Posts Tagged 'internets'

Storbritanniens övervakningsapparat del 2 – Sociala medier

”Community, Identity, Stability”
– Aldous Huxley, Brave New World, Ch. 1

”Till at last the child’s mind is these suggestions, and the sum of the suggestions is the child’s mind. And not the child’s mind only. The adult’s mind too-all his life long. The mind that judges and desire and decides-made up of these suggestions. But all these suggestions are our suggestions… Suggestions from the State.”
– Aldous Huxley, Brave New World, Ch. 2

”The thought police would get him just the same. He had committed–would have committed, even if he had never set pen to paper–the essential crime that contained all others in itself. Thoughtcrime, they called it. Thoughtcrime was not a thing that could be concealed forever. You might dodge successfully for a while, even for years, but sooner or later they were bound to get you.”
– George Orwell, 1984, Book 1, Chapter 1

”Don’t you see that the whole aim of Newspeak is to narrow the range of thought?… Has it ever occurred to your, Winston, that by the year 2050, at the very latest, not a single human being will be alive who could understand such a conversation as we are having now?… The whole climate of thought will be different. In fact, there will be no thought, as we understand it now. Orthodoxy means not thinking-not needing to think. Orthodoxy is unconsciousness.”
– George Orwell, 1984, Book 1, Chapter 5

England är ett av västvärldens mest övervakade länder, och inte nog med det, England är ett bra exempel på en misslyckad demokrati och på randen till en ‘failed state’ i många avseenden. Miljoner CCTV-kameror är riktade mot dess medborgare, DNA-databaserna växer så det knakar och polisernas beteende samt uniformer är långt ifrån forna tiders ‘bobbies’ och påminner om militarism och ingenting annat.

Den engelska polisstaten lever på att dess befolkning vill känna sig säker och staten frodas eftersom social kontroll och falsk säkerhet går hand i hand. Det finns ett behov av och en anledning till att politiker väljer att betona ordet ”stabilitet” varje gång de presenterar nya ”stimulanser” och hårdare tag mot brottslighet. En ”stabilitet” som ger britterna mer otrygghet och ”stimulanser” som än mer urholkar deras köpkraft och som signalerar att sämre tider väntar.

En del människor stannar dock upp och reflekterar över denna känsla av falsk säkerhet, varför den premieras i demokratiska samhällen och varför det fortfarande finns en tillit till systemet, att statsmakten expanderar sin kontroll över medborgare i tron om att staten är moralisk och nödvändig. Vi lever i en era av rädslans politik.

Den senaste tidens kravaller i London lämnar mycket att önska kring journalisters rationella förmåga att se mönster, knyta ihop verklighetsförankrade punkter och presentera en djupare och kritisk analys på vad som faktiskt ligger och bubblar under ytan i det brittiska samhället. Just nu är mediarapporteringen inte mer än ideologiska dogmer, semantiska ordlekar och okunskap.

Det finns ett enormt missnöje bland delar av befolkningen som politikerna inte tar på allvar, och som kommer att förvärras nu när det kommer krav på hårdare tag, längre straff och mer avhumanisering och kontroll av medborgare. Allt för att människor vill känna sig säkra. Kommande kriser kommer endast att leda till ökad statism, ökad övervakning och ett minskat hopp inför framtiden. En hel ungdomsgeneration berövas möjligheterna till frihet och hopp om framtiden.

Det hela är mycket systematiskt och det har allt att göra med det osäkra ekonomiska läget och på grund av all manipulation av fiatvalutor, ekonomisk statistik, bostadsmarknader och priser. Det finns incitament för västvärldens demokratier att fortsätta låna av ofödda generationer och beröva pensionärer på deras pensioner, just på grund av att deras idéer och teorier ger dem mer rätt att konfiskera pengar från medborgare och leva över sina tillgångar utan några som helst konsekvenser på vare sig kort eller lång sikt.

Den brittiska polisstatens hårda behandling av dess medborgare är ingenting annat än upprätthållandet av en illusion av säkerhet och är en direkt attack på fri- och rättigheter. Givetvis ska skyddet för egendom och kontrakt upprätthållas, men många av de domar som har klubbats igenom sedan de brittiska upploppen är bortom alla rimliga gränser och sunt förnuft. Straffen är inte alls proportionerliga sett till många av de faktiska konsekvenserna av människors handlingar gentemot sina medmänniskor och egendom. Att människor visar sitt missnöje genom att förstöra samhället och använda våld är såklart inget förnuftigt sätt att lösa samhällsproblemen på. Faktum är att våld bara gör det värre. Statsmakten väljer att driva på den osäkra utvecklingen ännu mer och agerar hårt samt resolut för att få ännu mer legitimitet i värdelösa folkomröstningar. Men individer förstår att principer och etik, vad som anses vara ”rätt” och ”fel”, inte upprätthålls inom systemet; de är så att säga relativa för hur politiker agerar.

Politiker och byråkrater kommer att använda samtliga nya teknologier som kan användas för att öka ”säkerheten”, som ett sätt att vinna röster och för att öka kontrollen av samtliga medborgare. Det ska stärka gemenskapen i samhället sägs det, men det håller istället på att riva sönder det helt. Alla kriser, upplopp, nattliga brandräder, plundring, rån och grupper som möts på allmän plats, kommer att driva på kravet efter ökad säkerhet, en falsk förrädisk säkerhet som inte har någon plats i ett samhälle. En liten grupp människor bedriver denna övervakningsverksamhet som vi bara har sett början på. Tro mig. Dessa människor anser att människan är alltings mått och att Dom har de stora planerna, de storslagna planerna för att designa ett säkert och kontrollerat samhälle. På sikt kommer stater ha pejl på dina GPS-koordinater, objekt och människor kommer RFID-chippas direkt eller indirekt, kamerorna kommer krypa in i hemmet eller där vi tillåter dem att finnas.

Varningssignalerna blir fler och fler för varje dag. Men större delen av västvärlden är i förnekelse. Inte nog att vi inte säger ifrån att väst exporterar och säljer övervakningsmaterial till totalitära stater, regimer, misslyckade stater och lösa grupperingar som opererar hemligt, vi vägrar att se, höra, lägga märke till och klaga på att vi har kameror riktade mot oss, att våra telefoner kan skrapas på data och ge exakta koordinater på var vi befinner oss. Vi till och med meddelar var vi är någonstans och är med i ‘sociala’ nätverk där vi övervakar varandra(!) Och när vi plötsligt kommer på att bolag kanske har byggt in funktioner som skrapar data från våra telefoner, ja då blir människor förvånade?! Är det inte fler som förstår hur vrickat det här är? Hur långt det har gått?

Läget är minst sagt hopplöst. Journalisterna bara skruvar på sig och skriver om totalt oviktiga saker eller övar på sitt journalistiska ämbete i form av elaborerade copy paste-övningar där man tar material från TT och källor på nätet som skojsiga sidor som man har blivit tipsade om på twitter, och så ”skriver” man ihop lite sköna artiklar, lite myspys sådär (lägg till tjejfnitter eller gubbskratt). Men så länge lönen ger er krediter på banken och mer till bostadslån för lya på Söder, så är allt som det ska.

Jag saknar de djupare analyserna av de underliggande delarna av samhället. Jag väntar på de breda generella analyserna av statsmakten som sådan, det finansiella systemet, ekonomisk historia, det överbelastade välfärdssamhället, vad pengar är, vad kontrollstaten leder till, hur skuldekonomin fungerar, vad som försiggår i andra delar av världen och vilka ekonomiska teorier som ompaketerar merkantilismen i en annan pseudovetenskaplig form. En pseudovetenskap som förövrigt fullkomligt dominerar våra lärosäten. Men ni vet vad man säger: Om det inte fungerar första gången så provar vi igen, och igen och igen. Jag saknar civilkurage och en hederskodex inom journalistskrået, var är er integritet och vilja att skriva om storskaliga avslöjanden? Producera mer banbrytande och viktig journalistik? Bloggosfären gör ju ert jobb åt er; ni sitter ju bara och surfar runt efter färdigtuggat material om dagarna, inte konstigt att det går så bra för er.

Kanske är det så att ni som är anställda av Bonnierkoncernen och Schibsted bara följer vad er arbetsgivare säger åt er att göra. Ok. men ni har ju alla möjligheter i världen att vid sidan av ”arbetet”; bedriva seriös journalistik som är riktigt träffsäker och som berör saker som faktiskt utspelar sig i samhället. Men efter The News of the World-skandalen så kanske det är så att era redaktioner är avlyssnade, så ni kanske ska börja gräva där istället.

Nog om journalister. ‘No offence’, men situationen i England och andra aspekter av världen är mer relevant än ert arbete.

Tillbaka till London så är det ingen slump att upploppen kom just där. Denna storstad är fullkomligt dränkt av övervakningskameror. Det är så att säga en del av den urbana stadsbilden och CCTV-siluetten har fått en ikonisk och närmast symbolisk status världen över inom diverse kulturyttringar. Man glorifierar det man ogillar men man säger inte ifrån i tillräcklig utsträckning. Ett mer utbrett fredligt motstånd vore att föredra. Men i botten finns det en förståelse på gatorna för hur politikerna har levt och agerat, samt att de inte har behövt ta ansvar för sina egna handlingar och dess konsekvenser.

Hjälpte all övervakning, bevakning, kameror, poliser etc. till att förebygga brott i samband med upploppen? Nej, snarare har utvecklingen över de senaste 20-30 åren snarare underbyggt kommande tider av orolighet, misär, fattigdom, en misslyckad demokrati och en kommande kollaps av välfärdssamhället. Dels på grund av att systemet är illusoriskt och uppbyggt av lögner och pyramidspel, men dels också för att de som styrt och ställt över det och konfiskerat människors pengar för att bygga ut staten, är totalt ignoranta när det gäller att utröna och undersöka närmare implikationerna av deras egna beteenden och faktiska utfall av handlingar. Det finns en närmast religiös tro på idéer och dess korrekthet, men i deras totala övertygelse om teoriernas sanning så finns det inget intellektuellt utrymme för bedömningen av dess implikationer. Det finns inget förnuft och vilja att föra undersökande kritiska resonemang om deras teoriers tillämpbarhet om det riskerar att hota deras planering av samhället.

Att ekonomiska bekymmer är roten till det onda är många ense om, men man väljer att skylla ifrån sig på helt skilda saker. Alla famlar efter politiska halmstrån i form av höger-vänster skalan, men missar högen de gräver i. Ungdomar känner sig svikna av ledare som de trodde skulle frälsa dem. De ser inte enpartistaten lika tydligt som vissa andra. De är berövade hopp och framtid för att systemet inte är till för att ta svåra beslut, allt är central- och toppstyrt så det snarare skapar osäkerhet, missnöje, fattigdom, inflation, minskat välstånd för alla människor och en längtan efter frihet.

Nu har polisen börjat övervaka sociala medier. Polisen har ju dock använt sig av sociala medier från första början på grund av att politiker vet hur farlig kommunikation kan vara om den är fri. Men det är ju ingen hemlighet att makten vill ha kontroll över dessa kanaler, det är bara att titta närmare på var pengarna tar vägen, vilka som äger de sociala nätverken och vilka som använder tekniken till ondo mot sina egna medborgare.

Det som är desto mer alarmerande är hur etablissemanget använder sociala medier som tillrättavisning, som ett sätt att kontrollera debatter, att tysta ned vad som man inte får diskutera, och återge ett sanktionerat manuskript och berättelse kring de saker som man får prata om, fast saker man får prata om på ett visst sätt. Det är lite som ett vuxenspel likt ”Följa John”, där ”John” kan referera till en viss ideologi, eller kanske en viss individ med ”rätt” ideologi, eller varför inte som en bloggosfärens ”Brady Bunch”, där individer får sin identitet bekräftad i gemenskapen; en gemenskap som kännetecknas för dess ryggdunkningar och glatta fanér.

Nu är det ju dock inte så att det är speciellt utstuderat, det uppkommer bara av att människor socialiserar sig med varandra på nya sätt, att det finns nya kanaler att uppta plats i och att störst går först. Väldigt spontant och självreglerande men de som har mest vänner vinner. De som alla vurmar mest för får flest Likes, och de som kommer med de rätta idéerna hyllas.

Allting som brittiska medborgare skriver på dessa socialiseringsmedier kan komma att användas emot dem, om inte av statsmakten så av människor som tycker olika. Mobbning får bara ske i en riktning; det råder så att säga ett mobbningsmonopol där vissa ges företräde att fördömma andras tankar, känslor, funderingar etc. Kritiken är ensidig och enkelriktad. Beteendet etableras, och unga människor är väldigt benägna att påverkas av detta beteende.

Jag har skrivit om det förut att jag tycker att unga människor är allra mest mottagliga för vuxnas beteenden. Så om t.ex. den brittiska statsmakten beter sig demokratiskt, straffar människor, konfiskerar dess tillgångar via en artificiell inflation, nedskärningar, mer centraliseringar och mer socialism, så kommer ju unga generationer att påverkas och ta efter. Beteendet skickar ut signaler om systemets oärlighet och korrupta drag. Vilka incitament har människor att göra rätt för sig? Medborgarna är individer som är ansvariga för sina egna handlingar, men de ser gång på gång att de politiker och människor som dikterar villkoren för deras samhälle gång på gång smiter från sina förpliktelser in i det dolda, att de inte lever som de lär, att de startar krig och konflikter utan mandat från befolkningen och att de utnyttjar systemet för egen vinning.

Vad som gör öppen kommunikation och informationsfrihet så bra är att den är decentraliserad och så tillgänglig. Men när staten börjar utnyttja denna öppna kommunikation och informationsfrihet så ser vi början på en attack mot öppen kommunikation i sig och början på ett kontrollövertagande av vår informationsfrihet, yttrandefrihet och rätt till avskildhet och enskildhet. Det finns ingenting som talar för att det inte kommer att bli värre över tiden.

I och med att så få spelare äger de största nätverken och mest optimerade applikationerna, så ser jag ingen annan anledning än att undvika dem helt och hållet. Information tenderar att läcka, och i händerna på dessa herrar och damer som värderar sina övervakningsapparater till fantasisummor, så kommer data att skrapas – data och sekretessuppgifter som kommer att användas för att övervaka dess användare och eventuellt ”drabba dem” om det visar sig att det finns åtminstone en ringa misstanke till brott eller osocialt beteende.

Nu när USA håller på att balkanisera mellanöstern i jakten på olja, flyga in med obemannade drönare som bombar sönder människor, förstör värden och avhumaniserar annorlunda människor, när västvärldens skulddrivna ekonomier håller på att drivas i botten av keynesianer, när euron och EUSSR-projektet är dömt att misslyckas för att dess icke-inröstade vaktmästare följer ologiska planer, ja då är det fullt möjligt att västvärldens demokrati kommer att börja använda de övervakningsteknologier och metoder som de sålt vidare till totalitära stater. Jag syftar på användningen av drönare i urban miljö för övervakning, ‘kill-switches’ till hela länders internetuppkopplingar och en utökad förmåga hos stater att bedriva krigsföring även på internet. Det känns som en fullt naturlig utveckling på vad västvärldens kära ignoranta ledare just nu håller på med.

Till er som känner igen sig i hur det ser ut på de sociala medierna och vad de används till, och av vilka, kan jag inte göra annat än att bekräfta era tankar om dessa sidor och hur övervakningen tycks fungera. Delar av dess användning kontrolleras av andra röster än dem man kanske kunde tro, så det torde se likadant ut för britter som för svenskar. Tillgången till bra och tillförlitlig information kommer att bli en bristvara framöver och då är det av yttersta vikt att öppenheten och informationsfriheten decentraliseras ytterligare. Hackare har förstått detta från dag ett. De förstår varför informationsfrihet är oumbärligt och varför anonymitet är livsviktigt.

Jag ser en framtid där saker du har sagt eller gjort för länge sedan, kommer att kunna användas mot dig av både stat, arbetsgivare och vänner för att på så sätt trycka ned dig eller förnedra dig. Det finns ingen anledning att synas och höras på sociala medier om du inte är villig att ta riskerna.

