. Kanske för det något positivt med sig när dessa människor inser att de precis som kejsaren egentligen är nakna. Jag tycker inte heller att begreppet bolånetorsk är speciellt lyckat. Beteendet att skaffa en trygg plats, ett hem, är så hårt programmerat att det knappast går att undvika. Nedsättande ord bör nog användas om banker och mäklare istället som parasiterar på det för människan mycket grundläggande behovet att ha ett hem.

Kanske kan man också spekulera i om det faktum att de flesta av oss är skuldslavar och egentligen inte äger bilen och huset kan vara ett skäl till missförstånd mellan svenskar och många invandrare. Är det uppenbart för dom att svensken är skuldslav och det där fina huset och den där fina bilen med stora fälgar, extraljus och takbox egentligen inte är hans? Det är kanske fördomsfullt så det får stanna vid spekulationer och ingenting jag tänker påstå.

Det här är inte frihet, det är en form av modernt slaveri. Du får låna allt det där du så gärna vill ha av banken så länge du fortsätter att slava, men slutar du blir du av med allt. Banken kräver dig på ränta på pengar dom inte hade att låna ut från början, äger dessutom huset tills du betalat tillbaka alla pengar dom hittat på plus ränta. Misslyckas du med slaveriet och inte får ihop nog med pengar tar dom huset medans du har kvar din skuld. Frihet? Knappast.

Många missförstår mig när jag försöker förklara det här. Dom tror att jag inte vill jobba. Det handlar inte om det, jag har absolut ingenting emot att jobba, jag vill bara inte göra det under slaveriliknande tvång ständigt pressad av hotet att bli av med allt. Att jobba för att tjäna pengar till sig själv är en sak, att jobba åt banken en helt annan.

Vad är frihet för dig?

Vatten. Vatten är en grundförutsättning för att allt liv såsom människor, växter och organismer ska kunna leva och utvecklas. Utan tillgång till rent vatten så hämmas utvecklingen av liv och välmående, och precis så fria som vi är att andas in luften för att få syre, så är vi alla fria att släcka vår törst med rent vatten.

Vi behöver alla rent vatten för att överleva och för att leva ett hälsosamt liv. I Sverige är det än så länge en riklig resurs och nyttighet. Det finns i våra kranar, i våra brunnar, längs med våra kuster och i våra sjöar, men allt vatten behöver mer eller mindre renas innan vi kan dricka det, så vi inte får i oss farliga kemikalier, bakterier och andra otyg som organiska eller syntetiska substanser. Det finns alltså en stor efterfrågan på rent vatten.

Vad som gör mig väldigt upprörd är att Svenskt Vatten fortfarande inte har nolltolerans på fluorid i vårt dricksvatten. Fluorid är endast ett av många ämnen som omfattas av föreskrifter med tveksamma riktlinjer, men det fullt möjligt att ta bort fluorid ur dricksvatten.

Fluorid finns i naturligt höga halter i svenskt grundvatten och tillsätts i bland annat drycker, tandkräm och i diverse livsmedel, men återfinns också naturligt i till exempel fisk och grönsaker. De naturliga halter av fluorid som återfinns i just fisk och grönsaker kanske är svårt att få bukt med, men vi borde stanna upp och tänka efter om det inte är oerhört puckat att vi både tillåter höga halter av fluorid i andra livsmedel och att vi har det i vårt dricksvatten.

Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten bedöms vattnet som otjänligt vid fluoridhalt 1,5 mg/l. Men den 16 mars 2011 kom det nya föreskrifter från Livsmedelverkets författningssamling: Föreskrifter om ändring i Livsmedelverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten. I detta dokument står det fortfarande 1,5mg/l fluorid och riktlinjerna har inte sänkts, även om fler och fler röster höjs för att ämnet är direkt farligt.

1,5mg/l är 1,5mg/liter för mycket! Vårt dricksvatten ska inte alls innehålla fluorid. Varför ska vi som lever i Sverige tvingas till att dricka något som innehåller 1,5mg fluorid/liter? Ett ämne som anses ha kariesförebyggande effekter, men som barn inte alls borde komma i kontakt med för att det skadar deras utveckling. En hög koncentration av fluorid eller en lägre dosering över en lång tidsperiod kan orsaka skador på skelettet, hjärnan och sköldkörteln.

Så varför har vi ett riktmärke på 1,5mg/liter om ämnet bevisligen är skadligt? Hur kommer det sig? Hur kan Svenskt Vatten och människor som jobbar ute på våra reningsverk gå med på det här? Vem har givit dem mandat att fortsätta att tillåta fluorid i vårt vatten när det bevisligen är farligt för oss? När det går att ta bort?

Hur förhåller sig Miljöpartiet till detta? De om några borde ju ha lite koll. Men vid ett försök till sökning efter ”fluorid” på deras hemsida fick jag följande svar:

Vi har sedan en längre tid tekniska problem med sökfunktionen på mp.se. Vi ber om ursäkt för de besvär detta skapar.

Vi har bett vår webbkonsult lösa problemet.

Miljöpartiet kanske även skulle hyra in några konsulter som kan lösa problemet med skadliga ämnen i dricksvattnet för alla människor med kommunalt vatten. Eller Miljöpartiet kanske mer tittar på fluoridhalterna i miljön?

Vad som behövs för att lösa detta problem är inte ett miljöparti, utan ett människoparti; något lokalt gräsrotsinitiativ eller eldsjälar som outtröttligt ifrågasätter situationen och som ställer sig på människans sida i denna fråga.  Människor som tar diskussionen direkt till sin egen brunn, sitt lokala vattenreningsverk eller till tjänstemän vid rätt departement.

Vilka är då de långtgående konsekvenserna av denna policy? Vilka är hälsoriskerna? Policyn drabbar samtliga människor som dricker kommunalt vatten, och kontaminerar således alla människor med den godkända halten av fluorid; ett ämne som bevisligen utgör en hälsorisk.

Förväntas gravida kvinnor dricka vårt dricksvatten? Vad händer med foster under dess utveckling i mammans mage? Vilket vatten använder vi då vi gör välling till våra spädbarn? Vilka hälsorisker väntar våra barn när de växer upp? Och framförallt, vem utreder framtida konsekvenser för hela befolkningen och om det på sikt förändrar hela genpoolen över generationsskiften? Ingen eller väldigt få stannar upp och ifrågasätter vad vi egentligen håller på med.

När vi vet att något bevisligen är dåligt, varför utformas fördelningen av vårt dricksvatten på så sätt att dess otjänlighet och risker drabbar samtliga människor? Man häpnar över graden av inkompetens och ovilja att agera från myndigheternas sida. Er forskningsetik och civilkurage ger jag inte mycket för.

Det borde vara upp till var och en att som människa bestämma över sina egna beslut som har och göra med sin egen kropp och hälsa. Det borde vara min rätt att inget vattenreningsverk med flit utsätter mig för höga halter av skadliga ämnen då jag dricker mitt dricksvatten, och att det är mitt och ingen annan människas beslut att använda karieshämmande produkter om jag har problem med karies på mina tänder. Jag har bra tänder så jag behöver inte er fluorid och jag tror det är fler än jag som inte vill ha det i vårt dricksvatten.

Ibland undrar jag om inte Sverige börjar bli ett U-land i vissa avseenden. Var finns de teknologier som ska råda bot på detta? Kapitalet rinner ut ur landet och in i olika improduktiva tillgångar, vilket gör att det inte kommer att finnas pengar i framtiden att lösa den här typen av problem.

Nu när jag är vuxen kan jag ju lika gärna fortsätta att dricka vattnet i kranarna och bygga upp min kvot av hjärnskada och försämra mitt skelett, eftersom samhället ändå inte tycks premiera sundhet, intelligens och hälsosamma individer. Det känns inte som att det finns någon riktig respekt och omtanke för individens och människans livssituation i det här landet, om man ser till alla förändringar som har tillkommit över årtiondena.

Det är mitt individuella val vad jag vill äta och dricka. Jag, och endast jag, vet i det stora hela vad som är bäst för mig. Jag kan ta ansvar, studera och utreda alternativ, utvärdera hälsorisker, och bestämma vad som utgör risk och inte. Att bestämmelserna tvingar människor till att göra ohälsosamma val ser jag som fundamentalt fel och dåligt utformad policy.

Den information som jag söker efter idag kommer inte längre ifrån myndigheter och departement, utan jag vänder mig alltid först och främst till våra myndigheter och departement då jag söker efter information som bevisligen är felaktig.

Det här är långtifrån det enda området inom vilket staten, myndigheter och andra tvivelaktiga organisationer experimenterar med oss och utsätter befolkningen för hälsorisker. Men vi låter det bara ske. Staten jobbar snabbt och proaktivt om det gynnar den själv och regressivt när något faktiskt bevisligen utgör ett potentiellt hot mot alla människor.

Jag finner det här totalt oacceptabelt och principiellt oförsvarsbart. Jag går inte med på detta. Svenska folket borde omedelbart tillåtas rösta om vi ska fortsätta att tillåta halter av fluorid i vårt dricksvatten, både på ett nationellt och ett lokalt plan.

Jag tycker att FN och staten kan ta sina policyer och applicera dem på sig själva och sina egna barn istället. Jag har fått nog med era riktlinjer och sociala experiment med befolkningsmängden som snarare hämmar mänskligheten än hjälper den. Dessa bestämmelser har ingenting alls att göra med frihet och bryter mot icke-aggressionsprincipen.

