Posts Tagged 'piratpartiet'

Fokus: När tekniken förändrar politiken

Foto: Fokus.se

Foto: Fokus.se

Samhället och världen förändras omkring oss samtidigt som det skapas konfliktytor med gamla värderingar, politiska ideologier och statiska system. Tekniken är en av många saker som påverkar men har kommit att få en alltför centrerad ställning i varför samhällen förändras. Teknikparadigmet är ju bara en typ av sammansättningsmöjligheter som konstituerar samhällsförändring. Vårt sätt att tänka och handla som människor i ett samhälle spelar ju också roll, vilket jag tycker försvinner i en för teknikcentrerad politisk diskussion. Samtidigt ska vi inte underskatta teknologin, som just nu är en starkt bidragande faktor till varför juridiken och politiken inte längre hänger med i utvecklingen.

Det är utifrån detta perspektiv som jag nu kommer att redogöra för den heldagskonferens ”När tekniken förändrar politiken” som anordnades igår av Fokus och Makthavare.se på Kägelbanan i Stockholm.

Vilka är nätets möjligheter och begränsningar när det gäller att utveckla politiken och demokratin? Efter halva dagen stod det mycket klart att, å ena sidan har vissa av journalisterna, debattörerna, politikerna, pr- och kommunikationsexperterna, opinionsbildare och tjänstemännen förstått att vi behöver värna om (samt än viktigare att utveckla) offentlighetsprincipen, transparensen och öppenhetsbegreppet, men å andra sidan att många inte vet hur denna förändring ska inledas eftersom de håller fast vid gamla statiska system och ideologier.

Den ”personliga integriteten” är en stor bromskloss och ”rådata” är det som får det lite ‘äldre klientelet’ att se problem, kostnader och långdragna processer, snarare än digital glömska, privat identitet, registerdumpning eller registerutredning som alternativa ingångspunkter.

Det står klart att en generation vill ”utreda” det diffusa begreppet ”integritet” och att de kan inte gå vidare förrän den diskussionen har kommit fram som folkrörelse(!) En yngre generation vill istället börja förändra direkt genom att t.ex. utreda hur många register det finns i Sverige, undersöka hur man kan kontrollera vad det står om en själv i handlingar och hur man kan främja transparensen och öppenheten. Dessa är bara några av den mängd olika vägar och saker som kan undersökas. I slutändan kommer det att visa sig att gränsöverskridande samarbeten mellan generationerna kommer att innebära en hel del för utvecklingen av öppenheten.

Över ett hundratal personer hade träffats för att ta del av heldagskonferensen, som utgjordes av fem föreläsningar i storformat och sex stycken mindre seminarier, varav Juliagruppen anordnade ett av dom och gick under namnet ”Nät och samtal II: Digital Demokratisering”. Mer om det seminariet senare. De övergripande frågeställningarna för dagen var dessa:

  • Hur har politiskt kampanjande och politisk kommunikation förändrats efter Obama och Piratpartiets framgångar, och vad händer i det svenska riksdagsvalet 2010?
  • Vilka möjligheter ger ny teknik till myndigheter och offentlig förvaltning på nationell och kommunal nivå? Hur utnyttjas dessa på bästa sätt?
  • Innebär den nya tidens möjligheter att demokratin stärks, i Sverige och världen? Vilka hörs, och vilka röster saknas?

Inget ont om Barack Obama som person, men som det har tjatats om honom det senaste året! Att politiker är så intresserade av dennes framgångar visar på hur pass lite dom kan om de här samtals- och teknikmöjligheterna. De är helt oförmögna att inse att de i sin teknikiver och sitt ”inzoomande” helt missar att självaste partistrukturen som partipolitisk ordning är på väg att bli förlegat. De missar helt att deras ideologiska enkelriktade envägskommunikativa kampanjer, politiska strategier och ingrodda system är det som måste hänga med i samtiden.

De förlitar sig för mycket på att teknologin ska vara ett valvinnande koncept så att de helt missar vad som inte sker inom de egna leden, vilka arbetssätt som inte utvecklats och vilka ideologier och positioner man inte velat lämna bakom sig.

Angående Piratpartiet så har deras närvaro på den politiska arenan medfört att de andra partierna fått panik och måste förhålla sig till det digitala på andra sätt. Detta är någonting bra för det svenska politiska klimatet. Men Piratpartiet är ett parti i behov av en ”extreme work makeover”, för att det inte ska bli som vilket annat parti som helst med fastlåsta positioner, ingrodda beslutsordningar, protokoll och avkapade initiativskott. Det bästa som kan ske är att det får bubbla upp från den breda medlemsbasen och se vad som kan skapas utifrån det.

Partipolitiken står inför en generationsväxling, men politikerna vägrar öppna ögonen. Vad som förut varit stabilt förankrade ideologiska plattformar och ‘maktsamlingspunkter’, ligger nu och flyter planlöst på ett decentraliserat hav i vår samtid. Jag undrar om det inte är dags att både utifrån och innifrån försöka förändra deras strukturella och organisatoriska form till att uppfylla helt andra behov och möjliggöra helt andra typer av samarbeten och samtal.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Alan Rosenblatt (Online Advocacy) inledde konferensen med ett anförande om Barack Obama och sociala medier där han i övergripande drag gick igenom hur Obamas kampanj kom att bli så framgångsrik och beskrev även USA:s kommande arbete med öppenhet och transparens.

Ämnet är verkligen inte min kopp te. Efter allt tjat om presidenten och den underbara kampanjen hade jag inga höga förväntningar på att man skulle få reda på något nytt och intressant om det som journalister och politiker i Sverige redan har analyserat flera varv runt. Alan inledde lite segt, kanske berodde det dock på att det var tidigt på morgonen, men han gjorde ingen besviken. Han fick upp ångan och tog faktiskt upp en del nya detaljer om kampanjarbetet och verkade ha vänner på den federala nivån och i vita huset, vilket gjorde samtalet till ett ”keynote speech” jämfört med om en svensk ”expert” hade försökt att återberätta samma skeende. Överlag var det en bra inledning på dagen men jag tänker inte skriva något mer om själva ämnet då jag riskerar att somna.

Panelen som kommenterade Alans anförande bestod av Billy McCormac, chef för förlag och kommunikation på tankesmedjan Timbro, och Katrine Kielos, Ledarskribent på Aftonbladet. Jag antecknade ingenting under deras debatt, men jag minns det rätt var både Billy och Katrine skeptiska till att de svenska partierna kan anamma nya innovativa kampanjstrategier.

Partierna har en förmåga att missa poängen med vad det egentligen behöver göra för att bli mer framgångsrika. De stirrar sig blinda på tekniken som mål. De missar att de istället för att kopiera Obamakampanjen måste förnya sig själva inom partistrukturerna, förändra systemen och förändra inställningen och synen på medborgarna.

Partierna ser och ”talar” fortfarande till medborgarna som väljare och inte som människor. De basunerar ut budskap och kampanjer, men de missar att ingå i de redan befintliga politiska samtalen som medborgare redan har mellan varandra. Partierna har helt missat att en vinnande strategi inför riksdagsvalet är att anamma polyfon kommunikation och samarbeten mellan medborgare och politiker.

De politiska plattformarnas och deras ideologidrivna strukturer är daterade och organisatoriskt sett har det inte skett någon revolutionerande omstrukturering av vare sig arbete eller hierarkier inom den svenska politiken på mycket länge. De politiska partierna är som fritt flytande bojar på det decentraliserade havet som letar febrilt efter fyrljus för att kunna navigera sig till valsegerns trygga hamn.

Juliagruppen ansvarade för seminariet ”Digital demokratisering” som ingår i den pågående serien ”Nät och samtal”. Följande information är tagen från Juliagruppens kalendarium:

”Utvecklingen på den digitala marknaden både kan och bör gå hand i hand med en global demokratiseringsprocess. Förutom politiska beslut och projekt finns många andra initiativ som syftar till att sprida teknik och teknisk “know-how” till utvecklingsländer och tekniskt eftersatta områden. Vilka intiativ finns det som driver frågor som rör e-bistånd och digital demokratisering?
Hur ser dessa processer ut, och är det något som går att utveckla?”

Medverkade gjorde Isobel Hadley-Kamptz (Juliagruppen), Henrik Pålsson (Ericsson/Networking@school), Stefan Larsson (Cybernormer) och George Joseph (på besök från Kerala, Indien). Tyvärr kunde Sebastian Büttrich (Wire.less.dk/Wireless Africa) inte komma på grund av att han var hemma sjuk i svininfluensan.

Social förändring är någonting mycket svårt. Hur introducerar man ny infrastruktur eller telekomlösningar i länder där man har helt andra grundförutsättningar än i väst och som har ett helt annan typ av samhälle? De medverkade pratade om olika sätt att främja deltagande i olika kulturer och betonade vikten av att man först måste lära sig om eventuella kulturella skillnader innan man kan etablera satsningar på infrastruktur i en given region. Vad är grundproblemen måste man som telekomföretag eller biståndsansvarig fråga sig själv. Några problem som man måste lösa är att det måste finnas basstationer där man kan ladda mobiltelefoner, det måste finnas solpaneler, rutiner för underhåll av utrustning och att förstå de grundläggande IT-tekniska problem som finns.

George Joseph som var på besök från Indien berättade tillsammans med Stefan Larsson om ett IT-projekt i Indien som ämnar att undersöka och främja barns kommunikation och internetnyttjande. Det är viktigt att barn tillåts leka fritt med både infrastruktur och internet då de upptäcker nya sätt att skapa sina egna röster. Stefan visste inte riktigt hur mycket ramar och regleringar av barns närhet och användande av datorer som vuxna ska använda sig av, men att detta faller tillbaka på kulturella skillnader. Ett problem som jag ser det idag är att föräldrar i allmänhet är rädda för internet. Detta är på grund av att de inte förstår internet på samma sätt som barn gör som växer upp med internet.

Effekten av utvidgandet av mobiltelefoni och nätverk, är att detta kompenserar för andra infrastrukturella problem som t.ex. internetuppkoppling. Det är just framförallt i skolor som det är störst chans att elever får tillgång till internet, snarare än att satsningar görs på att etablera företag som använder sig av och säljer tjänster, för att på så sätt få tillbaka något av de investeringar som görs.

Visst kan man etablera internetuppkopplingar genom att investera i företag och mobila nätverk i en stad, men detta är något kopplat till marknaden och har inget gagn för t.ex. utbildningssystemet. Därför är det viktigt att både investera i något som kan etablera lokala företag, samtidigt som bistånd går till främjandet av kommunikation och internet i utbildningssystemet.

Om man vill diskutera utifrån ett feministiskt perspektiv kan det vara intressant att diskutera möjligheterna till att stödja lokala nätdrivna företag som drivs på ett mer jämställt sätt. Och utifrån ett blivande lärarperspektiv tycker jag att det inom skolan ska ske satsningar som främjar kommunikationsmöjligheterna för alla barn. Det är iallfall viktigt att betona att vi behöver samtala mer om svenskt e-bistånd.

En annan viktig fråga är hur vi löser problemet med så kallat ”e-waste” i västvärlden. I dagsläget tror jag mycket av västvärldens förlegade elektronik skeppas till Afrika och Kina, där småbarn och tonåringar sitter och eldar kablar och andas in giftiga ångor för att komma åt värdefulla metaller, samtidigt som monitorer och andra elektroniska produkter antingen säljs på en svart marknad eller tas om hand på andra sidan jordklotet sett till var de ”användes”.

