Inlägg taggade 'internets'



”Fångarnas dilemma”

I samtidens politiska klimat och i samhället förövrigt, klarar vi oss inte långt om vi inte får möjligheter att samordna våra handlingar. Människan har sedan urminnes tider varit tvungen att samarbeta för att lösa problem, hålla ihop samhällen och bygga städer, men finns det några fenomen eller problem som exemplifierar detta på ett passande sätt? Det finns en hel del olika exempel på dessa ”fall”, men ett av de mest kända kallas ”fångarnas dilemma”, som är ett bra exempel att börja med om man inte har satt sig in i något filosofiskt problem förut. Jag ska försöka gå igenom olika filosofiska exempel på ett övergripande sätt och sedan knyta ihop det med eventuella problem som uppstått i och med gränslösheten hos internets.

Fångarnas dilemma

”Fångarnas dilemma” handlar just om… fångar. Så långt inga konstigheter. Tänk er följande scenario: Du och din kompis begår ett brott och ni förhörs på olika håll (standard protokoll). Ni ställs inför valet att antingen neka eller erkänna och ni måste bestämma er oberoende av varandra, för ni sitter ju i olika rum.

Om båda erkänner döms ni till tre års fängelse, om den ene erkänner och den andre nekar belönas den av er som erkänner och får ett års fängelse, och den andre får då fyra års fängelse. Om båda nekar kan ingen döma er för brottet, men ni döms för mindre förseelser till två år vardera. Det finns fyra möjliga utfall:

Din kompis erkänner Din kompis nekar
Du erkänner
3 år för båda 1 år för dig, 4 år för din kompis
Du nekar
4 år för dig, 1 år för din kompis 2 år för båda

Såtillvida ni inte vill sitta i fängelse så föreslår jag att ert mål är att sitta så kort tid som möjligt i fängelse. Vi kan direkt konstatera att det du väljer att göra kommer att bero på vad din kompis gör. Om din kompis t.ex. erkänner så bör du också erkänna, för du kommer att få sitta av tre år i fängelse istället för fyra år. Men om din kompis nekar, då bör du också erkänna. Om du erkänner under dessa förutsättningar behöver du bara sitta i fängelse i ett år istället för två. Det är rimligt att du erkänner oavsett vad din kompis gör.

Om båda erkänner måste båda två sitta i fängelset under tre år, men om båda nekar måste ni bara sitta av två år. Poängen här, och det är detta som är det paradoxala, är att även om ni handlar rationellt – givet målet att sitta i fängelse så kort tid som möjligt – så kommer ni att få sitta längre tid relaterat till om båda hade handlat annorlunda.

Folke Tersman beskriver i Fem filosofiska frågor (2001) exemplet på följande sätt: ”Detta exempel visar att vi kan tänka oss situationer för vilka gäller att om var och en i en grupp handlar rationellt i strävan att för egen del få det så bra som möjligt så leder det till ett resultat som är sämre för alla jämfört med om alla hade handlat annorlunda” (2001:11).  Det finns situationer där om var och en handlar rationellt och samtidigt strävandes efter ett egenintresse, så kommer vars och ens egenintresse uppfyllas i mindre grad jämfört med om alla hade handlat annorlunda. Häri finns relationen till spelteori på grund av hur egenintresset krockar med målsättningen.

Merrill Flood och Melvin Dresher var de som upptäckte problematiken som kännetecknar ”fångarnas dilemma” och var först med att konstruera exempel på forskningsinstitutet RAND Corp. under femtiotalet. Själva exemplet med ”fångarnas dilemma” skapades dock av Albert Tucker, när han skulle förklara Floods och Dreshers konstruerade problem för sina studenter. Viktigt här är att Flood och Dresher antagligen forskade i denna problematik på grund av den amerikanska kapprustningen mot dåvarande Sovjetunionen.

”Fångarnas dilemma” må vara abstrakt och det kan vara svårt att förstå problematiken, men det säger faktiskt en hel del om hur vi människor och våra samhällen fungerar. Nu halkar diskussionen in på politik, moral och hur vår samt jordens överlevnad krasst kan beskrivas beroende av hur vi reagerar på den problematik som exemplet påvisar och hur vi kan göra för att lösa dessa problem.

Sam(tink)

Genom att samarbeta kan vi ta tag i befintliga problem eller förutse framtida problem, men fångarnas dilemma visar att samarbete är mer problematiskt än vad man tror. Ta ett konkret miljöproblem som försurning i en specifik sjö, hur ska de som bor runt sjön samarbeta för att de ska kunna bada i den och samtidigt kunna fiska mer? Hur viktigt är det för alla att de ska kunna fiska? Vilka vill kunna bada?

Nu kanske det är så att en möjlig lösning på detta problem tar itu med både försurning och återväxten av fiskbestånd i sjön, men det finns ju större problem där ens egna inställning kanske inte stämmer överens med multitudens. I fallet med sjön så kanske allas medverkan är viktigt på grund av att det säkert kostar en del om man inte får bidrag från kommun eller landsting, plus att det ska röjas upp i sjön, kanske muddras och plantera in fisk.

I ”fångarnas dilemma” är det förnuftiga att erkänna, även ifall ett nekande skulle ge kortare tid i fängelse. Det finns en rad konsekvenser i och med detta för hur vi agerar och tar beslut. Vår strävan och rationalitet relaterat till hur vi vill uppnå något som är fördelaktigt för oss, skapar situationer som är farliga, inte bara för oss själva, utan även för andra.

Man kan lätt hamna snett i försöket om man drar in idén om kollektivet eller att den ene vet vad den andre ska göra etc. Häri finns det en konflikt mellan individuell och kollektiv rationalitet. I fallet med fångarnas dilemma bygger dock exemplet på att parterna inte vet vad den andre ska göra eller säga. Hur ska de exempelvis komma fram till ett gemensamt beslut när de inte kan kommunicera med varandra?

Sannolikheten av att du agerar på ett sätt som är både fördelaktigt för dig och för din vän har inte heller någonting att göra med dilemmat. Tersman beskriver att ”vi förutsätter att sannolikheten för att den andre ska erkänna inte längre är högre om man själv väljer att erkänna, jämfört med om man nekar” (14). Exemplet visar ju att det är förnuftigt att erkänna oavsett vad den andre gör. Således är sannolikheten för att den andre ska neka totalt oviktig i det här exemplet. Glöm inte att parterna handlar oberoende av varandra.

Vad din kompis beslutar påverkar ej din handling, men det påverkar däremot strafflängden. Och dilemmat blir inte mindre problematiskt om det skulle visa sig att du och din vän får prata ihop er. Givet att er högsta önskan är att sitta kortare tid i fängelse är det stor chans att ni vill få er kompis att agera på ett visst sätt som sedan gagnar er själva.

Pendlarnas dilemma

Filosofen Derek Parfit tar i Reasons and Persons (1986) upp fångarnas dilemma i en kontext där flera aktörer inblandade. Det finns exempel där kriterierna för strukturen hos fångarnas dilemma är uppfyllda. Det är nu som andra mer moderna exempel kommer in, såsom ”pendlarnas dilemma”, vars problematik handlar om förhållandet mellan tillgängligheten på vägarna för morgonpendlare som antingen tar bussen eller bilen till jobbet.

”Pendlarnas dilemma” går ut på att ditt främsta mål som pendlare är att komma till jobbet så snabbt som möjligt. Om det är så att du tror att alla kommer att ta bussen då är det bäst att ta bilen, på grund av att en buss måste stanna vid hållplatserna. Men om alla andra tar bilen kommer det bli fler trafikstockningar och bussen måste stanna vid hållplatser oavsett. Det spelar ingen roll vad de andra gör, vilket innebär att det är vettigast att ta bilen till jobbet. Om alla tar bilen kommer alla att komma senare till jobbet än om alla tar bussen, vilket innebär att även om du handlar på ett förnuftigt sätt och vill komma till jobbet så snabbt som möjligt på morgonen, kommer alla sent till jobbet jämfört med om de tagit sig till jobbet på något annat sätt.

Mitt beslut att ta bussen påverkar antagligen inte andras beslut. Visst skulle jag kunna påverka de jag känner att samåka eller ta bussen så att mina vänner som äger bil, har körkort och inte har något annat val, kommer fram snabbare i morgontrafiken. Men dilemmat kräver att ännu fler ändrar sina handlingar eller reseplaner för att problemet ska kunna lösas. Jämför detta med miljöproblem där många måste ”dra sitt strå till stacken” för att det ska göra någon större skillnad.

Alla som väljer att ta bilen till jobbet bidrar möjligtvis till att öka växthuseffekten, men om en familj inte har tre stycken Hummers, kommer deras individuella utsläpp av CO2 vara försumbart i det stora hela. Vi bör ju inte ändra vår livsföring, eller påverka andra nationer och världsdelar att inte ändra sina livsmönster till det bättre, men om ingen ändrar denna livsföring som bidrar till konkreta miljöproblem i närområden så medför det att det blir sämre för alla än om alla skulle tänka på vad de gör för miljön.

Nätaktivism

Låt mig försöka måla upp en sorts analogi till nätaktivism. Mitt bidragande till nätpolitiska flöden är försumbart, detta utgör absolut ingenting i det stora hela, utan det är i sammansättningar med andra människors erfarenheter, projekt och kommunikationen där emellan som det sker någon form av process. Ingen får komma och tala om för mig eller någon annan att ändra på sina nätpolitiska ambitioner och arbetssätt på ett visst sätt, detta leder till stagnation och regress, men om inte individer ändrar på sina arbetssätt kommer de ej att kunna bidra till nätaktivism i någon större utsträckning på progressiva och dynamiska sätt.

Hur förhåller sig denna analogi till strukturen i ”fångarnas dilemma”? Jo jag tror att vi på ett nätpolitiskt plan behöver kunna förhålla oss till individuella och kollektiva handlingar i en pågående kommunikativ rörelse som präglas av transparens och en politisk frånkoppling. Dilemmat visar gång på gång hur våra individuella mål, egoism och målsättningar, inte drar jämt med vad som både är bäst för en själv och för multituden. Exemplet visar hur individens rationalitet kan sätta käppar i hjulet både för de egna och kollektivets målsättningar, och för förmågan att lösa dilemman.

Givet att internets är gränslösa, böljande, världsliga,  djupa och formbara, bör nätpolitiken uppehålla sig i dess gränslöshet – guppa med i strömmarna och via vågorna få perspektiv på nationella såväl som globala företeelser – samtidigt som det ur djupen kommer upp nya tinkologier som vi använder oss av för att utforska de stora världsnäten. Internets är inte på något sätt ”färdiga”, eller färdigkonstruerade. Vi lägger ut nät och ser om det blir någon fångst, för tinkologi är en framåtriktad process och kräver fingertoppkänsla. Vi lär oss av olika nät som är för handen och vår digitala fångst går på intet sätt förlorad om vi ger tillbaka till det pågående böljandet, det världsligt gränslösa, de mörka och kalla djupen samt de formbara tinkologierna. Vi lär oss av världen – vi ger tillbaka till världen genom att gynna den nätontologiska mångfalden. För vad är fångsten annat än blott kopiering?

Om våra innersta önskningar, målsättningar och rationella handlingar inte drar jämt med vad som är bäst för till exempel internets, oss själva eller multituden, kommer vi behöva inta en ödmjuk och öppen position då vi sammankopplar såväl politiska som moraliska lösningar i en öppen, transparent och världslig diskussion mellan medborgare. Politiska lösningar innebär att det finns organisationer, partier, regeringar och myndigheter som skapar initiativ, och upprätthåller ett system med åtgärder som löser ”dilemmat”. I ett land som Sverige finns det ju fullt av dessa system med allt i från bussfiler till fiskekvoter, men dessa suveränt nationella lösningar är på intet sätt globala.

Vad finns det för problem med politiska lösningar? Ja vi behöver inte tänka speciellt länge för att komma på att beskattning eller reglering för vissa företeelser kan inbegripa människor och grupper som egentligen inte bör skatta för upprätthållandet av dessa system. Och hur tänker vi när vi röstar och när vi handlar politiskt? Våra åsikter och handlingar kommer i konflikt med kollektivets rationalitet. En av poängerna med demokratin, såsom den är utformad nu, formar ju oss till att agera mer som ett kollektiv, som ett vi. Men oavsett om vi agerar individuellt eller kollektivistiskt så kommer vi inte bort från dilemmat. Vi är ju trots allt väldigt individuella i våra handlingar och intressen, vilket i längden inte kommer att gynna kollektivet. Men de politiska lösningarna är problematisk och vi ska inte förhasta oss i att försöka reglera bort problem om vi inte har kommit att inse dynamiken och komplexiteten hos ett dilemma inom ett visst område.

Stater, myndigheter, organisationer och politiska partier har ju en förmåga att helt missa poängen med saker eller att inte se problematiken för vad den är. Det är här moraliska lösningar kommer in i bilden. Det blir aktuellt att gynna kollektiva nyttigheter, att hjälpa till med olika initatiativ för att inte enstaka individer ska behöva ta på sig att upprätthålla system. Men moralen kan göra mer skada än nytta om den fördelas från staten vidare ner till multituden som konstituerar staten. Att tvinga individer att rätta sig in i leden tycks som en väldigt negativ väg att gå, istället för att uppmuntra till omtanke och omvårdande av kollektivt bidragande.

Politiken föredrar en katedralliknande struktur med top-down kommunikation och beslutsfattning. Denna modell är ännu inte helt förlegad, men om de politiska partierna ska hänga med i samtiden bör de anamma en bazaarliknande struktur. De organisationer, partier, myndigheter, nationer och människor som inte tar till sig detta, kommer att bli hopplöst omsprungna och hamna ur fas med samtiden. Se the Cathedral and the Bazaar.

Att individer och medborgare ska ”rätta sig i leden” får sägas vara det rådande klimatet inom både politiska partier och mellan politiker och medborgare. Trenden borde vara det motsatta om man vill föra en modern och dynamisk diskussion samtidigt som man tar sig an dilemman på gränslösa plan. Jag tror att vi inte ska stirra oss blinda på det individuella som en konflikt med det kollektiva, även om dilemmat innebär en sådan konflikt. Vi bör istället fortsätta att kommunicera om hur vi ser på dilemman utifrån vår individualitet som en del i en multitud på lokala, nationella och globala nivåer. Möjliggörandet av lösningar på strukturella problem som ”fångarnas dilemma” exemplifierar, borde uppstå i en omfattande medborgardiskussion där politiker ingår i samdiskussionen. Glöm inte heller bort att lösningarna inte behöver ligga i själva samtalen utan i ‘tinket’.

Det finns ännu en dimension av ”fångarnas dilemma” och den relaterar till frågan ”hur skulle det gå om alla gjorde så?”. Individer eller olika grupperingar bara ser till konsekvenserna av sina egna handlingar (om ens det), istället för att överväga hur det skulle vara om alla handlade på ett visst sätt. I vissa fall som t.ex. med fiskekvoter är det så att om alla fiskare skulle fiska så mycket de kan så skulle det bli sämre för alla, men om alla höll sig till kvoten skulle alla kunna upprätthålla verksamheten samtidigt som fiskebeståndet inte minskar lavinartat. Det är när vi börjar komma in på moraliska överväganden som vi måste läsa Kant. Rasmus skrev innan EU-valet om det ”kategoriska imperativet” och jag tycker ni ska ta er tid och läsa hans inlägg.

