Posts Tagged 'fra'

Folkhjälte, diva och ledamot

Under Timbros frihetsvecka tidigare i vår fick vi reda på att Camilla Lindberg (fp) skulle börja blogga. Hon insåg antagligen till slut, efter mycket tjat från vänner och kolleger, att det är bra att blogga och att det kan generera en hel del positiva kommentarer och nya perspektiv.

Camilla Lindberg vill ha möjlighet att ”förklara ställningstagande och beslut. Att någonstans kunna på ett sansat sätt beskriva hur man ser på saker och ting. Det blir ofta så förenklat när man i en mening eller på 30 sekunder i Tv, ska förklara hur man tänker och varför.”

Camilla tror att ingen kommer att läsa det hon skriver, ge henne därför en anledning för henne att fortsätta och hälsa henne varmt välkommen på hennes blogg.

”Lindberg röstade som enda borgerliga riksdagsledamot nej till den så kallade FRA-lagen i riksdagsomröstningen den 18 juni 2008. Hon motiverade sitt ställningstagande i en debattartikel i Expressen. I en intervju i Rapport berättade hon om hur hon, inför beslutet, utsatts för mobbning och hot om utfrysning av personer i folkpartiets partiledning om hon inte röstade ja till lagen. Bland annat ska partikamrater ha sagt till henne att ”när du kommer tillbaka har du inga kompisar kvar”. Lindberg fick dock stort stöd från allmänheten för sitt agerande och fick bland annat hundratals blombuketter skickade till sin arbetsplats. Den nionde Augusti 2008 erhöll Camilla Lindberg Bertil Ohlin-medaljen av Liberala Ungdomsförbundet för sitt motstånd mot FRA-lagen och sin nejröst.”[]

http://WeRebuild.eu har fått en web-irc chat

WeRebuild.eu har under kvällen fått en web-irc chat för #telekompaketet. Detta innebär att det nu har blivit enklare för er att surfa förbi och hjälpa till med wikin. Just nu finns det oerhört mycket att göra och WeRebuild.eu behöver all möjlig kompetens.

Det kommer fram alltmer detaljinformation om ACTA i relation till tillägg 138 i telekompaketet och information angående Kommissionens stämning av Sverige (datalagringsdirektivet har ej implementerats) i relation till hur vi skulle kunna försvara sig mot denna. Internets även uppskatta om någon med goda kunskaper i tyska vill hälpa till med att översätta tyska sidor om datalagring och datalagringsdirektivet.

Jag tror att de som kan tyska och är intresserade av datalagring skulle kunna bygga ett helt eget område (jmf. Le Domaine D’Anais) och således få en väldigt viktig uppgift och en bevakning som kommer att vara oerhört uppskattat. WeRebuild.eu anser att det finns ett enormt område för bevakning som bara väntar på att tas i anspråk.

Det finns lite lösa planer på att kanske förbättra alltifrån design på huvudsidan, fortsätta att utveckla wikin, knyta nationella, internationella och internetionella relationer samt att utforska nätaktivismen. Kan ni koda wiki? Har ni ett öga för design? Är ni juridiskt intresserade, statsvetare? experter på eu-speak eller tekniskt kunniga? Hör gärna av er, er hjälp kan betyda mycket för det fortsatta arbetet med att kontaktytsintensifiera.

Embassy of Piracy

Ni har väl inte missat att surfa in på the Embassy of Piracy? Undrar ni vad det hela handlar om så se här eller här. Jag utlyser även en utmaning om att remixa ambassadens logga nedan åt ambassaden:

Personligen skulle jag vilja be om en remixad logga att ha i menyraden till höger, föreslagsvis i 120px × 150px. Material hittar ni här. Kan kan tyvärr inte göra det själv för att jag i dagsläget inte har något bra open source bildhanteringsprogram. Har ni några tips och förslag angående bildhanteringsprogram?

Ett axplock av vad som behöver göras – WeRebuild.eu

* Skriva ny version av utskottsinitiativet om ACTA med fokus på ny öppen förhandlingsstruktur och bred parlamentarisk uppslutning (särskilt (s) och fria ledamöter i (c) och (fp), (mp) och (v) är ”säkra”).

* Kommissionen har stämt Sverige för att datalagringsdirektivet inte har blivit implementerat, se här och här. Organisera argumentet att Sverige ska försvara sig med att säga att det är olagligt att implementera ett olagligt direktiv.

* Datalagringsdirektivet – Översätta tyska sidor, se Projekt tyska.

* Belys kollisionen mellan 138:an och ACTA.

* Fixa relevanta rss-feeds från La Quadrature Du Net, IPtegrity, AK-Vorrat etc.

* Skriva en text som beskriver 138:an och 166:an på ett enkelt sätt.

* Hjälp till att länka all gällande lagstiftning som nämns i nuvarande telekompaket – stoppa in direktivförkortningen (tex ”2006/24/EG”) här: http://www.superhemligt.se/telekomparser.py och klistra in output här: http://werebuild.eu/wiki/index.php/2006/24/EG . Hittar du ett olänkat direktivnummer, sätt dit ”dubbelhakparanteser” och kör det magiska skriptet så du kan klistra in wikitexten på den tomma sidan. Den här sidan är tom: http://werebuild.eu/wiki/index.php/95/46/EG  fyll den med output från http://www.superhemligt.se/telekomparser.py (skicka input ”95/46/EG”.

* Fixa länkutbyten med StoppaIPRED.nu, FRApedia, StoppaACTA.nu, IPREDia & Stoppadatalagringsdirektivet.nu.

* Skriv en sammanfattning av Citizens’ Rights Amendments.

* Samla ihop alla de relevanta MEParna i lista. Behövs uppdateras.

* Sammanfatta Harbours och Trautmanns omskrivningar av 166:an och artikel 8 och visa varför de är otillräckliga. Se IPtegrity.

* Fixa en lista med alla möjliga sätt att nå Näringsdepartementet.

* Fixa information om COREPER + här.

Länkar

Kommissionen stämmer Sverige, vi har sölat med datalagringsdirektivet
Hej, Piratpartiet!
Diplomacy of folding – Embassy of piracy
Afk-pappersambassad go!


Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?


Vad innebär egentligen ”nya” i ”nya Moderaterna”? Moderaterna och även Alliansen står alltmer för ett samhälle som går mot den politiska ”mitten” med dess regleringar, lagstiftande och statlig kontroll. Kan det vara så att denna ”mittenväg” möjliggörs genom att moderaterna ideologiskt tvingar oliktänkande liberaler att mer eller mindre stödja den konservativa partilinjen? Är det så att denna centralisering i det politiska arbetet påverkar den inre konflikten mellan yngre medlemmar och den äldre generationen? Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?

Splittringar mellan de olika generationerna synliggörs i en rad olika politiska frågor där en äldre generation går emot sin egen politiska plattform. Regerings- och riksdagspolitiker har en benägenhet att inte lyssna på sina medborgare och de ifrågasätter medborgarnas tankar och bekymmer över EU, lagstiftning och andra samhällsproblem. Jag vill försöka visa hur begreppet ”nya”  har en splittrad betydelse och hur begreppet döljer en inneboende djupt rotad toppstyrning och antiliberalt agerande i ett av Sveriges största politiska partier.

Ideologi och utveckling

Moderaterna var från början ett klassiskt konservativt och nationalistiskt parti. Successivt har moderaterna kommit att påverkas av liberala idéer och en fascination för det internationella.

”Idag är Moderata Samlingspartiets ideologi en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer.”

Denna formulering är missvisande. ”Föreningen” av konservativ samhällssyn och liberala idéer visar på en splittring inom partiet. ”Föreningen” är i detta avseende ett ”minusord” som moderaterna framhåller i positiva ordalag.

Moderaternas stöd för en EU-liknande konstruktion går ända tillbaka till stödet för EEC 1961. De konservativa idéerna tycks också ha förföljt partiet ända sedan det konstruerades vid ett möte i Stockholm 17-18 oktober 1904 och fick namnet Allmänna Valmansförbundet. Beskrivningen av moderaternas partipolitik är såklart oerhört textredigerad så den verkligen dryper av ren skär marknadskommunikation.

En av moderaternas huvuduppgifter är att ”lösa samhällsproblem”, men som vi alla vet så skapar strömningar inom Alliansen en grogrund för samhällsproblem som påverkar människors integritet, personliga frihet och jämlikhet. Detta är på inget sätt något som moderaterna som parti är ensamma om, men borgerligheten om några borde visa mer liberal framåtanda.

Dessa begrepp ovan är centrala i svensk lagstiftning och har haft starkt juridiskt skydd, fram tills nu. Dessutom är moderaternas jobbpolitik oförenlig med deras inställning till de nämnda parametrarna ovan. De vill inte bara underlätta för medborgare att få fast anställning och betala skatt, utan de vill göra det mer lönsamt för företagsverksamhet, den företagsverksamhet som har kopplingar till copyrightregimen och andra privata affärsverksamheter. Här någonstans går det snett i och med statens politiska klåfingrighet i privata intressen.

Finansiella intressen får allt kraftigare företräde gentemot gemene man och kvinna. Den fria marknaden ska inte begränsas till vissa aktörer, staten ska skilja mellan positiv ekonomisk tillväxt och bakåtsträvande åtgärder som bara gynnar ett fåtal företag i deras strävan att rädda förlegade ekonomiska modeller. Jag gör skillnad på å ena sidan ekonomiska lättnader och fördelar och å andra sidan förstärkt korporativism.

Moderaterna tar inte fullt ansvar för ökad frihet och öppenhet. De går emot sin egna politiska plattform genom att motverka öppenhet, trygghet och att använda EU som en ursäkt för alla dessa lagar som de vill få igenom. Deras politik ligger inte i linje med den tekniska utvecklingen. Deras fascination för hotet mot klimatet lämnar en bitter eftersmak i och med att miljöarbetet i traditionell mening inte kan drivas igenom tillräckligt bra om industrialismen och även jobbsektorn begränsas.

Vi behöver vissa typer av tjänster, teknologier och industrier för att motverka miljöproblemen. Vilket arbetarparti är redo att hävda att en progressiv syn på jobb och arbete går att genomföra i ett regressivt samhälle? Hur ska teknologierna som hjälper vårt klimat finansieras om vi inte satsar vidare?

Moderaternas partistyrelse tog i höstas fram ett förslag på en ny europaplattform.

”EU ska vara bra på det vi behöver lösa tillsammans i Europa. Miljöproblem, klimathot och internationell brottslighet är exempel på problem som vi inte kan lösa själva här hemma. Moderaterna vill dessutom använda samarbetet för att underlätta för fler jobb att skapas och för att stärka EU:s arbete för fred och demokrati i och utanför Europa.”

”- Den här hösten har EU satts på prov, och visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar. Att delta aktivt i och driva på samarbetet ger oss makt över det som påverkar oss här hemma, som till exempel finanskrisen och klimathotet. Det säger Anna Kinberg Batra, ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram plattformen.”

Vad menar partistyrelsen egentligen med att EU har satts på prov och ”visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar”? De får det till att EU hjälper de stackars svenska politikerna att lösa problem på hemmaplan och att politikerna inte har tillräckligt med makt för att påverka själva. Eller hur menar dom?

Borde inte vi som vistas i landet och våra politiker vara tillräckligt kompetenta att avgöra själva vad som behöver göras i olika politiska frågor? Hur kommer det sig att en maktapparat som sitter långt utanför Sveriges gränser ska ha så mycket att säga till om innanför våra gränser? Moderaterna agerar på ett sätt som får mig att tro att de inte vill skapa något större missnöje med hur EU:s politik påverkar vårt samhälle och lagstiftning. Vi ska här förespråka öppenhet gentemot

Fredrik Reinfeldts traditionella ”jultal” ’08 innehöll bland annat snack om en satsning på våld- och brottsbekämpning. Visst verkar det vara så att svenskt rättsväsende eller åtminstone poliskåren är för dåligt rustad i dagens Sverige. Samhället måste ta ansvar för de problem som vi har med grov brottslighet och våld, men detta för inte gå ut över mänskliga rättigheter och en annan form av trygghet; en trygghet som har och göra med våra privatliv.

Visst tackar jag inte nej till 20.000 nya poliser på sikt och jag betalar gärna också skatt för utbyggnad av vård för personer etc. Dock ser jag stora problem med att kriminalisera stora delar av svenska folket för att de fildelar och använder sig av verktyg och tjänster som i sig är fullt lagliga. Och om det är som politiker säger, att de vill jaga ur ett top-down-perspektiv, hur ska de då se på resten av fildelarna som också ingår i strukturen av informationsutbyten? Reinfeldts förklaring om att han inte vill jaga en hel ungdomsgeneration håller tyvärr inte, varken retoriskt eller i praktiken.

Jag undrar hur långt moderaterna är villiga att gå när det gäller immateriella rättigheter och övervakning. IPRED-direktivet innebär att företag och branscher skickar hem kravbrev till folk som har fildelat ”fel” saker och i och med Polismetodutredningen kommer polisen att få liknande befogenheter utan att det föreligger en brottsmisstanke.

Kontentan är att brottsbekämpningen kommer utökas till hårdare skydd av immateriella och upphovsrättsliga rättigheter. Har någon ens lobbat för mer pengar till att bekämpa ”tyngre” brottslighet? IPRED-direktivet implementerades den 1:a april 2009 och bara branschen är nöjd med det. IPRED-direktivet kan dock komma att bli verkningslöst på grund av olika anynomyseringstjänster.

Allians för Sverige – politisk enkelriktat och centraliserat

Bilden av moderaterna som centraliserande parti förstärks i och med arbetet med och grundandet av Alliansen. Vad som visade sig vara en vinnande valstrategi för det borgerliga blocket, har nu omvandlats till något väldigt amerikaniserat och demokratisk enkelriktat.

De fyra individuella partierna håller på att luckras upp och glider mot den ”politiska mitten”. Detta politiska samarbete har fått negativa konsekvenser och situationen verkar förvärras. Vänsterblocket försöker till och med kopiera idén med Alliansen – de härmar t.ex. Alliansens koncept med att ha fyra representanter med på pressbilder. Det är bara ett problem och det är att vänsteralliansen består av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Den alliansen placerar således två språkrör i samband med presskonferenser, för de ska minsann också vara fyra stycken!

Politikerna har också en enorm fascination för den så omtalade och överreklamerade Obamastrategin. Innan nästa val kommer vi att få se partier som kommer att försöka använda sig av denna förstelnade och redan omsprungna strategiska utångspunkt för att jaga väljare. Vi kommer att få se mer politiska filmer på Youtube, kanske kommer vi att bli uppringda av spamtjänster, bli spammade på våra telefoner, uppmanas att blogga om deras manifest och politik etc. Vi kommer att bli överrösta med ännu mer valfläsk i informationsflöden vi förut inte förknippat med valfläsk och politiska spel. Det kommer säkerligen att skapas verktyg för att kväva denna informationsstorm. Jag ser redan nu mönster på än bättre strategiska och taktiska verktyg samt förhållningssät gentemot väljarna, men frågan är om politikerna kommer att upptäcka dessa möjligheter i och med att de stirrar sig blinda på Obamas kampanjsrategi.

Allianserna liknar mer och mer ett politiskt system som jag förknippar med USA. Detta är inte bra för väljarna och ökar ett klimat där motpolerna förstärks. Väljarna får bara välja mellan två personer som förs fram som kandidater till statsministerposten och de får bara rösta på två stycken allianser. Att rösta på enstaka partier håller på att försvinna till förmån för en ny politisk modell. Är detta en liberal idé?

Denna nya politiska modell hänger också samman med hur de olika partierna börjar närma sig varandra i både ideologi och frågeställningar. Politiska frågor och plattformar kopieras hej vilt och samtliga partier drar emot ”valrörelsens mittpunkt”. De politiska tankarna och plattformarna spelar egentligen ingen som helst roll, när allt kommer till kritan är det makten som spelar roll.

Valfläsket kastas i ansiktet på oss, men betyder egentligen ingenting för hur politikerna senare utför sitt arbete. Detta spel för galleriet förstärks av att den politiska modellen centraliseras och förtunnas. I slutändan vill de största partierna ändå driva sin klåfingriga politik medan de inre konflikterna inom allianserna och de enskilda partierna dementeras och tystas ned på presskonferenser och i media, för att sedan hanteras internt på representationsmiddagar och liknande tillställningar.

När kommer politikernas förslag om att elektronisk röstning är en bra ide? Det ska bli intressant och se hur hetsig debatten kommer bli inför 2009 års val till EU.

Toppmoderater – kommunalpolitiker och affärsmän

Det finns toppmoderater som vill riva upp FRA-lagen, hur kommer det sig då att inte alla toppmoderater vill göra samma sak? Ett motstånd till FRA-lagen ligger helt i linje med vad nya moderaterna borde stå för. Internt finns det dock en helt annan agenda och logik som driver på lagtiftningen. Det finns till och med en splittring inom Alliansen angående FRA.

Vilka skillnader finns det mellan kommunalpolitik, riksdag och regering? Hur långt ned sträcker sig den ekonomiskt nedåtriktade spiralen? De 14 politikerna menar att ”massavlyssning är oförenlig med rättsstatens principer” och dom riktar sin kritik rakt mot Regeringen i och med deras debattinlägg i DN. Försvarets Radioanstalt ska inte ha rätt att avlyssna medborgare som inte är misstänkta för brott.