Ämnen som har identifierats som farliga för oss ska omedelbart upphöra att förekomma i vårt dricksvatten om det finns någon med integritet och lite sunt förnuft nog att filtrera bort det. Jag ser detta som en självklarhet. Men det skulle inte förvåna mig om ingen vågar lyfta ett finger. De kan bara göra saker om de har fått klartecken från högre instanser, annars riskerar de att bli av med sina jobb.

Hur kommer det sig att privata aktörer och individer kan utveckla otroliga småskaliga lösningar och vattenreningstekniker för att möta den stora efterfrågan i många afrikanska länder, samtidigt som vattenreningsverken i Sverige inte satsar på nolltolerans mot skadliga ämnen och partiklar i vårt dricksvatten?

Det är således upp till var och en att försöka hantera riskerna och agera proaktivt. Speciellt om man precis ska skaffa barn, eller har unga barn som man älskar utöver allt annat här i världen. Man kan till exempel söka efter olika former av vattenrening, samt t.ex. filter som tar bort fluorid när man duschar.

Det är bestämmelser, tvång och beslut som dessa som får mig att helt tappa hoppet inför framtiden. Och dessa lagar, regler, bestämmelser, policyer etc. rullas ständigt ut från lobbyorganisationer, institut, tankesmedjor, i en sådan volym att jag blir alldeles matt.

Det är helt enkelt för mycket som händer just nu och som totalt har förändrat världen bara sedan jag föddes. Vi ger upp våra fri- och rättigheter för en falsk säkerhet; en falsk profetia om en stundande utopi bortom nutidens faror och hot. Det är ren och skär lögn och propaganda att vi behöver ge upp fri- och rättigheter – som tog oss hundratals, om inte tusentals år att förverkliga – för att känna oss säkrare.

Jag är för frihet men i en tid då media och politiker bombarderar oss med skrämselpropaganda, felaktigheter, manipulerad statistik, regler, lagar, tvång, kontroll, våld och via TVns hypnos en tillrättalagd officiell berättelse, så känner jag mig väldigt ensam. Väldigt ensam och maktlöst inför framtiden och vad som komma skall.

Ni kanske tycker att jag gör en höna av en fjäder, men denna fjäder är blott en av tusentals fjädrar i det statliga åbäke som allt mer kväver mänskliga fri- och rättigheter. Förekomsten av fluorid i svenskt vatten lämnar en del övrigt att önska av Svenskt Vattens hantering och beredskap när det gäller skadliga substanser i vårt dricksvatten.

Sverige ut ur EU.

Dagen då dollarn dog
Sen jag va liten har dom sagt att den som spar han har
Å den som inga byxor har han står med röven bar
Jag kan aldrig satsa guldet mitt på deras lag
Kamikaze piloterna på börsen idag

Jag är inte involverad i deras derivat
Att dela säng med Lucifer är inte smart
Jag behåller hellre mina 24 karat
Som jag kan byta mot husrum kläder å mat

Refräng:
Alla log alla log men ingen förstod att det var mord
Dagen då dollarn dog

Big up till alla bönderna som odlar våran mat
Nu när skattemyndigheten verkligen satt fart
Å snart har laserturken inga stålar kvar
Inte heller någon sosse eller Sverigedemokrat

Herr Ingves Ben Bernanke å Joakim von Anka
låter alla fattiglappar gå på planka
Stackars dom som simmar runt bland lånehajarna
Dom kalasar på din kropp å själ med räntetänderna

Refräng:
Alla log alla log men ingen förstod att det var mord
Dagen då dollarn dog

Att dom kraschar alla bankerna är tydligt att se
Nordea Handelsbanken Swedbank å SEB
JP Morgan Federal Reserve å HSBC
Citigroup Goldman Sachs nä ingen tvekan om dé

Så dom med sedlar i madrassen kan inte längre le
När alla papperslapparna har blivit passé
Som i Weimarrepubliken 1923
Vi vet ju alla vad som hände efter det

Refräng:
Alla log alla log men ingen förstod att det var mord
Dagen då dollarn dog

För den som överhuvud taget bryr sig så har nu den så kallade Almedalsveckan inletts på Gotland och pågår mellan 3 och 10 juli. Stackars gotlänningar som får hysa detta spektakel och paradgren i oliktänkande likatänkande. Undrar om någon tänker elda upp några papperspengar i år igen.

Under veckan frotterar etablissemanget sig med makteliten, den så kallade samhällseliten, som är den grupp av individer som styr, och som gör anspråk på att styra över oss medborgare genom olika öppna och halvöppna initiativ. Det är bland dessa människor som vi återfinner dem som i framtiden vill designa samhället och styra över oss, dess medborgare. Fler och fler människor genomskådar nu dessa ”Stora ledare”, deras inkompetens och synnerligen oroväckande klåfingrighet.

Med hjälp av hot, förbud, tvång och kontroll vill de få oss att följa deras storartade planer och designa det så att det bäst gynnar dem själva. Via expropriering av tillgångar, indirekt och direkt beskattning, subventioner, bidrag, stödprogram, och en kontinuerlig inflation, vill de ta mer ifrån oss så de kan upphöja sig själva, samtidigt som vi utanför systemet är de stora förlorarna.

Omfördelningen i samhället gör varje människa fattigare utom de som är en del av makteliten, de vars jobb och tjänster finansieras genom dina hårt intjänade pengar. Kvar blir de småsmulor av dina tillgångar som ska gå till att betala dina räkningar, din el, din mat och din bensin. Några av dessa finns inte ens med i det officiella konsumentprisindexet, eftersom det manipuleras. Mer än motsvarande tre månader av ditt arbete försvinner varje år i statlig skatt, helt utan protester. Detta är både moraliskt och principiellt fel. Ett annat namn för detta är slaveri.

Den svenska välfärden fortsätter att erodera medan politikerna, journalisterna och ”inne-folket”, de så kallade ”intellektuella”, träffar varandra i Almedalen. Socialiseringen av samhället påskyndas för varje ny kris och maktelitens skikt som består av politiker, mediakoncerner, ekonomer och av staten subventionerade bolag och verksamheter, bestämmer vad vi får tala om och vad som vi inte alls får diskutera öppet. De finns där för att etablera och upprätthålla konsensus. Era utbildningar och yrken ger jag inte mycket för på grund av vad ni tvingar på andra.

Om man kommer med förslag till politiker på hur demokratin kan förbättras så blir man i bästa fall inbjuden till Riksdagen, där man möter märkbart besvärade politiker, som i bästa fall vill att du sticker därifrån efter att ha blivit bjuden på en kopp kaffe. De är rädda att förlora sina jobb, de är rädda att ”förbättringar” leder till att de avslöjas som inkompetenta, okunniga och oförmögna att uppfylla tjänstens kriterier. De är rädda att ni ska få reda på att alla är totalt utbytbara och att institutioner och samhällsfunktioner skulle fungera utan ledare. Belgien har väl fungerat rätt länge utan demokratiskt valda ledare nu? Det borde vara något sorts världsrekord i samhällsdrift utan styrande ledare. Politikerna tänker ”du säger att jag inte gör mitt jobb och att jag är utbytbar” och de säger till dig att ”vårt departement tänker redan på det och har implemiterat X, tack och hej då”.

På den fria marknaden utvecklar man sin karriär genom att främja andra – inom statliga tjänster så kommer man högre upp i hierarkin genom att trycka ned andra under en själv. Detta beteende återfinner vi även i övriga lobbyverksamheter.

Politiker: Era policyer, det vill säga, era styrdokument och eftertraktade mål, uppfyller inte ens de mest grundläggande krav på öppenhet och tydlighet. Lagar och direktiv blir än mer komplexa samtidigt som ni godtyckligt förändrar grundlagen till att passa era planer. Statligt anslutna ”intellektuella”, journalister och politiker verkar mot öppenhet och genomskinlighet och söker monopolställning kring vad som ska vara politiskt korrekt konsensus i mediadebatten.

Via olika så kallade socialiseringsmedia så tillrättavisar etablissemanget människor som hyser annorlunda åsikter, som inte accepterar de planer och system som makteliten vill införa och framför allt saker som de ser och upplever i samhället varje dag, som den styrande gruppen av individer blundar för eller viftar bort som oviktigt för samtliga människor.

Oliktänkande individer marginaliseras och förlöjligas, helst på ett så förnedrande sätt som möjligt, vilket applåderas av eliten, ett beteende som belönas inom den intellektuella maktelitens hierarkiska rangordning. Om inte människor gör som ni vill så kallar ni dem populister. Ni själva är blott ett gäng demagoger.

Jag ser och hör en väldans massa kvittrande ifrån er, men ingen av er kan flyga.

Med hjälp av internets och bloggosfären har ni i etablissemanget gjorts nakna, och det är ingen vacker syn. Människor ser rakt igenom er, ni är så lättlästa och genomskinliga att ni skulle kunna bytas ut mot fönstrena i Riksdagshuset eller respektive mediehus.

När väl sökarljusen riktas mot er själva så avslöjas det att ni inte lever som ni lär, att ni är kappvändare, fuskare, ideologiskt ignoranta och att ni är hycklare. Ni påpekar hur vi ska leva våra liv men ni följer inte era egna principer. Ni har inte ens några beundransvärda principer. Dessutom är ni snabba med att stämpla andra röster och diskussioner som ”tjafs”, ”strunt”, ”inkorrekt” och delar ut nedsättande stämplar på de människor som för en annan debatt som inte är konsensus. Media vinklar nästan allting till sin fördel som är av politiskt intresse. I morgonsofforna skruvar man besvärat på sig om någon avviker från manus.