I en tid av propaganda och villfarelser av storskaliga mått finner man endast lugnet till att reflektera och analysera i lugn och ro för sig själv, och att man försöker att i så stor utsträckning som möjligt ta reda på saker själv och undersöka sin egna rationella förmåga. Först då tror jag att man kan göra de riktigt stora framstegen för att kunna koppla ihop punkterna för att på ett lättare sätt kunna se samhället och verkligheten för vad den är utifrån ens egna egenskaper och förmåga. För ditt egna kritiska tänkandes skull så tror jag inte att användning av dessa sociala medier kommer att gynna dig i det långa loppet, såtillvida du inte vill vara en del av stureplansnätet.

Sociala medier är ingenting annat än socialiseringsmedia. Vad som enkelt kan skrivas i 150 tecken i förbifarten är desto svårare att formulera i en gemenskap och samtal med sina vänner, bekanta och kritiker. I en tid av hopplöshet och osäkerhet inför framtiden som håller på att förstöras av diverse ideologiskt drivna politiker, ekonomer och självutnämnda vaktmästare, så vill jag bara påpeka att utvecklingen av er egna förnuft och rationalitet gör er mycket lyckligare och säkrare än materiella ting i era bostäder, eller CCTV-kameror nere på stan.

Med detta inlägg har jag presenterat ett hårt retoriskt budskap med en del poänger, men jag vill göra det fullständigt klart att jag är för fred, frihet och välstånd. Det kan ju vara bra att klärlägga det om ni sitter med hög puls nu.

Fokus: När tekniken förändrar politiken

Foto: Fokus.se

Foto: Fokus.se

Samhället och världen förändras omkring oss samtidigt som det skapas konfliktytor med gamla värderingar, politiska ideologier och statiska system. Tekniken är en av många saker som påverkar men har kommit att få en alltför centrerad ställning i varför samhällen förändras. Teknikparadigmet är ju bara en typ av sammansättningsmöjligheter som konstituerar samhällsförändring. Vårt sätt att tänka och handla som människor i ett samhälle spelar ju också roll, vilket jag tycker försvinner i en för teknikcentrerad politisk diskussion. Samtidigt ska vi inte underskatta teknologin, som just nu är en starkt bidragande faktor till varför juridiken och politiken inte längre hänger med i utvecklingen.

Det är utifrån detta perspektiv som jag nu kommer att redogöra för den heldagskonferens ”När tekniken förändrar politiken” som anordnades igår av Fokus och Makthavare.se på Kägelbanan i Stockholm.

Vilka är nätets möjligheter och begränsningar när det gäller att utveckla politiken och demokratin? Efter halva dagen stod det mycket klart att, å ena sidan har vissa av journalisterna, debattörerna, politikerna, pr- och kommunikationsexperterna, opinionsbildare och tjänstemännen förstått att vi behöver värna om (samt än viktigare att utveckla) offentlighetsprincipen, transparensen och öppenhetsbegreppet, men å andra sidan att många inte vet hur denna förändring ska inledas eftersom de håller fast vid gamla statiska system och ideologier.

Den ”personliga integriteten” är en stor bromskloss och ”rådata” är det som får det lite ‘äldre klientelet’ att se problem, kostnader och långdragna processer, snarare än digital glömska, privat identitet, registerdumpning eller registerutredning som alternativa ingångspunkter.

Det står klart att en generation vill ”utreda” det diffusa begreppet ”integritet” och att de kan inte gå vidare förrän den diskussionen har kommit fram som folkrörelse(!) En yngre generation vill istället börja förändra direkt genom att t.ex. utreda hur många register det finns i Sverige, undersöka hur man kan kontrollera vad det står om en själv i handlingar och hur man kan främja transparensen och öppenheten. Dessa är bara några av den mängd olika vägar och saker som kan undersökas. I slutändan kommer det att visa sig att gränsöverskridande samarbeten mellan generationerna kommer att innebära en hel del för utvecklingen av öppenheten.

Över ett hundratal personer hade träffats för att ta del av heldagskonferensen, som utgjordes av fem föreläsningar i storformat och sex stycken mindre seminarier, varav Juliagruppen anordnade ett av dom och gick under namnet ”Nät och samtal II: Digital Demokratisering”. Mer om det seminariet senare. De övergripande frågeställningarna för dagen var dessa:

  • Hur har politiskt kampanjande och politisk kommunikation förändrats efter Obama och Piratpartiets framgångar, och vad händer i det svenska riksdagsvalet 2010?
  • Vilka möjligheter ger ny teknik till myndigheter och offentlig förvaltning på nationell och kommunal nivå? Hur utnyttjas dessa på bästa sätt?
  • Innebär den nya tidens möjligheter att demokratin stärks, i Sverige och världen? Vilka hörs, och vilka röster saknas?

Inget ont om Barack Obama som person, men som det har tjatats om honom det senaste året! Att politiker är så intresserade av dennes framgångar visar på hur pass lite dom kan om de här samtals- och teknikmöjligheterna. De är helt oförmögna att inse att de i sin teknikiver och sitt ”inzoomande” helt missar att självaste partistrukturen som partipolitisk ordning är på väg att bli förlegat. De missar helt att deras ideologiska enkelriktade envägskommunikativa kampanjer, politiska strategier och ingrodda system är det som måste hänga med i samtiden.

De förlitar sig för mycket på att teknologin ska vara ett valvinnande koncept så att de helt missar vad som inte sker inom de egna leden, vilka arbetssätt som inte utvecklats och vilka ideologier och positioner man inte velat lämna bakom sig.

Angående Piratpartiet så har deras närvaro på den politiska arenan medfört att de andra partierna fått panik och måste förhålla sig till det digitala på andra sätt. Detta är någonting bra för det svenska politiska klimatet. Men Piratpartiet är ett parti i behov av en ”extreme work makeover”, för att det inte ska bli som vilket annat parti som helst med fastlåsta positioner, ingrodda beslutsordningar, protokoll och avkapade initiativskott. Det bästa som kan ske är att det får bubbla upp från den breda medlemsbasen och se vad som kan skapas utifrån det.

Partipolitiken står inför en generationsväxling, men politikerna vägrar öppna ögonen. Vad som förut varit stabilt förankrade ideologiska plattformar och ‘maktsamlingspunkter’, ligger nu och flyter planlöst på ett decentraliserat hav i vår samtid. Jag undrar om det inte är dags att både utifrån och innifrån försöka förändra deras strukturella och organisatoriska form till att uppfylla helt andra behov och möjliggöra helt andra typer av samarbeten och samtal.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Alan Rosenblatt (Online Advocacy) inledde konferensen med ett anförande om Barack Obama och sociala medier där han i övergripande drag gick igenom hur Obamas kampanj kom att bli så framgångsrik och beskrev även USA:s kommande arbete med öppenhet och transparens.

Ämnet är verkligen inte min kopp te. Efter allt tjat om presidenten och den underbara kampanjen hade jag inga höga förväntningar på att man skulle få reda på något nytt och intressant om det som journalister och politiker i Sverige redan har analyserat flera varv runt. Alan inledde lite segt, kanske berodde det dock på att det var tidigt på morgonen, men han gjorde ingen besviken. Han fick upp ångan och tog faktiskt upp en del nya detaljer om kampanjarbetet och verkade ha vänner på den federala nivån och i vita huset, vilket gjorde samtalet till ett ”keynote speech” jämfört med om en svensk ”expert” hade försökt att återberätta samma skeende. Överlag var det en bra inledning på dagen men jag tänker inte skriva något mer om själva ämnet då jag riskerar att somna.

Panelen som kommenterade Alans anförande bestod av Billy McCormac, chef för förlag och kommunikation på tankesmedjan Timbro, och Katrine Kielos, Ledarskribent på Aftonbladet. Jag antecknade ingenting under deras debatt, men jag minns det rätt var både Billy och Katrine skeptiska till att de svenska partierna kan anamma nya innovativa kampanjstrategier.

Partierna har en förmåga att missa poängen med vad det egentligen behöver göra för att bli mer framgångsrika. De stirrar sig blinda på tekniken som mål. De missar att de istället för att kopiera Obamakampanjen måste förnya sig själva inom partistrukturerna, förändra systemen och förändra inställningen och synen på medborgarna.

Partierna ser och ”talar” fortfarande till medborgarna som väljare och inte som människor. De basunerar ut budskap och kampanjer, men de missar att ingå i de redan befintliga politiska samtalen som medborgare redan har mellan varandra. Partierna har helt missat att en vinnande strategi inför riksdagsvalet är att anamma polyfon kommunikation och samarbeten mellan medborgare och politiker.

De politiska plattformarnas och deras ideologidrivna strukturer är daterade och organisatoriskt sett har det inte skett någon revolutionerande omstrukturering av vare sig arbete eller hierarkier inom den svenska politiken på mycket länge. De politiska partierna är som fritt flytande bojar på det decentraliserade havet som letar febrilt efter fyrljus för att kunna navigera sig till valsegerns trygga hamn.

Juliagruppen ansvarade för seminariet ”Digital demokratisering” som ingår i den pågående serien ”Nät och samtal”. Följande information är tagen från Juliagruppens kalendarium:

”Utvecklingen på den digitala marknaden både kan och bör gå hand i hand med en global demokratiseringsprocess. Förutom politiska beslut och projekt finns många andra initiativ som syftar till att sprida teknik och teknisk “know-how” till utvecklingsländer och tekniskt eftersatta områden. Vilka intiativ finns det som driver frågor som rör e-bistånd och digital demokratisering?
Hur ser dessa processer ut, och är det något som går att utveckla?”

Medverkade gjorde Isobel Hadley-Kamptz (Juliagruppen), Henrik Pålsson (Ericsson/Networking@school), Stefan Larsson (Cybernormer) och George Joseph (på besök från Kerala, Indien). Tyvärr kunde Sebastian Büttrich (Wire.less.dk/Wireless Africa) inte komma på grund av att han var hemma sjuk i svininfluensan.

Social förändring är någonting mycket svårt. Hur introducerar man ny infrastruktur eller telekomlösningar i länder där man har helt andra grundförutsättningar än i väst och som har ett helt annan typ av samhälle? De medverkade pratade om olika sätt att främja deltagande i olika kulturer och betonade vikten av att man först måste lära sig om eventuella kulturella skillnader innan man kan etablera satsningar på infrastruktur i en given region. Vad är grundproblemen måste man som telekomföretag eller biståndsansvarig fråga sig själv. Några problem som man måste lösa är att det måste finnas basstationer där man kan ladda mobiltelefoner, det måste finnas solpaneler, rutiner för underhåll av utrustning och att förstå de grundläggande IT-tekniska problem som finns.

George Joseph som var på besök från Indien berättade tillsammans med Stefan Larsson om ett IT-projekt i Indien som ämnar att undersöka och främja barns kommunikation och internetnyttjande. Det är viktigt att barn tillåts leka fritt med både infrastruktur och internet då de upptäcker nya sätt att skapa sina egna röster. Stefan visste inte riktigt hur mycket ramar och regleringar av barns närhet och användande av datorer som vuxna ska använda sig av, men att detta faller tillbaka på kulturella skillnader. Ett problem som jag ser det idag är att föräldrar i allmänhet är rädda för internet. Detta är på grund av att de inte förstår internet på samma sätt som barn gör som växer upp med internet.

Effekten av utvidgandet av mobiltelefoni och nätverk, är att detta kompenserar för andra infrastrukturella problem som t.ex. internetuppkoppling. Det är just framförallt i skolor som det är störst chans att elever får tillgång till internet, snarare än att satsningar görs på att etablera företag som använder sig av och säljer tjänster, för att på så sätt få tillbaka något av de investeringar som görs.

Visst kan man etablera internetuppkopplingar genom att investera i företag och mobila nätverk i en stad, men detta är något kopplat till marknaden och har inget gagn för t.ex. utbildningssystemet. Därför är det viktigt att både investera i något som kan etablera lokala företag, samtidigt som bistånd går till främjandet av kommunikation och internet i utbildningssystemet.

Om man vill diskutera utifrån ett feministiskt perspektiv kan det vara intressant att diskutera möjligheterna till att stödja lokala nätdrivna företag som drivs på ett mer jämställt sätt. Och utifrån ett blivande lärarperspektiv tycker jag att det inom skolan ska ske satsningar som främjar kommunikationsmöjligheterna för alla barn. Det är iallfall viktigt att betona att vi behöver samtala mer om svenskt e-bistånd.

En annan viktig fråga är hur vi löser problemet med så kallat ”e-waste” i västvärlden. I dagsläget tror jag mycket av västvärldens förlegade elektronik skeppas till Afrika och Kina, där småbarn och tonåringar sitter och eldar kablar och andas in giftiga ångor för att komma åt värdefulla metaller, samtidigt som monitorer och andra elektroniska produkter antingen säljs på en svart marknad eller tas om hand på andra sidan jordklotet sett till var de ”användes”.

Rent generellt verkar det vara ett kretslopp där produkterna vi sitter och använder, den dator jag skriver detta med, kommer från andra delar av världen, används i väst och skickas sedan tillbaka som skrot till där de kom ifrån. Kan inte Miljöpartiet, eller något annat parti påbörja en debatt om hur Sverige hanterar ”e-waste”? I västvärlden tror jag rent generellt att ett motargument mot att ta hand om det är att det blir för ”dyrt”, men hur många gånger har vi inte hört detta argument förut och är det inte vårt ansvar att ta hand om vårt eget konsumerade material?

Om ni vill veta mer om Cybernormers pilotprojekt i Indien ber jag er att kontakta dem. De ställer säkert upp på intervjuer eller liknande och berättar mer om planer, målsättningar etc. Det vore kul om fler skulle höra av sig till dom framöver så de under projektets gång kan berätta om det och att vi som bryr oss kan komma med synpunkter och idéer kring projektet.

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte har en bättre redogörelse av seminariet. Anledningen till detta är att jag igår upptäckte att min autosave-funktion inte fungerade. Jag tappade cirka halva min post i samband med detta vilket gjorde att jag kände att luften gick ur mig. Den text ni precis har läst är betydligt fattigare än originaltexten som försvann.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Efter detta seminarium blev det dags att tala om politisk anpassning och arbetssätt i det problematiskt formulerade ”nya tiden”. Paneldeltagare var Rickard Falkvinge, partiledare för Piratpartiet, Joachim Åström. Lektor i statskunskap vid Örebro universitet och Anneli Philipson, Kommunalråd (v) i Malmö, med ansvar för demokratifrågor och det så kallade Malmöinitiativet.

Varför anpassar sig politikerna inte sitt sätt att jobba? Jag tror att det beror på att de stirrar sig blinda på helt fel saker. De tror generellt att en kopierad Obamakampanj ska göra susen och att använda alla de coola grejerna som kidsen använder sig av. Jag tror vi ska stanna upp och fundera lite här.

Jag tror att vi kan lära oss mycket mer om politisk strategi och demokratisk framtid genom att förstå internet, samt att titta närmre på valet i Iran snarare än på ”Obamaeffekten”. Att inte förstå internet kan på ytan uppfattas som en generationsklyfta, men jag tror att det handlar om något mer grundläggande än så.

Moderatorn Magnus Ljungkvist, Makthavare.se försökte blidka dom i publiken som ville ha tydliga svar, men det finns inga tydliga svar och det läggs för stor tilltro till exempelvis Piratpartiet att dom ska lära höger- och vänsterblocken att bedriva nätpolitik.

Detta är problematiskt. Jag tycker att partierna ska tänka mer på hur de kan gå vidare från sina ideologiska plattformar förankrade i gamla industrisamhället, till att bedriva virala samtal som smittar av sig och som når ut till redan befintliga diskussioner och initiativ. Kopiering är bra, men glöm för den skull inte att strukturera om politiken så det lättare uppstår ideologiska och systemuppluckrande mutationer.

Kanske borde vi prata om ”politiska samtal” snarare än ”politisk diskussion”. Myndighets- och marknadskommunikation bygger ju på teorin om att man i budskap kan rikta sig till en viss målgrupp eller en viss väljarbas. Det här resonemanget vilar i denna kontext på en felaktighet; nämligen att politiken riktar sig till ”väljaren” och inte ”medborgaren”.