Rent generellt verkar det vara ett kretslopp där produkterna vi sitter och använder, den dator jag skriver detta med, kommer från andra delar av världen, används i väst och skickas sedan tillbaka som skrot till där de kom ifrån. Kan inte Miljöpartiet, eller något annat parti påbörja en debatt om hur Sverige hanterar ”e-waste”? I västvärlden tror jag rent generellt att ett motargument mot att ta hand om det är att det blir för ”dyrt”, men hur många gånger har vi inte hört detta argument förut och är det inte vårt ansvar att ta hand om vårt eget konsumerade material?

Om ni vill veta mer om Cybernormers pilotprojekt i Indien ber jag er att kontakta dem. De ställer säkert upp på intervjuer eller liknande och berättar mer om planer, målsättningar etc. Det vore kul om fler skulle höra av sig till dom framöver så de under projektets gång kan berätta om det och att vi som bryr oss kan komma med synpunkter och idéer kring projektet.

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte har en bättre redogörelse av seminariet. Anledningen till detta är att jag igår upptäckte att min autosave-funktion inte fungerade. Jag tappade cirka halva min post i samband med detta vilket gjorde att jag kände att luften gick ur mig. Den text ni precis har läst är betydligt fattigare än originaltexten som försvann.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Efter detta seminarium blev det dags att tala om politisk anpassning och arbetssätt i det problematiskt formulerade ”nya tiden”. Paneldeltagare var Rickard Falkvinge, partiledare för Piratpartiet, Joachim Åström. Lektor i statskunskap vid Örebro universitet och Anneli Philipson, Kommunalråd (v) i Malmö, med ansvar för demokratifrågor och det så kallade Malmöinitiativet.

Varför anpassar sig politikerna inte sitt sätt att jobba? Jag tror att det beror på att de stirrar sig blinda på helt fel saker. De tror generellt att en kopierad Obamakampanj ska göra susen och att använda alla de coola grejerna som kidsen använder sig av. Jag tror vi ska stanna upp och fundera lite här.

Jag tror att vi kan lära oss mycket mer om politisk strategi och demokratisk framtid genom att förstå internet, samt att titta närmre på valet i Iran snarare än på ”Obamaeffekten”. Att inte förstå internet kan på ytan uppfattas som en generationsklyfta, men jag tror att det handlar om något mer grundläggande än så.

Moderatorn Magnus Ljungkvist, Makthavare.se försökte blidka dom i publiken som ville ha tydliga svar, men det finns inga tydliga svar och det läggs för stor tilltro till exempelvis Piratpartiet att dom ska lära höger- och vänsterblocken att bedriva nätpolitik.

Detta är problematiskt. Jag tycker att partierna ska tänka mer på hur de kan gå vidare från sina ideologiska plattformar förankrade i gamla industrisamhället, till att bedriva virala samtal som smittar av sig och som når ut till redan befintliga diskussioner och initiativ. Kopiering är bra, men glöm för den skull inte att strukturera om politiken så det lättare uppstår ideologiska och systemuppluckrande mutationer.

Kanske borde vi prata om ”politiska samtal” snarare än ”politisk diskussion”. Myndighets- och marknadskommunikation bygger ju på teorin om att man i budskap kan rikta sig till en viss målgrupp eller en viss väljarbas. Det här resonemanget vilar i denna kontext på en felaktighet; nämligen att politiken riktar sig till ”väljaren” och inte ”medborgaren”.

Konsekvensen av detta är att meddelanden basuneras ut i tid och otid och en del av ”medborgarna” väljer att slå dövörat till och ägnar sig åt annat. En viralt dynamisk kommunikativ situation skulle vara en där politikerna rör sig i befintliga diskussioner och debatter och inte säger hur det ska vara men är med i samtalen och tar intryck från medborgarna.

Jag tror att många medborgare idag tycker att de ideologiska plattformarna är daterade och känns främmande. Man kan t.ex. väldigt förenklat sätt säga att många sakfrågor transcenderar den traditionella politiken med dess vänster-höger-skala. Resultatet blir att det finns människor inom alla samhällsklasser som vänder sig bort från partiplitiken utan att begränsa sitt politiska engagemang.

En framtida politik måste kunna föra gemensamma diskussioner och uppta medborgare från det att ett förslag diskuteras till att något införs som lag.

Som Joachim var inne på så finns det ju inte alls mycket forskning kring ämnet, vilket är ett problem när man intuitivt är mitt uppe i det men att man har svårt att sätta ord på det och vetenskapligt förklara det. En annan sak jag tänkte på är kopplat till vad Anneli sade om Malmöpanelen och Malmöinitiativet; tekniken är inte ny men politikerna försöker att förstå hur man ska kommunicera.

Men frågan som uppstod genast var: Men lockar inte dessa plattformar till sig samma gamla rättshaverister? Jo förvisso, men hur vore det istället om politikerna når ut och samtalar med dom som visar sig vara vanliga medborgare? Hade inte vanliga medborgare kunnat driva ett Malmöinitiativ som sedan politikerna är med och samtalar inom? Jag tycker att politiker måste våga experimentera med samtalsmodeller och arbetssätt.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa diskussion hade titeln ”Makten och öppenheten”, vilket är något som jag tycker är mycket intressant. Panelen bestod av Mats Sjöstrand, Generaldirektör Skatteverket, ordförande i e-delegationen, Magnus Kolsjö, Politiskt sakkunnig Finansdepartementet (kul att du följer mig på twitter Magnus) och Lars Wiigh, Affärsansvarig för offentlig sektor IBM.

Denna diskussion tog avstamp i synen på den teknik som ger nya möjligheter till myndigheter och offentlig förvaltning och hur de utnyttjas på bästa sätt. Herrarna (var är kvinnorna?!) såg problemen och inte möjligheterna. Lars var mer positiv till att tillgängliggöra rådata och tyckte inte att vi skulle stanna upp på grund av den ”personliga integriteten”.

Kolsjö och Sjöstrand såg långa uttdragna processer och kostnader framför sig när de redogjorde för sin syn på möjligheterna. Det tycks på förhand redan vara idel problem och en massa jobb. Deras huvudproblem är att vi inte kan skilja på personlig data och offentlig data. Om vi inte kan skilja dessa datamängder åt, kommer vi inte att kunna garantera den personliga integriteten.

Sjöstrand, tillsammans med andra, tycker att sekretessbelagda dokument inte är något problem, men att skilja den offentliga datan och den privata datan åt är ett måste. Han vill in i det sista skydda vissa handlingar från att släppas fria för att han har en tydlig bild av vad den personliga integriteten innebär.

Vi medborgare måste komma med förslag här på hur vi kan skilja dessa datamängder åt. Kan vi inte börja med att be Regeringen ålägga någon myndighet att utreda exakt hur många register som finns i Sverige? Kan vi inte fortsättningsvis undersöka hur vi från ett utifrånperspektiv kan ge förslag till myndigheter hur de kan hantera datan bättre, och sedan konsulta inifrån myndigheterna tillsammans med dom för att ta fram rätt typ av processtrategiska lösningar? Det är här jag tycker att verktygen och samtalen måste få mer utrymme i politiken.

Jag kan mycket väl tänka mig att om myndigheter blir pliktskyldiga att lämna ut rådata (offentliga handlingar), kommer intresserade människor förr eller senare programmera verktyg eller göra något av den datamängd som de får tillgång till, som kommer att förändra myndigheternas egna arbete på sikt. Och detta kommer kanske inte innebära de ofantliga summor som herrarna tänker sig. Budget finns det alltid tillgång till, det är en fråga om effektivisering och omfördelningspolitik samtidigt som man vågar ta mer hjälp av sina medborgare.

Se inte problemen, se möjligheterna! En möjlig lösning skulle kunna vara att man inför en privat identitet, precis som Nicklas Lundblad har föreslagit. Det skulle innebära att man kan välja bort sig ur vissa register och att lättare kunna korrigera felaktigheter i datan. Det är sådana sidodiskussioner som måste uppstå och vi bör inte fastna i diskussionen om den personliga integriteten. Våga diskutera och tänka på hur vi skulle kunna uppdatera offentlighetsprincipen.

Efter lunchen fortsatte dagen med en diskussion som gick under namnet Global utblick. Har nätet medverkat till att stärka demokrati och mänskliga rättigheter globalt? Hur nyhetsvärderar traditionell media digitala demonstrationer, och vad händer när stater använder bloggar och samtalen i propagandasyfte? Kajsa Klein, Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, JMK, Vilhelm Konnander, Rysslandsexpert, bloggare på Global Voices Online, Kinga Sandén. Utrikesredaktör Sydsvenska Dagbladet och Nicklas Lundblad. Tidigare Google, nu vice VD på Stockholms Handelskammare, forskare och medlem i regeringens IT-råd diskuterade företeelser som kommunikation, desinformation, källkritik etc. Modererade gjorde Isobel Hadley-Kamptz.

Klein och Sandén anser jag vara de som riktigt drev diskussionen framåt och visade på en imponerande bredd. Hur löser man problemet med desinformation? Journalister måste börja resa mer och etablera kontakter, vilket är även något som jag har diskuterat med andra journalister förut. Om det händer något i en region är det alltid bra om en journalist känner någon i regionen som denne kan förlita sig på. Ibland är det viktigare som nyhetsredaktion att få ut att någonting har hänt, men att man sedan jobbar mot ambassader och lokala medier för att ta reda på detaljerna.

I och med att sommarens val i Iran innebar att journalister ett tag skickades ut i landet, var det bara internetaktivister som lyckades säkra kommunikationen ut ur landet. Desinformation är ett minst lika stort hot för nätaktivisten som för journalisten. Om den senare förlitar sig på kända kontakter och nyhetsbyråer, är det inte lika självklart vilka kriterier och parametrar som är viktiga för nätaktivisten.

Det vore bra om journalistiskt arbete och maktstrukturer var mer transparenta. Jag tänker mig nämligen att nätaktivister skulle kunna lära sig ett och annat om källkritik och att värdera information, samtidigt som nätaktivisterna skulle kunna upprätthålla kommunikation som journalister kan nyttja för att snabbt kunna få ut information om vissa skeendet på ett globalt plan. Vilka samarbetsformer skulle kunna skapas mellan journalister och nätaktivister? Det vore bra att inleda en diskussion som berör denna möjliga relation, framförallt för att vi kommer att stå inför fler situationer där vi i demokratiska samhällen kommer att behöva bidra med värnet för en fri och skyddad kommunikation mellan människor i t.ex. regimer eller oroliga områden.

Anonymiteten är något mycket viktigt och grundläggande och går hand i hand med yttrandefriheten. Att vara anonym innebär att man kan vara någon annan än sig själv, våga uttrycka vissa saker som man i offentlighetens ljus kanske blir dömd och värderad negativt för etc. Men vi måste även intressera oss för pseudonymen som företeelse.

Ibland vill man inte vara helt anonym eller avkönad. Om jag vill kan jag ta på mig olika ”masker” på nätet och ha olika möjligheter att samtala med andra människor utan att röja min identitet. Om jag vill alltså. För än så länge är detta ett val och detta val innebär att jag känner att om jag säger eller skriver något kontroversiellt så kommer det att vara ok i ett demokratiskt Sverige såtillvida jag håller mig till lagen.

Men i ett samhälle där anonymiteten är hotad kommer vi att känna oss sedda hela tiden. Detta kommer att påverka oss på sätt som vi har svårt att föreställa oss, men vad kan vi göra åt saken? Anonymiteten må vara självklar i västvärlden, men i regimer är det en fråga om liv och död om man ska kunna blogga, samtala, eller avvika från sociala koder, normer och regler.

Värna om yttrandefriheten genom att värna om rätten till att kunna vara anonym.

