Inlägg taggade 'juliagruppen'

Telekompaketet – Ett farväl

Det ska bli så skönt att slippa telekompaketshetsen. EU-parlamentet röstade idag ja till telekompaketet med siffrorna 510-40 och när jag ser tillbaka på året är det svårt att förstå att man har ägnat mer än ett halvår åt att försöka påverka EU-politik som ämnar att uppdatera lagar och regler för telekommarknaden. Hur gick det till liksom? Varför tog det upp så mycket av min tid? Var det ens värt det?

Medan många firar tredje behandlingens tveksamma kompromiss om telekompaketet, ser jag det fortsatt som en Pyrrhusseger där vi må ha fått igenom vissa konsumenträttigheter, men där vi har missat målet att värna om fundamentala rättigheter och internets fortsatta öppenhet. Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på denna process. Tiden får utvisa om vi missade ett bra tillfälle att värna om mänskliga rättigheter.

We Rebuild och telekompaketet

Det var den 18:e april 2009 som ett trettiotal människor samlades hemma hos Christopher Kullenberg för att starta upp chattkanalen som nu är känd som ”telekompaketet” på irc.freequest.net. Erik Josefsson (dåvarande vänsterpartistisk EU-parlamentskandidat, nu anställd av EU-parlamentets GREENS) besökte ett seminarium om Telekompaketet anordnat av Piratpartiet i Göteborg och senare på kvällen inleddes arbetet med att påverka telekompaketet.

Ett missförstånd som jag tycker återkommer en del när man pratar med politiker och tjänstemän om nätaktivismen kring telekompaketet är att de tror att aktivismen ville stoppa telekompaketet. Detta stämmer inte alls, i alla fall inte efter den andra behandlingen. Målet med aktivismen var ju att påverka telekompaketet till det bättre, inte att kölhala det. En annan sak man kan höra från Rådsmedlemmar eller parlamentariker (exempelvis Gunnar Hökmark (m)) är att den tredje behandlingen var en utdragen process som var högst olycklig och onödig. En smärre plump i protokollet. Man verkar på allvar mena att ett halvår av utdragen process var både konkurrenshämmande och dåligt för telekommarknaden.

Låt mig bara påminna er om att en tredje behandling är en möjlig del i den politiska processen, dvs. en förutsättning och praxis som är en del av det demokratiska maskineriet. Om förslag når till den tredje behandlingen är det på grund av vissa anledningar som man inte ska avfärda.

Vi har under det senaste halvåret inte försökt att stoppa direktiven, utan vi ämnade att förändra ”eu-speak” till att förstärka värnet för mänskliga fri- och rättigheter, samt internets fortsatta öppenhet. Om ni anser att ett halvårs fördröjning av telekompaketet var olyckligt ber jag er att fråga er själva om ett halvårs extra förhandlingar verkligen var så farligt för telekommarknaden. Jag vill också påpeka att de aktivister som engagerade sig i telekompaketet har en helt annan syn på och kunskap om internet samt kommunikation än de parlamentariker och rådsmedlemmar som var mest aktiva under arbetet med telekompaketet.

Andra kluster, grupperingar och människor som engagerade sig i telekompaketet men som inte identifierar sig med chattkanalen ”telekompaketet” får redogöra själva för hur dom såg på situationen. Jag kan på intet sätt veta vad alla andra grupperingar och människor hade för inställning till telekompaketet och dess vara.

Tillbaka till Werebuild …

Två dagar efter We Rebuild-wikin var på plats länkade The Pirate Bay till We Rebuildsidan, vilket ledde till att ett av mina inlägg jag precis skrivit – Telekompaketet och tillägg 138 – fick nära 1600 besökare på bara några timmar. Lisa Magnussons krönika 138 – Mitt desperata fem-i-tre-ragg fick också mycket uppmärksamhet, vilket senare ledde till att journalister på allvar började att ta reda på mer om processen kring telekompaketet och förändrade sin EU-rapportering. Det var i samband med händelserna kring dessa dagar som fick mig att inse att det här var viktiga saker som vi engagerade oss i.

Missa för bövelen inte Lisa Magnussons underbara post Nätneutralitet, så funkar det. Nätneutraliteten är förövrigt något vi måste engagera oss i framöver på både ett lokalt, nationellt och globalt plan.

I och med att nästan all nätaktivistisk kommunikation skedde via irc var jag tvungen att återvända till detta protokoll som jag aldrig använde mig av speciellt mycket när jag var yngre, men som nu behövdes för att kunna kommunicera med andra som blivit intresserade av telekompaketet.

Allt gick så mycket snabbare via IRC och resten av sommaren experimenterade flera människor med kombinationen snabbhet och politik. Sammansättningen av Etherpad, IRC, Twitter och många människor visade sig snabbt vara ett bra sätt att arbeta på, vilket ledde till att människor tillsammans skrev kommunikéer och hjälptes åt att tolka lagtext. Allt signerades ”Werebuild” i binära bokstäver.

Iran

Sen kom valet i Iran. We rebuild-klustret utgjorde en liten del av det övergripande och svårdefinierade arbetet med att hjälpa iranier med att upprätta kommunikationer och kringgå den omfattande nätcensuren i landet.

Det iranska nätet var rejält skadat av regimens metoder och kontroll, vilket ledde till att meddelanden spreds på alla möjliga sätt när mobiltelefoner och internet inte längre gick att använda som vanligt. När journalister fick lämna landet var det plötsligt, på gott och ont, nätaktivister som förde ut information ur landet. Detta medförde konsekvenser och komplikationer som aktivismen var tvungen att lösa.

Journalister är utbildade till att skydda källor osv, men nätaktivisterna var tvungna att upprätta egna kontrollmekanismer för att kunna bedöma information utifrån sina egna förutsättningar. Det kändes som om media vid denna tidpunkt riktade blickarna mot nätaktivisterna för att få tillgång till information om vad som egentligen skedde inne i landet. Jag tror att nätaktivister och journalister skulle kunna samarbeta ännu mer när liknande situationer uppkommer. Jag tror det finns en potential för samarbete där som är värd att utforska och förstärka.

Werebuild blev i samband med valet i Iran tillfrågade om klustret kunde hjälpa till att sätta ihop en sida för ett stödinitiativ för iranier som fick namnet Gemri – Gemenskapen för mänskliga rättigheter i Iran. Från det att förfrågan kom gick det bara timmar innan det fanns ett WordPress-tema och en fungerande sida. Om man läser ”Om Gemri” står det:

Gemri är olika människor som samlas kring frågor om mänskliga rättigheter och demokrati. Gemri består av människor som vill organisera andra som är intresserade att gå under en och samma fana, för att ena folket. Det finns ett högt medvetande i Sverige som värnar om demokrati och mänskliga rättigheter. Gemri vill att dessa krafter ska verka för alla de som berövas detta på de iranska gatorna varje dag.

Det är nästan så att denna beskrivning i remixad form skulle kunna gälla även för Werebuild: Att Werebuild är olika människor som samlas kring frågor om internet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Valet i Iran var en väldigt stor händelse för många människor världen över och jag tror att det påverkade oss i större utsträckning än telekompaketet om vi ser utifrån ett nätaktivist-perspektiv. Engagemanget och stödet till iranierna gjorde många utmattade och känslomässigt påverkade. Det var en orolig tid och det var stort att se hur människor slöt upp för att säkerställa kommunikationer för att få ut information från landet samt att tillgängliggöra information till iranier.

Telekompaketet – slutspurten

Aktivismen i samband med telekompaketet hölls vid liv tills någonstans i början av hösten då energin från sommarens intensiva påverkan försvann.

Många människor hade efter andrabehandlingen mycket energi från att ha påverkat omröstningen om telekompaketet och kom att fortsätta i högt tempo med diverse projekt och aktioner. Men efter sommaren fanns inte samma engagemang och hängivenhet till telekompaketet. Vi återvände från semestern, vi började att jobba; vardagen kom sakta krypandes tillbaka från var den nu hade gömt sig under sommaren. Folk ledsnade helt enkelt på att hela tiden behöva förhålla sig till nya turer och vändningar om hur Rådet tyckte och hur vi borde påverka.

Det fanns ingen ork kvar i klustret. Det är mycket svårare att påverka en tredjebehandling än vad det är att påverka en andrabehandling. I fallet med telekompaketet kunde vi påverka mer innan omröstningen av andrabehandlingen än vad vi kunde påverka innan omröstningen av tredjebehandlingen. Om detta beror på att människor hade tröttnat på hela grejen eller om en tredje behandling är mer nedslåst än den föregående processen vet jag inte.

Avslutande funderingar

Var det värt det? Om jag ska vara ärlig så måste jag faktiskt skriva att jag är osäker.

Arbetet med telekompaketet har lett till att jag har träffat många nya människor och har lärt känna en hel del av dessa. Jag har lärt mig väldigt mycket från mötena med dessa människor och vi har tillsammans experimenterat med verktyg och arbetssätt för att påverka EU-politik på ett sätt som inte har gjorts i samma utsträckning tidigare. Man ska inte underskatta det att träffa nya människor, för det är en mycket viktig del av tillvaron som jag har tyckt varit extra rolig med sommaren.

Jag har också lärt mig en hel del om grävande, att skyffla text och att arbeta snabbt, vilket kommer att vara ovärderligt framöver om jag väljer att ”go all out” i något annat sammanhang eller kontext. Dessa företeelser och kunskap tar jag med mig.

Men jag spenderade många sommarnätter med att försöka förstå telekompaketet när jag egentligen borde ha ägnat mig åt sömn …

Det höll på att gå illa då jag nedprioriterade många grundläggande saker som mat och träning, vilket man måste tänka på om man ska må bra. Om det inte vore för mina vänner och bekanta hade jag nog fortfarande mått dåligt och känt mig stressad samt utbränd. Ni vet vilka ni är. Sen har arbetet påverkat studierna också på ett olyckligt sätt. Under sommaren läste jag bara en kurs, men redan där borde jag ha förstått att den tid jag lade på telekompaketet inte var sund och att jag inte skulle kunna kombinera höstens studier med samma arbetsnivå. Mycket riktigt har jag legat efter i studierna under hela hösten och har inte lyckats komma tillbaka som jag önskat. Den tiden jag personligen har lagt ned på telekompaketet har inte varit värt det. Jag kommer inte upprepa samma misstag igen.

Sommaren har också varit fylld av en påtaglig hets som jag definitivt tänker lämna bakom mig.

Jag är helt ärligt enormt trött på alla mindre konflikter, tjafs och hat som kommer upp till ytan då många människor träffas och snackar med varandra väldigt intensivt under en längre tid. Jag kommer från och med nu att undvika domäner och sammanhang där dessa företeelser förekommer i stor utsträckning och kommer undvika nedlåtande kommentarer, pikar och att man gnäller om andra människor inför mig. Detta om något hämmar min moral, entusiasm och effektivitet. Det har under sommaren även bidragit till en viss nedstämdhet. Framöver kommer jag att söka mig till positiva sammanhang och positiva människor som ger mig energi snarare än tvärtom.

Jag kommer också att försöka undvika stressen, för det är den som sakta bryter ned en och gör att man presterar sämre, påverkar sin omgivning och prioriterar fel saker i tillvaron. Vi lever bara en gång och jag kommer att ta tillvara på tiden och tillvaron på ett helt annat sätt än tidigare. Jag vill också passa på och skriva att om det är någon som känner att jag har påverkat er, betett mig illa eller sagt dumma saker under sommaren, vill jag passa på att säga förlåt och om ni vill prata om det kan ni kontakta mig på irc, msn eller träffa mig över en fika så kan vi prata om det.

Telekompaketet … Skulle jag göra det igen? Nej, det är mycket tveksamt och jag är glad att det är över. Jag drar ett streck här och lämnar härmed en massa saker bakom mig och blickar framåt mot ett nytt år med nya utmaningar och positiva möten.

Nät och samtal IV – Bli din egen internetleverantör

Till sist, just nu håller Juliagruppen tillsammans med SICS Nät och Samtal IV – Bli din egen internetleverantör, som under Future Internet Assembly ska försöka reda ut en del frågor kopplat till begreppet ISP och tekniska frågor hur man skulle kunna skapa sina egna förutsättningar för att kunna bli en internet service provider.


Telekompaketet: EU-parlamentet röstade ja

Näringsdepartementets seminarium om öppna nät

    /\___/\
   /       \
  |  #    # |
  \     @   |
   \   _|_ /
   /       \______
  / _______ ___   \
  |_____   \   \__/
   |    \__/
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   /        \
  /   ____   \
  |  /    \  |
  | |      | |
 /  |      |  \
 \__/      \__/

Grattis internet på 40-årsdagen!

Igår bjöd Näringsdepartementet in till ett seminarium om öppna nät, där det var meningen att vi skulle diskutera problem och vart vi i Sverige är på väg när det gäller öppenheten. We rebuild och Juliagruppen kommer cirka 1.24h in i streamen, så se till och se det och tipsa samtidigt era vänner.

Christopher Kullenberg har redan skrivit ett mer ingående inlägg om seminariet och jag kommer därför att kort försöka ta upp ett par generella saker som jag kom och tänka på.