FRA-lagen är inte ett uttryck för Nya moderaternas partilinje. Finns det här en jämnt fördelad splittring inom partiet? Är detta en generationssplittring eller en splittring som kan kopplas samman med vilka liberala röster som tystas ned?

Det finns alltså liberala politiker inom moderaterna som tar starkt avstånd från massavlyssning av svenska folket. Dessa politiker tycker alltså att en lag som kommer att verkställas, ska omförhandlas för att den inte ligger i linje med partiets egen politik. Hur paradoxalt är inte detta? Dessa kommunalpolitiker, som faktiskt ännu vågar träffa sina väljare, kan inte svara på frågor om varför massavlyssning av svenska folket behövs. De pekar vidare på att moderaterna tidigare har begått en massa misstag men att de lär sig av misstagen och förnyat sin politik därefter.

Det råder alltså en tydlig splittring inte bara mellan kommunalpolitikers och toppolitikers arbetssituation, utan också i fråga om hur den egna partiplattformen ska tolkas. Det kompromisslösa försvaret av FRA-lagen ligger inte i linje för moderaternas egna politik och har inget brett stöd i svenskt samhälle. De är mycket tydliga att understryka hur de vill lösa medborgares problem snarare än att skapa nya.

Massavlyssning är fel väg att gå enligt politiker som arbetar nära sin väljarkrets. De skriver vidare om att partiet måste vara lyhörda och ta till sig alla argument i debatten. Vi har sett ur detta motverkats enormt mycket av Regeringen. Den kämpade med näbbar och klor för att få igenom den och de kommer att kämpa ännu mer för att uppgradera den.

Det abstrakta skyddet av Sverige leder till oförutsägbara och oacceptabla inskränkningar av friheter. Friheter som ska vara en central del av det nya moderaterna sätts medvetet inom parentes och alla argument mot dessa lagar sopas under mattan. Vad är deras syfte? Vilka är så inflytelserika så de påverkar ett helt partis självaste värdegrund?

Finns det en tydlig skillnad mellan hur politiker tar hand om lokala och globala problem? Statsråd formar sina allianser och politik inte bara utifrån nationella fenomen, men också på grund av internationella fenomen. Vi ser hur EU i alltför stor utsträckning påverkar svenska politiker till att ta ställning i frågor som de själva inte är insatta i. De försöker förstå hur internationell lagstiftning och omförhandling av globala begrepp ska gynna svenska medborgare.

Vad de missar är att denna agenda lämnar stora frågetecken angående vad som händer på en nationell nivå med vårt rättssamhälle.

”Integritet är inte något som enbart diskuteras i Riksdagen. Vi har många olika integritetsfrågor att hantera på lokal nivå. Resultatet av en åtgärd som är ett intrång i integriteten måste vägas mot hur stort intrånget är. Ett gott syfte är inte tillräckligt för att registrera och övervaka enskildas privata angelägenheter.”

Väldigt många väljare är emot massavlyssning och detta gäller över de traditionella blockgränserna som hela vår mossigt svenska demokrati vilar på. Justitiedepartementet, Advokatsamfundet, Journalistförbundet och Lagrådet har alla kritiserat lagen för att vara för integritetskränkande. Vissa grundläggande principer i en rättsstat kan inte bara lagstiftas bort i kampen mot terrorism och brottslighet.

Ironiskt nog var Justitieminister Beatrice Ask betydligt mer negativ till FRA-lagen före valet än vad hon är nu. Justitiedepartementet ska förövrigt utreda exakt hur datalagringsdirektivet ska genomföras i Sverige. Beatrice Ask är i allra högsta grad med och skapar ett otryggt land oavsett vem man är eller var man bor.

En annan intressant anmärkning är att Asken satt med i 2004 års arbetsgrupp inom Alliansen som hette ”Rättspolitik för trygghet”. Är inte det underbart? Men nog om Ask nu, jag ville bara visa att människor mycket väl kan ändra sig.

Civilrätten är inte enkel, rättsväsendet kommer i större utsträckning finnas till för dem som har råd att driva skadeståndsprocesser och betala för rättsligt skydd. FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA och Datalagringsdirektivet är alla exempel på fenomen som kommer att förändra medborgares friheter och civilrätt till det sämre. Det finns många kompetenta, pålästa och väl insatta människor som engagerar sig i dessa frågor och som dessutom bidrar till en ökad medvetenhet och opinionsbildning.

Politikerna borde lyssna mer på medborgarna men börjar klubba igenom lagar som innebär att folket inte har annat än en symbolisk rätt att påverka makten. Staten inskränker allt mer medborgares friheter. Var är bevisen för att vi går emot ett mer otryggt samhälle? Och var är bevisen för att just dessa åtgärder ska göra allt ”bättre” och lösa problemen?

Lagar ska inte granskas efter att de har verkställts, utan detta ska ske innan de eventuellt röstas igenom. Det råder en stark teknikfientlighet och teknisk okunskap bland politikerna som jag tror många medborgare känner till. Och detta är samma politiker som driver igenom lagar och direktiv som motverkar tekniken!

Lagarna ska dessutom vara enkla och medborgarna ska ha förtroende för lagar och tycka att de är nödvändiga. Argumentet att det ska ske eftergranskning av lagen är svagt på grund av att konsekvenserna som lagen medför fortfarande kommer realiseras, med ett folkligt förändrat beteende som följd.

Posthemligheten måste hållas intakt. Vår identitet byggs verkligen upp av att vi kan kommunicera med vänner och bekanta utan att någon tredje part har rätt till insikt i denna kommunikation. Kommer telekompaketet, IPRED, FRA, ACTA etc. att förändra våra sätt att kommunicera med varandra? Kommer vi att bli mer inneslutna i oss själva?

I svenska brottsbalken, 4 kapitlet, paragraf 8 står det:

Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

Om datalagringsdirektivet går igenom så ryker väl denna rättighet till det privata. Det är väl ingen som hävdar att allt innehåll kommer att granskas, men det skulle ju vara lätt att ringa in vissa individer med hjälp av sociogram och för att sedan ta del av detta innehåll, för tillgången till materialet kommer de ju redan ha så då finns det inga garantier för att kommunikationen kommer att respekteras.

Toppmoderaterna i artikeln ovan är ju också här mycket kritiska till eventuella intrång i brevhemligheten. Intrång som deras egen parti kommer vilja få igenom politiskt, ett parti som egentligen värnar om denna rätt till brevhemligheten. Situationen är mycket märklig.

Landshövding Per Unkel (m) föreslår en rad olika förändringar i självaste grundlagen. Utan att nedvärdera alla dessa förslag så finns det däremot ett krav på att skyddet för privat egendom också ska stärkas. Kan detta vara ett tecken på att svensk grundlag ska mildras till förmån för en europeisk konstitution? För en försvagad suveränitet? En försvagad svensk stat?

Det ska inte gå att ändra grundlagar hur som helst! Vore det inte bra om vi medborgare ges tillfällen att aktivera genom att folkomrösta mer, istället för att vi passiviseras och göras till objekt av våra folkvalda politiker? Eller är det en liberal tanke att stärka skyddet för privat egendom?

Fildelning splittrar moderaterna – en generationsfråga

Många politiska ungdomsförbund har öppet gått emot sina egna partiers politik angående en rad olika fenomen. MUF har genom en motion visat hur de ställer sig till sitt egna moderparti. inte nog med att de har tagit ställning för att tillåta fildelning, de delar nu vissa åsikter med Piratpartiet.

Nu går det ju inte rösta på ungdomspartier till riksdagen och de traditionella partiernas strukturer utgörs till stor del av människor som generellt sett förmedlar en viss teknikfientlighet och förvånande okunnighet på området. Resonemanget inbegriper också att politiker som helst skulle vilja avknoppa både Apoteket och Systembolaget från det statliga monopolet samtidigt vill förstärka utgivares monopolfördel. En fördel som inte finns på andra marknader.

MUF är alltså ett ungdomsparti som vågar ta ställning mot sitt eget moderparti och som samtidigt stödjer sin egna partipolitiska plattform bättre än storebror. Motionen finns att läsa här. Jag hoppas att MUF fortsätter att gå hårt fram mot nya moderaterna och röker ut den mossiga och konservativa gammelgenerationen med sin verklighetskeva världssyn, till förmån för ett nytänkande, en progressiv debatt till förmån för medborgarrättsliga spörsmål och en stark liberalism.

Jag föreslår att MUF och även de andra ungdomsförbunden går till öppen retorisk attack mot de konservativa, verklighetsfråndvända och teknikfientliga elementen inom riksdagen som vägrar att lyssna på medborgarnas argument och kompetens. De får gärna gå till angrepp mot sina egna moderpartier också, det skulle inte skada.

Det är inte bara politikerna som förändras med tiden, utan också själva arbetet i sig. Om representanter för demokratin och ett öppet samhälle är okunniga på flertalet områden då tycker jag inte att de ska finnas kvar speciellt länge på högt uppsatta positioner.

En av de första saker som vi möts av när vi läser vad MUF tycker om integritet är ett citat från Benjamin Franklin:

”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”

Är du beredd att ge upp våran frihet? En frihet som vi dessutom tar för given i vårt samhälle? Vad händer om vi bara ser på när EUs lagstiftning får företräde framför svensk lagstiftning? Jag förstår inte hur vi ska kunna skydda våra medborgare om vi säljer ut vår lagstiftning.

Hur ska de liberala idéerna kunna få genomslag om de ”liberala” politikerna går emot sina egna ideal och partiplattformar?

Denna post är ämnad som konstruktiv kritik mot ett parti vars utveckling jag följer ingående. Om ni har några kommentarer är det bara att skriva nedan.

”Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna”
Anne-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar

Obama kopierar Piratpartiet

So Long, and Thanks for All the Fish!

Värnplikten avskaffas

Värnplikten avskaffas äntligen. Regeringen lade i torsdags fram en proposition som ska effektivisera försvaret och ska gälla fem år framåt, vilket verkar konstigt för jag tycker att den borde gälla permanent.

Det råder inga tvivel om att det här kommer att förändra samhället om det går igenom. Moderaterna var ju som parti generellt sett knappast emot värnplikten förut, vilket var något som unga liberaler satte sig upp mot. Mattias Svensson tycker t.ex. att det är ”stort” att värnplikten avskaffas en ”moderatledd borgerlig regering”. Oppositionen har som vanligt inget bättre alternativ att presentera.

Sten Tolgfors hävdar att försvaret ska bli bland Europas mest moderna och att ”säkerhet” ska byggas gemensamt med våra ”grannar”. Tja, det låter ju trevligt, men hur kommer det att se ut i praktiken? Är det realistiskt att vi ska ha ett av Europas mest moderna försvar när vi borde rusta ned? Och är det verkligen bekvämt för våra grannländer att samarbeta med oss när FRA-lagen är i kraft?

Det känns ju inte som en bra grund att stå på för ett eventuellt samarbete – ”Vi hjälps åt tillsammans, men vi bevakar all er trafik som råkar finnas i våra kablar…”.

50.000 människor ska kunna göras stridsberedda med kort varsel (en vecka), vilket knappast är en siffra som får ryssen att ens gäspa av tristess. Mängden i sig  borde knappast räcka för att försvaret ska kallas ”modernt” och jag hoppas att reformerna bantar försvaret rejält så att pengarna kan användas till annat.

Jag tycker att det ska vara upp till var och en om de vill göra värnplikt, ingen ska behöva tvingas att ta upp vapen om de inte vill. Om plikten slopas kommer de som verkligen vill lumpen att få göra den, det kommer inte att vara svårt att få in rätt människa på rätt plats i och med denna reform.

Jag hoppas vidare att krigsekonomin och försvarsmaskineriet successivt minskas ned, för det är nämligen stora summor det handlar om, det vore intressant att veta exakt hur mycket pengar som årligen bara försvinner på grund av Sveriges försvar.

Finns det någon anledning att inte slopa försvaret helt? Ja, det tycker jag helt klart att det finns. Jag tycker mig se flera skäl till varför vi fortfarande bör ha ett ”försvar”. Först och främst tycker jag det kan vara vettigt att kunna skicka förband och trupper till katastrofområden och till olika oroshärdar världen över. Det är onekligen bra PR att kunna göra trupper tillgängliga för tjänstgöring utomlands och det kan säkert ha en stor effekt på internationella relationer.

Ett annat skäl till varför jag anser att Sverige som land bör avskaffa armén är att krigsekonomin ändå kan inbegripa icke-dödliga lösningar som t.ex. ofarliga vapen (paradox), forskning, tekniska lösningar och minröjning. Istället för en vapenhandel så kan försvarsmakten istället satsa på tekniska lösningar isom t.ex. vattenrening, byggnationer av olika slag, terrängfordon, informationslösningar etc. Forskning och utveckling behöver inte ägna sig åt dödliga lösningar.

Vad vill andra partier?

Socialdemokraterna är inte sena på att klaga på propositionen, men de tycks inte ha tid att själva sätta sig ned och komma fram till några egna lösningar. Skärp till er! Det verkar som de inte vill ha en ren yrkesarmé vilket medför att socialdemokraternas ”förslag” får en väldigt ambivalent framtoning.

Miljöpartiet verkar ha en mycket sundare inställning, de vill avskaffa värnplikten och avveckla det så kallade ”vilande” försvaret som ständigt ligger i beredskap. Det är helt enkelt inte värt att ha ett så omfattande försvar i och med dagens hotbild i fredstid.

Vänsterpartiet vill gå emot allt som vanligt och tänker sig att en utbyggd värnplikt vore bra. De är dessutom motståndare till yrkessoldater, vilket kanske beror på en viss rädsla för Militärkorporativism. Det här är ett intressant spår som jag kanske får kolla upp mer, för att vänsterpartiet vill bygga ut värnplikten låter väldigt splittrat när man tänker på deras framtoning som parti.

I och med militärkorporativismen som begrepp så kan vänsterpartiet använda sig av denna potentiella hotbild för att argumentera för utbyggd värnplikt. Men, som sagt, vi borde fortfarande rusta ned och göra en realistisk riskbedömning i samband med korporativismen samt attackera problemet med privata militärorganisationer på andra sätt som fortfarande möjliggör en nedrustning av vår armé.

Jag vet inte vad Kristdemokraterna vill, men de verkar ju göra bort sig mest hela tiden. De behöver bara låta någon av sina medlemmar uttala sig i media för att vi ska förstå hur konservativt och regressivt detta parti är. Välkommen in i samtiden!

Moderaterna, folkpartiet och centern kan vi väl kanske bunta ihop i en liten mysig lattegrupp, för det är väl dessa tre partier som står bakom propositionen? Kan tänka mig att kristdemokraterna inte fick komma med på detta kafferep heller…

Tillbaka till socialdemokraterna, Inte nog med att dom inte kan ta tag i frågan internt, det verkar även vara problem med kommunikationen mellan oppositionspartierna:

”Oppositionen har normalt två veckor på sig för att lämna in sina svarsmotioner, men har begärt extra tid med tanke på påskhelgen och frågans omfattning.”

Politikerna måste ju få sin påsköl, något annat vore ju otänkbart...

Fotot kommer från flickr.

ACTA, FRA-kritik och piratbuktsrättegången

FRA-lagen

Under många år bojkottade jag våra två största kvällstidningar, mina vänner tyckte jag var ideologiskt konstig, men jag brukade argumentera för att tidningarna var fördummande. Nu, efter att ha läst två artiklar i DN om ”konstgjorda gräsrötter” och ”gräsrötter effektiv pr” (jag tänker inte ens länka till dom för de är så brutalt dåliga), känner jag mig så trött på en kultur och jargong som håller på att bli omsprungen av helt vanliga människor. De ägnar sig åt att skriva kritik om kritik snarare än att bedriva egen originell och vettig kritik vars objekt är av högre nyhets- och kunskapsvärde för oss medborgare.

Såklart att alla möjliga människor visar kritik mot FRA-lagen. Och självklart ska vi alla i viss mån granskas, men det finns ju så många fler fenomen att skriva om än föråldrade hierarkier och pengar. Det är även många medborgare som visar kritik mot förslaget till ändringar av denna aktuella lag, ändringar som på pappret ser precis ut som det ursprungliga ändringsförslaget.

Nu kritiseras ju FRA-lagen inte bara inom rikets gränser, utan också i andra länder som t.ex. Slovenien:

Last June, Sweden’s parliament adopted some controversial legislation – the so called FRA1 law, which sanctions the expansion of the supervision of society; it is an eavesdropping law which allows the state to track data exchanged among citizens via the Internet, telephone and telefax. This legislation actually facilitates complete control over a huge number of citizens, and should be precluded as it is incompatible with human rights legislation.”

Några kanske jobbar Volvo, andra sitter på dyra kontor med hög kaffe latte ratio, men sen har vi också en stor majoritet av helt vanliga människor, med helt vanliga jobb och som inte styrs av någon. Journalister vill ju dock ha något objekt för deras undersökningar, för de är inte tillräckligt kunniga för att kunna beskriva klusterorganisatorisk dynamik. Det är ju som bekant lättare för dom att spåra pengar snarare än att spåra engagemang och politiskt missnöje.

Såklart människor som intresserar sig för politik, filosofi, frihet, öppet samhälle och övervakning kommer att ha saker att säga angående FRA-lagen, denna lag som med inkopplade kablar går ut över ett helt folk, försvårar arbetet både för Säpo och vår militär i deras sätt att bedriva spionage, kontraspionage och skyddet av rikets säkerhet (stoisk avslutning).