Visst kan regimer använda sig av en hel palett av roliga verktyg för att kartlägga och förfölja sina medborgare, men vi kan tänka oss andra typer av verktyg och möjligheter som hjälper till att göra det svårare för regimer att jaga medborgare. Man kan säga att de sociala nätverken har en inbyggd förmåga att kunna sätta hårt mot hårt när det gäller att undvika regimernas sökarljus. Stäng ner en blogg och det skapas en till, radera ett twitterkonto och fem till ser dagens ljus, samla data från ett facebookkonto; som visar sig vara skapat för att sprida desinformation och stäng ner internet så sprids istället meddelanden smittontologiskt.

För varje nytt verktyg som används av en elak jävel, kan vi också se tendenser som motverkar och gör det svårare för den elake jäveln att lyckas med sin övervakning. Om vi programmerar något eller ska implementera lagar ska vi utgå från följande verifierande fråga: Hur skulle den här lagen användas av en riktigt elak jävel? (inspiration kommer från Pontus Walck, Juliagruppen)

Den svenska konsekvensanalysen lyser med sin frånvaro då vi implementerar FRA, IPRED, kanske datalagringsdirektivet, ett kompromissnedtyngt telekompaket och ACTA för att nämna några exempel. Dessa lagar och modeller kommer ju att exporteras runt om i världen! Hur blir det då med tron om en sann global demokrati? Premisserna är redan från början negativt utformade.

Det borde finnas initiativ där journalister och nätaktivister samarbetar för att lära mer av varandra. Jag skulle t.ex. gärna vill ha tips på litteratur som handlar om källkritik, desinformation, skrivande, värdering och objektivitet, mot att dela med mig av mina kunskaper inom de områden som jag är intresserad av.

Jag tycker att även vanliga människor i dag kan jobba mer journalistiskt utan att det ska påverka journalistiken och dess yrkesområde. Vi kan istället hjälpas åt mer och se varandra som kompetensreferenser. Vi medborgare kan också säkerligen hjälpa journalistiken att bli bättre och att finna sig till ro i brussamhällets informationsflöde, som medierna i dagsläget ser som ett hot. Jag ser dock detta som en möjlighet till att förändra journalistiken.

Jag håller med Nicklas Lundblad i det här avseendet att journalistiken måste sluta att titta bakåt på gamla förutsättningar och affärsmodeller. De får helt enkelt försöka att närma sig sina läsare ännu mer. Innebär inte detta en likhet med det jag nämnde ovan om att politiken måste närma sig medborgarna i befintliga samtal? Media behöver nå ut till de befintliga diskussionerna på ett bättre sätt och omvärdera varför man bedriver en verksamhet: Handlar det om att informera och ha en grävande maktbelysande funktion, eller handlar det om att tjäna pengar?

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa miniseminarium handlade om integriteten idag och igår. Medverkade gjorde från vänster till höger Lars Ilshammar, Historiker och journalist, debattör i frågor som rör media och informationsteknik, Annie Johansson, Riksdagsledamot Centerpartiet, Nicklas Lundblad och den sprudlande och snabbtänkte moderatorn Torbjörn Larsson, Fokus, som bara hade varit moderator en gång tidigare under dagen. Efter en dag med medföljande trötthet var det skönt att återigen vakna till.

Integritetsdiskussionen måste mer gå in på ”egenmakt” och dess möjligheter. Från det att integriteten blev viktig någon gång på 60-talet (rätta mig om jag har fel) i och med personnummer-debatten, har informationssamhället och ”bruset” tagit lagrummet på sängen och sprungit om de skyddsmekanismer som förr stod pall för trycket. Idag har vi inte pappershandlingar, utan även digitala handlingar och en mängd olika register, sekretessnivåer, datatyper etc. Vi står inför en föränderlig begreppslighet och hur gör vi då när vi står inför det att vi måste omdefiniera begreppen men också att öppna upp systemen?

Vi skulle kunna tänka oss en massa saker som kan förbättra offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Förvisso är värnet för dessa bra, men även dessa förordningar och lagar måste hänga med i tiden. För hade vi kanske bara möjlighet att granska makten, men idag har vi en balansgång mellan det privata och det offentliga som realiseras i och med internets gränslöshet.

Vi vill ha öppna och enkla system som pliktskyldigt tillhandahåller rådata så att vi kan samköra data för att granska myndigheter och makten. Men vi vill inte som medborgare utsättas för en mer omfattande datalagring, att bli ”samkörda” FRA-stylee i stora algoritmtriggersystem eller att inte veta hur många register vi finns med i.

Undersök möjligheterna till att utvidga e-offentligheten, hur långt digitaliseringsprincipen ska sträcka sig och försök att hitta en balans för lagstiftningen. Vi kan inte längre sitta och patcha lagarna 10-20 gånger per år, det håller inte i längden. Saker och ting måste bantas och effektiviseras, vilket inte innebär att myndigheterna med nödvändighet behöver bantas per se (lugn ni kan få jobba kvar), men hur myndigheter kan hantera data, intranät, arbetsförutsättningar etc. måste tillsammans med pliktskyldigheten till att dela ut rådata fungera i harmoni med rådande lagstiftning.

Ju färre definitioner och ju färre datamängder som omfattas av offentlighetsprincipen desto bättre. Det säger sig självt att en lag kommer att behöva patchas färre gånger om vi minskar antalet offentliga register i Sverige, samtidigt som medborgaren får möjlighet till privat identitet och mer medmakt över datamängden som ansamlats om en själv. Jag riktar denna fråga till experterna: Hur många register har vi totalt i Sverige och vilka sköter dom? Fråga vad medborgarna tycker om det innan ni stannar för det röda stoppljuset i samband med att ”integritetsdebatten” går över gatan…

Vi behöver inte ha en folkrörelse om de här sakerna för att inleda förändringar och komma med nya synsätt hur vi ska hantera, processa och dela ut data. Skyddet av datan finns redan där i och med sekretesslagen och sekretessförordningen.

Det var första gången jag hörde Annie Johansson tala, men jag blev inte övertygad om att just Centern har bra lösningar att komma med. Tyvärr. Lite mer generell kritik: Om man kallar sig liberal får man vara lite mer förutseende med möjligheterna till att det inte borde gå att samköra data om det samtidigt är möjligt att trigga system och algoritmflaggningar. Medborgare kommer bara göra det enklare för andra att nyttja ”masker” och värnet om anonymiteten kommer att förstärkas för att på så sätt glida undan dessa möjligheter. Glöm för den skull inte att vi även i Sverige kan få ”elaka jävlar” vid makten.

Efter fikat var vi i Juliagruppen lite trötta, så några av oss gjorde en räd mot kanelbullskorgarna och begav oss därifrån. Överlag var vi väldigt nöjda med dagen och samtalade med varandra om saker och ting en bra bit efteråt. Jag tror att vi behöver fler sådana här konferenser för att skynda på debatten och diskussionen. Vi behöver ta oss förbi stoppklossarna samtidigt som vi försöker lösa dom.

Å Juliagruppens vägnar vill jag tacka Fokus för att vi fick vara med under konferensen och ifall ni som har läst inlägget vill veta mer om oss se vår hemsida eller följ oss på twitter.

Missa inte Marcin De Kaminskis öppningsanförande på Parley! Där han talar om många saker som kanske inte nämndes under Fokuskonferensen. Sevärt och intressant.

Slutligen, missa inte Isobel Hadley-Kamptz medverkan i senaste numret av Fokus: ”Efter FRA-kriget”. Artikel ger tydliga signaler om vad vi gemensamt måste fortsätta samtala om, men framförallt vad vi måste värna om med början redan nu. Plocka gärna upp tidningen också så får ni se foton nere från Bahnhof-bunkern!

När tekniken förändrar politiken

Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?


Vad innebär egentligen ”nya” i ”nya Moderaterna”? Moderaterna och även Alliansen står alltmer för ett samhälle som går mot den politiska ”mitten” med dess regleringar, lagstiftande och statlig kontroll. Kan det vara så att denna ”mittenväg” möjliggörs genom att moderaterna ideologiskt tvingar oliktänkande liberaler att mer eller mindre stödja den konservativa partilinjen? Är det så att denna centralisering i det politiska arbetet påverkar den inre konflikten mellan yngre medlemmar och den äldre generationen? Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?

Splittringar mellan de olika generationerna synliggörs i en rad olika politiska frågor där en äldre generation går emot sin egen politiska plattform. Regerings- och riksdagspolitiker har en benägenhet att inte lyssna på sina medborgare och de ifrågasätter medborgarnas tankar och bekymmer över EU, lagstiftning och andra samhällsproblem. Jag vill försöka visa hur begreppet ”nya”  har en splittrad betydelse och hur begreppet döljer en inneboende djupt rotad toppstyrning och antiliberalt agerande i ett av Sveriges största politiska partier.

Ideologi och utveckling

Moderaterna var från början ett klassiskt konservativt och nationalistiskt parti. Successivt har moderaterna kommit att påverkas av liberala idéer och en fascination för det internationella.

”Idag är Moderata Samlingspartiets ideologi en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer.”

Denna formulering är missvisande. ”Föreningen” av konservativ samhällssyn och liberala idéer visar på en splittring inom partiet. ”Föreningen” är i detta avseende ett ”minusord” som moderaterna framhåller i positiva ordalag.

Moderaternas stöd för en EU-liknande konstruktion går ända tillbaka till stödet för EEC 1961. De konservativa idéerna tycks också ha förföljt partiet ända sedan det konstruerades vid ett möte i Stockholm 17-18 oktober 1904 och fick namnet Allmänna Valmansförbundet. Beskrivningen av moderaternas partipolitik är såklart oerhört textredigerad så den verkligen dryper av ren skär marknadskommunikation.

En av moderaternas huvuduppgifter är att ”lösa samhällsproblem”, men som vi alla vet så skapar strömningar inom Alliansen en grogrund för samhällsproblem som påverkar människors integritet, personliga frihet och jämlikhet. Detta är på inget sätt något som moderaterna som parti är ensamma om, men borgerligheten om några borde visa mer liberal framåtanda.

Dessa begrepp ovan är centrala i svensk lagstiftning och har haft starkt juridiskt skydd, fram tills nu. Dessutom är moderaternas jobbpolitik oförenlig med deras inställning till de nämnda parametrarna ovan. De vill inte bara underlätta för medborgare att få fast anställning och betala skatt, utan de vill göra det mer lönsamt för företagsverksamhet, den företagsverksamhet som har kopplingar till copyrightregimen och andra privata affärsverksamheter. Här någonstans går det snett i och med statens politiska klåfingrighet i privata intressen.

Finansiella intressen får allt kraftigare företräde gentemot gemene man och kvinna. Den fria marknaden ska inte begränsas till vissa aktörer, staten ska skilja mellan positiv ekonomisk tillväxt och bakåtsträvande åtgärder som bara gynnar ett fåtal företag i deras strävan att rädda förlegade ekonomiska modeller. Jag gör skillnad på å ena sidan ekonomiska lättnader och fördelar och å andra sidan förstärkt korporativism.

Moderaterna tar inte fullt ansvar för ökad frihet och öppenhet. De går emot sin egna politiska plattform genom att motverka öppenhet, trygghet och att använda EU som en ursäkt för alla dessa lagar som de vill få igenom. Deras politik ligger inte i linje med den tekniska utvecklingen. Deras fascination för hotet mot klimatet lämnar en bitter eftersmak i och med att miljöarbetet i traditionell mening inte kan drivas igenom tillräckligt bra om industrialismen och även jobbsektorn begränsas.

Vi behöver vissa typer av tjänster, teknologier och industrier för att motverka miljöproblemen. Vilket arbetarparti är redo att hävda att en progressiv syn på jobb och arbete går att genomföra i ett regressivt samhälle? Hur ska teknologierna som hjälper vårt klimat finansieras om vi inte satsar vidare?