Detta var endast en översiktlig genomgång av ”fångarnas dilemma” och det finns självklart mer att läsa om för den som vill. Ha en fortsatt trevlig sommar och tipsa mig gärna om andra ämnen och företeelser som ni skulle vilja läsa om. Boktips uppskattas också.

Kommer telekompaketet att antas eller gå till Förlikningskommittén efter den 25:e juni?

Den 25:e juni sker den officiella överföringen av telekompaketet till Rådet och efter detta datum kan vad som helst hända. Frågan är om Rådet kommer att anta telekompaketet eller om det kommer att gå till en tredjebehandling. Vad är då en tredjebehandling för någonting? Innan vi kan gå vidare behöver vi först titta närmare på den politiska process som kallas: Medbeslutandeförfarandet. Men först lite information om andrabehandlingen.

Andrabehandlingen

Just nu är andrabehandlingen i det skede då Rådet snart ska sammankalla Förlikningskommittén som i sin tur tar ”andrabehandlingen” vidare till ”tredjebehandlingen” inom den Europeiska Unionens Medbeslutandeförfarande.

Sedan Nicefördraget trädde i kraft har medbeslutsförfarandet blivit EU:s viktigaste beslutsförfarande och tredjebehandlingen utgör dess ”tredje” del i beslutsförfarandekakan. Om man jämför andra- och tredjebehandlingen tror jag att andrabehandlingen är mer omfattande med fler led, där både Parlamentet och Rådet är inbegripna och där båda instanser ska få säga sitt om de olika rättsakterna.

I fallet med telekompaketet så har rättsakten varken antagits eller fallit, utan Parlamentet beslutade att det skulle ändras. Kommissionen yttrade sig angående telekompaketet och den gick vidare till Rådet, som nu antagligen ändrar i skrivningarna (vilket vi alla måste försöka gräva i). Värt att notera här är att det inte är politikerna själva som ändrar i direktiven utan det är lingvister och jurister som redigerar själva direktivskrivningarna inför sammankallandet av Förlikningskommittén.

I fallet med telekompaketets överlämnande den 25:e juni, så har det redan från början varit en medveten ”försening” för att lobbyister som jobbar med telekom ska hinna få till tredjebehandlingen bakom stängda dörrar. Från lobbyns synvinkel bör Rådets ambition vara att endast upprätthålla sig vid Trautmanns ändringsförslag av 138:an och således förankra denna inställning i Förlikningskommittén.

Det är sammansättningen av Förlikningskommittén som kommer vara avgörande för hur ”bra” det kommer att gå i frågan om telekompaketet. Jag har skickat ett mejl till Christofer Fjellner där jag via hans pressekreterare Per Heister och Gunnar Larsson öppet frågar:

”Inför den kommande officiella överlämningen av telekompaketet till Förlikningskommittén så undrar jag om Christofer Fjellner kommer kräva att få sitta med i Förlikningskommittén eller inte. Jag undrar även vad Fjellner gör för att försöka komma med i denna Förlikningskommitté. Gör Sverige något utöver Fjellners eventuella engagemang i frågan om att få till en bra Förlikningskommitté?”

Jag är väldigt intresserad av vad Sveriges Riksdag egentligen arbetar med just nu. Vad händer med ACTA? Kan vi inte ta och öppna upp ACTA snart? Ett helt batteri av bransch- och lobbyfolk har ju redan insikt i dokumentet.

Till sist, arbetar Riksdagen med att få med Fjellner i telekompaketsförlikningen? Han borde ju iallfall vara med i denna kommitté. Jag upprepar, sammansättningen av Förlikningskommittén kommer att vara avgörande för om telekompaketet blir som vi vill ha det eller ej. Låt oss jobba vidare för ett fritt och oreglerat Internet och dessutom belysa fri- och rättigheter.

Tredjebehandlingen

Förlikningskommittén kommer att få telekompaketet på sitt bord, därefter ska de försöka nå en överenskommelse om själva ändringsförslaget. Om kommittén inte når en överenskommelse, då faller rättsakten. Om kommittén däremot når en överenskommelse då skickas telekompaketet vidare till Parlamentet och Rådet. Rådet och Parlamentet kan antingen godkänna denna överenskommelse eller låta den falla. Det finns även en möjlighet att Rådet antar den men att Parlamentet inte gör det, men det är lite osäkert vad som skulle hända i ett sådant läge.

Tidsgränser: Således antas eller faller rättsakten i och med Parlamentet och Rådets gemensamma beslut och detta beslut måste de enas om inom 6 veckor efter att de fått telekompaketet på sitt bord. Lägg det på minnet: 6 veckor. Från och med den 25:e juni och 6 veckor framåt gäller det att ligga på, vi kan inte gå på semester riktigt än. Tidsgränsen kan dock förlängas till 8 veckor om Förlikningskommittén skulle behöva mer tid. Om tidsfristen ej förlängs kan vi förvänta oss att Förlikningskommittén måste komma fram till ett beslut innan den 6:e augusti. Dessa tidsgränser gäller även för Rådet och Parlamentet. Beslutsregler: Parlamentet – majoritet av alla dess medlemmar; Rådet – kvalificerad majoritet.

För den som vill veta ännu mer om tredjebehandlingen redan idag, rekommenderar jag dokumentet: Förlikning och Medbeslutande – Parlamentet som medlagstiftare – en handbok. Nedan följer en förklaring av tredjebehandlingen kopierat från nämnda dokument:

Tredje behandlingen – förlikning

Förlikningen  består  av direkta förhandlingar mellan de båda lagstiftande institutionerna  (parlamentet  och  rådet)  i förlikningskommittén  i  syfte  att  nå  en överenskommelse  i  form av  ett ”gemensamt utkast”.

Förlikningskommittén  består  av två delegationer:  rådets  delegation  med  en företrädare  för  varje  medlemsstat (ministrar  eller deras  företrädare)  och parlamentets  delegation med  lika många ledamöter  av Europaparlamentet.  Från och  med  den  1  januari 2007  består således  förlikningskommittén  av 54 ledamöter (27 + 27).

Förlikningskommittén  måste sammankallas inom sex veckor (eller åtta om tidsfristen förlängs) efter det att rådet har  avslutat  sin  andra  behandling  och officiellt  meddelat  parlamentet  att  det inte  kan  godta  alla  parlamentets andrabehandlingsändringar.  Det  inrättas en särskild förlikningskommitté för varje enskilt  förslag  till  rättsakt som kräver ett

förlikningsförfarande, och kommittén har sex veckor  (åtta  om tidsfristen  förlängs) på  sig  för  att  nå  en  övergripande överenskommelse  i  form av  ett ”gemensamt  utkast”. Den utgår  vid  sina överväganden  från  rådets  gemensammaståndpunkt  och  parlamentets andrabehandlingsändringar. Kommissionen  deltar också  i förlikningskommitténs arbete och skall ta alla  nödvändiga  initiativ  för  att  närma parlamentets  och  rådets  ståndpunkter  till varandra.

Om förlikningskommittén  inte  når enighet,  eller om parlamentet  eller  rådet inte  antar  det  gemensamma  utkastet  i tredje behandlingen,  skall  rättsakten anses  som  icke  antagen. I  detta  fall  kan medbeslutandeförfarandet  endast  inledas igen  om kommissionen  lägger  fram  ett nytt lagförslag.

Gemensam ståndpunkt

Kort kommentar om förlikningen: Lägg märke till begreppet ”gemensamt utkast” (även ”gemensam ståndpunkt”), för det är begrepp som detta tillsammans med ”politisk överenskommelse” som vi tillsammans måste undersöka och verkligen försöka första vad de egentligen innebär.

Gemensam ståndpunkt (eng: common position; fr: position commune; ty: gemeinsamer Standpunkt; sv: även genemsam position) – ett tillkännagivande som EU:s råd gör på ett tidigt stadium om vilket beslut det önskar fatta i en fråga då denna behandlas i enlighet med samarbets- eller medbeslutandeförfarandet. Gemensam ståndpunkt kallas även ställningstaganden av EU:s råd inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. (Sourander 2006:177)

We Rebuild EU & Telecomix News Agency

Om ni går på semester så ta med era netbooks ut i skog och mark så ni kan blogga från husknuten, twittra från potatislandet och kolla era rss-flöden från kanoten. Ut med hängmattan och följ med Telecomix News Agency i bevakningen av Sveriges ordförandeskap i Europeiska Unionen 2009. Hjälp oss bli bättre på eu-speak genom att besöka och hänga i We Rebuilds irc-kanal: irc.freequest kanal: #telekompaketet. För er som inte har någon irc-klient tryck här.

Tredjebehandling

Telekompaketet – 25 juni börjar nedräkningen

Presentation in Milano: Variations On the Theme of Openess

Storbritanniens övervakningsapparat del 1 – CCTV

Storbritannien måste vara ett av världens mest övervakade länder och då menar jag bland de ”mest övervakade” nationer som fortfarande värnar om demokratin. Inte nog med att det finns miljoner övervakningskameror, så kallade CCTVs (Closed-circuit television), britterna samlar dessutom enorma mängder DNA och anses ha en av världens största DNA-databaser.

Nu vore ju det mycket bättre om denna DNA-databas mestadels användes i anknytning till forskning, men i och med att dess existens inbegriper andra företeelser än vetenskap så leder detta till att Storbritannien är ett av de länderna man måste studera om man vill veta mer om övervakningsteknologier.

Hur fungerar egentligen teknologin? Vilka algoritmer triggar programmen som tar emot signaler från t.ex. monitorer? Hur särskiljer program eller människa på olika beteendemönster och hur går det till när en kamera fångar en viss registreringskylt på en bil, för att sedan skicka denna information och hitta träffar i en rad olika register? Vi måste titta lite närmare på teknologierna för att förstå hur de fungerar, varför de är problematiska och om de egentligen borde riktas inåt myndigheter snarare än utåt allmänheten.

I den första delen om Storbritanniens övervakningsapparat ska jag titta lite närmare på CCTV, men genomgången blir endast översiktlig då jag är mitt uppe i en viktig studieuppgift.

Closed-circuit television

CCTV:s har på bara några få år ökat enormt i antal bara i Storbritannien. Om ni har varit i t.ex. London nyligen, kan ni se att staden fullkomligt myllrar av dessa olika övervakningssystem. Från att ha varit en del av skyddet av privat mark och egendom sedan åttiotalet, har de kommit att bli en del av den urbana stadsbilden. De nollgradiga platserna håller på att försvinna alltmer och snart finns det kanske ingen ”allmän” plats kvar i tätbebyggda områden.

Statistiken pekar på att många av dessa övervakningskameror är privata, men myndigheter och lokala instanser använder sig även av dessa i t.ex. bevakning av vissa städer. Enligt BBC vet man i dagsläget inte exakt hur många övervakningskameror som används i Storbritannien, men uppskattningsvis rör det sig om miljoner av kameror.

Även om stat och privata intressen fortsätter att bygga ut övervakningsapparaten, finns det studier som visar på att dessa inte är effektiva mot att förebygga brott. Kanske kan vi här dra en analogi till Internets struktur, vars ökade påverkan från övervakning skulle förskjuta brottsligheten in i det fördolda.

I en rapport från 2005 kunde man läsa att CCTV inte hade varit någon stor hit, (även fast myndigheterna må ha marknadsfört det som effektivt brottsförebyggande), människor kände sig inte säkrare efter att kameraövervakningen hade ökat och dessa var inte brottsförebyggande, de förflyttade endast brottsligheten. Den som sett hur brittiska polisen arbetar kanske håller med om att brottsligheten fortfarande förekommer på kameraövervakade platser.

Dock har kameraövervakningen visat sig vara bra för, enligt den brittiska polisen antar jag då, att det har blivit lättare att identifiera misstänkta brottslingar och samla in bevis. Den brittiska regeringen fortsätter att satsa på kameror för att förhindra ”anti-social behaviour”. Tänk er om svenska myndigheter skulle sätta upp fler kameror på Götgatsbacken (Stockholm) och införa nya restriktioner mot ”antisocialt beteende”. Under en helt vanlig fredag- eller lördagkväll skulle polisen få arrestera eller köra iväg alla människor i hela området…

CCTV-kameror kommer i olika former och storlekar samt har olika egenskaper. Vanligast är att signalerna skickas kodade via nät och att kamerorna är placerade i banker, på flygplatser eller på andra ställen som är känsliga för rån eller som karakteriseras som folktäta. En del kameror har även kapacitet att spela in stora mängder data och t.ex. skicka e-post-notifikationer om saker som sker eller om vissa algoritmer triggas av specifika aktiviteter.

Dessa kameror kan vara känsliga för hack, eftersom data har en benägenhet att ”läcka” på ett eller annat sätt. Krypteringar och olika ”nycklar” går att ta sig runt, vilket får mig att tänka på att kameror i t.ex. Storbritannien skulle kunna användas till andra saker än vad de är avsedda till. Britter skulle kunna rikta om kamerorna så de istället för att övervaka en gata, övervakar någons uppfart istället. Eller varför inte göra en musikvideo där ”frames” från ett par miljoner kameror blandas upp till skön prototypisk techno.

Enligt wikipedia sattes det första CCTV-systemet upp i Tyskland 1942, för att kunna övervaka uppskjutningen av två tyska V2-raketer. Än idag fortsätter man att övervaka olika typer av uppskjutningar av raketer och missiler med hjälp av kameror. Men det var inte förän 1968 som den första kameran monterades upp i det urbana stadsrummet. Staden Olean, New York, ville antagligen försöka bekämpa brottslighet och således blev stadens polis världsledande i detta teknologiska avseende. Efter att kameror började installeras i banker och andra lokaler som är känsliga för rån och förstörelse, har kameraövervakningen fullkomligt exploderat och vi ser fortfarande inga tendenser på att utvecklingen kommer att avta. Vill vi ha det såhär?

Appropå street art och aktivism, man kan hacka kameror genom ”video sniffing” och t.ex. ladda upp sina egna videos eller använda befintliga feeds för att göra sina egna alster. Detta är ett bra exempel på hur andra aktörer än myndigheter och institutioner kan utnyttja befintlig infrastruktur.

Sedan använder sig kriminella grupperingar av kameror för att övervaka t.ex. bankomater när de samlar på sig kortnummer etc. Detta tror jag är ett växande problem i och med att teknologin antagligen både blir mindre och billigare med tiden. Det finns inte möjlighet att övervaka alla bankomater och skydda dom från att bli moddade för brottsliga syften.

Vilka fördelar och vilka problem ser ni med utökad kameraövervakning i det urbana stadsrummet? Och, hur vore det om kameraövervakningen istället flyttades in inom myndigheter istället för offentliga rum? Jag är tacksam för alla svar ni kommer att tänka på.

CCTV

We Rebuild.EU ASCII Design

WeRebuild

########################################################

TELECOMIX INTERNETIONAL 2009-06-13 22:42:02

WHY ARE WE DOING THIS?

TO SAVE INTERNET:

Our internetional rights are being seriously threatened
The European parliamentarians refuse to see the beauty of Internet


HOW TO ACT?

IRC:

Join the IRC channel today! #telekompaketet @ irc.freequest.net.