Istället för att avreglera, ta bort skatter, rulla tillbaka statsapparaten, sänka era egna löner, ta bort bidrag, subventioneringar och kraftigt begränsa den ”svenska välfärden” för att öka den reella inkomsten för varje människa, så kommer ni istället att höja skatterna, reglera mer, öka bistånd till totalitära eller korrupta statsapparater, göra lagar än mer komplicerade (som om ni följer dem själva) och stärka ”välfärden”, allt på bekostnad av människor som producerar och som lever på sin inkomst.

Ni hinner ju inte ens att läsa igenom alla motioner och lagförslag som era partier tar fram, utan ni behöver en hel stab av personal och sekreterare för att göra ert jobb. Och när ni mot förmodan i en stund av insikt får en känsla av ärlighet, ödmjukhet, ansvar, principer, självdisciplin, mod, självförtroende, optimism och ett långsiktigt perspektiv i en sakfråga, ja då viner partipiskan och ni retierar gråtandes tillbaka till er kära konsensus.

Även om lönerna höjs nominellt så minskar våra löner ständigt eftersom Riksbanken har ett kontinuerligt inflationsmål på minst 2% (medelvärdet är nog betydligt högre i det långa loppet) som gör att våra pengar alltid eroderar när vi försöker simma mot strömmen.

Har det kanske någonting att göra med att vårt konsumtionssamhälle baseras på ständigt ökande skuldsättning, som mäts med tvivelaktiga mått som BNP, som bygger på att vi tvingas in i konsumtion? Ekonomiska policyer och inflationsmål gör att vi alla springer mot dörren för att först konsumera våra papperspengar. Människor vilseleds att tro på ekonomer och politiker, även om det dom säger är förenat med total oförståelse för faktiska problem av verklig art.

Idag är det människor i allmänhet som står för sunda och rättvisa värderingar, och de har fått nog. Att säga att inflation inte är naturligt och att vi istället borde ha en valuta som snarare stiger i värde med tiden, är som att begå politisk harakiri och kommer inte att belönas av etablissemanget.

De långsiktiga trenderna för alla människor i Sverige och för en rad olika samhällsinstitutioner pekar i lodrätt riktning, men i Riksdagshuset så viftar man bort det som kommer i dess väg. Debatten tystas ned. De som gärna ställer upp sockrade prognoser väljer att totalt bortse ifrån andra prognoser, som bygger på riktiga strukturella obalanser, och som visar en mer negativ bild av ekonomisk utveckling och vad som sker i samhället.

I Riksdagen är det sedan länge helt korrekt beteende att inte diskutera, tala med, kompromissa, förhandla, etc. med samtliga demokratiskt valda. Beteendet etableras och kommande generationer kommer att ta efter beteendet inom andra sektorer och samhällsskikt. Barn är speciellt känsliga för de vuxnas beteende. Beteendet och handlingarna skickar signaler till människor att man helt ska ignorera andra människor, att inte bry som om dem, och att inte ingå i fredliga diskussioner och utbyten med våra medmänniskor. Maktelitens agerande rättfärdigar omoraliska och suspekta praktiker och etablerar en kärvare ton i det politiska klimatet. Kanske ligger detta i linje med det hårdare samhällsklimatet i övrigt.

Polisen lyckas inte att upprätthålla de mest grundläggande kraven på säkerhet. Till brottslingarnas stora lycka. Svenskt rättsväsende är löjeväckande, framför allt utomlands, och ostabiliserar samhället eftersom tilliten till systemet minskar för varje dag, timme för timme. Den grova brottsligheten ökar men de stora satsningarna går till att öka polisernas genusmedvetenhet och till att spärra in människor som inte utgör någon fara för sina medmänniskor, eller till att sätta dit människor som till exempel är för fildelning och informationsfrihet, och som har genomskådat immaterialrätten som ett direkt hot mot äganderätten.

De som sedan bevisats skyldiga inom det svenska systemet placerar vi på olika anstalter och fängelser runt om i landet utan att försöka lösa problemet med återrehabilitering och terapi. Politiker och människor i allmänhet vill gömma undan obekväma delar av befolkningen som är annorlunda, eller bara besvärliga, men som inte utgör ett direkt hot mot andra människor. Det finns ett utbrett förakt och hat mot människor som ni inte tar på allvar. Om ni sedan inte vill leva mitt bland dessa ”annorlunda” människor så flyttar ni istället därifrån, även om det strider mot era tidningars policyer eller era jämlikar inom makteliten. Problem? ”Nej här finns inget problem”. ”Allt är bra och vår ideologi gäller för alla och ni har ingenting att säga till om”.

Människor är oroligare idag, och de måste få tillåtas vara det utan att ni viftar bort oron och rädslan, och man ska inte vifta bort att de är rädda att röra sig i samhället på grund av att det håller på att förändras. Förändras på ett sådant sätt som gör att det är svårt att hänga med och acceptera delar av den snabba förändringen som inte utgör ett direkt hot mot dem. Speciellt inte om många samtidigt har en viss nivå av tolerans och ser hur policyer och omfördelningspolitiken utvecklas i verkligheten. En omfördelningspolitik som bygger på beskattning.

Skattemyndigheten drar in enorma summor i skatt men svenska välfärden blir allt mer sämre. Är jag helt ensam om att tycka att Sverige har försämrats jättemycket sedan inträdet i EU? Att det inte bara är en imaginär abstraktion från min sida? Var tar pengarna vägen? Istället för att bara sänka skatterna, ta bort reavinst- och kapitalskatt för att gynna sparande och investerande etc. så tycks varje ny subventionering, bidrag, skatt, regel och förbud bara göra det än värre.

Alla ska ha det lika dåligt. Såtillvida du inte är politiker, ekonom eller medlem av någon annan snoffsig grupp. Svenska skattebetalare kommer att förlora miljarder under de kommande åren eftersom deras exproprierade tillgångar omfördelas till europeiska krisfonder och ”stimulans”-paket. Dessutom så blöder vårat pensionssystem och andra instanser eftersom tilliten till dessa fortfarande är stor bland människor. Jag har inte den blekaste aning om varför inte fler säger ifrån. Jag är övertygad om att jag inte kommer att få en pension om jag lever tills jag är 65. Jag är samtidigt tvärsäker på att jag inte är ensam om att tro detta.

Dessa ”stimulanser” kommer alltid att vara improduktiva och staten kommer att öka dess utgifter i tron om att vi kan hejda den kommande tidens finansiella och monetära motvindar. Tron på att dessa priskontroller och interventioner gör saker och ting bättre är otroligt naivt och blåögt. Man bortser helt och hållet från vad som faktiskt sker ute i samhället och vart vi är på väg i ett större perspektiv. Människor bryr sig inte om att lägga tid på att förstå. Det är helt enkelt inte logiskt och rationellt att säga att dessa ekonomiska interventioner för något gott med sig, för på sikt så kommer dessa ökande statliga utgifter föra med sig ännu större och ännu fler problem.

Politikerna vet ju inte ens vad pengar faktiskt är och frågar man dem om en definition så kommer man inte få något speciellt bra svar. Staten kontrollerar priser och subventionerar diverse sektorer och branscher, och gör det extra gynnsamt för de som gillar krediter, snabba pengar och lyxiga lyor. Människor gör val varje dag som på kort eller lång sikt kommer att visa sig vara misstag. Vi har rätt att göra misstag, men investeringar i kapitalvaror från riktiga besparingar lyser med sin frånvaro. Bolagsskatterna är bland de högsta i världen och alla politiker undrar varför jobben inte kommer. Detta konstituerar faktiska obalanser som man måste försöka förstå och agera utifrån i sin ekonomiska vardag.

Svensk sjukvård är underdimensionerad och lider av enorma köer och maskiner och sjukvårdsutrustning som går sönder i tid och otid, vilket gör att människorna som jobbar inom sjukvården måste jobba i en väldigt stressande arbetsmiljö. Vem vill sitta en halv dag i ett väntrum i väntan på en strålningsbehandling som var inbokad sedan länge?

Det behövs fler privata alternativ för att avlasta detta system, det skulle både gynna de höginkomsttagare som tycker det är värt att slippa långa köer, samt göra så att medel- och låginkomsttagare inte skulle behöva vänta så länge på behandling. Dessutom kanske personalens vardag skulle förbättras och miljön förändras till det bättre. Äldrevården är underbemannad och vi låter våra nära och kära äldre att tyna bort ensamma för sig själva för att det inte finns bättre alternativ.

Försvarsdepartementet kan vi döpa om till Anfallsdepartementet. Vad gör vi i Libyen? Varför är vi där? Interventionismen är så utbredd så man undrar ju om inte delar av vår svenska riksdag består av neokonservativa. Dessa människor är farliga och är man för frihet ska man ta varje tillfälle till att argumentera mot interventionism. Politikerna är totalt omedvetna om långsiktigt geopolitiska risker. Men de vill minsann sälja JAS och vapenmateriell till andra länder, så prioriteringar klarar de av att göra, det är bara det att de är helt uppåt väggarna när det gäller att upprätthålla ett grundläggande försvar av landet.