Men, lyssnar politikerna på Säpo och militären? Det verkar ju uppenbarligen inte som det, FRA 2.0 kommer inte göra någon glad men politikerna verkar tycka att det är enda vägen att gå. Varför? De lyssnar inte på medborgarna längre, men politikerna behöver ju dock ett objekt för att bli oroliga och verkligen bedriva radikal politik.

Jag är så trött på den regressiva politik som begränsar vägval, som vägrar lyssna på kritik, som gömmer sig bakom myndigheter och direktiv från EU. Jag är missnöjd med politiken och partierna över hela det politiska spektrumet på riksdags och regeringsnivå. Jag har högre förtroende för kommunalpolitik än den ovan nämnda toppstyrda och regressiva nivån. Jag vill ha progressiv politik, utveckling, med mycket retorik och med agitatorer som vågar riva upp vågor på en den annars så krusande politiska ytan.

Klipp av kablarna och sälj er schackdator.

ACTA

Nu tycker jag att media får börja gräva på allvar. Sitter det inga med kompetens i, medborgarrätt, yttrandefrihetsrätt, filosofi, EU och politik som riktigt kritisk kan bedriva journalistik på landets tidningar? Varför gräver dessa inte upp mer information om de direktiv som utgör ett hot mot medborgares rättigheter? Det går mycket mycket snabbare för bloggare att bedriva granskning och vi är dessutom många fler där olika människor tillför olika typer av kompetens.

Det räcker inte med att posta länkar till läckta dokument eller väldigt snäva definitioner av lagar och direktiv, journalistiken ska problematisera och konkretisera! Var är engagemanget och kuragen? Varför finns det inte en endaste smula av motstånd mot alla nya lagar och direktiv som vi utsätts för utan att man lyssnar på kritik? Nej just det, jag glömde att ni inte vill bli ertappade av era arbetsgivare med era händer i kakburken.

Det ska vara lagligt att dela filer med varandra och jag vill inte behöva få min dator, USB-minne eller telefon beslagtagen i tullen på grund av att jag kan ha fört in låtar in i Sverige eller något annat land. Jag vill kunna röra mig fritt inom EU utan att behöva ha identitetshandlingar med RFID-chip så jag kan spåras. Jag vill inte heller kunna bli avstängd från Internets. Det skulle innebära en katastrof för mig som under årens lopp har använt mig av dessa nät till att lära känna nya människor, att vara kreativ, att betala räkningar, att lyssna på rättegången mot The Pirate Bay och mycket mycket mer.

En eventuell avstängning skulle innebära att jag får svårare att utföra mina arbetsuppgifter och att på ett bra sätt kunna bedriva ‘högre’ studier.

Vi ska inte heller kriminalisera öppna nätverk, dessa utgör en mycket bra tjänst som t.ex. kaféer kan erbjuda sina gäster. Detta stärker marknaden och ligger rätt i tiden.

Jag tillhör den generationen som har en uppfattning om verkligheten innan Internets och verkligheten efter Internets födelse. Kanske skulle man klara sig utan Internets, även om jag skulle ha svårt att kontakta alla mina vänner, men de yngre generationerna tror jag skulle göra kraftigt motstånd om de visste om att ett förslag som ACTA lär under utformning.

Fildela dokumenten – bränn dokumenten.

Spectrial

Om någon eller några av blir dömda så kommer The Pirate Bay att finnas kvar. Om samtliga blir frikända så kommer The Pirate Bay finnas kvar.

Det är anmärkningsvärt hur åklagarsidans representanter både blir språkrör för musikindustrin och filmindustrin och som dessutom aktivt dekonstruerar sina egna arbetsgivare under pågående rättegång. Åklagarna skickar tillbaka branschen till stenåldern medan The Spectrial bygger vidare och ser framåt.

Jag må ha lackat lite när jag betatestade OneSwarm – men det funkar ju. Alltifrån kod, gränssnitt och användningsområden kommer ju att förfinas med tiden. Bittorrent-tekniken är redan föråldrad – när väl företagen väl slutar att fäkta mot väderkvarnar kommer de att inse att de varit högst delaktiga till att driva på utvecklingen av teknologi och kod på området som ytterligare försvagar deras fundament.

Jag tycker att de ska frias, ser hellre att svenskt rättsväsende sysslar med grov brottslighet, att svensk polis får mer resurser mot tung brottslighet och att musikindustrin och filmindustrin inte får rätt att skicka hem kravbrev till folk.

Du kan mycket väl aktivt använda Google för att hitta torrents. Googles crawlers indexerar också aktivt alla dessa torrents, medans The Pirate Bay inte alls har en sådan funktion och är jämförelsevis passivt. List trackers -> jag har tur.

Det här är så mycket större än fildelning, glöm aldrig det. Den här dynamiken handlar om politik, innovation, marknad och kontroll. Politiker och vinstkåta branscher slåss med näbbar och klor för att kunna kontrollera begrepp som ”konsumenterna” och ”medborgarna”.

Motstånd!

Affärsvärlden kritiserar DN i artikeln ”Grattis FRA”.

”Hypotesen att FRA-kritiken skulle vara regisserad av något dolt särintresse stämmer helt enkelt inte. Den massiva kritiken från privatpersoner, folkvalda, organisationer, myndigheter och delar av Allianspartiernas egna led är snarare ett tecken på FRA-lagens politiska sprängkraft. Kritikervågen var helt enkelt för stor och komplex för att vara sprungen ur en och samma källa.”

Och här kommer det absolut bästa, pass på nu!

”Problemet är att vi här återigen får ett bevis på att våra folkvalda i Riksdagen har begränsade kunskaper om FRA och verkar sakna förmågan att på egen hand utkräva verklig insyn i verksamheten.”

Den här formuleringen är inte dum den heller:

”Efter Alliansuppgörelsen i september förra året är det som om luften har gått ur mediernas granskande ambitioner. Detta trots att FRA till stora delar fortfarande är ett vitt oskrivet ark.”


Att stänga det öppna samhället – Anders R Olsson

Tusculum Förlag publicerade förra året Anders R Olssons Att stänga det öppna samhället. Enligt Tusculum (vars namn har kopplingar till bland annat Cicero och lantställen) ska de ge ut böcker inom samhällsdebatt och skönlitteratur och det verkar som om det ska publiceras ett par titlar om året.

Anders R Olsson är journalist och författare samt har följt lagstiftandet kring medborgerliga fri- och rättigheter i över trettio år.

”Anders R Olsson, född 1953, har som journalist, författare, universitetslärare och forskare arbetat med demokratifrågor i trettio år. Hans handbok i Yttrande- och tryckfrihet kommer fortlöpande ut i ny, uppdaterad version och används på redaktioner och medieutbildningar över hela landet. År 2000 mottog han Sveriges Advokatsamfunds Journalistpris och 2004 Söderbergska stiftelsernas journalistpris i juridik. Anders R Olsson är medlem av Svenska Författarförbundets styrelse.”

I och med dagens ja till IPRED i riksdagen så fick jag rejält bråttom att få klart den här recensionen. Jag är inte alls nöjd med resultaten och jag beklagar att jag stressade fram den här recensionen men den hade annars riskerat att hamna på is då jag står inför en hektisk vår med en massa saker att ta tag i. Som ni kommer att märka har jag har t.ex. ägnat mer tid åt bokens första kapitel än de sista kapitlen, detta på grund av att läsningen har dragit ut på tiden och att annat har kommit emellan. Bokens sista två kapitel har jag inte skrivit om alls. Jag har dock gått igenom de flesta kapitlen en och en och på slutet kommer ett par sammanfattande reflektioner. Så här ser det ut:

Förord

1. Det öppna samhället – och det stängda
2. Människa, flockdjur och integritet
3. Yttrande- och informationsfrihet: En snabbkurs
4. Lagarna som bytte fiende
5. Integritetsskydd eller yttrandefrihet? En fördjupning
6. Integritetsskydd eller offentlighetsprincip?
7. Offentlighetsprincipen: En nekrolog
8.Vad vet egentligen Storebror?
Slutord

Men först beskriver jag (reflekterar om) bokens fram- och baksida.

Framsidan

Bokomslaget förbryllar mig. Vad är egentligen tanken bakom illustrationen på bokens framsida? Mot en blå botten ser vi två gestalter, föreställande en ”vuxen” och ett ”barn” som håller varandra i  handen. De båda figurerna tittar på varandra, barnet tittar upp mot den ”vuxna” gestalten och denne tillbaka ned på ”barnet”.

Hur väljer ni att se på denna symbolik? Själv väljer jag och se den längre gestalten som en form av övervakning (kanske staten, kanske andra organisationer, vem vet) och den korta gestalten som medborgaren, den övervakade. När jag tänker lite till så ändrar jag mig. Denna sammansättning blir verkligen en sammanslutning, en sammanslutning som utgörs av gestalternas CCTV-”huvuden”. Synen av två stycken CCTV, eller ”closed-curcuit television”, skapar direkt problem kring tolkningen av symboliken. Hur är maskineriet uppbyggt? Var tar signalerna vägen? Vem övervakar vem? Finns det ingen perfekt modell för övervakning? Är talet om privatliv bara ett språkligt luftslott närd av medborgare som har för stor tilltro för den i vårt ”öppna” samhälle? Det kan möjligtvis riktas mot en starkare sammankoppling mellan människa, maskin och flöden.

Utan att ta det för långt, illustrationens framsida har en större betydelse för begreppsligheten och det strukturella än vad som är synligt i början. Går det verkligen att rama in denna diskussion och begreppslighet? Måste vi inte röra oss bort från den och utveckla den till något annat? Finns det ”anonyma” med i ovan nämnda problematik?

Texten på bokens baksida

På bokens baksida ser vi en helt vanlig genomgång vad boken i stora drag kommer att ta upp. Kommunikationen är central och blir för varje dag mer central för alla typer av medborgare. Men benämningen av staten, internetoperatörerna, försäkringsbolagen och underhållningsindustrin som ”organ” tycker jag är lite olycklig. Organ i den här meningen uppfattar jag som någon form av avgränsning med en viss funktion, form och inre struktur. Men denna syn på makten tar inte hänsyn till de företeelser och fenomen som påverkar detta ”system”, något som omdefinierar dess gränser och tillstånd. Delar vi upp organen och isolerar dem mister de alla sina funktioner och betydelse, ligger de däremot och gnisslar och gnider sig mot varandra i en större struktur får de plötsligt sina funktioner och självändamål. Företeelser som myndigheter, stat, rättsväsende med dess funktioner och form påverkar varandra och påverkas av andra maktstrukturer.

Kraven på effektivare övervakning är skyhöga, fler och fler förbud mot saker och ting ska införas och vi vill veta varför staten görs mer ogenomskinlig. Lagring, filtrering, signalspaning, förbud mot behandling av personuppgifter, fildelning – alla dessa begrepp är formbara på ett sätt som politiker och lobbyn tror sig via rättsväsendet och polisiära insatser kunna råda bot på. Väldigt få politiker stannar upp och frågar sig själva, vad kommer det här innebära för vissa självklara principer? Vart leder denna utveckling som vi kämpar med näbbar och klor för att driva igenom? Jag frågar mig också vem dom gör det för.

Anders Olsson vill i boken göra upp med många ”dåligt underbyggda argument i den politiska debatten”. Han ställer sig också undrande till om yttrandefriheten och offentlighetsprincipen ska inskränkas för värnet om den personliga integriteten. Ska den personliga integriteten offras för att skapa ”ökad säkerhet”? Min känsla är att IPRED, IPRED2, ACTA, Datalagringsdirektivet, FRA-lagen och allt vad de heter inte kommer att öka min trygghet.

Olsson ska visa hur det ”öppna samhället” (han anger inte om han menar Sverige eller Europa) steg för steg stängs ned. Jag känner att han kommer att behöva definiera det ”öppna samhället” i boken, för om det är som han skriver lever väl vi egentligen inte längre i ett ”öppet” samhälle, utan något annat. Kanske befinner vi oss hitom det öppna samhället just nu; vi har ett begrepp som vi tror att vi förstår men som vi behöver kasta ned i kloakerna för att förvandlas till något annat. Det finns inget annat land som efter att ha infört åtgärder samtidigt har givit medborgare ett starkare integritetsskydd och fysisk säkerhet. ”Stängda samhällen ruttnar inifrån”…

Förord

Olsson börjar med att förknippa vissa personliga behov med den ”personliga integriteten” men skriver att det inte finns någon relevant definition för alla sammanhang. Han går vidare och beskriver fyra tekniska trender som höjer kraven för en alltmer central diskussion om integritetsfrågor.

En teknisk trend är att vi får fler och fler ”apparater” omkring oss som samlar information om allting, inklusive oss själva och som dessutom skickas vidare.
En annan teknisk trend är att det blir ”billigare” att samla och lagra dessa informationsmängder. Det vette katten alltså om det stämmer, vi har ju set artiklar i media som dedikeras till hur mycket av skattebetalarnas pengar som kommer behövas för att verkställa och upprätthålla FRA-lagen och IPRED. Så vad menas egentligen med billigare här? Olsson tar kanske upp det här senare i boken.
Den tredje tekniska trenden är att ”teknologierna konvergerar” (7). Detta innebär att vad som en gång endast var en kamera kan idag vara en telefon, en dator, en mp3-spelare etc. Kombinationerna är många och marknaden spenderar oerhörda summor med att stoppa in så mycket finesser som möjligt i prylarna. Olssons användning av ordet ”apparat” här känns lite gammaldags.
Den fjärde tekniska trenden är att dessa prylar är portabla. Vi ser till exempel att vanliga privatpersoner i större utsträckning gör medias jobb. Vi läser ständigt konstruktioner som ”Har du sett något? Är du på plats? Ring till X, e-post X” där vi sedan uppmanas att skicka in information, tänk om denna information skulle övervakas? Ja just det, den kommer ju att övervakas.

Olsson nämner lite fördelar med dessa prylar som har och göra med att hitta platser och hjälpa oss med olika saker, men de öppnar också upp en rad kommunikativa möjligheter. Olsson menar att vi i framtiden blir vandrande kommunikationscentraler som antingen övervakas eller skyddas. Vad menas här med ”central”? Han fortsätter också med att påstå att ”bara utpräglade IT-specialister kommer att kunna känna till hur det fungerar tekniskt [...]” (8). Jag efterlyser här vilka dessa IT-specialister är. Vi ser redan idag prov på hur vanliga privatpersoner upprättar wiki-sidor som hjälper människor att sätta sig in i hur saker och ting fungerar och vem som helst kan lägga till konkret information ifall de bara sätter sig in problematiken. Kolla bara på initiativen FRApedia, StoppaIPRED, StoppaACTA och Stoppa Datalagringsdirektivet, eller Kunskapsbanken för övervakning och kontroll för att bara nämna några exempel. Kryptering kommer också att bli ett allt vanligare ord framöver.

”Högteknologin” sägs ”tränga in” i den mänskliga sfären och utmana livs- och frihetsideal. Syftar han här i riktning mot en posthumanism? Avancerad teknologi finns också i den tekniska infrastrukturen som allt mer kommer att kontrolleras av stat och ”marknaden”. Eftersom information är lukrativt så kommer kontroll över denna information vara nödvändig för aktörerna.

”Att vi utvecklar ett ”informationssamhälle” betyder inte bara att mängden tillgänglig information ökar utan också att ”information” blir en alltmer central resurs i ekonomisk mening.” (8)

En hård kamp om informationen kommer växa tills sig som kommer att skicka lagstiftning om upphovsrätt och patent högt upp på den politiska agendan. Vilka möjligheter ges människor att verkligen hålla vårt samhälle ”öppet”?

Olsson verkligen överanvänder begreppet ”det öppna samhället” redan i bokens förord och mister sin mening och relevans i retoriken. Jag hoppas verkligen inte att begreppet fullständigt saturerar hela boken, för då kommer jag nog i fortsättningen inte alls referera till begreppet överhuvudtaget.
Ett annat begrepp som används flitigt men som Olsson inte heller leder någon vart är ”personlig integritet”, det saknas fortfarande insikter om hur behovet ska ta form. Termen missbrukas och det är inte alltid lätt att se hur, men missbruket leder till inskränkningar i informations- och yttrandefriheterna. Motiveringarna och argumenten för en försvagad ställning för individen i samhället håller helt enkelt inte. Olsson ämnar att visa hur just detta är fallet i dagens svenska samhälle.

Den personliga integriteten blir således ett paraplybegrepp för ”besläktade men skilda mänskliga behov” (9). Olsson inte bara delar upp begreppen informationsförbud och informationsfrihet, utan han delar även upp den personliga integriteten i två olika aspekter; vi har dels och göra med en personlig integritet och dels med en medborgerlig integritet. Han gör en uppdelning mellan integritet i mänskliga relationer och relationen mellan stat och individ. Jag ställer mig frågande till denna uppdelning för den måste ju ha med varandra och göra. Det är inte bara nätpolitiken som håller på att förändra begreppsligheten, har vi här och göra med en språklig, flödesaktig eller kanske fenomenell skillnad?