Moderaternas partistyrelse tog i höstas fram ett förslag på en ny europaplattform.

”EU ska vara bra på det vi behöver lösa tillsammans i Europa. Miljöproblem, klimathot och internationell brottslighet är exempel på problem som vi inte kan lösa själva här hemma. Moderaterna vill dessutom använda samarbetet för att underlätta för fler jobb att skapas och för att stärka EU:s arbete för fred och demokrati i och utanför Europa.”

”- Den här hösten har EU satts på prov, och visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar. Att delta aktivt i och driva på samarbetet ger oss makt över det som påverkar oss här hemma, som till exempel finanskrisen och klimathotet. Det säger Anna Kinberg Batra, ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram plattformen.”

Vad menar partistyrelsen egentligen med att EU har satts på prov och ”visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar”? De får det till att EU hjälper de stackars svenska politikerna att lösa problem på hemmaplan och att politikerna inte har tillräckligt med makt för att påverka själva. Eller hur menar dom?

Borde inte vi som vistas i landet och våra politiker vara tillräckligt kompetenta att avgöra själva vad som behöver göras i olika politiska frågor? Hur kommer det sig att en maktapparat som sitter långt utanför Sveriges gränser ska ha så mycket att säga till om innanför våra gränser? Moderaterna agerar på ett sätt som får mig att tro att de inte vill skapa något större missnöje med hur EU:s politik påverkar vårt samhälle och lagstiftning. Vi ska här förespråka öppenhet gentemot

Fredrik Reinfeldts traditionella ”jultal” ’08 innehöll bland annat snack om en satsning på våld- och brottsbekämpning. Visst verkar det vara så att svenskt rättsväsende eller åtminstone poliskåren är för dåligt rustad i dagens Sverige. Samhället måste ta ansvar för de problem som vi har med grov brottslighet och våld, men detta för inte gå ut över mänskliga rättigheter och en annan form av trygghet; en trygghet som har och göra med våra privatliv.

Visst tackar jag inte nej till 20.000 nya poliser på sikt och jag betalar gärna också skatt för utbyggnad av vård för personer etc. Dock ser jag stora problem med att kriminalisera stora delar av svenska folket för att de fildelar och använder sig av verktyg och tjänster som i sig är fullt lagliga. Och om det är som politiker säger, att de vill jaga ur ett top-down-perspektiv, hur ska de då se på resten av fildelarna som också ingår i strukturen av informationsutbyten? Reinfeldts förklaring om att han inte vill jaga en hel ungdomsgeneration håller tyvärr inte, varken retoriskt eller i praktiken.

Jag undrar hur långt moderaterna är villiga att gå när det gäller immateriella rättigheter och övervakning. IPRED-direktivet innebär att företag och branscher skickar hem kravbrev till folk som har fildelat ”fel” saker och i och med Polismetodutredningen kommer polisen att få liknande befogenheter utan att det föreligger en brottsmisstanke.

Kontentan är att brottsbekämpningen kommer utökas till hårdare skydd av immateriella och upphovsrättsliga rättigheter. Har någon ens lobbat för mer pengar till att bekämpa ”tyngre” brottslighet? IPRED-direktivet implementerades den 1:a april 2009 och bara branschen är nöjd med det. IPRED-direktivet kan dock komma att bli verkningslöst på grund av olika anynomyseringstjänster.

Allians för Sverige – politisk enkelriktat och centraliserat

Bilden av moderaterna som centraliserande parti förstärks i och med arbetet med och grundandet av Alliansen. Vad som visade sig vara en vinnande valstrategi för det borgerliga blocket, har nu omvandlats till något väldigt amerikaniserat och demokratisk enkelriktat.

De fyra individuella partierna håller på att luckras upp och glider mot den ”politiska mitten”. Detta politiska samarbete har fått negativa konsekvenser och situationen verkar förvärras. Vänsterblocket försöker till och med kopiera idén med Alliansen – de härmar t.ex. Alliansens koncept med att ha fyra representanter med på pressbilder. Det är bara ett problem och det är att vänsteralliansen består av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Den alliansen placerar således två språkrör i samband med presskonferenser, för de ska minsann också vara fyra stycken!

Politikerna har också en enorm fascination för den så omtalade och överreklamerade Obamastrategin. Innan nästa val kommer vi att få se partier som kommer att försöka använda sig av denna förstelnade och redan omsprungna strategiska utångspunkt för att jaga väljare. Vi kommer att få se mer politiska filmer på Youtube, kanske kommer vi att bli uppringda av spamtjänster, bli spammade på våra telefoner, uppmanas att blogga om deras manifest och politik etc. Vi kommer att bli överrösta med ännu mer valfläsk i informationsflöden vi förut inte förknippat med valfläsk och politiska spel. Det kommer säkerligen att skapas verktyg för att kväva denna informationsstorm. Jag ser redan nu mönster på än bättre strategiska och taktiska verktyg samt förhållningssät gentemot väljarna, men frågan är om politikerna kommer att upptäcka dessa möjligheter i och med att de stirrar sig blinda på Obamas kampanjsrategi.

Allianserna liknar mer och mer ett politiskt system som jag förknippar med USA. Detta är inte bra för väljarna och ökar ett klimat där motpolerna förstärks. Väljarna får bara välja mellan två personer som förs fram som kandidater till statsministerposten och de får bara rösta på två stycken allianser. Att rösta på enstaka partier håller på att försvinna till förmån för en ny politisk modell. Är detta en liberal idé?

Denna nya politiska modell hänger också samman med hur de olika partierna börjar närma sig varandra i både ideologi och frågeställningar. Politiska frågor och plattformar kopieras hej vilt och samtliga partier drar emot ”valrörelsens mittpunkt”. De politiska tankarna och plattformarna spelar egentligen ingen som helst roll, när allt kommer till kritan är det makten som spelar roll.

Valfläsket kastas i ansiktet på oss, men betyder egentligen ingenting för hur politikerna senare utför sitt arbete. Detta spel för galleriet förstärks av att den politiska modellen centraliseras och förtunnas. I slutändan vill de största partierna ändå driva sin klåfingriga politik medan de inre konflikterna inom allianserna och de enskilda partierna dementeras och tystas ned på presskonferenser och i media, för att sedan hanteras internt på representationsmiddagar och liknande tillställningar.

När kommer politikernas förslag om att elektronisk röstning är en bra ide? Det ska bli intressant och se hur hetsig debatten kommer bli inför 2009 års val till EU.

Toppmoderater – kommunalpolitiker och affärsmän

Det finns toppmoderater som vill riva upp FRA-lagen, hur kommer det sig då att inte alla toppmoderater vill göra samma sak? Ett motstånd till FRA-lagen ligger helt i linje med vad nya moderaterna borde stå för. Internt finns det dock en helt annan agenda och logik som driver på lagtiftningen. Det finns till och med en splittring inom Alliansen angående FRA.

Vilka skillnader finns det mellan kommunalpolitik, riksdag och regering? Hur långt ned sträcker sig den ekonomiskt nedåtriktade spiralen? De 14 politikerna menar att ”massavlyssning är oförenlig med rättsstatens principer” och dom riktar sin kritik rakt mot Regeringen i och med deras debattinlägg i DN. Försvarets Radioanstalt ska inte ha rätt att avlyssna medborgare som inte är misstänkta för brott.

FRA-lagen är inte ett uttryck för Nya moderaternas partilinje. Finns det här en jämnt fördelad splittring inom partiet? Är detta en generationssplittring eller en splittring som kan kopplas samman med vilka liberala röster som tystas ned?

Det finns alltså liberala politiker inom moderaterna som tar starkt avstånd från massavlyssning av svenska folket. Dessa politiker tycker alltså att en lag som kommer att verkställas, ska omförhandlas för att den inte ligger i linje med partiets egen politik. Hur paradoxalt är inte detta? Dessa kommunalpolitiker, som faktiskt ännu vågar träffa sina väljare, kan inte svara på frågor om varför massavlyssning av svenska folket behövs. De pekar vidare på att moderaterna tidigare har begått en massa misstag men att de lär sig av misstagen och förnyat sin politik därefter.

Det råder alltså en tydlig splittring inte bara mellan kommunalpolitikers och toppolitikers arbetssituation, utan också i fråga om hur den egna partiplattformen ska tolkas. Det kompromisslösa försvaret av FRA-lagen ligger inte i linje för moderaternas egna politik och har inget brett stöd i svenskt samhälle. De är mycket tydliga att understryka hur de vill lösa medborgares problem snarare än att skapa nya.

Massavlyssning är fel väg att gå enligt politiker som arbetar nära sin väljarkrets. De skriver vidare om att partiet måste vara lyhörda och ta till sig alla argument i debatten. Vi har sett ur detta motverkats enormt mycket av Regeringen. Den kämpade med näbbar och klor för att få igenom den och de kommer att kämpa ännu mer för att uppgradera den.

Det abstrakta skyddet av Sverige leder till oförutsägbara och oacceptabla inskränkningar av friheter. Friheter som ska vara en central del av det nya moderaterna sätts medvetet inom parentes och alla argument mot dessa lagar sopas under mattan. Vad är deras syfte? Vilka är så inflytelserika så de påverkar ett helt partis självaste värdegrund?

Finns det en tydlig skillnad mellan hur politiker tar hand om lokala och globala problem? Statsråd formar sina allianser och politik inte bara utifrån nationella fenomen, men också på grund av internationella fenomen. Vi ser hur EU i alltför stor utsträckning påverkar svenska politiker till att ta ställning i frågor som de själva inte är insatta i. De försöker förstå hur internationell lagstiftning och omförhandling av globala begrepp ska gynna svenska medborgare.

Vad de missar är att denna agenda lämnar stora frågetecken angående vad som händer på en nationell nivå med vårt rättssamhälle.

”Integritet är inte något som enbart diskuteras i Riksdagen. Vi har många olika integritetsfrågor att hantera på lokal nivå. Resultatet av en åtgärd som är ett intrång i integriteten måste vägas mot hur stort intrånget är. Ett gott syfte är inte tillräckligt för att registrera och övervaka enskildas privata angelägenheter.”

Väldigt många väljare är emot massavlyssning och detta gäller över de traditionella blockgränserna som hela vår mossigt svenska demokrati vilar på. Justitiedepartementet, Advokatsamfundet, Journalistförbundet och Lagrådet har alla kritiserat lagen för att vara för integritetskränkande. Vissa grundläggande principer i en rättsstat kan inte bara lagstiftas bort i kampen mot terrorism och brottslighet.

Ironiskt nog var Justitieminister Beatrice Ask betydligt mer negativ till FRA-lagen före valet än vad hon är nu. Justitiedepartementet ska förövrigt utreda exakt hur datalagringsdirektivet ska genomföras i Sverige. Beatrice Ask är i allra högsta grad med och skapar ett otryggt land oavsett vem man är eller var man bor.

En annan intressant anmärkning är att Asken satt med i 2004 års arbetsgrupp inom Alliansen som hette ”Rättspolitik för trygghet”. Är inte det underbart? Men nog om Ask nu, jag ville bara visa att människor mycket väl kan ändra sig.

Civilrätten är inte enkel, rättsväsendet kommer i större utsträckning finnas till för dem som har råd att driva skadeståndsprocesser och betala för rättsligt skydd. FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA och Datalagringsdirektivet är alla exempel på fenomen som kommer att förändra medborgares friheter och civilrätt till det sämre. Det finns många kompetenta, pålästa och väl insatta människor som engagerar sig i dessa frågor och som dessutom bidrar till en ökad medvetenhet och opinionsbildning.