WIKI:

Collaborate with all us netrosexuals at http://werebuild.eu/wiki/


TELECOMIX

NEWS AGENCY:

The latest relevant news at http://telecomix.eu


KOPiMi BY THE TELECOMiX SWARM

#########################

########################################################

Så röstade de svenska EU-parlamentarikerna om IPRED, datalagring, upphovsrätt, telekompaketet och Lambridinis-rapporten

Som ni kanske redan vet så kommer både IPRED-lagen och datalagringsdirektivet från den Europeiska Unionen. I och med att frågor om integritet och fri- och rättigheter har blivit alltmer viktigt i relation till hur ni röstar i EU-valet, kan det vara på sin plats att upplysa om hur de svenska parlamentarikerna egentligen har röstat tidigare.

Vilka är t.ex. för IPRED, datalagring, upphovsrättsförlängning, tillägg 138 och 166 i telekompaketet och Lambridinis-rapporten?

SvD har sammanställt en lättöverskådlig och enkel lista på hur våra parlamentariker har röstat.

Det vore trevligt om den grafiken skulle råka hamna på Politiskt minne, eller kanske som en fin lista som är lättöverskådlig och informativ.

EU stämmer även Sverige för att inte har implementerat det så kallade datalagringsdirektivet. Ärendet hamnar i EG-domstolen på grund av att Sverige fortfarande inte har lagt fram något lagförslag. Detta medför således att vi kan hjälpas åt att organisera argumentet att Sverige ska försvara sig med att säga att det är olagligt att implementera ett olagligt direktiv.

Internetfrågorna splittrar partierna i EU

Kommissionen stämmer Sverige, vi har sölat med datalagringsdirektivet
Sverige stäms för sen övervakningslag

Aktivism, idéer och hack som underminerar system


Mellan den 14:e och 17:e maj träffades över 50 stycken aktivistgrupper från 22 nationer i staden Linz för att presentera subversiva teknologier och uppfinningar.

Subversiv Messe är ett projekt från Social Impact och var en del av satsningarna under Linz pågående Europeiska Kulturhuvudstadsår. Under mässan, som representerades av olika former av motstånd och subversiva teknologier, fanns det även vissa frågeställningar som präglade mässans innehåll och mening.

Vilka uppfinningar underlättar motstånd? Vilka idéer underminderar system? Var finns de revolutionära krafterna? Och vad kan man göra för att upplösa hierarkiska strukturer?

Concrete Themes

  • New technologies, products and practises of cultural and political resistance will be tested in relation to their everyday potential and impact.
  • The effects of recuperation – the appropriation of subversive techniques by capitalist (culture) industry, as well as the intertwining of the advertising, fashion and music industries with the sex appeal of active political resistance – will be thematised and discussed.
  • Subversion often rubs up against the realm of legality or collides with it. Therefore, questions about punishment and/or repression will be raised (e.g. refusal of funding, silencing through the media, but also imprisonment).
  • Further events such as lectures, moderated talks, (product) presentations, action tours through the fair, workshops dedicated to the transfer of specialised knowledge and techniques, as well as the experimental and playful testing of ideas, technologies and strategies will complete the fair’s programme.

Ett av målen var att man ville belysa många aspekter av motståndskultur, aktivism och teknologier i en rad subversiva former.

Statement

We want to bring together various aspects of counter culture and resistance technologies and forms. The active participants (exhibitors) represent the political and artistic view on global and local situations and open it to the fair visitors in the framework of a traditional trade fair. Means of resistance and counter culture form the ”economy” of discontent and injustice. -Subversiv Messe

Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?


Vad innebär egentligen ”nya” i ”nya Moderaterna”? Moderaterna och även Alliansen står alltmer för ett samhälle som går mot den politiska ”mitten” med dess regleringar, lagstiftande och statlig kontroll. Kan det vara så att denna ”mittenväg” möjliggörs genom att moderaterna ideologiskt tvingar oliktänkande liberaler att mer eller mindre stödja den konservativa partilinjen? Är det så att denna centralisering i det politiska arbetet påverkar den inre konflikten mellan yngre medlemmar och den äldre generationen? Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?

Splittringar mellan de olika generationerna synliggörs i en rad olika politiska frågor där en äldre generation går emot sin egen politiska plattform. Regerings- och riksdagspolitiker har en benägenhet att inte lyssna på sina medborgare och de ifrågasätter medborgarnas tankar och bekymmer över EU, lagstiftning och andra samhällsproblem. Jag vill försöka visa hur begreppet ”nya”  har en splittrad betydelse och hur begreppet döljer en inneboende djupt rotad toppstyrning och antiliberalt agerande i ett av Sveriges största politiska partier.

Ideologi och utveckling

Moderaterna var från början ett klassiskt konservativt och nationalistiskt parti. Successivt har moderaterna kommit att påverkas av liberala idéer och en fascination för det internationella.

”Idag är Moderata Samlingspartiets ideologi en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer.”

Denna formulering är missvisande. ”Föreningen” av konservativ samhällssyn och liberala idéer visar på en splittring inom partiet. ”Föreningen” är i detta avseende ett ”minusord” som moderaterna framhåller i positiva ordalag.

Moderaternas stöd för en EU-liknande konstruktion går ända tillbaka till stödet för EEC 1961. De konservativa idéerna tycks också ha förföljt partiet ända sedan det konstruerades vid ett möte i Stockholm 17-18 oktober 1904 och fick namnet Allmänna Valmansförbundet. Beskrivningen av moderaternas partipolitik är såklart oerhört textredigerad så den verkligen dryper av ren skär marknadskommunikation.

En av moderaternas huvuduppgifter är att ”lösa samhällsproblem”, men som vi alla vet så skapar strömningar inom Alliansen en grogrund för samhällsproblem som påverkar människors integritet, personliga frihet och jämlikhet. Detta är på inget sätt något som moderaterna som parti är ensamma om, men borgerligheten om några borde visa mer liberal framåtanda.

Dessa begrepp ovan är centrala i svensk lagstiftning och har haft starkt juridiskt skydd, fram tills nu. Dessutom är moderaternas jobbpolitik oförenlig med deras inställning till de nämnda parametrarna ovan. De vill inte bara underlätta för medborgare att få fast anställning och betala skatt, utan de vill göra det mer lönsamt för företagsverksamhet, den företagsverksamhet som har kopplingar till copyrightregimen och andra privata affärsverksamheter. Här någonstans går det snett i och med statens politiska klåfingrighet i privata intressen.

Finansiella intressen får allt kraftigare företräde gentemot gemene man och kvinna. Den fria marknaden ska inte begränsas till vissa aktörer, staten ska skilja mellan positiv ekonomisk tillväxt och bakåtsträvande åtgärder som bara gynnar ett fåtal företag i deras strävan att rädda förlegade ekonomiska modeller. Jag gör skillnad på å ena sidan ekonomiska lättnader och fördelar och å andra sidan förstärkt korporativism.

Moderaterna tar inte fullt ansvar för ökad frihet och öppenhet. De går emot sin egna politiska plattform genom att motverka öppenhet, trygghet och att använda EU som en ursäkt för alla dessa lagar som de vill få igenom. Deras politik ligger inte i linje med den tekniska utvecklingen. Deras fascination för hotet mot klimatet lämnar en bitter eftersmak i och med att miljöarbetet i traditionell mening inte kan drivas igenom tillräckligt bra om industrialismen och även jobbsektorn begränsas.

Vi behöver vissa typer av tjänster, teknologier och industrier för att motverka miljöproblemen. Vilket arbetarparti är redo att hävda att en progressiv syn på jobb och arbete går att genomföra i ett regressivt samhälle? Hur ska teknologierna som hjälper vårt klimat finansieras om vi inte satsar vidare?

Moderaternas partistyrelse tog i höstas fram ett förslag på en ny europaplattform.

”EU ska vara bra på det vi behöver lösa tillsammans i Europa. Miljöproblem, klimathot och internationell brottslighet är exempel på problem som vi inte kan lösa själva här hemma. Moderaterna vill dessutom använda samarbetet för att underlätta för fler jobb att skapas och för att stärka EU:s arbete för fred och demokrati i och utanför Europa.”

”- Den här hösten har EU satts på prov, och visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar. Att delta aktivt i och driva på samarbetet ger oss makt över det som påverkar oss här hemma, som till exempel finanskrisen och klimathotet. Det säger Anna Kinberg Batra, ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram plattformen.”

Vad menar partistyrelsen egentligen med att EU har satts på prov och ”visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar”? De får det till att EU hjälper de stackars svenska politikerna att lösa problem på hemmaplan och att politikerna inte har tillräckligt med makt för att påverka själva. Eller hur menar dom?

Borde inte vi som vistas i landet och våra politiker vara tillräckligt kompetenta att avgöra själva vad som behöver göras i olika politiska frågor? Hur kommer det sig att en maktapparat som sitter långt utanför Sveriges gränser ska ha så mycket att säga till om innanför våra gränser? Moderaterna agerar på ett sätt som får mig att tro att de inte vill skapa något större missnöje med hur EU:s politik påverkar vårt samhälle och lagstiftning. Vi ska här förespråka öppenhet gentemot

Fredrik Reinfeldts traditionella ”jultal” ’08 innehöll bland annat snack om en satsning på våld- och brottsbekämpning. Visst verkar det vara så att svenskt rättsväsende eller åtminstone poliskåren är för dåligt rustad i dagens Sverige. Samhället måste ta ansvar för de problem som vi har med grov brottslighet och våld, men detta för inte gå ut över mänskliga rättigheter och en annan form av trygghet; en trygghet som har och göra med våra privatliv.

Visst tackar jag inte nej till 20.000 nya poliser på sikt och jag betalar gärna också skatt för utbyggnad av vård för personer etc. Dock ser jag stora problem med att kriminalisera stora delar av svenska folket för att de fildelar och använder sig av verktyg och tjänster som i sig är fullt lagliga. Och om det är som politiker säger, att de vill jaga ur ett top-down-perspektiv, hur ska de då se på resten av fildelarna som också ingår i strukturen av informationsutbyten? Reinfeldts förklaring om att han inte vill jaga en hel ungdomsgeneration håller tyvärr inte, varken retoriskt eller i praktiken.

Jag undrar hur långt moderaterna är villiga att gå när det gäller immateriella rättigheter och övervakning. IPRED-direktivet innebär att företag och branscher skickar hem kravbrev till folk som har fildelat ”fel” saker och i och med Polismetodutredningen kommer polisen att få liknande befogenheter utan att det föreligger en brottsmisstanke.

Kontentan är att brottsbekämpningen kommer utökas till hårdare skydd av immateriella och upphovsrättsliga rättigheter. Har någon ens lobbat för mer pengar till att bekämpa ”tyngre” brottslighet? IPRED-direktivet implementerades den 1:a april 2009 och bara branschen är nöjd med det. IPRED-direktivet kan dock komma att bli verkningslöst på grund av olika anynomyseringstjänster.

Allians för Sverige – politisk enkelriktat och centraliserat

Bilden av moderaterna som centraliserande parti förstärks i och med arbetet med och grundandet av Alliansen. Vad som visade sig vara en vinnande valstrategi för det borgerliga blocket, har nu omvandlats till något väldigt amerikaniserat och demokratisk enkelriktat.

De fyra individuella partierna håller på att luckras upp och glider mot den ”politiska mitten”. Detta politiska samarbete har fått negativa konsekvenser och situationen verkar förvärras. Vänsterblocket försöker till och med kopiera idén med Alliansen – de härmar t.ex. Alliansens koncept med att ha fyra representanter med på pressbilder. Det är bara ett problem och det är att vänsteralliansen består av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Den alliansen placerar således två språkrör i samband med presskonferenser, för de ska minsann också vara fyra stycken!

Politikerna har också en enorm fascination för den så omtalade och överreklamerade Obamastrategin. Innan nästa val kommer vi att få se partier som kommer att försöka använda sig av denna förstelnade och redan omsprungna strategiska utångspunkt för att jaga väljare. Vi kommer att få se mer politiska filmer på Youtube, kanske kommer vi att bli uppringda av spamtjänster, bli spammade på våra telefoner, uppmanas att blogga om deras manifest och politik etc. Vi kommer att bli överrösta med ännu mer valfläsk i informationsflöden vi förut inte förknippat med valfläsk och politiska spel. Det kommer säkerligen att skapas verktyg för att kväva denna informationsstorm. Jag ser redan nu mönster på än bättre strategiska och taktiska verktyg samt förhållningssät gentemot väljarna, men frågan är om politikerna kommer att upptäcka dessa möjligheter i och med att de stirrar sig blinda på Obamas kampanjsrategi.

Allianserna liknar mer och mer ett politiskt system som jag förknippar med USA. Detta är inte bra för väljarna och ökar ett klimat där motpolerna förstärks. Väljarna får bara välja mellan två personer som förs fram som kandidater till statsministerposten och de får bara rösta på två stycken allianser. Att rösta på enstaka partier håller på att försvinna till förmån för en ny politisk modell. Är detta en liberal idé?

Denna nya politiska modell hänger också samman med hur de olika partierna börjar närma sig varandra i både ideologi och frågeställningar. Politiska frågor och plattformar kopieras hej vilt och samtliga partier drar emot ”valrörelsens mittpunkt”. De politiska tankarna och plattformarna spelar egentligen ingen som helst roll, när allt kommer till kritan är det makten som spelar roll.

Valfläsket kastas i ansiktet på oss, men betyder egentligen ingenting för hur politikerna senare utför sitt arbete. Detta spel för galleriet förstärks av att den politiska modellen centraliseras och förtunnas. I slutändan vill de största partierna ändå driva sin klåfingriga politik medan de inre konflikterna inom allianserna och de enskilda partierna dementeras och tystas ned på presskonferenser och i media, för att sedan hanteras internt på representationsmiddagar och liknande tillställningar.

När kommer politikernas förslag om att elektronisk röstning är en bra ide? Det ska bli intressant och se hur hetsig debatten kommer bli inför 2009 års val till EU.

Toppmoderater – kommunalpolitiker och affärsmän

Det finns toppmoderater som vill riva upp FRA-lagen, hur kommer det sig då att inte alla toppmoderater vill göra samma sak? Ett motstånd till FRA-lagen ligger helt i linje med vad nya moderaterna borde stå för. Internt finns det dock en helt annan agenda och logik som driver på lagtiftningen. Det finns till och med en splittring inom Alliansen angående FRA.

Vilka skillnader finns det mellan kommunalpolitik, riksdag och regering? Hur långt ned sträcker sig den ekonomiskt nedåtriktade spiralen? De 14 politikerna menar att ”massavlyssning är oförenlig med rättsstatens principer” och dom riktar sin kritik rakt mot Regeringen i och med deras debattinlägg i DN. Försvarets Radioanstalt ska inte ha rätt att avlyssna medborgare som inte är misstänkta för brott.

FRA-lagen är inte ett uttryck för Nya moderaternas partilinje. Finns det här en jämnt fördelad splittring inom partiet? Är detta en generationssplittring eller en splittring som kan kopplas samman med vilka liberala röster som tystas ned?

Det finns alltså liberala politiker inom moderaterna som tar starkt avstånd från massavlyssning av svenska folket. Dessa politiker tycker alltså att en lag som kommer att verkställas, ska omförhandlas för att den inte ligger i linje med partiets egen politik. Hur paradoxalt är inte detta? Dessa kommunalpolitiker, som faktiskt ännu vågar träffa sina väljare, kan inte svara på frågor om varför massavlyssning av svenska folket behövs. De pekar vidare på att moderaterna tidigare har begått en massa misstag men att de lär sig av misstagen och förnyat sin politik därefter.