Den svenska skolan är exceptionellt dålig. Den socialistiska plantskolan indoktrinerar alla i likatänkande och lär ut att man inte ska tro att man är något. Passivitet och ett institutionaliserat förakt mot kritiskt tänkande är en del av läroplanen och ju högre upp i systemet man kommer desto värre blir det. De professorer och docenter som bedriver de mest ljusskygga och märkliga verksamheterna är de som får mest pengar från staten. De får pengar för att lära ut saker som motbevisats med hjälp av logik, sunda värderingar, argumentation och alternativa förklaringar som eftersträvar sanningen. Korrekta beskrivningar av våran verklighet ges inget utrymme. Det är ju nästan så att jag vill söka efter riskkapitalister som är intresserade av att starta frimarknadsskolor, både på gymnasie- och universitetsnivå.

Jag finner det mycket märkligt att ekonomi och självhushållning inte är ett av våra grundämnen, samtidigt som staten misstänkliggör all form av konkurrens, inte bara inom utbildning, utan inom alla områden.

Privatskolorna visar att det finns alternativ till den statliga skolan, men debatten styrs mot att kritisera företag som går med vinst. Människor som kritiserar företag för att de går med vinst vägrar förstå eller bekräfta hur entreprenörskap och företagsverksamhet fungerar på riktigt. De är uppvuxna med tron att staten alltid bailar ut företag som gått omkull och att man med beskattning kan omfördela hur mycket pengar som helst till den svenska skolan. Jag förstår att alla har olika förutsättningar för att utbilda sig själva i hur bolag fungerar etc. Själv lär jag mig något nytt varje dag och strävar efter ökad förståelse. Jag har ofta haft fel men lär mig av mina misstag. Jag ser maktlös på medan den svenska skolan blir allt sämre samtidigt som många av landets kommuner drivs med allt högre skulder och låg sysselsättning.

Det är mycket synd att diskussionen om konkurrens alltid leder till exploatering, kapitalism och snyfthistorier, eftersom många av dessa exempel förstoras upp till enorma proportioner, samtidigt som man inte beaktar det större perspektivet kring bolagens verksamhet och företagsekonomi. Det är lätt att påverka människor till att läxa upp andra människor. Media tar upp dessa ytterligheter bara för att röra om och för att det ligger i deras intresse. Man skapar stormar i vattenglas men skyr de underliggande förklaringarna och de rationella diskussionerna. Man kan inte driva bolag i välgörande syfte utan någon som helst vinst, såtillvida de inte drivs av staten, för då kan de finansieras via beskattning och alla får betala oavsett om man vill eller inte.

Vad vi istället bör diskutera är hur myndigheter med hot och tvång kan ta era barn ifrån er om ni mot förmodan skulle vara intresserade av hemundervisning. För all form av utbildning och undervisning är per definition fel om inte staten kontrollerar den. Det är dags att begrava det argumentet och ståndpunkten. Det är ju inte era barn i etablissemanget som behöver undervisas hemma, ni har ju era privatskolor som ni kan skicka era barn till medan ni gör karriär.

Ett utbrett förstatligande av samhällets tillgångar, bolag, verksamheter, debatter, utbildning etc. är helt fel väg att gå. Det kommer att visa sig med tiden, när politiker, ekonomer, centralbankirer etc. gång på gång inför varje ny kris kommer försöka att göra oss rädda så att människor antingen vänder sig mot varandra, eller gör precis som etablissemanget vill.

Till exempel gör vi ju inget som helst motstånd mot att ge bort pengar till andra blödande länder med utbrett fusk och korruption, och som fjättras av skumma organisationer som IMF, ECB, Världsbanken etc., allt för att man säger att jorden kommer att gå under om vi inte gör det. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite av våra tillgångar som försvinner ut ur landet, det är principiellt och moraliskt fel. Det är dessutom dålig ekonomisering.

Är det någon som verkligen vågar påstå att Sverige borde gå med i EMU? Var är du Björklund? Du som sade att valutan var så bra och så nödvändig. Jag misstänker att du inte kan någonting om ekonomi, för du går rakt emot själva idén med ditt så kallade socialliberala parti. Men det förvånar mig inte längre, i själva verket så är politikernas beteende mycket lättare att förstå nu med tanke på bevakningen bland bloggare som gör att man kan utvärdera allt vad politikerna säger och sedan jämföra dessa med deras handlingar och agerandets faktiska utfall.

Om du, som jag, ser de enorma ekonomiska, geopolitiska och samhällspolitiska motvindarna, så kommer all form av centralisering, socialisering och nationalisering bara leda till ökande problem. Det vill säga ökad socialism.

Jag ser det i folks blickar på stan, jag ser det i hur människor går in i varandra, jag ser det i hur folk går på stan och försöker ta sig fram före alla andra, jag ser det i desperationen hos människor, jag ser det i folks agerande, jag ser det i hur de argumenterar, hur de ser på framtiden, vad de gör åt saken och vad de gör för att ignorera det och låtsas som att det regnar.

Det ligger något och bubblar i samhället, något subversivt som hos människor uttrycker sig på olika sätt men som kan tolkas som missnöje, ilska, rädsla, ovisshet, osäkerhet, hat och definitivt förnekelse.

I veckan festar man i Almedalen. Alla de partier, grupper och människor som vill styra dig de de kommande åren finns där. Alla är de en del av systemet, alla vill de ha mer pengar och makt. Alla tjänar de på att du tjänar allt mindre. Din välfärd blir allt mer begränsad för att etablissemanget, det vill säga, makt- och samhällseliten, växer för varje år samtidigt som din inkomst minskar med motsvarande del.

Jag tycker du ska fråga dig själv, är det värt det? Hur kan jag göra motstånd? Vad kan jag göra för att skydda min köpkraft? Hur kan jag ta reda på mer? Vad borde jag utbilda mig själv i som etablissemanget inte vill att jag ska ta del av?

All min respekt går till gräsrötterna, till er som själva planerar era egna liv mot ökad frihet och respekt för era medmänniskor.

Bottom-up > Top-down

Och slutligen,

Sverige ut ur EU.

Konsumentföreningen Stockholm är en ekonomisk förening och en av de största konsumentföreningarna i landet som idag har 600.000 medlemmar och drygt 400 ”förtroendevalda”. En av Konsumentföreningens uppgifter är att göra ”medlemsnytta” och ”stärka medlemmarnas ställning som konsumenter”.

Jag ogillar numera ordet ”konsument”, inte på grund av produktion och fritt utbyte av värdefulla varor och tjänster mellan människor, men för att konsumtionskulturen sätter en stämpel på människor, tilldelar dem en roll som är väldigt begränsad och dikterar villkor för vad som förväntas av dem. Köp, köp, köp. Bli lycklig!

Konsumentföreningens verksamhetsidé går ut på att de vill skapa en:

”möjlighet för medlemmarna att i sin konsumtion bidra till ett samhälle som präglas av ekonomisk utveckling, ekologisk uthållighet, social tillit och samverkan”.

Konsumentföreningen begår sitt första logiska och matematiska misstag när de öppet signalerar tron på en evig tillväxt i en ändlig värld. Det är oklart hur de tänker sig att de ska få intelligenta och kritiskt granskande människor att respektera deras form av ”social tillit” och vilja ”samverka” med KfS efter denna introduktion. Jag känner ingen tillit till KfS och jag vill nu inte ägna mig så mycket åt att samverka med dem utan mer göra retorisk åverkan. I framtiden kommer mänskligheten att bidra till ekologisk uthållighet, tillit och gemensamma uppoffringar av helt andra skäl.

Vårt samhälle som det ser ut idag i västvärlden har sedan industrialismen kunna växa fram på grund av den stora tillgången till billiga fossila bränslen som kol och olja, men denna ekonomiska utveckling med ständig tillväxt står i skarp kontrast mot ekologisk uthållighet. Innan jordbruket industrialiserades var man tvungen att bruka jorden på helt andra sätt, vilka var ekologiska och sannerligen ”hållbara”. Genom historien finns det flera exempel på civilisationer som kollapsat på grund av ohållbar tillväxt och framför allt för storskalig utbyggnad av jordbruket. Sök på Wikipedia, Google, eller fråga era vänner som är intresserade av historia och ekologi.

Förr var jordbruken mindre och anpassade efter regionens föränderliga klimat och solens cykler. Man var tvungen att arbeta med hjälp av naturen och inte emot den. Dagens storskaliga jordbruk står inför så enorma problem vilket gör det svårt att beskriva vilka implikationer det kan få för människors hälsa och välbefinnande under de kommande 50-100 åren. Tillgången till billig energi har även lett till en explosionsartad befolkningsökning världen över, vilket i sig är ännu ett problem man ska ta på fullaste allvar. Människan har under årtionden förändrat landskapens arkitektur vilket har medfört ofantliga geologiska och geopolitiska konsekvenser. Detta tänker jag på när jag stöter på frasen ”ekonomisk utveckling”.

”Inga genmodifierade livsmedel i svenska butiker”

Så inleds en artikel i Konsumentföreningen Stockholm, Nummer 1, januari 2011. Det står inte vem som har skrivit artikeln, men den som lyckas ta reda på det får dagens ros. Jag tror jag vet, men det är egentligen inte viktigt.