Politikerna borde lyssna mer på medborgarna men börjar klubba igenom lagar som innebär att folket inte har annat än en symbolisk rätt att påverka makten. Staten inskränker allt mer medborgares friheter. Var är bevisen för att vi går emot ett mer otryggt samhälle? Och var är bevisen för att just dessa åtgärder ska göra allt ”bättre” och lösa problemen?

Lagar ska inte granskas efter att de har verkställts, utan detta ska ske innan de eventuellt röstas igenom. Det råder en stark teknikfientlighet och teknisk okunskap bland politikerna som jag tror många medborgare känner till. Och detta är samma politiker som driver igenom lagar och direktiv som motverkar tekniken!

Lagarna ska dessutom vara enkla och medborgarna ska ha förtroende för lagar och tycka att de är nödvändiga. Argumentet att det ska ske eftergranskning av lagen är svagt på grund av att konsekvenserna som lagen medför fortfarande kommer realiseras, med ett folkligt förändrat beteende som följd.

Posthemligheten måste hållas intakt. Vår identitet byggs verkligen upp av att vi kan kommunicera med vänner och bekanta utan att någon tredje part har rätt till insikt i denna kommunikation. Kommer telekompaketet, IPRED, FRA, ACTA etc. att förändra våra sätt att kommunicera med varandra? Kommer vi att bli mer inneslutna i oss själva?

I svenska brottsbalken, 4 kapitlet, paragraf 8 står det:

Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

Om datalagringsdirektivet går igenom så ryker väl denna rättighet till det privata. Det är väl ingen som hävdar att allt innehåll kommer att granskas, men det skulle ju vara lätt att ringa in vissa individer med hjälp av sociogram och för att sedan ta del av detta innehåll, för tillgången till materialet kommer de ju redan ha så då finns det inga garantier för att kommunikationen kommer att respekteras.

Toppmoderaterna i artikeln ovan är ju också här mycket kritiska till eventuella intrång i brevhemligheten. Intrång som deras egen parti kommer vilja få igenom politiskt, ett parti som egentligen värnar om denna rätt till brevhemligheten. Situationen är mycket märklig.

Landshövding Per Unkel (m) föreslår en rad olika förändringar i självaste grundlagen. Utan att nedvärdera alla dessa förslag så finns det däremot ett krav på att skyddet för privat egendom också ska stärkas. Kan detta vara ett tecken på att svensk grundlag ska mildras till förmån för en europeisk konstitution? För en försvagad suveränitet? En försvagad svensk stat?

Det ska inte gå att ändra grundlagar hur som helst! Vore det inte bra om vi medborgare ges tillfällen att aktivera genom att folkomrösta mer, istället för att vi passiviseras och göras till objekt av våra folkvalda politiker? Eller är det en liberal tanke att stärka skyddet för privat egendom?

Fildelning splittrar moderaterna – en generationsfråga

Många politiska ungdomsförbund har öppet gått emot sina egna partiers politik angående en rad olika fenomen. MUF har genom en motion visat hur de ställer sig till sitt egna moderparti. inte nog med att de har tagit ställning för att tillåta fildelning, de delar nu vissa åsikter med Piratpartiet.

Nu går det ju inte rösta på ungdomspartier till riksdagen och de traditionella partiernas strukturer utgörs till stor del av människor som generellt sett förmedlar en viss teknikfientlighet och förvånande okunnighet på området. Resonemanget inbegriper också att politiker som helst skulle vilja avknoppa både Apoteket och Systembolaget från det statliga monopolet samtidigt vill förstärka utgivares monopolfördel. En fördel som inte finns på andra marknader.

MUF är alltså ett ungdomsparti som vågar ta ställning mot sitt eget moderparti och som samtidigt stödjer sin egna partipolitiska plattform bättre än storebror. Motionen finns att läsa här. Jag hoppas att MUF fortsätter att gå hårt fram mot nya moderaterna och röker ut den mossiga och konservativa gammelgenerationen med sin verklighetskeva världssyn, till förmån för ett nytänkande, en progressiv debatt till förmån för medborgarrättsliga spörsmål och en stark liberalism.

Jag föreslår att MUF och även de andra ungdomsförbunden går till öppen retorisk attack mot de konservativa, verklighetsfråndvända och teknikfientliga elementen inom riksdagen som vägrar att lyssna på medborgarnas argument och kompetens. De får gärna gå till angrepp mot sina egna moderpartier också, det skulle inte skada.

Det är inte bara politikerna som förändras med tiden, utan också själva arbetet i sig. Om representanter för demokratin och ett öppet samhälle är okunniga på flertalet områden då tycker jag inte att de ska finnas kvar speciellt länge på högt uppsatta positioner.

En av de första saker som vi möts av när vi läser vad MUF tycker om integritet är ett citat från Benjamin Franklin:

”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”

Är du beredd att ge upp våran frihet? En frihet som vi dessutom tar för given i vårt samhälle? Vad händer om vi bara ser på när EUs lagstiftning får företräde framför svensk lagstiftning? Jag förstår inte hur vi ska kunna skydda våra medborgare om vi säljer ut vår lagstiftning.

Hur ska de liberala idéerna kunna få genomslag om de ”liberala” politikerna går emot sina egna ideal och partiplattformar?

Denna post är ämnad som konstruktiv kritik mot ett parti vars utveckling jag följer ingående. Om ni har några kommentarer är det bara att skriva nedan.

”Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna”
Anne-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar

Obama kopierar Piratpartiet

So Long, and Thanks for All the Fish!

En nätpolitik som vill Internet väl

I fredags (den 24:e april) åkte Amelia Andersdotter (pp) och Stefan Flod (pp) till Näringsdepartementet för att träffa Henrik Hansson (som kommenterade i denna blogg angående webbsändningen av telekompaketet-seminariet). Efter att Hansson bloggat om invändningar(!) som Regeringen har mot 138:an och 166:an, var Andersdotter och Flod tvungna att fråga varför detta var fallet:

”138:an kan tydligen få verkningar på lagar som är helt orelaterade till den situation man egentligen vill undvika. Vi ställde frågan varför man inte då i ministerrådet formulerar om klausulen så att det blir uppenbart vad som avses.”

Sveriges Regering intar en tredje väg eller neutral ställning gentemot frihet och rättigheter. Det faktum att Sverige har haft svårt att ta ställning fullt ut till saker och ting är historiskt sett djupt rotat; Se till exempel Anders Edwardssons En annorlunda historia (Timbro 2009), där han bland annat gör upp med Sveriges ständiga vilja att vara till lags internationellt.

I och med att Edwardsson tar upp vilka som varit frihetens vänner, sätter han fingret på hur Sverige gång på gång misslyckats med sin internationella politik och hur vårt lilla land för det mesta pressats undan till förmån för andra länders intressen.

Jag planerar en längre recension av den boken, men för närvarande är det för mycket som måste göras i och med arbetet med telekompaketet.

Tillbaka till Näringsdepartementet:

” [...] dels kan Näringsdepartementet inte tala allt för högt om vad de gör eftersom det skulle försämra deras förhandlingspositioner. Dels finns det i ministerrådet förmodligen ett tillräckligt starkt motstånd för att åstadkomma en så kallad minoritetsblockering om inte de nuvarande förslagen ser ut på något annat sätt än direkt lagstiftning.”

Ok, vad innebär nu detta på ren svenska? Kan det vara så att Näringsdepartementet inte har något att säga till om gentemot inflytelserikta länder som Frankrike och Storbritannien?

”Tydligen har flertalet “tunga” medlemsländer (oftast = stort invånarantal) uttryckt oro över 138:an som del av den faktiska lagstiftning, men varit mindre missnöjda med tanken på 138:an som en del av en preamble, det vill säga stark uppmaning.”

Ja självklart accepterar vi Frankrikes och Storbritanniens linje… Varför?

Detta är ett tecken på utrikespolitisk svaghet och dålig självkänsla. Var är Sveriges ‘själförsvar’? Näringsdepartementet kan med hjälp av maktförskjutning påstå att ”EU made me do it” eller varför inte hävda att Frankrike och Storbritannien hotar oss med handelsbojkott om vi inte ”accepterar deras linje”. Det argumentet funkar minsann på medborgarna…

Jag tycker inte att frihetsvänliga Sverige ska bedriva utrikespolitik på det här sättet. Men om Näringsdepartementet bara skulle stå upp mot länder som Frankrike och Storbritannien, så kommer kanske lilla Sverige inte att kunna påverka någonting alls framöver. Förändra byråkratin och förändra utrikespolitiken!

Parlamentet säger att människors friheter och rättigheter går först, men frågan är om det kommer att bli så efter den 29:e April och den 5:e Maj. Om vi ska påverka, då behöver vi inte bara bygga om, utan vi måste även praktisera politik; Piratpartiet har i det här avseendet försökt att föra en diskussion med ett av våra departement om öppenhet och informationsspridning:

”Med lite tur kan man kanske odla våra departements svenskt rebelliska kultur och få dem att publicera regelbundet mer om vad som faktiskt sker i rådet. Och det hoppas jag att vi fick ut av mötet idag.”

Om det är så att vi inte ska vända oss till vårt Näringsdepartement var ska vi då vända oss? I Lisa Magnussons samtidshistoriska referenspost ”Europas sak är vår” ligger det implicit ett krav på att vi gemensamt med Europa agerar för att säkra våra rättigheter:

”Och jag skulle vilja tillägga att vad spelar det för roll om vi svenskar räddar vår egen formella rätt till internet, ifall 721 miljoner människor samtidigt sitter runt oss i ett nedsläckt Europa? Internet kan inte umbära dem. Allt hör samman, allt sitter ihop, ihopsittandet är själva essensen av internet. Därför är det inte lönt att fåfängt försöka rädda vår del av kakan, för rasar resten så rasar vi också. Alla revor i väven är katastrofer, och Europas sak är vår. Faktiskt.”

Precis! Vi vill inte bara få igenom de kompromisslösa tilläggen 138 och 166 enbart för vår egen skull, utan för att kunna säkra Internet i hela Europa. Det är lätt att glömma bort att telekompaketet handlar om att ena hela telekommarknaden i alla 27 medlemsländer. Faller en dominobricka så kommer alla att falla.

Låt oss inte vara lika taffliga den här gången som när vi talade om att ”Finlands sak är vår” men inte handlade därefter, utan nu ska vi våga börja gå in i tidigare skeden då direktiv hotar våra grundläggande rättigheter och friheter.

Det kan vara svårt att ge sig ner i alla detaljer och börja nysta i direktiv av den här omfattningen, men vi hjälps alla åt och vi har alla olika egenskaper och erfarenheter vilket underlättar arbetet med att öppet granska och konkretisera en stor mängd material.

Man behöver inte göra mastodontposter för att belysa någonting viktigt. Är man opinionsbildare, påläst, driftig, intresserad eller har en populär blogg, då kan det ibland räcka med att peka på detaljer eller att ställa rätts sorts frågor för att få andra att ta upp stafettpinnen. Ibland räcker det med enkla uppmaningar för att bedriva politik.

Det är verkligen extra intressant när politikerna själva hoppar in i diskussionen. Det börjar bli lite vanligare att politiker vågar ta del av debatter som pågår mellan människor istället för att på ett ”top-down-manér” syssla med förlegad envägskommunikation.

Karl Sigfrid (m) är en av de politiker som vågat att ta debatter på nätet sedan en tid tillbaka. Sigfrid pysslar med flervägskommunikation och gör det bra. Sigfrid är väl insatt i de saker som till exempel telekompaketet.se jobbar för och menar att Sveriges riksdag är ”bättre” på frihet och rättigheter än Europaparlamentet. Jag tycker dock att Karl Sigfrid är motsägelsefull när han skriver:

”Det råder inga tvivel om att Sveriges riksdag är lämpligare än Europaparlamentet att fatta beslut på området. Även om det under denna mandatperiod har tillkommit lagar som medför ökad övervakning på nätet har Sverige fortsatt en mer liberal yttrande- och informationsfrihetsreglering än större delen av omvärlden.”