Det råder alltså en tydlig splittring inte bara mellan kommunalpolitikers och toppolitikers arbetssituation, utan också i fråga om hur den egna partiplattformen ska tolkas. Det kompromisslösa försvaret av FRA-lagen ligger inte i linje för moderaternas egna politik och har inget brett stöd i svenskt samhälle. De är mycket tydliga att understryka hur de vill lösa medborgares problem snarare än att skapa nya.

Massavlyssning är fel väg att gå enligt politiker som arbetar nära sin väljarkrets. De skriver vidare om att partiet måste vara lyhörda och ta till sig alla argument i debatten. Vi har sett ur detta motverkats enormt mycket av Regeringen. Den kämpade med näbbar och klor för att få igenom den och de kommer att kämpa ännu mer för att uppgradera den.

Det abstrakta skyddet av Sverige leder till oförutsägbara och oacceptabla inskränkningar av friheter. Friheter som ska vara en central del av det nya moderaterna sätts medvetet inom parentes och alla argument mot dessa lagar sopas under mattan. Vad är deras syfte? Vilka är så inflytelserika så de påverkar ett helt partis självaste värdegrund?

Finns det en tydlig skillnad mellan hur politiker tar hand om lokala och globala problem? Statsråd formar sina allianser och politik inte bara utifrån nationella fenomen, men också på grund av internationella fenomen. Vi ser hur EU i alltför stor utsträckning påverkar svenska politiker till att ta ställning i frågor som de själva inte är insatta i. De försöker förstå hur internationell lagstiftning och omförhandling av globala begrepp ska gynna svenska medborgare.

Vad de missar är att denna agenda lämnar stora frågetecken angående vad som händer på en nationell nivå med vårt rättssamhälle.

”Integritet är inte något som enbart diskuteras i Riksdagen. Vi har många olika integritetsfrågor att hantera på lokal nivå. Resultatet av en åtgärd som är ett intrång i integriteten måste vägas mot hur stort intrånget är. Ett gott syfte är inte tillräckligt för att registrera och övervaka enskildas privata angelägenheter.”

Väldigt många väljare är emot massavlyssning och detta gäller över de traditionella blockgränserna som hela vår mossigt svenska demokrati vilar på. Justitiedepartementet, Advokatsamfundet, Journalistförbundet och Lagrådet har alla kritiserat lagen för att vara för integritetskränkande. Vissa grundläggande principer i en rättsstat kan inte bara lagstiftas bort i kampen mot terrorism och brottslighet.

Ironiskt nog var Justitieminister Beatrice Ask betydligt mer negativ till FRA-lagen före valet än vad hon är nu. Justitiedepartementet ska förövrigt utreda exakt hur datalagringsdirektivet ska genomföras i Sverige. Beatrice Ask är i allra högsta grad med och skapar ett otryggt land oavsett vem man är eller var man bor.

En annan intressant anmärkning är att Asken satt med i 2004 års arbetsgrupp inom Alliansen som hette ”Rättspolitik för trygghet”. Är inte det underbart? Men nog om Ask nu, jag ville bara visa att människor mycket väl kan ändra sig.

Civilrätten är inte enkel, rättsväsendet kommer i större utsträckning finnas till för dem som har råd att driva skadeståndsprocesser och betala för rättsligt skydd. FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA och Datalagringsdirektivet är alla exempel på fenomen som kommer att förändra medborgares friheter och civilrätt till det sämre. Det finns många kompetenta, pålästa och väl insatta människor som engagerar sig i dessa frågor och som dessutom bidrar till en ökad medvetenhet och opinionsbildning.

Politikerna borde lyssna mer på medborgarna men börjar klubba igenom lagar som innebär att folket inte har annat än en symbolisk rätt att påverka makten. Staten inskränker allt mer medborgares friheter. Var är bevisen för att vi går emot ett mer otryggt samhälle? Och var är bevisen för att just dessa åtgärder ska göra allt ”bättre” och lösa problemen?

Lagar ska inte granskas efter att de har verkställts, utan detta ska ske innan de eventuellt röstas igenom. Det råder en stark teknikfientlighet och teknisk okunskap bland politikerna som jag tror många medborgare känner till. Och detta är samma politiker som driver igenom lagar och direktiv som motverkar tekniken!

Lagarna ska dessutom vara enkla och medborgarna ska ha förtroende för lagar och tycka att de är nödvändiga. Argumentet att det ska ske eftergranskning av lagen är svagt på grund av att konsekvenserna som lagen medför fortfarande kommer realiseras, med ett folkligt förändrat beteende som följd.

Posthemligheten måste hållas intakt. Vår identitet byggs verkligen upp av att vi kan kommunicera med vänner och bekanta utan att någon tredje part har rätt till insikt i denna kommunikation. Kommer telekompaketet, IPRED, FRA, ACTA etc. att förändra våra sätt att kommunicera med varandra? Kommer vi att bli mer inneslutna i oss själva?

I svenska brottsbalken, 4 kapitlet, paragraf 8 står det:

Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

Om datalagringsdirektivet går igenom så ryker väl denna rättighet till det privata. Det är väl ingen som hävdar att allt innehåll kommer att granskas, men det skulle ju vara lätt att ringa in vissa individer med hjälp av sociogram och för att sedan ta del av detta innehåll, för tillgången till materialet kommer de ju redan ha så då finns det inga garantier för att kommunikationen kommer att respekteras.

Toppmoderaterna i artikeln ovan är ju också här mycket kritiska till eventuella intrång i brevhemligheten. Intrång som deras egen parti kommer vilja få igenom politiskt, ett parti som egentligen värnar om denna rätt till brevhemligheten. Situationen är mycket märklig.

Landshövding Per Unkel (m) föreslår en rad olika förändringar i självaste grundlagen. Utan att nedvärdera alla dessa förslag så finns det däremot ett krav på att skyddet för privat egendom också ska stärkas. Kan detta vara ett tecken på att svensk grundlag ska mildras till förmån för en europeisk konstitution? För en försvagad suveränitet? En försvagad svensk stat?

Det ska inte gå att ändra grundlagar hur som helst! Vore det inte bra om vi medborgare ges tillfällen att aktivera genom att folkomrösta mer, istället för att vi passiviseras och göras till objekt av våra folkvalda politiker? Eller är det en liberal tanke att stärka skyddet för privat egendom?

Fildelning splittrar moderaterna – en generationsfråga

Många politiska ungdomsförbund har öppet gått emot sina egna partiers politik angående en rad olika fenomen. MUF har genom en motion visat hur de ställer sig till sitt egna moderparti. inte nog med att de har tagit ställning för att tillåta fildelning, de delar nu vissa åsikter med Piratpartiet.

Nu går det ju inte rösta på ungdomspartier till riksdagen och de traditionella partiernas strukturer utgörs till stor del av människor som generellt sett förmedlar en viss teknikfientlighet och förvånande okunnighet på området. Resonemanget inbegriper också att politiker som helst skulle vilja avknoppa både Apoteket och Systembolaget från det statliga monopolet samtidigt vill förstärka utgivares monopolfördel. En fördel som inte finns på andra marknader.

MUF är alltså ett ungdomsparti som vågar ta ställning mot sitt eget moderparti och som samtidigt stödjer sin egna partipolitiska plattform bättre än storebror. Motionen finns att läsa här. Jag hoppas att MUF fortsätter att gå hårt fram mot nya moderaterna och röker ut den mossiga och konservativa gammelgenerationen med sin verklighetskeva världssyn, till förmån för ett nytänkande, en progressiv debatt till förmån för medborgarrättsliga spörsmål och en stark liberalism.

Jag föreslår att MUF och även de andra ungdomsförbunden går till öppen retorisk attack mot de konservativa, verklighetsfråndvända och teknikfientliga elementen inom riksdagen som vägrar att lyssna på medborgarnas argument och kompetens. De får gärna gå till angrepp mot sina egna moderpartier också, det skulle inte skada.

Det är inte bara politikerna som förändras med tiden, utan också själva arbetet i sig. Om representanter för demokratin och ett öppet samhälle är okunniga på flertalet områden då tycker jag inte att de ska finnas kvar speciellt länge på högt uppsatta positioner.

En av de första saker som vi möts av när vi läser vad MUF tycker om integritet är ett citat från Benjamin Franklin:

”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”

Är du beredd att ge upp våran frihet? En frihet som vi dessutom tar för given i vårt samhälle? Vad händer om vi bara ser på när EUs lagstiftning får företräde framför svensk lagstiftning? Jag förstår inte hur vi ska kunna skydda våra medborgare om vi säljer ut vår lagstiftning.

Hur ska de liberala idéerna kunna få genomslag om de ”liberala” politikerna går emot sina egna ideal och partiplattformar?

Denna post är ämnad som konstruktiv kritik mot ett parti vars utveckling jag följer ingående. Om ni har några kommentarer är det bara att skriva nedan.

”Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna”
Anne-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar

Obama kopierar Piratpartiet

So Long, and Thanks for All the Fish!

I de intelligenta maskinernas tidsålder

I fredags hölls ett arbetsseminarium på Institutionen för Kultur och Kommunikation på Södertörns Högskola i Stockholm, där Karl Palmås och Christopher Kullenberg hade bjudits in för att tala om vad de sedan en tid tillbaka har forskat i, utvecklat och föreläst om: Teknologier, diagram och subjektivitet.

Palmås forskar om teknikens ekonomi och organisation vid Chalmers Tekniska Högskola och Kullenberg är doktorand i Idéhistoria och Vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Tillsammans har de från olika perspektiv försökt att belysa och analysera framväxt av informations- och kommunikationsteknologier i skenet av mänsklighetens identitet och teknikrelationer i dagens samhälle.

Ny teknologi medför nya arbetssätt och teorier. Hur påverkar den tekniska utvecklingen vår syn på människan, robotar och sammansättningar? Palmås och Kullenberg tar hjälp av bland andra Félix Guattari, Gilles Deleuzes, Michel Foucault, Michel Serres, och Gabriel Tarde för att med hjälp av deras terminologi redogöra för framväxten av panspektriska samhällsdiagram i relation till de panoptiska, att problematisera begrepp som människa och samhälle samt belysa olika verktyg som ger upphov till nya övervakningsmöjligheter och samhällsfunktioner som tidigare varit omöjliga.

Dessa funderingar och spår omfattar även det politiska. I ett samhälle som antingen präglas av demokrati eller av förtryck kommer dessa möjligheter, verktyg och diagram att få olika uttryck och konnotationer. Ett studie av det politiska omfattas i samtiden av olika handlingar och uttrycks som flätats samman med både panspektriska och panoptiska diagram.

Om ni inte redan är bekanta med vad Kullenberg och Palmås forskar om rekommenderar jag följande artiklar och texter som kan fungera som ingångar till deras projekt och begreppsapparat:

Texter:
1. Kullenberg, C. (2008) “Robotar och krig”, Ord & Bild, nr 5.
http://christopherkullenberg.se/wp-content/uploads/2009/02/ordochbild.pdf
2. Kullenberg, C. & K. Palmås (2008) “Smitto(nto)logi”, Glänta, nr 4.
http://eurozine.com/pdf/2009-03-09-kullenberg-sv.pdf
3. von Busch, O. & K. Palmås (2006) “Intro”, från Abstract Hacktivism. London: Mute.
http://www.isk-gbg.org/99our68/AbstractHacktivism.pdf
http://thepiratebay.org/torrent/4738236/Abstract_Hacktivism__The_Making_of_a_Hacker_Culture_(2006)_PDF

Vid seminariet deltog även bland annat Fredrika Spindler och Sven-Olov Wallenstein, vars respektive arbete i allra högsta grad berikar det svenska filosofiklimatet och som jag har stor respekt för.

Sven-Olov Wallenstein har jag haft nöjet att lyssna på vid flertalet tillfällen då han bland annat har pratat om samtida konst, estetik och filosofi. Han har även översatt texter från Kant, Heidegger, Deleuze, Derrida och Girogio Agamben, vilket vittnar om en bred teoretisk kunskap inom många olika områden och filosofiska projekt. Fredrika Spindlers bok om Spinoza, som jag kommer att skriva om framöver, publicerades nyligen och har redan fått bra kritik från olika håll. Jag tror att den boken kommer att bidra till att väldigt många produktiva idéer realiseras under det här året. Fredrika har även skrivit massor av artiklar och uppsatser som ni säkert hittar om ni söker på högskolans hemsida.

Seminariet gästades även av andra akademiker från institutionen och en hel del människor med olika teoretiska och praktiska erfarenheter. Det skulle visa sig att dagen skulle bli väldigt intressant. Sedan i fredags har jag gått omkring och tänkt på seminariet och att det var bra att jag tog mig dit och till slut lyckades att ramla in (stressad) på rätt ställe. Jag upplevde en intensifierad diskussion, vars affekter fick en nästan omtumlande effekt.

Jag ska på  ett osystematiskt sätt belysa en rad fruktbara spår och idéer samt att göra en sorts sammanställning av begreppslighet, filosofer och information. Jag vill återigen gå igenom begreppen och samtalet för att på så sätt bidra med mina personliga minnesanteckningar (vilka givetvis är fyllda med sakfel och osäkerhet) för att undslippa glömskans fasta grepp. Se redogörelsen för dagen som ett personligt filosoferande där jag retoriskt närmar mig ett sammelsurium av brottstycken från mitt anteckningsblock. Kommentera gärna.

Félix Guattaris och Gilles Deleuzes Anti-Oedipus (1972) och A Thousand Plateaus (1988)


Fredrika Spindler inledde med en presentation av begreppslighet från Félix Guattaris och Gilles Deleuzes Anti-Oedipus (1972) och A Thousand Plateaus (1988), där hon pratade om förståelsen av kroppar i skärningspunkten mellan kropp och teknik.

Synen på människan som mekanistisk kommer bland annat från Descartes mekanistiska kroppbegreppslighet, som såg människan som en sorts automat. Nietzsche nämndes även i sammanhanget men jag kommer inte ihåg vad som sades angående hur han såg på människan som maskinistisk, men jag tror att det generellt berörde förståelsen av tänkandet, kroppen och själen. Människan kan ses som en maskin, vars tänkande är en maskinistisk produkt. Deleuzes och Guattaris begreppslighet hyser dock en tanke om kroppen som polyfonisk samstämmighet i hela dess komplexa sammansättning.

Vad är betydelsen av kroppen och hur ter sig frågeställningen relaterat till kroppen? Spindler uppmanade oss att fästa uppmärksamheten vid första kapitlet i Anti-Oedipus och sjätte ”platån” i A Thousand Plateaus, där D&G närmar sig kroppen begreppsligt. Deleuze återkommer tydligen genom författarskapet till kroppsligheten med dess problematik och ställer sig frågande till hur man kan närma sig ”det stora förnuftet” (kroppen) som produktion och producerande.

Spinoza menar att vi ännu inte vet vad en kropp förmår. Är det någon som vet? Anti-Oedipus är ett radikalt ifrågasättande av Sigmund Freud och Jacques Lacan och den traditionella psykoanalysen och kritiserar denna på grund av dess uteslutning av en produktiv förklaringsmodell för psyket. Psykoanalysen missar en hel del poänger som D&G:s schizoanalys ska råda bot på. Detta deterritorialiserande projekt vill belysa människan som maskin med dess affekter. Spindler fortsatte sedan med att gå igenom begreppsligheten i Anti-Oedipus.