Individens relation till staten påverkar dennes relation till sina medmänniskor och relationen med våra medmänniskor förändrar och omförhandlar vår relation till staten. Sedan har vi ju alla andra processförhållanden som verkar mellan olika fenomen i samhället. Vi har således anledning att ifrågasätta denna språkliga uppdelning. Dock så har Olsson en poäng med sin uppdelning mellan den mänskliga och den politiska relationen och det är att det inte kan formuleras ett ”antingen eller”-val i relation till personlig integritet och personligt skydd. Stycket avslutas men ett, som jag uppfattar det, väldigt vanligt citat från Benjamin Franklin:

”Medborgare som ger upp sina rättigheter i utbyte mot säkerhet har snart varken det ena eller andra.” (9)

Den nya typen av medborgare i efterkrigstidens Sverige var en ”aktiv” och ”kunskapssökande” individ som kände ansvar för samhället och som kanske anslöt sig till någon folkrörelse. Idag är förväntningarna på individens politiska kunskaper och engagemang mycket lägre:

”Medborgaren uppfattas snarare som passiv, skyddsbehövande och samhällsansvarig bara på valdagen, om ens då.” (10)

Detta är en rätt provokativ inställning som finns bland delar av våra politiker. Dock låter vi ju våra politiker göra detta i för stor utsträckning. Jag tror att det handlar om genomskinlighet, öppenhet, och närhet till sina väljare. Vi måste ha möjligheter att nå politiker, kanske ställa frågor över en fika, intervjua och ingå i konkreta diskussioner om saker och ting som rör vårt samhälle. Samtidigt måste politikerna få en chans att komma bort ifrån alla tusentals människor som hetsar efter dem för varje steg eller beslut som de tar. Rätten till ett privatliv är mycket viktigt.

Häri kanske det ligger något i Olssons uppdelning av personlig och politisk relation. Bloggar fungerar som en sorts diskussionsforum och sammarbete, politiker kan snabbt ta tempen på olika frågor, samtidigt som de har en viss distans till ”massan” som kan uppfattas som hetsande eller till och med kränkande. Det är som att vi vill ha ett samhälle där vi kan snacka med politiker, men att samhället har förändrats så drastiskt så det har skett en splittring mellan de folkvalda och folket.

Hur blir vi då mer ”aktiva” och samhällsansvariga? Jo vi behöver våra verktyg så vi kan kommunicera med varandra. Eftersom det finns ett avstånd mellan människor som delar vissa inställningar och ideologier och ett avstånd mellan individer och politiker, måste verktygen användas för att olika former av uppdelningar ska kunna ingå i sammansättningar. Det är inte bara politikernas fel att det genomförs lagändringar, utan det är också vårt ansvar. Makten utgår från folket. Vi måste engagera fler människor att sätta sig in i politiska frågor och ifrågasätta de partier som de varmt beskyddar.

Hur blir det då med definitionen av det öppna samhället? Olsson använder sig inte av Karl Poppers definition även om namnet nämns i förbifarten. Jag blir direkt nyfiken och undrar hur Popper (med sin bakgrund inom vetenskaps- och politisk filosofi) beskriver detta och vars begrepp hade varit användbart. Olsson formar ett eget motsatsbegrepp. Olsson menar att samhället ”stängs” när lagstiftaren:

  • inskränker yttrandefriheten, eller
  • minskar offentlighetens räckvidd, eller
  • skrämmer medborgare till tystnad genom beslut om statlig insyn i vanliga, icke brottsmisstänkta medborgares kommunicerande med omvärlden, eller
  • skrämmer medborgare till politisk och social passivitet genom att öka statens och andra starka samhällsaktörers insyn i enskildas privata förhållanden.

”Öppet” och ”stängt” diskuteras i rättsliga termer. Individen har sina kommunikativa verktyg och staten har lagarna som verktyg för att kunna styra samhället. Olsson påpekar att det är mycket viktigare att ta upp vad politikerna faktiskt gör än vad de säger att de gör. Vilka politiker argumenterar öppet för att ”stänga” samhället? I ett land som i vanliga fall verkligen ska utreda och undersöka alla sorters fenomen och förslag så är det underligt att ingen forskning finns som förespråkar ökad säkerhet.

”Det finns ingen forskning, eller praktisk, samhällelig erfarenhet som visar att medborgarna kan byta en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet mot större säkerhet.” (11)

I stängda samhällen finns det större risk att politiker begår fler felhandlingar med korruption, mutor och maktmissbruk som följd. Det är dock svårt att sia om framtiden, men ska vi verkligen låta lagar få röstas igenom bara för att se om det kommer att bli värre innan vi agerar? Tänk på att införandet av lagar kostar otroligt mycket för skattebetalarna och jag hoppas verkligen att de hellre vill betala skatt för ändringar i grundlagen som säkerställer vissa medborgarrättsliga förutsättningar, snarare än att betala för massavlyssning, massövervakning och för utvidgandet av kommersiella strukturer.

1970-talets ”kontrollsamhälle” är en definition som har kommit att få en annan betydelse i och med nya tekniska förutsättningar. George Orwells 1984 är inte längre lika aktuell och har fått ge vika för en ny form av framtidssyn som tar form i Philip K. Dicks roman The Minority Report (2000?) och påverkas av romaner som  William Gibsons Spook Country från 2007. Det går att informera om läget om ett kommande övervakningssamhälle och det finns en trend som visar på ett starkare intresse för dessa frågor. Olsson menar på det motsatta. Han skriver dessutom att teknologierna ”invaderar” våra liv och får mig direkt att tänka på posthumanistiska tendenser. Undersökandet av gråzoner och gränser för det Mänskliga behövs då människans ställning och karaktärsdrag har kommit att befinna sig i en sådan position att dess premisser ifrågasätts och luckras upp.

Vi kan inte hoppa av händelseförloppen och den tekniska utvecklingen. Ska det verkligen vara så att vi måste vänja oss vid att vara övervakade? Är Internets alltid ”offentliga platser”? Vilka är ”IT-specialisterna” som Olsson skriver om? Skisserar han här en sorts klasskillnad eller en specifik grupp? Jag vet inte om det beror på fackgranskning eller redigeringsarbetet innan publiceringen av boken, men vissa begrepp och ord vet jag inte hur de ska tolkas. När ord som ”on-line” används vet jag inte om jag ska se det som en fråga om ordval (”online” är väl rätt väl utbrett?) eller om det är på grund av begreppslig skillnad.

Olsson fortsätter vidare till ett resonemang om att en effekt av övervakningskamerors närvaro, är att de tränger ”undan brottslighet till platser där kameror saknas” (12-13). Är det verkligen så? Jag kommer och tänka på brittiskt producerade program om CCTV-övervakning, bankrån, överfall, skimming, bilstölder och många fler företeelser som fortfarande sker i övervakade områden. I analogi till detta hävdar jag att problemet med t.ex. grov brottslighet fortfarande kommer att vara ett problem i ett övervakat samhälle, speciellt på Internets. Om Olsson har rätt så kommer lagstiftningen att tvinga in brottsligheten i det fördolda, från en offentlig brottslighet till en anonym brottslighet. Det finns inte en chans att roten till problemen försvinner i och med ökad övervakning. Vi kan inte enbart förlita oss på lagstiftning för att lösa samhällsproblemen, vi måste också påverka samhällsutvecklingen på andra sätt än enbart genom lagstiftning.

Olsson avslutar stycket ganska tungt och skriver igen att politiska löften i fråga om dynamiken integritet/säkerhet inte ar någon täckning i forskning eller andra länders praktiska erfarenheter. Googla lite efter vad som skett i Danmark de senaste åren, de praktiska erfarenheterna från det danska rättsväsendet stödjer väl inte direkt de svenska politikernas löften. Reformerna som politikerna föreslår leder till minskad personlig integritet, försvagad demokrati och ytterligare beskattning.

Det behövs mer grundlagstiftning och rättsregler som skyddar individers personliga och medborgerliga integritet. Dagens ”skydd” fungerar dåligt och går ut över yttrande- och informationsfriheten. Nu plockar Olsson isär ett argument många av oss har kommit i kontakt med tidigare, nämligen ”rent-mjöl-i-påsen”-argumentet.

“Påståendet att “den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta av myndigheters övervakning” är precis så dumt som flertalet debattörer påstår. [...]” (13)

och

“”Rent-mjöl-i-påsen”-argumentet förutsätter att myndigheterna alltid är goda, alltid sätter den enskildes väl och ve främst, alltid fungerar i praktiken som de ska enligt statsvetenskaplig teori.” (14)

Vi måste diskutera, kritisera och undersöka makten i större utsträckning än vad vi gör idag. Låt inte politiker få fortsätta att passivisera oss.

Olsson går nu in på vad han kommer att skriva om i boken.
I första kapitlet
ska han närmare gå in på det öppna samhället och diskutera varför ett stängt samhälle är ett attraktivt alternativ. Han utlovar också en jämförelse med utvecklingen inom idrottsrörelsen som ska perspektivera det hela.
I det andra kapitlet kommer samarbetspartnern vara den amerikanske filosofen Ferdinand Schoeman, vars sociologiska, filosofiska och psykologiska resonemang ska användas för att visa på brister i svensk lagstiftning och politisk debatt. Även om kapitlet sägs vara svårbegripligt så menar Olsson att kapitlet förtjänar vår uppmärksamhet.
Bokens tredje kapitel ägnas åt att beskriva hur rättsregler är tänkta att fungera. Fjärde kapitlet tar upp en rad olika märkliga lagar som t.ex. Datalagen och Personuppgiftslagen. Dessa lagar känns som rester från något förgånget och ingen vill ändra dom. Olsson lovar också att diskutera intressekonflikter mellan ämbetsmän, forskare, intellektuella och politiker.
Kapitel fem ägnas åt att diskutera inskränkningar i yttrandefriheten. Motiveringar för och effekterna av företeelser som buggning, lagring av data och avlyssning kommer att presenteras i detta kapitel.
I det sjätte kapitlet går Olsson in på balansen mellan behovet av integritetsskydd och offentlighetsprincipen. Vilken information ska vi ha rätt att komma åt?
Sjunde kapitlet dedikeras till rättspraxis och politiska beslut. Det här kapitlet ska vara väldigt inriktat på fakta och dessa ska peka på avskaffningar av medborgarnas rätt att ta det av myndighetshandlingar i elektronisk form. Jag vill lägga till att detta är väldigt viktigt för genomskinligheten av myndigheterna.
Åttonde kapitlet problematiserar begreppet ”Storebror” som jag ovan redan har problematiserat. Olsson ser även han att hotbilden har förändrats och vill diskutera att myndigheter vet mindre om individer än vad de inser själva. Mot slutet av boken vill Anders sen försöka koppla ihop vissa saker men låta vissa begrepp vara.

Olsson skriver att han som journalist egentligen måste få åsiktsmotståndare komma till tals.
Just bokformatets diskussion brukar ju innebära att en författare för fram sina egna argument och sen bygger upp en polemik när de bearbetar andras argument. Vad jag menar är att man kan vara väl insatt i sina meningsmotståndares argument och områden, samtidigt som man inte behöver låta dem komma till tals. Det journalistiska kruxet handlar för mig mer om att man inte förvränger andras forskning, perspektivering eller på annat sätt förvanskar dess innehåll i sitt egna material. Om man undviker det, då behövs ingen annan ”debatt”-polemik. En bra författare är väl insatt i vad dennes meningsmotståndare står i vissa frågor. För att nämna ett exempel så uppfattade jag det som att Johan Söderberg skrev i Allt mitt är ditt mer om liberala idéer än vänsterrelaterade. Slutligen, det finns argument för införandet en rad lagar, media fullkomligt svämmar över av dem. Det är bara välja och vraka.

1. Det öppna samhället – och det stängda

Anders inleder kapitlet med en liknelse angående kontroll och övervakning inom idrottsvärlden. Det fanns en tid då sprinterlopp inte övervakades av monitorer, sensorer och rigorös kontroll. Idag kan en sprinter bara råka röra på sin fot lite fel innan start för att det ska bli tjuvstart. Vi har kommit till en punkt då starterna kontrolleras så hårt så att människans reaktioner inte är tillräckliga för att kunna bedömma vad som är rättvist eller inte. Detta innebär en bestraffning som för inte upprätthölls, det var någonting som man inte kunde uppfatta. Domarfunktionen inom vissa idrotter är under förändring, idag är det nödvändigt för till exempel domare i ishockey att titta på monitorer för att bedömma vissa tvivelaktiga situationer. Dopning är också ett fenomen som kräver hårdare övervakning. Trenden inom idrottsvärlden är ökad bevakning. Även om det är svårare att t.ex. fuska sig ur startblocken så utvecklas nya dopningspreparat i högre utsträckning, övervakningen har alltså tvingat fram den utvecklingen.

Skulle sporten verkligen gynnas av att automatisera övervakningen kring de aktiva? Antagligen om de själva inte känner att det kränker deras personliga integritet, men kan det även finnas positiva sidor för en medborgare i relation till en stat? Jag kan t.ex. tänka mig att vissa självövervakande tjänster och tekniska prylar kan vara bra, men att staten ska få allt större kontroll över enstaka individer tycker jag låter rätt illa. Jag skulle hellre vilja se att staten begränsas när det gäller insynen i tidigare ostraffade människors privatliv. Argumenten är ökad trygghet och säkerhet för oss medborgare, men blir vi verkligen tryggare och känner vi oss verkligen säkrare?

Sverige präglas mycket av ”nollvisions-tänk” där vi t.ex. har som mål att det varje år ska ske 0 dödsfall i trafiken, att vi inom många andra områden som brottslighet, ekonomi etc. ska sträva efter orealistiska mål som vars verklighetsförankring egentligen visar på en helt annan bild av verkligheten. Politikerna kanske tror att övervakningen av oss är bra för att de kan upptäcka brottslighet i samhällets gråzoner, men hur ska polisen någonsin kunna få resurser för denna ökade informationsmängd om Sveriges medborgare? Polisen och vårt rättsväsende är redan överbelastat med arbetsuppgifter som tar tid från att lösa brott, få personer dömda i domstol, att förebygga brott, och att säkra den egentliga tryggheten och säkerheten i samhället.

Media har på senare år framställt våldsbrott och våldsstatistik på ett sådant sätt så att vanliga personer har börjat demonstrera mot våldet. Detta ger dock en skev bild av verkligheten. Visst har flera människor fått sätta livet till under de senaste åren, vilket är djupt tragiskt, men media bär en stor del av skulden till att vi ser samhällets rop på ökad övervakning och att det tydligen är mer tragiskt när någon blir misshandlad till döds på Kungsholmen än att en människa från förorten drabbas av samma sak. Trissar media upp dessa snedvridna verklighetssyner så tycker jag vi lika gärna kan börja nedmontera våra större dagstidningar runt om i landet. Om jag går hem från krogen och blir nedsparkad, så blir jag fortfarande lika nedsparkad oavsett om det finns kameror på plats eller inte. Och att jag blir nedsparkad är inte mer tragiskt än om en person ute i orten blir misshandlad. Det finns en för stor tro om att man ska kunna stoppa våldsbrott med denna övervakning. Mer realistiskt vore om att människorna i vårt land inte övervakades per se utan att om det finns skälig misstanke om att någon håller på med brottslighet (grov sådan) så kan polisen och vårt rättsväsende efter beslut sätta in övervakningsresurser på den individen för att lösa brott.

”Att övervaka alla människor i samhället för att avslöja någon av flera hundra otillåtna handlingar är ett projekt av närmast ofattbar komplexitet” (24).

Som Olsson påpekar faller liknelsen med idrotten på att kravet på kontroll försvinner när idrottarna lämnar arenan, vi vanliga människor som bara lever i samhället kan inte försvinna från arenan på samma sätt. Det är dags att människor börjar förstå att de som driver på hårdast för ökad kontroll och övervakning drivs av egna intressen. Vare sig det är hjälpmedel eller för ekonomisk vinning så ska det ifrågasättas. Ifall det är lobbyn som driver på utvecklingen så är det för att de vill öka sina intäkter, ifall det är politikerna eller tjänstemännen som driver på utvecklingen är det för att stärka sina positioner och att folket inte ska kritisera samhällsfunktioner och makten. Om polisen driver på utvecklingen är det för att de vill ha bättre hjälpmedel.

När det gäller vår otroligt kuragelösa piskade höger så är det för att de inte vill att vi ska kritisera EU, ta en funderare över hur de agerar mot oss genom att kolla på vad de driver igenom för lagar och regler både inom EU och på hemmaplan. Avståndet mellan politiker och medborgare bara ökar och ökar. När det gäller vår totalt ointressanta och lättviktsopposition, som kan vara den tamaste i mannaminne, så vet man inte riktigt alls var de står. De var ju ändå den politiska makt som först började att ta fram förslag på övervakning och kontroll. Förr i tiden kunde man förvänta sig att den politiska oppositionen alltid skulle ställa sig ifrågasättande mot den styrande makten i alla möjliga förslag och beslut. Idag ser jag dock hur blocken närmar sig varandra rent politiskt och vi röstar inte längre på flera partier utan vi röstar på två block och två på förhand upphaussade kandidater till statsministerposten. Hur kan vi förhindra denna utveckling? Vad kan vi göra för att gynna politisk dynamisk mångfald?