  • Det finns dom som tror att nätneutralitet är något som ska ”införas eller inte” som reglering eller lagstiftning. Detta är en felaktig tanke eftersom ”internet” som vi idag känner till det – med dess kommunikationsfrihet, verktyg för demokratisering, toleransökande inslag, ”folkporr”, innovationer och kommunikationsfrihet -  har fram tills nu varit oreglerat, öppet och fritt. Nätneutraliteten har alltså varit förutsättningen för att internet idag på sin fyrtioårsdag ser ut som det gör. Om vi vill låta internet få vara fritt och öppet i fyrtio år till kommer vi att behöva tala om nätneutralitet på flera olika plan som går utöver svensk inrikespolitik och marknadsekonomi.
  • När vi diskuterar nätneutralitet innebär det inte att vi vill hårdreglera helt utan föregående analys av konsekvenserna. Vi ska istället akta oss för regleringar. Under 00-talet har vi flera gånger sett hur lagar och förordningar måste patchas flera gånger per år för att inte de inte hinner med i samtiden och hur företag överför analoga marknadsmodeller till internet i tron om att de ska fungera helt friktionsfritt i ett helt annan medium. Dessutom ser vi hur ny lagstiftning blir helt verkningslös nästan direkt efter att ha implementerats. Istället kan man gemensamt ta fram generella principer för hur operatörer och andra aktörer på marknaden ska förhålla sig till nätneutralitet. Norska motsvarigheten till PTS har tagit fram regler tillsammans med norska aktörer, så kan inte PTS undersöka möjligheten till att göra samma sak i Sverige? Vi måste samtidigt diskutera behovet av fridlysningar och undantag som gynnar internet istället för att fastna i en regleringsdebatt.
  • Om vi tar fram verktyg som medborgare kan använda sig av för att undersöka att de får ”internet” och inte inlåst ”kabel-tv-internet”, kan vi direkt få statistik och data på om alla aktörer rent faktiskt värnar för ökad öppenhet. Det kommer bli mycket enklare för människor och journalister att se vilka som erbjuder ”internet” och vilka som erbjuder internet som blockeras, utsätts för diskriminerande felprioriteringar, låses in, som inte har applikationsfrihet och som inte når ‘upp’ till tier 1. Vi skulle behöva innehållsförteckningar som tydligt visar att man får ”internet” och operatörer borde öppna upp sig mer och presentera mer statistik för hur de bedriver sin verksamhet.
  • Givet att vi tar fram en form av öppenhetsmärkning av internet kan man tänka sig att den konsumentmakt som nya verktyg medför tydligt kommer att visa vilka operatörer som erbjuder bra internetaccess och vilka som inte gör det. Istället för att stirra oss blinda på konkurrensen och ”marknaden som kan lösa allt” kan vi istället tänka oss en hel sammansättning av begrepp, generella principer, verktyg, samarbeten och innehållsförteckningar som kommer att göra det ännu tydligare för kunden vad de får och vad nätneutralitet verkligen innebär.
  • Vi behöver diskutera antimarknader i samband med diskussionen om marknadsekonomi samt konkurrens utan att blunda och hålla för öronen när öppenheten kommer på tal.
  • Internet ska inte ses som en stor marknadsplats. Det är under 00-talet som marknader har börjat etablera sig allt mer, men internet har ju framförallt handlat om nätverken och kommunikationsverktygen. Vad vi ser idag är hur vanliga medborgare, du och jag, faktiskt producerar mer och mer av det material som vi affekteras av när vi nätar. Historiskt sett har tjänsteleverantörerna försökt att få konsumenter att just använda deras tjänster och plattformar, men detta har gång på gång visat sig vara ett stort misslyckande. Man tar sig lätt runt dessa hinder och konsumenter vill inte ha några inlåsningar. Tjänste- och innehållsleverantörerna vill ju leverera sina tjänster, men detta innebär att de inte får hindra mig från att använda motsvarande tjänster som jag tycker är bättre.
  • Om internet ska kunna bli vad som helst, då gäller det att ingen säger vad det ska bli. Jag vill inte att ”internet” ska vara en marknadsplats – jag ser mycket hellre att internet exempelvis realiserar global vox populi. Ligger internets framtid i en ökad förståelse för nätverken? Eller kommer det att utvecklas till något kontrollerat och inlåst? Vi bör diskutera hur vi kan främja internet, öppenhet, nätverk, kommunikation, demokrati och så vidare, oavsett om vi gillar marknadsekonomi eller lulz. Om politikerna ser investeringar i internet som en möjlighet för Europa att ta sig ur en kris, tror jag att medborgare vill se investeringar på infrastruktur av andra anledningar. Jag förespråkar därför fler ingående samtal om internets öppenhet mellan olika aktörer. Vi får inte heller glömma att mycket av nätets charm ligger i att det ”inte har något som helst syfte utan är till sin essens idiotiskt”Rasmus Fleischer, eller att dess essens ”ligger nånstans i triangeln porr, avancerad politisk filosofi och bilder på små söta pälsdjur”Isobel Hadley-Kamptz, Kvällspasset, P3 29/10.
  • Kom alltid förberedd och påläst om du ska uttala dig om telekompaketet i samma lokal som Kristian Viidas, Näringsdepartementet.
  • Seminariet fastnade alltför mycket i marknadsekonomi och konkurrens vilket är olyckligt för att dessa fenomen överskuggar öppenhetsbegreppet och det samtal som vi bör ha. Jag rekommenderar alla att ägna ett par minuter åt att tänka på alla positiva värden som ni skulle vilja främja om internet inte inbegrep marknader och det inte fanns några som helst konkurrensproblem. Om ni vågar er på detta lilla tankeexperiment är jag övertygad om att ni kommer få en ännu bredare bild av ”internet” och dess möjligheter.
  • Till sist, Om ni tyckte att We rebuild eller Juliagruppen tog upp bra saker under gårdagens seminarium och vill samtala mer ingående om något som rör internets öppenhet, offentlighet och möjligheter, se här och här.

Seminarium om öppna nät

Imorgon bjuder Näringsdepartementet in till ett seminarium om öppna nät där både Juliagruppen och We rebuild kommer att medverka. 15.10 kommer programpunkten ”Förutsätter Internet nätneutralitet…” där Karin Ajaxon och Isobel Hadley-Kamptz, Juliagruppen och Anders Holmström, We Rebuild.EU kommer att tala om vikten av nätneutralitet och öppna nät.

Nätneutralitet är viktigt i sammanhanget, men också öppenhetsbegreppet och utvecklingen av offentlighetsprincipen 2.0. Tidigare i år gav Regeringen Post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda öppenhetsbegreppet och samtidigt åtog sig We rebuild att utföra en liknande utredning. Andra initiativ som uppkommit är exempelvis ourvisbyagenda.eu som har engagerat sig i Visby-rapporten.

Ska man se det här som ett tecken på någonting? kan man inte se detta som en av Johanna Nylanders nätprinciper: att man ska kunna delta i applikationer, program, diskussioner, format och system. Ju fler sådana applikationer, program och diskussioner som vanliga personer har tillgång till, desto större möjligheter finns det att engagera sig. Viktigt att notera är att dessa initiativ ovan inte är myndighetsinitiativ.

Jag tror att vi kommer att få se fler samarbeten mellan vanliga människor och departement framöver, men det handlar väldigt mycket om viljan till förändring och att man från departementens håll vågar att öppna upp i omgångar. Att öppna upp ett departement behöver inte ske i panik, utan jag kan mycket väl tänka mig att ett departement eller myndigheter från och med nu börjar lägga ut data för nya projekt, samtidigt som man inleder långtgående processer: att omstrukturera system, digitalisera dokument och tillgängliggöra dom. Jag tror inte heller att de behöver oroa sig för att inte få hjälp utifrån, men det hänger lite på hur myndigheter rent konkret vill bjuda in medborgare till samarbeten och i vilken omfattning förnyelseprocesser kan inledas.

Vi behöver inte ha en långdragen integritetsdebatt eller folkrörelse för att inleda förnyelsearbetet. Börja istället att göra data tillgängligt i liten skala och inled samtal med människor som har idéer om vad man kan göra med rådatan. Kanske är det till och med så att vanliga människor har idéer som även internt skulle kunna förändra processhantering och översikt hos myndigheter eller departement.

Om ni vill dyka upp imorgon måste ni anmäla er via det här formuläret. Henrik Hansson vill veta namn och eventuell organisation som ni företräder. Seminariet kommer även att webb-sändas, men det är oklart från vilken sida. Nedan postar jag resten av detaljerna för dagen:

Tiden är bestämd till kl 14-17 och seminariet anordnas i Rosenbad.


Programmet är nu klart och ser ut så här:

14.00 Välkomsthälsning,
Åsa Torstensson, infrastrukturminister

14.05 Vad diskuteras, vad är problemen?
Patrik Fältström, Cisco

14.25 Hur ser PTS uppdrag och arbete ut?
Mattias Viklund, enhetschef  på Marknadsanalys, PTS

14.40 Vad säger konkurrensrätten och Konkurrensverket?
Staffan Martinsson, Konkurrensverket

14.55 Paus

15.10 Förutsätter Internet nätneutralitet…
Karin Ajaxon och Isobel Hadley-Kamptz, Juliagruppen och Anders Holmström, We Rebuild.EU

15.30 … eller hotas framtidens Internet av nätneutralitet?
Johnny Munkhammar, Forskningschef, European Enterprise Institute

15.50 Vad diskuteras bland operatörerna?
Claes-Göran Sundelius, TeliaSonera
Carl-Johan Rydén, Industrigruppen för konkurrens i Bredband
Jan Fahlén, Banverket ICT
Christer Lannerstam, Svenska stadsnätsföreningen
Lars Püss, Hitnet

16.15 Paneldiskussion med frågor från publiken

17.00 Slut

Det finns fortfarande platser kvar och det är bara att anmäla sig. Var vänlig notera att anmälan är obligatorisk. Lokalen är Rosenbads konferenscenter med ingång från Drottninggatan 1. Evenemanget kommer också att Webb-sändas. Detaljer om hur man kan ta del av detta kommer att publiceras dels här, men också på regeringens webb-sida.

Stefan Görling kommer att vara samtalsledare för seminariet.

Fokus: När tekniken förändrar politiken

Foto: Fokus.se

Foto: Fokus.se

Samhället och världen förändras omkring oss samtidigt som det skapas konfliktytor med gamla värderingar, politiska ideologier och statiska system. Tekniken är en av många saker som påverkar men har kommit att få en alltför centrerad ställning i varför samhällen förändras. Teknikparadigmet är ju bara en typ av sammansättningsmöjligheter som konstituerar samhällsförändring. Vårt sätt att tänka och handla som människor i ett samhälle spelar ju också roll, vilket jag tycker försvinner i en för teknikcentrerad politisk diskussion. Samtidigt ska vi inte underskatta teknologin, som just nu är en starkt bidragande faktor till varför juridiken och politiken inte längre hänger med i utvecklingen.

Det är utifrån detta perspektiv som jag nu kommer att redogöra för den heldagskonferens ”När tekniken förändrar politiken” som anordnades igår av Fokus och Makthavare.se på Kägelbanan i Stockholm.

Vilka är nätets möjligheter och begränsningar när det gäller att utveckla politiken och demokratin? Efter halva dagen stod det mycket klart att, å ena sidan har vissa av journalisterna, debattörerna, politikerna, pr- och kommunikationsexperterna, opinionsbildare och tjänstemännen förstått att vi behöver värna om (samt än viktigare att utveckla) offentlighetsprincipen, transparensen och öppenhetsbegreppet, men å andra sidan att många inte vet hur denna förändring ska inledas eftersom de håller fast vid gamla statiska system och ideologier.

Den ”personliga integriteten” är en stor bromskloss och ”rådata” är det som får det lite ‘äldre klientelet’ att se problem, kostnader och långdragna processer, snarare än digital glömska, privat identitet, registerdumpning eller registerutredning som alternativa ingångspunkter.

Det står klart att en generation vill ”utreda” det diffusa begreppet ”integritet” och att de kan inte gå vidare förrän den diskussionen har kommit fram som folkrörelse(!) En yngre generation vill istället börja förändra direkt genom att t.ex. utreda hur många register det finns i Sverige, undersöka hur man kan kontrollera vad det står om en själv i handlingar och hur man kan främja transparensen och öppenheten. Dessa är bara några av den mängd olika vägar och saker som kan undersökas. I slutändan kommer det att visa sig att gränsöverskridande samarbeten mellan generationerna kommer att innebära en hel del för utvecklingen av öppenheten.

Över ett hundratal personer hade träffats för att ta del av heldagskonferensen, som utgjordes av fem föreläsningar i storformat och sex stycken mindre seminarier, varav Juliagruppen anordnade ett av dom och gick under namnet ”Nät och samtal II: Digital Demokratisering”. Mer om det seminariet senare. De övergripande frågeställningarna för dagen var dessa:

  • Hur har politiskt kampanjande och politisk kommunikation förändrats efter Obama och Piratpartiets framgångar, och vad händer i det svenska riksdagsvalet 2010?
  • Vilka möjligheter ger ny teknik till myndigheter och offentlig förvaltning på nationell och kommunal nivå? Hur utnyttjas dessa på bästa sätt?
  • Innebär den nya tidens möjligheter att demokratin stärks, i Sverige och världen? Vilka hörs, och vilka röster saknas?

Inget ont om Barack Obama som person, men som det har tjatats om honom det senaste året! Att politiker är så intresserade av dennes framgångar visar på hur pass lite dom kan om de här samtals- och teknikmöjligheterna. De är helt oförmögna att inse att de i sin teknikiver och sitt ”inzoomande” helt missar att självaste partistrukturen som partipolitisk ordning är på väg att bli förlegat. De missar helt att deras ideologiska enkelriktade envägskommunikativa kampanjer, politiska strategier och ingrodda system är det som måste hänga med i samtiden.

De förlitar sig för mycket på att teknologin ska vara ett valvinnande koncept så att de helt missar vad som inte sker inom de egna leden, vilka arbetssätt som inte utvecklats och vilka ideologier och positioner man inte velat lämna bakom sig.

Angående Piratpartiet så har deras närvaro på den politiska arenan medfört att de andra partierna fått panik och måste förhålla sig till det digitala på andra sätt. Detta är någonting bra för det svenska politiska klimatet. Men Piratpartiet är ett parti i behov av en ”extreme work makeover”, för att det inte ska bli som vilket annat parti som helst med fastlåsta positioner, ingrodda beslutsordningar, protokoll och avkapade initiativskott. Det bästa som kan ske är att det får bubbla upp från den breda medlemsbasen och se vad som kan skapas utifrån det.

Partipolitiken står inför en generationsväxling, men politikerna vägrar öppna ögonen. Vad som förut varit stabilt förankrade ideologiska plattformar och ‘maktsamlingspunkter’, ligger nu och flyter planlöst på ett decentraliserat hav i vår samtid. Jag undrar om det inte är dags att både utifrån och innifrån försöka förändra deras strukturella och organisatoriska form till att uppfylla helt andra behov och möjliggöra helt andra typer av samarbeten och samtal.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Alan Rosenblatt (Online Advocacy) inledde konferensen med ett anförande om Barack Obama och sociala medier där han i övergripande drag gick igenom hur Obamas kampanj kom att bli så framgångsrik och beskrev även USA:s kommande arbete med öppenhet och transparens.

Ämnet är verkligen inte min kopp te. Efter allt tjat om presidenten och den underbara kampanjen hade jag inga höga förväntningar på att man skulle få reda på något nytt och intressant om det som journalister och politiker i Sverige redan har analyserat flera varv runt. Alan inledde lite segt, kanske berodde det dock på att det var tidigt på morgonen, men han gjorde ingen besviken. Han fick upp ångan och tog faktiskt upp en del nya detaljer om kampanjarbetet och verkade ha vänner på den federala nivån och i vita huset, vilket gjorde samtalet till ett ”keynote speech” jämfört med om en svensk ”expert” hade försökt att återberätta samma skeende. Överlag var det en bra inledning på dagen men jag tänker inte skriva något mer om själva ämnet då jag riskerar att somna.

Panelen som kommenterade Alans anförande bestod av Billy McCormac, chef för förlag och kommunikation på tankesmedjan Timbro, och Katrine Kielos, Ledarskribent på Aftonbladet. Jag antecknade ingenting under deras debatt, men jag minns det rätt var både Billy och Katrine skeptiska till att de svenska partierna kan anamma nya innovativa kampanjstrategier.

Partierna har en förmåga att missa poängen med vad det egentligen behöver göra för att bli mer framgångsrika. De stirrar sig blinda på tekniken som mål. De missar att de istället för att kopiera Obamakampanjen måste förnya sig själva inom partistrukturerna, förändra systemen och förändra inställningen och synen på medborgarna.

Partierna ser och ”talar” fortfarande till medborgarna som väljare och inte som människor. De basunerar ut budskap och kampanjer, men de missar att ingå i de redan befintliga politiska samtalen som medborgare redan har mellan varandra. Partierna har helt missat att en vinnande strategi inför riksdagsvalet är att anamma polyfon kommunikation och samarbeten mellan medborgare och politiker.

De politiska plattformarnas och deras ideologidrivna strukturer är daterade och organisatoriskt sett har det inte skett någon revolutionerande omstrukturering av vare sig arbete eller hierarkier inom den svenska politiken på mycket länge. De politiska partierna är som fritt flytande bojar på det decentraliserade havet som letar febrilt efter fyrljus för att kunna navigera sig till valsegerns trygga hamn.

Juliagruppen ansvarade för seminariet ”Digital demokratisering” som ingår i den pågående serien ”Nät och samtal”. Följande information är tagen från Juliagruppens kalendarium:

”Utvecklingen på den digitala marknaden både kan och bör gå hand i hand med en global demokratiseringsprocess. Förutom politiska beslut och projekt finns många andra initiativ som syftar till att sprida teknik och teknisk “know-how” till utvecklingsländer och tekniskt eftersatta områden. Vilka intiativ finns det som driver frågor som rör e-bistånd och digital demokratisering?
Hur ser dessa processer ut, och är det något som går att utveckla?”

Medverkade gjorde Isobel Hadley-Kamptz (Juliagruppen), Henrik Pålsson (Ericsson/Networking@school), Stefan Larsson (Cybernormer) och George Joseph (på besök från Kerala, Indien). Tyvärr kunde Sebastian Büttrich (Wire.less.dk/Wireless Africa) inte komma på grund av att han var hemma sjuk i svininfluensan.