Artikeln innehåller så många tvivelaktiga saker att jag inte kan sitta här och få låta det passera. Jag kommer att gå igenom den grundligt och försöka beskriva så noggrant som möjligt vad jag tycker är problematiskt, vad som är anmärkningsvärt och vad som borde få konsekvenser. Det är svårt att ge en skarpt avgränsad kritik, eftersom det även är nödvändigt att kritisera både Konsumentföreningens och Livsmedelverkets information på deras hemsidor.

Artikeln inleds med stycket:

”Nästan alla (90%) av tusen tillfrågade svenskar tror att det finns genmodifierade livsmedel i svenska livsmedelsbutiker. Men det stämmer inte”.

Det finns visst genmodifierade livsmedel i svenska butiker. Jag såg senast idag en burk soppa som innehåller modifierad majsstärkelse och om kollar med svenska Livsmedelsverket så skulle de svara att det stämmer att det finns GMO-livsmedel i svenska livsmedelsbutiker. Om ”modifierad majsstärkelse” inte är GMO så måste det i allra högsta grad vara GMM (genetiskt modifierade mikroorganismer). Sedan tycker jag att man inte ska avfärda oron hos 90% av tusen tillfrågade svenskar i det här fallet. Men mer om det nedan. Skribenten går sedan helt emot rubriken och hävdar att det finns GMO-livsmedel i vissa butiker.

Enligt Center For Food Safety och deras app True Food så menar man att:

”Canned foods can be simply vegetables or fruits packed in water, but many canned foods also contain corn syrup or sugar which could be derived from GM crops. Look for less processed canned foods and foods packed only in water or olive oil (not corn, soybean, canola or cottonseed), and avoid canned foods containing corn syrup, sugar not labeled as ”cane sugar” and soy ingredients”.

Soppan (gissa vilken) innehåller vatten, vegetabilisk olja, modifierad majsstärkelse, vetemjöl, kycklingkött, [2%], salt, grädde, skummjölkspulver, kycklingarom, (innehåller ägg och vete), socker, vassleprotein (från mjölk), jästextrakt, lökpulver, kryddor, vitlök, färgämnen (betakaroten, paprikaextrakt). Salthalt tillagad 1,0%.

Produkten säljs både i Nordamerika och Europa och produktionen måste alltså vara utformad på ett sådant sätt så att företaget förser den europeiska marknaden med soppa som inte innehåller genmodifierade organismer. Men i början av 2000-talet var företaget ett av många som anklagades för att sälja produkter som innehöll genmodifierade organismer på den Nordamerikanska marknaden.

Konsumentföreningen har alltså fel när de skriver ”men det stämmer inte”. Här är förresten rapporten som artikeln bygger på.

Vi läser vidare:

”De största livsmedelskedjorna i Sverige har valt att inte sälja några livsmedel med genmodifierade organismer, (GMO). Enstaka butiker med amerikanska livsmedel har produkter med GMO med då står det på förpackningen, allt i enlighet med EU:s lagstiftning. Läs mer om detta på www.konsumentforeningenstockholm.se/myterommaten”.

Bara för att vissa kedjor har valt att inte sälja genmodifierade livsmedel, så är det ingenting som är skrivet i sten. Om priserna på mat från konventionella och ekologiska jordbruk skjuter i höjden nu på grund av stigande inflation, så kan det uppstå en situation där det blir mer lönsamt för kedjorna att sälja mer genmodifierade varor. När kostnaden för att producera råvaror ökar så kommer förmodligen storföretagen utnyttja detta och exploatera den fria marknaden för att på så sätt skaffa sig fler oförtjänta fördelar genom att manipulera marknadskonkurrensen.

Som jag skrev ovan så motsäger skribenten sig själv på grund av att denne medger att det finns enstaka butiker som säljer GMO-livsmedel. Samtidigt misstänker jag att det inte alls står på amerikanska förpackningar att produkter innehåller GMO-livsmedel, eftersom produkter i USA inte behöver märkas när de innehåller genetiskt modifierade organismer.

Kunderna kanske blir upprörda om det framgick vilka produkter som har haft någon form av kontakt med GMO i kretsloppet och längs med livsmedelskedjan, men när det blir ekonomiskt svårare tider är det plånboken som bestämmer. Då lämnar människor nog etiken därhän när man tar sina värdelösa plastkort till matbutiken, för att med minskad köpkraft handla allt mindre mat för de pengar som de behöver arbeta allt längre tid för.

Angående myter om Konsumentföreningens fortlöpande arbete så är det att de bryr sig om ”konsumenten”, att de skriver artiklar baserade på integritet, vetenskapligt underbyggda fakta som är lättillgängliga för läsaren och att de argumenterar logiskt.

GMO-Fritt

”Märkningen ”GMO-fritt” på fläskkött lanserades av Citygross under hösten 2010. Syftet var att öka konsumentens möjlighet att göra medvetna val. Avsikten var god men risken är att märkningen förvirrar”.

Från Citygross hemsida:

”City Gross har positionerat sig som utmanaren som vill vara mest lyhörd för konsumenternas behov av att göra medvetna val. Exempel på initiativ i linje därmed är att man är ensam om att i hela kedjan stycka och packa kött i butik, märkningen Äkta vara av varor med få eller inga tillsatser samt fläsket från grisar uppfödda på GMO-fritt foder.”

”Familjeägda Bergendahls Food är med City Gross landets fjärde största dagligvarukedja. 29 stora City Gross-butiker erbjuder prisvärd mat och valfrihet med märkesvaror av hög kvalitet. I utmanarprofilen ingår att stycka och packa svenskt kött i butik, erbjuda hållbar fisk från manuella fiskdiskar, baka bröd från mjöl samt att hjälpa konsumenter göra medvetna val av livsmedel utan tillsatser och fläsk fritt från grisar uppfödda på GMO-fritt foder.” (min anmärkning)

Märkningen heter egentligen ”Äkta vara” och inte ”GMO-fritt”, vilket är det som står på själva lapparna och/eller klistermärkena, men jag antar att man som konsumentföreningsplanerare tvingas att varna konsumenterna varenda gång någon använder ”GMO” på ett sätt som inte är tillåtet eller som avviker från föreningskonsensus.

Vad gäller syftet med märkningen så finns det vad jag vet inga empiriska belägg på om märkningen faktiskt gjorde så att konsumenterna ökade sina möjligheter att göra egna medvetna val. Det finns heller inga bevis för det motsatta. Om man påstår sig veta svaret på denna fråga med säkerhet så vilar detta endast på en spekulativ grund. Med ”avsikten var god” menar skribenten att detta inte var fallet och att det finns en risk att det förvirrar konsumentens möjligheter att göra egna medvetna val. Om ingen följer upp fakta angående det man kritiserar, varför ska läsaren lita mer på skribenten än på Citygross?

Samtliga svenska livsmedelsbutiker borde lansera ett GMO-fritt initiativ och mer aktivt jobba för att introducera mer ekologisk och närproducerad mat i våra hyllor.

Det kan vara så enkelt som att Konsumentföreningen och Livsmedelsverket ogillar att Citygross vill ha en egen kvalitetsstämpel för att hjälpa sina kunder göra mer medvetna val, eftersom detta konkurrerar med Krav och Svenskt Sigill. Konsumentföreningen och KRAV verkar ju ha kontakt. Det kan alltså vara så att certifieringen inte är bra för KRAVs ursprungliga idé med enhetlig märkning för att göra det lättare för människor att göra bra val. Därför attackerar Konsumentföreningen märkningens tillförlitlighet.

Det är bäst att jag passar på att skriva att den föreställning jag har om KRAV – dess utbud och dess implementering – tycker jag om. Jag vet inte lika mycket om Svenskt Sigill så jag kan inte uttala mig om den märkningen.

Svenska livsmedel borde få en enhetlig märkning som tydligt deklarerar om livsmedel och råvaror innehåller GMO eller inte. Vi har märkning för ekologiska varor samt fair trade och så länge det går att upprätthålla kontroll och inspektioner så vore det bra med GMO-märkning. Fler livsmedelskedjor borde ta efter Citygross och göra det ännu enklare att välja mat som är ekologisk och GMO-fri. Och om Citygross märkning är otydlig så tror jag att människor som handlar hos dem kan framföra detta i dialog med de anställda eller deras chefer. Detta gäller samtliga livsmedelskedjor. Tillbaka till analysen av artikeln:

”Avsikten var god men risken är att märkningen förvirrar”

Ok. Låt gå. Det kanske är oklart om det är grisfodret som inte innehåller GMO eller om det är den färdiga produkten.

”Citygross märkning betyder att djuret i fråga inte har ätit foder som framställts med hjälp av GMO”.

Check.

”Men om man ser till slutprodukten, det vill säga köttet, så innehåller inget kött GMO, inte ens köttet från de djur som äter GMO-foder.”

Det här påståendet hävdar jag vilar på en skakig grund och behöver backas upp med vetenskapliga referenser. Det handlar ju om genmodifierade organismer som intar frukt, växter och djur, och dessa kan ju mycket väl komma i kontakt med andra djur, para sig, dra på sig parasiter etc. Det är inte omöjligt att det kan uppstå mutationer och iterationer. Man ska aldrig säga aldrig.

Jag har uppfattat det så att biotechföretagen överlåter forskningen kring GMO-produkternas faror och hälsovådliga effekter, för att inte tala om ekologiska konsekvenser, till amerikanska FDA och EUs Efsa. Varken Konsumentföreningen eller Livsmedelsverket beskriver på ett tillräckligt adekvat sätt hur forskare i laboratorium tar fram de genmodifierade växterna. Det är i allra högsta grad en komplicerad process och forskarna tvingas forcera in – om det är bakterier, enzymer eller vad de arbetar med – i cellkärnorna. Än värre är att vi inte får några som helst källor om någonting i artikeln.