Konsekvensen av detta är att meddelanden basuneras ut i tid och otid och en del av ”medborgarna” väljer att slå dövörat till och ägnar sig åt annat. En viralt dynamisk kommunikativ situation skulle vara en där politikerna rör sig i befintliga diskussioner och debatter och inte säger hur det ska vara men är med i samtalen och tar intryck från medborgarna.

Jag tror att många medborgare idag tycker att de ideologiska plattformarna är daterade och känns främmande. Man kan t.ex. väldigt förenklat sätt säga att många sakfrågor transcenderar den traditionella politiken med dess vänster-höger-skala. Resultatet blir att det finns människor inom alla samhällsklasser som vänder sig bort från partiplitiken utan att begränsa sitt politiska engagemang.

En framtida politik måste kunna föra gemensamma diskussioner och uppta medborgare från det att ett förslag diskuteras till att något införs som lag.

Som Joachim var inne på så finns det ju inte alls mycket forskning kring ämnet, vilket är ett problem när man intuitivt är mitt uppe i det men att man har svårt att sätta ord på det och vetenskapligt förklara det. En annan sak jag tänkte på är kopplat till vad Anneli sade om Malmöpanelen och Malmöinitiativet; tekniken är inte ny men politikerna försöker att förstå hur man ska kommunicera.

Men frågan som uppstod genast var: Men lockar inte dessa plattformar till sig samma gamla rättshaverister? Jo förvisso, men hur vore det istället om politikerna når ut och samtalar med dom som visar sig vara vanliga medborgare? Hade inte vanliga medborgare kunnat driva ett Malmöinitiativ som sedan politikerna är med och samtalar inom? Jag tycker att politiker måste våga experimentera med samtalsmodeller och arbetssätt.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa diskussion hade titeln ”Makten och öppenheten”, vilket är något som jag tycker är mycket intressant. Panelen bestod av Mats Sjöstrand, Generaldirektör Skatteverket, ordförande i e-delegationen, Magnus Kolsjö, Politiskt sakkunnig Finansdepartementet (kul att du följer mig på twitter Magnus) och Lars Wiigh, Affärsansvarig för offentlig sektor IBM.

Denna diskussion tog avstamp i synen på den teknik som ger nya möjligheter till myndigheter och offentlig förvaltning och hur de utnyttjas på bästa sätt. Herrarna (var är kvinnorna?!) såg problemen och inte möjligheterna. Lars var mer positiv till att tillgängliggöra rådata och tyckte inte att vi skulle stanna upp på grund av den ”personliga integriteten”.

Kolsjö och Sjöstrand såg långa uttdragna processer och kostnader framför sig när de redogjorde för sin syn på möjligheterna. Det tycks på förhand redan vara idel problem och en massa jobb. Deras huvudproblem är att vi inte kan skilja på personlig data och offentlig data. Om vi inte kan skilja dessa datamängder åt, kommer vi inte att kunna garantera den personliga integriteten.

Sjöstrand, tillsammans med andra, tycker att sekretessbelagda dokument inte är något problem, men att skilja den offentliga datan och den privata datan åt är ett måste. Han vill in i det sista skydda vissa handlingar från att släppas fria för att han har en tydlig bild av vad den personliga integriteten innebär.

Vi medborgare måste komma med förslag här på hur vi kan skilja dessa datamängder åt. Kan vi inte börja med att be Regeringen ålägga någon myndighet att utreda exakt hur många register som finns i Sverige? Kan vi inte fortsättningsvis undersöka hur vi från ett utifrånperspektiv kan ge förslag till myndigheter hur de kan hantera datan bättre, och sedan konsulta inifrån myndigheterna tillsammans med dom för att ta fram rätt typ av processtrategiska lösningar? Det är här jag tycker att verktygen och samtalen måste få mer utrymme i politiken.

Jag kan mycket väl tänka mig att om myndigheter blir pliktskyldiga att lämna ut rådata (offentliga handlingar), kommer intresserade människor förr eller senare programmera verktyg eller göra något av den datamängd som de får tillgång till, som kommer att förändra myndigheternas egna arbete på sikt. Och detta kommer kanske inte innebära de ofantliga summor som herrarna tänker sig. Budget finns det alltid tillgång till, det är en fråga om effektivisering och omfördelningspolitik samtidigt som man vågar ta mer hjälp av sina medborgare.

Se inte problemen, se möjligheterna! En möjlig lösning skulle kunna vara att man inför en privat identitet, precis som Nicklas Lundblad har föreslagit. Det skulle innebära att man kan välja bort sig ur vissa register och att lättare kunna korrigera felaktigheter i datan. Det är sådana sidodiskussioner som måste uppstå och vi bör inte fastna i diskussionen om den personliga integriteten. Våga diskutera och tänka på hur vi skulle kunna uppdatera offentlighetsprincipen.

Efter lunchen fortsatte dagen med en diskussion som gick under namnet Global utblick. Har nätet medverkat till att stärka demokrati och mänskliga rättigheter globalt? Hur nyhetsvärderar traditionell media digitala demonstrationer, och vad händer när stater använder bloggar och samtalen i propagandasyfte? Kajsa Klein, Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, JMK, Vilhelm Konnander, Rysslandsexpert, bloggare på Global Voices Online, Kinga Sandén. Utrikesredaktör Sydsvenska Dagbladet och Nicklas Lundblad. Tidigare Google, nu vice VD på Stockholms Handelskammare, forskare och medlem i regeringens IT-råd diskuterade företeelser som kommunikation, desinformation, källkritik etc. Modererade gjorde Isobel Hadley-Kamptz.

Klein och Sandén anser jag vara de som riktigt drev diskussionen framåt och visade på en imponerande bredd. Hur löser man problemet med desinformation? Journalister måste börja resa mer och etablera kontakter, vilket är även något som jag har diskuterat med andra journalister förut. Om det händer något i en region är det alltid bra om en journalist känner någon i regionen som denne kan förlita sig på. Ibland är det viktigare som nyhetsredaktion att få ut att någonting har hänt, men att man sedan jobbar mot ambassader och lokala medier för att ta reda på detaljerna.

I och med att sommarens val i Iran innebar att journalister ett tag skickades ut i landet, var det bara internetaktivister som lyckades säkra kommunikationen ut ur landet. Desinformation är ett minst lika stort hot för nätaktivisten som för journalisten. Om den senare förlitar sig på kända kontakter och nyhetsbyråer, är det inte lika självklart vilka kriterier och parametrar som är viktiga för nätaktivisten.

Det vore bra om journalistiskt arbete och maktstrukturer var mer transparenta. Jag tänker mig nämligen att nätaktivister skulle kunna lära sig ett och annat om källkritik och att värdera information, samtidigt som nätaktivisterna skulle kunna upprätthålla kommunikation som journalister kan nyttja för att snabbt kunna få ut information om vissa skeendet på ett globalt plan. Vilka samarbetsformer skulle kunna skapas mellan journalister och nätaktivister? Det vore bra att inleda en diskussion som berör denna möjliga relation, framförallt för att vi kommer att stå inför fler situationer där vi i demokratiska samhällen kommer att behöva bidra med värnet för en fri och skyddad kommunikation mellan människor i t.ex. regimer eller oroliga områden.

Anonymiteten är något mycket viktigt och grundläggande och går hand i hand med yttrandefriheten. Att vara anonym innebär att man kan vara någon annan än sig själv, våga uttrycka vissa saker som man i offentlighetens ljus kanske blir dömd och värderad negativt för etc. Men vi måste även intressera oss för pseudonymen som företeelse.

Ibland vill man inte vara helt anonym eller avkönad. Om jag vill kan jag ta på mig olika ”masker” på nätet och ha olika möjligheter att samtala med andra människor utan att röja min identitet. Om jag vill alltså. För än så länge är detta ett val och detta val innebär att jag känner att om jag säger eller skriver något kontroversiellt så kommer det att vara ok i ett demokratiskt Sverige såtillvida jag håller mig till lagen.

Men i ett samhälle där anonymiteten är hotad kommer vi att känna oss sedda hela tiden. Detta kommer att påverka oss på sätt som vi har svårt att föreställa oss, men vad kan vi göra åt saken? Anonymiteten må vara självklar i västvärlden, men i regimer är det en fråga om liv och död om man ska kunna blogga, samtala, eller avvika från sociala koder, normer och regler.

Värna om yttrandefriheten genom att värna om rätten till att kunna vara anonym.

Visst kan regimer använda sig av en hel palett av roliga verktyg för att kartlägga och förfölja sina medborgare, men vi kan tänka oss andra typer av verktyg och möjligheter som hjälper till att göra det svårare för regimer att jaga medborgare. Man kan säga att de sociala nätverken har en inbyggd förmåga att kunna sätta hårt mot hårt när det gäller att undvika regimernas sökarljus. Stäng ner en blogg och det skapas en till, radera ett twitterkonto och fem till ser dagens ljus, samla data från ett facebookkonto; som visar sig vara skapat för att sprida desinformation och stäng ner internet så sprids istället meddelanden smittontologiskt.

För varje nytt verktyg som används av en elak jävel, kan vi också se tendenser som motverkar och gör det svårare för den elake jäveln att lyckas med sin övervakning. Om vi programmerar något eller ska implementera lagar ska vi utgå från följande verifierande fråga: Hur skulle den här lagen användas av en riktigt elak jävel? (inspiration kommer från Pontus Walck, Juliagruppen)

Den svenska konsekvensanalysen lyser med sin frånvaro då vi implementerar FRA, IPRED, kanske datalagringsdirektivet, ett kompromissnedtyngt telekompaket och ACTA för att nämna några exempel. Dessa lagar och modeller kommer ju att exporteras runt om i världen! Hur blir det då med tron om en sann global demokrati? Premisserna är redan från början negativt utformade.

Det borde finnas initiativ där journalister och nätaktivister samarbetar för att lära mer av varandra. Jag skulle t.ex. gärna vill ha tips på litteratur som handlar om källkritik, desinformation, skrivande, värdering och objektivitet, mot att dela med mig av mina kunskaper inom de områden som jag är intresserad av.

Jag tycker att även vanliga människor i dag kan jobba mer journalistiskt utan att det ska påverka journalistiken och dess yrkesområde. Vi kan istället hjälpas åt mer och se varandra som kompetensreferenser. Vi medborgare kan också säkerligen hjälpa journalistiken att bli bättre och att finna sig till ro i brussamhällets informationsflöde, som medierna i dagsläget ser som ett hot. Jag ser dock detta som en möjlighet till att förändra journalistiken.

Jag håller med Nicklas Lundblad i det här avseendet att journalistiken måste sluta att titta bakåt på gamla förutsättningar och affärsmodeller. De får helt enkelt försöka att närma sig sina läsare ännu mer. Innebär inte detta en likhet med det jag nämnde ovan om att politiken måste närma sig medborgarna i befintliga samtal? Media behöver nå ut till de befintliga diskussionerna på ett bättre sätt och omvärdera varför man bedriver en verksamhet: Handlar det om att informera och ha en grävande maktbelysande funktion, eller handlar det om att tjäna pengar?

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa miniseminarium handlade om integriteten idag och igår. Medverkade gjorde från vänster till höger Lars Ilshammar, Historiker och journalist, debattör i frågor som rör media och informationsteknik, Annie Johansson, Riksdagsledamot Centerpartiet, Nicklas Lundblad och den sprudlande och snabbtänkte moderatorn Torbjörn Larsson, Fokus, som bara hade varit moderator en gång tidigare under dagen. Efter en dag med medföljande trötthet var det skönt att återigen vakna till.

Integritetsdiskussionen måste mer gå in på ”egenmakt” och dess möjligheter. Från det att integriteten blev viktig någon gång på 60-talet (rätta mig om jag har fel) i och med personnummer-debatten, har informationssamhället och ”bruset” tagit lagrummet på sängen och sprungit om de skyddsmekanismer som förr stod pall för trycket. Idag har vi inte pappershandlingar, utan även digitala handlingar och en mängd olika register, sekretessnivåer, datatyper etc. Vi står inför en föränderlig begreppslighet och hur gör vi då när vi står inför det att vi måste omdefiniera begreppen men också att öppna upp systemen?

Vi skulle kunna tänka oss en massa saker som kan förbättra offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Förvisso är värnet för dessa bra, men även dessa förordningar och lagar måste hänga med i tiden. För hade vi kanske bara möjlighet att granska makten, men idag har vi en balansgång mellan det privata och det offentliga som realiseras i och med internets gränslöshet.

Vi vill ha öppna och enkla system som pliktskyldigt tillhandahåller rådata så att vi kan samköra data för att granska myndigheter och makten. Men vi vill inte som medborgare utsättas för en mer omfattande datalagring, att bli ”samkörda” FRA-stylee i stora algoritmtriggersystem eller att inte veta hur många register vi finns med i.

Undersök möjligheterna till att utvidga e-offentligheten, hur långt digitaliseringsprincipen ska sträcka sig och försök att hitta en balans för lagstiftningen. Vi kan inte längre sitta och patcha lagarna 10-20 gånger per år, det håller inte i längden. Saker och ting måste bantas och effektiviseras, vilket inte innebär att myndigheterna med nödvändighet behöver bantas per se (lugn ni kan få jobba kvar), men hur myndigheter kan hantera data, intranät, arbetsförutsättningar etc. måste tillsammans med pliktskyldigheten till att dela ut rådata fungera i harmoni med rådande lagstiftning.

Ju färre definitioner och ju färre datamängder som omfattas av offentlighetsprincipen desto bättre. Det säger sig självt att en lag kommer att behöva patchas färre gånger om vi minskar antalet offentliga register i Sverige, samtidigt som medborgaren får möjlighet till privat identitet och mer medmakt över datamängden som ansamlats om en själv. Jag riktar denna fråga till experterna: Hur många register har vi totalt i Sverige och vilka sköter dom? Fråga vad medborgarna tycker om det innan ni stannar för det röda stoppljuset i samband med att ”integritetsdebatten” går över gatan…

Vi behöver inte ha en folkrörelse om de här sakerna för att inleda förändringar och komma med nya synsätt hur vi ska hantera, processa och dela ut data. Skyddet av datan finns redan där i och med sekretesslagen och sekretessförordningen.

Det var första gången jag hörde Annie Johansson tala, men jag blev inte övertygad om att just Centern har bra lösningar att komma med. Tyvärr. Lite mer generell kritik: Om man kallar sig liberal får man vara lite mer förutseende med möjligheterna till att det inte borde gå att samköra data om det samtidigt är möjligt att trigga system och algoritmflaggningar. Medborgare kommer bara göra det enklare för andra att nyttja ”masker” och värnet om anonymiteten kommer att förstärkas för att på så sätt glida undan dessa möjligheter. Glöm för den skull inte att vi även i Sverige kan få ”elaka jävlar” vid makten.

Efter fikat var vi i Juliagruppen lite trötta, så några av oss gjorde en räd mot kanelbullskorgarna och begav oss därifrån. Överlag var vi väldigt nöjda med dagen och samtalade med varandra om saker och ting en bra bit efteråt. Jag tror att vi behöver fler sådana här konferenser för att skynda på debatten och diskussionen. Vi behöver ta oss förbi stoppklossarna samtidigt som vi försöker lösa dom.

Å Juliagruppens vägnar vill jag tacka Fokus för att vi fick vara med under konferensen och ifall ni som har läst inlägget vill veta mer om oss se vår hemsida eller följ oss på twitter.

Missa inte Marcin De Kaminskis öppningsanförande på Parley! Där han talar om många saker som kanske inte nämndes under Fokuskonferensen. Sevärt och intressant.

Slutligen, missa inte Isobel Hadley-Kamptz medverkan i senaste numret av Fokus: ”Efter FRA-kriget”. Artikel ger tydliga signaler om vad vi gemensamt måste fortsätta samtala om, men framförallt vad vi måste värna om med början redan nu. Plocka gärna upp tidningen också så får ni se foton nere från Bahnhof-bunkern!