Social förändring är någonting mycket svårt. Hur introducerar man ny infrastruktur eller telekomlösningar i länder där man har helt andra grundförutsättningar än i väst och som har ett helt annan typ av samhälle? De medverkade pratade om olika sätt att främja deltagande i olika kulturer och betonade vikten av att man först måste lära sig om eventuella kulturella skillnader innan man kan etablera satsningar på infrastruktur i en given region. Vad är grundproblemen måste man som telekomföretag eller biståndsansvarig fråga sig själv. Några problem som man måste lösa är att det måste finnas basstationer där man kan ladda mobiltelefoner, det måste finnas solpaneler, rutiner för underhåll av utrustning och att förstå de grundläggande IT-tekniska problem som finns.

George Joseph som var på besök från Indien berättade tillsammans med Stefan Larsson om ett IT-projekt i Indien som ämnar att undersöka och främja barns kommunikation och internetnyttjande. Det är viktigt att barn tillåts leka fritt med både infrastruktur och internet då de upptäcker nya sätt att skapa sina egna röster. Stefan visste inte riktigt hur mycket ramar och regleringar av barns närhet och användande av datorer som vuxna ska använda sig av, men att detta faller tillbaka på kulturella skillnader. Ett problem som jag ser det idag är att föräldrar i allmänhet är rädda för internet. Detta är på grund av att de inte förstår internet på samma sätt som barn gör som växer upp med internet.

Effekten av utvidgandet av mobiltelefoni och nätverk, är att detta kompenserar för andra infrastrukturella problem som t.ex. internetuppkoppling. Det är just framförallt i skolor som det är störst chans att elever får tillgång till internet, snarare än att satsningar görs på att etablera företag som använder sig av och säljer tjänster, för att på så sätt få tillbaka något av de investeringar som görs.

Visst kan man etablera internetuppkopplingar genom att investera i företag och mobila nätverk i en stad, men detta är något kopplat till marknaden och har inget gagn för t.ex. utbildningssystemet. Därför är det viktigt att både investera i något som kan etablera lokala företag, samtidigt som bistånd går till främjandet av kommunikation och internet i utbildningssystemet.

Om man vill diskutera utifrån ett feministiskt perspektiv kan det vara intressant att diskutera möjligheterna till att stödja lokala nätdrivna företag som drivs på ett mer jämställt sätt. Och utifrån ett blivande lärarperspektiv tycker jag att det inom skolan ska ske satsningar som främjar kommunikationsmöjligheterna för alla barn. Det är iallfall viktigt att betona att vi behöver samtala mer om svenskt e-bistånd.

En annan viktig fråga är hur vi löser problemet med så kallat ”e-waste” i västvärlden. I dagsläget tror jag mycket av västvärldens förlegade elektronik skeppas till Afrika och Kina, där småbarn och tonåringar sitter och eldar kablar och andas in giftiga ångor för att komma åt värdefulla metaller, samtidigt som monitorer och andra elektroniska produkter antingen säljs på en svart marknad eller tas om hand på andra sidan jordklotet sett till var de ”användes”.

Rent generellt verkar det vara ett kretslopp där produkterna vi sitter och använder, den dator jag skriver detta med, kommer från andra delar av världen, används i väst och skickas sedan tillbaka som skrot till där de kom ifrån. Kan inte Miljöpartiet, eller något annat parti påbörja en debatt om hur Sverige hanterar ”e-waste”? I västvärlden tror jag rent generellt att ett motargument mot att ta hand om det är att det blir för ”dyrt”, men hur många gånger har vi inte hört detta argument förut och är det inte vårt ansvar att ta hand om vårt eget konsumerade material?

Om ni vill veta mer om Cybernormers pilotprojekt i Indien ber jag er att kontakta dem. De ställer säkert upp på intervjuer eller liknande och berättar mer om planer, målsättningar etc. Det vore kul om fler skulle höra av sig till dom framöver så de under projektets gång kan berätta om det och att vi som bryr oss kan komma med synpunkter och idéer kring projektet.

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte har en bättre redogörelse av seminariet. Anledningen till detta är att jag igår upptäckte att min autosave-funktion inte fungerade. Jag tappade cirka halva min post i samband med detta vilket gjorde att jag kände att luften gick ur mig. Den text ni precis har läst är betydligt fattigare än originaltexten som försvann.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Efter detta seminarium blev det dags att tala om politisk anpassning och arbetssätt i det problematiskt formulerade ”nya tiden”. Paneldeltagare var Rickard Falkvinge, partiledare för Piratpartiet, Joachim Åström. Lektor i statskunskap vid Örebro universitet och Anneli Philipson, Kommunalråd (v) i Malmö, med ansvar för demokratifrågor och det så kallade Malmöinitiativet.

Varför anpassar sig politikerna inte sitt sätt att jobba? Jag tror att det beror på att de stirrar sig blinda på helt fel saker. De tror generellt att en kopierad Obamakampanj ska göra susen och att använda alla de coola grejerna som kidsen använder sig av. Jag tror vi ska stanna upp och fundera lite här.

Jag tror att vi kan lära oss mycket mer om politisk strategi och demokratisk framtid genom att förstå internet, samt att titta närmre på valet i Iran snarare än på ”Obamaeffekten”. Att inte förstå internet kan på ytan uppfattas som en generationsklyfta, men jag tror att det handlar om något mer grundläggande än så.

Moderatorn Magnus Ljungkvist, Makthavare.se försökte blidka dom i publiken som ville ha tydliga svar, men det finns inga tydliga svar och det läggs för stor tilltro till exempelvis Piratpartiet att dom ska lära höger- och vänsterblocken att bedriva nätpolitik.

Detta är problematiskt. Jag tycker att partierna ska tänka mer på hur de kan gå vidare från sina ideologiska plattformar förankrade i gamla industrisamhället, till att bedriva virala samtal som smittar av sig och som når ut till redan befintliga diskussioner och initiativ. Kopiering är bra, men glöm för den skull inte att strukturera om politiken så det lättare uppstår ideologiska och systemuppluckrande mutationer.

Kanske borde vi prata om ”politiska samtal” snarare än ”politisk diskussion”. Myndighets- och marknadskommunikation bygger ju på teorin om att man i budskap kan rikta sig till en viss målgrupp eller en viss väljarbas. Det här resonemanget vilar i denna kontext på en felaktighet; nämligen att politiken riktar sig till ”väljaren” och inte ”medborgaren”.

Konsekvensen av detta är att meddelanden basuneras ut i tid och otid och en del av ”medborgarna” väljer att slå dövörat till och ägnar sig åt annat. En viralt dynamisk kommunikativ situation skulle vara en där politikerna rör sig i befintliga diskussioner och debatter och inte säger hur det ska vara men är med i samtalen och tar intryck från medborgarna.

Jag tror att många medborgare idag tycker att de ideologiska plattformarna är daterade och känns främmande. Man kan t.ex. väldigt förenklat sätt säga att många sakfrågor transcenderar den traditionella politiken med dess vänster-höger-skala. Resultatet blir att det finns människor inom alla samhällsklasser som vänder sig bort från partiplitiken utan att begränsa sitt politiska engagemang.

En framtida politik måste kunna föra gemensamma diskussioner och uppta medborgare från det att ett förslag diskuteras till att något införs som lag.

Som Joachim var inne på så finns det ju inte alls mycket forskning kring ämnet, vilket är ett problem när man intuitivt är mitt uppe i det men att man har svårt att sätta ord på det och vetenskapligt förklara det. En annan sak jag tänkte på är kopplat till vad Anneli sade om Malmöpanelen och Malmöinitiativet; tekniken är inte ny men politikerna försöker att förstå hur man ska kommunicera.

Men frågan som uppstod genast var: Men lockar inte dessa plattformar till sig samma gamla rättshaverister? Jo förvisso, men hur vore det istället om politikerna når ut och samtalar med dom som visar sig vara vanliga medborgare? Hade inte vanliga medborgare kunnat driva ett Malmöinitiativ som sedan politikerna är med och samtalar inom? Jag tycker att politiker måste våga experimentera med samtalsmodeller och arbetssätt.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa diskussion hade titeln ”Makten och öppenheten”, vilket är något som jag tycker är mycket intressant. Panelen bestod av Mats Sjöstrand, Generaldirektör Skatteverket, ordförande i e-delegationen, Magnus Kolsjö, Politiskt sakkunnig Finansdepartementet (kul att du följer mig på twitter Magnus) och Lars Wiigh, Affärsansvarig för offentlig sektor IBM.

Denna diskussion tog avstamp i synen på den teknik som ger nya möjligheter till myndigheter och offentlig förvaltning och hur de utnyttjas på bästa sätt. Herrarna (var är kvinnorna?!) såg problemen och inte möjligheterna. Lars var mer positiv till att tillgängliggöra rådata och tyckte inte att vi skulle stanna upp på grund av den ”personliga integriteten”.

Kolsjö och Sjöstrand såg långa uttdragna processer och kostnader framför sig när de redogjorde för sin syn på möjligheterna. Det tycks på förhand redan vara idel problem och en massa jobb. Deras huvudproblem är att vi inte kan skilja på personlig data och offentlig data. Om vi inte kan skilja dessa datamängder åt, kommer vi inte att kunna garantera den personliga integriteten.

Sjöstrand, tillsammans med andra, tycker att sekretessbelagda dokument inte är något problem, men att skilja den offentliga datan och den privata datan åt är ett måste. Han vill in i det sista skydda vissa handlingar från att släppas fria för att han har en tydlig bild av vad den personliga integriteten innebär.

Vi medborgare måste komma med förslag här på hur vi kan skilja dessa datamängder åt. Kan vi inte börja med att be Regeringen ålägga någon myndighet att utreda exakt hur många register som finns i Sverige? Kan vi inte fortsättningsvis undersöka hur vi från ett utifrånperspektiv kan ge förslag till myndigheter hur de kan hantera datan bättre, och sedan konsulta inifrån myndigheterna tillsammans med dom för att ta fram rätt typ av processtrategiska lösningar? Det är här jag tycker att verktygen och samtalen måste få mer utrymme i politiken.

Jag kan mycket väl tänka mig att om myndigheter blir pliktskyldiga att lämna ut rådata (offentliga handlingar), kommer intresserade människor förr eller senare programmera verktyg eller göra något av den datamängd som de får tillgång till, som kommer att förändra myndigheternas egna arbete på sikt. Och detta kommer kanske inte innebära de ofantliga summor som herrarna tänker sig. Budget finns det alltid tillgång till, det är en fråga om effektivisering och omfördelningspolitik samtidigt som man vågar ta mer hjälp av sina medborgare.

Se inte problemen, se möjligheterna! En möjlig lösning skulle kunna vara att man inför en privat identitet, precis som Nicklas Lundblad har föreslagit. Det skulle innebära att man kan välja bort sig ur vissa register och att lättare kunna korrigera felaktigheter i datan. Det är sådana sidodiskussioner som måste uppstå och vi bör inte fastna i diskussionen om den personliga integriteten. Våga diskutera och tänka på hur vi skulle kunna uppdatera offentlighetsprincipen.

Efter lunchen fortsatte dagen med en diskussion som gick under namnet Global utblick. Har nätet medverkat till att stärka demokrati och mänskliga rättigheter globalt? Hur nyhetsvärderar traditionell media digitala demonstrationer, och vad händer när stater använder bloggar och samtalen i propagandasyfte? Kajsa Klein, Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, JMK, Vilhelm Konnander, Rysslandsexpert, bloggare på Global Voices Online, Kinga Sandén. Utrikesredaktör Sydsvenska Dagbladet och Nicklas Lundblad. Tidigare Google, nu vice VD på Stockholms Handelskammare, forskare och medlem i regeringens IT-råd diskuterade företeelser som kommunikation, desinformation, källkritik etc. Modererade gjorde Isobel Hadley-Kamptz.

Klein och Sandén anser jag vara de som riktigt drev diskussionen framåt och visade på en imponerande bredd. Hur löser man problemet med desinformation? Journalister måste börja resa mer och etablera kontakter, vilket är även något som jag har diskuterat med andra journalister förut. Om det händer något i en region är det alltid bra om en journalist känner någon i regionen som denne kan förlita sig på. Ibland är det viktigare som nyhetsredaktion att få ut att någonting har hänt, men att man sedan jobbar mot ambassader och lokala medier för att ta reda på detaljerna.

I och med att sommarens val i Iran innebar att journalister ett tag skickades ut i landet, var det bara internetaktivister som lyckades säkra kommunikationen ut ur landet. Desinformation är ett minst lika stort hot för nätaktivisten som för journalisten. Om den senare förlitar sig på kända kontakter och nyhetsbyråer, är det inte lika självklart vilka kriterier och parametrar som är viktiga för nätaktivisten.

Det vore bra om journalistiskt arbete och maktstrukturer var mer transparenta. Jag tänker mig nämligen att nätaktivister skulle kunna lära sig ett och annat om källkritik och att värdera information, samtidigt som nätaktivisterna skulle kunna upprätthålla kommunikation som journalister kan nyttja för att snabbt kunna få ut information om vissa skeendet på ett globalt plan. Vilka samarbetsformer skulle kunna skapas mellan journalister och nätaktivister? Det vore bra att inleda en diskussion som berör denna möjliga relation, framförallt för att vi kommer att stå inför fler situationer där vi i demokratiska samhällen kommer att behöva bidra med värnet för en fri och skyddad kommunikation mellan människor i t.ex. regimer eller oroliga områden.

Anonymiteten är något mycket viktigt och grundläggande och går hand i hand med yttrandefriheten. Att vara anonym innebär att man kan vara någon annan än sig själv, våga uttrycka vissa saker som man i offentlighetens ljus kanske blir dömd och värderad negativt för etc. Men vi måste även intressera oss för pseudonymen som företeelse.

Ibland vill man inte vara helt anonym eller avkönad. Om jag vill kan jag ta på mig olika ”masker” på nätet och ha olika möjligheter att samtala med andra människor utan att röja min identitet. Om jag vill alltså. För än så länge är detta ett val och detta val innebär att jag känner att om jag säger eller skriver något kontroversiellt så kommer det att vara ok i ett demokratiskt Sverige såtillvida jag håller mig till lagen.

Men i ett samhälle där anonymiteten är hotad kommer vi att känna oss sedda hela tiden. Detta kommer att påverka oss på sätt som vi har svårt att föreställa oss, men vad kan vi göra åt saken? Anonymiteten må vara självklar i västvärlden, men i regimer är det en fråga om liv och död om man ska kunna blogga, samtala, eller avvika från sociala koder, normer och regler.

Värna om yttrandefriheten genom att värna om rätten till att kunna vara anonym.

Visst kan regimer använda sig av en hel palett av roliga verktyg för att kartlägga och förfölja sina medborgare, men vi kan tänka oss andra typer av verktyg och möjligheter som hjälper till att göra det svårare för regimer att jaga medborgare. Man kan säga att de sociala nätverken har en inbyggd förmåga att kunna sätta hårt mot hårt när det gäller att undvika regimernas sökarljus. Stäng ner en blogg och det skapas en till, radera ett twitterkonto och fem till ser dagens ljus, samla data från ett facebookkonto; som visar sig vara skapat för att sprida desinformation och stäng ner internet så sprids istället meddelanden smittontologiskt.

För varje nytt verktyg som används av en elak jävel, kan vi också se tendenser som motverkar och gör det svårare för den elake jäveln att lyckas med sin övervakning. Om vi programmerar något eller ska implementera lagar ska vi utgå från följande verifierande fråga: Hur skulle den här lagen användas av en riktigt elak jävel? (inspiration kommer från Pontus Walck, Juliagruppen)

Den svenska konsekvensanalysen lyser med sin frånvaro då vi implementerar FRA, IPRED, kanske datalagringsdirektivet, ett kompromissnedtyngt telekompaket och ACTA för att nämna några exempel. Dessa lagar och modeller kommer ju att exporteras runt om i världen! Hur blir det då med tron om en sann global demokrati? Premisserna är redan från början negativt utformade.

Det borde finnas initiativ där journalister och nätaktivister samarbetar för att lära mer av varandra. Jag skulle t.ex. gärna vill ha tips på litteratur som handlar om källkritik, desinformation, skrivande, värdering och objektivitet, mot att dela med mig av mina kunskaper inom de områden som jag är intresserad av.