2. Människa, flockdjur och integritet

Detta kapitel handlar om kränkningar, makt och övergrepp. Visst finns det poänger med att ta upp kränkningar, övergrepp osv i media men journalistiken missar rätt ofta att ta upp en debatt om själva begreppen. Vad är egentligen ”personlig integritet”? Nyhetsrapporteringen förenklar, moraliserar, brister i objektivitet, upprätthåller svart-vitt tänkande för att sälja lösnummer eller få fler läsare. Här tycker jag att det finns en stor poäng i att blogga, om någon har lust att skriva ett inlägg på 5000 tecken om hur en dagstidning  har misslyckats med en artikel, innebär det att ingen kommer att säga att artikeln är för lång eller onödig. Tidningen kommer antagligen inte att granska sig själv. Kan det här vara en mediabevakning som kommer att få större utrymme framöver?

3. Yttrande- och informationsfrihet: En snabbkurs

Debatter angående yttrande- och informationsfrihet brukar präglas av oklarheter och missförstånd menar Olsson. Han är intresserad av yttrandefriheten i en juridisk mening som ofta blandas ihop med moraliska och politiska aspekter. Enligt svenska grundlagar råder det yttrandefrihet och det rättsliga skyddet för yttrandefriheten är en beredskapslagstiftning.

Olsson ger oss tre argument för yttrandefriheten. Sanningsargumentet går ut på att om alla typer av yttranden är tillåtna så kommer människor så småningom att kunna skilja på vad som är sant från falskt. Jag tänker lite på det här, är det verkligen så? Olsson går dock vidare till något väldigt viktigt, att historien visar hur viktigt det är att även de mest väletablerade sanningar får ifrågasättas. Ja! Detta är jätteviktigt, vi måste få ifrågasätta givna sanningar om vi t.ex. ska kunna bedriva vetenskaplig forskning. Problemet som uppstår är självklart att forskning ska vara vinstdrivande och finansierat, så om du som forskare tror på kontroversiella åsikter kan de förpassas till den vetenskapliga skamvrån främst på grund av politiska anledningar. Om viss forskning stämmer kommer det att gynna mänskligheten och om fakta visar sig vara grundade på osanningar så kommer de inte överleva i miljöer där alla perspektiv tillåts.

Demokratiargumentet går ut på att man inte i förväg kan förbjuda framförandet av vissa åsikter för då sätts demokratin ur spel. Av samma skäl som man inte bör förbjuda lögner borde man ej förbjuda obehagliga åsikter.

Argumentet om personlig frihet handlar om att den enskildes mänskliga rättigheter möjliggör att denne kan uttala sig fritt. Efter detta glider han in på informationsfrihet och på offentlighetsprincipen. Denna princip brukar motiveras utifrån rättsäkerheten, effektiviteten och demokratin. Myndigheterna ska behandla människor lika, de ska kunna vara genomskinliga så att de kan granskas lättare och all information som myndigheter samlar in om oss ska göras tillgänglig för att denna gör oss kunnigare och gynnar demokratin. Olsson tycker att insyn är en förutsättning för rättssäkerhet och demokrati men verkligen inte någon garanti.

”Den svenska traditionen av öppenhet kan dock inte längre tas för given.” (51)

Det förefaller så att lagstiftandet och rättspraxis har under en lång tid bidragit till att myndigheter som ej vill lämna ut information elektroniskt kan komma undan kravet på insyn. Olsson ser medlemskapet i EU som en bidragande faktor vilket jag är benägen att hålla med om. När jag var yngre kändes det, efter ett par år, som att medlemskapet i EU hade förändrat Sverige på flera sätt. Denna förändring är svårt att sätta fingret på men nu är det inte bara Sveriges lagstiftning man som medborgare måste ha koll på utan också lagstiftningen och direktivhetsandet inom EU.

Offentlighetsprincipen håller på att urholkas och var redan livligt debatterad redan inom folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap 1994. Olsson menar att nedmonteringen redan började på 70-talet när jag inte ens var född och att denna nedmontering kanske kan spåras till att politiker eventuellt inte vill jobba inför öppen ridå, på grund av att deras felbedömningar, misstag, okunskap och ignorans lätt kan spridas som en löpeld i dagens mediala landskap. Olsson avslutar sedan detta kapitel med en två sidor om Peter Seipel som jag inte tänker gå in på.

4. Lagarna som bytte fiende

Nedslag i ett kapitel om olika lagar

”Ligger det inte en fara i att samhällets starkaste aktörer, framförallt staten samlar alltmer information om befolkningen i stora databaser?” (58)

Angående 1969-1986 års kritik:

”Kritik mot den datoriserade statsmakten levererades mest från höger, där man varnade för en utveckling i riktning mot kommunistiska och andra centralstyrda statsskick.” (61)

Angående debatten om forskningsprojektet Metropolit 1986:

”Det paradoxala är alltså att integritetsfrågorna försvann, från såväl den svenska politiken som de svenska massmedierna, vid just den tid då teknikutvecklingen började göra dem alltmer relevanta för medborgaren.” (62)

Om datalagen:

”Den fara som datalagen skulle skydda mot hade redan vid slutet av 1970-talet ändrat skepnad.” (64)

Om den fria marknaden:

”Fri konkurrens förutsätter ju ett fritt flöde av information, inklusive persondata, över gränserna.” (70)

Om Sveriges rättsposition:

”I Sverige är vi rättspositivister. Riksdagen förväntas noga beakta varje ny lagregels effekter och funktion i förhållande till all annan lagstiftning.” (73)

EUs påverkan på svensk rättspraxis:

”Med EU-medlemsskapet utsätts den svenska rättskulturen för allt starkare influenser av detta främmande slag. Det skapar redan konflikter [...]” (73)

Om mindre bra synsätt:

”Varje förslag och beslut om nya statliga tvångsmedel – buggning, teledatalagring, Internet[s]-övervakning med mera – lanseras numera med de varmaste hyllningar till den personliga integriteten.” (75, min parentisering)

Om anonymitet i digital-urbana miljöer:

”Anonymiteten är ett grundvillkor (default-läge) för livet i storstaden, och att med stränga dataskyddslagar ytterligare vidga avståndet människor emellan försvagar snarare än stärker integritetsskyddet.” (76)

Övervakning:

”Det kan inte stå säkerhetspolisen eller skattemyndigheten fritt att, enbart med myndighetsintresset för ögonen, övervaka medborgarna.” (76)

5. Integritetsskydd eller yttrandefrihet? En fördjupning

I det här kapitlet skriver Olsson om Ramsbrofallet, Lindqvistfallet, att stänga med filtrering, filtrering som juridiskt problem, att stänga med hänvisning till äganderätt och vad folket anser. I kapitlet går Olsson in mycket på konflikter mellan nationell och internationell rättspraxis, obskyra juridiska tolkningar, paparazziaktiviteter och idéerna bakom filtrering av Internets. I denna delen av boken kan vi se på en del skumma konsekvenser av förslag från politiker och befintlig lagstiftning. Jag tänker inte gå in på dessa saker i mer detalj utan ni får helt enkelt läsa boken.

6. Integritetsskydd eller offentlighetsprincip?

Ska politiker få använda sig av medborgarnas okunskap och rädslor för att driva igenom lagar? Olsson försöker bena u politikernas strategier och hur de argumenterar för implementering av lagar, samt att försöka beskriva hur pass lite skydd eller mycket skydd vi medborgare faktiskt har. Han frågar vidare, är det verkligen så lätt att få reda på allt om sin granne som politikerna vill få oss att tro? Det har väl inte blivit mer information som gjorts tillgänglig, vi har alltid kunna hitta uppgifter i olika arkiv osv, men dessa har varit pappershandlingar. I dagens digital-analoga flux av informationssörja blir själva enkelheten i kombination med tillgängligheten ett hot mot integriteten för åtminstone politikerna. Vi får inte heller glömma att vi lever i en tid då fler och fler faktiskt visar sig öppet på nätet på liknande sätt som afk.

Olsson målar upp en bild av att om vi verkligen vill täppa igen alla håll för att värna om vårt integritetskydd modell stenålder, så måste vi i princip förbjuda hela Internets. Undrar hur många som skulle vilja gå med på det, är det någon som tycker det vore en bra idë? Vi får inte låta vår abstrakta oro (i stil med Heidegger‘s koncept om ångest (angst)) utan något riktigt objekt, få fäste och kunna användas för att stärka politiska åsikter.

Samhället är antagligen inte mycket våldsammare idag än låt oss säga för 30 år sen innan jag föddes. Vi får en bild av media och reaktioner från våra politiker att så inte är fallet och dessa tjänar på att hålla oss rädda. Vi är som rädda individer kontrollerbara individer och medborgarna kan lättare föras bakom ljuset i den politiska verkligheten som idag blir alltmer påtaglig i Sverge.

Olsson nämner också USA’s agerande efter den elfte september för ”säkerhetsteater” och detta är inte första gången som vi har hört begreppet användas i politiskt sammanhang, se bara på rättegången mot The Pirate Bay där begrepp som ‘teater’ och ‘spektakel nämnas i samband med rättegången. I det sista fallet har vi förvisso och göra med en annan typ av progressiv begreppslighet som likt en smitta sjunker in i det politiska och drar undan mattan för intressen som med näbbar och klor försöker försvara föråldrade ståndpunkter kring ekonomi, politik, klutur och spridning.

Vi måste göra upp med obehaget kring personsuppgifter. All information kommer inte användas emot dig. Om du tror så (per default) innebär att du möjligtvis föreställer saker och har en skev bild av verkligheten. Fråga dig själv hur många gånger du har känt att din integritet har hotats. Fråga nu om det hotet har varit ett reelt hot och om det kommit från någon medborgare eller från statliga myndigheter. Hur uppstår detta obehag? Varför är vi så rädda? Vi får inte heller glömma bort att det kan förekomma generationsskillnader som gör frågan alltmer komplicerad. Jag tror t.ex. att unga människor har mycket lättare för att använda teknik än vad äldre generationer har. De yngre människorna upplever inte heller Internet som en annan värld utan är en del av verkligheten som ska skyddas med alla medel. Det finns obehagliga saker på Internets precis som det finns olika obehagliga saker i vår tillvaro.

7. Offentlighetsprincipen: En nekrolog

8.Vad vet egentligen Storebror?

Slutord

I det stora hela tycker jag att denna bok blev förbisedd förra året. Den är helt klart värd att läsa. Högstadie- och gymnasieelever skulle t.ex. mycket väl kunna läsa den här boken i samhällsvetenskaplig undervisning, för att få en inblick i problematiken kring anonymitet, integritet, offentlighetsprincipen, yttrandefriheten etc.

Hur många recenserade föresten boken när den kom förra året? Förutom Johanna Nylander kommer jag speciellt många andra som skrev recensioner. Har jag fel så posta gärna länkar till recensioner i den här tråden.

Dörren som stängs – av Johanna Nylander
Helsingborgs Dagblad
Uppsala Nya Tidning
Tidningen Kulturen

Här kan du beställa boken:

Tusculum

Bokus
Adlibris
Bokia
Akademibokhandeln

Piratbuktsrättegången, IPRED och FRA-lagen

Det har varit en händelserik dag idag! Jag startade dagen med att vakna upp för att en kort stund senare nästan somna igen till ljudflödet från rättegången mot The Pirate Bay. Rättegången är inte klar än på långa vägar så jag tänker inte spendera halva natten med att skriva egna kommentarer på något som redan utförligt kommenteras. Men jag vill däremot göra er som läser denna blogg uppmärksamma på en del länkar. Det har dessutom kommit ny information idag som bland annat rör IPRED och FRA-lagen.

Det spelar ingen roll var ni står politisktPiratpartiet bevakar rättegången mot The Pirate Bay LIVE - följ gärna med själva om ni är hemma, på jobbet, i skolan, ute och går i nattkylan eller om ni är på resande fot. Glöm dock inte att ha koll på gammelmedia också, de har även en hel del direktrapporteringar. Det senare kanske är något för den som muttrar om den heliga objektivitet? Tänk på att ju fler källor man har tillgång till, desto bättre åsiktsbildande material har man till sitt förfogande som granskande människa. För den som vill ha helt subjektivt fritt stoff att laborera med rekommenderar jag ljudflödena från själva rättegången, Sveriges Radio har en bland annat. Ni kan även ladda ned ljudfiler med rättegången här.

LIBE (The Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs) i Europadepartementet röstade idag enhälligt 44-0 igenom en rapport som heter ”De grundläggande rättigheterna på Internet[s]” (min parentisering + osäker översättning), vilken kan tolkas som skarp kritik mot både IPRED-direktivet och FRA-lagen.

Man kan säga att min hemresa från kvällens träning blev lite roligare när Foggy tipsade mig om detta. Snabbt jobbat! Vill ni läsa mer om rapporten, om eventuella analyser och övriga kommentarer kan jag rekommendera Rick Falkvinges inlägg Sensation! EU kräver: droppa FRA, droppa IPRED. Det var Micke @ MiNimaliteter som hittade själva rapporten från första början så ni kan ju klicka er förbi där och tacka. Henrik Alexandersson tonar däremot ned betydelsen av denna rapport och manar till fortsatt analys och väntan på att protokollet är klart.

Om ni inte är så mycket för Piratpartiet kan ni spana in Inger Segelströms (S) ”Skarp uppmaning från Europaparlamentet till den svenska regeringen – FRA-lagen måste ändras”, vilken jag vill passa på att ägna några rader åt att citera Segelström:

”- Det råder idag en obalans på Internet där det är de folkvalda som granskar folket och inte som i det övriga samhället där folket skall ha möjlighet att granska de folkvalda. Utskottet skickade idag en tydlig signal till medlemsstaterna att rätta till detta.”

”- Jag uppmanar därför nu den svenska regeringen att börja lyssna till kritiken som riktas mot FRA-lagen, ett enigt utskott i Europaparlamentet har idag tydligt visat att lagen inte är acceptabel som den ser ut idag.”

Jag räknar med att det kommer mer information om det här imorgon (läs idag) både från medborgare och från media.

Angående rättegången mot The Pirate Bay idag (läs Tisdag) så var det nog inte många som trodde sina öron i rättsalen, på cafét, hemma, i skolan, i piratbyråns buss, etc när:

” [...] Roswall droppar hälften av alla brott han hävdar har begåtts och som Pirate Bay-killarna åtalas för medhjälp till och förändrar radikalt tolkningen av vad resterande brott avser.” -Oscar Swartz

Det återstår att se om detta gynnar försvaret eller ej, jag kan då iallfall inte sätta mig in i det teoretiska i anknytning till detta. Jag hoppas verkligen att det kommer att framgå senare i veckan. Missa inte att titta in och kolla lite på The Spectrial! Spektaklet! Rättegången!

Blogglänkar:

FRA-lagen
IPRED
The Pirate Bay

En sista grej bara, minns ni Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood av Sam Sundberg och Anders Rydell? ProjO har nu läst in en ljudbok! Det har tagit ProjO runt två veckor att läsa in åtta timmar(!) piratbok. Fullkomligt lysande! Ljudboken kan ni hitta här.

Mobilspårning och samkörning av lagar

Johanna Nylander har skrivit ett kort ledare/debattinlägg på Expressen vars sista stycke lämnar en bitter eftersmak på utvecklingen just nu:

”FRA-lagen tillåter staten att avlyssna all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser. Datalagringsdirektivet ser till att all kommunikationsdata lagras. Ipred-direktivet låter privata intressen få tillgång till personuppgifter.
Polismetodutredningen tar ännu ett steg, sänker kraven för att tvångsmedel ska kunna användas, spårar mobiltelefoner till geografisk plats och förvandlar internetoperatörernas kundregister till polisens egna att söka i vid minsta lilla brottsmisstanke. Nästa steg är att samköra lagarna, effektivisera och skapa de verktyg som behövs för att hålla koll på var medborgare befinner sig, vilka som kommunicerar med vilka och vad som sägs. Vill vi verkligen ge staten den möjligheten?”

Om många fler lagar börjar införas och samköras så kommer människor antingen att förändra sitt beteende eller på olika sätt försöka ta sig runt dessa lagar genom olika hack. Det håller på att ske en upptrappning av lagförslag som går ut över medborgerlig och personlig integritet, är det inte dags att fler börjar basunera ut sitt missnöje över utvecklingen? Vad händer vid kommande maktskiften? Vad händer om staten inte längre är god som vi fortfarande naivt tar för givet?


Åtta år senare III – Vem bryr sig om lagarna?

Del tre i serien ”Åtta år senare” handlar om vem som bryr sig om lagarna. Frågan ”vem bryr sig om lagarna?” är på ytan naiv, men den döljer ett engagemang som har och göra med vad vi anser om vissa lagar och regleringar. I det här kapitlet tar Nicklas Lundblad upp grundvillkoren för vad som kan anses vara en effektiv regel. Lundblad nämner inte IPRED i kapitlet, utan det är jag som tar in begreppet för att tillföra något till hans resonemang.

Vad är en effektiv regel?

Spontant tycker jag att en effektiv regel borde vara en som antingen kontrolleras grundligt eller som avskräcker människor från att ägna sig åt vissa aktiviteter som denna regel omfattas av. Nu kan vi fråga oss själva om vi tycker att alla regler och lagar ska efterföljas i lika stor utsträckning och om alla subversiva aktiviteter ska drabbas lika hårt av denna reglering.