När tekniken förändrar politiken

Kan nätpolitik genomströmma samhället?

#höstdepp

I dag är en sådan dag då jag är totalt ointresserad av budgetvalfläsk och en inrikespolitik (i en förlegad vänster-höger-tappning). Denna politik får mig idag att börja gäspa. Kommer medborgare någonsin kunna påverka en budget? frågar jag mig själv…

Nätdemokratin står verkligen vid ett vägskäl och det är skönt att veta att jag inte är ensam om att tycka det. Det är nu verkligen upp till oss att lägga in de positiva värden och stärka värnet om ickelinjära sammansättningsmöjligheter och mönster snarare än förlegade hierarkiska kultur- och ekonomiteorier. Visst marknader må vara viktiga, men är inte våra mänskliga rättigheter och statligt skydd viktigare? Denna konstitution mellan stat och medborgare är ju det som demokratin egentligen borde upprätthålla.

Följande inlägg har en deppig och ganska lågmäld underton och jag hoppas att ni har överseende med det. Idag är bara en sådan dag då jag bara känner en maktlöshet och orkeslöshet inför möjligheterna till att kunna påverka och upprätthålla överbryggande samtal mellan olika grupper i politiska sfärer.

”Telecoms package – the story of the long lost Conciliation Committee”

För första gången på mycket länge vaknade jag idag upp och ville hellre spendera dagen med att sitta på en ödslig parkbänk i ett sol- och höstblåsigt Stockholm: med en kopp varmt ångande kaffe plus anteckningsbok, se gamla par ute på promenad hållandes varandra i handen, kolla vad katterna har på sig för grymma trainers, se vackra kvinnor iklädda stilegna skinnjackor i ögonvrån och skriva poesi om lövens fallbana i förhållande till vindarnas oregelbundenhet… snarare än att söka efter mejl- adress- och FAX-uppgifter för parlamentariker och Rådsmedlemmar.

Europa går och väntar på avslöjande information om vilka som ska ingå i förlikningskommittén till telekompaketet. Till skillnad från den svenska budgeten som berör cirka 9 miljoner människor, kommer 27 MEPar att besluta om någonting som berör cirka 500+ miljoner människor och ytterligare miljontals människor som vill att vi ska ha samma grundläggande fri- och rättigheter som användare såväl som medborgare. Det finns ingen skillnad mellan internet och allt annat: internet är gränsöverskridande och skyr alla motsatser.

Här skulle man nästan behöva en sifferexercis eller jämförelse som Johan Norberg använder sig av i förordet till En perfekt storm, för att kunna omprioritera inrikespolitiskt arbete och istället blicka ut mot Europa en höst som denna.

We Rebuild, La Quadrature du Net, Christopher Kullenberg, Erik Josefsson, Joakim Jardenberg, Monica Horten, HAX (numera kallad FAX inom vissa kretsar), Christian Engström, Rick Falkvinge, etc. efterlyser nu namnen på de 27 stycken MEPar som kommer att utgöra förlikningskommittén. Ryktet går att ett informellt möte om telekompaketet ska ske under en middag(!), vilket jag verkligen hoppas inte stämmer. Om så är fallet kan man inte göra annat än att skaka på huvudet. Bambusring någon?

We Rebuild håller på att samla ihop en lista på alla parlamentariker som tvittrar, som ni gärna får hjälpa till med att fylla på. La Quadrature du Net håller i sin tur på med att sammanställa en lista på kontaktpersoner inom det Europeiska Rådet. Passa även på att kasta ett öga på sidan om telekompaketets tredje behandling här.

I teorin är det tänkt att vi ska sammanställa den här informationen tillsammans och när jag kollar runt i 30+ olika bloggar jag följer så ser jag att många människor kommenterar friskt och bryr sig. Vissa av er är till och med riktigt upprörda och jag ser att det klagas rejält. Nätpolitiken brottas dock med stora problem när frågor och strävanden ska gå från teori till praktik. Nätpolitiken behöver verkligen bli mer ”mainstream”.

Nu är det ju ett utmärkt tillfälle till att hjälpa till och göra någonting åt det. Problemet är dock att den Europeiska Unionen är uppbyggd med en känsla för press som präglas av en likgiltig inställning mot medborgare och som grundar sig i en sinnesstämning och motto att: ”om ingen frågar lyfter vi inte ett finger”.

Om man ägnar sig åt att försöka komma åt information om företeelser inom EU, står det ganska snart klart att den politiska maktapparat som utgör den Europeiska Unionen har oerhört många grundläggande och bekymrande fatala fel.

Det akademiska lagspråk (nätpolitiskt översättning: ”eu-speak”) som all lagtext kännetecknas för är obegriplig för vanliga privatpersoner som i praktiken skulle kunna skriva egna remisser eller förslag som skulle vara både mycket mer begripliga och många gånger mycket mer verklighetsförankrade i våra samhällen.

Angående informations- och pressreleaser består EU av minst ett tiotal hemsidor som på något ställe inte verkar finnas samlade, som alla har olika utseende, som alla är oerhört dåligt upplagda och med usel tillgänglighet. Vi är flera stycken nu som under en veckas tid har letat efter namnen på 27 stycken parlamentariker som kommer att finnas med i parlamentets förlikningsgrupp och som ska förhandla med 27 stycken politiker (läs tjänstemän/lobbyister) från det Europeiska rådet. Förlikningskommittén ska alltså fungera som en överbryggning mellan Rådet och Parlamentet.

Filip ŠVÁB – Då: Third Secretary (information society, telecommunications, postal services, data protection) Nu: Snart på AT&T

Andra glada nyheter är att Filip ŠVÁB snart får ett nytt jobb! Grattis!

Filip var förut en del av Tjeckiens ordförandeskap-team där hans position var: ”Third Secretary (information society, telecommunications, postal services, data protection)” och ingick tidigare i Rådets förhandlingsteam om telekompaketet. Men om ungefär en månad lämnar Filip Bryssel och går till ett toppjobb på AT&T.

Jag citerar Monica Horten angående varför detta är minst sagt oroande och bekymrande:

”It is public knowledge that AT&T has exerted very high lobbying pressure on the EU institutions to insert amendments that will enable restrictions on Internet access. These amendments will signal the end of net neutrality, and permit AT&T to act in Europe in a way that it is not permitted to act in the US.”

Det borde finnas en plattform som bevakar relationer mellan politiker/tjänstemän och lobbygrupper. Jag har inget emot att människor blir headhuntade och får nya positioner, men när glappet minskar mellan dels; en politisk position som förhandlar om känsliga företeelser för telekombranschen och dels; en topposition inom IT&Telekombranschen… då ser jag stora problem. Jag vill verkligen veta hur utbrett det här är och hur klimatet är mellan lobbygrupper och politiker.

Liknar inte dessa företeelser liknande handlingar som man kan få fängelse för om man tar hjälp av insiderinformation då man spekulerar, säljer och köper aktier? Jag är inte ekonom, men jag ser både politiska och rättsliga problem i hur politiker och tjänstemän bemöter lobbyn.

Vi medborgare vill ju bara försäkra oss om att fundamentala fri- och rättigheter finns med i telekompaketet. Dessa fri- och rättigheter upprätthålls ju redan i de flesta demokratier, varför skulle telekommarknaden vara speciell i detta avseende?

Jag tror jag slutar mitt klagomål här. Föresten, ni har väl inte missat indect? It’s the grej!

ps. Jag ogillar begreppet ”sociala medier” som bara den och kommer under hösten att avsätta x arbetstimmar på att försöka komma ett nytt begrepp som är meningsfullt och har en positiv klang ds.

We Must Protect Net Neutrality in Europe! – Open letter to the European Parliament

The following letter has been signed by both the Julia group as well as We Rebuild:


Paris, September 16th 2009 – We Must Protect Net Neutrality1 in Europe! Organizations from all around Europe share their concern of seeing Net Neutrality being sacrificed during the conciliation procedure of the directives of the EU Telecoms Package. They sent this letter to the Members of the European Parliament, urging them to take decisive action in order to guarantee a free, open and innovative Internet, and to safeguard the fundamental freedoms of European citizens.

We Must Protect Net Neutrality in Europe!
Open letter to the European Parliament

Net neutrality has been an indispensable catalyst of competition, innovation, and fundamental freedoms in the digital environment. A neutral Internet ensures that users face no conditions limiting access to applications and services. Likewise, it rules out any discrimination against the source, destination or actual content of the information transmitted over the network.

Thanks to this principle, our society collectively built the Internet as we know it today. Except in some authoritarian regimes, everyone around the globe has access to the same Internet, and even the smallest entrepreneurs are on equal footing with the leading global enterprises. Moreover, Net neutrality stimulates the virtuous circle of a development model based on the growth of a common communication network that enables new uses and tools, as opposed to one relying on investments in filtering and controlling. Only under such conditions is Internet continuously improving our societies, enhancing freedom — including the freedom of expression and communication — and allowing for more efficient and creative markets.

However, Net neutrality is now under the threat of telecom operators and content industries that see business opportunities in discriminating, filtering or prioritizing information flowing through the network. All around Europe, these kind of discriminatory practices, detrimental to both consumers and innovation, are emerging. No court or regulator seems to have adequate tools to counter these behaviors and preserve the general interest. Some provisions introduced in the Telecoms Package could even encourage such practices.

We who have signed this open letter urge the European Parliament to protect the freedom to receive and distribute content, and to use services and applications without interference from private actors. We call on the Members of the Parliament to take decisive action during the ongoing negotiation of the Telecoms Package in order to guarantee a free, open and innovative Internet, and to safeguard the fundamental freedoms of European citizens.

We encourage European non-governmental organisations to sign this open letter to the members of the European Parliament. If you want to sign this open letter then go here and sign up. Your response and support would be much appreciated.

The Julia group is a non profit organisation from Sweden working for a free and open internet and We Rebuild is a decentralized cluster of net activists who have joined forces to collaborate on issues concerning access to a free internet without intrusive surveillance.

We Must Protect Net Neutrality in Europe! – Open Letter to the European Parliament
Call For Participation During the Conciliation of the Telecoms Package
Jeremie Zimmermann: Telecoms Package Innovation-Hostile



Sveriges framtidsvisioner inom IT – del 2

”The Economist Intelligence Unit’s third annual study into IT sector competitiveness (Resilience Amid Turmoil: Benchmarking IT Industry Competitiveness 2009) finds that the US remains the world’s most conducive environment for the development and growth of IT firms, despite a tougher business environment and the emergence of protectionist impulses. Canada and west European countries such as Finland, Sweden and the Netherlands are also prominent in the index top tier, owing to their robust IT infrastructure and strong support for technology R&D, among other factors. In emerging markets, large pools of skilled IT employees remain a signifcant advantage for China, India, Russia and other countries, but uneven progress in other areas, such as IT infrastructure, remains a drag on sector competitiveness.”

Om denna studie visar att Sverige är i toppskiktet av IT-utveckling, varför hör vi då fortfarande kraftiga klagomål från PTS, IT&Telekomföretagen och till och med Regeringens egna Globaliseringsråd om att Sverige inte har någon framtidsplan för IT-utveckling? Inte ens Fredrik Reinfeldt nämnde Internet i sitt senaste tal

Jag har redan kraftigt kritiserat en utredning i höst och denna utredning borde också få sig en rejäl omgång.

Resilience Amid Turmoil: Benchmarking IT Industry Competitiveness 2009

Vilka är då Business Software Alliance? BSA är en lobbygrupp för leverantörer av kommersiell programvara och etablerades 1988. För närvarande representerar BSA några av världens största aktörer inom softvarumarknaden. Deras huvudsakliga uppdrag går ut på att stoppa upphovsrättsliga brott och skydda sina medlemmar. BSA får sina inkomster från medlemskap som baserar sig på hur mycket medlemsföretagen tjänar in och genom olika brottsmål där de inblandade gör upp i ‘godo’.

Några av BSA’s medlemmar är Adobe Systems, Apple Inc., Autodesk, Avid Technology, Bentley Systems, Borland, CA, Inc., Cadence Design Systems, Cisco Systems, CNC Software/Mastercam, Corel Corporation, Dell, EMC Corporation, Entrust, Hewlett-Packard, IBM, Intel Corporation, Intuit, McAfee, Microsoft, Monotype Imaging, Network Associates, PTC, Quark, Quest Software, RSA Security, SAP, SolidWorks, Sybase, Symantec, Synopsys, The Mathworks och UGS PLM Solutions Inc.

Economist Intelligence Unit har alltså ”sponsrats” av BSA när de har tagit fram den här rapporten. Inget ont om the Economist såhär på förhand, men att spåra pengarna kan säga en hel del om rapport av den här klassen. Man kan också ifrågasätta hur man valt människor för de intervjuer som utgör själva rapporten. Vad sägs om dessa namn?

Jonathan Ball, partner, Norton Rose
Mark Bregman, chief technology offcer, Symantec
Egon Berghout, professor of business and IT, University of Groningen
Trip Chowdhry, analyst, Global Equities Research
Francis Cripps, president, Alphametrics
Doug Freedman, analyst, Broadpoint AmTech
Herbert Heitmann, chief communications offcer, SAP
Ken Juster, executive vice-president of law, policy and corporate strategy, Salesforce.com
AS Lakshminarayanan, vice-president and head of Europe, Tata Consultancy Services
Daniel Levy, general manager, African and Middle Eastern operations, Alvarion
Sean Murphy, partner, Norton Rose
Lin Sun, independent consultant on China’s IT and telecoms markets
Scott Taylor, legal counsel, Symantec

Vänta nu var inte Symantec en av medlemmarna i BSA? Varför intervjuar man två stycken personer från Symantec? Kolla även på vad de har för titlar, visst ”president” och ”chief technology officer” låter ju vettigt för syftet med denna undersökning, men hur är det med ”executive vice-president of law, policy and corporate strategy” och ”legal counsel”?

Min poäng är att här har man ju med intervjuobjekt som jobbar med IT-säkerhet och är medlemmar i en lobbygrupp. Kan det vara så att syftet med rapporten inte enbart är att undersöka ”IT-utveckling” eller ”IT-mognad” (som verkar vara de termer som branscherna föredrar)?

Studiens sex stycken nyckelområden som utgör undersökningen är:

”an ample supply of skilled workers; an innovation-friendly culture; world-class technology infrastructure; a robust legal regime that protects intellectual property; a stable, open, and competitive economy; and government leadership that strikes the right balance between promoting technology and allowing market forces to work.”

En öppen och konkurrenskraftig ekonomi som gynnar innovation och kultur, och som samtidigt tillgodoser de utvecklingsmålsättningar för infrasystem som behövs under kristider, behöver inte stå i motsats till ett öppet, decentraliserat och nätneutralt internet. Huruvida PTS och den svenska IT&Telekombranschen ser detta är oklart, men att BSA’s medlemmar inte ser detta börjar bli alltmer tydligt i och med hur lobbygrupper arbetar med att försöka ta kontroll över Internet.

Denna undersökning är sammanflätat med ett syfte som inte har någonting att göra med vare sig IT-utveckling eller IT-mognad.

Det finns exempel på hur företag som AT&T försöker att få mer att säga till om angående Internets öppenhet och frihet, i och med den snart pågående tredje behandlingen av ”telekompaketet”.

Telekompaketet utgörs av Tillträdesdirektivet, Auktorisationsdirektivet, Ramdirektivet, Direktivet om samhällsomfattande tjänster och Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation, och det är bara för vem som helst att ge sig in i t.ex. 2002/20/EG eller 2002/21/EG och kolla på de punkter som kallas 20.1.b.2 och 21.3.b och jämför skillnaderna mellan ”Council of European Union Common Position” och ”European Parliament Second Reading”. Här har det krypit in formuleringar som liknar det nyligen igenomröstade ”HADOPI2″ i Frankrike och som det svenska ordförandeskapet i EU med Åsa Torstensson i spetsen måste se upp med under hösten.

Vad händer om Europas parlamentariker stirrar sig blinda på de förslag som lobbygrupperna kommer med? Lobbyn tror att de säkrar en innovationsrik ekonomi genom att påverka Internets öppenhet och genom att sätta press på Internetleverantörer (som bara vill leverera bredband) som de omöjligt kan leva upp till i längden.