Jag tycker att även vanliga människor i dag kan jobba mer journalistiskt utan att det ska påverka journalistiken och dess yrkesområde. Vi kan istället hjälpas åt mer och se varandra som kompetensreferenser. Vi medborgare kan också säkerligen hjälpa journalistiken att bli bättre och att finna sig till ro i brussamhällets informationsflöde, som medierna i dagsläget ser som ett hot. Jag ser dock detta som en möjlighet till att förändra journalistiken.

Jag håller med Nicklas Lundblad i det här avseendet att journalistiken måste sluta att titta bakåt på gamla förutsättningar och affärsmodeller. De får helt enkelt försöka att närma sig sina läsare ännu mer. Innebär inte detta en likhet med det jag nämnde ovan om att politiken måste närma sig medborgarna i befintliga samtal? Media behöver nå ut till de befintliga diskussionerna på ett bättre sätt och omvärdera varför man bedriver en verksamhet: Handlar det om att informera och ha en grävande maktbelysande funktion, eller handlar det om att tjäna pengar?

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa miniseminarium handlade om integriteten idag och igår. Medverkade gjorde från vänster till höger Lars Ilshammar, Historiker och journalist, debattör i frågor som rör media och informationsteknik, Annie Johansson, Riksdagsledamot Centerpartiet, Nicklas Lundblad och den sprudlande och snabbtänkte moderatorn Torbjörn Larsson, Fokus, som bara hade varit moderator en gång tidigare under dagen. Efter en dag med medföljande trötthet var det skönt att återigen vakna till.

Integritetsdiskussionen måste mer gå in på ”egenmakt” och dess möjligheter. Från det att integriteten blev viktig någon gång på 60-talet (rätta mig om jag har fel) i och med personnummer-debatten, har informationssamhället och ”bruset” tagit lagrummet på sängen och sprungit om de skyddsmekanismer som förr stod pall för trycket. Idag har vi inte pappershandlingar, utan även digitala handlingar och en mängd olika register, sekretessnivåer, datatyper etc. Vi står inför en föränderlig begreppslighet och hur gör vi då när vi står inför det att vi måste omdefiniera begreppen men också att öppna upp systemen?

Vi skulle kunna tänka oss en massa saker som kan förbättra offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Förvisso är värnet för dessa bra, men även dessa förordningar och lagar måste hänga med i tiden. För hade vi kanske bara möjlighet att granska makten, men idag har vi en balansgång mellan det privata och det offentliga som realiseras i och med internets gränslöshet.

Vi vill ha öppna och enkla system som pliktskyldigt tillhandahåller rådata så att vi kan samköra data för att granska myndigheter och makten. Men vi vill inte som medborgare utsättas för en mer omfattande datalagring, att bli ”samkörda” FRA-stylee i stora algoritmtriggersystem eller att inte veta hur många register vi finns med i.

Undersök möjligheterna till att utvidga e-offentligheten, hur långt digitaliseringsprincipen ska sträcka sig och försök att hitta en balans för lagstiftningen. Vi kan inte längre sitta och patcha lagarna 10-20 gånger per år, det håller inte i längden. Saker och ting måste bantas och effektiviseras, vilket inte innebär att myndigheterna med nödvändighet behöver bantas per se (lugn ni kan få jobba kvar), men hur myndigheter kan hantera data, intranät, arbetsförutsättningar etc. måste tillsammans med pliktskyldigheten till att dela ut rådata fungera i harmoni med rådande lagstiftning.

Ju färre definitioner och ju färre datamängder som omfattas av offentlighetsprincipen desto bättre. Det säger sig självt att en lag kommer att behöva patchas färre gånger om vi minskar antalet offentliga register i Sverige, samtidigt som medborgaren får möjlighet till privat identitet och mer medmakt över datamängden som ansamlats om en själv. Jag riktar denna fråga till experterna: Hur många register har vi totalt i Sverige och vilka sköter dom? Fråga vad medborgarna tycker om det innan ni stannar för det röda stoppljuset i samband med att ”integritetsdebatten” går över gatan…

Vi behöver inte ha en folkrörelse om de här sakerna för att inleda förändringar och komma med nya synsätt hur vi ska hantera, processa och dela ut data. Skyddet av datan finns redan där i och med sekretesslagen och sekretessförordningen.

Det var första gången jag hörde Annie Johansson tala, men jag blev inte övertygad om att just Centern har bra lösningar att komma med. Tyvärr. Lite mer generell kritik: Om man kallar sig liberal får man vara lite mer förutseende med möjligheterna till att det inte borde gå att samköra data om det samtidigt är möjligt att trigga system och algoritmflaggningar. Medborgare kommer bara göra det enklare för andra att nyttja ”masker” och värnet om anonymiteten kommer att förstärkas för att på så sätt glida undan dessa möjligheter. Glöm för den skull inte att vi även i Sverige kan få ”elaka jävlar” vid makten.

Efter fikat var vi i Juliagruppen lite trötta, så några av oss gjorde en räd mot kanelbullskorgarna och begav oss därifrån. Överlag var vi väldigt nöjda med dagen och samtalade med varandra om saker och ting en bra bit efteråt. Jag tror att vi behöver fler sådana här konferenser för att skynda på debatten och diskussionen. Vi behöver ta oss förbi stoppklossarna samtidigt som vi försöker lösa dom.

Å Juliagruppens vägnar vill jag tacka Fokus för att vi fick vara med under konferensen och ifall ni som har läst inlägget vill veta mer om oss se vår hemsida eller följ oss på twitter.

Missa inte Marcin De Kaminskis öppningsanförande på Parley! Där han talar om många saker som kanske inte nämndes under Fokuskonferensen. Sevärt och intressant.

Slutligen, missa inte Isobel Hadley-Kamptz medverkan i senaste numret av Fokus: ”Efter FRA-kriget”. Artikel ger tydliga signaler om vad vi gemensamt måste fortsätta samtala om, men framförallt vad vi måste värna om med början redan nu. Plocka gärna upp tidningen också så får ni se foton nere från Bahnhof-bunkern!

När tekniken förändrar politiken

Öppenhetens gränser

Idag släppte Timbro Medieinstitut en rapport från Nicklas Lundblad som heter ”Tre reformer för offentlighetsprincipen i informationssamhället” och TMI bjöd in till en diskussion om öppenheten. Medverkade gjorde Nicklas Lundblad (vice VD vid Stockholms Handelskammare), Isobel Hadley-Kamptz (författare, debattör och initiativtagare till Juliagruppen), Joakim Jardenberg (grundare av Mindpark) och Henrik von Sydow (riksdagsledamot (m)). Moderator för dagen var Roland Poirier Martinsson.

Nicklas Lundblad inledde med ett väldigt snabbt och sprudlande anförande där han ägnade sig åt att belysa huvuddragen ur rapporten. Lundblad pressade verkligen in flertalet punkter som han delade upp i fem stycken huvudpunkter:

1. Informationsexplosion
2. Nya verktyg
3. Nya medier
4. Aktiv transparens
5. Integritet

Informationsexplosion

Vi lever i ett brussamhälle där i allt snabbare takt fördubblar den totala mängden information. Jag kommer inte ihåg detaljerna, men Nicklas hade räknat på hur snabbt det kommer att ta för hela världens informationsmängd att fördubblas om ungefär tio års tid eller något i den stilen, och kom fram till att det skulle ta 73 dagar (!) att fördubbla all världens information. Dessa cykler får kortare tidsintervaller och frågan vi måste ställa oss är: Hur hanterar vi bruset?

Nya verktyg

Nicklas syftesformulering för rapporten hade utgångspunkten i den grävande journalistiken, som kommer fortsätta att vara av största vikt för samhället om den får rätt verktyg i att kunna hitta relationer och samband i bruset. Visst har vi aktörer som Google som försöker att förenkla det för oss att hitta information, men vi behöver också verktyg som kan jämföra konkordanser, begreppsutvecklingar, statistik etc i dokument som är offentliga handlingar. Idag är inte alla offentliga handlingar tillgängliga i samma utsträckning som t.ex. någon internetmem eller det vi når genom att googla, vilket är ett problem i och med att vi borde sträva efter ökat medborgarengagemang.

I och med att informationssamhället förändras så förändras även massmedier. Det är inte längre lika självklart att Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet kommer med årets ”scoop”, medborgarjournalistik börjar se dagens ljus, då vi kan förvänta oss att även journalisternas verktyg blir tillgängliga för en bredare allmänhet. Om det tidigare har krävts redaktioner för att bidra med kunskap och resurser, har olika publiceringsverktyg givit plattformar och medier som på bred front kan granska vissa företeelser. Jag tror att Lundblad nämnde Castells begrepp ”mass self communication” som ett av många olika sätt i informationssamhället varpå vi kan hacka maktrelationer.

Uppdelningen av offentliga handlingar och allmänna handlingar har fram tills nu varit en tydligt avgränsad och definierad företeelse. Men informationsbruset har förändrat situationen. Idag bloggar politiker, vi har även ospecificerade och odefinierade gränsdragningar mellan det privata och det offentliga, vilket gör att uppdelningen mellan offentliga- och allmänna handlingar påverkas. Jag tror det var von Sydow som nämnde att bara under 2005 så ändrade man (sekretesslagen eller sekretessförordningen) upp till 13 gånger! Hur ska vi stå emot informationsexplosionen om vi måste uppdatera lagar i sådan rasande fart i förhållande till offentligheten?

Skriver Carl Bildt i form av sig själv eller som utrikesminister på sin blogg? Lundblad tog fram ett citat från utrikesdepartementet som tolkades på så sätt att de inte riktigt vet själva om Bildt bloggar privat eller offentligt i en roll som utrikesminister. Maktbloggandet är bara ett område där man måste ställa sig frågan om huruvida detta bör falla in under offentliga handlingar eller ej. Ska man kunna begära ut en hel blogg för att kunna söka samband och kritiskt granska den? Kommer man att kunna begära ut en lista på allt spam som fastnat i Bildts spamfilter? Alla dessa frågor är komplicerade och hitills oprövade.

Nya medier

Arkivering kommer att bli viktigare. Här ska vi inte förstå arkivering som arkivering av data i register, utan arkivering av den offentlighet som Lundblad tycker är viktig att kunna komma åt genom en tidslig uppföljning. Detta relaterar till uttrycket ”guldfiskminne” som kan sägas vara det att få en ”kort” transparens snarare än en ”lång” transparens. I dagsläget kan vi lätt kolla igenom de senaste inläggen från Carl Bildt och se hur han tycker och tänker just nu, men hur gör vi över en längre tidsperiod? Hur motverkar vi glömskan av information som vi ena dag läser om och som vi nästa dag har glömt bort?

Medier har förr haft en direkt medierande funktion i vårt samhälle, de kunde mediera makten direkt. I dagens informationsbrus är det inte alltid lika kategoriserat och avgränsat som förr. Informationsexplosionen kräver en viss ”informationsmärkning” enligt Lundblad, där man problematiserar och konkretiserar informationens karaktär, produktion och innehåll.

Aktiv transparens

Varför ska vi avgränsa? Utgångsläget bör vara en aktiv transparens, men hur kan vi utöka denna? Lundblad tänker sig att vi skulle kunna införa besöksloggar för myndigheter och departement så att man kan se vilka som rör sig i maktens korridorer och vilka som har insyn i det byråkratiska och det politiska. USA har infört liknande besöksloggar för att öka transparensen och varför skulle inte ett land som Sverige kunna anamma samma sak? Jag tycker personligen att Sverige med dess offentlighet och dess öppenhet är något unikt som vi måste värna om, om vi inför besöksloggar till maktens korridorer så är det ett av många sätt varpå vi skulle kunna uppdatera den öppna offentligheten.

Ett annat sätt att förbättra öppenheten vore om sök- och formatverktyg för både medborgare och myndigheter kunde utvecklas. I dagsläget finns det inte ens en sida som samlar alla remisser som skrivs, vilket visar på att detta är både ett problem för makten och för medborgarna. Hur ska medborgare bli mer politiskt engagerade och intresserade för politik om inte ens rådata eller olika handlingar blir sökbara och överblickbara? Lundblad menar att ett vanligt argument för att inte skapa fler e-dokument är att myndigheter inte har råd. Här har Google visat sig effektiva i hur de själva inleder en process där de skapar och tillhandahåller sökbara elektroniska dokument för allmänheten. Tänk om det vore enklare av aktivt tillgängliggöra sig handlingar tycks vara Lundblads vision.

Integritet

Det råder delade meningar om vad ett transparent samhälle kommer att leda till. Diskussionen är på många sätt tvådelad: Kommer samhället att förändras till det bättre eller sämre och ska vi lösa eventuella problem på det ena eller det andra sättet? Uppdelningen och motsatserna är olycklig eftersom den visar på många många intressanta glidningar utifrån vart transparens och integritetsvärnet är på väg. Vi bör inte prata om den ena eller den andra lösningen som att det ska finnas ett och allena synsätt på ett givet område. Det är inte meningen att vi ska avtäcka gränser för att upprätthålla dom, det är meningen att vi ska avtäcka gänsdragningar för att kunna förstå någonting på ett bättre sätt. En alltför hård kategorisering skulle innebära att vi ställer upp ytterligare problem för oss själva om samhället står in för än mer samhällsomvälvande fenomen än internet.

Är inte det här med att kategorisera lite paradoxalt? Anledningen till att vi håller den här diskussionen vid liv är ju att vi har insett att kategoriseringen inte håller, att vi måste ”patcha” lagar stup i kvarten och att det må vara fel angreppssätt, eller? Å andra sidan behöver vi definiera nya fenomen och hur de påverkar synen på offentligt/privat samt transparens och integritet. Hur kan vi ägna oss åt mer uppöppnande definitionssnickrande snarare än statiskt inlåsande av kategorier? Och hur kan vi utveckla lagmässig plasticitet och göra lagar mer anpassningsbara till vår samtid? Jag håller faktiskt intuitivt helt med Jardenberg här att man bara ska låta utvecklingen ske, anpassningarna kommer med tiden, både från medborgarperspektiv och från makten. Jag kan lika gärna passa på att ifrågasätta definitionen av ”makten”, av den simpla anledningen att så länge vi inte vet vilka som verkar i maktens korridorer (besöksloggarna revisited), kommer inte ”makten” vara ett genomskinligt begrepp.

Den digitala glömskan är en intressant infallsvinkel, men hur ska detta realiseras? Om jag är med i låt oss säga 50-100 register (vilket jag inte tror att jag är för jag har svårt att föreställa mig detta, eller ens få det bekräftat), hur ska den digitala glömskan hanteras? Här tänker jag mig att vi måste komma fram med fler begreppsramar för att ens inleda projektet med att ställa upp parametrar och kunna föreställa oss verktyg och tider för hur en viss typ av information ska sparas eller inte. Här snuddar vi vid vad datainspektionen borde utreda och dessutom att datalagringsdirektivet kanske inte ska på plats om vi aktivt vill arbeta med att låta information få ”försvinna”. Om det från borgerligt håll är av intresse att låta register få glömma information, eller att privat identitet kan göra det möjligt för människor att ta sig ut ur register, då tycker jag inte att de borde ämna att införa datalagringsdirektivet. Intuitivt sett så motverkar dessa två fenomen varann.

Pandeldebatt

Denna debatt inleddes med panelrepliker på vad Lundblad hade pratat om och gick senare över till en mycket kort debatt om de olika begreppsligheterna och infallsvinklar som Lundblad hade. Överlag innehåller rapporten många originella inslag, men panelen kom tillsammans med bred kritik som jag ska försöka återge nedan.