Det finns många saker att tvivla om: Vi har fått FRA-lagen, IPRED och snart kanske ACTA, Datalagringsdirektivet, Polismetodutredningen etc. Internetleverantörer håller till och med på att sätta ned foten men vad gör Sveriges riksdag? Vi ser här en utveckling mot allt mer yttrande- och informationsfrihetsreglering.

Tillåt mig att tvivla…

”Svenska politiker har en tendens att lägga sig platta för EU-majoriteten , men är noggranna med att bevaka grundlagsskyddade rättigheter.”

Kan inte svenska politiker ”råka” läcka till oss medborgare så kan vi ta striden mot EU-majoriteten, så kan de få fortsätta med att ”bevaka” de grundlagsskyddande rättigheterna. Det verkar tydligen vara viktigare än våra grundläggande mänskliga rättigheter. Tiderna förändras.

Sigfrid skriver vidare att om vi användare behöver yttrandefrihet eller fri tillgång till spel, kan vi flytta vår verksamhet till länder med liberal lagstiftning, kineser kan använda sig av proxyservrar för att kunna kritisera sin regering och de som vill spela online-poker kan koppla upp sig mot en server i Malta. Men jag vill inte vika ned mig och söka mig utomlands.

Jag vill ha friheten att kunna yttra mig fritt, att kunna kritisera min egen regering och spela spel på svenska servrar om jag nu känner för det. Ingen lagstiftning ska behöva tvinga mig att kringgå någonting överhuvudtaget och detta är ingen bra lösning i ett land som Sverige. Och jag undrar vad alla människor som inte kan kringgå regleringarna och lagarna ska göra den dagen då fler direktiv blir aktuella?

Fraktalpolitiken står inte och väntar i samtidens politiska kö, utan den strukturerar om kön och omdefinierar köandet i sig.

Vi kan inte hela tiden lita på den ”fria” marknaden och bortse från de frihetsfientliga regleringarna som införs i vårt land. Det är inte rätt väg att gå. Vi har än så länge en relativt, med stor betoning på relativt, öppen marknad inom EU.

Snart kan vi dock se en implementering av telekompaketet som kommer att innebära att telekommarknaden enas och att marknaden ”sluts” på bekostnad av ”friheten” och ”öppenheten”. Basaren på Internet bör vara som marknaden inom EU: Fri och öppen för alla.

Självklart borde Sverige stödja tilläggen 138/46 och 166. Vi ska inte stödja Catherine Trautmanns och Malcolm Harbours kompromisser!

Monica Horten visar var skåpet ska stå:

”Malcolm Harbour, rapporteur for the Universal Services Directive in the Telecoms Package, has reversed out  users rights that were carried in a majority vote by the European Parliament last September. He proposes to replace Amendment 166 – Article 32(a) of the First Reading text, with a new text which states that telcos will not be prohibited from blocking users [...] De facto, the new text means that telcos may block users, with immunity.”

Horten hävdar också att kompromisserna går emot de positiva aspekterna med 138:an och 166:an:

”Effectively, this back-room re-write reflects the lack of democratic process in the Telecoms Package. It means that users lose the rights that  they have had from the beginning of the Internet – rights which are underpinned by the  European Charter of Fundamental Rights. These are the rights to access and distribute content, the right to work and the right to trade.  Operators gain the positive  right to block, that they have never had before – and which wasn’t quite so explicitly in the earlier drafts of the Telecoms Package.”

”It is ironic that this is the directive which is supposed to protect citizens’ rights, the new re-written  text writes out the reference to users rights to access and distribute content, services and applications. It does so three time, by removing the explicit statement of users rights to acces and distribute, and by removing the reference to the right to freedom of expression, and by the  reference to Article 8 of the Framework directive. The re-writes in Article 8 by the Framework directive rapporteur, Catherine  Trautmann,  remove any rights of user to access and distribute. Mrs Trautmann’s re-write replaces fundamental rights with a mere ‘ability’, and also says that competition law should regulate the market  – the implication is that this sets the platform for Internet packaging. ”

Vi behöver förklara de olika förslagen av 138:an och 166:an och vi behöver veta vilka förslag som är de ”korrekta” tilläggen som vi sen ska stödja den 29:e April och den 5:e Maj.

På grund av den nätaktivistiska dynamiken, ligger det i varje initiativ inneboende möjligheter till destruktiv aktivism. Detta är något som inte gynnar oss men som vi öppet måste bemöta.

Om man är en del av fraktalpolitik gör man bäst i att inte stänga in sig i ett destruktivt vi-mot-dom-tänk.

Jag vill förtydliga vissa saker:

Telekompaketet.se må belysa dystra saker, men det finns en enorm kreativitet och vilja till att göra något positivt på grund av detta initiativ.

Denna form av motståndskraft är enormt inspirerande och det sprudlar av aktivitet inom vissa kommunikativa kanaler när människor tillsammans försöker hjälpa till och förstå problem. Man tjänar inte på att vara elak om man vill få ut ett budskap, man tjänar inte på att vara konspiratorisk om man vill framstå som trovärdig och man arbetar mycket sämre när man tänker destruktivt.

Jonas Andersson sätter fingret på en praktisk ‘omriktadhet’ av medvetandet som präglar tänkandet och hur det går att se på problemen. Vi har och göra med en ny form av samkunskapande vars låga inte hålls vid liv av polemikens bensindunk, utan får kraft och vitalitet från eldsjälar som förenas i viljan att förstå.

Om vi fortsätter med att gå igenom dagens bloggande om telekompaketet, ser jag att Christofer Fjellner (m) kommer att skriva under på 166:an i ”dess ursprungliga form”. Henrik Alexandersson skrev ned 166:an som Fjellner stödjer:

Member States shall ensure that any restrictions to users’ rights to access content, services and applications, if they are necessary, shall be implemented by appropriate measures, in accordance with the principles of proportionality, effectiveness and dissuasiveness. These measures shall not have the effect of hindering the development of the information society, in compliance with the Directive 2000/31/EC, and shall not conflict with citizens’ fundamental rights, including the right to privacy and the right to due process.”

Alexandersson menar att detta ”går längre” än 138:an, som innebär att fildelare som riskerar att stängas av från Internet, inte kan stängas av utan en domstolsprövning. Vi har fortfarande en chans att påverka! Stöd arbetet med att upplysa om 166:an.

Om du vill veta mer kolla följande länkar:

Fraktalpolitik, slem och sektens försvar

Vad händer? – (förklaring på tio sekunder)
Vad händer? – (förklaring på trettio sekunder)
Vilka får det att hända? – (förklaring på fem sekunder)
Why 166 & 138

Näringsdepartementets seminarium om telekompaketet

Igår gick Näringsdepartementet ut med information angående ett kommande seminarium om telekompaketet den 4:e maj.

Det är en skyldighet att informera medborgare om vad telekompaketet egentligen innebär, det ligger i Regeringens intresse att informera oss om kommande förslag och på ett enkelt sätt förklara vad de arbetar med.

Nu är det dock så att endast journalister är inbjudna till detta seminarium. Endast yrkesverksamma journalister bjuds in till seminarium om EU:s telekompaket.

Ja ni läste rätt, ”EU:s telekompaket”… I denna fras och formulering skjuter Näringsdepartementet ifrån sig telekompaketet, de distanserar sig från det. Politikerna gör som de har gjort så många gånger förut, nämligen skjuter ifrån sig begrepp eller direktiv och hävdar att de ”kommer ju från EU”. Detta företeelse kallas ”maktförskjutning” och jag tycker att ni ska lägga det på minnet inför framtiden.

Måndagen den 4:e maj klockan 13:00-15:00 ska seminariet alltså äga rum, alltså en dag innan det kritiska datumet 5:e maj. I det här fallet kommer bara delar av pressträffen att sändas ut på webben. Jag tycker att när denna sändningsinformation blir offentlig, då ska den spridas så mycket det bara går. Vad hinner man uträtta på en pressträff dagen innan omröstningen av telekompaketet?

Denna pressträff ska inte gå obemärkt förbi, om vi på något sätt ska kunna granska såväl politik som journalistik då måste vi alla jobba för gemensam öppenhet för att kunna informera och belysa fakta. Det borde ligga i Regeringens intresse att förespråka ökad genomskinlighet i dessa sammanhang.

Seminariets syfte är att ”ge mer kunskap om telekompaketets innehåll, regleringar av telekomsektorn, syftet med telekompaketet samt den svenska regeringens ståndpunkter”. Om det är så att de tycker att det är lämpligt att endast informera press om dessa saker en dag innan omröstningen om telekompaketet, då skulle jag vilja veta vad det egentliga syftet är. Vad exakt ska journalisterna informera oss om samma dag som EU röstar om telekompaketet och varför?

Både infrastrukturminister Åsa Torstensson och en av Sveriges EU-förhandlare av telekompaketet Jörgen Samuelsson ska medverka vid pressträffen. Vad vet vi om dessa två personer? Det är ett utmärkt läge att testa vad Google går för…

Åsa Torstensson har bevisligen ljugit om tillägg 138 (46), eller bara haft noll koll på vad hon egentligen är för eller mot angående de olika tilläggen. Hon har nyligen setts i diverse mediasammanhang och varit otroligt pressad och givit ett ytterst stressat intryck. Jag får en känsla av att hon litar mer på sina tjänstemän och eventuellt lobbyn än vad hon själv vill medge. Det finns en dokumenterad tveksamhet och inkonsekvens i hennes sätt att bedriva politik som är oroande med tanke på hennes position som politiker.

Seminariet kommer alltså att sändas via Regeringen där vi i allmänheten kan skicka frågor till ”experterna” mellan 15:00-16:00, ja ni läste rätt där också, visst kan bara Regeringens representanter vara experter…

Vi möts av en gammal förlegad politisk struktur; ett top-down perspektiv som inte gör någon glad och som knappast tar politiken till nya nivåer. När ska politiker börja dyka upp i debatter som pågår på nätet? När ska politiker våga att lämna sina högt uppsatta positioner och gå in i debatten på lika villkor med resten av alla medborgare som bloggar, skriver artiklar och som skapar politik?

Att inte hela pressträffen sänds på nätet är för mig en gåta. Under en hel timme kommer det att diskuteras saker som tydligen mäktiga journalister får ta del av, men som inte är öppet för oss medborgare. Skicka frågor till följande e:postadress: telekompaketet@enterprise.ministry.se

Nu hoppas jag att fler än Emma, XOR, Farmorgun, och Mikael Nilsson allvar börjar skriva om telekompaketet.

  • Maila Näringsdepartementet och kräv att hela seminariet ska sändas på webben
  • Kräv att media informerar till medborgarna om denna pressträff för att få ett så stort genomslag som möjligt
  • Hör av er till era favoritjournalister och tipsa om pressträffen
  • Fortsätt att bidra till arbetet med http://werebuild.eu
  • Hjälp till att bygga wiki
  • Väck upp Piratpartiet ur deras glädjerus och få dom att jobba telekom
  • Ha kul!

Telekompaketet.se, rapport del 2

Telekompaketet.se, – Rapport

Om Telekompaketet.se

Näringsdepartementet och Telekompaketet

Piratbuktsskeppet kölhalat under undantagstillstånd

Enligt brokep ryktades det redan igår om att det skulle bli en fällande dom i rättegången mot The Pirate Bay och så blev det tillslut; samtliga fyra som stod åtalade i rättegången blev dömda.