Att upprätta ett robust och rättslig regim som skyddar immaterialrätten, är en kraftig motsättning gentemot Internets icke-linjära utvecklingsmodell, innovation, öppenhet och användares fri- och rättigheter. Dessutom lägger man en står våt filt över flera basarliknande digitala marknader med stor utvecklingspotential och ännu oanade sammansättningsmöjligheter.

Jag är inte övertygad om att denna rapport är oberoende, jag är inte övertygad om att vi är ”tredje bäst” (Enligt Lakaniemi låg ju Sverige näst bäst till i världen i IT-mognad (!)), jag är inte övertygad om att alla nyckelområden i undersökningen får lika mycket utrymme och tilldelad intervjukompetens för att jag ska ta den här på allvar.

När media och journalister presenterar rapporter av olika slag ska man vara väldigt uppmärksam på hur artikeln är utformad, dess längd, djup och infallsvinklar. Om artikeln ser ut som ett rent ”copy-paste”-jobb kommer jag alltid försöka att ifrågasätta artikeln.

Sverige klättrar inte i IT-ranking

Jag ifrågasätter de två rapporterna som jag har läst under hösten och kritiserar dessutom hur man skriver om dessa rapporter i media.

Denna artikel är ett mycket typiskt exempel på en artikel som saknar det nödvändiga djupet, rejäl källkritik och kopplingar till den faktiska verkligheten. Med den faktiska verkligheten kanske jag inte tänker på mängden nedgrävda kablar eller mängden inkomster jämfört med andra länder i undersökningen; utan jag menar att man inte nämner någonting om vad de svenska IT&Telekomföretagen samt PTS anser om faktiska målsättningar och visioner. För det räcker inte att vara ”tredje bäst” i en undersökning; Sverige behöver tydliga och konkreta framtidsmål inom IT- och Telekomsektorn.

Hur ska Sverige bibehålla höga placeringar om vår Regering inte tar PTS och Telekombranschen på allvar? Hur ska infrasystem utvecklas och underhållas om Regeringen inte kommer med tydliga riktlinjer? Hur ska Internetleverantörer kunna leva upp till att bibehålla ett öppet och fritt Internet med så få regleringar som möjligt och med Internetnätneutralitet, när Regeringen inte kan, vill eller vågar ta de nödvändiga besluten för att en sektor med nära 100,000 anställda ska kunna se framåt? Ska man inte fråga internetanvändare om vad de anser om Sveriges IT-mognad?

Lägg märke till att jag inte kritiserar en journalist, utan en viss journalistpraxis och ett artikelformat som dyker upp alltför ofta när journalister objektivt försöker beskriva ett specifikt pressmaterial. Om ni skulle hitta information om andra utredningar av detta slag så tipsa mig gärna.

Juliagruppen

Föresten nu har Juliagruppens nya hemsida kommit upp, titta gärna förbi och kolla vår kalender. Vi ses kanske i höst!

Sverige klättrar i IT-rankning

Telekompaketet och medborgarrörelsen i Europa
Internet vill vara neutralt

Telekompaketet – Förberedelser inför det sista slaget

Den 7:e september anordnade den Gröna Gruppen tillsammans med Piratpartiet ett seminarium i Bryssel om telekompaketets tredje behandling, där bland andra Magnus Eriksson, (Juliagruppen), Jérémie Zimmermann (La Quadrature du Net) och Paolo Brini (Movimento ScambioEtico) deltog i en panel. Nu diskuterades en hel del ämnen som relaterar sig till nätneutralitet och teknik, men det gavs inga möjligheter att i detalj gå in på telekompaketet och vilken status det har just nu inom Europaparlamentet.

Magnus Eriksson presenterades på följande vis:

”Junior Researcher at the Interactive Institute (www.tii.se), representing the the leading Swedish internet intellectuals network Julia Group (www.juliagruppen.se)
”Mere conduit is not only a prerequisite for the Internet as we know it today but also for allowing the growth of new hybrids of artworks and networks.””


Det råder fortfarande oklarheter kring vad som kommer stå i de dokument som Rådet arbetar med, dessutom lyser insikterna och transparensen in i processer kopplade till nätneutraliteten med sin frånvaro. Vad kommer att bli det alla måste diskutera när väl förlikningskommittén formas? Uppgifter om detta lös med sin frånvaro under seminariet.

Redan nu pågår det förberedelser inom Europaparlamentets olika institutioner inför telekompaketets tredje behandling. När, var och hur telekompaketet kommer ta form eller diskuteras är en pågående ”het potatis” i maktens korridorer och vi kan bara hoppas att processen kommer att presenteras genom en officiell kommuniké från Rådets sida. Det kan bli så att processen inleds först i mitten av oktober, vilket i längden innebär att en slutgiltig överenskommelse kan komma i slutet av november eller till och med så sent som i december. Om paketet inte är ”klart” tills dess riskerar det att bli en börda för Spanien, som kommer att ta över Europeiska Unionens ordförandeskap efter Sverige efter årsskiftet.

Dokumenten kanske finns någonstans i Bryssel, eller liggandes på lobbyisters bord någonstans i Europa, men just nu verkar Rådet rikta in sig på själva processen under förhandlingarna. Förhandlingarna sker mellan de 27 medlemsländerna och mellan 27 medlemmar i Europaparlamentet. representanter från medlemsländerna har ”informellt” möte, dvs. ett möte där man kan diskutera saker fritt och öppet utan att behöva bekymra sig över att bestämma något… Är detta inte en form av ”kontorsklustrande” där politiker som räds för konflikter ändå kan uttala sig utan att behöva lägga sin röst?

Tillägg 138 verkar vara den enda kontroversiella punkten i paketet och det är många som tror att ett betydande antal parlamentariker önskar att frågan uppehöll sig vid denna aspekt. Detta är något som vi nätaktivister vill ändra på genom att förespråka och informera om nätneutralitet och öppenhetsbegreppet på olika sätt. Om vi kan få upp kampanjer och informationsflöden som får parlamentarikerna att tala om nätneutralitet på luncherna och i maktens korridorer, då kommer vi kunna i större utsträckning kunna visa och övertyga varför värnet om dessa värden och begrepp är så viktigt. När väl frågan kommer upp på agendan, då kan vi tillsammans försöka informera om de krångliga detaljer och möjliga konsekvenser som ryms under det paraplybegrepp som nätneutralitet ändå är.

En kampanj och samlad informering om nätneutralitet är mycket enklare att förstå, mycket enklare att sprida, mycket lättare att få genomslag både ur ett myndighets- och marknadskommunikationsmässigt perspektiv. Vi vill utbilda parlamentarikerna, vi vill få dom att se möjliga innovationshämmande möjligheter, vi vill visa på internets oreglerade historiska utveckling och vi vill få dom att prata om värnet om fri- och rättigheter som något som de inte vill ge upp för den innehållsindustri och de operatörer som vill ta kontrollen över internet och begrepp som nätneutralitet och ”mere conduit”.

Catherine Trautmann föreslog under ett möte förra onsdagen att flytta debatten framåt och att nytt folk kommer på plats för att börja arbeta med nätneutralitet. Pilar Del Castillo talade om Rådets obefintliga kommunikation och om hur snack utan verkstad medfört så lite för europeiska medborgare. I dagsläget vet vi inte hur proceduren kommer att fortlöpa, då möjligheterna till att lägga fram tillägg var kraftigt begränsat under telekompaketets andra behandling, finns det nu inga liknande begränsningar.

Detta innebär i teorin att vi som engagerar oss i detta kan skriva vårt eget förslag. Det att skriva är någonting positivt som är kan få större konsekvenser och som mottas på ett bättre sätt att parlamentariker. Om detta realiseras så kommer det att framkomma ungefär vilka som driver det framåt, hur man kan hjälpa till, hur det fungerar och ungefär vad det förväntade resultatet kan tänkas att bli. Rent hypotetiskt skulle vi tillsammans kunna skriva om de punkter som berör nätneutralitet, ”mere conduit”, nätets innovativa struktur och öppenhet.

Det är någonting som annars horder av lobbyister sitter och gör under betald arbetstid. Det är alltså inte parlamentarikterna som sitter och fixar och trixar med dessa tillägg och juridiska processer för de som trodde något annat.

Men vilka frågor kommer att finnas på agendan under förlikningskommitténs pågående arbete samt under den lagmässiga procedur som följer? Om 138:an implementeras så kommer förhandlare att argumentera för att det är lämpligt att rätta till dokumenten som tillkommer. Medlemsstaterna kan komma att förhandla sig till en sådan position att de föredrar den generella positionen och möjligtvis återigen omfamna den kompromiss som man enades om i Parlamentet tidigare i år under den första behandlingen av telekompaketet.

Här hittar ni Telecomix News Agencys live-feed som sändes via bambuser direkt inifrån seminariet om telekompaketets tredje behandling tidigare i veckan. Denna sändning från hade inte varit möjlig utan Intensifier som fanns på plats. Telecomix feed används just nu också av den Gröna Gruppen som ”backupmaterial”, på grund av att Greens inte fick med den första timman på grund av ”tekniskt strul”.  Telecomix / We Rebuild lyckades i alla fall att dokumentera hela seminariet, som nu sprids på twitter och bland parlamentariker. Ni får ha överseende med att ljudet är dåligt ibland, men det var på grund av uppkopplingen på plats. Den första sändningen sågs av cirka 430 användare när den pågick och den andra sändningen sågs av cirka 310 användare under pågående seminarium. Ni får gärna sprida länken via twitter, facebook eller liknande.

Telecom package: All Sides Poised For The Final Battles

Den nätpolitiska hösten

Förra veckans seminarium i serien ”Nät och samtal anordnat av Juliagruppen, inledde den ack så vackra hösten, vars färgsprakande lyster kommer att bli en perfekt bakgrund när vi tillsammans ska säkra de kritiska punkterna i den kommande uppdateringen av lagar för telekommarknaden.

Seminariet ämnade att inleda fruktbara samtal om internets utveckling samt framtid och att under hösten på allvar gemensamt börja tänka innovativt samt visionärt kring hur vi vill ha internet. Ett öppet, decentraliserat och användardrivet internet är ett måste om vi ska kunna främja dess potential som demokratiskt verktyg.

Jag kan inte nog betona hur viktiga dessa fundamentala värden är för en fortsatt utveckling av interkommunikation och demokrati i världen. Varje avvikelse som underminerar nätets öppenhet, rätten till anonymitet eller dess sprängkraft som politiskt verktyg, ska mötas med konstruktiv kritik och stor skepsis.

Främjandet av medborgerlig interkommunikation utgör en del av den konstitution av staten, det band mellan människor och stat, vars grundläggande överenskommelse fortfarande innehåller ett frö till en politics proper, där medborgaren verkligen har en politisk röst.

Det blir allt mer tydligt att innehållsindustrin och operatörerna kommer att braka samman i fler långtgående konflikter framöver. Stämningar, avstängningar och aktioner på telekommarknaden kan liknas närmast vid krig om den så klyschigt kallade ”digitala marknaden” och kan beskrivas i nästan militärstrategiska termer.

Vi står inför en utveckling som hotar innovation och demokratiska lösningar. Några av de infrastrukturella system som vi utvecklar i västvärlden, används av länder i Afrika, Mellanöstern och Asien för att blockera användare och att hämma utvecklingen av internet på ett globalt plan. Det är i relation till detta som jag tycker att de större aktörerna på marknaden borde sätta sig ned och ta en funderare kring varför de hämmar marknader som de själva gynnas av i långtgående perspektiv. De borde också tänka på sina aktioner som att de häftar fast vid deras varumärken och kommer att slå tillbaka mot dom förr eller senare.

Det är hur internet ser ut och fungerar i västvärlden som kommer att avgöra hur nätet kommer att bli i resten av världen. Blir det fel nu när internet börjar regleras sönder, kommer det inte att bli bättre någon annanstans, såtillvida inte andra länder lyckas öka innovationen och öppna upp nätet mer än i västvärlden.

Nationer borde lägga mer pengar på att hjälpa andra världsdelar med infrastrukturella lösningar. Men istället lägger nationer pengar på helt andra saker som kan relatera till vapenexport eller andra mer tvivelaktiga ekonomiska utbyten. Man skulle kunna fundera en stund på hur många miljarder dollar som USA skulle kunna lägga på att ta fram lättkopierade infrastrukturlösningar för Afrika, Mellanöstern eller Asien, istället för att lägga dessa värden på vapenskrammel och upprätthållandet av sin krigsekonomi.

Sydamerika är ett annat exempel på hur utbyggnaden av internet möter andra problem men också nya möjligheter. Stora avstånd kräver att mindre städer kanske måste ta fram meshnets, där man via ny teknologi upprätthåller sin egen infrastruktur och som sedan kopplas ihop genom att länka samman en eller flera huvuduppkopplingar som i ett stort rhizomskt nät. På detta sätt skulle man kunna tänka sig att medborgare är operatörerna.

Istället satsar företag i västvärlden sina investeringar på teknologier som gör att suveräna nationer har access till kill switches för internet, mobiltelefoni och det vanliga markbundna telenätet.

Nätaktivismen och dess politiska vänner bör tala sig varma för dessa lösningar som gör att människor världen över upprätthåller sin egen infrastruktur och möjligheter till interkommunikation mellan sig själva eller med resten av vår omvärld. Detta om något är ju en nödvändighet om vi i framtiden ska ha ett nätneutralt internet.

Jag förstår verkligen inte hur telekomföretagen kan gå in och investera i icke-demokratiska länder. Är deras it-system så älskvärda att de mest fundamentala värdena inte betyder någonting för dom som tar besluten till dessa investeringar? Det borde finnas ”addons” i browsers som talar om för användare när man surfar till företag som investerar i lösningar som hämmar nätets öppenhet och decentralisering.

Om IT&Telekomföretagen levererar teknologi till länder och hävdar att de inte ska lägga sig i vad kunden ska använda denna teknologi till, ja då tycker jag att de inte ska bry sig om vad som skickas mellan användare på ett öppet och decentraliserat nät. Än så länge tror jag att operatörerna är med på noterna och förstår internet mycket bättre än innehållsindustrin, men båda ”storheterna” dras med sina respektive problem och syn på framtiden.

Det är utifrån de stora värdena som värnet om anonymiteten, internet som en rättighet på samma nivå som el, vatten eller tak över huvudet, demokrati och decentralisering som vi kan närma varandra och ”transcendera” den bakåtsträvande och i flera avseenden förlegade vänster-högerskalan.

För varje grind med tillhörande grindvakt som uppstår, kommer internets decentraliserade struktur kringgå alla dessa hinder, bygga nya grindar och hoppa över stängslet på andra sätt. I värsta fall kommer det sannolikt skapas andra subnät eller toppnät, som på olika sätt nyttjar befintlig infrastruktur eller drivs med annan teknologi. Internet kommer alltid att tillhandahålla nycklar för de lås som hämmar utvecklingen av grundläggande demokratiska värden.


Om IT&Telekomföretagen samt politiker missar poängerna med ett fortsatt öppet, nätneutralt och oreglerat internet, så är det på tiden att vi inleder mer långtgående samtal där vi gemensamt sätter upp taktiker och strategier för värnet av internet. Detta är inte en integritetsdebatt – detta är en internedebatt. Punkt.

Jag ser gärna samarbeten och regelbundna samtal med PTS, representanter från Regeringen (oberoende av vilka som sitter vid makten) och mellan nätpolitiskt aktiva och partibundna politiker. Det är av högsta prioritet att vi inte bara slutar nu och ser hur internets framtid och utformning lagstiftas bort under hösten. Vi har en liten möjlighet att påverka telekompaketet till det bättre så varför tar vi nu inte chansen och försöker lösa det här gemensamt under Sveriges ordförandeskap i EU?