Jardenberg menade att ”brussamhället” utvecklas med ”best practice” där en införd tröghet bara skulle vara kontraproduktivt för de problem och de möjligheter som ligger bortom nätkrönet. Verktygen kommer att utveckla sig själva, sade jardenberg, och jag ser verkligen framför mig hur lagar och annan byråkrati som har och göra med kategoriseringar, informationshantering, sökningar, slagningar, register etc. kommer att bli omsprunget av informationsexplosionen. Detta är uppfattar jag liksom Jardenberg inte som något ont per se, utan en möjlighet att släppa på rådatan och ha öppna api:n så att fler människor kan engagera sig i remisskrivningar, databassystem, hantering av rådata, skapandet av verktyg, informationshantering, informationstolkning och kritik av maktspektrats byråkratiska apparat.

Jardenberg ställde frågan: Var behövs åtgärderna? Från Lundblads perspektiv kanske det var en statlig fråga och från Jardenbergs synvinkel så var det snarare någonting av mer offentlig karaktär. Vi behöver komma bort från begreppet ”handling” och Jardenberg frågade även hur vi ska hantera arbetsmaterialet?

Jardenberg hade invändningar mot Lundblads NIX-liknelse som jag tror Nicklas ämnade att koppla samman med hans tanke på ”opt out” från register etc. med hjälp av en privat identitet. Men Jardenbergs kritik av digital glömska var tydligare; kommer det inte bli så att det upprättas skuggdatabaser i de offentliga registrens frånvaro? Vi kan på intet sätt skydda oss mot detta om datan en gång väl har funnits som ”offentliga handlingar”.

Henrik von Sydow fick till slut ordet och pratade mycket om sekretesslagen och sekretessförordningen. Dessa har under senare år patchats väldigt mycket och det blir svårt för journalister att få en överblick över det om de inte har verktyg att spåra förändringarna. Här kunde man lägga in en push för Wikis, där man kan ersätta stora informationsmängder med andra för att sedan trycka på ”history” och på så sätt få fram exakt vilka formuleringar och ord som är annorlunda mellan två stycken versioner av en viss handling. Hur vore det om någon/några tar på sig att göra detta för sekretesslagen och sekretessförordningen? Så att man enkelt kan se de mest uppdaterade versionerna och kunna gå tillbaka till dess införande i Svea Rikes lag. Hur häftigt vore inte det (såtillvida man är jurist och har skills)?

Von Sydow tror att ny teknik kan ge ett ökat intresse för politiken. Om medborgare bara kunde få tillgång till ökad sökbarhet i alla offentliga register etc, så trodde han att det skulle uppstå mer engagemang för de aktuella diskussionerna som är kopplade till öppenhetsbegreppet.

Isobel Hadley-Kamptz fick sen ordet och gick direkt in på tanken om nätet som ett problematiserande av kategoriseringar. Nätet ser vi som både något privat och offentligt och de vanliga reglerna kan inte snappa upp de här glidningarna på bra sätt. Således bör vi problematisera mer kring uppdelningen mellan privat och offentligt, kan vi ens göra denna uppdelning? Kommer det visa sig vara ofruktbart?

Isobel tog upp transparens i förhållande till anonymitet som något viktigt. Är det inte så att vi med hjälp av bruset kan dölja oss själva? Att vi har flera olika ”masker” annat än det privata att ta till med hjälp av internet? Isobel menar att det finns en potential till anonymitet i ”bruset” och att bruset är någonting mycket bra för individens rätt till anonymitet.

Transparensen kan på sikt även göra oss mer toleranta, och om vi vänjer oss vid detta kanske det inte kommer att vara problematiskt. Personligen har jag svårt att tänka mig eventuella konsekvenser av ökad transparens, men min allmänna tanke är att konsekvenserna kommer att påverka de som inte redan har valt att bibehålla sin anonymitet på internet. Sett till politik och politiska institutioner finns det ingen tvekan från min sida att transparens är någonting av yttersta vikt.

Martinsson ställde följande fråga till von Sydow: Kan man begära ut opublicerade kommentarer från Bildts blogg? Von Sydow svarade att han inte visste och att det är någonting som antagligen kommer att behöva prövas och definieras innan det går att säga något mer angående Bildts spam.

Nicklas fortsate att ge en kommentar till Isobel och sade att det att ”tala om sig själv” är något nietzscheanskt och att det i ett transparent samhälle kommer vara svårt för alla att kunna gömma sig. Integriteten spelar fortfarande en stor roll för Lundblad och han ifrågasatte att toleransen som kan uppstå av ökad transparens, skulle komma ses som något universellt.

Kom inte ihåg vem som sade detta men jag tror att det var Jardenberg eller Nicklas: ”Privat identitet är systemfrämmande”.

Isobel kom tillbaka med kritik av identitetsbegreppet, som hon menade inte alls är enhetligt. Vill vi ens ha en enhetlig identitet? Jag är en person offentligt, jag har en identitet bland mina vänner och jag har en identitet på nätet. Vilka andra typer av identiteter kan man ha idag? Identitetsbegreppet är långtifrån enhetligt som definition.

Jag uppfattade det som att Isobel var skeptisk till tanken om att vi kommer att kunna avskärma oss från samhället. I och med att vi både har ”panopticon” och ”panspectron” som övervakningscheman i samhället, börjar det bli allt svårare att stiga åt sidan från samhället när vi av någon anledning känner för det eller behöver det.

Jardenberg fortsatte med att tala om full transparens och att vi ska låta det hända utan ett tröghetsskikt som implementeras från myndighetshåll. Det kommer att bli allt viktigare att verkligen sätta fingret på vilka verktyg som måste tillkomma och vad som myndigheter kanske ska överlåta till den granskande journalistiken eller medborgare att tycka till om i samband med offentlighetsprincipen. Vi är ju tillsammans samhället i den fulla transparensen.

Martinsson talade om regleringar, vilket inte kom som en överraskning. Men vi måste beakta, som Isobel var inne på, att internets utveckling har ju skett i relativt fredlig och öppen form fram tills nyligen. Visst har det funnits problem och regler sett till uppbyggnation av infrastruktur och trafikskötsel, men i det stora hela har internet varit enormt positivt för alla samhällen som har valt att tillhandahålla internetuppkoppling till sina medborgare. Jardenberg menar att vi håller på att bli en ny sorts människor på grund av den ökade transparensen, medan Lundblad tycker att vi däremot går tillbaka i utvecklingen. Lundblad nämnde gesellschaft (hoppas han menade detta begrepp) som exempel på denna utveckling.

Isobel problematiserade även denna uppdelning och konfliktsyta mellan det gamla och det nya. Att avgränsa och stirra sig blind på motsatser (eller två enskilda möjligheter eller definitioner) tycks vara fel väg att gå och minskar känsligheten för det att lagmässiga och offentliga kategorier redan är problematiska.

Martinsson öppnade upp för publikfrågor och någon frågade: ”Hur kan man välja bort ett antal register” Dvs. hur kan man ta bort sig själv som privatperson ur register. Isobel visste ej, men sade bestämt att vissa register borde inte finnas överhuvudtaget.

En annan publikfråga handlade om att lagstiftandet borde skydda dom ”svaga” mot felaktig eller dålig information. Von Sydow svarade att det borde finnas rättsmedel och verktyg för upprättelse.

Ytterligare en fråga från publiken berörde hur EU-lagstiftning påverkar svensk lagstiftning och försvårar transparens etc. Jag tror det var Von Sydow som svarade något i stil med att de svenska registren, som diskussionen rörde sig kring, inte är EU-verk.

Även om debatten var mycket kort så han panelisterna få ur sig en hel del kritik och tankar som är värda att spinna vidare på: Ska vi kategorisera mer eller mindre? Ska vi uppdatera offentlighetsprincipen? Ska vi se ökad transparens som ett problem eller som en möjlighet? Ska vi låta informationsexplosionen bara få ske eller skapa trögheter? Hur får vi medborgare att engagera sig mer i öppenhetsdiskussionen?

Tyvärr har jag inte tid att skriva en längre genomgång av Lundblads rapport, men jag hoppas att andra kommer att göra det framöver. För mer information om rapporten samt tillgång till PDF-dokument se här.

Nätvaro: Om nätneutralitet + telekompaketet

Rasmus Fleischer och Christopher Kullenberg från Juliagruppen under Nätvaro: Nätneutralitet

Rasmus Fleischer och Christopher Kullenberg från Juliagruppen under Nätvaro: Nätneutralitet - Foto: Lisa Magnusson

Fotot ovan visar på en väldigt speciell typ av sammansättning som uppstod under Juliagruppens första Nätvarosamtal om nätneutralitet. Iklädd en högtalarväst kunde Fleischer-Kullenberg sätta den inledande tonen för samtalet och ställa de viktiga frågor som vi tillsammans och gemensamt skulle försöka utveckla. Efter Christophers inledande monolog uppstod det både dialoger och till och med polyloger, då samtalsformatet på förhand inte var givet.

Juliagruppen var tvungen att byta lokal en dag innan samtalet skulle äga rum (tack till _mw för hjälpen med kontaktytsintensifieringen) och istället satte vi oss på amfigrekiskt vis ned i ett hörn av Världskulturmuseet i Göteborg. Vi satt och diskuterade i cirka en och en halv timme och vi kom in på flera fruktbara spår som jag ska försöka skriva om nedan.

Upplägget med Nätvaro handlar om att det ska vara mindre och mer intimt, ämnet för dagen var nätneutralitet och vi lyckades gemensamt tränga djupare ner i begreppsligheten på flera plan. Själva analyserandet fortsatte sedan som diverse fraktalskott på spårvagnar, kaféer och göteborgs kullerstengator. Vilka möjliga konsekvenser kan vi se framför oss för det internet som vi idag är en del av och använder?

Nätneutralitet

Diskussionen gled in på en nivå eller in i en sfär som jag inte hade förväntat mig, men det är oklart hur jag ska tolka hur samtalet fördes och utvecklades. Lokalen var inte optimal på grund av att det var sorligt och lite grekiskt ”amfi”-enkelriktat som Kullenberg beskrev det. Världskulturmuseet var en stor lokal och dessa skapar problem hur man ska tala med varandra på ett tydligt sätt i en gemenskap utan tillgång till ett bra högtalarsystem. Som ni kan se på bilden ovan var man ju även tvungen att ingå i en Kullenbergsammansättning för att kunna höras ordentligt.

Turtagningen var dock intressant: Ska det modereras, i så fall av vilka? Deltagarna eller en moderator? Hur får man ökat deltagande? Hur får man de tystlåtna att ta plats?

För mig personligen omfattas nätneutralitetsdiskussionen av att internetoperatörer och mobiltelefonoperatörer ej diskriminerar oprioriterad trafik, att de bör upprätthålla applikationsneutralitet och att de sinsemellan inte stryper trafik (som i fallet mellan internetoperatörer och innehållsleverantörer). Det handlar också om en omdefiniering ISP-begreppet: ISP är under förändring på grund av att, du eller jag, mycket väl kan leverera internetaccess via vår infrastruktur.

Nätneutraliteten omfattar även det att inte ”öppna paketen”, vilket faller tillbaka på trafikdiskriminering, fast mot vissa protokoll, filtyper etc. Hur ska det gå att särskilja på rådata som skickas genom tuberna?

Begreppet ‘mere conduit’ blir genast mycket viktigt och ni finner det i 2000/31/EC – artikel 12. Det är viktigt att pakettrafiken grundar sig i vissa viktiga principer och vi bör värna om dessa. Att ha med dessa i principer i telekompaketet såsom riktlinjer eller lagstiftning måste diskuteras och erkännas som väldigt viktigt för en uppdatering av telekommarknadens direktiv.

Det är inte bara ‘mere conduit’ som är hotat i telekompaketet, utan även nätneutraliteten, på grund av att Catherine Trautmann nyligen uttalat sig om att nätneutraliteten bör vara en fråga ”efter” telekompaketet är på plats. Men nätneutralitet finns ju redan med i andra behandlingen, då Rådet vill stryka det ur direktiven för att operatörer ska kunna ta mer kontroll över infrastruktur och trafikprioriteringar. Det öppnar upp för en möjlighet till mer ‘tiering’, trafiknedprioritering, hot om avstängning etc. Det skulle vara att gå ”den franska vägen” och den franska vägen är tyvärr en återvändsgränd och bör bemötas som sådan med både argument och kunskap.

Jag använder mig av ett citat från från La Quadrature du Net för att visa vad som står på spel:

”So far, the rapporteur Catherine Trautmann and the minister in charge for the Swedish Presidency Åsa Torstensson expressed their will to deal only with the ”amendment 138″, which the Council wants to get rid of [1]. This would mean that the dreadful provisions allowing operators to kill Net neutrality in order to get control of the Internet [2]. These provisions allowing for limiting access to Internet services and applications, voted in second reading under influence by AT&T [3], would then become law in Europe.”

Jérémie Zimmermann (talesperson för La Quadrature du Net) menar att:

”Trautmann and Torstensson are trying to make everyone believe that Net neutrality should be dealt separately, after the Telecoms Package, but this is just a bad excuse. They know that Net neutrality is already in the Telecoms Package, because AT&T amendments allows operators to kill it to take control of the Net. They must admit it and do what is best for Europe’s competitiveness and citizens’s fundamental rights, at any cost. Internet is much more important for the future of our societies than the efficiency of the EU legislative process.”

Då telekompaketet handlar om att uppdatera regler och riktlinjer för telekommarknaden, bör nätneutraliteten diskuteras redan under telekompaketets tredje behandling.

Tiering, trafikprioriteringar, applikationsneutralitet (både mellan företag och mellan användare/användande), är ju högaktuellt i förhållande till telekompaketet. Kommer det svenska ordförandeskapet verkligen att bortse ifrån president Obamas tal om nätneutralitet och innovation, för att inte tala om FCCs purfärska initiativ om ett öppet internet? Det finns en hel del principer och goda värden i från Julius Genachowski från Federal Communications Commission angående nätneutralitet, som till exempel Näringsdepartementet borde titta närmre på. Och väldigt snabbt! Det är verkligen akut nu för att få upp nätneutraliteten på agendan.

Ett förslag som jag har är att man kan försöka värna om nätneutralitet redan under den tredje behandlingen, att söka en lagmässig definition på vad nätneutralitet skulle kunna vara, (även om situationen är annorlunda i Sverige än vad den är i t.ex. Frankrike) och att man sedan relaterar det till Europa och till och med världen. Internet är gränsöverskridande och om vi inte får till bra regler, riktlinjer och undantag som främjar det öppna nätet, nätneutralitet, fri- och rättigheter, då kommer vi inte kunna exportera öppna och fria nät till länder som styrs av regimer eller icke-demokratiskt ledarskap. Internet finns som en stor tillgång här för de politiker och tjänstemän, bara ni hör av er.

Jag förutsatte att samtalet på miniseminariet med Juliagruppen och vänner skulle röra sig kring ämnena ovan, men  istället kretsade diskussionen kring en domän i relation till ett möjligt begrepp: MikroISP. Detta var nödvändigtvis inte något ofruktbart. Förvisso relaterar detta till sönderfallet av begreppet ISP, men även om jag ser ‘mikrotillgångsleverans’ eller ‘mikroleverans’ som intressant, så tycker jag inte att en diskussion om tiering, trafikprioriteringar, censur, blockering etc. inte hade mycket relevans till begreppsdefinitionen av nätneutralitet, men däremot på grund av de nya användningsområden eller internetfenomen som kan uppstå i och med den ospecificerade glidningen mellan totalt oreglerad access till anpassade internetfenomensliga accessingång och accessleverans. Och om begreppet ISP är under sönderfall så vad skulle då en mikroISP vara? Här kan man lätt gå in i en begreppslig återvändsgränd.

För mig handlar nätneutraliteten, här och nu, om lagmässig praxis, definitionsbestämningar, riktlinjer samt om analys av hur trafikprioriteringar, tiering, applikationsneutralitet etc. både kan vara det viktigaste för internets öppenhet och innovationsrikedom, eller kanske mindre nödvändigt. Jonathan Walck från Juliagruppen nämnde prioritering av trafik för larmtjänst och liknande kommunikation som en anledning till trafikprioritering, vilket är grundläggande trafik som är av yttersta vikt för samhället. Men hur ska vi kategorisera resten av trafiken? Vem ska göra dessa prioriteringar?