Lundblad öppnar med att Sveriges Riksdag kan lagstifta om vad som helst, vilket vi har sett i och med FRA-lagen och snart kommande antiliberala IPRED. Riksdagen ska formellt ha den yttersta makten i Sverige, dock inser många att våra förtroendevalda politiker i större utsträckning påverkas av tjänstemän nere i Bryssel och även i vår egen inrikespolitik. Sverige håller på att förlora denna ”konstitutionella allsmäktighet” till förmån för EU. En politisk konstruktion som EU skulle betyda mer för Europa om den var mindre toppstyrd och mindre progressiv när det gäller anspråk på en Europeisk konstitution där alla medlemsländer tvingas följa en centraliserad agenda och lagstiftning. Hur är det då med andra institutioner i samhället?

Arbetsgivare kan också införa regler. Dessa regler går ut över de anställda och ger upphov till integritetsproblem på arbetsplatser. I vilken utsträckning ska chefen få ha insyn i den teknik som arbetare använder sig av? Bara för att man har möjligheten att sätta upp regler om vad som helst så ska man inte göra det.

”… så förväntar sig knappast någon riksdagsman att bisarra och svårkontrollerade lagar ska följas” (77)

Det här stämmer inte. Resonemanget kanske stämde för åtta år sedan men denna förväntan finns hos politiker, kanske just för att en rad bisarra och svårförstådda lagar antingen är klubbade eller ligger och väntar som motioner. Det verkar inte spela någon roll att lagarna är svåra att kontrollera, de ska likväl verkställas. Det ska finnas ett rum för reglering som vi medborgare, med vår nivå av laglydighet, ska få tycka till om. Vad allmänheten anser ska kopplas ihop med den faktiska kontrollmöjligheten av lagförslag.

Vad utgör då en effektiv regel enligt Lundblad? En aspekt av det hela har och göra med kontroll av åtlydnaden. Vissa lagar och regleringar gör att polisen verkligen inte har en chans att efterleva dessa. Rättsväsendet står lamslaget inför en möjlig utbyggnad av immateriella rättigheter. Hur ska våra domstolar prioritera? Ska staten överbelasta vår polis och rättsväsende?

I takt med att regleringar införs i relation till Internet så kommer dessa regler vara svåra att kontrollera. Det går inte att kontrollera vad flera miljoner människor håller på med och ska verkligen företag få rätt att använda sig av polisiära metoder för att regler ska efterföljas? Kontrollmöjligheterna begränsas i takt med att medborgare engagerar sig och visar motstånd. Lundblad tycker att om en regel ska sägas vara effektiv måste åtminstone 50% av fallen där regeln appliceras kunna kontrolleras.

En regel är också effektiv om den håller för tester. I och med den inneboende trögheten i lagsystemet och eventuellt den rådande trögheten hos våra politiker, kan vi konstatera att det finns exempel på lagar och regleringar som efter att de har införts inte har hållit för tester i domstol. I fråga om IPRED kan ni själva kolla upp hur det danska rättsväsendet har agerat under de senaste åren. Öppna nätverk, tjänster för anonymitet och annan teknik kommer troligast innebära att när den effektiva regelns logiska form testas juridiskt, kommer det visa sig att den oftast inte är sann.

Politiker och rättsväsende har en helt annan syn på de lagmässiga ”klasserna” än vad vi medborgare har. Vi har generellt en intuitiv och kunskapsmässigt bättre förmåga att avgöra fallen där vi följer en regel, där vi bryter mot den och när vi bryter mot en regel fast ingenting kommer att hända. Fenomenen som politiker och rättsväsendet lagstiftar om är ständigt under förändring, precis som de marknader som de försöker rädda på juridisk väg. Jag undrar i vilken utsträckning som de konservativa politikerna diskuterar om regler som de vill införa är effektiva eller inte.

I informationssamhället räcker det med att fylla kunskapsluckor för att undvika vissa regleringar. Om en stor del av allmänheten tycker att lagar är ”idiotiska” och ”fel”, kommer dessa att kringgås. Vi kan ta kopieringen som ett exempel. Kopiering kommer inte att försvinna så länge själva funktionen ”ctrl c” inte regleras. Människor kommer att dela information med varandra så länge som vår kommunikation inte regleras och vi kommer att dela en massa saker med varandra så länge som vi inte reglerar kultur.

Det finns olika moraliska grunder för olika typer av regler. Regler som har och göra med immateriella rättigheter har inte lika stor moralisk grund som en stor mängd andra lagar i vårt samhälle. Den moraliska grunden och kontrollmöjligheten rörande ny teknologi är väldigt liten. Lundblad hävdar att lagar kommer att öka klyftan mellan människor som kan använda sig av tekniken och de som inte kan förstå den. De som inte kan kringgå lagar kommer att uppleva mindre nytta och nöje med den nya tekniken. Lagstiftning och reglering gör det svårare för människor att öka kunskapsnivån i informationssamhället.

Ett annat krav är att en effektiv regel måste vara lätt att förstå. Argumentationsnivån har ju varit rejält ojämn de senaste åren i anknytning till immaterialrätten och äganderätten. Jag tror verkligen att många av de som är för IPRED gör ett val att inte försöka sätta sig in i litteratur, artiklar och debatter på ett seriöst sätt. Jag uppfattar det som att många bara ”stänger av” och pekar på förlorade intäkter och ”stöld”, vilket de har all rätt att göra, men jag ser inte att de anstränger sig för att argumentera för en skärpt lagstiftning med hjälp av den litteratur som motståndare till IPRED sätter sig in i. Det finns de som vill förstå och så finns det dom som vill stoppa huvudet i sanden. Hur ska vi ha’t?

Rättsväsendet måste ju också förstå. Det är ju ett system som måste avgöra om något faller under en viss regel eller inte samt att den som ska följa regeln kanske inte vet vad den innebär. ”En regel som inte är enkel att förstå är knappast en regel” (82) skriver Lundblad och jag håller med honom. Även de som aktivt ”reglerar” måste ta hänsyn till kontexten och inte avfärda tusentals av medborgare, akademiker, jurister, aktivister och säkerhetspersonal som en minoritet.

10-procentregeln och den teknikberoende lagstiftningen

I den här delen går Lundblad in på personuppgiftslagen och datalagen. Lundblad går in på att behandlingen av denna lagstiftning ignoreras i stor utsträckning. Databehandling av personuppgifter har ju inte direkt fungerat i relation till lagstiftningen. Lagmässigt sätt ökar kränkningen av den personliga integriteten för varje dag på grund av att användandet av teknologin ökar. Reglerna är så bisarra och omöjliga att följa så att den mer eller mindre ignoreras. Personuppgiftslagen är inte praktisk. Det finns också tendenser till att personuppgifter kommer att vara framtiden, inte bara för svensk underättelsetjänst, utan också i ett globalt perspektiv. Det är inte bara personuppgifter som kommer att kunna registreras utan också personliga förehavanden, handlingar och sociala mönster. När får vi en lagstiftning mot insamling och användning av sociogram i kommersiella och underättelserelaterade syften?

Lundblad går vidare till begreppsproblematiken och anser att begrepp som ”personuppgift” i personuppgiftslagen inte är oproblematiskt. Han tar upp Martin Brinnens termer ”teknikoberoende” och ”teknikneutral” från rapporten ”Teknikberoende yttrandefrihetsreglering”. Viss terminologi och lagstiftning är mer eller mindre teknikberoende. I dagens debatt om IPRED är begreppen väldigt teknikberoende. Lundblad använder personuppgiftslagen för att visa hur teknikberoende begrepp med tiden förändras och föråldras. Denna föråldring innebär konsekvenser för lagstiftningens utformning och effekter.

Lagförslag som inbegriper reglering av användning och beteenden på Internet står i skarp kontrast till den tekniska verkligheten. Politiker och tjänstemän har en övertro på att kunna reglera den progressiva teknologin. Vi medborgare har redan tillgång till avancerad teknik. Om alla begrepp är påverkade av en teknisk kontext innebär det att förespråkare av IPRED måste omvärdera de traditionella begrepp och argumentation som används.

Lundblad nämner Ludwig Wittgensteins språkspel i förbifarten och relaterar det till att alla begrepp är ”situerade i språkspel” (88). Vad syftar Lundblad på? Vilken beskrivning av begreppet ”språkspel” motsvarar den i Lundblads användning? Menar han att språkspel är kontexten? Han skriver förvisso i noterna att han använder det i en ”Wittgensteinfrämmande” och ”naiv” betydelse. Men varför tar han då upp begreppet?

Efter en snabbtitt i Tractatus logico-philosophicus och Filosofiska undersökningar uppfattar jag det som att Wittgensteins begrepp utgörs av flera olika begreppsliga sammanflätningar som har och göra med språkets logik. Wittgensteins tanke handlar om språk som en analogi till spel av olika slag. Ord har enbart mening givet en mänsklighet med sina aktiviteter och kommunikation. Wittgenstein uttrycker sig så här i Filosofiska undersökningar:

”… i språkundervisningen möter man emellertid följande procedur: den som lär sig benämner föremålen, dvs. han uttalar ordet när läraren pekar på stenen. – Ja, här möter man den ännu enklare övningen: lärljungen säger efter de ord som läraren förestavar. Bäggedera är språkliknande processer.
Vi kan också tänka oss, att hela användningen av orden i (2) är ett av de spel genom vilka barnen lär sig sitt modersmål. Jag kommer att kalla dessa spel ”språkspel”, och jag kommer ibland att tala om ett primitivt språk som ett språkspel.
Och man kunde också kalla de processer, som består i att benämna stenarna och att eftersäga de förestavade orden, för språkspel. Tänk på många av sätt att använda ord som förekommer i ringlekar.
Jag kommer också att kalla helheten, som består av språket och de därmed sammanvävda aktiviteterna, för ”språkspelet”.” (14)

Språk och aktiviteter. Om Lundblad här är ute efter en annan typ av kontext än de mänskliga aktiviteter som ”färgar” begreppen utöver den systematiska förståelsen på ordnivå, kan jag förstå honom. Men om han är ute efter hur språkliga processer (analoga och digitala) konstituerar denna tekniska kontext, hade han behövt att beskriva detta. Det andra problemet hade ju varit att försöka visa hur denna kontext påverkar ett begrepp.

Lundblad målar upp en traditionell bild av att jurister inte har tid eller lust att ägna sig åt inläsning av ett område som de inte är intresserade av. Men, faktum är att mycket har hänt, det ligger i tiden att sätta sig in i detta område. Det ser ut som att de jurister som läser på mest inom detta område kommer att få hur mycket som helst att göra framöver. Detta är ett lukrativt område som behöver utvidgas, och där det finns pengar kommer det även att finnas kunniga jurister som är redo att försvara just immaterialrättsliga rättigheter. Såklart de behöver teknikkunskap!
Nicklas avslutar stycket med att skriva att juristerna faktiskt börjar visa intresse för tekniken samt området. Han hoppas att lagstiftningen kommer att anpassas mer till tekniken framöver. Åtta år senare är jag inte riktigt insatt vad olika grupperingar inom svenskt rättsväsende tänker kring dessa frågor. Om vi vill förändra en uråldrig och ineffektiv lagstiftning måste fler juristerna få upp ögonen för relationen mellan teknik och lagstiftning.

För mer om språkspel och ”språkspår” rekommenderar jag Staffan Larssons post ”Sociosomatisk Semantik” på bloggen Tes Antites Protes.

Lundblad går vidare och resonerar kring hur naturrätten påverkat rättssynen historiskt. Det finns strömningar som har sett tekniken som samhällsförändrande och som framkallar rättsregler. Tanken vilar på att rätten är en konvention som har objektiv sanning i verkligheten. Leder verkligheten till en viss typ av lagstiftning eller är det våra lagstiftare vars tolkning leder till denna lagstiftning? Juridiskt sätt måste teknologin vara en del av ett modernt rättsväsende och kan inte uteslutas från detta område.

Den teknikfientliga inställningen är skadlig för ”informationssamhällets utveckling och rättsäkerhet” (90). Teknikoberoendet möjliggör ett mer godtyckligt juridiskt ramverk, vars fuskbygge manipuleras och tolkas av de högst betalda och kunnigaste juristerna. Dessutom blir lagarna svårare att förstå och att följa. Hur många lagar kan idag bara förstås av jurister? Hur hur ska vi tolka deras förståelse av lagarna om de har ett stort juridiskt svängrum sätt till lagarnas inramning? Kunskapsklyftorna och irritationen mot rättsväsendet ökar.

Cyberklaturan och lagstiftningens effekter

Hur påverkar reglerna användarna och vilka användare påverkas mest? De som påverkas mest av reglerna är de som inte förstår tekniken så bra.

Lagstiftningen förändrar kriminalitet snarare än att gå till roten med problem. Många av de negativa aspekter av IPRED innebär att sådant som förut skedde i det ”öppna” nu kommer att ”döljas”. När begrepp och företeelser döljs blir det svårare att bilda sig en uppfattning om dessa och uppmana till ett ställningstagande i frågan. Lundblad menar att de som drabbas av ett visst förbud är möjligtvis de som inte vet särskilt mycket om det reglerade fenomenet. De kanske inte ens är en del av en viss subkultur eller ett visst subversivt beteende som lagen är tänkt att reglera.

Det råder en för stor tro inom de politiska leden om att lagstiftning minskar illegala informationsflöden på Internet. Att lagstifta mot viss typ av propaganda kanske till och med gör den än mer slagkraftig och attraktiv. Förbud mot vissa företeelser kan också göra det svårare för de som vill bedriva en öppen debatt samt bekämpa vissa fenomen. Lundblad hävdar att det tycks finnas tendens till ”accepterande av sanningen i teserna” (92) i relation till förbudet av fenomen. Ett öppet samhälle bör ha en djup syn på yttrandefrihet, med vissa kontinuerligt utvärderade restriktioner.

Vad är då en cyberklatura? Jo, Lundblad skriver att det är en utvald grupp som kan ”hantera den nya teknikens alla vindlingar” (93) och kan agera motkraft för att kringgå ny lagstiftning och reglering. Det räcker med ett fåtal människor för att knäcka tekniska hinder och kopieringsskydd för att sedan göra det tillgängligt för allmänheten. Lundblad nosar på att denna förmåga eller kunskap att nyttja teknologi kan skapa en sorts informationsklasser där tillgång till information blir mer eller mindre lätttillgänglig för människor.

Lundblad tycks missa det faktum att cyberklaturor också gör detta privilegium tillgängligt för en bredare allmänhet i större utsträckning. Bara för att ett fåtal individer först tar sig förbi vissa hinder innebär inte att de lämnar allmänheten på andra sidan en Berlinmur. Muren är riven i och med fenomenet ”kringgå”. Vanliga människor kan också öka sin förmåga att ta till sig information. Om vi tittar tillbaka på lagstiftningen så kanske den delar upp människor i olika grupper, men tekniken delar inte upp människor utan den sprids också till människor varpå andra grupperingar formas. Alla typer av resonemang som bygger på murar, klyftor och hinder ska ifrågasättas.

I och med att integriteten lagstiftas bort, är det upp till medborgare att samla information som stärker deras integritet? Tror vi verkligen att mänskligheten kommer att utvecklas moraliskt? Jag ställer mig oerhört negativ gentemot detta. Vad innebär det då att vissa sitter och har insyn och kontroll över DNA-register, kameror, personuppgifter, sociogram och en rad andra fenomen som med största sannolikhet kommer att dyka upp?

Det transparenta samhället kan bli en mardröm enligt David Brin. Han argumenterar i The Transparent Society för integritetens död i den moderna samhället. Demokrati, frihet, jämlikhet är relaterade till det att ha tillgång till information. Vill vi ha ett öppet samhälle med mycket tillgång till information eller vill vi ha ett samhälle där begränsningar av informationstillgång är ett faktum?

Det tycks som att stat och rättsväsende bygger upp olika förutsättningar för människor och teknologin gör det möjligt att omförhandla dessa.

Lästips:

Wittgenstein, Ludwig. 1992. Filosofiska undersökningar. Stockholm. Bokförlaget Thales.
Wittgenstein, Ludwig. 1997. Tractatus logico-philosophicus. Stockholm. Bokförlaget Thales.

Tidigare inlägg i serien:

Åtta år senare – Nicklas Lundblad om reglering av Internet
Åtta år senare II – Är upphovsrätten död?

Kommande inlägg i serien:

Åtta år senare IV – Måste vi inte skydda friheten och integriteten?
Åtta år senare V – Vad kommer att hända med lagarna i framtiden?
Åtta år senare VI – Vad kommer att hända med lagarna i framtiden?

Bloggen som politiskt vapen av Henrik Alexandersson

Jag har precis gått igenom och läst Henrik Alexanderssons text ”Bloggen som politiskt vapen”. Jag vill med denna post dels uppmärksamma texten, dels ta upp en del saker jag tycker är bra med den. Sammanfattningsvis vill jag gå igenom en del saker som jag önskar hade gjorts tydligare. Jag kommer att gå igenom texten kapitel för kapitel och väva in Alexanderssons åsikter med mina egna i den mån jag kan.

Innehållsförteckningen och genomgång av ”Bloggen som politiskt vapen”.

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  4

I inledningen får vi veta lite om Alexanderssons politiska bakgrund, alla de år av harvande inom kommunalpolitik, aktivism, skribentarbete etc. Men det är på senare tid som han har känt att han verkligen kan göra skillnad, eller åtminstone påverka olika händelseförlopp och åsikter. Alexandersson är helt övertygad om bloggen som opinionsbildande verktyg och politiskt vapen. Hans blogg är en av Sveriges främsta på inom det politiska området och resten av ‘gammelmedia’ är nog i allra högsta grad fullt medvetna om vad han skriver om. Han vet vad han talar om, han var/är verkligen i hetluften under granskningen av FRA-lagen.