Sam Sundberg skrev direkt om eventuella konsekvenser efter att domen kom, det gjorde även Henrik Pontén som vänder det till att detta är ”positiva nyheter för alla upphovsmän”. Jag är ganska säker på att det här istället är dåliga nyheter för de artister, författare och kreativa människor som söker alternativa marknader och anammar ny teknik.

Rasmus Fleischer tar domen med ro och påpekar att den närmast kan liknas som ett slag i luften. Han menar vidare att detta kommer att ”påverka diskussionen om vart internet är på väg och hur relationen mellan rättsväsendet och nätet kunnat utvecklas som den gjort”. I hans Twitterflöde gick det att läsa att Monique W lyckades med konststycket att läsa och bedömma domen, samt anse den som redo för HD, allt inom loppet av ett par minuter…

Marianne Levin, professor i straffrätt vid Stockholms universitet menar att ”domen kommer överklagas”, vilket jag även hörde en frustrerad advokat säga i svensk radio precis efter att domen kom. Det som verkar ha förvånat folk är att de kunde få till fängelsestraff för samtliga inblandade, men jag antar att upphovsrättsindustrin hurrar av glädje. Det här innebär att de kommer att kunna få representera många fler juridiska mål framöver och inleda öppen jaktsäsong på alla möjliga tänkbara aktörer och personer.

För er som vill bilda er egna åsikter och få en klar bild av händelseförloppet så rekommenderar jag att ni läser sammanfattningar av rättegången.

Det känns inte alls som att jag sticker ut hakan i och med att jag anser att det är någonting som är väldigt fel med denna dom. Även om alla inte kommer att vara överrens om eventuella konsekvenser, så är det väldigt många perspektiv som uppstår i och med utfallet. Dom döms till ett års fängelse(!) på grund av material som användare har delat samt gjort tillgängligt mellan varandra. Är det inte märkligt att alla bedömdes vara lika mycket ansvariga? Eller slog deras klusterorganisatoriska dynamik tillbaka mot dom?

Fler reaktioner efter domen kommer att totalt dominera dagens nyhetsflöde. Piratpartiet tror nu att de verkligen kommer in i Europaparlamentet efter valet den 7:e juni. Jag undrar också hur många nedladdningar Organismen och DJ Large får en sådan här dag då de luftar Organismens nya singel Den vita kaninen på The Pirate Bay.

En konsekvens jag ser i och med domen är att Piratpartiets medlemsantal kommer att stiga kraftigt under hela dagen. Kanske kommer deras medlemsantal överstiga Folkpartiets medlemsantal ganska snart…

Jag tror att det här kommer att skapa ännu mer missnöje mot underhållningsindustrin, jag tror även att många människor kommer att ställa sig upp och säga ifrån. ”Nej, nu får det vara nog, jag vill inte att det ska vara såhär!” Svenskt rättssväsende får inte överbelastas.

Medborgare ska kunna tycka att lagar som införs ska vara konsekventa och lätta att förstå. Jag tycker att det är dags för oss medborgare i Sverige att börja säga ifrån skarpare i politiska frågor när vi tycker att någonting är snett. Vi måste lära oss att säga ifrån på skarpen oavsett hur tabu den politiska frågan må vara, eller vad media anser om oss som är missnöjda.

Det är dags att sluta titta ned i marken av rädsla varje gång vi har och göra med politiskt prekära problem, vi får inte heller naivt bara se på när lagar, regleringar, domar och andra händelser förkunnas eller implementeras framför våra ögon. Det är dags och säga ifrån! Börja blogga och bidra till nyhetsflödet när vår individuella frihet hotas.

Unni Drougge tycker att det är ”djupt tragiskt att vi behöver dras med detta vettlösa och, kanske framförallt, vettskrämda etablissemang”. Vad tycker du? Kommer vi att minnas den 17:e april 2009 som dagen då kriget om framtiden inledes på allvar? Eller blir detta bara för många en historisk parentes?

Se även till att läsa följa utvecklingen på Second Opinion samt Newsmill. Inte nog med att utfallet strider mot Internets dynamik, logik och struktur, skivbranschen hindrar även musikens utveckling.

Ladda ned domen i PDF-format här.

Intressant på andra bloggar om Pirate Bay, tpb och fildelning.

Piratbuktsrättegången, IPRED och FRA-lagen

Det har varit en händelserik dag idag! Jag startade dagen med att vakna upp för att en kort stund senare nästan somna igen till ljudflödet från rättegången mot The Pirate Bay. Rättegången är inte klar än på långa vägar så jag tänker inte spendera halva natten med att skriva egna kommentarer på något som redan utförligt kommenteras. Men jag vill däremot göra er som läser denna blogg uppmärksamma på en del länkar. Det har dessutom kommit ny information idag som bland annat rör IPRED och FRA-lagen.

Det spelar ingen roll var ni står politisktPiratpartiet bevakar rättegången mot The Pirate Bay LIVE - följ gärna med själva om ni är hemma, på jobbet, i skolan, ute och går i nattkylan eller om ni är på resande fot. Glöm dock inte att ha koll på gammelmedia också, de har även en hel del direktrapporteringar. Det senare kanske är något för den som muttrar om den heliga objektivitet? Tänk på att ju fler källor man har tillgång till, desto bättre åsiktsbildande material har man till sitt förfogande som granskande människa. För den som vill ha helt subjektivt fritt stoff att laborera med rekommenderar jag ljudflödena från själva rättegången, Sveriges Radio har en bland annat. Ni kan även ladda ned ljudfiler med rättegången här.

LIBE (The Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs) i Europadepartementet röstade idag enhälligt 44-0 igenom en rapport som heter ”De grundläggande rättigheterna på Internet[s]” (min parentisering + osäker översättning), vilken kan tolkas som skarp kritik mot både IPRED-direktivet och FRA-lagen.

Man kan säga att min hemresa från kvällens träning blev lite roligare när Foggy tipsade mig om detta. Snabbt jobbat! Vill ni läsa mer om rapporten, om eventuella analyser och övriga kommentarer kan jag rekommendera Rick Falkvinges inlägg Sensation! EU kräver: droppa FRA, droppa IPRED. Det var Micke @ MiNimaliteter som hittade själva rapporten från första början så ni kan ju klicka er förbi där och tacka. Henrik Alexandersson tonar däremot ned betydelsen av denna rapport och manar till fortsatt analys och väntan på att protokollet är klart.

Om ni inte är så mycket för Piratpartiet kan ni spana in Inger Segelströms (S) ”Skarp uppmaning från Europaparlamentet till den svenska regeringen – FRA-lagen måste ändras”, vilken jag vill passa på att ägna några rader åt att citera Segelström:

”- Det råder idag en obalans på Internet där det är de folkvalda som granskar folket och inte som i det övriga samhället där folket skall ha möjlighet att granska de folkvalda. Utskottet skickade idag en tydlig signal till medlemsstaterna att rätta till detta.”

”- Jag uppmanar därför nu den svenska regeringen att börja lyssna till kritiken som riktas mot FRA-lagen, ett enigt utskott i Europaparlamentet har idag tydligt visat att lagen inte är acceptabel som den ser ut idag.”

Jag räknar med att det kommer mer information om det här imorgon (läs idag) både från medborgare och från media.

Angående rättegången mot The Pirate Bay idag (läs Tisdag) så var det nog inte många som trodde sina öron i rättsalen, på cafét, hemma, i skolan, i piratbyråns buss, etc när:

” [...] Roswall droppar hälften av alla brott han hävdar har begåtts och som Pirate Bay-killarna åtalas för medhjälp till och förändrar radikalt tolkningen av vad resterande brott avser.” -Oscar Swartz

Det återstår att se om detta gynnar försvaret eller ej, jag kan då iallfall inte sätta mig in i det teoretiska i anknytning till detta. Jag hoppas verkligen att det kommer att framgå senare i veckan. Missa inte att titta in och kolla lite på The Spectrial! Spektaklet! Rättegången!

Blogglänkar:

FRA-lagen
IPRED
The Pirate Bay

En sista grej bara, minns ni Piraterna – De svenska fildelarna som plundrade Hollywood av Sam Sundberg och Anders Rydell? ProjO har nu läst in en ljudbok! Det har tagit ProjO runt två veckor att läsa in åtta timmar(!) piratbok. Fullkomligt lysande! Ljudboken kan ni hitta här.

The Pirate Bays & Piratbyråns presskonferens

Imorgon inleds rättegången mot personerna bakom The Pirate Bay. Idag hölls det en presskonferens på Tekniska Museet i Stockholm och för er av er som missade presskonferensen med The Pirate Bay och Piratbyrån kan ni se den igen här: The Pirate Bay Press Conference.

Övriga länkar:

The Spectrial
Piratmotstånd
Piratpartiet LIVE!

Bloggen som politiskt vapen av Henrik Alexandersson

Jag har precis gått igenom och läst Henrik Alexanderssons text ”Bloggen som politiskt vapen”. Jag vill med denna post dels uppmärksamma texten, dels ta upp en del saker jag tycker är bra med den. Sammanfattningsvis vill jag gå igenom en del saker som jag önskar hade gjorts tydligare. Jag kommer att gå igenom texten kapitel för kapitel och väva in Alexanderssons åsikter med mina egna i den mån jag kan.

Innehållsförteckningen och genomgång av ”Bloggen som politiskt vapen”.

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  4

I inledningen får vi veta lite om Alexanderssons politiska bakgrund, alla de år av harvande inom kommunalpolitik, aktivism, skribentarbete etc. Men det är på senare tid som han har känt att han verkligen kan göra skillnad, eller åtminstone påverka olika händelseförlopp och åsikter. Alexandersson är helt övertygad om bloggen som opinionsbildande verktyg och politiskt vapen. Hans blogg är en av Sveriges främsta på inom det politiska området och resten av ‘gammelmedia’ är nog i allra högsta grad fullt medvetna om vad han skriver om. Han vet vad han talar om, han var/är verkligen i hetluften under granskningen av FRA-lagen.

Med ena foten i Bryssel och den andra på resande fot känner han sig lyckligt lottad i och med att han får tusentals besökare till sin blogg och att han påverkar i olika politiska debatter. Hans blogg om någon borde sporra andra till att börja skriva, vilket jag personligen skriver under på.

Ett kraftfullt redskap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  5

En av bloggens främsta egenskaper är omedelbarheten och att den är öppen hela tiden alla dagar om året. Omedelbarheten och det möjliga omfånget på läskretsen gör bloggen till ett effektivt sätt att nå ut med sina åsikter. Bloggen är ett mycket bra verktyg för opinionsbildning och det finns möjlighet att använda sig av inte bara text, utan också ljud, video, länkar, referenser etc.

Man kan mer eller mindre bevaka ett händelseförlopp eller en debatt direkt medan den sker. Alexandersson har heller inte bara en svensk läskrets utan hans blogg är internationell, vilket inte ens gammelmedia mäktar med, iallfall inte på det sättet. Henrik satt och skrev i riksdagens lokaler när Fredrick Federley talade inför riksdagen i samband med FRA-debatten.

En närmast organisk process . . . . . . . . . . . . . . . . . .  6

Krosspollinationen av idéer, länkar, faktagranskning etc. görs av alla typer av människor. Här har vi en rad olika akademiker som kan få debattera och ägna sig åt faktagranskning tillsammans med glada amatörer eller helt vanliga studenter. Detta sker öppet för alla.

Alexandersson är ödmjuk när han skriver att han själv inte alltid är den bäst påläste, men intressenivån på hans inlägg är ofantligt hög, så pass hög att han sporrar oss andra till att agera eller reagera på denna typ av information. Själva poängen är att man inte själv behöver vara påläst. Det finns alltid många fler än du själv som står redo att fylla kunskapsluckor eller kritisera ens syn på något.