Detta relaterar till behandling av olika kommunikationstyper och paket. Är bandbredden verkligen ett problem inför framtiden? Nej, jag tror inte det. Men ja, internetleverantörer anser nog det eftersom de hävdar att innehållsleverantörer (innehållsindustrin) åker snålskjuts på deras infrastruktur. Så om bandbredden ej är ett problem, om vi i framtiden inte ska streama material på x-antal petabytes i realtid under pågående rumsliga upplevelser eller applikationssammansättningar, ja då bör vi väl kunna prioritera SOS-alarm samtidigt som vi kan kommunicera, fildela, kopiera, blogga, streama musik och film etc. Detta utan att vi märker någon skillnad.

Jag tänkte dock på en sak som Isobel Hadley-Kamptz (Juliagruppen) tvittrade ut (tror jag det var) för ett tag sedan om att internet verkade trasigt. Även jag tycker att internet har blivit ”långsammare” (här avser jag en viss typ av trafik och inte kontaktytsintensifikationer, affekterande användandade och rumsligt nätgemenskapande). Går detta och mäta empiriskt på något sätt? Eller är det något som måste studeras sociologiskt – ger nätvaron upphov till en felaktig hastighetsförståelse?

Men saken är den att Jonathan Walck brukar ha rätt. Detta innebär att vi kanske måste trafikprioritera. Vi måste då upprätthålla samtalet och dela upp ”den rättighetsbaserade bilden av internet och internet som en marknadskraft”, utan att på något sätt förneka de domän- och begreppsglidningar som finns. Läs gärna inlägget från Anders ovan som ger en kort och bra beskrivning av principerna, samtalet och de viktiga områden som vi bör samtala mer om.

Julia Skott passade även på att blixtra till och levererade minst tre stycken intressanta analogier om: allemansrätt, ”vatten och tuber” och ”promenadinternet”. Detta uppfattade jag som det berörde de mer privata domänerna i diskussionen, men jag kan ha helt fel. Jag hoppas att Julia försöker att skriva ner dessa analogier när hon får en stund över. Men det var inte nog med det, hon kom med ännu en viktig poäng i förhållande till regleringar. Jonathan Walck nämnde att man kanske måste reglera vissa saker för att internet ska fungera bra. Julia Skott uppfattar dock talet om reglering som problematiskt, istället borde vi i diskussioner och bloggar hellre benämna det som nödvändiga eller viktiga ”undantag”. Vilka undantag behövs för att säkra öppenhet och frihet på nätet? Även här hoppas jag att Julia skottar fram en beskrivning så jag inte har hört/uppfattat hennes resonemang på felaktigt sätt.

Imponerande är bara förnamnet – Skott är efternamnet. Lägg det på minnet inför framtiden.

Till sist tänkte jag på att vi i Juliagruppen (läs Jag) inte hälsade på alla ordentligt. Detta är något jag personligen ska bli bättre på och alla som vill prata med mig eller undrar vem jag är bara kan gå fram och snacka på. Jag menar på intet sätt att andra i gruppen presenterade sig dåligt men det var en generell tanke jag hade efter seminariet. Jag hade ju exempelvis gärna skakat tass och sagt hej till Andreas Ekström som dök upp på seminariet. Det får bli nästa gång.

Den Postdigitala Manifesten

Till allra sist vill jag passa på att tacka Rasmus Fleischer för en bra bokreleasefest på Röda Sten. Jag streckläste dennes bok på vägen hem upp till Stockholm och kommer antagligen att läsa om den ett par gånger minst. Appropå musiken så var de musikaliska höjdpunkterna som ägde rum A Number of Names ”Sharevari” och Aphex Twins ”Windowlicker”.

Röda sten låg på en mystiskt ödslig plats omgiven av en brittiskt inspirerad docklandsdynamik, inramad av Älvsborgsbrons magnifikt upplysta brofäste under det vågiga hamnvattnet och den graffitiprydda tegelbyggnad som färgades blinkblått från fjärran lysande skärgårdsfyrar.

Telekompaketet

Fransmän fransmän… Är det diplomatisk god sed att kontakta Camilla Lindberg och fråga ut henne om telekompaketet mitt under pågående förhandlingar? Är det nu så att Frankrike siktar in sig på individuella riksdagsledamöter för att kunna påverka dom?

Om du är riksdagsledamot och nyligen har blivit kontaktad av franska ambassaden eller annan diplomatisk kontakt i relation till telekompaketet, så hör gärna av er till media. Det är på intet sätt ok att påverka svenska politiker på detta sätt mitt under pågående förhandlingar om telekompaketet under pågående förhandlingar.

Det verkar bli mer av en fråga att prioritera nätneutralitet i telekompaketet, men vi kommer att veta mer efter mötet ikväll, då Rådets grupp äntligen måste avslöja vad dom egentligen vill. Det vore iallfall olyckligt om förhandlingarna bara handlar om 138:an. Jag ser gärna att nätneutralitet ska fastna som memer hos alla parlamentariker innan veckan är slut.

We Rebuild fortsätter med sin kampanj för att få människor att bry sig och ringa till parlamentarikerna. Vi måste under den kommande veckan visa vad vi tycker om nätneutralitet, fri- och rättigheter, samt de positiva principer som det svenska ordförandeskapet bör beakta och reagera på.

Bara som en allmän reflektion, ska Sverige gå Frankrike eller USA till mötes? Förvisso är det-att-välja-väg en komplex situation (ACTA har ännu inte öppnats upp och USA har ett ”alternativ” mot FCCs riktlinjer och förslag), där man snarare ska lyfta fram de positiva värden och förslag som både är bra för det europeiska och det amerikanska nätet. Jag efterlyser därmed en känslighet för lagstiftning och IT-klimat i andra länder och världsdelar än i det land som man råkar verka i.

En rolig nyhet är att Jérémie Zimmermann har börjat tvittra, passa på att visa er uppskattning genom att följa honom.

EU to decide extent of internet freedom Tuesday
Telekompaketet – dagens körschema
Call conciliation MEPs september 28
Should MEPs open up the telecoms package?

We Must Protect Net Neutrality in Europe! – Open letter to the European Parliament

The following letter has been signed by both the Julia group as well as We Rebuild:


Paris, September 16th 2009 – We Must Protect Net Neutrality1 in Europe! Organizations from all around Europe share their concern of seeing Net Neutrality being sacrificed during the conciliation procedure of the directives of the EU Telecoms Package. They sent this letter to the Members of the European Parliament, urging them to take decisive action in order to guarantee a free, open and innovative Internet, and to safeguard the fundamental freedoms of European citizens.

We Must Protect Net Neutrality in Europe!
Open letter to the European Parliament

Net neutrality has been an indispensable catalyst of competition, innovation, and fundamental freedoms in the digital environment. A neutral Internet ensures that users face no conditions limiting access to applications and services. Likewise, it rules out any discrimination against the source, destination or actual content of the information transmitted over the network.

Thanks to this principle, our society collectively built the Internet as we know it today. Except in some authoritarian regimes, everyone around the globe has access to the same Internet, and even the smallest entrepreneurs are on equal footing with the leading global enterprises. Moreover, Net neutrality stimulates the virtuous circle of a development model based on the growth of a common communication network that enables new uses and tools, as opposed to one relying on investments in filtering and controlling. Only under such conditions is Internet continuously improving our societies, enhancing freedom — including the freedom of expression and communication — and allowing for more efficient and creative markets.

However, Net neutrality is now under the threat of telecom operators and content industries that see business opportunities in discriminating, filtering or prioritizing information flowing through the network. All around Europe, these kind of discriminatory practices, detrimental to both consumers and innovation, are emerging. No court or regulator seems to have adequate tools to counter these behaviors and preserve the general interest. Some provisions introduced in the Telecoms Package could even encourage such practices.

We who have signed this open letter urge the European Parliament to protect the freedom to receive and distribute content, and to use services and applications without interference from private actors. We call on the Members of the Parliament to take decisive action during the ongoing negotiation of the Telecoms Package in order to guarantee a free, open and innovative Internet, and to safeguard the fundamental freedoms of European citizens.

We encourage European non-governmental organisations to sign this open letter to the members of the European Parliament. If you want to sign this open letter then go here and sign up. Your response and support would be much appreciated.

The Julia group is a non profit organisation from Sweden working for a free and open internet and We Rebuild is a decentralized cluster of net activists who have joined forces to collaborate on issues concerning access to a free internet without intrusive surveillance.

We Must Protect Net Neutrality in Europe! – Open Letter to the European Parliament
Call For Participation During the Conciliation of the Telecoms Package
Jeremie Zimmermann: Telecoms Package Innovation-Hostile



Sveriges framtidsvisioner inom IT – del 2

”The Economist Intelligence Unit’s third annual study into IT sector competitiveness (Resilience Amid Turmoil: Benchmarking IT Industry Competitiveness 2009) finds that the US remains the world’s most conducive environment for the development and growth of IT firms, despite a tougher business environment and the emergence of protectionist impulses. Canada and west European countries such as Finland, Sweden and the Netherlands are also prominent in the index top tier, owing to their robust IT infrastructure and strong support for technology R&D, among other factors. In emerging markets, large pools of skilled IT employees remain a signifcant advantage for China, India, Russia and other countries, but uneven progress in other areas, such as IT infrastructure, remains a drag on sector competitiveness.”

Om denna studie visar att Sverige är i toppskiktet av IT-utveckling, varför hör vi då fortfarande kraftiga klagomål från PTS, IT&Telekomföretagen och till och med Regeringens egna Globaliseringsråd om att Sverige inte har någon framtidsplan för IT-utveckling? Inte ens Fredrik Reinfeldt nämnde Internet i sitt senaste tal

Jag har redan kraftigt kritiserat en utredning i höst och denna utredning borde också få sig en rejäl omgång.

Resilience Amid Turmoil: Benchmarking IT Industry Competitiveness 2009

Vilka är då Business Software Alliance? BSA är en lobbygrupp för leverantörer av kommersiell programvara och etablerades 1988. För närvarande representerar BSA några av världens största aktörer inom softvarumarknaden. Deras huvudsakliga uppdrag går ut på att stoppa upphovsrättsliga brott och skydda sina medlemmar. BSA får sina inkomster från medlemskap som baserar sig på hur mycket medlemsföretagen tjänar in och genom olika brottsmål där de inblandade gör upp i ‘godo’.

Några av BSA’s medlemmar är Adobe Systems, Apple Inc., Autodesk, Avid Technology, Bentley Systems, Borland, CA, Inc., Cadence Design Systems, Cisco Systems, CNC Software/Mastercam, Corel Corporation, Dell, EMC Corporation, Entrust, Hewlett-Packard, IBM, Intel Corporation, Intuit, McAfee, Microsoft, Monotype Imaging, Network Associates, PTC, Quark, Quest Software, RSA Security, SAP, SolidWorks, Sybase, Symantec, Synopsys, The Mathworks och UGS PLM Solutions Inc.

Economist Intelligence Unit har alltså ”sponsrats” av BSA när de har tagit fram den här rapporten. Inget ont om the Economist såhär på förhand, men att spåra pengarna kan säga en hel del om rapport av den här klassen. Man kan också ifrågasätta hur man valt människor för de intervjuer som utgör själva rapporten. Vad sägs om dessa namn?

Jonathan Ball, partner, Norton Rose
Mark Bregman, chief technology offcer, Symantec
Egon Berghout, professor of business and IT, University of Groningen
Trip Chowdhry, analyst, Global Equities Research
Francis Cripps, president, Alphametrics
Doug Freedman, analyst, Broadpoint AmTech
Herbert Heitmann, chief communications offcer, SAP
Ken Juster, executive vice-president of law, policy and corporate strategy, Salesforce.com
AS Lakshminarayanan, vice-president and head of Europe, Tata Consultancy Services
Daniel Levy, general manager, African and Middle Eastern operations, Alvarion
Sean Murphy, partner, Norton Rose
Lin Sun, independent consultant on China’s IT and telecoms markets
Scott Taylor, legal counsel, Symantec

Vänta nu var inte Symantec en av medlemmarna i BSA? Varför intervjuar man två stycken personer från Symantec? Kolla även på vad de har för titlar, visst ”president” och ”chief technology officer” låter ju vettigt för syftet med denna undersökning, men hur är det med ”executive vice-president of law, policy and corporate strategy” och ”legal counsel”?

Min poäng är att här har man ju med intervjuobjekt som jobbar med IT-säkerhet och är medlemmar i en lobbygrupp. Kan det vara så att syftet med rapporten inte enbart är att undersöka ”IT-utveckling” eller ”IT-mognad” (som verkar vara de termer som branscherna föredrar)?

Studiens sex stycken nyckelområden som utgör undersökningen är:

”an ample supply of skilled workers; an innovation-friendly culture; world-class technology infrastructure; a robust legal regime that protects intellectual property; a stable, open, and competitive economy; and government leadership that strikes the right balance between promoting technology and allowing market forces to work.”

En öppen och konkurrenskraftig ekonomi som gynnar innovation och kultur, och som samtidigt tillgodoser de utvecklingsmålsättningar för infrasystem som behövs under kristider, behöver inte stå i motsats till ett öppet, decentraliserat och nätneutralt internet. Huruvida PTS och den svenska IT&Telekombranschen ser detta är oklart, men att BSA’s medlemmar inte ser detta börjar bli alltmer tydligt i och med hur lobbygrupper arbetar med att försöka ta kontroll över Internet.

Denna undersökning är sammanflätat med ett syfte som inte har någonting att göra med vare sig IT-utveckling eller IT-mognad.

Det finns exempel på hur företag som AT&T försöker att få mer att säga till om angående Internets öppenhet och frihet, i och med den snart pågående tredje behandlingen av ”telekompaketet”.

Telekompaketet utgörs av Tillträdesdirektivet, Auktorisationsdirektivet, Ramdirektivet, Direktivet om samhällsomfattande tjänster och Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation, och det är bara för vem som helst att ge sig in i t.ex. 2002/20/EG eller 2002/21/EG och kolla på de punkter som kallas 20.1.b.2 och 21.3.b och jämför skillnaderna mellan ”Council of European Union Common Position” och ”European Parliament Second Reading”. Här har det krypit in formuleringar som liknar det nyligen igenomröstade ”HADOPI2″ i Frankrike och som det svenska ordförandeskapet i EU med Åsa Torstensson i spetsen måste se upp med under hösten.

Vad händer om Europas parlamentariker stirrar sig blinda på de förslag som lobbygrupperna kommer med? Lobbyn tror att de säkrar en innovationsrik ekonomi genom att påverka Internets öppenhet och genom att sätta press på Internetleverantörer (som bara vill leverera bredband) som de omöjligt kan leva upp till i längden.

Att upprätta ett robust och rättslig regim som skyddar immaterialrätten, är en kraftig motsättning gentemot Internets icke-linjära utvecklingsmodell, innovation, öppenhet och användares fri- och rättigheter. Dessutom lägger man en står våt filt över flera basarliknande digitala marknader med stor utvecklingspotential och ännu oanade sammansättningsmöjligheter.

Jag är inte övertygad om att denna rapport är oberoende, jag är inte övertygad om att vi är ”tredje bäst” (Enligt Lakaniemi låg ju Sverige näst bäst till i världen i IT-mognad (!)), jag är inte övertygad om att alla nyckelområden i undersökningen får lika mycket utrymme och tilldelad intervjukompetens för att jag ska ta den här på allvar.

När media och journalister presenterar rapporter av olika slag ska man vara väldigt uppmärksam på hur artikeln är utformad, dess längd, djup och infallsvinklar. Om artikeln ser ut som ett rent ”copy-paste”-jobb kommer jag alltid försöka att ifrågasätta artikeln.