Vad är en begärsmaskin? Och vad är Begär? frågar sig D&G. Det produceras någonting, och det är maskinernas affekter, vilka inte ska ses som metaforer. Allt är maskiner. Världen är det enda som finns och varat är allt som är fallet. Detta är någonting som är univokt och varats delar är inte skilda från varandra. Maskindelarna är olika modi som uttrycker en enda substans och förhållanden som inbegriper en maskin i rörelse är något icke-naturligt som skiljer sig från det mänskliga subjektet. Maskinen har heller ingen egen vilja utan kräver en extern agent som kan programmera den att följa den logik som den är skapad för.

D&G håller inte med om att man ska förstå maskinen på detta sätt. För Deleuze och Guattari är det maskinistiska plus det mänskliga något sant som relaterar till produktionssammansättningar. Kroppen ingår alltid redan i sammansättningar där det maskinistiska uttrycks genom ständigt pågående processer. Maskinen relaterar till människan samt natur och separeras inte från dessa företeelser.

Hur förhåller det sig då mellan subjekt, objekt och maskin? För att ta reda på detta måste vi analysera ageranden och agenter för att kunna särskilja olika nivåer i t.ex. konkreta handlingar. Nietzsche beskriver aktiviteter av olika slag som krafter i spel och D&G försöker förklara hur relationen människa och maskin i en viss kraftfull sammansättning ger upphov till vissa effekter som har ett annat värde än den aktivitet som konstituerar denna. Spindler tog upp ett exempel där hon beskrev en sammansättning mellan en människa och en cykel, hur det i cyklandet uppkommer ett värde som överstiger relationen. Om jag har förstått det rätt så påverkas världen lika mycket som jag själv när jag ingår i olika sammansättningar och produktionen av specifika sammansättningar ter sig annorlunda från varandra. Maskiner skapar maskiner.

Vad är då begäret? För D&G uppfattade jag det som att begäret är produktion; att producera är att begära. Det är inte någon som begär utan det har och göra med drivkrafter och rörelse. Är begäret modusets essens? Olika affektionsmöjligheter ger upphov till olika nivåer av komplexitet, som i sin tur ökar antalet kontaktytor. Människan har en förmåga av att kunna affekteras och affektera. Kroppen affkteras och begär blir således en förmåga att producera, allstra, eller forma något.

Begäret är inte en form av brist. Begäret saknar inget objekt utan begäret producerar verklighet. Men hyser begärsmaskinen en tautologi? Begär[s]maskin är ett begrepp som tycks utgöras av två definitioner, vars begreppslighet riktas åt samma håll, dvs. formuleringarna av begreppen tycks belysa samma sak. Jag var nära att fråga Spindler om hon kunde utveckla denna möjliga tautologi lite mer men det fanns andra relevanta frågor som behövde besvaras och utvecklas i olika riktningar.

Kroppen genomsyras av krafter och affekter, vars intensiteter river upp kroppen eller kombineras med den för att skapa nya konstellationer. Krafterna och kraftspelen desorganiserar och ger upphov till dysfunktionalitet, uppbrott och blandningar som utgör den gräns som är kroppen utan organ. Kroppen utan organ definieras kvalitativt av krafter som affekterar olika delar av kroppen. Ju mer desorganisering som sker desto mer bryts kroppens ekvilibrium upp. Även här kände jag för att be Spindler att utveckla, för jag förstod inte vad hon menade med kroppen ‘i vila’ eller balanserad. Givet att världen och kroppen genom kraftspel, sammansättningar och affektionsmöjlighet är föränderlig, är det då inte problematiskt att upprätthålla synen på kroppen som balanserar upp ett antal influenser? Även en kropp i ‘vila’ ingår väl i en rad kaosartade sammansättningar givet individens framhärdande i existensen?

Skizoanalysen ämnar bland annat att analysera vad som händer när subjektet överskrids. Kroppan utan organ uttrycker både motstånd och attraktion mot ändlighet. Vad innebär ren affektivitet och vad förmår egentligen en kropp upprepade Spindler och såg kroppen utan organ som den gräns som kroppen srävar mot. Hon fortsatte vidare att tala om den formaliserande organismen, tömmandet av kroppen på affekter, hur man kan se på kroppen utan organ med dess framställningar och modus och hur man kan göra sig en kropp utan organ på ett positivt sätt. Denna del rusade Spindler retoriskt igenom och mina anteckningar är mestadels ett myller av enstaka ord och fraser som jag inte lyckas återknyta på ett vettigt sätt. Men Spindler frågade sig hur mycket som kan desorganiseras innan kraftekvilibriumet faller isär. Vad sker i en sådan typ av uppbrytning? Sedan avslutade hon sitt tal med att återkoppla till det att det inte finns någon skillnad mellan människa och natur.

Under frågestunden efter Spindlers anförande inledde Wallenstein med att koppla Freuds begrepp eros till detorritalization och reterritorialization. Det diskuterades fram och tillbaka om produktion, antiproduktion, hur diskussionen relaterade sig till Heidegger och nihilismens öde och prat om felaktiga matriser i relation till Edmund Husserls fenomenologi.

Kopplingen till Freud verkade ha bäring, men jag uppfattade inte i vilka verk av Heidegger och Husserl som diskuterades i samband med det skizoanalytiska projektet. Jag frågade senare (rätta mig om jag har fel) Jakobsson(?) som satt bredvid mig angående var Husserl redogjorde för liknande saker som vi hade diskuterat och han svarade att jag skulle kolla upp Crisis of the European Sciences, de tidiga uppsatserna i matematik samt Logiska Undersökningar. De möjliga problem som man från ett fenomenologiskt perspektiv kunde skönja i samband med D&G:s maskinistiska redogörelse, inbegrep tematiseringen och att maskinmetaforen inte ger någonting filosofiskt sett men däremot sociologiskt. Jag får återkomma till det här för att försöka förstå hur denna kritik möjligtvis har bäring hos Husserl.

Spindler påpekade dock direkt att maskinen inte är en metafor och tog upp tankar om grunden i mekanismen samt överskrivanden. Rasmus Fleischer uppmärksammade oss på kopplingar mellan maskin och teater, vilket kan vara ett spår som Rasmus kanske tar upp framöver om han inte redan har gjort det. Diskussionen gled sedan in på en annan filosof som jag tycker verkar väldigt intressant men vars filosofi jag inte har studerat ingående: Leibniz. Jag kom inte ihåg vem det var som tog upp det, men samtalet gled in på Leibniz definition av monaden som den oändliga maskinen och att den naturliga maskinen inte har någon botten där. Jag vet inte om jag lyckas beskriva detta på rätt sätt men att studera Leibniz och Spinoza skulle kunna vara ett givande spår för vidare studier kring monader och substans.

Karl Palmås och Christopher Kullenberg om panspektriska diagram, robotar, krig och nätpolitik

Efter Spindlers intressanta och raketfartssnabba redogörelse blev tempot betydligt lugnare efter pausen. Palmås och Kullenberg började med en kort introduktion där de berättade lite om sig själva. Redan i inledningen nämnde de Cassirer och Heideggers tekniksyn. Eftersom ingen sade vad Cassirer hette i förnamn vet jag inte vem jag ska referera till. Vad heter han i förnamn?

K&P står i en form av sociologisk utgångspunkt som innefattar en rad olika områden som övervakning, nätpolitik, aktivism, diagram, teknologi etc. Jag uppfattar det som att delar av deras begreppsapparat är till för att göra samtida inzoomningar eller intensifieringar av speciella skeenden, såväl sociologiska som materiella sammansättningar. Två av de första begreppen som nämndes var D&Gs ”deterritorialization” och ”territorialization”.

K&P försökte att förklara lite vad de höll på med och kom fram till någon liknelse där de försökte förklara att de kommer från ett ingengörperspektiv i och med att de frågar sig vad teknisk rationalitet är och ägnar sig åt teknisk arkeologi och utgrävningar för att belysa dessa fenomen. Deras forskning inbegriper lika mycket skapande såväl som filosofiska intensifieringar.

K&P ämnade att i 5 olika steg gå igenom sitt projekt, hur de försöker förklara olika fenomen, vilka verktyg som finns aktuella och hur olika tillämpningar av diagram, teknologier och övervakning går mot posthumanistiska ifrågasättandet av kroppsbegreppslighet.

1. Sammansättningar

K&P visar en bild på ett barn som sitter och använder en dator. Vad är det som händer här frågar K&P. Bilden manifesterar teknik som en abstraktion och en sorts kvalitativ förändring. Det att barnet sitter vid sin dator och använder den får bara sin mening genom vad som sker i sammansättningen barn-dator-internets/applikationer. Vi ställs inför en Deleuziansk immanens:

”The French 20th century philosopher Gilles Deleuze used the term immanence to refer to his ”empiricist philosophy”, which was obliged to create action and results rather than establish transcendentals. His final text was titled Immanence: a life…, spoke of a plane of immanence. Similarly, Giorgio Agamben writes in The Coming Community (1993): ”There is in effect something that humans are and have to be, but this is not an essence nor properly a thing: It is the simple fact of one’s own existence as possibility or potentiality”.”

Vi förstår alltså relationen mellan barn-dator-internets/applikation som något annat än subjektet i relation med objekten. Det är någonting i det att använda en dator som överskrider de ting vari detta användade grundar sig. Denna form av immanens berör även olika nivåer och sammansättningarna skapas och upplöses i föränderliga hastigheter.

Man kan ”exteritorialisera vad det är som uppstår mellan datorn, barnet och internet”. I sökandet efter mönster kan vi leta efter kopplingar mellan barnet och datorn, men mönstret är under ständig förändring. Om användandet ändras så ändras artefakterna. Egenskaperna bestäms således genom användaren och vilka datorer som datorn är sammankopplad med. De olika sammansättningarna, krafterna och förmågorna kan ge upphov till starka politiska och sociala uttryck.

Mot slutet av del ett började de tala om maskinerna och olika sammansättningar som proteser, vilka utgör de överskridande möjligheter som gör det alltmer nödvändigt att göra upp med begrepp som ”människa”, ”maskin”, och ”teknologi”. Se ”Actor-Network Theory”.

2. Singulariteten

När kommer datorerna att överskrida människans intelligens? När kommer datorer att få ett ”medvetande”? Är det ens möjlig för en dator att ha ett medvetande liknande det mänskliga? Singulariteten har delvis att göra med beräkningskraft, men det finns vissa specifika inriktningar där singulariteten problematiseras på olika sätt. Vi kan delvis tänka oss att datorerna vid något tillfälle blir mer intelligenta än människor på grund av att de får egenskaper som liknar mänskligt medvetande. Men vi kan också tänka oss ett scenario där vi når singulariteten när datorer klarar av självreplikering.

Vi måste dock omformulera våra frågeställningar. Kan en människa vara intelligent utan maskin? Om språket (skriftspråket) kan ses som en maskin då är det svårt att hävda att denna maskin inte tillför någonting till den mänskliga intelligensen. Enligt Deleuze och Guattari är språket en ”överkodning av trynet” och har och göra med systematiseringar av vissa regler. Proteserna är inte bristskapande för tänkandet och teknologier är sammansättningar i maskiner.

Jag tror att det var Tofan som i anslutningen till diskussionen sedan tog upp tråden angående ”gener”, ”memer” och ”temer”, vilket utgör ett spår som jag tror kan vara riktigt fruktbart. Susan Blackmore, som jag inte kände till sedan tidigare (däremot Richard Dawkins och Daniel Dennett), har tydligen skrivit en bok om begreppet ”temer”. Passa på att se denna TED-föreläsning där hon introducerar begreppen:

”Susan Blackmore studies memes: ideas that replicate themselves from brain to brain like a virus. She makes a bold new argument: Humanity has spawned a new kind of meme, the teme, which spreads itself via technology — and invents ways to keep itself alive.”

Tack för tipset Tofan, lägg till mig på msn!

3. Maskiniska eror

I den tredje delen berättade K&P att begrepp från datavärlden har haft tendenser att dyka upp i alla möjliga sammanhang och kontexter som de inte var ämnade till från första början. Hacking, mjukvara och hårdvara utgör begreppslighet som dyker upp mer och mer i traditionella kontexter och bidrar till att omforma dessa eller perspektivera dem så de hamnar i nytt ljus. Tyvärr antecknade jag inte så mycket i anknytning till vad som sades om maskinska eror och kommer inte ihåg så mycket om denna del.

4. Panspektrocism

Det panoptiska diagrammet konkurrerar nu med det panspektriska, men vi ska inte tolka det som att panspektrocismen är en utveckling av panoptikonmodellen eller ett systemskifte. De är fortfarande två högst aktuella sociala diagram som används inom många områden och kontexter. Vi ser hur olika diagram blir alltmer effektiva assemblage och att teknologi gör att olika komponenter utvecklas.

Jag skrev ovan att komplexa komponenter i olika intensiva och snabba sammansättningar ger upphov till mer kontaktytor och om själva komponentstrukturerna utvecklas kommer den materialiteten påverka de olika sammansättningarna mer än förut. Vi kan i detta avseende förstå hur mer komplicerade strukturer medför annorlunda kombinationer som även påverkas av entiteters eller immateriella värdens olika vara.

Michel Foucault beskrev i Övervakning och straff (Surveiller et punir: Naissance de la prison) (1975) det panoptiska fängelset och de panoptiska institutionerna. Foucault tar sig bland annat an Jeremy Benthams panoptiska modell för fängelser:

”Foucault also compares modern society with Jeremy Bentham‘s ”Panopticon” design for prisons (which was unrealized in its original form, but nonetheless influential): in the Panopticon, a single guard can watch over many prisoners while the guard remains unseen. The dark dungeon of pre-modernity has been replaced with the bright modern prison, but Foucault cautions that ”visibility is a trap”. It is through this visibility, Foucault writes, that modern society exercises its controlling systems of power and knowledge (terms which Foucault believed to be so fundamentally connected that he often combined them in a single hyphenated concept, ”power-knowledge”). Increasing visibility leads to power located on an increasingly individualized level, shown by the possibility for institutions to track individuals throughout their lives. Foucault suggests that a ”carceral continuum” runs through modern society, from the maximum security prison, through secure accommodation, probation, social workers, police, and teachers, to our everyday working and domestic lives. All are connected by the (witting or unwitting) supervision (surveillance, application of norms of acceptable behaviour) of some humans by others.”

Det panspektriska diagrammet skiljer sig en hel del från det panoptiska. Manuel DeLanda beskriver panspektron i War in the Age of Intelligent Machines (1991):

”Instead of positioning some human bodies around a central sensor, a multiplicity of sensors is deployed around all bodies: its antenna farms, spy satellites and cable-traffic intercepts feed into its computers all the information that can be gathered. This the processed through a series of “filters” or key-word watch-lists. The Panspectron does not merely select certain bodies and certain (visual) data about them. Rather, it compiles information about all at the same time, using computers to select the segments of data relevant to its surveillance tasks.” (1991: 206)”

I takt med att teknologi blir allt mer lämplig för att lagra stora mängder data och hantera denna, kommer det innebära en medföljande effektivisering inom de områden där denna teknologi blir tillgänglig, till exempel inom ekonomi, krigsföring, övervakning etc. Systemen är inte längre centraliserade och kan användas för att förutspå mänskligt beteende. Algoritmer används för att hitta olika mönster i datan och logistisk styrning möjjliggör öppna labb, sniffande och loggande aktiviteter inom olika teknologiområden.