”Det blir inga spår av de genmodifierade organismerna kvar i köttet.”

Hur påverkar det här näringsämnena? Vad menar skribenten med ”spår”? Var tar organismerna vägen?

”Dessutom kan man ju lätt tro att allt kött som inte har Citygross märkning har producerats med GMO-foder. Men så är det inte”.

”Men så är det inte”! Där har vi det igen. Detta är extremt moraliserande och skribenten skriver vad vi ska tycka om märkningen.

Låt oss göra ett enkelt tankeexperiment. Antag att vi inte vet vilka djur som får GMO-djurfoder och vilka som inte får det. Antag sedan att vi inte vet vilka köttprodukter som innehåller GMO. Bokstavligt talat så spelar det ingen roll vilken produkt vi tar för skribenten menar ju att det inte blir några spår kvar av organismerna i köttet oavsett om vi köper produkten hos Citygross eller hos COOP.

Jag tror inte att KRAV-märkt kött kommer från djur som har fått GMO-foder, men jag kanske har fel? Däremot kanske människor lätt kan tro att produkter som inte är KRAV-märkta inte är ekologiskt odlade. Att produkten dessutom är GMO-fri innebär inte heller att den är ekologisk, och det är kanske den största källan till förvirring.

En annan invändning är att tron att allt kött som inte har Citygross märkning har producerats med GMO-foder bygger på en felaktig referens. Märkningen är menad att säga någonting om denna produkt vi tittar på just nu och den säger ingenting om alla andra produkter. Det finns en massa andra produkter i andra affärer, men de vet vi inget om utifrån märkningen vi ser framför oss. Vi har en viss köttprodukt för handen och tar andra rationella beslut om andra varor i andra butiker grundade på andra medvetna val.

Sedan undrar jag vem skribenter syftar på när denne använder opersonliga ”man”. Jag har lyxen att fråga er som läser det här hur ni ser på det här argumentet. Om ni skulle se märkningen, skulle ni lätt kunna tro att märkningen säger något om resten av skötseln och uppfödningen av grisar, eller bara om produkten ni har i handen?

”Enligt Scan äter endast 15% av Sveriges cirka 3 miljoner grisar foder med GMO. Det innebär att majoriteten av det kött som säljs i andra kedjor också har ätit ”gmo-fritt” foder.

Enligt Scan… Källa på det? 15% av tre miljoner är mycket och det är en siffra som man inte ska nonchalera. Citygross märkning blir genast tydligare; det finns en anledning till varför man vill ha en GMO-fri märkning. Nu vet vi ju att det ändå finns en del grisar som föds upp med GMO-foder, så varför ta risken och köpa en produkt som man inte vet om den ingår i 15%-kategorin?

En annan anmärkning är att de borde presentera hur utvecklingen med GMO-foder har sett ut i Sverige över tiden. Växer marknaden med GMO-foder eller är det bara en parentes i grisuppfödningen runt om i landet och varför litar man på data från Scan? Finns det inga som kan göra mer oberoende undersökningar? Om marknaden för GMO-foder ökar så har 90% av de 1000 tillfrågade i undersökningen all anledning att vara oroliga.

”Vad ska jag välja för kött?”

Eftersom Konsumentföreningen envisas med att kalla läsaren för ”konsument”, så hävdar den att vi inte kan göra egna intelligenta val. Denna underrubrik är ämnad att underbygga tanken om ”social tillit” och Konsumentföreningen vill minsann ha ensamrätt på att planera och styra våra medvetna val.

Valen får inte bli för medvetna så texten är utformad så att den talar ned till oss ”konsumenter” och inte i dialog med oss. Texten bjuder inte in oss att ta reda på mer eller undersöka själva; vi förväntas helt och hållet att lämna över vårt kritiska och rationella tänkande till en förening som får pengar för att: göra lustiga undersökningar, tala om för människor vad de ska vara rädda för och hur de ska göra för att undvika det.

Vad vi ska akta oss för och vad vi vill undvika är att låta Konsumentverket och andra få oss att etablera osunda konsumtionsvanor som sedan är svåra att bryta sig loss ur.

”Så vad gäller för dig som vill undvika GMO i fläskkött? Om du vill undvika att få GMO i dig kan du äta vilket fläskkött som helst. Om du väljer bort GMO av etiska skäl eller för att du är emot tekniken som sådan, kan du välja fläskkött som är märkt med Krav eller Svenskt Sigill. Båda är certifieringsorgan. Citygross märkning ”GMO-fritt” granskas inte av någon tredje part utan kan närmast beskrivas som en vägledning”.

Insinuerar skribenten att det finns fläskkött som innehåller GMO? Vi får ju råd hur vi ska undvika GMO i fläskkött så jag antar att det är relevant? Så om jag vill undvika GMO i fläskkött, så kan jag äta vilket fläskkött som helst?! Vid det här laget förstår ni att jag hänger upp mig på tillkrånglade formuleringar och textens otydlighet, men den är så dåligt utformad så jag kan inte vara den enda som har reagerat.

Om jag verkligen vill undvika GMO i fläskkött så undviker jag fläskkött. Det verkar finnas en osäkerhet kring huruvida GMO kan sprida sig från organismer till andra, samtidigt som skribenten menar att certifieringen endast ska ses som en ”vägledning”. Undrar om Citygross har några anmärkningar på Konsumentföreningens argumentation; att deras märkning bara ska ses som en godtycklig vägledning.

Det verkar som om själva huvudprioriteringen i branschen är certifieringen snarare än att maten är ekologisk eller närodlad.

Om märkningen endast är en marknadsföringsgrej så kan Uppdrag granskning, Dokument Inifrån eller andra kritiskt granskande journalister (finns det några andra kvar i landet?) undersöka huruvida detta stämmer eller inte. Men skribenten i artikeln från Konsumentföreningen presenterar ju ingen egen fakta. De har inte ens bemödat sig att intervjua chefer och anställda på Citygross, samt kollat med berörda gårdar etc.

Om vi tittar tillbaka på vad Konsumentföreningen skriver så finns det GMO-livsmedel i våra svenska butiker. ”Modifierad majsstärkelse” tolkar jag i alla fall som GMO jämfört med om det bara skulle stå ”majsstärkelse”. Eller Konsumentföreningen kanske menar att man ska tolka det som att det är ”omodifierad stärkelse”, att det förvisso handlar om modifierad majsstärkelse, men att den inte är genmodifierad.

Avslutande kommentarer

Konsumentföreningen presenterar inte källan för sin undersökning och nödvändiga referenser i artikeln. Det framgår inte heller vem som har utfört undersökningen och slutklämmen i stycket avfärdar totalt att 90% av de tillfrågade verkligen tror att det finns genmanipulerade livsmedel i våra livsmedelsbutiker. Detta är verkligen en knäpp på näsan för ”konsumenten” som inte har möjlighet att ta del av undersökningen och kritiskt granska den. Seriösa myndigheter och IGOs och NGOs gör all data och material tillgänglig så fort den finns att publicera och gör det utan att inbegripa ”sociala medier”.

Om man söker på ”GMO” och ”genmodifiering” på Konsumentföreningens hemsida så får man väldigt få resultat. Men en sida säger en del om deras inställning till GMO och hur det relaterar till ”konsumenten”. De menar att eftersom åsikterna går isär huruvida genetiskt förändrande livsmedel är bra eller dåliga, så framstår det som att de har förvånansvärt positiv inställning till GMO. Man kan säkerligen ifrågasätta detta och hur vi som köper livsmedel ska tolka deras texter. I Sverige handlar det om att vi som köper livsmedel ska åtnjuta det skydd som vi förväntar oss och den märkningsstandard som har tagits fram på den fria marknaden.

Enligt Livsmedelsverket så gäller dessa regler för GMO och GMO-livsmedel går igenom denna process för att bli godkända inom EU. Mer om GMO på Livsmedelverkets hemsida. Texten på Livsmedelsverkets hemsida är även den föremål för möjlig kritik, på grund av att de bara besvarar när GMO används och inte hur illa det har missbrukats och kommer att fortsätta att missbrukas.

När Livsmedelsverket svarar på frågan om det finns några risker med GMO, så inleder de med att skriva att EU har världens hårdaste lagstiftning för genetiskt modifierade organismer. De menar på fullaste allvar att den Europeiska Livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa ska stå för bra riskbedömning. De tar inte ens någonting om symptom eller tidigare sjukdomsfall som har inträffat i nordamerika och nämner inte ens att det finns några som helst risker för människan.

Det är ytterst olyckligt när myndigheter använder myndighetskommunikation på ett sånt oansvarigt sätt så vi inte får tillgång till vetenskapliga källor och fakta som vi kritiskt kan begrunda själva.

Efter att ha läst igenom och kritiskt granskat texterna så luktar detta beställningsjobb från lobbygrupper. Texternas begriplighet försämras avsevärt på grund av att de undviker att svara på de mest konkreta frågorna som de själva ställer och tillgängligheten till data, statistik, fakta och fallstudier är helt obefintligt. Artikeln är otydlig, innehåller kontradiktoriska argument och gör inga som helst anspråk på att vara vetenskaplig.