Sverige klättrar inte i IT-ranking

Jag ifrågasätter de två rapporterna som jag har läst under hösten och kritiserar dessutom hur man skriver om dessa rapporter i media.

Denna artikel är ett mycket typiskt exempel på en artikel som saknar det nödvändiga djupet, rejäl källkritik och kopplingar till den faktiska verkligheten. Med den faktiska verkligheten kanske jag inte tänker på mängden nedgrävda kablar eller mängden inkomster jämfört med andra länder i undersökningen; utan jag menar att man inte nämner någonting om vad de svenska IT&Telekomföretagen samt PTS anser om faktiska målsättningar och visioner. För det räcker inte att vara ”tredje bäst” i en undersökning; Sverige behöver tydliga och konkreta framtidsmål inom IT- och Telekomsektorn.

Hur ska Sverige bibehålla höga placeringar om vår Regering inte tar PTS och Telekombranschen på allvar? Hur ska infrasystem utvecklas och underhållas om Regeringen inte kommer med tydliga riktlinjer? Hur ska Internetleverantörer kunna leva upp till att bibehålla ett öppet och fritt Internet med så få regleringar som möjligt och med Internetnätneutralitet, när Regeringen inte kan, vill eller vågar ta de nödvändiga besluten för att en sektor med nära 100,000 anställda ska kunna se framåt? Ska man inte fråga internetanvändare om vad de anser om Sveriges IT-mognad?

Lägg märke till att jag inte kritiserar en journalist, utan en viss journalistpraxis och ett artikelformat som dyker upp alltför ofta när journalister objektivt försöker beskriva ett specifikt pressmaterial. Om ni skulle hitta information om andra utredningar av detta slag så tipsa mig gärna.

Juliagruppen

Föresten nu har Juliagruppens nya hemsida kommit upp, titta gärna förbi och kolla vår kalender. Vi ses kanske i höst!

Sverige klättrar i IT-rankning

Telekompaketet och medborgarrörelsen i Europa
Internet vill vara neutralt

Telekompaketet – Förberedelser inför det sista slaget

Den 7:e september anordnade den Gröna Gruppen tillsammans med Piratpartiet ett seminarium i Bryssel om telekompaketets tredje behandling, där bland andra Magnus Eriksson, (Juliagruppen), Jérémie Zimmermann (La Quadrature du Net) och Paolo Brini (Movimento ScambioEtico) deltog i en panel. Nu diskuterades en hel del ämnen som relaterar sig till nätneutralitet och teknik, men det gavs inga möjligheter att i detalj gå in på telekompaketet och vilken status det har just nu inom Europaparlamentet.

Magnus Eriksson presenterades på följande vis:

”Junior Researcher at the Interactive Institute (www.tii.se), representing the the leading Swedish internet intellectuals network Julia Group (www.juliagruppen.se)
”Mere conduit is not only a prerequisite for the Internet as we know it today but also for allowing the growth of new hybrids of artworks and networks.””


Det råder fortfarande oklarheter kring vad som kommer stå i de dokument som Rådet arbetar med, dessutom lyser insikterna och transparensen in i processer kopplade till nätneutraliteten med sin frånvaro. Vad kommer att bli det alla måste diskutera när väl förlikningskommittén formas? Uppgifter om detta lös med sin frånvaro under seminariet.

Redan nu pågår det förberedelser inom Europaparlamentets olika institutioner inför telekompaketets tredje behandling. När, var och hur telekompaketet kommer ta form eller diskuteras är en pågående ”het potatis” i maktens korridorer och vi kan bara hoppas att processen kommer att presenteras genom en officiell kommuniké från Rådets sida. Det kan bli så att processen inleds först i mitten av oktober, vilket i längden innebär att en slutgiltig överenskommelse kan komma i slutet av november eller till och med så sent som i december. Om paketet inte är ”klart” tills dess riskerar det att bli en börda för Spanien, som kommer att ta över Europeiska Unionens ordförandeskap efter Sverige efter årsskiftet.

Dokumenten kanske finns någonstans i Bryssel, eller liggandes på lobbyisters bord någonstans i Europa, men just nu verkar Rådet rikta in sig på själva processen under förhandlingarna. Förhandlingarna sker mellan de 27 medlemsländerna och mellan 27 medlemmar i Europaparlamentet. representanter från medlemsländerna har ”informellt” möte, dvs. ett möte där man kan diskutera saker fritt och öppet utan att behöva bekymra sig över att bestämma något… Är detta inte en form av ”kontorsklustrande” där politiker som räds för konflikter ändå kan uttala sig utan att behöva lägga sin röst?

Tillägg 138 verkar vara den enda kontroversiella punkten i paketet och det är många som tror att ett betydande antal parlamentariker önskar att frågan uppehöll sig vid denna aspekt. Detta är något som vi nätaktivister vill ändra på genom att förespråka och informera om nätneutralitet och öppenhetsbegreppet på olika sätt. Om vi kan få upp kampanjer och informationsflöden som får parlamentarikerna att tala om nätneutralitet på luncherna och i maktens korridorer, då kommer vi kunna i större utsträckning kunna visa och övertyga varför värnet om dessa värden och begrepp är så viktigt. När väl frågan kommer upp på agendan, då kan vi tillsammans försöka informera om de krångliga detaljer och möjliga konsekvenser som ryms under det paraplybegrepp som nätneutralitet ändå är.

En kampanj och samlad informering om nätneutralitet är mycket enklare att förstå, mycket enklare att sprida, mycket lättare att få genomslag både ur ett myndighets- och marknadskommunikationsmässigt perspektiv. Vi vill utbilda parlamentarikerna, vi vill få dom att se möjliga innovationshämmande möjligheter, vi vill visa på internets oreglerade historiska utveckling och vi vill få dom att prata om värnet om fri- och rättigheter som något som de inte vill ge upp för den innehållsindustri och de operatörer som vill ta kontrollen över internet och begrepp som nätneutralitet och ”mere conduit”.

Catherine Trautmann föreslog under ett möte förra onsdagen att flytta debatten framåt och att nytt folk kommer på plats för att börja arbeta med nätneutralitet. Pilar Del Castillo talade om Rådets obefintliga kommunikation och om hur snack utan verkstad medfört så lite för europeiska medborgare. I dagsläget vet vi inte hur proceduren kommer att fortlöpa, då möjligheterna till att lägga fram tillägg var kraftigt begränsat under telekompaketets andra behandling, finns det nu inga liknande begränsningar.

Detta innebär i teorin att vi som engagerar oss i detta kan skriva vårt eget förslag. Det att skriva är någonting positivt som är kan få större konsekvenser och som mottas på ett bättre sätt att parlamentariker. Om detta realiseras så kommer det att framkomma ungefär vilka som driver det framåt, hur man kan hjälpa till, hur det fungerar och ungefär vad det förväntade resultatet kan tänkas att bli. Rent hypotetiskt skulle vi tillsammans kunna skriva om de punkter som berör nätneutralitet, ”mere conduit”, nätets innovativa struktur och öppenhet.

Det är någonting som annars horder av lobbyister sitter och gör under betald arbetstid. Det är alltså inte parlamentarikterna som sitter och fixar och trixar med dessa tillägg och juridiska processer för de som trodde något annat.

Men vilka frågor kommer att finnas på agendan under förlikningskommitténs pågående arbete samt under den lagmässiga procedur som följer? Om 138:an implementeras så kommer förhandlare att argumentera för att det är lämpligt att rätta till dokumenten som tillkommer. Medlemsstaterna kan komma att förhandla sig till en sådan position att de föredrar den generella positionen och möjligtvis återigen omfamna den kompromiss som man enades om i Parlamentet tidigare i år under den första behandlingen av telekompaketet.

Här hittar ni Telecomix News Agencys live-feed som sändes via bambuser direkt inifrån seminariet om telekompaketets tredje behandling tidigare i veckan. Denna sändning från hade inte varit möjlig utan Intensifier som fanns på plats. Telecomix feed används just nu också av den Gröna Gruppen som ”backupmaterial”, på grund av att Greens inte fick med den första timman på grund av ”tekniskt strul”.  Telecomix / We Rebuild lyckades i alla fall att dokumentera hela seminariet, som nu sprids på twitter och bland parlamentariker. Ni får ha överseende med att ljudet är dåligt ibland, men det var på grund av uppkopplingen på plats. Den första sändningen sågs av cirka 430 användare när den pågick och den andra sändningen sågs av cirka 310 användare under pågående seminarium. Ni får gärna sprida länken via twitter, facebook eller liknande.

Telecom package: All Sides Poised For The Final Battles

Den nätpolitiska hösten

Förra veckans seminarium i serien ”Nät och samtal anordnat av Juliagruppen, inledde den ack så vackra hösten, vars färgsprakande lyster kommer att bli en perfekt bakgrund när vi tillsammans ska säkra de kritiska punkterna i den kommande uppdateringen av lagar för telekommarknaden.

Seminariet ämnade att inleda fruktbara samtal om internets utveckling samt framtid och att under hösten på allvar gemensamt börja tänka innovativt samt visionärt kring hur vi vill ha internet. Ett öppet, decentraliserat och användardrivet internet är ett måste om vi ska kunna främja dess potential som demokratiskt verktyg.

Jag kan inte nog betona hur viktiga dessa fundamentala värden är för en fortsatt utveckling av interkommunikation och demokrati i världen. Varje avvikelse som underminerar nätets öppenhet, rätten till anonymitet eller dess sprängkraft som politiskt verktyg, ska mötas med konstruktiv kritik och stor skepsis.

Främjandet av medborgerlig interkommunikation utgör en del av den konstitution av staten, det band mellan människor och stat, vars grundläggande överenskommelse fortfarande innehåller ett frö till en politics proper, där medborgaren verkligen har en politisk röst.

Det blir allt mer tydligt att innehållsindustrin och operatörerna kommer att braka samman i fler långtgående konflikter framöver. Stämningar, avstängningar och aktioner på telekommarknaden kan liknas närmast vid krig om den så klyschigt kallade ”digitala marknaden” och kan beskrivas i nästan militärstrategiska termer.

Vi står inför en utveckling som hotar innovation och demokratiska lösningar. Några av de infrastrukturella system som vi utvecklar i västvärlden, används av länder i Afrika, Mellanöstern och Asien för att blockera användare och att hämma utvecklingen av internet på ett globalt plan. Det är i relation till detta som jag tycker att de större aktörerna på marknaden borde sätta sig ned och ta en funderare kring varför de hämmar marknader som de själva gynnas av i långtgående perspektiv. De borde också tänka på sina aktioner som att de häftar fast vid deras varumärken och kommer att slå tillbaka mot dom förr eller senare.

Det är hur internet ser ut och fungerar i västvärlden som kommer att avgöra hur nätet kommer att bli i resten av världen. Blir det fel nu när internet börjar regleras sönder, kommer det inte att bli bättre någon annanstans, såtillvida inte andra länder lyckas öka innovationen och öppna upp nätet mer än i västvärlden.

Nationer borde lägga mer pengar på att hjälpa andra världsdelar med infrastrukturella lösningar. Men istället lägger nationer pengar på helt andra saker som kan relatera till vapenexport eller andra mer tvivelaktiga ekonomiska utbyten. Man skulle kunna fundera en stund på hur många miljarder dollar som USA skulle kunna lägga på att ta fram lättkopierade infrastrukturlösningar för Afrika, Mellanöstern eller Asien, istället för att lägga dessa värden på vapenskrammel och upprätthållandet av sin krigsekonomi.

Sydamerika är ett annat exempel på hur utbyggnaden av internet möter andra problem men också nya möjligheter. Stora avstånd kräver att mindre städer kanske måste ta fram meshnets, där man via ny teknologi upprätthåller sin egen infrastruktur och som sedan kopplas ihop genom att länka samman en eller flera huvuduppkopplingar som i ett stort rhizomskt nät. På detta sätt skulle man kunna tänka sig att medborgare är operatörerna.

Istället satsar företag i västvärlden sina investeringar på teknologier som gör att suveräna nationer har access till kill switches för internet, mobiltelefoni och det vanliga markbundna telenätet.

Nätaktivismen och dess politiska vänner bör tala sig varma för dessa lösningar som gör att människor världen över upprätthåller sin egen infrastruktur och möjligheter till interkommunikation mellan sig själva eller med resten av vår omvärld. Detta om något är ju en nödvändighet om vi i framtiden ska ha ett nätneutralt internet.

Jag förstår verkligen inte hur telekomföretagen kan gå in och investera i icke-demokratiska länder. Är deras it-system så älskvärda att de mest fundamentala värdena inte betyder någonting för dom som tar besluten till dessa investeringar? Det borde finnas ”addons” i browsers som talar om för användare när man surfar till företag som investerar i lösningar som hämmar nätets öppenhet och decentralisering.

Om IT&Telekomföretagen levererar teknologi till länder och hävdar att de inte ska lägga sig i vad kunden ska använda denna teknologi till, ja då tycker jag att de inte ska bry sig om vad som skickas mellan användare på ett öppet och decentraliserat nät. Än så länge tror jag att operatörerna är med på noterna och förstår internet mycket bättre än innehållsindustrin, men båda ”storheterna” dras med sina respektive problem och syn på framtiden.

Det är utifrån de stora värdena som värnet om anonymiteten, internet som en rättighet på samma nivå som el, vatten eller tak över huvudet, demokrati och decentralisering som vi kan närma varandra och ”transcendera” den bakåtsträvande och i flera avseenden förlegade vänster-högerskalan.

För varje grind med tillhörande grindvakt som uppstår, kommer internets decentraliserade struktur kringgå alla dessa hinder, bygga nya grindar och hoppa över stängslet på andra sätt. I värsta fall kommer det sannolikt skapas andra subnät eller toppnät, som på olika sätt nyttjar befintlig infrastruktur eller drivs med annan teknologi. Internet kommer alltid att tillhandahålla nycklar för de lås som hämmar utvecklingen av grundläggande demokratiska värden.


Om IT&Telekomföretagen samt politiker missar poängerna med ett fortsatt öppet, nätneutralt och oreglerat internet, så är det på tiden att vi inleder mer långtgående samtal där vi gemensamt sätter upp taktiker och strategier för värnet av internet. Detta är inte en integritetsdebatt – detta är en internedebatt. Punkt.

Jag ser gärna samarbeten och regelbundna samtal med PTS, representanter från Regeringen (oberoende av vilka som sitter vid makten) och mellan nätpolitiskt aktiva och partibundna politiker. Det är av högsta prioritet att vi inte bara slutar nu och ser hur internets framtid och utformning lagstiftas bort under hösten. Vi har en liten möjlighet att påverka telekompaketet till det bättre så varför tar vi nu inte chansen och försöker lösa det här gemensamt under Sveriges ordförandeskap i EU?

En fågel kvittrade i mitt öra att i dagsläget underbygger telekompaketet 3-strikes (HADOPI), ”ACTA”, internetblockering av p2p och censur. Detta är mycket farligt för det öppnar upp möjligheter för nationer, telekomoperatörer och innehållsindustrin att genomskjuta medborgares interkommunikation. Detta faktum kommer alltså att vara systemhämmande och vi kommer inte kunna göra mycket åt det när lagstiftningen är på plats.

Vi har ett mycket litet fönster där vi kan agera – om vi inte får till telekompaketet som gör att Sverige framstår som ett föredöme både för demokratin och telekommarknaden, kommer vi ångra oss en lång tid framöver.

Av detta framgår det att vi måste lägga in en högre växel på att informera om telekompaketet, jämföra skrivningar, hålla koll på samtal bakom låsta dörrar och gemensamt lägga tid på telekompaketet. Om vi kan påverka utformningen av telekompaketet kommer det även att påverka ACTA, HADOPI etc.

Ingenting rör sig innan telekompaketet är på plats.

Det är upp till oss att värna om mere conduit; Det vill säga det att operatörer inte ska hållas ansvariga för vilka paket som skickas var och mellan vilka. Detta gäller ju även vad som skickas mellan användare.