Gabriel Tardes sociologiska perspektiv kan tillämpas med dessa förutsättningar. En gång i tiden skrev Tarde om de materiella processer och komponenter som spreds likt smittor mellan människor och olika områden. Helt plötsligt kan vi med hjälp av datorer, processorer och lagringsutrymme komma åt de mikroprocesser och fenomen som intresserade Tarde. Vi kan även använda olika diagram för att hitta mönster som kan peka på vissa specifika fenomen på ett sätt som teknologin inte kunde hjälpa oss med förr i tiden. K&P:s projekt behöver studera Tarde och Manuel DeLanda för att belysa olika tillämpningar och praktiska möjligheter angående både materiella och immateriella processer.

5 Smittontologi

Émile Durkheim anses vara en sociologins och antropologins grundare och har under åratal kastat en stor skugga över Gabriel Tardes sociologiska projekt. Smittontologin uppehåller sig vid tankar, innovationer och associationer. I vissa avseenden driver dessa begrepp mot meme-begreppet, men dessa ”smittor” handlar även om materiella processer tillsammans med immateriella processer. Smittor sprids ju på alla möjliga sätt i oändligt antal möjliga kombinationer. Vi vill kunna sätta fingret på vad som skapar ”conformity of millions”.

Vi kan utifrån Tardes ontologi beskriva världen genom att spåra upp och logga smittor. När vi väl har datan kan vi göra rätt mycket med den om vi har rätt verktyg. Ta logistik eller lagerhantering som möjliga områden där man kan använda sig av en viss systematik som effektiviserar hela företagsstrukturen.

Diskussion

Projektets filosofisk-kritiska inriktning inbegriper analys av nya makttekniker som växer fram. Företag, myndigheter och nationer vill veta vad människor vill eller kommer att göra och de vill sedan kunna använda denna information inom en rad olika områden för att upprätthålla kontroll och ordning. Projektet studerar teknologi, logaritmer och statistik i anknytning till insamlandet av data.

Projektets positiva filosoferande riktar uppmärksamhet mot olika politiska handlingar som inbäddningar av något slag. I takt med att högteknologiska sammanhang blir alltmer tillgängliga för multituden kommer den politiska organiseringen att förändras. Paul Virillios Speed and Politics (1977) får relevans i detta sammanhang, för idag har det politiska subjektet större möjligheter att göra sig hörd och att snabbt förflytta sig fram och tillbaka genom olika offentliga diskurser.

Nätpolitiken är en extrem form av politik som är värd att analysera kvalitativt. Hastigheten är en stor fördel i att bedriva politik och dessa blixtsnabba miljöer tillgängliggörs i större utsträckning då fler människor använder Internet samt börjar att skapa och uttrycka sig tillsammans med andra medborgare. K&P är intresserade av de möjliga konsekvenser får politiken erfara i och med relationen till snabbheten. Palmås berättade om hur TV-sammansättningen människa/TV gör att subjektet blir både input och output, men att detta relaterar sig till ett maskinistiskt förslavande. En ny omedierad organisering och effektiv dubbelriktadhet handlar om att utforska nya former och förmågor oss till exempel politiken. Vari ligger teknologins väsen och gränser?

Det kom upp tankar om att nätpolitiken skulle vara någon form av nyliberalmarxism förunnat de som har tillgång till Internet och något som människor i andra delar av världen inte har tillgång till. Var ligger då värdet av denna typ av politik om det inte inbegriper alla politiska subjekt? Ser vi en hierarki här där en politisk elit skiljer sig från en förtryckt minoritet? Spindler kom med kommentarer om det möjliga värdet med K&P:s undersökning: Givet att vi har identifierat dessa maktstrukturer, varför inte undersöka dom närmre? Genom att undersöka dessa strukturer och öka människors förståelse för dessa, kommer idéerna (memer) och teknologi (temer) att kunna sprida dessa potentiella nätaktivistiska strukturer, verktyg och kunskap till andra delar av världen där människor i andra kulturer och situationer använder sig av teknologierna utifrån sina specifika förutsättningar. Nätpolitiken i exempelvis Burma, Kina och Egypten talar emot tesen om en möjlig hierarki.

”Den immanenta bubblan läcker hela tiden” [Spindler] och samhället definieras mer av vad som ”läcker”.

Wallenstein kommenterade även K&P:s anförande och drog upp Benthams abstrakta framställning av panoptikon som en kontrollmekanism med specifika uttryck. Han uttryckte också även kopplingar till Marx som jag tyckte verkade vara ett intressant och fruktbart spår. Det kanske visar sig senare att det lönat sig att läsa Hegel då jag planerar att läsa mer marxistisk litteratur för att se om dett finns några begrepp eller spår som kan användas för att ge perspektiv till diskussionen. Vem hittar kopplingarna mellan Marx, Deleuze & Guattari och K&P:s projekt?

Vilka subjekt växer fram i sammansättningarna? Wallenstein passade också på att nedmontera den antropomorfiska kritiken genom att poängtera att panoptikon som diagram inte är ett system som producerar sina subjekt, utan ett diagram för maktkontroll. Vi kan inte förklara de subjektsammansättningar som uppkommer i samhället genom att peka på system, vi behöver belysa de olika sammansättningarna och smittorelationer som manifesteras eller dyker upp som fenomen. Datan avslöjar mer om subjekten än det abstrakta systemet vari vi hittar empirin.

Nästa fråga som kom på tal var det ”virituella” i Deleuziansk mening kommer in i K&P:s projekt: Var finns metafysiken i projektet? Jag tror att Deleuze och Guattari ägnar sig åt det potentiella och det virituella i sin metafysik medan Manuel DeLandas analyser belyser fysiska processer. Sammansättningar finns både på en de facto-nivå och en virituell nivå i Deleuzes egen ontologiska apparat, medan det i nätpolitiken de facto ”sker” i att något är totalt aktualiserat. K&P passade på frågan om de vet var det virituella kommer in i deras eget projekt, men gissningsvis är det inte en ontologisk nivå som de har intresserat sig för eller tänkt på tidigare. Sedan medför ju Deleuzes egen begreppslighet att det kanske inte skulle vara speciellt givande att ta in det virituella i en diskurs där den virituella verklighetens begreppslighet skulle försvåra vår förståelse.

För den som är intresserad av fraktaler och singularitet tror jag Kullenberg berättade att sista kapitlet i Mille Plateaux (A Thousand Plateaus) tar upp just dessa företeelser. Det kan även ha varit i samband med prat om potentialer för helheten.

Rasmus Fleischer tog återigen upp problemet med glömskan och minnet i det digitalfilosofiska arbetet. Hur bra minns vi olika händelser? Hur snabbt glömmer vi bort viktiga detaljer som vi ständigt tar till oss? Vi måste ta upp dessa frågor på bordet igen och försöka formulera och skapa hjälpmedel och verktyg som förbättrar vårt Intern[et]minne och organiserar stora mängder information angående t.ex. politiska fenomen och händelser. Jag ska försöka att skriva något om detta, kanske under sommaren, och kanske koppla ihop detta med begreppslighet från Husserl och Paul Ricoeur.

Jag har tröttnat på att höra om Obamas presidentkampanj. Vad är det som är så speciellt med den? När jag jämför Obamas kampanj med exempelvis utvecklingen i Sverige de senaste veckorna tycker jag att nätpolitiken hanterar teknologin och verktyg på ett mycket bättre sätt. Istället för envägskommunikation förespråkar nätpolitiken polyfonska sätt att kommunicera. Det kommer att visa sig nästa år att Obamaskampanj är förlegad, men då kommer det redan vara försent på grund av alla partier som har satsat stenhårt på förlegad informationsspridning istället för att satsa på berikande möten, dialoger och sammansättningar.

Wallenstein återvände hela tiden till Marx och ville inte släppa spåret. Han berättade om Slavoj Žižeks Organs Without Bodies (2003) och att den kanske hade relevans i sammanhanget. Wallenstein trodde att Žižek anade vad Deleuze kanske skulle ha skrivit i sin bok om Marx om han inte avlidit innan. Deleuze, Guattari, Žižek, Marx och Hegel… Var finns kopplingarna? Jag har lagt till Organs Without Bodies till min lista för jag tror att Wallensteins bidrag kan visa sig vara givande.

I förbifarten gled samtalet in på kapitalismen och tron på dess sammanbrott. Nu visade det sig att Marx inte talar om ett sammanbrott utan om ett upphävande. Men om vi ska ta tesen om att allt är föränderligt på allvar medför detta att Hegels ändamålsenlighet, som jag antar återfinns hos Marx, inte riktigt håller i längden och att detta trappstegstänkande medför problem för tron på kapitalismens förfall eller nedmontering.

Mot slutet gled vi in på hur K&P:s projekt kan ses som positivt. I och med alla de multipliceringar och stegringar som K&P försöker belysa, formas en produktiv filosofi som inte bara står på håll och kategoriserar utan den kastar sig in i olika aktiviteter och produktiva sammansättningar. Avståndet mellan K&P:s projekt och dess studium är obefintligt. Var börjar forskningen och var slutar politiken? Båda två använder sig i lika stor utsträckning av de algoritmer och databasfunktioner vars ansamlande maskinistiska sammansättningar de ämnar att analysera.

Spindler avslutade diskussionen med att förneka kapitalismens sammanbrott och istället belysa förändringen av den. För den som är intresserad av att veta mer om tron på upphävning av kapitalismen råder jag er att läsa Marx och antagligen Hegel som bör ha skrivit om former av upphävanden i sin redogörelse av världshistorien. Fredrika tog också upp en tanke som relaterade till parlamentarisk terminologi; vi puttas (förskjuts) in i andra sammanhang. Mänskligheten har inte längre teknologiska verktyg för handen – mänsklig aktivitet och produktion byter flöden på nya sätt som vi aldrig har stött på förut. Finns det inte ett värde i att undersöka dessa fenomen? Jag tycker personligen att det finns mycket positiva saker att lära sig av ny teknologi och nya sammansättningar.

Det här var mina anteckningar från arbetsseminariet och jag hoppas att ni hittar något av värde. Jag vill passa på att tacka K&P för möjligheten att komma förbi samt institutionen för Kultur och Kommunikation för ett bra seminarium och format och ser fram emot att närvara på fler seminarier och föreläsningar i höst.

68 och 99: Intensiva flöden och PR-folk

Blixten blixtrar inte
Maskinfilosofi
Nätpolitikens nollpunkt

Spinozas sammanhang

HADOPI-lagens konstitution: Flatline

HADOPI – Flatline

Frankrikes rättsväsende ska implementera HADOPI-lagen i fransk lagmässig praxis även fast den senast den 9:e April röstades ner av Frankrikes nationalförsamling.

Efter omröstningen i veckan sade en bred majoritet (sanning med modifikation) i nationalförslemningen ”Ja” (med rösterna 296-233) till en lag som redan nu är döfödd.

Nicolas Sarkozy har under press fört en intensiv politik för att få igenom Hadopi-lagen samt har lierat sig med den intellektuella gammelgräddan och verkligen drivit en hårdför politik, som varken ser konsekvenserna av implementeringen eller respekterar oliktänkande.

Enligt Frankrikes president Nicolas Sarkozy så har fildelare ingenting på Internets att göra.

Myndigheten HADOPI ska i framtiden kunna stänga av (dropkicka) hundratusentals fildelare som laddat upp upphovsrättsskyddat material. Människor ska kunna stängas av upp till ett år(!) och inställningen är att ”hotbreven” redan ska börja skickas ut i höst och att människor ska kunna stängas i början av 2010.

Hur ska det franska rättsväsendet kunna hantera det här? Hur ska man kontrollera vad hundratusentals människor företar sig då dessa är avstängda? HADOPI:s spionprogram lär dessutom oskadliggöras direkt efter att någon kreativ människa får tag på koden. Stefan förstår att handlingar medför konsekvenser…

Men finns det inte fler praktiska och teoretiska problem med implementeringen av Hadopi-lagen?

HADOPI-lagen är död i lagens mening

Europaparlamentet motsätter sig lagar som HADOPI. Parlamentet var nyligen positiva inför tillägg 138 i telekompaketet som bland annat skulle skydda människor (läs konsumenter om du är lobotomerad) mot denna typ av övertramp av de mänskliga rättigheterna. Hadopi-lagen tar ingen hänsyn till rättslig prövning och motsätter sig grundläggande principer i både europeiska och franska lagar. Hadopi-lagen står också i skarp kontrast till Frankrikes konstitution angående rättsprocessen, likhet inför lagen och Hadopi-lagens proportionalitet samt lagmässighet inför fransk lag.

Människor ska ha rätt till en rättslig prövning med maktfördelning och proportionalitet. Europaparlamentets godkännande av tillägg 138/46 var 4:e gången som parlamentet motsade sig Hadopi-lagen, men lik förbannat ger sig inte Sarkozy och har fortsatt att smöra sig med kråset för att kunna implementera denna skitlag.

HADOPI-lagen är död i teknisk mening

Sarkozy och de stackarna som kommer att behöva jaga hundratusentals fransmän kan endast göra detta om de identifierar personer genom deras IP-adresser. Men som många av er vet kan man leka en hel del med att förändra sitt IP, öppna upp sitt bredband för allmänheten eller bara låta människor få kapa det ibland.

En av konsekvenserna blir att oskyldiga kommer att falla in i kategorin ”pirater” i linje med myndighetens praxis och på grund av lagens utformning. Andra konsekvenser blir att Frankrike nu måste kriminalisera öppna nätverk och totalt rensa upp samtliga kommunikationsflöden som möjliggör uppkoppling mot Internet och som indirekt även gör det möjligt att fildela.

En till konsekvens av detta blir också att HADOPI struntar i hundratusentals människor som fildelar på andras nätverk bara man lyckas varna och stänga av människor vars IP har sparats undan genom skärmdumpar.

Min gissning är att människor runt om i världen kommer att jobba stenhårt med olika former av aktivism för att hjälpa franska medborgare att hacka denna lag, samt att nätpolitiken visar sitt stöd för europeiska medborgare och fortsätter med arbetet att informera och omforma EU-direktiv i takt med att nya verktyg blir tillgängliga.

HADOPI-lagen är död i massmedial mening

Det tog inte lång tid för människor inom Europa att undersöka, dekonstruera och totalt ödelägga denna lag. Många av oss har dessutom kunnat spåra många av dessa galna förslag till ett fåtal personer.

Yngre generationer har större möjligheter att både skapa uppmärksamhet och kritisera dessa lagar, medan äldre generationer tenderar att vara teknikfientliga, lyssna för mycket på kommersiella särintressen och ha problem att använda Internets på ett fruktbart sätt. De har helt enkelt inte förstått dess kreativa och ekonomiska potential. Håll informationen fri!

Den senaste tiden har det formats massiva protester mot Hadopi-lagen inte bara i Frankrike utan även i hela Europa. Medborgare är bekymrade, många ser denna typ av implementeringar som att staten bryter sitt kontrakt med medborgaren i det avseendet att staten ska tillhandahålla frihet och möjligheter i utbyte mot civil lydnad. Det är medborgarna som konstituerar staten, men om staten bryter i sitt kontrakt mot dessa medborgare, blir det berättigat att ifrågasätta denna konstitution av staten och att visa civil olydnad. Denna civila olydnad tycker jag blir en nödvändighet oavsett vad vi har för skyldigheter inför staten.