Med ena foten i Bryssel och den andra på resande fot känner han sig lyckligt lottad i och med att han får tusentals besökare till sin blogg och att han påverkar i olika politiska debatter. Hans blogg om någon borde sporra andra till att börja skriva, vilket jag personligen skriver under på.

Ett kraftfullt redskap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  5

En av bloggens främsta egenskaper är omedelbarheten och att den är öppen hela tiden alla dagar om året. Omedelbarheten och det möjliga omfånget på läskretsen gör bloggen till ett effektivt sätt att nå ut med sina åsikter. Bloggen är ett mycket bra verktyg för opinionsbildning och det finns möjlighet att använda sig av inte bara text, utan också ljud, video, länkar, referenser etc.

Man kan mer eller mindre bevaka ett händelseförlopp eller en debatt direkt medan den sker. Alexandersson har heller inte bara en svensk läskrets utan hans blogg är internationell, vilket inte ens gammelmedia mäktar med, iallfall inte på det sättet. Henrik satt och skrev i riksdagens lokaler när Fredrick Federley talade inför riksdagen i samband med FRA-debatten.

En närmast organisk process . . . . . . . . . . . . . . . . . .  6

Krosspollinationen av idéer, länkar, faktagranskning etc. görs av alla typer av människor. Här har vi en rad olika akademiker som kan få debattera och ägna sig åt faktagranskning tillsammans med glada amatörer eller helt vanliga studenter. Detta sker öppet för alla.

Alexandersson är ödmjuk när han skriver att han själv inte alltid är den bäst påläste, men intressenivån på hans inlägg är ofantligt hög, så pass hög att han sporrar oss andra till att agera eller reagera på denna typ av information. Själva poängen är att man inte själv behöver vara påläst. Det finns alltid många fler än du själv som står redo att fylla kunskapsluckor eller kritisera ens syn på något.

Bloggsfären präglas av omförhandling. Alexandersson ser det som ett stort grupparbete, där både skribenter och läsare bidrar till att väcka liv i en fråga och hålla den levande i månader, kanske till och med i flera år. Är du en kraft att räkna med; en opinionsbildare i Alexanderssons kaliber, då kommer du ha en mängd olika läsare som kommer att hjälpa dig i ditt skrivande och bidra med information, länkar och annat material. Denna verksamhet är som han skriver nästan en organisk företeelse. Jag ser bloggsfären som både något decentraliserande och centraliserande beroende på vilken aktivitet som åsyftas och beroende på process.

Inte bara åsikter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  7

Kan ord lämna avtryck i verkligheten? Jag tror i allra högsta grad att det går att göra det och det gör även Alexandersson. Han gräver efter nyheter, kontrollerar politiska uppgifter och genomskådar både lögn och bluff. Han förstår att han är större än ‘gammelmedia’ när det gäller politisk granskning av EU.

Alexanderssons organiska verksamhet går hårt fram mot EU på ett sätt som helt har glömts bort av traditionella medier. Han menar att om man vill göra en skillnad i bloggsfären och sätta avtryck i verkligheten så är uppseendeväckande nyheter en bra strategi för att locka läsare. När väl läskretsen är på plats, när man har grävt fram intressanta saker, då kanske det finns andra människor som är villiga att hjälpa till och börja granska en viss nyhet.

Detta samarbete mellan människor, finns det inom traditionell media mellan olika redaktioner?

Vässa budskapet!. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  8

Det är inte bara viktigt att man är påläst och insatt i flera ämnen, det är viktigt att vara först med nyheter. Med olika trackbacks, länkningar och hänvisningar kommer trafiken att riktas mot den post som först tog upp en viss uppseendeväckande nyhet. Alexandersson vet hur man gör detta och han gör det bra.

En av hans styrkor tycker jag är att han skriver kort och koncist. Jag tycker dock att styckena ibland blir lite för korta i ”Bloggen som politiskt vapen”. Han själv tycker att han syndar i frågan men det spelar ingen roll om han följer upp inläggen med mer ingående textflöden. Om han inser vikten av att vara först är det självklart att han snabbt ska få ut informationen, är han först i en viss nyhet har han stora delar av bloggsfärens uppmärksamhet. Om han då följer upp med mer bevakning då fungerar det lite som om ‘gammelmedia’ skulle rida vidare på en uppmärksamhetsvåg. Jag tror det finns likheter här även om det handlar om en annan typ av uppmärksamhetsvåg.

Alexandersson ger oss också tips angående hur skribenter kan ägna sig åt textvård. Korta stycken oftast bra i bloggskrivande. Vi alla vet hur riktigt brutalt långa stycken kan vara jobbiga oavsett medium och för att behålla läsarens uppmärksamhet är detta en av de viktigaste saker som en skribent måste tänka på. Frågan är om inte skrivprocessen dock bör anpassas efter individen mer. Visst finns det poänger i att skriva kortare stycken men ibland behöver språkarbetet och textvården som passar en viss person inte vara lämpligt för någon annan. Ditt eget sätt att skriva är unikt, se till att utveckla det på din egen blogg för att stå ut i mängden.

Fakta är viktigare än budskap, för fakta ger läsaren verktyg att bilda sig en egen uppfattning och bidrar till att omförhandla bevakningen av en viss fråga. Andra tips är att länka ofta, använda sig av illustrationer, bilder och t.ex. Youtube och att vikten av humor inte får underskattas.

Bloggarna och media. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  9

Bloggarna är inte ‘riktiga’ journalister och tur är väl det! Vi är en brokig samling av alla möjliga typer av människor med alla möjliga typer av egenskaper och kunskaper. Vad är egentligen en ‘riktig’ journalist idag? Från ‘gammelmedias’ sida finns det en tanke om att bloggsfären inte utgörs av ‘riktiga’ journalister.

Mediekritik är av största vikt! Jag vet inte hur ofta jag tänker på att vi verkligen behöver kritisera våra medier. Vi behöver till och med kritisera bloggar som Alexanderssons emellanåt, bara för att öka genomskinligheten och trovärdigheten av personers eller redaktioners budskap. Jag tycker att ‘gammelmedia’ har alldeles för dålig bevakning och granskning av svensk intrikespolitik samt frågor som har och göra med EU. Det är synd att traditionell media fortfarande har större genomslagskraft än bloggsfären, vilket beror på att större tillit finns för de dominerande traditionella medierna.

Kommer det här att förändras i framtiden? När börjar allmänheten lita mer på vad folk skriver på bloggar än vad som står i tidningarna? Kommer det här att bli en generationsfråga?

Bloggarna och makthavarna. . . . . . . . . . . . . . . . . .  10

”En titt i statistiken på min blogg visar att regeringskansliet, departementen, riksdagen, de politiska partierna, olika myndigheter och organisationer är trogna, återkommande läsare. Det som skrivs noteras alltså, även om de som läser inte alltid vill kännas vid att de gör det.” (10)

Bloggarna och opinionsbildningen. . . . . . . . . . . . . . .  11

”Integritet, storebrorsstaten, yttrandefrihet, rättssäkerhet, rättighetsfrågor, demokratifrågor, idépolitik och allt som har med internets frihet att göra är exempel på sådant som engagerar många människor och som ger många läsare, länkar och kommentarer på min blogg.” (11)

Det är precis detta som mer eller mindre fått mig att börja skriva om politik, överhuvudtaget att blogga på svenska. Jag har väl egentligen aldrig riktigt haft någon som motiverar mig till att skriva på det sättet som andra i bloggsfären motiverar mig.

Jag kan säga att alla år på universitetet inte har präglats av lärare som uppmuntrat mig och bli bättre på det jag gör och tycker om. Tvärtom, att jag skriver på ett visst sätt och att jag har tagit mig an vissa frågor har ej ansetts viktigt eller bra inom den akademiska världen.

Bloggen passar mig för jag behöver inte imponera på någon akademiker, jag behöver inte skriva helt akademiskt, men jag behöver inte heller ägna mig åt nonsens. Bloggen blir ett verktyg där jag kan anpassa mig till min kunskapsnivå och mina egenskaper som skribent. Här i ligger en anpassning som jag gillar. En anpassning som är utvecklande och givande för mig.

Bloggarna i samhällsdebatten. . . . . . . . . . . . . . . . . . .  13 (12) (Kolla dina sidnummer Henrik)

”Bloggen är alltså inte bara en kommunikationskanal och ett verktyg för opinionsbildning. Den har även, som sådan, kommit att bli en plattform.” (12)

Kommer denna plattform att begränsas i framtiden? Jag undrar om inte det kommer att komma en dag då antalet bloggare bidrar med för mycket innehåll, som i sin tur kommer att kräva sanktioneringar och regleringar av bloggarna. Denna kommunikationskanal kanske kommer att kapas av den traditionella makten.

Bloggsfären uppmanar till att sätta sig in i frågor – traditionell media och politik stänger ned diskussioner.

Bloggplattformen är givande på grund av läsarpotentialen. Denna ligger till grund för att skriva vidare och sätta sig in i frågor. Jag får helt enkelt ut mer av att ha åtminstone en person som läser det jag intresserar mig för, än att skriva enbart för mig själv. Skrivandet för sig själv är för mig annorlunda och har andra egenskaper och en annan dynamik.

Bloggarnas roll i valrörelser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  14 (13)

De kommande valen i Sverige kommer att präglas av bloggsfärens taktpinne. Eller ska denna påverkan jämföras med en dirigentpinne? FRA och IPRED har inte bara luckrat upp traditionella allianser, utan har också gjort att nya konstellationer har bildats och partier har uppdaterat sina åsikter.

Alexandersson hävdar att en viss del av bloggsfären ännu domineras av liberala inslag och att vänstersidan ligger lite på efterkälken. Visst kanske det är så men då vore det bra om de liberala rösterna sporrar ‘vänstern’ att mobilisera sig? Varför inte lobba lite för att fler privatpersoner börjar att blogga? Det är ju onekligen väldigt motiverande och sporrande att inte bara läsa andras bloggar utan också att replikera på dessa.

Alexandersson inser att bloggarna kommer att påverka valet till EU 2009 och nästa val till riksdagen 2010. Frågan är om politikerna kommer att få en lugn stund 2009 innan EU-valet. De kommer att dras in i en diskussion om FRA och IPRED oavsett om dom förstår/vill eller inte. Alexandersson gör en liten genomgång av de politiska partierna och deras utgångspunkter inför de olika valen som kommer.

”Och så den sista spelaren: Piratpartiet. Efter det senaste årets uppmärksammade frågor i EU om till exempel bloggreglering och avstängning av fildelare är det mycket möjligt att internetfrågorna (och de tillhörande integritetsfrågorna) kan komma att bli rätt viktiga i valrörelsen. Värt att notera är att (pp) har ett ovanligt konkret, tydligt och för många tilltalande budskap i sakfrågorna. Man skall också komma ihåg att piratpartisterna som regel är ruskigt väl pålästa i dessa frågor och att många av dem själva är aktiva bloggare med stor publik. Till detta skall åter påpekas att en hel del andra bloggare som normalt sett kan betraktas som borgerliga fortfarande har problem i sina relationer med regeringen efter FRA-debatten. Piratpartiet kan mycket väl komma att bli bloggosfärens gullegris.” (15)

Alexandersson tar också upp olika typer av verktyg som de politiska partierna kommer att kunna använda sig av inför valet 2010. Det är troligt att vi kommer att få se mer politiskt material på Youtube och olika bloggprojekt. Den som ska blogga inför valet 2010 bör börja göra det nu! Det krävs mycket arbete och mycket tid för att bygga upp en läskrets. Själv är jag riktigt nyfiken på hur själva bloggverktyget kommer att förändras tills valet 2010. Vilka verktyg och kunskaper kommer vi ha tillgång till då som kan hjälpa oss att granska inte bara den politiska makten utan också oss själva?

”Utgå dessutom från att många bloggar kommer att vara mycket kritiska i sin granskning av det material de får.” (17)

”På samma sätt som i EU-valet kan man i övrigt förvänta sig att bloggarna kommer att driva egna frågor, långt från partiernas önskelistor. FRA-frågan kommer att hänga kvar. Allt som har med övervakning, integritet, internets frihet och upphovsrätt att göra kommer att vara hett. (18)

”Text, bild, video och ljud. Omedelbarheten. Intresset. Och i många fall en oberoende ställning. Det finns goda möjligheter att valet 2010 faktiskt blir det första riktiga internetvalet – med bloggarna i centrum.” (18)

Detta är mycket trevlig läsning, hoppas det verkligen blir såhär nu. Beroende på hur bloggsfären utvecklar sig, vilka nya verktyg vi får tillgång till och hur mycket innehåll vi kommer att producera, desto större chans att vanliga personer i oberoende ställning kommer att kunna påverka politiken i stor utsträckning framöver. Måtte intresset fortsätta att växa.

Så påverkar bloggarna politiken. . . . . . . . . . . . . . . . .  19

I det här kapitlet återberättar Alexandersson händelser relaterade till klimathysterin, regleringsförslag och FRA. Dessa tre exempel borde indirekt ha genererat mest trafik och åsikter angående Alexanderssons bloggande och utgör därför ett representativt urval. Om någon har skrivit en lika bra redogörelse för händelseförloppet kring FRA-lagen ur ett historiskt (eller icke-linjär historiskt) perspektiv och samtidigt har gjort materialet tillgängligt både gratis och kommersiellt, så hoppas jag att någon eventuell läsare påpekar detta för mig.

Exempel 1: Al Gore sätter fotavtryck. . . . . . . . . . . . .  20

Alexandersson tar upp Al Gore’s dubbelmoral och poängterar hur han inte lever som han lär. Han utgör ett undantag för de restriktioner och regler som han skulle vilja se att andra människor följer.

Alexandersson droppade en story om att Gore hade fått åka ”regeringstaxi” med svenska regeringens flygplan. Svenska staten skjutsade således Gore ända till klimatkonferensen på Bali och Gunilla Carlsson (m) tvingades agera medfölje. Detta får ju såklart ‘gammelmedia’ att kasta lystna blickar mot Alexanderssons blogg och nyheten får fäste. Ett avslöjande som i sin tur genererade nya avslöjanden och granskningar. Han hade uppnått sitt mål med publiceringen. Det visade sig senare att flygplanet hade lånats ut tidigare också. Trevligt.

Jag saknar att Henrik inte nämner något om Al Gore’s politiska förflutna. Det hade varit extra givande för att ge en bättre bild av hans agenda. Ett par stycken om detta hade räckt för att sätta en prägel på värdet av hans avslöjande.

Exempel 2: EU och bloggarna . . . . . . . . . . . . . . . . . .  22

I den här delen tar Alexandersson upp hur han genom Erik Josefsson fick nys om att det inom EU fanns ett förslag att reglera bloggar (bloggandet). Han var tvungen att sitta på denna information mitt under pågående storm om FRA, men en vecka efter att lagen klubbades igenom så publicerade han nyheten om regleringsförslaget.

Detta medförde direkt att många människor började att protestera mot föslaget och tog bloggandet i försvar som en fantastisk möjlighet till medborgarjournalistik. SVT Rapport, DN och Svenska Dagbladet var alla och drog i Alexandersson för kommentarer etc. Denna fråga hade satt sitt avtryck i verkligheten. Emma, som ni kanske vet skriver på http://opassande.se/ blev också intervjuad medan författaren till regleringsförslaget Marianne Mikko bekräftade det som Alexandersson hade påstått genom valet att inte uttala sig i media. Efter debatten (och i den pågående debatten) av FRA gav det här en bekräftelse på bloggens status och slagkraftighet.

”I Sverige är besluten och beslutsunderlagen ofta förhållandevis klara och tydliga. I EU är allt inlindat. Ofta så till den milda grad att man kan misstänka att någon försöker dölja något.” (26)

Jag hävdar att besluten och beslutsunderlaget är mer eller mindre inlindade även i svensk intrikespolitik. Inte nog med att begreppet ”national” håller att på att försvinna från nationalstaten, likaså håller statens suveränitet i politiska beslut och underlag på att urholkas till förmån för EU.

Skrifter och motionsunderlag är fortfarande förhållandevis svårbegripliga. Här måste språkarbetet inom myndigheterna förbättras. Det måste finnas kortare sammanfattningar av lagförslag och motioner samt även angående regeringens och riksdagens inre organisation och arbete. Kanske kunde en ökad transparens gentemot medborgarna medföra ökat förtroende för en politik på dekis. Det är inte bara inom EU som förslag och agendor tystas ned. Spelets öppna kort är inte en garanti för politisk genomskinlighet. Ligger nyckeln att påverka Sveriges inrikespolitik i det att vi granskar politiska beslut inom EU?

Om vi ska granska både EUs och svensk politik efterlyser jag inte bara tips på bloggar, utan också litteraturtips som ger medborgare de nödvändiga verktyg för att bilda sig en egen åsikt. Jag vet att det är mycket lätt att bli för påverkad av vissa röster och tillräckligt med litteratur och politiska motvikter är bra för att undvika enkelriktat tänkande.