Men Livsmedelsverket är tydliga med det finns GMO-produkter på marknaden. Men vi får inte veta vilka. Jag har mycket svårt att se att det inte kommer att bli fler produkter i butikerna när GMO-marknaden väl etablerar sig i EU. Men just nu verkar det framför allt vara soja, majs och raps som man ska se upp med när man är ute och handlar.

Angående märkningen så behöver inte GMO-livsmedel märkas i USA. Det är väldigt intressant att amerikanska produkter har enorma klistermärken för ”nutritional facts” där alla delikata fetter och e-ämnen minglar tillsammans med de låga halter vitaminer och mineraler som produkten innehåller. Men enligt branschen ska den genomsnittlige amerikanen inte få veta vilka potentiellt skadliga partiklar eller organismer som maten innehåller som kommer från GMO. Så här skriver Livsmedelsverket angående märkningen i Sverige och EU:

”Livsmedel som av tekniska skäl tillförts små mängder GMO oavsiktligt behöver inte märkas. Konventionell majs som mals i en kvarn där det också har malts genetiskt modifierad majs kan till exempel oavsiktligt tillföras små mängder GMO från den genetiskt modifierade majsen. Högst 0,9 procent av råvaran får vara GMO, utan att produkten behöver märkas. En förutsättning är att den GMO som oavsiktligt hamnat i produkten är riskbedömd och godkänd. Icke-godkänd GMO får aldrig förekomma i en produkt”.

Snacka om att reglerna tillämpas på en glidande skala. Det är uppenbart att livsmedelsbranschen vill tänja på reglerna så mycket som möjligt för att kunna sälja fler av deras genmodifierade produkter på den svenska marknaden. Livsmedelsbranschen och dess olika ”föreningar” gör det svårare för oss att se skillnad på produkterna som innehåller GMO och de som inte gör det. Ju färre människor som oroar sig för GMO, desto högre acceptans för produkterna.

Senast jag var i affären fick jag verkligen anstränga mig för att se om ett paket med färsk majs (inplastat i olja såklart) var genmodifierat eller inte. Nu tror jag att det inte var genmodifierat, men jag behövde nästan använda monokel och lära mig spanska för att kunna vara helt säker.

Med detta inlägg har jag försökt att bidra till den ”medlemsnytta” som Konsumentföreningen står för. Genom det här blogginlägget påverkar jag genom att föra fram önskemål om varor och tjänster i svenska livsmedelsbutiker. Jag har också försökt bidra till att få fler människor att intressera sig för att kritiskt granska både myndighetskommunikation och GMO. Jag gör inga fundamentala anspråk på vetenskaplighet, men jag hoppas jag har skapat en vilja hos dig som läser det här och tänka efter själv och göra dina egna efterforskningar och egna medvetna val.

Angående värderingar så hoppas jag att fler samverkar till att på ett bättre sätt granska Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Konsumentföreningen och andra organisationer runt om i Sverige och världen som på ytan jobbar för att värna om oss, men som i kulisserna håller dörrarna öppna för flertalet lobbygrupper. De bönder, jordbrukare, skogsägare, djuruppfödare, ekologister, trädgårdsodlare, smågårdsodlare, ”preppers” och allmänt intresserade borde tillsammans gå ihop och upprätta ett gemensamt styrdokument för Sveriges ekologiska framtid. En framtid som inkluderar biologisk mångfald och som exkluderar GMO i mat.

Vi måste värna om vår tilltro till den biologiska mångfalden. Den biologiska mångfald som vi över generationer ha begränsat kraftigt då vi gått från småskaligt jordbruk till industrialiserat och mekaniserat jordbruk. Vi som vill ha en framtid där vi odlar grönsaker lokalt och tar steg för att bli mer självförsörjande, måste höja rösterna för att få mer inflytande.

Vi måste fortsätta som individer att forma den framtid vi vill ha och kommunicera med andra människor världen över om vilken typ av hållbar sammhällsutveckling vi vill ha.

Descartes om Cogito ergo sum

”Är jag medveten nu?” är en grundläggande fråga inom medvetandefilosofin som ämnar besvara huruvida man är medveten eller inte. Om jag svarar ”ja” på frågan är det klart och tydligt att jag är medveten just nu, men det besvarar inte vad medvetandet är och hur det har uppkommit. Susan Blackmore menar i Consciousness – A Very Short Introduction (2005) att vi måste ge upp våra förutfattade tankar om att vi har klar och tydlig åtkomst till kunskap om vad vi var medvetna om för en stund sen. Blackmore hävdar även att vi ska tvivla på vår egen förmåga att analysera medvetandets innehåll (2005:49). Hur har Descartes meditationer och heuristiska metod revolutionerat filosofins historia? Och vad kan vi lära oss av hans tvivel? Jag ska beskriva de fem första stegen i Descartes tvivel, visa på argumentens styrkor och svagheter, samt argumentera för att Descartes argument inledningsvis kan tolkas som transcendentala.

Descartes kunskapsteori har sin utgångspunkt i sökandet efter säker kunskap samt kunskapens yttersta grund. På grund av sitt metodiska tvivel inser han att han inte kan vara säker på någonting. Descartes har en positiv syn på kunskap, tvärtemot skeptikerna som hävdar att kunskap inte är möjlig. Han anser att kunskap är möjlig men vill börja om från början och söka kunskapens grundvalar. Descartes skiljer sig från de antika filosoferna och Augustinus på grund av att han anger sin kunskapsteori som den första filosofin samtidigt som han vill ta reda på hur verkligheten är beskaffad och vad som utgör kunskap. Vi kan ha en sann teori om kunskap och ur den kan vi härleda sanningar, men Descartes kritiserar skolastikerna och accepterar inte vad tidigare filosofer har sagt före honom. Om Descartes tvivlar det minsta så accepterar han inte någonting som sant och utifrån sin metodologiska skepticism använder han sig av skeptiska argument utan att själv vara skeptiker.

Descartes utvecklar sin metodologiska skepticism i tre steg. Först frågar han sig vilken typ av kunskap sinnena ger oss om verkligheten men finner att sinnena har begränsningar, vilket gör dem otillförlitliga. Varseblivningen av små och stora föremål är sådan att vi har en klarare och tydligare varseblivning av objekt på nära håll än vad vi har på långt håll. Något som ser fyrkantigt ut på nära håll kan t.ex. se runt ut på långt avstånd. Descartes kritiserar inte sinnena helt och hållet eftersom han använder sin egna sinnlighet, men det räcker med att Descartes hittar ett enda fall för att han ska tvivla på dess tillförlitlighet.

Andra steget kallas för drömargumentet och går ut på att vi gör olika saker när vi drömmer trots att vi sover. Om vi fäller omdömen om att vi sätter oss ned i en stol när vi drömmer, så kan vi inte skilja drömtillstånd från vaket tillstånd. Vi har därför inte alls någon tydlig kunskapsteoretisk grund för våra handlingar och vi kan aldrig vara säkra på att vi inte drömmer. Men satsen 5+7=12 gäller med nödvändighet i alla möjliga världar och vi kan vara absolut säkra på att 5+7=12 är nödvändigt sant oberoende av sinnestillstånd. De två första stegen i Descartes metodologiska skepticism rör således våra sinnen, men i det tredje steget vänder han sin blick mot det mänskliga förnuftet.

Descartes introducerar idén om den onda demonen. Om vi tittar på satsen 5+7=12 så tycks den vara omöjlig att betvivla, men Descartes frågar sig om han verkligen kan utesluta att det finns en ond demon som bedrar honom genom att få honom att tro att satsen 5+7=12 är sann fast den inte är det? Leibniz hävdar att Gud är begränsad av sanningar som 5+7=5 för att Gud inte kan sätta sig över matematiska sanningar. Descartes hävdar istället att det finns nödvändiga sanningar, men att dessa inte gäller för Gud själv. Förnuftet verkar inte kunna ge oss någon säker kunskap och vi kan varken lite på sinnena eller förnuftet. Är de nödvändiga sanningarna nödvändiga relativt människan? Är kunskap ens möjlig?

Descartes för fram klara och rimliga kunskapsteoretiska teorem och försöker leda sig ur sitt metodiska tvivel. Descartes utgår ifrån sitt förstapersonsperspektiv och konstaterar inledningsvis att han ändå kan vara säker på att han tänker. Satsen ”Jag tänker” utgör ett axiom som vi vi inte kan betvivla, för om Gud bedrar oss visar det att detta något som bedrar oss tänker. Jag hävdar att axiomet är en del av argumentet som har transcendentala kvaliteter. Mer om det nedan. Vidare täcker begreppet cogito in all slags medvetandeaktivitet och en omformulering av axiomet ”Jag tänker”, skulle kunna vara satsen ”Jag är medveten”. Denna sats uppvisar likheter med den för nutida medvetandefilosofin grundläggande frågan: ”Är jag medveten nu?”