Lobbyn och branschen moraliserar inte över deras eget beteende, varför ska vi bedöma vårt eget beteende inför staten när politiker är de som underminerar statens konstitution genom att lyssna för mycket på tjänstemän och lobbygrupper?

HADOPI-lagen är död i politisk mening

EU’s omröstningar och institution verkar inte bekymra Sarkozy och oliktänkande inom de egna leden eller i Frankrike tystas ned. Vad händer egentligen i Frankrike just nu? Se till att lägga till Le Domaine D’Anais blogg i era RSS-läsare, en blogg som förövrigt fyller en kunskapslucka och ett informationsbehov som ska uppmuntras.

Varför ska vi då i politisk mening motsätta oss denna lag? Jag ser personligen att vi kommer få dras med hotet från en liknande lag om den nu implementeras i Frankrike och i framtiden klubbas igenom i Storbritannien.

Jag misstänker även att Hadopi-lagen inte är död i Näringsdepartementets ögon, vilket innebär att om ni känner otrygghet, obehag eller solidaritet med europeiska medborgare, tycker jag att ni ska höra av er till Näringsdepartementet och ställa konkreta och sakliga frågor angående hur det internationella samarbetet med Frankrike kommer att utvecklas framöver, och om man skarpt tar avstånd från lagar som redan på förhand inte uppvisar några som helst vitala livstecken.

Det kan vara så illa att Näringsdepartementet inför sitt möte med Frankrike vill ta EKG på Hadopi-lagen eller kanske till och med låna med sig en defibrillator hem till maktens korridorer i Sverige.

Hur positiv kommer denna lag egentligen vara för en bransch av ”upphovsmän” (som förövrigt använder sig av mac:s, PC-användare får inte vara kreativa), som ska leva på gamla ekonomiska modeller och hängivenheten från sina fans?

Lobbygrupper, monopolstrukturer, antimarknader och politiker håller på att ta död på det roliga i att köpa skivor, gå på bio, använda internets, skapa, remixa, kopiera, engagera, visa internetionell solidaritet och engagera sig i nätaktivism.

Antimarknader kollapsar tillbaka in i sig själv.

Werebuild.eu jobbar för ökad transparens och riktigt demokratiskt arbete

Vad gör man om politiker har sina egna definitioner i relation till demokrati och demokratiska processer? Jo, man formar om dessa processer och luckrar upp deras definitioner så att även de mest pålästa politiker har svårt att orientera sig och som därför måste ta ett par steg tillbaka för att återupptäcka hur man skapar demokratisk gemenskap och hur man arbetar med demokratiska processer.

Man kan lämna den förlegade vänster-höger-skalan bakom sig och att arbeta politiskt utifrån en individuell plattform som en del av en multitud. Multituden är en mer fruktbar miljö för att vända tillbaka politiken mot sig själv och man har många fler möjligheter att påverka sig själv, att förändra andras sätt att tänka eller omforma sin egna politiska, etiska och moraliska kompass.

Medborgare ställer sig i slutet av den politiska kön för att hitta tillbaka till de värden och processer som främjar fri- och rättigheter i symbios med en stark marknad som ger möjligheter för individer att uttrycka sig, hävda sig själva och att utvecklas.

Jag söker vägar och terminologi som kan luckra upp statiska relationer mellan begrepp som ”marknad”, ”människa”, ”politik” och ”Internets”. Vi behöver säkra fri- och rättigheter i ett ekonomiskt samhälle under förändring. Medborgare behöver skydd både som konsumenter och som individer i och med den stundande och pågående kampen om rätten till informationsmarknaden.

Nya ekonomiska intressen skapas med hjälp av Internets och antimarknader kommer att sätta hårt mot hårt mot varandra för att få tillgång till dessa ekonomier. Räkna inte med att de kommer att stanna för något eller någon.

HADOPI – Flätlina
Högsta myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på Internet

——————————————————————————————————————————————

Vill ni hjälpa till?
Vill ni veta mer?
Är ni journalister och är intresserade av hur riktigt engagemang skapas och flödar?

Titta gärna förbi http://werebuild.eu eller irc-kanalen.

Öppet brev till Näringsdepartementet

Avstängning från Internet = fängelsevistelse
Franskt ja till att stänga av fildelare
Ja till den franska Hadopi-lagen
Solemn burial for HADOPI in French National Assembly

En nätpolitik som står upp för grundläggande fri- och rättigheter

Idag den 29:e April 2009 är det sista dagen för att lägga ändringsförslag till europaparlamentets andrabehandling av telekompaketet.

Internets sprudlar det av aktivitet, Näringsdepartementet kommenterarbloggen (vilket uppskattas väldigt mycket) och werebuild.eu växer så det knakar om fraktalerna. På bara några dagar har det också spridit sig ut i resten av Europa.

Idag är det allra viktigaste att politikerna stödjer Citizens’ Rights Amendments.

I förrgår kunde vi konstatera att Christofer Fjellner skriver på för 166:an. Idag verkar det vara så att det behövs ett fyrtiotal underskrifter om 166:an ska ha någon chans. Igår uppmanade många av oss att börja e-posta politikerna, framförallt de svenska, och de som stödjer tillägg 166 måste skriva på de papper som ligger och väntar på Fjellners kontor i Bryssel…

Citizens’ Rights Amendments är lagt av de små partigrupperna inom EU och Alexandersson tror inte att de större grupperna kommer att köpa dessa rakt av. Det är fortfarande viktigt att skicka e-post eller ringa politiker och både diskutera vad de små grupperna har lagt på bordet, samt belysa tilläggen var för sig. Vi ska inte ge upp hoppet om att det är kört för just dessa omskrivningar ovan. Visa fortsatt stöd för de som är positivt inställda till Citizens’ Rights Amendments.

Det är viktigt att komma ihåg att om parlamentariket skriver att de ska rösta på 138:an eller 166:an, innebär inte detta att de sedan skriver på Fjellners papper. Därför kan det vara viktigt att känna till Fjellners detaljer så ni kan följa upp i och med att ni får några parlamentariker att svara på era email.

I dagsläget tror jag bara runt 5-10 stycken ledamöter har skrivit på pappren på Fjellners kontor, men det kan komma fler besökare till Fjellners kontor under dagen.

Carl Schlyter (mp) litar varken på den franska eller den svenska regeringen!

Det är något lurt med att de vill ändra domstolsbeslut till engelskans och franskans ”tribunal”, men våra experter analyserar just nu kryphålen.”

De gröna är inte förtjusta över Trautmann’s kompromiss:

Jag delar de flestas oro för att denna kompromiss inte räcker och därför kom den gröna gruppens möte idag fram till att vi ska lägga fram 166:an igen inför plenum. Detta gäller den mest uppmärksammade delen av telekompaketet, den sk Trautmann rapporten.”

Det viktiga i dagsläget är att stödja De Gröna som själva kanske lägger 166:an idag. De Gröna är även mycket misstänksamma mot den andra kompromissen från Harbour:

Harbour rapporten [...] är en riktig luring, där man återigen smyger in orden ”lagligt” innehåll, dvs man kommer åter tillbaka till att privata bolag ska ha någon sorts ansvar för innehållet på nätet. De gröna kommer lägga ett helt paket med ändringar även i Harbour rapporten för att åtgärda de brister som finns för skyddet av friheten på nätet.”

Carl Schlyter (mp) uppmanar er att fortsätta kontakta politikerna för att det är bra. På grund av att Schlyter skriver detta är det ett tecken på att parlamentariker tar till sig information. Det går att så digitala frön och påverka ledamöternas ”snack” med varandra.

Fenomenets begreppslighet kan liknas vid ett ‘fraktalskott’ vars dolda praktiska potential måste slipas fram, borstas rent och poleras.

Om du inte vet vad du ska skriva eller vem du ska skriva till, tycker jag att du ska svänga förbi till Henrik Alexanderssons blogg eller till werebuild.eu. Vi är inte rädda för att ställa frågor eller att hjälpa till. Ingen fråga är för dum.

Jag höll helt på att glömma en sak. Passa på att höra av er till liberalerna också. Det ryktas tydligen att de kanske kommer att ställa sig bakom Citizens’ Rights Amendments. Nu är det upp till bevis hur pass vänligt inställda ni är till frihet. Olle Schmidt (fp) skriver:

Jag har agerat for att gruppen lagger andringsforslag 166 som ett gruppforslag. Andringsforslaget har forvisso rostats igenom men, mycket tyder pa att radet vill inte ha det som en artikel (allt annat har ingen juridisk relevans.) Darfor forsoker jag nu att fa gruppen att lagga fram andringsforslaget i plenum. Det mesta tyder pa att sa blir fallet.”

Se till att liberalerna får höra exakt vilka fri- och rättigheter de borde stå upp för i EU. Det är viktigt att komma ihåg att bara för att en parlamentariker säger något, innebär det inte per automatik att det är sant eller begripligt.

Det är därför vi gillar våra vänner ute i Europa som granskar både olika lagförslag och vad politikerna egentligen påstår. Agerar de verkligen som de påstår att de ska göra?

Monica Horten postade idag en ny mycket viktig post angående Internets rättigheter. Följande stycke är så otroligt talande för hur läget just nu ser ut inom EU:

”News agencies this evening are reporting a back-room deal in which the European Parliament has sold Internet users rights in favour of a bad law that the UK and French governments  want. It will also suit the large telecommunications companies, but smaller operators and other industries stand to lose out.  Amendment 138, voted by a majority in the committee vote last week, has been altered to facilitate a quasi-legal Hadopi,  in an about-face by the rapporteur Catherine Trautmann.   MEP Malcolm Harbour’s UK-driven amendments to permit Internet blocking by network operators are now officially part of the Telecoms Package.”

Europa håller faktiskt på att vika ned sig på grund av två länder; nämligen Storbritannien och Frankrike. Självklart kommer lagen att gynna telekombranschen, men små operatörer och småindustrier kommer att bli förlorarna till följd av detta dåliga lagförslagspaket.

De omskrivna versionerna av 138:an och 166:an är ren kosmetika som innehåller inlindade byråkratiska skrivningar som gynnar både HADOPI och Internetblockering, nu officiellt är en del av telekompaketet. Till och med den omskrivna 166:an är byråkratisk kosmetika:

”The users rights directive has been reversed into an operators’ rights directive,  as I have previously reported. Amendment 166, which asks Member States to provide some guarantees for users rights,  has been dumped (according to the official line it was re-written, but when you examine the text this is blatantly not the case). In its place is an amendment which enshrines the operator’s right to block Internet users traffic, and comes very close to permitting graduated response.”

Det är precis det här som gör att vi tillsammans måste förespråka ökad transparens i hela den politiskbyråkratiska processen i samband med skapandet av t.ex. ett direktiv eller motion. Utan öppenhet kommer vi ej kunna belysa onödiga förslag och praxis inom EU.

Jag förstår inte att politikerna kan komma att sjabbla bort mer än 17 år av Internetutveckling i och med telekompaketet. Om det blir tillåtet att begränsa och blockera Internet, då kommer Internet som nästan alla av oss använder varje dag att brytas upp i segment och regressivt formas om.

Om telekompaketet sjösätts med de negativa omskrivningarna, förstörs utvecklingen av Internets struktur. Inte nog med att omskrivningarna tar bort rättigheter som vi medborgare har haft sedan 80-talet, vår frihet att surfa hur vi vill kommer dessutom att begränsas. Detta är alltså mycket negativt både för Internet som innovation och kunskapskälla, men likaså ett omfattande övertramp på våra fri- och rättigheter:

”A law like this, that permits limiting and blocking of the Internet – potentially being the start of the break up of the network into small segments -  is a removal of a right that we have enjoyed for the last seventeen years. It will take us back to the 1980s, when were all on different networks. It will  sweep away all the benefits of the knowledge economy that the EU has worked so hard to promote. It will kill any industry that has followed the policy-makers wishes and invested in the e-economy. It will mean that the telcos are the gateways to the democratic media.”

Jag ser oerhört stora problem med detta. Politikerna kommer med tiden att bli varse om att deras handlingar den 5:e Maj fick oerhört negativa och långtgående praktiska konsekvenser. Läs den sista meningen högt för dig själv. Läs den igen lite högre…  Jag tror väldigt många av ledamöterna inte stannar upp och tar sig tid till en seriös och hängiven konsekvens- och riskanalys.

Enligt vissa källor ”ser det bra ut”, men ni som har orkat läsa om telekompaketet under den senaste veckan vet att det är en massa saker som inte stämmer…

Sveriges Regering har invändningar mot 138:an och 166:an men det är väldigt oklart för tillfället exakt vad dessa invändningar handlar om. Det är dock inte enbart Sveriges regering som verkar vara lite rädda för Internet, utan Frankrike och Storbritannien arbetar ju aktivt mot att ge medborgarna bättre rättigheter.

Vad håller egentligen på att hända inom EU? Nätet ska vara till för användarna och vår fria tillgång och rättigheter till Internet ska främja innovation och marknad. Christopher Kullenberg sätter tonen i dagens artikel i Expressen:

”Om man tror på ett medborgarnas Internet, med öppenhet och allmän rättssäkerhet är det därför absolut nödvändigt att tilläggen [...] röstas igenom. Den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner arbetar mot klockan för att få ihop 40 underskrifter från andra parlamentariker senast vid lunch idag onsdag, annars kan han inte lägga fram tillägg 166 som då riskerar att falla.”

Kullenberg frågar om Näringsdepartementet inte vill ta debatten. Det vore bra om vi snarast kan få officiellt besked från Näringsdepartementet om varför de inte stödjer tillägg 138 och 166 fullt ut. Internet har utvecklats till att vara en medborlerlig arena och är inte enbart till för kommersiella intressen.

Jag tror att artikeln i Expressen kommer att bli en av dagens mest lästa, på grund av att innehållet problematiserar samt konkretiserar och som dessutom kommer lyfta fram arbetet med telekompaketet under resten av dagen.

Igår försökte många skapa fler kontakter internationellt. Inte nog med att många runt om i Europa skickade enorma mängder e-post till politikerna, det knöts även fler kontakter med personer runt om i Europa som inte alls är rädda för Internet.

Det vore snällt om ni ville visa lite kärlek till portugisiska Remixtures, som efter en vänlig förfrågan på twitter direkt visade stöd och engagemang kring telekompaketet.se. Obrigada, mantemos contato!

Jens Holm (v) hörde föresten av sig igår och ursäktade sig för att han inte hunnit svara tidigare. Holm skrev följande:

”Vänsterpartiet och vänstergruppen kommer att lägga ändringsförslag 166 som garanterar individens rätt till Internet (alltså att inte bli avstängd). Vi lägger faktiskt ett helt paket med ändringar som syftar åt det hållet (166:an är alltså en av dessa).

”Det är toppen om även andra partifrupper och ledamöter vill lägga samma ändringsförslag. Fortsätt gärna att trycka på dem.”

Jag fick också reda på igår att norrmännen demonstrerar för ett fritt Internet och för fri- och rättigheter!