En fågel kvittrade i mitt öra att i dagsläget underbygger telekompaketet 3-strikes (HADOPI), ”ACTA”, internetblockering av p2p och censur. Detta är mycket farligt för det öppnar upp möjligheter för nationer, telekomoperatörer och innehållsindustrin att genomskjuta medborgares interkommunikation. Detta faktum kommer alltså att vara systemhämmande och vi kommer inte kunna göra mycket åt det när lagstiftningen är på plats.

Vi har ett mycket litet fönster där vi kan agera – om vi inte får till telekompaketet som gör att Sverige framstår som ett föredöme både för demokratin och telekommarknaden, kommer vi ångra oss en lång tid framöver.

Av detta framgår det att vi måste lägga in en högre växel på att informera om telekompaketet, jämföra skrivningar, hålla koll på samtal bakom låsta dörrar och gemensamt lägga tid på telekompaketet. Om vi kan påverka utformningen av telekompaketet kommer det även att påverka ACTA, HADOPI etc.

Ingenting rör sig innan telekompaketet är på plats.

Det är upp till oss att värna om mere conduit; Det vill säga det att operatörer inte ska hållas ansvariga för vilka paket som skickas var och mellan vilka. Detta gäller ju även vad som skickas mellan användare.

Det är även upp till oss att bidra med lösningar och verktyg till människor så de kan kringgå övervakningssystem. Nätaktivister kommer att fortsätta att bidra med kunskap och lösningar om människor från andra delar av världen rapporterar tillbaka till oss och ropar på hjälp. Politiker som så gärna talar sig varma för fri- och rättigheter bör ta stor lärdom av hur internet aktivt arbetar för att främja de ideal och positiva värden som finns i själva begreppet demokrati.

Alla dessa nämnda företeelser tycks vara flera olika separata ämnen till viss del, men alla ingår de i de sammansättningar som uppstår och försvinner i de ständigt pågående flöden som präglar internets rhizomatiska interorganism.

Man löser inga problem genom att endast prata om det – man måste omvandla ord till handlingar av olika slag. Om det är att tyda ”eu-speak”, ringa en politiker eller sätta upp tekniska lösningar och etablera interkommunikation, spelar ingen roll. All hjälp är välkommen och samtidigt så nödvändig för att förändra.

Erik Josefsson planerar t.ex. ett seminarium om telekompaketet den 7:e september och följande har bjudits in till panelen:

- Jeffrey Lawrence, Intel Corporation
- Andriani Ferti, Clifford Chance LLP
- Paolo Brini, www.scambioetico.org
- Francisco Mingorance, BSA
- Julia Group Representative, www.juliagruppen.se

Detta är ett av många seminarier som kommer under hösten och det är viktigt med bra uppslutning kring dessa för att vi ska kunna göra någon skillnad. Om ni skulle ha funderingar eller tankar angående sätt att hjälpa till eller frågor kring nätverkande så är det bara att höra av er i kommentarerna.

För er som kanske surfar förbi den här bloggen för första gången kan jag tipsa er om att kolla denna guide: Så håller du koll på våra EU-parlamentariker på internet.

Sveriges framtidsvisioner inom IT

Idag publicerades en artikel på DN.se om det svenska IT-klimatet under den pågående finanskrisen. I ”IT-mogna Sverige har en fördel i krisen” kan vi läsa om hur man i finanskrisens spår ser att länder med hög ”IT-mognad” har en del fördelar jämfört de länder som inte har en lika bra IT-utveckling. Ilkka Lakaniemi åker världen runt och träffar regeringar, tankesmedjor etc och ansvarar för ”Global Political Dialogue and Initiatives”, som ämnar att ”berätta vad just det landet han besöker behöver göra för att öka it-mognaden och därigenom förbättra den ekonomiska situationen i landet.”

IT-mognaden i Sverige

Lakaniemi har träffat Leif Zetterberg, statssekreterare på Näringsdepartementet och har undersökt IT-mogenheten i Sverige:

”I Sverige finns bra infrastruktur på plats, konsumenterna använder nya tjänster och är väl utbildade. Svenskar är inte rädda för att använda ny teknik. Det i sin tur ger ekonomiska fördelar för landet, säger Ilkka Lakaniemi.”

Enligt Lakaniemi ligger Sverige näst bäst till i världen i IT-mognad. Det framgår inte av artikeln dock hur Näringsdepartementet ser på punkterna som Lakaniemi kommer fram till och jag vet att många människor i dagsläget vill ha bekräftelser från Näringsdepartementet om utvecklingsplanerna för nästa kommande 10-årsperiod. Vidare står det att läsa i artikeln att:

30 olika parametrar har jämförts. Bland annat har hänsyn tagits till mobilsamtal, utbildning, hur mycket konsumenter eller företag använder it i de olika länderna. De har även tittat på hur stater och regeringar arbetar för att främja it-mognaden. Enligt den senaste mätningen toppar USA listan. Sverige kommer som god två.”

Följande information har hämtats från ”Connectivity Scorecard” och ”Broadband Impact Study” som Lakaniemi tillsammans med Len Waverman från London Business School har tagit fram.

Strong Business and Consumer Connectivity Reinforce Sweden’s High Ranking

Sweden takes second place on the 2009 Connectivity Scorecard thanks to a consistent performance across all metrics.  Consumer infrastructure is highlighted by strong broadband penetration and the solid deployment of next-generation networks.  Sweden is a leader in European FTTP installation.  Low SMS and voice minutes usage drag down Sweden’s consumer usage scores to a degree, but this is balanced out by prolific internet usage amongst the general population.

Sweden’s percentage of ICT specialist jobs is higher than any other country in the survey.  This is related to the country’s well-educated population.  Lower scores are achieved in the areas of corporate revenue derived from data versus voice and business usage of mobile messaging.  The nation’s E-Government ranking also falls closer to average than might be expected.  Sweden is primed to take full economic advantage of its sophisticated ICT sector.

Jag har laddat hem det PDF-dokument med detaljerad information som finns att hämta på sidan med Sveriges connectivity scorecard och ska försöka gå igenom det punkt för punkt. Men först ska jag skriva någonting om de parametrar som undersökningen grundar sig på.

Parametrar

”En parameter är en storhet som betraktas som konstant i en viss situation men som kan anta andra värden i andra situationer. Parametrar används i matematiska formler, i parametriserade konstruktionsbeskrivningar, i inställbara apparater med mera. Ofta kan man välja lämpliga värden på parametrarna och anpassar därmed formeln, beskrivningen, apparaten … för en viss användning.

Om en storhet ska klassas som parameter eller variabel beror ofta av sammanhanget.”

Låt mig nu utveckla en del tankar jag har om undersökningens parametrar. Man behöver inte nysta speciellt mycket för att inse hur mycket man skulle kunna ifrågasätta.

Jag undrar vilken ”hänsyn” som har tagits i undersökningen i relation till mobilsamtal och utbildning, för dessa värden är väl en del av elektronisk kommunikation och användande, men är inte automatiskt en del av internetinfrastruktur eller Sveriges IT-mognad såtillvida dessa inte har definierats som så. Jag ser inte att ett samtal från en mobiltelefon är ”IT” utan jag ville ha med andra protokoll och sätt att kommunicera med elektronisk kommunikation för detta ska anses hamna under kategorin ”IT-mognad”. Jag ser en stark glidning här mellan vad som är telefoni och vad som är IT. Parametrarna är alltså bara i fråga om dessa initiala definitionsanalyserna väldigt odefinierade och saknar avgränsning. Man skulle till och med kunna argumentera för att telefoni missar ”IT-mognad” som kategori, om inte en bredare definition av detta har angivits någonstans i undersökningen.

Hur kan man mäta företagens användning av Internet? Och vad händer med parametrarna när vi inte längre kan skilja på ”företag” och ”konsumenter” på samma sätt som förut? Och det bästa måste nog ändå vara:

”De har även tittat på hur stater och regeringar arbetar för att främja it-mognaden. Enligt den senaste mätningen toppar USA listan. Sverige kommer som god två.”

Jag är mycket skeptisk till detta. Näringsdepartementet har just nu det så kallade ”telekompaketet” på sitt bord och det är av största vikt att vi tillsammans ser till att vi får till det med bra punkter inför tredjebehandlingen. Nätpolitiken efterlyser transparens och öppenhet i fråga om Regeringens kommande arbete och IT&Telekomföretagen har ju sedan tidigare försökt att få Regeringen att arbeta fram målsättningar och framtidsvisioner, men utan att lyckas. Vi har bara under de senaste dagarna sett flertalet artiklar där det bland annat har gått att läsa:

”Regeringen måste ta fram en nationell it-strategi och en långsiktig plan för it-infrastrukturen. Det kravet ställer nu allt fler tunga aktörer i It-Sverige, bland dem Post- och telestyrelsen, Globaliseringsrådet och IT & Telekomföretagen.”

Jag vill även påminna er om att även en rad framträdande nätaktivister anser detta, så pass mycket så att aktörer, grupper och kluster inom nätpolitiken nu konkret börjar tala om att närma sig dessa PTS och IT&Telekomföretagen och initiera en ständigt pågående konversation, om internet och dess framtid.

Jag ifrågasätter också värdet i att en anställd av Nokia Siemens Networks och någon på London Business School har tagit fram den här utredningen. Vi går vidare genom utredning och kommer till anmärkningar om Sveriges IT-mognad:

”Consistency  is  the hallmark of Sweden’s performance on  the 2009 Connectivity Scorecard, as it was on the 2008 Connectivity Scorecard.”

”Consistency” för mig låter väldigt statiskt och passivt, var finns den dynamiska framåtriktadheten och viljan att utvecklas snarare än att upprätthålla varaktighet inom IT-utvecklingen?

”There are no areas of weakness for Sweden, and in many respects, Sweden has the most balanced and best-rounded performance on any country on the Scorecard.”

Ja, ni läste rätt, Sverige anses inte ha några svagheter och i många avseenden ses Sverige som ett av de mest välbalanserade länderna i fråga om ”performance”. Återigen konstaterar jag att det handlar om att Sverige är ett av de mest ”balanserade” länderna och inte om hur vi har bäst framtidsvisioner.

”Broadband penetration is high, and Sweden has been leading the way in Europe in  terms of deployment of Next-Generation Access networks, although most of this  deployment is of public networks rather than on a fully commercial basis. Sweden scores on most measures are generally closer to the top than the bottom. The  “consumer  usage” sub-category is the sub-category in which Sweden is weakest, as SMS usage and total voice minutes used are areas where Sweden does not score as  highly as it tends to on other measures. Sweden scores very highly on Internet usage and Internet banking usage.”

Visst, Sverige har en rätt bra utbyggnad av bredbandsstruktur, men det finns ju mycket kvar att göra. Jämfört med andra infrasystem så går det alltid att uppgradera och satsa på ny IT-infrastruktur om denna är tillgänglig och telekomsektorn + stat anser det vara viktigt att vilja satsa på det. IT&Telekomföretagen har tydligt annonserat vad de anser; ”IT-mognad” har indentifierats som en egenskap eller egenvärde under en pågående finansiell kris och då har ”IT-utveckling” eller en satsning på utbyggnad av nätinfrastruktur en ännu mer positiv påverkan på Sveriges ekonomi.

Och varför gör Lakaniemi en åtskillnad mellan ”public networks” och ”commercial basis”? Utbyggnaden av publika infrasystem är minst lika viktig som utbyggnaden av kommersiella. Varför ens göra en åtskillnad? Hur uppstod denna hierarki mellan det publika och det kommersiella? Undersökningen förhåller sig till gamla värderingar, mönster, strukturer, begrepp och sätt att se på internet. Internet är under ständigt pågående utveckling utan absolut slutmål eller givna ramar – öppenheten och dess oreglerade sidor måste få fortsatt utrymme under de kommande åren.

Sen när blev ‘det-att-skicka-sms’ en del av ”IT-mognad”? Elektronisk kommunikation är det ju frågan om, men detta är ännu en indikation som medför att jag vill se mer tydliga definitioner för vad som anses med mobiltelefoni etc. Att skicka sms kan ju falla utanför kategorin ”IT”, men när vi dessutom skickar mms, bambusrar, eller chattar med våra mobiltelefoner så blir det genast mer svårdefinierbart och mer angeläget om att sätta upp snävare definitioner. Men samtidigt är detta svårt för vi ser gång på gång hur det post-digitala gör upp med gamla begrepp etc, vilka ändå behövs för att vi ska veta vad vi undersöker överhuvudtaget. Detta är en problematik som utredningar får börja ta hänsyn till.

”Sweden’s performance is even stronger on business measures where it has the highest proportion of individuals employed in ICT specialist skill occupations. Two measures on which Sweden does not score particularly highly are in the ratio of corporate data revenue to voice revenue, which is somewhat surprising, and on a measure of B2B mobile messaging usage. However these are anomalies  in an otherwise very strong performance.”

Vad innebär ”anomalier” i en annars stark ”performance”? Vad är egentligen normalt när det gäller IT-mognad? Och varför är just det här avvikande för Sverige? Jag tycker det är problematiskt att man jämför den svenska IT-sektorn med den tyska eller den franska. Jag vet inte vad ”data revenue” eller ”voice revenue” innebär begreppsligt, men om undersökningens resultat beskrivs som ”somewhat surprising” så antar jag att jag måste kolla på det framöver.

”Although Sweden scores quite well on the government sub-categories it gets a surprisingly modest rating from the Brookings Institution on “e-government.””

Jag kan hålla med om detta resonemang kring ”e-government” om det handlar om ”the use of information and communication technology to provide and improve government services, transactions and interactions with citizens, businesses, and other arms of government.”

Genomskinligheten och utbytet mellan nätanvändare och stat – samt mellan nätanvändare och myndigheter – får anses vara rätt mediokert med tanke på en del nätpolitiska visioner som finns för hur öppenheten, demokratiska verktyg och samtalen mellan olika institutioner och grupper skulle kunna förbättras.

”We have repeatedly stressed the fact that the Connectivity Scorecard is designed to provide a comparison of how countries rank in relation to each other at a given
point in time. As with other indices of relative rankings, it is hard to interpret absolute scores and it is hard to make comparisons of absolute scores over time.”

Jag håller med om att det är svårt att tolka värdena som dras från denna undersökning, men så är det med alla kvantitativt-kvalitativa projekt och rapporter. Så vad ger det här för värde för Sverige annat än PR eller en falsk förhoppning om att vi kanske är  ”näst bäst” jämfört med andra länder?

”In addition, we substantially expanded and revamped the information base for the current version of the Scorecard and we also expanded greatly the  list of
countries that we included for consideration in 2009. These factors mean that it is not possible to generate very direct comparisons between absolute scores over time and to easily interpret these as “improvements” or “deteriorations.””

”There is little overall change in the picture for Sweden  that we obtained  in 2008.  The country is moderately to very strong on virtually all the sub-categories.
However,  it  is noteworthy that Sweden scores significantly more highly on the business usage measures in the current Scorecard than it did last year.  This appears mostly to be driven by the fact that there are more business usage metrics in this year’s Scorecard than  last, and that they are drawn from different data sources. These appear to portray an impression of greater strength than was obtained last year.”

Ok, jag förstår att det är svårt att förbättra resultaten över ett års tid utan konkreta och tydliga framtidspunkter från Regeringen, men jag frågar mig varför man anmärker på att företagen har förbättrat sina poäng sedan förra året, när man i samma stycke skriver att man har ändrat på parametrarna och de metriska detaljerna sedan förra årets undersökning och att man dessutom har hämtat data från andra källor. Så har det alltså skett en förbättring eller är detta bara ett sken av att man har behandlat data på ett annorlunda sätt? Är det inte väldigt lätt att då sluta sig till att det faktiskt har blivit bättre resultat även fast det kanske inte är fallet i praktiken? Nätaktivismen kommer framöver intressera sig allt mer för data, databehandling och dataprocesser under hösten tror jag. Vi behöver fler verktyg och plattformar för hur vi kan tolka data, ta fram bättre modeller samt arbeta fram informationsunderlag för hur man som nätanvändare ska förhålla sig till olika former av data och texter. Vi behöver en pågående utveckling av nätliteracitet och datatolkning.