Exempel 3: FRA – en politik thriller. . . . . . . . . . . . .  27

Beskrivningen av händelseförloppet kring FRA ger en antydan om vad politiska partier försöker göra mot de som mot förmodan inte ställer sig bakom ett beslut. Flera politiker fick genomgå rigorös övertalning från sina partier för att frågan skulle gå igenom, allt medan bloggsfären inte ville släppa frågan.

Efter en tids tystnad angående FRA kom frågan upp på tapeten igen i början av 2008. Alexandersson och Opassande var några av de som började att föreslå att man skulle börja att skicka protestbrev. E-posten till riksdagen började att växa i takt med att kampanjmaterial började dyka upp och frågan togs återigen upp i ‘gammelmedia’. Alexanderssons samt eventuellt andra i bloggsfären och dess agerande satte bollen i rullning som ledde till en rad granskningar av myndigheten FRA. En rad olika personer började att nysta i frågan, ‘gammelmedia’ var såklart efter, men det skulle komma mer aktivitet från tidningarna. En strimma hopp började att formas, ett hopp som handlade om att vissa politiker faktiskt kanske var mot FRA. FRAmotståndet växte både på Facebook och i och med sidor som http://stoppafralagen.nu/.

”Birgitta Ohlsson (fp), Sven Bergström (c), Fredrik Malm (fp) och Karl Sigfrid (m) är några som jag lyfte fram som eventuellt möjliga att påverka örutom Federley och Johansson.” (30). (Du glömde ett f i ”förutom” Henrik)

Det interna trycket kom dock att bli för stort i slutändan. Läs själva Alexanderssons beskrivning av händelseförloppet som ingående tar upp dels hans egna arbete i frågan, samt hur media och bloggsfären satte sig in i problematiken och hur de bedrev sin granskning. Man kan verkligen säga att han var mitt i handlingens centrum.

I det stora hela tycker jag regeringen har varit riktigt usla på att behandla vissa frågor. Ta bara FRA och IPRED som exempel på detta. Målet har varit att tystna ned kritiken och hoppas att den ska försvinna.

Mina kommentarer:

I det stora hela tycker jag att texten är bra, den sporrar mig till att fortsätta att skriva själv och den ger en del konkreta tips.

Dock tycker jag att några av de olika sektionerna väger för lätt. Alexandersson skriver väldigt utförande och levande om FRA men jag önskar att fler kapitel hade fått liknande utrymme som t.ex. ”bloggarnas roll i valrörelser”. Kapitel som ”så påverkar bloggarna politiken” delen ”Al Gore sätter fotavtryck” kunde ha fått mer utrymme. Det jag menar är att olika kapitlen är ojämnt fördelade.

Jag undrar också varför det inte finns någon litteraturlista/referenslista? Alexandersson hade mer eller mindre kunnat skriva ned de mest betydande bloggarna och skribenter som i någon mån bidrog till att hålla igång de olika debatterna. Om man är ny bloggare och inte är insatt i de här grejerna blir det genast mycket svårare för den som vill kritiskt granska Alexandersson, jag hoppas han själv är medveten om detta.

Men i det stora hela så kan jag bara tacka honom för att han lägger ned sin tid och arbete i dessa frågor. Nu är det ju självklart så att det är lättare att ge kritik än att skriva något själv. Med de orden så är jag klar med min recension och jag ser fram emot kommande texter.


DOOM4

En blogg om filosofi, ekonomi, språk, musik, konst och litteratur.
[Most Recent Quotes from www.kitco.com]
Creeper MediaCreeper

Ludwig von Mises On the So-Called Liberals of Today

“The so-called liberals of today have the very popular idea that freedom of speech, of thought, of the press, freedom of religion, freedom from imprisonment without trial – that all these freedoms can be preserved in the absence of what is called economic freedom. They do not realize that, in a system where there is no market, where the government directs everything, all those other freedoms are illusory, even if they are made into laws and written in constitutions.”

–Ludwig von Mises, Economic Policy: Thoughts for Today and Tomorrow (1979)

Murray N. Rothbard on Economic Ignorance

“It is no crime to be ignorant of economics, which is, after all, a specialized discipline and one that most people consider to be a ‘dismal science.’ But it is totally irresponsible to have a loud and vociferous opinion on economic subjects while remaining in this state of ignorance.”

–Murray N. Rothbard

Ludwig von Mises on the Process of the Hyperinflationary Breakdown of A Currency

"The emancipation of commerce from a money which is proving more and more useless in this way begins with the expulsion of the money from hoards. People begin at first to hoard other money instead so as to have marketable goods at their disposal for unforeseen future needs - perhaps precious-metal money and foreign notes, and sometimes also domestic notes of other kinds which have a higher value because they cannot be increased by the State '(e.g.the Romanoff rouble in Russia or the 'blue' money of communist Hungary); then ingots, precious stones, and pearls; even pictures, other objects of art, and postage stamps. A further step is the adoption of foreign currency or metallic money (i.e. for all practical purposes, gold) in credit transactions. Finally, when the domestic currency ceases to be used in retail trade, wages as well have to be paid in some other way than in pieces of paper which are then no longer good for anything.

The collapse of an inflation policy carried to its extreme - as in the United States in 1781 and in France in 1796 does not destroy the monetary system, but only the credit money or fiat money of the State that has overestimated the effectiveness of its own policy. The collapse emancipates commerce from etatism and establishes metallic money again."

–Ludwig von Mises, The Theory of Money and Credit

Ludwig von Mises On Hyperinflation

"The characteristic mark of the phenomenon is that the increase in the quantity of money causes a fall in the demand for money. The tendency toward a fall in purchasing power as generated by the increased supply of money is intensified by the general propensity to restrict cash holdings which it brings about. Eventually a point is reached where the prices at which people would be prepared to part with "real" goods discount to such an extent the expected progress in the fall of purchasing power that nobody has a sufficient amount of cash at hand to pay them. The monetary system breaks down; all transactions in the money concerned cease; a panic makes its purchasing power vanish altogether. People return either to barter or to the use of another kind of money."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On the Policy of Devaluation

"If the government does not care how far foreign exchange rates may rise, it can for some time continue to cling to credit expansion. But one day the crack-up boom will annihilate its monetary system. On the other hand, if the authority wants to avoid the necessity of devaluing again and again at an accelerated pace, it must arrange its domestic credit policy in such a way as not to outrun in credit expansion the other countries against which it wants to keep its domestic currency at par."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"What distinguishes the Austrian School and will lend it everlasting fame is its doctrine of economic action, in contrast to one of economic equilibrium or nonaction."

–Ludwig von Mises, Notes and Recollections

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"The main and only concern of the Austrian economists was to contribute to the advancement of economics. They never tried to win the support of anybody by other means than by the convincing power developed in their books and articles."

–Ludwig von Mises, Austrian Economics: An Anthology

Ludwig von Mises on Business Cycles

"True, governments can reduce the rate of interest in the short run. They can issue additional paper money. They can open the way to credit expansion by the banks. They can thus create an artificial boom and the appearance of prosperity. But such a boom is bound to collapse soon or late and to bring about a depression."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The wavelike movement effecting the economic system, the recurrence of periods of boom which are followed by periods of depression is the unavoidable outcome of the attempts, repeated again and again, to lower the gross market rate of interest by means of credit expansion."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The cyclical fluctuations of business are not an occurrence originating in the sphere of the unhampered market, but a product of government interference with business conditions designed to lower the rate of interest below the height at which the free market would have fixed it."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The ultimate cause, therefore, of the phenomenon of wave after wave of economic ups and downs is ideological in character. The cycles will not disappear so long as people believe that the rate of interest may be reduced, not through the accumulation of capital, but by banking policy."

–Ludwig von Mises, On the Manipulation of Money and Credit

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The boom produces impoverishment. But still more disastrous are its moral ravages. It makes people despondent and dispirited. The more optimistic they were under the illusory prosperity of the boom, the greater is their despair and their feeling of frustration."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Credit Expansion

"Credit expansion can bring about a temporary boom. But such a fictitious prosperity must end in a general depression of trade, a slump."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on Human Action

"Human action is purposeful behavior."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is purposive conduct. It is not simply behavior, but behavior begot by judgments of value, aiming at a definite end and guided by ideas concerning the suitability or unsuitability of definite means. . . . It is conscious behavior. It is choosing. It is volition; it is a display of the will."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is an attempt to substitute a more satisfactory state of affairs for a less satisfactory one. We call such a willfully induced alteration an exchange."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Mans striving after an improvement of the conditions of his existence impels him to action. Action requires planning and the decision which of various plans is the most advantageous."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises On ”I and We”

"The We cannot act otherwise than each of them acting on his own behalf. They can either all act together in accord; or one of them may act for them all. In the latter case the cooperation of the others consists in their bringing about the situation which makes one man's action effective for them too. Only in this sense does the officer of a social entity act for the whole; the individual members of the collective body either cause or allow a single man's action to concern them too."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On The Individual and Changing Features of Human Action

"Common man does not speculate about the great problems. With regard to them he relies upon other people's authority, he behaves as "every decent fellow must behave," he is like a sheep in the herd. It is precisely this intellectual inertia that characterizes a man as a common man. Yet the common man does choose. He chooses to adopt traditional patterns or patterns adopted by other people because he is convinced that this procedure is best fitted to achieve his own welfare. And he is ready to change his ideology and consequently his mode of action whenever he becomes convinced that this would better serve his own interests."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Murray N. Rothbard On the Professional Intellectual Classes

"In all societies, public opinion is determined by the intellectual classes, the opinion moulders of society. For most people neither originate nor disseminate ideas and concepts; on the contrary, they tend to adopt those ideas promulgated by the professional intellectual classes, the professional dealers in ideas."

–Murray N. Rothbard, For A New Liberty

Ludwig von Mises on Cause and Effect

"Cognizance of the relation between a cause and its effect is the first step toward mans orientation in the world and is the intellectual condition of any successful activity."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Economic Calculation

"Monetary calculation and cost accounting constitute the most important intellectual tool of the capitalist entrepreneur, and it was no one less than Goethe who pronounced the system of double-entry bookkeeping one of the finest inventions of the human mind."

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Economics as Abstract Reasoning

“Economics, like logic and mathematics, is a display of abstract reasoning. Economics can never be experimental and empirical. The economist does not need an expensive apparatus for the conduct of his studies. What he needs is the power to think clearly and to discern in the wilderness of events what is essential from what is merely accidental.”

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Individual Rational Action

"All rational action is in the first place individual action. Only the individual thinks. Only the individual reasons. Only the individual acts."

–Ludwig von Mises, Socialism.

Ludwig von Mises on Entrepreneurship

"The consumers suffer when the laws of the country prevent the most efficient entrepreneurs from expanding the sphere of their activities. What made some enterprises develop into big business was precisely their success in filling best the demand of the masses."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on the Gold Standard

“If our civilization will not in the next years or decades completely collapse, the gold standard will be restored.”

–Ludwig von Mises, (1965)

Murray N. Rothbard On the Gold Standard

“Gold was not selected arbitrarily by governments to be the monetary standard. Gold had developed for many centuries on the free market as the best money; as the commodity providing the most stable and desirable monetary medium.”

–Murray N. Rothbard

Detlev Schlichter on the Gold Standard

"But I don’t believe the best solution would be to go back to a government-run gold standard. We should not trust politicians and bureaucrats with money, certainly never again with entirely unconstrained fiat money, but probably not even with a monetary system that comes with the strait jacket of an official gold standard. I would argue instead for the complete separation of money and state, and for an entirely private monetary system. Let the market decide what should be money and how much there should be of it. I do strongly believe that gold would again play an important role in such a system. After all, gold and silver have been chosen forms of money for thousands of years, in all cultures and societies. That is what the trading public always went for when it was free to choose."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on Paper Money

"Wall Street, the media, academia, and, of course the Fed, are strongly on the side of fiat money."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on the Media and Academia

"Media and academia are mainly pro-state, pro-politics, anti-gold"

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Ludwig von Mises on Banking

"There was no reason whatever to abandon the principle of free enterprise in the field of banking."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"It is extremely difficult for our contemporaries to conceive of the conditions of free banking because they take government interference with banking for granted and as necessary."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"What is needed to prevent any further credit expansion is to place the banking business under the general rules of commercial and civil laws compelling every individual and firm to fulfill all obligations in full compliance with the terms of the contract."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Corrupt Politicians, Professors and Union Bosses

"Those politicians, professors and union bosses who curse big business are fighting for a lower standard of living."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Capital

"Profit-seeking business is compelled to employ the most efficient methods of production. What checks a businessmans endeavors to improve the equipment of his firm is only lack of capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"When pushed hard by economists, some welfare propagandists and socialists admit that impairment of the average standard of living can only be avoided by the maintenance of capital already accumulated and that economic improvement depends on accumulation of additional capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"History does not provide any example of capital accumulation brought about by a government. As far as governments invested in the construction of roads, railroads, and other useful public works, the capital needed was provided by the savings of individual citizens and borrowed by the government."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"The characteristic mark of economic history under capitalism is unceasing economic progress, a steady increase in the quantity of capital goods available, and a continuous trend toward an improvement in the general standard of living."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"Capitalism is essentially a system of mass production for the satisfaction of the needs of the masses. It pours a horn of plenty upon the common man. It has raised the average standard of living to a height never dreamed of in earlier ages. It has made accessible to millions of people enjoyments which a few generations ago were only within the reach of a small elite."

–Ludwig von Mises, The Anti-Capitalistic Mentality

Ludwig von Mises on Laissez Faire

"If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The ultimate basis of an all around bureaucratic system is violence."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Bureaucratic management is management of affairs which cannot be checked by economic calculation."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Economic Calculation

"A bureaucrat differs from a nonbureaucrat precisely because he is working in a field in which it is impossible to appraise the result of a mans effort in terms of money."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Nobody can be at the same time a correct bureaucrat and an innovator."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Seen from the point of view of the particular group interests of the bureaucrats, every measure that makes the governments payroll swell is progress."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The bureaucrat is not free to aim at improvement. He is bound to obey rules and regulations established by a superior body. He has no right to embark upon innovations if his superiors do not approve of them. His duty and his virtue is to be obedient."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Only to bureaucrats can the idea occur that establishing new offices, promulgating new decrees, and increasing the number of government employees alone can be described as positive and beneficial measures."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Government Interventions

"The trend toward bureaucratic rigidity is not inherent in the evolution of business. It is an outcome of government meddling with business."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Government’s War on the Creative Genius

“A genius is precisely a man who defies all schools and rules, who deviates from the traditional roads of routine and opens up new paths through land inaccessible before….But, on the other hand, the government can bring about conditions which paralyze the efforts of a creative spirit and prevent him from rendering useful services to the community.”

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Why Classical Liberalism Rejects War

“The liberal critique of the argument in favor of war is fundamentally different from that of the humanitarians. It starts from the premise that not war, but peace, is the father of all things. What alone enables mankind to advance and distinguishes man from the animals is social cooperation. It is labor alone that is productive: it creates wealth and therewith lays the outward foundations for the inward flowering of man. War only destroys; it cannot create. War, carnage, destruction, and devastation we have in common with the predatory beasts of the jungle; constructive labor is our distinctively human characteristic.”

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Sound Money

“It is impossible to grasp the meaning of the idea of sound money if one does not realize that it was devised as an instrument for the protection of civil liberties against despotic inroads on the part of governments. Ideologically it belongs in the same class with political constitutions and bills of rights. The demand for constitutional guarantees and for bills of rights was a reaction against arbitrary rule and the nonobservance of old customs by kings. The postulate of sound money was first brought up as a response to the princely practice of debasing the coinage.”

–Ludwig von Mises. The Theory of Money and Credit

Murray N. Rothbard on Recovering from Economic Depressions

“It should be clear that any governmental interference with the depression process can only prolong it, thus making things worse from almost everyone’s point of view. Since the depression process is the recovery process, any halting or slowing down of the process impedes the advent of recovery. The depression readjustments must work themselves out before recovery can be complete. The more these readjustments are delayed, the longer the depression will have to last, and the longer complete recovery is postponed.”

–Murray N. Rothbard, Man, Economy, and State with Power and Market

Hans-Hermann Hoppe on Socialized Health Care

“With the socialization of the health care system through institutions such as Medicaid and Medicare and the regulation of the insurance industry (by restricting an insurer’s right of refusal: to exclude any individual risk as uninsurable, and discriminate freely, according to actuarial methods, between different group risks) a monstrous machinery of wealth and income redistribution at the expense of responsible individuals and low-risk groups in favor of irresponsible actors and high-risk groups has been put in motion.”

–Hans-Hermann Hoppe, Democracy: The God That Failed

Ludwig von Mises on Civilization

"What distinguishes man from animals is the insight into the advantages that can be derived from cooperation under the division of labor."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Civilization

"Civilization is a work of peaceful co-operation."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Civilization

"The foundation of any and every civilization, including our own, is private ownership of the means of production. Whoever wishes to criticize modern civilization, therefore, begins with private property."

–Ludwig von Mises, Liberalism

Ludwig von Mises on the Market Economy

"In the unhampered market economy there are no privileges, no protection of vested interests, no barriers preventing anybody from striving after any prize."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Liberalism

"Liberalism champions private property in the means of production because it expects a higher standard of living from such an economic organization, not because it wishes to help the owners."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Liberalism

"That Liberalism aims at the protection of property and that it rejects war are two expressions of one and the same principle."

–Ludwig von Mises, Socialism


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.