Det är även upp till oss att bidra med lösningar och verktyg till människor så de kan kringgå övervakningssystem. Nätaktivister kommer att fortsätta att bidra med kunskap och lösningar om människor från andra delar av världen rapporterar tillbaka till oss och ropar på hjälp. Politiker som så gärna talar sig varma för fri- och rättigheter bör ta stor lärdom av hur internet aktivt arbetar för att främja de ideal och positiva värden som finns i själva begreppet demokrati.

Alla dessa nämnda företeelser tycks vara flera olika separata ämnen till viss del, men alla ingår de i de sammansättningar som uppstår och försvinner i de ständigt pågående flöden som präglar internets rhizomatiska interorganism.

Man löser inga problem genom att endast prata om det – man måste omvandla ord till handlingar av olika slag. Om det är att tyda ”eu-speak”, ringa en politiker eller sätta upp tekniska lösningar och etablera interkommunikation, spelar ingen roll. All hjälp är välkommen och samtidigt så nödvändig för att förändra.

Erik Josefsson planerar t.ex. ett seminarium om telekompaketet den 7:e september och följande har bjudits in till panelen:

- Jeffrey Lawrence, Intel Corporation
- Andriani Ferti, Clifford Chance LLP
- Paolo Brini, www.scambioetico.org
- Francisco Mingorance, BSA
- Julia Group Representative, www.juliagruppen.se

Detta är ett av många seminarier som kommer under hösten och det är viktigt med bra uppslutning kring dessa för att vi ska kunna göra någon skillnad. Om ni skulle ha funderingar eller tankar angående sätt att hjälpa till eller frågor kring nätverkande så är det bara att höra av er i kommentarerna.

För er som kanske surfar förbi den här bloggen för första gången kan jag tipsa er om att kolla denna guide: Så håller du koll på våra EU-parlamentariker på internet.


DOOM4

En blogg om filosofi, ekonomi, språk, musik, konst och litteratur.
[Most Recent Quotes from www.kitco.com]
Creeper MediaCreeper

Ludwig von Mises On the So-Called Liberals of Today

“The so-called liberals of today have the very popular idea that freedom of speech, of thought, of the press, freedom of religion, freedom from imprisonment without trial – that all these freedoms can be preserved in the absence of what is called economic freedom. They do not realize that, in a system where there is no market, where the government directs everything, all those other freedoms are illusory, even if they are made into laws and written in constitutions.”

–Ludwig von Mises, Economic Policy: Thoughts for Today and Tomorrow (1979)

Murray N. Rothbard on Economic Ignorance

“It is no crime to be ignorant of economics, which is, after all, a specialized discipline and one that most people consider to be a ‘dismal science.’ But it is totally irresponsible to have a loud and vociferous opinion on economic subjects while remaining in this state of ignorance.”

–Murray N. Rothbard

Ludwig von Mises on the Process of the Hyperinflationary Breakdown of A Currency

"The emancipation of commerce from a money which is proving more and more useless in this way begins with the expulsion of the money from hoards. People begin at first to hoard other money instead so as to have marketable goods at their disposal for unforeseen future needs - perhaps precious-metal money and foreign notes, and sometimes also domestic notes of other kinds which have a higher value because they cannot be increased by the State '(e.g.the Romanoff rouble in Russia or the 'blue' money of communist Hungary); then ingots, precious stones, and pearls; even pictures, other objects of art, and postage stamps. A further step is the adoption of foreign currency or metallic money (i.e. for all practical purposes, gold) in credit transactions. Finally, when the domestic currency ceases to be used in retail trade, wages as well have to be paid in some other way than in pieces of paper which are then no longer good for anything.

The collapse of an inflation policy carried to its extreme - as in the United States in 1781 and in France in 1796 does not destroy the monetary system, but only the credit money or fiat money of the State that has overestimated the effectiveness of its own policy. The collapse emancipates commerce from etatism and establishes metallic money again."

–Ludwig von Mises, The Theory of Money and Credit

Ludwig von Mises On Hyperinflation

"The characteristic mark of the phenomenon is that the increase in the quantity of money causes a fall in the demand for money. The tendency toward a fall in purchasing power as generated by the increased supply of money is intensified by the general propensity to restrict cash holdings which it brings about. Eventually a point is reached where the prices at which people would be prepared to part with "real" goods discount to such an extent the expected progress in the fall of purchasing power that nobody has a sufficient amount of cash at hand to pay them. The monetary system breaks down; all transactions in the money concerned cease; a panic makes its purchasing power vanish altogether. People return either to barter or to the use of another kind of money."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On the Policy of Devaluation

"If the government does not care how far foreign exchange rates may rise, it can for some time continue to cling to credit expansion. But one day the crack-up boom will annihilate its monetary system. On the other hand, if the authority wants to avoid the necessity of devaluing again and again at an accelerated pace, it must arrange its domestic credit policy in such a way as not to outrun in credit expansion the other countries against which it wants to keep its domestic currency at par."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"What distinguishes the Austrian School and will lend it everlasting fame is its doctrine of economic action, in contrast to one of economic equilibrium or nonaction."

–Ludwig von Mises, Notes and Recollections

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"The main and only concern of the Austrian economists was to contribute to the advancement of economics. They never tried to win the support of anybody by other means than by the convincing power developed in their books and articles."

–Ludwig von Mises, Austrian Economics: An Anthology

Ludwig von Mises on Business Cycles

"True, governments can reduce the rate of interest in the short run. They can issue additional paper money. They can open the way to credit expansion by the banks. They can thus create an artificial boom and the appearance of prosperity. But such a boom is bound to collapse soon or late and to bring about a depression."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The wavelike movement effecting the economic system, the recurrence of periods of boom which are followed by periods of depression is the unavoidable outcome of the attempts, repeated again and again, to lower the gross market rate of interest by means of credit expansion."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The cyclical fluctuations of business are not an occurrence originating in the sphere of the unhampered market, but a product of government interference with business conditions designed to lower the rate of interest below the height at which the free market would have fixed it."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The ultimate cause, therefore, of the phenomenon of wave after wave of economic ups and downs is ideological in character. The cycles will not disappear so long as people believe that the rate of interest may be reduced, not through the accumulation of capital, but by banking policy."

–Ludwig von Mises, On the Manipulation of Money and Credit

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The boom produces impoverishment. But still more disastrous are its moral ravages. It makes people despondent and dispirited. The more optimistic they were under the illusory prosperity of the boom, the greater is their despair and their feeling of frustration."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Credit Expansion

"Credit expansion can bring about a temporary boom. But such a fictitious prosperity must end in a general depression of trade, a slump."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on Human Action

"Human action is purposeful behavior."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is purposive conduct. It is not simply behavior, but behavior begot by judgments of value, aiming at a definite end and guided by ideas concerning the suitability or unsuitability of definite means. . . . It is conscious behavior. It is choosing. It is volition; it is a display of the will."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is an attempt to substitute a more satisfactory state of affairs for a less satisfactory one. We call such a willfully induced alteration an exchange."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Mans striving after an improvement of the conditions of his existence impels him to action. Action requires planning and the decision which of various plans is the most advantageous."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises On ”I and We”

"The We cannot act otherwise than each of them acting on his own behalf. They can either all act together in accord; or one of them may act for them all. In the latter case the cooperation of the others consists in their bringing about the situation which makes one man's action effective for them too. Only in this sense does the officer of a social entity act for the whole; the individual members of the collective body either cause or allow a single man's action to concern them too."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On The Individual and Changing Features of Human Action

"Common man does not speculate about the great problems. With regard to them he relies upon other people's authority, he behaves as "every decent fellow must behave," he is like a sheep in the herd. It is precisely this intellectual inertia that characterizes a man as a common man. Yet the common man does choose. He chooses to adopt traditional patterns or patterns adopted by other people because he is convinced that this procedure is best fitted to achieve his own welfare. And he is ready to change his ideology and consequently his mode of action whenever he becomes convinced that this would better serve his own interests."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Murray N. Rothbard On the Professional Intellectual Classes

"In all societies, public opinion is determined by the intellectual classes, the opinion moulders of society. For most people neither originate nor disseminate ideas and concepts; on the contrary, they tend to adopt those ideas promulgated by the professional intellectual classes, the professional dealers in ideas."

–Murray N. Rothbard, For A New Liberty

Ludwig von Mises on Cause and Effect

"Cognizance of the relation between a cause and its effect is the first step toward mans orientation in the world and is the intellectual condition of any successful activity."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Economic Calculation

"Monetary calculation and cost accounting constitute the most important intellectual tool of the capitalist entrepreneur, and it was no one less than Goethe who pronounced the system of double-entry bookkeeping one of the finest inventions of the human mind."

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Economics as Abstract Reasoning

“Economics, like logic and mathematics, is a display of abstract reasoning. Economics can never be experimental and empirical. The economist does not need an expensive apparatus for the conduct of his studies. What he needs is the power to think clearly and to discern in the wilderness of events what is essential from what is merely accidental.”

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Individual Rational Action

"All rational action is in the first place individual action. Only the individual thinks. Only the individual reasons. Only the individual acts."

–Ludwig von Mises, Socialism.

Ludwig von Mises on Entrepreneurship

"The consumers suffer when the laws of the country prevent the most efficient entrepreneurs from expanding the sphere of their activities. What made some enterprises develop into big business was precisely their success in filling best the demand of the masses."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on the Gold Standard

“If our civilization will not in the next years or decades completely collapse, the gold standard will be restored.”

–Ludwig von Mises, (1965)

Murray N. Rothbard On the Gold Standard

“Gold was not selected arbitrarily by governments to be the monetary standard. Gold had developed for many centuries on the free market as the best money; as the commodity providing the most stable and desirable monetary medium.”

–Murray N. Rothbard

Detlev Schlichter on the Gold Standard

"But I don’t believe the best solution would be to go back to a government-run gold standard. We should not trust politicians and bureaucrats with money, certainly never again with entirely unconstrained fiat money, but probably not even with a monetary system that comes with the strait jacket of an official gold standard. I would argue instead for the complete separation of money and state, and for an entirely private monetary system. Let the market decide what should be money and how much there should be of it. I do strongly believe that gold would again play an important role in such a system. After all, gold and silver have been chosen forms of money for thousands of years, in all cultures and societies. That is what the trading public always went for when it was free to choose."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on Paper Money

"Wall Street, the media, academia, and, of course the Fed, are strongly on the side of fiat money."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on the Media and Academia

"Media and academia are mainly pro-state, pro-politics, anti-gold"

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Ludwig von Mises on Banking

"There was no reason whatever to abandon the principle of free enterprise in the field of banking."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"It is extremely difficult for our contemporaries to conceive of the conditions of free banking because they take government interference with banking for granted and as necessary."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"What is needed to prevent any further credit expansion is to place the banking business under the general rules of commercial and civil laws compelling every individual and firm to fulfill all obligations in full compliance with the terms of the contract."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Corrupt Politicians, Professors and Union Bosses

"Those politicians, professors and union bosses who curse big business are fighting for a lower standard of living."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Capital

"Profit-seeking business is compelled to employ the most efficient methods of production. What checks a businessmans endeavors to improve the equipment of his firm is only lack of capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"When pushed hard by economists, some welfare propagandists and socialists admit that impairment of the average standard of living can only be avoided by the maintenance of capital already accumulated and that economic improvement depends on accumulation of additional capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"History does not provide any example of capital accumulation brought about by a government. As far as governments invested in the construction of roads, railroads, and other useful public works, the capital needed was provided by the savings of individual citizens and borrowed by the government."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"The characteristic mark of economic history under capitalism is unceasing economic progress, a steady increase in the quantity of capital goods available, and a continuous trend toward an improvement in the general standard of living."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"Capitalism is essentially a system of mass production for the satisfaction of the needs of the masses. It pours a horn of plenty upon the common man. It has raised the average standard of living to a height never dreamed of in earlier ages. It has made accessible to millions of people enjoyments which a few generations ago were only within the reach of a small elite."

–Ludwig von Mises, The Anti-Capitalistic Mentality

Ludwig von Mises on Laissez Faire

"If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The ultimate basis of an all around bureaucratic system is violence."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Bureaucratic management is management of affairs which cannot be checked by economic calculation."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Economic Calculation

"A bureaucrat differs from a nonbureaucrat precisely because he is working in a field in which it is impossible to appraise the result of a mans effort in terms of money."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Nobody can be at the same time a correct bureaucrat and an innovator."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Seen from the point of view of the particular group interests of the bureaucrats, every measure that makes the governments payroll swell is progress."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The bureaucrat is not free to aim at improvement. He is bound to obey rules and regulations established by a superior body. He has no right to embark upon innovations if his superiors do not approve of them. His duty and his virtue is to be obedient."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Only to bureaucrats can the idea occur that establishing new offices, promulgating new decrees, and increasing the number of government employees alone can be described as positive and beneficial measures."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Government Interventions

"The trend toward bureaucratic rigidity is not inherent in the evolution of business. It is an outcome of government meddling with business."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Government’s War on the Creative Genius

“A genius is precisely a man who defies all schools and rules, who deviates from the traditional roads of routine and opens up new paths through land inaccessible before….But, on the other hand, the government can bring about conditions which paralyze the efforts of a creative spirit and prevent him from rendering useful services to the community.”

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Why Classical Liberalism Rejects War

“The liberal critique of the argument in favor of war is fundamentally different from that of the humanitarians. It starts from the premise that not war, but peace, is the father of all things. What alone enables mankind to advance and distinguishes man from the animals is social cooperation. It is labor alone that is productive: it creates wealth and therewith lays the outward foundations for the inward flowering of man. War only destroys; it cannot create. War, carnage, destruction, and devastation we have in common with the predatory beasts of the jungle; constructive labor is our distinctively human characteristic.”

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Sound Money

“It is impossible to grasp the meaning of the idea of sound money if one does not realize that it was devised as an instrument for the protection of civil liberties against despotic inroads on the part of governments. Ideologically it belongs in the same class with political constitutions and bills of rights. The demand for constitutional guarantees and for bills of rights was a reaction against arbitrary rule and the nonobservance of old customs by kings. The postulate of sound money was first brought up as a response to the princely practice of debasing the coinage.”

–Ludwig von Mises. The Theory of Money and Credit

Murray N. Rothbard on Recovering from Economic Depressions

“It should be clear that any governmental interference with the depression process can only prolong it, thus making things worse from almost everyone’s point of view. Since the depression process is the recovery process, any halting or slowing down of the process impedes the advent of recovery. The depression readjustments must work themselves out before recovery can be complete. The more these readjustments are delayed, the longer the depression will have to last, and the longer complete recovery is postponed.”

–Murray N. Rothbard, Man, Economy, and State with Power and Market

Hans-Hermann Hoppe on Socialized Health Care

“With the socialization of the health care system through institutions such as Medicaid and Medicare and the regulation of the insurance industry (by restricting an insurer’s right of refusal: to exclude any individual risk as uninsurable, and discriminate freely, according to actuarial methods, between different group risks) a monstrous machinery of wealth and income redistribution at the expense of responsible individuals and low-risk groups in favor of irresponsible actors and high-risk groups has been put in motion.”

–Hans-Hermann Hoppe, Democracy: The God That Failed

Ludwig von Mises on Civilization

"What distinguishes man from animals is the insight into the advantages that can be derived from cooperation under the division of labor."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Civilization

"Civilization is a work of peaceful co-operation."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Civilization

"The foundation of any and every civilization, including our own, is private ownership of the means of production. Whoever wishes to criticize modern civilization, therefore, begins with private property."

–Ludwig von Mises, Liberalism

Ludwig von Mises on the Market Economy

"In the unhampered market economy there are no privileges, no protection of vested interests, no barriers preventing anybody from striving after any prize."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Liberalism

"Liberalism champions private property in the means of production because it expects a higher standard of living from such an economic organization, not because it wishes to help the owners."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Liberalism

"That Liberalism aims at the protection of property and that it rejects war are two expressions of one and the same principle."

–Ludwig von Mises, Socialism


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.