”Sweden is seen as a leading high-tech economy, and it is the best-rounded performer of any country on the Scorecard. It  is hard to develop concrete policy
implications for Sweden, given that there are no obvious weaknesses in Sweden’s performance, at  least  on the broadband deployment and  ICT  usage measures that tend to dominate policy discussions.”

Sverige har problem. Sverige har inga konkreta framtidsvisioner för att fortsätta vara ekonomiskt världsledande i högteknologiskt avseende, och det är inte alls speciellt svårt att komma på en rad möjliga utvecklingspunkter inför framtiden som har och göra med nätets fortsatta öppenhet, oreglering, nätneutralitet, infrasystemutveckling, operatörriktlinjer samt starkare utbyte och gehör mot en IT&Telekommarknad som skriker efter ett sådant behov.

Vilka lyssnar vi på? Lyssnar vi på en IT-sektor med +90k människor, vårt IT-råd och Globaliseringsrådet, eller litar vi på Lakaniemi från Nokia Siemens Networks, ett företag som har kopplingar till censuren av det iranska nätet på sin meritlista.

Jag kan inte nog understryka hur viktigt och oerhört kul det vore om representater från Näringsdepartementet skulle dyka upp på seminariet ”Nät och samtal” på onsdag klockan 13:00 på Tekniska Museet i Stockholm. Tillsammans skulle vi under trevliga former kunna diskutera det här mer ingående från många möjliga perspektiv.

Additionally, the latest data on deployments of Fibre-to-the-Premises (FTTP) broadband networks (which are now part of  the Scorecard) show that Sweden is one of Europe’s leading performers in measures of broadband that utilises fibre (or part-fibre) loops.”

Sverige kan mycket väl bli bättre på fiberoptik, men undersökningen säger ingenting om hur Sverige kan bli bättre inom detta område. Vi behöver få veta hur IT&Telekom-sektorn anser om detta ur ett infrastrukturperspektiv. Jag anser att några av de viktigaste värdena, både ur demokratisk och ekonomisk synvinkel, är satsningar på högre bandbredd och utökad internettillgänglighet.

”Like its neighbour, Finland, Sweden has a liberalised telecommunications market, and the best advice for Sweden might be to keep doing “more of the same.”  Like Finland, the country benefits from having an  international-leaning, well-educated population, and relatively few social disparities, which also give it an advantage in ensuring a uniformly high level of ICT penetration.”

Jag håller delvis med om denna analys ovan, men vi behöver mer mål och uttalade punkter om hur vi bibehåller en bra marknad för IT&Telekomföretagen, samtidigt som vi fortsätter att komma på initiativ och verktyg för hur vi kan skapa fler internationella samarbeten, utbilda människor i ”internet literacy”, informera föräldrar om hur internet fungerar, samt utveckla ett bra klimat för ‘filokommunikation’ i kontrast till det gamla begreppet av ”telekommunikation” från Gr ”fjärran”, dvs. en uppdaterad utgångspunkt som skiljer sig från den gamla syn på långväga kommunikation som uppstår mellan ”ändpunkter” (från Gr. Telos), till att tala om en mer ‘nära’, dynamisk samt decentraliserad form av kommunikation och användande. Vi behöver uppdatera beskrivningen av internet samt dess användningsområden och möjligheter.

”As with other European countries, Sweden has more or less fully liberalised telecommunications sector. The regulator (PTS) has however been aggressive in its regulation of the incumbent telecom operator, Telia. On 18thMarch, 2008, the Swedish government approved a bill calling for the “functional separation” of Telia on lines similar to  those used in the United Kingdom for BT Group.  These measures seem somewhat surprising in light of the state of the Swedish telecommunications market.”

Nätaktivismen behöver intressera sig för hur vi i samarbete med PTS kan ta fram verktyg och lösningar för hur den vanliga nätanvändaren kan kolla om operatören levererar rätt hastighet hem i linan, men också om de levererar ett ”rent” nät, utan blockering av portar osv. Här ser jag stora utvecklingsmöjligheter.

”An unusual feature of Sweden, unusual at least for Europe and North America, is the relatively high penetration of fibre broadband achieved through municipalities and  townships providing broadband service. This  is  likely to become an increasingly accepted model especially as governments seek to stimulate recession-hit economies through productive public spending programmes.”

Staten skulle kunna fortsätta att lägga ut mindre high-tech till de delar av den svenska glesbygden som ännu inte har en befintlig nätinfrastruktur, samtidigt som man fortsätter att satsa på stadsnäten med 100/100 linor och dessutom har konkreta mål som möjjliggör för IT&Telekomföretagen att våga satsa mer på fiber och utbyggnad av ett decentraliserat nät. Vi behöver fler utredningar om hur regeringar och myndigheter kan stimulera demokratiskt deltagande och postdigitala ekonomier.

”The findings from the Connectivity Scorecard are backed up amply by other evidence on the state of the “innovation economy” in Sweden. ICT investment as
a share of total investment is higher in Sweden than in all OECD member countries barring the US.  Sweden is one of the leading investors in knowledge in the OECD, along with the US and Finland.”

”Innovationsekonomi” var ett nytt begrepp för mig, vad innebär det och hur kan jag främja detta? Jag tror att vi skulle få se ännu mer investeringar inom IT&Telekomsektorn om bara Regeringen kom med klara och tydliga råd och visioner för de kommande 5-10 åren, och det mycket snabbt.

”Sweden would thus appear to be one of the best-placed countries to utilise ICT to its fullest potential. The country does not have the demographic and educational challenges that larger countries face, and already has a significant head-start.”

Återigen, vi behöver bli bättre även här, inte bara upprätthålla en bra nivå. Men även Sverige har väl en del utmaningar både med tanke på demografin och utbildningssystemet? Varför leva på vårat så kallade ”försprång” när vi skulle kunna sätta upp tydligare regler för Sveriges kommande utveckling av infrasystem, utbildningar, ekonomin samt många andra områden?

Det vore kul om fler kunde analysera och göra en bedömning angående dessa parametrar, undersökningen samt framtidsvisioner för det öppna och fria nätet. Om ni skriver något om det och hinner kasta ett öga på undersökningen till på onsdag, så länka gärna era funderingar hit. Meddela mig gärna också om ni kommer på seminariet så kan vi samtala mer och skriva ner en massa konkreta punkter och tänka framåt.

Juliagruppen
Sverige behöver en IT-politik
Jag har inte satt ned foten
De goda exemplen räddar IT-politiken
It-mogna Sverige har fördel i krisen

Connectivity Scoreboard 2009: Sweden
Strong Business and Consumer Connectivity Reinforce Sweden’s High Ranking

Nets and Conversations – August 19th, Stockholm, Sweden

The Julia Group (”Juliagruppen”) has presented the panel participants for the forthcoming seminar Nets and Conversations (”Nät och Samtal”) on Aug 19th at 13:00-19:00 CET, in Stockholm, Sweden. The seminar will be held at the National Museum of Science and Technology and it is a public seminar where participants are going to discuss, share thoughts and to picture a future about an open internet with its various challenges.

This seminar – unlike other recent seminars with similar subject matter – will aim at emphazising a user-driven, open and decentralized development and to create a community for the advancement of such an expansion. The Julia Group would appreciate if this initiative could spawn further conversations between different fields in research and academia, as this will be needed not only to advance the expansion of the ‘swedish’ net infrastructure, but also to develop ideas and tools in order for us to re-establish Sweden as one of the most advanced in terms of net activism and net political solutions to a wider audience.

Participants come from industry, academia and grass-roots initiatives and everyone will get a chance to get to know each other after the panel sessions. This intimate setting will hopefully enable people to dig deep into the different possible futures of the net.

The Julia Group is a newly formed coalition of people from research, journalism and industry previously engaged with the EU telecoms package who are now arranging a seminar series on different aspects of the future of the net. The aim is to examine and develop new political strategies and posibilities for working towards a future where openess and transparency is still a central and vital part of the internets project. With the seminars the hope is to establish a community of people working with these issues.

I recommend that you read material concerning law, regulation, anonymity, internet infrastructure, the European Union, net neutrality, HADOPI as well as the telecoms package etc. prior to the seminar.

Here are the details for the seminar:

13.00 – 14.45 – Infrastructure
Is there a future for an open and free internet? What type of obstacles, technical and political possibilities do we face during the forthcoming 5-10 years? Is net neutrality important in Sweden and in Europe? Is there a cause for concern within the IT-sphere? If yes, then how should we face and challenge this concern?

Panel participants:

Nicklas Lundblad (Swedish IT-committee),

Jonas Bosson (FFII)

Jan-Erik Fiske

Jussi Karlgren (Masudabreven)

15.00 Talk: Jeremie Zimmermann, La Quadrature du Net
Jeremie Zimmerman needs no lengthy introduction. As co-founder and spokesperson for the french initiative La Quadrature Du Net – which is an activist group that works with information and net political questions – Zimmerman will give a key note speech that connects the two fields with each other, thus introducing both the net political questions for a wider audience and hopefully give a few pointers about where we are heading in terms of an open internet with its different unregulated innovative solutions and possibilities. If you want to see a possible unification of European net activism and politics, then this is one of the key figures we ought to listen to.

15.15 – 17.00 – Net activism
Recently we have seen how the internet has spawned a realisation of democratic ideals, however, how do the newly formed net based grassroot initiatives work and what are links are there to legislators, politicians and the media? How important is anonymity and what net political tools do we want to develop during the forthcoming years? How do we develop net activism?

Panel participants:

Emma Marie Andersson (Net activist and blogger),

Joakim Jardenberg (Mindpark.se),

Johanna Nylander (Journalist and blogger, now at Expressen.se),

Erik Josefsson (Hired by the Green group in the European Parliament, working for the Swedish Pirate Party).

17.00 – 19.00 – Conversations

As this initiative aims to be a positive and forward thinking seminar where we all meet, discuss and envision a future with an open internet, we need to rethink our positions and how we can re-envision a fruitful and forward thinking path for the future. After the seminar, there will be at least two hours of discussion and a chance to meet new people, network and to gain new and valuable perspectives on how we all use the internet, as well as talk about where we are headed. Be sure to prepare those in-depth questions, to think about what concerns you, your profession or related to how you use or are affected by the internet.

The Julia Group hopes that this seminar will create a positive conversation and interconnect different views and spheres in the mutual interest for the future of the internet. Information is also available in swedish at the National Museum of Science and Technology or Juliagruppen.

Background:

When the huge impact of internet technologies on our society becomes clear to both politicians and businesses at the same time as an economy in crisis is looking for new areas of growth, the question about the future infrastructure of the net is once again at stake.

At the same time, internet users all over Europe have gained a new interest in the democratic process through issues such as immaterial property, digital civil rights and the role of digital technologies in shaping our networked society. These issues cut across traditional lines of conflict and create new methods, alliances, actors and publics. The internet is both the thing at stake and the platform used in this new political space.

The seminar will be broadcasted live @ http://bambuser.com/channel/juliagruppen

Juliagruppen

Orosmoln och hotbilder – Lite solsken om jag får be!

Telekompaketet

I dagsläget är det verkligen osäkert om telekompaketet kommer att bli en så kallad A-punkt eller en B-punkt. När COREPER (eng: Committee of Permanent Representatives) är eniga i någon fråga krävs det ett beslut från Rådet och dessa beslut (ärenden), är de som förs upp under ”punkt A” eller punkt B” på rådets dagordning. Telekompaketet är fortfarande i andrabehandlingen och Erik Josefsson skriver att:

”Så nu är frågan om [...] kommer att kunna prata ihop sig så att rådet fattar beslut om parlamentets telekompaket som en A-punkt, eller om det blir nödvändigt att ta beslutet som en B-punkt. Skillnaden är att om alla är överens tar man det formella beslutet när dagordningen för rådsmötet antas (då ligger alltså A-punkten redan på dagordningen). Om man inte är överens måste ministrarna rösta och då ligger frågan som en B-punkt, alltså en separat punkt på dagordningen som man då röstar om när man kommer dit under mötets gång.”

Rådet måste arbeta snabbare nu om de ska ha en A- eller B-punkt klart innan den 26:e oktober. Medborgare måste ta reda på när andrabehandlingen kommer att avslutas, om inte via information från Regeringen, så genom något verktyg eller gammalt hederligt grävande. Vi måste ta reda på hur viktigt telekompaketet egentligen är inom EU. Soili Semkina rapporterar exempelvis att telekompaketet inte är lika viktigt för politikerna som för en del av oss medborgare:

”9.34. But only 30 out of 785 seats are occupied in Lowhem plenary hall, at the European parliament’s headquarters in Strasbourg. A heated debate about telecoms package is going on in the desert hall between a handful of parliamentarians. Vital questions like the freedom of internet use and citizens’ rights are being raised, but the hall is still empty.”

Jag konstaterar att fri- och rättigheter för medborgare inte verkar vara det hetaste inom det Europeiska Rådet.

Telekompaketet och dess beslutsprocess är en komplicerad fråga, vilket beror på att direktiv och det byråkratiska pappersarbetet präglas av vad som skämtsamt kallas ”eu-speak”. Men det finns olika sätt för den intresserade att börja sätta sig in i frågan.

För den som har läst direktiv förut och som är insatta i den Europeiska Unionens politik rekommenderar jag denna wiki och för er som vill orientera er, rekommenderar jag att ni gör sökningar hos våra större dagstidningar, bevaka bloggsfären samt kolla denna wiki.

Ju fler det är som försöker förstå och informera om läget desto bättre. Men man får tänka på att använda fingertoppskänsla så man undviker desinformation och konspirationsteorier i så stor utsträckning som möjligt.

Avslutningsvis, den nya termen att hålla reda på är ”mere conduit”.

Stockholmsprogrammet

Det enda jag har att skriva i dagsläget handlar om Malmöprogrammet. Vad är då Malmöprogrammet (förutom att det har ett roligt namn)? Jo, Malmöprogrammet är följande:

”Malmöprogrammet är framför allt två saker. Malmöprogrammet är ett sätt att peka ut de allvarliga fel och brister som föreslås till den handlingsplan för Europaparlamentets kommande mandatperiod som klubbas igenom i december i år vid namnet Stockholmsprogrammet. Kritiken om innehållet av Stockholmsprogrammet har redan varit vass och kommit från flera håll. Inte bara har Rick Falkvinge och Henrik Alexandersson från piratpartiet kritiserat den hårt, utan även folkpartisten Camilla Lindberg, centerpartisten Lena Ek och moderaten Karl Sigfrid. Kritik finns även på Ung Vänsters blogg.

Men Malmöprogrammet är mer än så. Malmöprogrammet är inte tänkt att vara en ensidig kritik. Malmöprogrammet är ett försök till en politisk deltagarkultur. Istället för att klaga på att parlamentarikerna inte lyssnar på oss ger vi dem en chans att lyssna på oss. Tillsammans ska vi medborgare skriva ett förslag till ett Malmöprogram. Ett program som är partipolitiskt obundet, men skrivet av folket och inte varken kommissionen eller parlamentet.

Vår förhoppning är att det slutgiltiga Stockholmsprogrammet som klubbas igenom i December inte bara är åsikter som kommer från kommissionens och parlamentets ledamöter och tjänstemän, utan även representerar folket.

För det är ju trots att deras jobb att representera våra åsikter. Det är därför de är valda. Hjälp oss hjälpa dem! Tillsammans skriver vi Malmöprogrammet så att vi tillsammans kan skriva Stockholmsprogrammet!

Bloggposter om Malmöprogrammet finns hos: Amelia Andersdotter, Isak Gerson, Jacob Dexe

Malmöprogrammet är en del av WeRebuild.eu.”

Jag gillar att Malmöprogrammet är tänkt att vara ett försök till politisk deltagarkultur. Istället för att bara klaga på politisk beslutsfattning försöker deltagarna tycka till om det annars så söndertolkade Stockholmsprogrammet, samt erbjuda en dialog med politikerna. Det är medborgarna själva som ska stå för innehållet och vem som helst kan delta med åsikter. Att ingen ännu har reggat medborgarprogrammet.eu är för mig ofattbart…

Angående innehållet i själva Stockholmsprogrammet så är jag inte tillräckligt bra insatt i det för att kommentera det mer ingående, men det är viktigt att framhålla att det är lätt att gå bort sig i textmängden, jag vet för jag har suttit och kopierat textmassor ur de där dokumenten. Men om man vill läsa något nytt i media kan man kika på Petter Larssons artikel i Aftonbladet: ”Hotbilderna formar den nya superstaten”.