Vad är ett transcendentalt argument och varför har det relevans för Descartes teorem och heuristiska metod? Ett transcendentalt argument är enligt Filosofilexikonet (1988) ett argument ”inte för att en viss utsaga är sann, utan för att sanningen hos den måste förutsättas, i t.ex. en viss verksamhet eller i språkanvändning överhuvudtaget, och därmed för att utsagan ej meningsfullt kan betvivlas” (554). Hur härleder Descartes argumentet via den första slutsatsen ur axiomet? Vad innebär det att satsen ”Jag tänker” implicerar ”Jag existerar”? Argumentet har tre steg och beskrivs förenklat på följande vis med hjälp av den logiska formen modus ponens: A ⇒ B, A, Alltså B, som är ett steg i argumentationen och ett exempel på satslogisk härledningsregel. Implikationen utgör ett inbäddat transcendentalt argument i slutledningen och detta innebär att om A är sann så är B också sann, och om A är falsk så är ingenting sagt om B. Om Descartes tvivlar huruvida B är sann så måste Descartes bevilja att A är sann, men om A är sann följer det att B är sann. Alltså, om Descartes betvivlar att B är sann så måste han gå med på att B är sann, vilket innebär att om Descartes betvivlar att han existerar så måste han medge att han finns. Men utgör detta en logisk slutledning i strikt mening? Nej, utan jag tror att själva betingelserna för att Descartes ska kunna förneka sin existens är att han existerar.

Eftersom inget av de skeptiska argumenten vederlägger satsen  ”Jag tänker”, så kan Descartes kan vara helt säker på att han tänker. Om vi bortser från begreppet ”jag” så verkar satsen kunna härledas transcendentalt via slutledningen samt de rena begrepp som har sin hemvist i Descartes tänkande och förstånd. Argumentet undkommer den onda demonen för att det inte finns något scenario – oavsett om demonen bedrar Descartes eller inte – där satsen ”Jag tänker” är falsk. Inte ens genom att negera satsen blir den falsk. Ur denna sats härleder Descartes sedan en hel kunskapsteori och metafysik som blir mer problematisk när han introducerar sitt första teorem ”Jag existerar”. Descartes saknar också nödvändiga härledningsregler för sitt metodiska tvivel. Om vi däremot försöker rädda tolkningen av Descartes argument såsom transcendentalt behöver vi omformulera Cogito ergo sum till satsen ”Jag tänker, alltså finns jag” (alternativt ”jag tänker, alltså är jag”, istället för satsen ”jag tänker, alltså existerar jag”. Det går även att försöka omformulera satsen ”Jag tänker” till ”Det finns tänkande” men egentligen kanske det är viktigare att vi frågar oss vilken relation satserna ”Jag tänker” och ”Jag existerar” har till varandra.

Det är inte alls är självklart hur Descartes kan vara så säker på att slutsatsen följer ur axiomet. Descartes kanske har dold premiss i åtanke i form av satsen ”Allt som tänker existerar”, som kan tolkas som del av en syllogism där en premiss inte syns. Descartes argument om den onda demonen visar att förnuftet kan vilseleda oss, men det verkar som Descartes intuitivt och omedelbart tänker sig att om vi vet att vi tänker, så vet vi att vi existerar; dvs. att tänkande implicerar existens. Ett motargument är att tänkande inte alls implicerar existens. Jag kan tänka mig att det finns minst en värld i vilken jag inte existerar i materiell bemärkelse, med kännedom om de primära och sekundära kvaliteter som jag tycker mig uppleva här och nu. Ett annat mer konkret motargument är att min existens inte alls är nödvändig utan är kontingent. Cogito är det centrala begreppet i teoremet men det är ”existensen” som är mest problematiska. Om vi istället omformulerar satsen till ”Jag finns” så undviker vi en del problem genom att sätta existensen inom parentes, samtidigt som vi länkar samman intentionalitetens innehåll med cogito. Det viktiga är att tänkandet kan ses som ett medvetande-om någonting från någons perspektiv snarare än att man måste tillskriva jaget existens. För även om vi åsidosätter existensen[1] så kan vi fortfarande säga en hel del om fenomen som rör vårt eget tänkande (medvetandet per se) samt våra tankar om medvetandets innehåll (intentionala objekt).

Slutledningen med axiomet ”Jag tänker” och slutsatsen ”Jag existerar” är omedelbar eftersom premisserna följer på varann stegvis: Alla A är B, något C är A, alltså: Något C är B.  Om vi vet att A och B är sann tänker sig Descartes att det ingår att A är sann. Descartes omedelbara slutledningsform kan ses som en garant för att komma bort från den onda demonen, men en invändning är att vi även ur t.ex. satsen ”Jag promenerar” kan härleda att vi existerar. Men detta leder oss tillbaka till drömargumentet som fick oss att betvivla huruvida vi kunde skilja mellan vaket tillstånd och drömmande. Anledningen till att vi kan härleda ”Jag existerar” ur ”Jag tänker” är att slutledningen har en annan struktur som gör att vi kan vara säkra på att vi tänker.

Descartes andra teorem ”Jag existerar såsom ett tänkande ting” följer ur det första. Descartes hävdar att det i medvetandet finns idéer som utgör mentala objekt och skiljer sig därför från Platon som hävdar att formerna inte utgör mentala objekt. Vi inte kan betvivla de idéer vi har och i början utvecklar Descartes sin teori i medvetandet, och beskriver samtidigt upplevelser och känslor som idéer. Om vi återvänder till teoremet ”Jag existerar såsom ett tänkande ting”, hittar vi ett motargument som går ut på att Descartes inte definierar vad existens är samt ett annat motargument som säger att han inte ger någon realdefinition för vad som utgör ett tänkande ting, dvs. substans. Jag hävdar i samband med detta teorem att Descartes – om inte metodiskt så definitivt begreppsligt – lämnar medvetandet för att han använder sig av förutfattade meningar.

Idébegreppet är tvetydigt: Dels tänker sig Descartes att en idé kan vara ett mentalt tillstånd och dels att en idé kan vara ett tankeobjekt, men han hävdar även att det finns lika många mentala tillstånd som det finns medvetanden. Malebranche kritiserar Descartes för uppdelningen av idéer i mentala tillstånd och tankeobjekt och påpekar att det är stor skillnad mellan mentala tillstånd och tankens objekt. Om vi tillsammans tänker på Stockholms stadshus så finns det bara ett mentalt objekt som vi riktar oss mot, dvs. ett intentionalt objekt. Idéerna riktar sig utifrån sig själva och syftar således även utanför medvetandet.

Descartes anger en ny riktning för sitt metodiska tvivel när han hämtar förutsättningar från antiken och skolastiken för att rädda möjligheten till kunskap om något som finns utanför medvetandet. Descartes borde ha gjort upp med begreppen ”jag”, ”existens”, ”tänkande ting” och Guds existens då han stötte på dem i sin heurestik.

Finns det någon idé som vi kan vara säkra på som inte är orsakad av oss själva? Descartes hävdar att allt som finns måste vara orsakat och tänker sig att orsaker måste ha minst lika stor realitet som dess verkan, vilket betyder att orsaken till en idé måste ha minst lika stor formell realitet som idén har objektiv realitet. I Descartes terminologi ska objektiv realitet förstås som subjektiv eller mental realitet i nutida mening och formell realitet ska förstås som objektiv realitet. Vi alla har idéer som vi kan  granska och vi kan även definiera idéer som är en del av begrepp samtidigt som vi själva har en tillräckligt stor formell realitet. Idéerna har dock en mental realitet och för att Descartes ska ta sig vidare från detta problem behöver han postulera en garant för kunskap som sådan.

Vi har alla en idé om Gud. Descartes hämtar sitt gudsbegrepp från den filosofiska traditionen och tänker sig att vi utifrån definitionen av Gud vet att Gud är en allsmäktig och allvetande varelse. Descartes anser att människan inte kan vara upphovsman till något som är fullkomligt vilket leder honom att tro att han har identifierat en idé som inte på något sätt har sitt säte i hans eget medvetande. Eftersom vi alla har en idé om Gud som vi inte har skapat, så måste Gud existera.

Descartes tredje teorem säger att ”Gud existerar” och Descartes skapar ett sanningskriterium som säger att klara och tydliga idéer är sanna och att dessa ger oss kunskap om verkligheten utifrån vårt medvetande. Att idéerna är tydliga innebär att de är distinkta och klarheten innebär att vissa saker är så uppenbara att vi måste hålla dem för sanna. Gud är således en sådan idé som för Descartes är klar och tydlig och härleder därmed en form av metafysik från axiomet samt de två teoremen vidare till en kunskapsteori med sanningskriterium. Descartes exempel på en sådan klar och tydlig idé är förutom idén om Gud även satsen ”Jag tänker”. Idén om Gud må vara självklar men varför ska vi lita på den? Om vi håller Gud som garant för kunskap om klara och tydliga idéer så tycks vi hamna i ett cirkelargument. Detta leder till att om man vill ha en idé om Gud så måste Gud existera för att det ska kunna vara möjligt. Descartes femte teorem säger därför att Gud är garant för ett sanningskriterium, vilket Hume invänder mot på följande sätt i Simon Blackburns Dictionary of Philosophy (1996): To have recourse to the veracity of the supreme Being, in order to prove the veracity of our senses, is surely making a very unexpected circuit. (101)

Referenser

Annas, Julia. 2003. Plato – A Very Short Introduction. Oxford. Oxford University Press.

Blackburn, Simon. 1996. Dictionary of Philosophy. Oxford. Oxford University Press.

Blackmore, Susan. 2005. Consciousness – A Very Short Introduction. Oxford. Oxford University Press.

Kenny, Anthony. 2009. Västerlandets filosofi. Stockholm. Bokförlaget Thales.

Marc-Wogau, Konrad. 1992. Filosofin genom tiderna – 1600-talet, 1700-talet. Stockholm. Bokförlaget Thales.