Calandrella fortsätter att engagera sig och skriver att det är bråttom nu, Jinge ägnar sig åt skarpladdad konsekvensanalys som jag tycker sätter fingret på den svenska utrikespolitikens vilja att vara till lags och XOR har hängt med från början. Fridholm ger guldstjärna till Carl Schlyter som snabbt svarar på e-post; Schlyter som förövrigt verkar tycka om att ägna sig åt flervägskommunikation. Sandra är som så många andra ett stort föredöme som låter arbetet med telekompaketet gå före sitt eget arbete… Jag vet inte i vilken omfattning vi skulle kunna påverka om det inte vore för eldsjälarna. Sen skadar det givetvis inte om piratpartister i stor utsträckning uppmärksammar människor om vad som håller på att hända. Det är nu oerhört viktigt.

Om du befinner dig i Göteborg idag onsdag kan du gå på paneldebatt om Europaparlamentet. Se LePlaid och Utrikespolitiska Föreningen i Göteborg för mer information.

Vi har drivit vidare från Fas 1 och är just nu inne i Fas 2. Fas 2 innebär bland annat att vi idag hjälper Fjellner att säkra 166:an och att De Gröna och vänstern säkrar Citizens’ Rights Amendments. Det skadar inte heller att höra med liberalerna om de tänker leva upp till sin ideologi…

Om detta går vägen går vi vidare in i Fas 3 där vi gemensamt ska fortsätta att driva på för att få in de ”bra” skrivningarna i lag den 5:e Maj; Dessa tillägg kommer inte enbart att säkra Internets utan även grundläggande fri- och rättigheter.


DOOM4

En blogg om filosofi, ekonomi, språk, musik, konst och litteratur.
[Most Recent Quotes from www.kitco.com]
Creeper MediaCreeper

Ludwig von Mises On the So-Called Liberals of Today

“The so-called liberals of today have the very popular idea that freedom of speech, of thought, of the press, freedom of religion, freedom from imprisonment without trial – that all these freedoms can be preserved in the absence of what is called economic freedom. They do not realize that, in a system where there is no market, where the government directs everything, all those other freedoms are illusory, even if they are made into laws and written in constitutions.”

–Ludwig von Mises, Economic Policy: Thoughts for Today and Tomorrow (1979)

Murray N. Rothbard on Economic Ignorance

“It is no crime to be ignorant of economics, which is, after all, a specialized discipline and one that most people consider to be a ‘dismal science.’ But it is totally irresponsible to have a loud and vociferous opinion on economic subjects while remaining in this state of ignorance.”

–Murray N. Rothbard

Ludwig von Mises on the Process of the Hyperinflationary Breakdown of A Currency

"The emancipation of commerce from a money which is proving more and more useless in this way begins with the expulsion of the money from hoards. People begin at first to hoard other money instead so as to have marketable goods at their disposal for unforeseen future needs - perhaps precious-metal money and foreign notes, and sometimes also domestic notes of other kinds which have a higher value because they cannot be increased by the State '(e.g.the Romanoff rouble in Russia or the 'blue' money of communist Hungary); then ingots, precious stones, and pearls; even pictures, other objects of art, and postage stamps. A further step is the adoption of foreign currency or metallic money (i.e. for all practical purposes, gold) in credit transactions. Finally, when the domestic currency ceases to be used in retail trade, wages as well have to be paid in some other way than in pieces of paper which are then no longer good for anything.

The collapse of an inflation policy carried to its extreme - as in the United States in 1781 and in France in 1796 does not destroy the monetary system, but only the credit money or fiat money of the State that has overestimated the effectiveness of its own policy. The collapse emancipates commerce from etatism and establishes metallic money again."

–Ludwig von Mises, The Theory of Money and Credit

Ludwig von Mises On Hyperinflation

"The characteristic mark of the phenomenon is that the increase in the quantity of money causes a fall in the demand for money. The tendency toward a fall in purchasing power as generated by the increased supply of money is intensified by the general propensity to restrict cash holdings which it brings about. Eventually a point is reached where the prices at which people would be prepared to part with "real" goods discount to such an extent the expected progress in the fall of purchasing power that nobody has a sufficient amount of cash at hand to pay them. The monetary system breaks down; all transactions in the money concerned cease; a panic makes its purchasing power vanish altogether. People return either to barter or to the use of another kind of money."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On the Policy of Devaluation

"If the government does not care how far foreign exchange rates may rise, it can for some time continue to cling to credit expansion. But one day the crack-up boom will annihilate its monetary system. On the other hand, if the authority wants to avoid the necessity of devaluing again and again at an accelerated pace, it must arrange its domestic credit policy in such a way as not to outrun in credit expansion the other countries against which it wants to keep its domestic currency at par."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"What distinguishes the Austrian School and will lend it everlasting fame is its doctrine of economic action, in contrast to one of economic equilibrium or nonaction."

–Ludwig von Mises, Notes and Recollections

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"The main and only concern of the Austrian economists was to contribute to the advancement of economics. They never tried to win the support of anybody by other means than by the convincing power developed in their books and articles."

–Ludwig von Mises, Austrian Economics: An Anthology

Ludwig von Mises on Business Cycles

"True, governments can reduce the rate of interest in the short run. They can issue additional paper money. They can open the way to credit expansion by the banks. They can thus create an artificial boom and the appearance of prosperity. But such a boom is bound to collapse soon or late and to bring about a depression."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The wavelike movement effecting the economic system, the recurrence of periods of boom which are followed by periods of depression is the unavoidable outcome of the attempts, repeated again and again, to lower the gross market rate of interest by means of credit expansion."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The cyclical fluctuations of business are not an occurrence originating in the sphere of the unhampered market, but a product of government interference with business conditions designed to lower the rate of interest below the height at which the free market would have fixed it."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The ultimate cause, therefore, of the phenomenon of wave after wave of economic ups and downs is ideological in character. The cycles will not disappear so long as people believe that the rate of interest may be reduced, not through the accumulation of capital, but by banking policy."

–Ludwig von Mises, On the Manipulation of Money and Credit

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The boom produces impoverishment. But still more disastrous are its moral ravages. It makes people despondent and dispirited. The more optimistic they were under the illusory prosperity of the boom, the greater is their despair and their feeling of frustration."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Credit Expansion

"Credit expansion can bring about a temporary boom. But such a fictitious prosperity must end in a general depression of trade, a slump."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on Human Action

"Human action is purposeful behavior."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is purposive conduct. It is not simply behavior, but behavior begot by judgments of value, aiming at a definite end and guided by ideas concerning the suitability or unsuitability of definite means. . . . It is conscious behavior. It is choosing. It is volition; it is a display of the will."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is an attempt to substitute a more satisfactory state of affairs for a less satisfactory one. We call such a willfully induced alteration an exchange."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Mans striving after an improvement of the conditions of his existence impels him to action. Action requires planning and the decision which of various plans is the most advantageous."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises On ”I and We”

"The We cannot act otherwise than each of them acting on his own behalf. They can either all act together in accord; or one of them may act for them all. In the latter case the cooperation of the others consists in their bringing about the situation which makes one man's action effective for them too. Only in this sense does the officer of a social entity act for the whole; the individual members of the collective body either cause or allow a single man's action to concern them too."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On The Individual and Changing Features of Human Action

"Common man does not speculate about the great problems. With regard to them he relies upon other people's authority, he behaves as "every decent fellow must behave," he is like a sheep in the herd. It is precisely this intellectual inertia that characterizes a man as a common man. Yet the common man does choose. He chooses to adopt traditional patterns or patterns adopted by other people because he is convinced that this procedure is best fitted to achieve his own welfare. And he is ready to change his ideology and consequently his mode of action whenever he becomes convinced that this would better serve his own interests."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Murray N. Rothbard On the Professional Intellectual Classes

"In all societies, public opinion is determined by the intellectual classes, the opinion moulders of society. For most people neither originate nor disseminate ideas and concepts; on the contrary, they tend to adopt those ideas promulgated by the professional intellectual classes, the professional dealers in ideas."

–Murray N. Rothbard, For A New Liberty

Ludwig von Mises on Cause and Effect

"Cognizance of the relation between a cause and its effect is the first step toward mans orientation in the world and is the intellectual condition of any successful activity."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Economic Calculation

"Monetary calculation and cost accounting constitute the most important intellectual tool of the capitalist entrepreneur, and it was no one less than Goethe who pronounced the system of double-entry bookkeeping one of the finest inventions of the human mind."

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Economics as Abstract Reasoning

“Economics, like logic and mathematics, is a display of abstract reasoning. Economics can never be experimental and empirical. The economist does not need an expensive apparatus for the conduct of his studies. What he needs is the power to think clearly and to discern in the wilderness of events what is essential from what is merely accidental.”

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Individual Rational Action

"All rational action is in the first place individual action. Only the individual thinks. Only the individual reasons. Only the individual acts."

–Ludwig von Mises, Socialism.

Ludwig von Mises on Entrepreneurship

"The consumers suffer when the laws of the country prevent the most efficient entrepreneurs from expanding the sphere of their activities. What made some enterprises develop into big business was precisely their success in filling best the demand of the masses."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on the Gold Standard

“If our civilization will not in the next years or decades completely collapse, the gold standard will be restored.”

–Ludwig von Mises, (1965)

Murray N. Rothbard On the Gold Standard

“Gold was not selected arbitrarily by governments to be the monetary standard. Gold had developed for many centuries on the free market as the best money; as the commodity providing the most stable and desirable monetary medium.”

–Murray N. Rothbard

Detlev Schlichter on the Gold Standard

"But I don’t believe the best solution would be to go back to a government-run gold standard. We should not trust politicians and bureaucrats with money, certainly never again with entirely unconstrained fiat money, but probably not even with a monetary system that comes with the strait jacket of an official gold standard. I would argue instead for the complete separation of money and state, and for an entirely private monetary system. Let the market decide what should be money and how much there should be of it. I do strongly believe that gold would again play an important role in such a system. After all, gold and silver have been chosen forms of money for thousands of years, in all cultures and societies. That is what the trading public always went for when it was free to choose."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on Paper Money

"Wall Street, the media, academia, and, of course the Fed, are strongly on the side of fiat money."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on the Media and Academia

"Media and academia are mainly pro-state, pro-politics, anti-gold"

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Ludwig von Mises on Banking

"There was no reason whatever to abandon the principle of free enterprise in the field of banking."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"It is extremely difficult for our contemporaries to conceive of the conditions of free banking because they take government interference with banking for granted and as necessary."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"What is needed to prevent any further credit expansion is to place the banking business under the general rules of commercial and civil laws compelling every individual and firm to fulfill all obligations in full compliance with the terms of the contract."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Corrupt Politicians, Professors and Union Bosses

"Those politicians, professors and union bosses who curse big business are fighting for a lower standard of living."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Capital

"Profit-seeking business is compelled to employ the most efficient methods of production. What checks a businessmans endeavors to improve the equipment of his firm is only lack of capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"When pushed hard by economists, some welfare propagandists and socialists admit that impairment of the average standard of living can only be avoided by the maintenance of capital already accumulated and that economic improvement depends on accumulation of additional capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"History does not provide any example of capital accumulation brought about by a government. As far as governments invested in the construction of roads, railroads, and other useful public works, the capital needed was provided by the savings of individual citizens and borrowed by the government."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"The characteristic mark of economic history under capitalism is unceasing economic progress, a steady increase in the quantity of capital goods available, and a continuous trend toward an improvement in the general standard of living."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"Capitalism is essentially a system of mass production for the satisfaction of the needs of the masses. It pours a horn of plenty upon the common man. It has raised the average standard of living to a height never dreamed of in earlier ages. It has made accessible to millions of people enjoyments which a few generations ago were only within the reach of a small elite."

–Ludwig von Mises, The Anti-Capitalistic Mentality

Ludwig von Mises on Laissez Faire

"If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The ultimate basis of an all around bureaucratic system is violence."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Bureaucratic management is management of affairs which cannot be checked by economic calculation."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Economic Calculation

"A bureaucrat differs from a nonbureaucrat precisely because he is working in a field in which it is impossible to appraise the result of a mans effort in terms of money."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Nobody can be at the same time a correct bureaucrat and an innovator."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Seen from the point of view of the particular group interests of the bureaucrats, every measure that makes the governments payroll swell is progress."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The bureaucrat is not free to aim at improvement. He is bound to obey rules and regulations established by a superior body. He has no right to embark upon innovations if his superiors do not approve of them. His duty and his virtue is to be obedient."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Only to bureaucrats can the idea occur that establishing new offices, promulgating new decrees, and increasing the number of government employees alone can be described as positive and beneficial measures."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Government Interventions

"The trend toward bureaucratic rigidity is not inherent in the evolution of business. It is an outcome of government meddling with business."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Government’s War on the Creative Genius

“A genius is precisely a man who defies all schools and rules, who deviates from the traditional roads of routine and opens up new paths through land inaccessible before….But, on the other hand, the government can bring about conditions which paralyze the efforts of a creative spirit and prevent him from rendering useful services to the community.”

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Why Classical Liberalism Rejects War

“The liberal critique of the argument in favor of war is fundamentally different from that of the humanitarians. It starts from the premise that not war, but peace, is the father of all things. What alone enables mankind to advance and distinguishes man from the animals is social cooperation. It is labor alone that is productive: it creates wealth and therewith lays the outward foundations for the inward flowering of man. War only destroys; it cannot create. War, carnage, destruction, and devastation we have in common with the predatory beasts of the jungle; constructive labor is our distinctively human characteristic.”

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Sound Money

“It is impossible to grasp the meaning of the idea of sound money if one does not realize that it was devised as an instrument for the protection of civil liberties against despotic inroads on the part of governments. Ideologically it belongs in the same class with political constitutions and bills of rights. The demand for constitutional guarantees and for bills of rights was a reaction against arbitrary rule and the nonobservance of old customs by kings. The postulate of sound money was first brought up as a response to the princely practice of debasing the coinage.”

–Ludwig von Mises. The Theory of Money and Credit

Murray N. Rothbard on Recovering from Economic Depressions

“It should be clear that any governmental interference with the depression process can only prolong it, thus making things worse from almost everyone’s point of view. Since the depression process is the recovery process, any halting or slowing down of the process impedes the advent of recovery. The depression readjustments must work themselves out before recovery can be complete. The more these readjustments are delayed, the longer the depression will have to last, and the longer complete recovery is postponed.”

–Murray N. Rothbard, Man, Economy, and State with Power and Market

Hans-Hermann Hoppe on Socialized Health Care

“With the socialization of the health care system through institutions such as Medicaid and Medicare and the regulation of the insurance industry (by restricting an insurer’s right of refusal: to exclude any individual risk as uninsurable, and discriminate freely, according to actuarial methods, between different group risks) a monstrous machinery of wealth and income redistribution at the expense of responsible individuals and low-risk groups in favor of irresponsible actors and high-risk groups has been put in motion.”

–Hans-Hermann Hoppe, Democracy: The God That Failed

Ludwig von Mises on Civilization

"What distinguishes man from animals is the insight into the advantages that can be derived from cooperation under the division of labor."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Civilization

"Civilization is a work of peaceful co-operation."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Civilization

"The foundation of any and every civilization, including our own, is private ownership of the means of production. Whoever wishes to criticize modern civilization, therefore, begins with private property."

–Ludwig von Mises, Liberalism

Ludwig von Mises on the Market Economy

"In the unhampered market economy there are no privileges, no protection of vested interests, no barriers preventing anybody from striving after any prize."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Liberalism

"Liberalism champions private property in the means of production because it expects a higher standard of living from such an economic organization, not because it wishes to help the owners."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Liberalism

"That Liberalism aims at the protection of property and that it rejects war are two expressions of one and the same principle."

–Ludwig von Mises, Socialism


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.