Stockholmsprogrammet kommer ju att gå vidare oavsett vad medborgarna vill, det låter krasst men så är det. Det är upp till medborgare då att problematisera, men framförallt visa ett ökat engagemang för dessa frågor och vilja komma med lösningar.

Den kommande demokratiska ‘polyfonkommunikationen’ kommer må bra av ett ökat medborgarenagemang, där internet bryter ned traditionella gränser mellan medborgare världen över, samtidigt som man på en nationell eller lokal nivå kan agera och ta beslut närmare våra förtroendevalda.

Kalla det ‘global society‘, ‘global democracy‘ eller vad ni vill, både politiker och medborgare börjar röra sig i denna riktning och det är upp till oss som har tid och brinner för det här att försöka realisera något nytt, om inte att uppdatera demokratin så iallfall att modifiera den. Det är viktigt att vi, medborgarna, arbetar snabbt och politiskt genom att ta till oss begreppen och fylla dom med positiva meningar och innebörder.

We Rebuild.EU

Idag publicerades det en artikel om We Rebuild i DN skriven av Ossi Carp som har fått titeln ”Internätet som vill bygga om EU”. Kommentera gärna i artikeln om hur just ni ser på EU, demokratisering, nätaktivism, nätpolitiken och samtiden.

Passa även på att läsa Intensifiers inlägg här.

We Rebuild har skrivit ihop en kommuniké som ni kan läsa här.

Länkar:

EU Internet restrictions in 9 languages

Karoo – since when is 3-strikes an ‘industry standard’ ?

Treatise on Jellyfish Memetics


DOOM4

En blogg om filosofi, ekonomi, språk, musik, konst och litteratur.
[Most Recent Quotes from www.kitco.com]
Creeper MediaCreeper

Ludwig von Mises On the So-Called Liberals of Today

“The so-called liberals of today have the very popular idea that freedom of speech, of thought, of the press, freedom of religion, freedom from imprisonment without trial – that all these freedoms can be preserved in the absence of what is called economic freedom. They do not realize that, in a system where there is no market, where the government directs everything, all those other freedoms are illusory, even if they are made into laws and written in constitutions.”

–Ludwig von Mises, Economic Policy: Thoughts for Today and Tomorrow (1979)

Murray N. Rothbard on Economic Ignorance

“It is no crime to be ignorant of economics, which is, after all, a specialized discipline and one that most people consider to be a ‘dismal science.’ But it is totally irresponsible to have a loud and vociferous opinion on economic subjects while remaining in this state of ignorance.”

–Murray N. Rothbard

Ludwig von Mises on the Process of the Hyperinflationary Breakdown of A Currency

"The emancipation of commerce from a money which is proving more and more useless in this way begins with the expulsion of the money from hoards. People begin at first to hoard other money instead so as to have marketable goods at their disposal for unforeseen future needs - perhaps precious-metal money and foreign notes, and sometimes also domestic notes of other kinds which have a higher value because they cannot be increased by the State '(e.g.the Romanoff rouble in Russia or the 'blue' money of communist Hungary); then ingots, precious stones, and pearls; even pictures, other objects of art, and postage stamps. A further step is the adoption of foreign currency or metallic money (i.e. for all practical purposes, gold) in credit transactions. Finally, when the domestic currency ceases to be used in retail trade, wages as well have to be paid in some other way than in pieces of paper which are then no longer good for anything.

The collapse of an inflation policy carried to its extreme - as in the United States in 1781 and in France in 1796 does not destroy the monetary system, but only the credit money or fiat money of the State that has overestimated the effectiveness of its own policy. The collapse emancipates commerce from etatism and establishes metallic money again."

–Ludwig von Mises, The Theory of Money and Credit

Ludwig von Mises On Hyperinflation

"The characteristic mark of the phenomenon is that the increase in the quantity of money causes a fall in the demand for money. The tendency toward a fall in purchasing power as generated by the increased supply of money is intensified by the general propensity to restrict cash holdings which it brings about. Eventually a point is reached where the prices at which people would be prepared to part with "real" goods discount to such an extent the expected progress in the fall of purchasing power that nobody has a sufficient amount of cash at hand to pay them. The monetary system breaks down; all transactions in the money concerned cease; a panic makes its purchasing power vanish altogether. People return either to barter or to the use of another kind of money."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On the Policy of Devaluation

"If the government does not care how far foreign exchange rates may rise, it can for some time continue to cling to credit expansion. But one day the crack-up boom will annihilate its monetary system. On the other hand, if the authority wants to avoid the necessity of devaluing again and again at an accelerated pace, it must arrange its domestic credit policy in such a way as not to outrun in credit expansion the other countries against which it wants to keep its domestic currency at par."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"What distinguishes the Austrian School and will lend it everlasting fame is its doctrine of economic action, in contrast to one of economic equilibrium or nonaction."

–Ludwig von Mises, Notes and Recollections

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"The main and only concern of the Austrian economists was to contribute to the advancement of economics. They never tried to win the support of anybody by other means than by the convincing power developed in their books and articles."

–Ludwig von Mises, Austrian Economics: An Anthology

Ludwig von Mises on Business Cycles

"True, governments can reduce the rate of interest in the short run. They can issue additional paper money. They can open the way to credit expansion by the banks. They can thus create an artificial boom and the appearance of prosperity. But such a boom is bound to collapse soon or late and to bring about a depression."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The wavelike movement effecting the economic system, the recurrence of periods of boom which are followed by periods of depression is the unavoidable outcome of the attempts, repeated again and again, to lower the gross market rate of interest by means of credit expansion."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The cyclical fluctuations of business are not an occurrence originating in the sphere of the unhampered market, but a product of government interference with business conditions designed to lower the rate of interest below the height at which the free market would have fixed it."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The ultimate cause, therefore, of the phenomenon of wave after wave of economic ups and downs is ideological in character. The cycles will not disappear so long as people believe that the rate of interest may be reduced, not through the accumulation of capital, but by banking policy."

–Ludwig von Mises, On the Manipulation of Money and Credit

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The boom produces impoverishment. But still more disastrous are its moral ravages. It makes people despondent and dispirited. The more optimistic they were under the illusory prosperity of the boom, the greater is their despair and their feeling of frustration."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Credit Expansion

"Credit expansion can bring about a temporary boom. But such a fictitious prosperity must end in a general depression of trade, a slump."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on Human Action

"Human action is purposeful behavior."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is purposive conduct. It is not simply behavior, but behavior begot by judgments of value, aiming at a definite end and guided by ideas concerning the suitability or unsuitability of definite means. . . . It is conscious behavior. It is choosing. It is volition; it is a display of the will."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is an attempt to substitute a more satisfactory state of affairs for a less satisfactory one. We call such a willfully induced alteration an exchange."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Mans striving after an improvement of the conditions of his existence impels him to action. Action requires planning and the decision which of various plans is the most advantageous."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises On ”I and We”

"The We cannot act otherwise than each of them acting on his own behalf. They can either all act together in accord; or one of them may act for them all. In the latter case the cooperation of the others consists in their bringing about the situation which makes one man's action effective for them too. Only in this sense does the officer of a social entity act for the whole; the individual members of the collective body either cause or allow a single man's action to concern them too."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On The Individual and Changing Features of Human Action

"Common man does not speculate about the great problems. With regard to them he relies upon other people's authority, he behaves as "every decent fellow must behave," he is like a sheep in the herd. It is precisely this intellectual inertia that characterizes a man as a common man. Yet the common man does choose. He chooses to adopt traditional patterns or patterns adopted by other people because he is convinced that this procedure is best fitted to achieve his own welfare. And he is ready to change his ideology and consequently his mode of action whenever he becomes convinced that this would better serve his own interests."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Murray N. Rothbard On the Professional Intellectual Classes

"In all societies, public opinion is determined by the intellectual classes, the opinion moulders of society. For most people neither originate nor disseminate ideas and concepts; on the contrary, they tend to adopt those ideas promulgated by the professional intellectual classes, the professional dealers in ideas."

–Murray N. Rothbard, For A New Liberty

Ludwig von Mises on Cause and Effect

"Cognizance of the relation between a cause and its effect is the first step toward mans orientation in the world and is the intellectual condition of any successful activity."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Economic Calculation

"Monetary calculation and cost accounting constitute the most important intellectual tool of the capitalist entrepreneur, and it was no one less than Goethe who pronounced the system of double-entry bookkeeping one of the finest inventions of the human mind."

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Economics as Abstract Reasoning

“Economics, like logic and mathematics, is a display of abstract reasoning. Economics can never be experimental and empirical. The economist does not need an expensive apparatus for the conduct of his studies. What he needs is the power to think clearly and to discern in the wilderness of events what is essential from what is merely accidental.”

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Individual Rational Action

"All rational action is in the first place individual action. Only the individual thinks. Only the individual reasons. Only the individual acts."

–Ludwig von Mises, Socialism.

Ludwig von Mises on Entrepreneurship

"The consumers suffer when the laws of the country prevent the most efficient entrepreneurs from expanding the sphere of their activities. What made some enterprises develop into big business was precisely their success in filling best the demand of the masses."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on the Gold Standard

“If our civilization will not in the next years or decades completely collapse, the gold standard will be restored.”

–Ludwig von Mises, (1965)

Murray N. Rothbard On the Gold Standard

“Gold was not selected arbitrarily by governments to be the monetary standard. Gold had developed for many centuries on the free market as the best money; as the commodity providing the most stable and desirable monetary medium.”

–Murray N. Rothbard

Detlev Schlichter on the Gold Standard

"But I don’t believe the best solution would be to go back to a government-run gold standard. We should not trust politicians and bureaucrats with money, certainly never again with entirely unconstrained fiat money, but probably not even with a monetary system that comes with the strait jacket of an official gold standard. I would argue instead for the complete separation of money and state, and for an entirely private monetary system. Let the market decide what should be money and how much there should be of it. I do strongly believe that gold would again play an important role in such a system. After all, gold and silver have been chosen forms of money for thousands of years, in all cultures and societies. That is what the trading public always went for when it was free to choose."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on Paper Money

"Wall Street, the media, academia, and, of course the Fed, are strongly on the side of fiat money."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on the Media and Academia

"Media and academia are mainly pro-state, pro-politics, anti-gold"

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Ludwig von Mises on Banking

"There was no reason whatever to abandon the principle of free enterprise in the field of banking."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"It is extremely difficult for our contemporaries to conceive of the conditions of free banking because they take government interference with banking for granted and as necessary."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"What is needed to prevent any further credit expansion is to place the banking business under the general rules of commercial and civil laws compelling every individual and firm to fulfill all obligations in full compliance with the terms of the contract."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Corrupt Politicians, Professors and Union Bosses

"Those politicians, professors and union bosses who curse big business are fighting for a lower standard of living."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Capital

"Profit-seeking business is compelled to employ the most efficient methods of production. What checks a businessmans endeavors to improve the equipment of his firm is only lack of capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"When pushed hard by economists, some welfare propagandists and socialists admit that impairment of the average standard of living can only be avoided by the maintenance of capital already accumulated and that economic improvement depends on accumulation of additional capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"History does not provide any example of capital accumulation brought about by a government. As far as governments invested in the construction of roads, railroads, and other useful public works, the capital needed was provided by the savings of individual citizens and borrowed by the government."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"The characteristic mark of economic history under capitalism is unceasing economic progress, a steady increase in the quantity of capital goods available, and a continuous trend toward an improvement in the general standard of living."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"Capitalism is essentially a system of mass production for the satisfaction of the needs of the masses. It pours a horn of plenty upon the common man. It has raised the average standard of living to a height never dreamed of in earlier ages. It has made accessible to millions of people enjoyments which a few generations ago were only within the reach of a small elite."

–Ludwig von Mises, The Anti-Capitalistic Mentality

Ludwig von Mises on Laissez Faire

"If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The ultimate basis of an all around bureaucratic system is violence."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Bureaucratic management is management of affairs which cannot be checked by economic calculation."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Economic Calculation

"A bureaucrat differs from a nonbureaucrat precisely because he is working in a field in which it is impossible to appraise the result of a mans effort in terms of money."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Nobody can be at the same time a correct bureaucrat and an innovator."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Seen from the point of view of the particular group interests of the bureaucrats, every measure that makes the governments payroll swell is progress."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The bureaucrat is not free to aim at improvement. He is bound to obey rules and regulations established by a superior body. He has no right to embark upon innovations if his superiors do not approve of them. His duty and his virtue is to be obedient."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Only to bureaucrats can the idea occur that establishing new offices, promulgating new decrees, and increasing the number of government employees alone can be described as positive and beneficial measures."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Government Interventions

"The trend toward bureaucratic rigidity is not inherent in the evolution of business. It is an outcome of government meddling with business."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Government’s War on the Creative Genius

“A genius is precisely a man who defies all schools and rules, who deviates from the traditional roads of routine and opens up new paths through land inaccessible before….But, on the other hand, the government can bring about conditions which paralyze the efforts of a creative spirit and prevent him from rendering useful services to the community.”

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Why Classical Liberalism Rejects War

“The liberal critique of the argument in favor of war is fundamentally different from that of the humanitarians. It starts from the premise that not war, but peace, is the father of all things. What alone enables mankind to advance and distinguishes man from the animals is social cooperation. It is labor alone that is productive: it creates wealth and therewith lays the outward foundations for the inward flowering of man. War only destroys; it cannot create. War, carnage, destruction, and devastation we have in common with the predatory beasts of the jungle; constructive labor is our distinctively human characteristic.”

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Sound Money

“It is impossible to grasp the meaning of the idea of sound money if one does not realize that it was devised as an instrument for the protection of civil liberties against despotic inroads on the part of governments. Ideologically it belongs in the same class with political constitutions and bills of rights. The demand for constitutional guarantees and for bills of rights was a reaction against arbitrary rule and the nonobservance of old customs by kings. The postulate of sound money was first brought up as a response to the princely practice of debasing the coinage.”

–Ludwig von Mises. The Theory of Money and Credit

Murray N. Rothbard on Recovering from Economic Depressions

“It should be clear that any governmental interference with the depression process can only prolong it, thus making things worse from almost everyone’s point of view. Since the depression process is the recovery process, any halting or slowing down of the process impedes the advent of recovery. The depression readjustments must work themselves out before recovery can be complete. The more these readjustments are delayed, the longer the depression will have to last, and the longer complete recovery is postponed.”

–Murray N. Rothbard, Man, Economy, and State with Power and Market

Hans-Hermann Hoppe on Socialized Health Care

“With the socialization of the health care system through institutions such as Medicaid and Medicare and the regulation of the insurance industry (by restricting an insurer’s right of refusal: to exclude any individual risk as uninsurable, and discriminate freely, according to actuarial methods, between different group risks) a monstrous machinery of wealth and income redistribution at the expense of responsible individuals and low-risk groups in favor of irresponsible actors and high-risk groups has been put in motion.”

–Hans-Hermann Hoppe, Democracy: The God That Failed

Ludwig von Mises on Civilization

"What distinguishes man from animals is the insight into the advantages that can be derived from cooperation under the division of labor."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Civilization

"Civilization is a work of peaceful co-operation."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Civilization

"The foundation of any and every civilization, including our own, is private ownership of the means of production. Whoever wishes to criticize modern civilization, therefore, begins with private property."

–Ludwig von Mises, Liberalism

Ludwig von Mises on the Market Economy

"In the unhampered market economy there are no privileges, no protection of vested interests, no barriers preventing anybody from striving after any prize."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Liberalism

"Liberalism champions private property in the means of production because it expects a higher standard of living from such an economic organization, not because it wishes to help the owners."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Liberalism

"That Liberalism aims at the protection of property and that it rejects war are two expressions of one and the same principle."

–Ludwig von Mises, Socialism


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.