Bloggsfären präglas av omförhandling. Alexandersson ser det som ett stort grupparbete, där både skribenter och läsare bidrar till att väcka liv i en fråga och hålla den levande i månader, kanske till och med i flera år. Är du en kraft att räkna med; en opinionsbildare i Alexanderssons kaliber, då kommer du ha en mängd olika läsare som kommer att hjälpa dig i ditt skrivande och bidra med information, länkar och annat material. Denna verksamhet är som han skriver nästan en organisk företeelse. Jag ser bloggsfären som både något decentraliserande och centraliserande beroende på vilken aktivitet som åsyftas och beroende på process.

Inte bara åsikter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  7

Kan ord lämna avtryck i verkligheten? Jag tror i allra högsta grad att det går att göra det och det gör även Alexandersson. Han gräver efter nyheter, kontrollerar politiska uppgifter och genomskådar både lögn och bluff. Han förstår att han är större än ‘gammelmedia’ när det gäller politisk granskning av EU.

Alexanderssons organiska verksamhet går hårt fram mot EU på ett sätt som helt har glömts bort av traditionella medier. Han menar att om man vill göra en skillnad i bloggsfären och sätta avtryck i verkligheten så är uppseendeväckande nyheter en bra strategi för att locka läsare. När väl läskretsen är på plats, när man har grävt fram intressanta saker, då kanske det finns andra människor som är villiga att hjälpa till och börja granska en viss nyhet.

Detta samarbete mellan människor, finns det inom traditionell media mellan olika redaktioner?

Vässa budskapet!. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  8

Det är inte bara viktigt att man är påläst och insatt i flera ämnen, det är viktigt att vara först med nyheter. Med olika trackbacks, länkningar och hänvisningar kommer trafiken att riktas mot den post som först tog upp en viss uppseendeväckande nyhet. Alexandersson vet hur man gör detta och han gör det bra.

En av hans styrkor tycker jag är att han skriver kort och koncist. Jag tycker dock att styckena ibland blir lite för korta i ”Bloggen som politiskt vapen”. Han själv tycker att han syndar i frågan men det spelar ingen roll om han följer upp inläggen med mer ingående textflöden. Om han inser vikten av att vara först är det självklart att han snabbt ska få ut informationen, är han först i en viss nyhet har han stora delar av bloggsfärens uppmärksamhet. Om han då följer upp med mer bevakning då fungerar det lite som om ‘gammelmedia’ skulle rida vidare på en uppmärksamhetsvåg. Jag tror det finns likheter här även om det handlar om en annan typ av uppmärksamhetsvåg.

Alexandersson ger oss också tips angående hur skribenter kan ägna sig åt textvård. Korta stycken oftast bra i bloggskrivande. Vi alla vet hur riktigt brutalt långa stycken kan vara jobbiga oavsett medium och för att behålla läsarens uppmärksamhet är detta en av de viktigaste saker som en skribent måste tänka på. Frågan är om inte skrivprocessen dock bör anpassas efter individen mer. Visst finns det poänger i att skriva kortare stycken men ibland behöver språkarbetet och textvården som passar en viss person inte vara lämpligt för någon annan. Ditt eget sätt att skriva är unikt, se till att utveckla det på din egen blogg för att stå ut i mängden.

Fakta är viktigare än budskap, för fakta ger läsaren verktyg att bilda sig en egen uppfattning och bidrar till att omförhandla bevakningen av en viss fråga. Andra tips är att länka ofta, använda sig av illustrationer, bilder och t.ex. Youtube och att vikten av humor inte får underskattas.

Bloggarna och media. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  9

Bloggarna är inte ‘riktiga’ journalister och tur är väl det! Vi är en brokig samling av alla möjliga typer av människor med alla möjliga typer av egenskaper och kunskaper. Vad är egentligen en ‘riktig’ journalist idag? Från ‘gammelmedias’ sida finns det en tanke om att bloggsfären inte utgörs av ‘riktiga’ journalister.

Mediekritik är av största vikt! Jag vet inte hur ofta jag tänker på att vi verkligen behöver kritisera våra medier. Vi behöver till och med kritisera bloggar som Alexanderssons emellanåt, bara för att öka genomskinligheten och trovärdigheten av personers eller redaktioners budskap. Jag tycker att ‘gammelmedia’ har alldeles för dålig bevakning och granskning av svensk intrikespolitik samt frågor som har och göra med EU. Det är synd att traditionell media fortfarande har större genomslagskraft än bloggsfären, vilket beror på att större tillit finns för de dominerande traditionella medierna.

Kommer det här att förändras i framtiden? När börjar allmänheten lita mer på vad folk skriver på bloggar än vad som står i tidningarna? Kommer det här att bli en generationsfråga?

Bloggarna och makthavarna. . . . . . . . . . . . . . . . . .  10

”En titt i statistiken på min blogg visar att regeringskansliet, departementen, riksdagen, de politiska partierna, olika myndigheter och organisationer är trogna, återkommande läsare. Det som skrivs noteras alltså, även om de som läser inte alltid vill kännas vid att de gör det.” (10)

Bloggarna och opinionsbildningen. . . . . . . . . . . . . . .  11

”Integritet, storebrorsstaten, yttrandefrihet, rättssäkerhet, rättighetsfrågor, demokratifrågor, idépolitik och allt som har med internets frihet att göra är exempel på sådant som engagerar många människor och som ger många läsare, länkar och kommentarer på min blogg.” (11)

Det är precis detta som mer eller mindre fått mig att börja skriva om politik, överhuvudtaget att blogga på svenska. Jag har väl egentligen aldrig riktigt haft någon som motiverar mig till att skriva på det sättet som andra i bloggsfären motiverar mig.

Jag kan säga att alla år på universitetet inte har präglats av lärare som uppmuntrat mig och bli bättre på det jag gör och tycker om. Tvärtom, att jag skriver på ett visst sätt och att jag har tagit mig an vissa frågor har ej ansetts viktigt eller bra inom den akademiska världen.

Bloggen passar mig för jag behöver inte imponera på någon akademiker, jag behöver inte skriva helt akademiskt, men jag behöver inte heller ägna mig åt nonsens. Bloggen blir ett verktyg där jag kan anpassa mig till min kunskapsnivå och mina egenskaper som skribent. Här i ligger en anpassning som jag gillar. En anpassning som är utvecklande och givande för mig.

Bloggarna i samhällsdebatten. . . . . . . . . . . . . . . . . . .  13 (12) (Kolla dina sidnummer Henrik)

”Bloggen är alltså inte bara en kommunikationskanal och ett verktyg för opinionsbildning. Den har även, som sådan, kommit att bli en plattform.” (12)

Kommer denna plattform att begränsas i framtiden? Jag undrar om inte det kommer att komma en dag då antalet bloggare bidrar med för mycket innehåll, som i sin tur kommer att kräva sanktioneringar och regleringar av bloggarna. Denna kommunikationskanal kanske kommer att kapas av den traditionella makten.

Bloggsfären uppmanar till att sätta sig in i frågor – traditionell media och politik stänger ned diskussioner.

Bloggplattformen är givande på grund av läsarpotentialen. Denna ligger till grund för att skriva vidare och sätta sig in i frågor. Jag får helt enkelt ut mer av att ha åtminstone en person som läser det jag intresserar mig för, än att skriva enbart för mig själv. Skrivandet för sig själv är för mig annorlunda och har andra egenskaper och en annan dynamik.

Bloggarnas roll i valrörelser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  14 (13)

De kommande valen i Sverige kommer att präglas av bloggsfärens taktpinne. Eller ska denna påverkan jämföras med en dirigentpinne? FRA och IPRED har inte bara luckrat upp traditionella allianser, utan har också gjort att nya konstellationer har bildats och partier har uppdaterat sina åsikter.

Alexandersson hävdar att en viss del av bloggsfären ännu domineras av liberala inslag och att vänstersidan ligger lite på efterkälken. Visst kanske det är så men då vore det bra om de liberala rösterna sporrar ‘vänstern’ att mobilisera sig? Varför inte lobba lite för att fler privatpersoner börjar att blogga? Det är ju onekligen väldigt motiverande och sporrande att inte bara läsa andras bloggar utan också att replikera på dessa.

Alexandersson inser att bloggarna kommer att påverka valet till EU 2009 och nästa val till riksdagen 2010. Frågan är om politikerna kommer att få en lugn stund 2009 innan EU-valet. De kommer att dras in i en diskussion om FRA och IPRED oavsett om dom förstår/vill eller inte. Alexandersson gör en liten genomgång av de politiska partierna och deras utgångspunkter inför de olika valen som kommer.

”Och så den sista spelaren: Piratpartiet. Efter det senaste årets uppmärksammade frågor i EU om till exempel bloggreglering och avstängning av fildelare är det mycket möjligt att internetfrågorna (och de tillhörande integritetsfrågorna) kan komma att bli rätt viktiga i valrörelsen. Värt att notera är att (pp) har ett ovanligt konkret, tydligt och för många tilltalande budskap i sakfrågorna. Man skall också komma ihåg att piratpartisterna som regel är ruskigt väl pålästa i dessa frågor och att många av dem själva är aktiva bloggare med stor publik. Till detta skall åter påpekas att en hel del andra bloggare som normalt sett kan betraktas som borgerliga fortfarande har problem i sina relationer med regeringen efter FRA-debatten. Piratpartiet kan mycket väl komma att bli bloggosfärens gullegris.” (15)

Alexandersson tar också upp olika typer av verktyg som de politiska partierna kommer att kunna använda sig av inför valet 2010. Det är troligt att vi kommer att få se mer politiskt material på Youtube och olika bloggprojekt. Den som ska blogga inför valet 2010 bör börja göra det nu! Det krävs mycket arbete och mycket tid för att bygga upp en läskrets. Själv är jag riktigt nyfiken på hur själva bloggverktyget kommer att förändras tills valet 2010. Vilka verktyg och kunskaper kommer vi ha tillgång till då som kan hjälpa oss att granska inte bara den politiska makten utan också oss själva?

”Utgå dessutom från att många bloggar kommer att vara mycket kritiska i sin granskning av det material de får.” (17)

”På samma sätt som i EU-valet kan man i övrigt förvänta sig att bloggarna kommer att driva egna frågor, långt från partiernas önskelistor. FRA-frågan kommer att hänga kvar. Allt som har med övervakning, integritet, internets frihet och upphovsrätt att göra kommer att vara hett. (18)

”Text, bild, video och ljud. Omedelbarheten. Intresset. Och i många fall en oberoende ställning. Det finns goda möjligheter att valet 2010 faktiskt blir det första riktiga internetvalet – med bloggarna i centrum.” (18)

Detta är mycket trevlig läsning, hoppas det verkligen blir såhär nu. Beroende på hur bloggsfären utvecklar sig, vilka nya verktyg vi får tillgång till och hur mycket innehåll vi kommer att producera, desto större chans att vanliga personer i oberoende ställning kommer att kunna påverka politiken i stor utsträckning framöver. Måtte intresset fortsätta att växa.

Så påverkar bloggarna politiken. . . . . . . . . . . . . . . . .  19

I det här kapitlet återberättar Alexandersson händelser relaterade till klimathysterin, regleringsförslag och FRA. Dessa tre exempel borde indirekt ha genererat mest trafik och åsikter angående Alexanderssons bloggande och utgör därför ett representativt urval. Om någon har skrivit en lika bra redogörelse för händelseförloppet kring FRA-lagen ur ett historiskt (eller icke-linjär historiskt) perspektiv och samtidigt har gjort materialet tillgängligt både gratis och kommersiellt, så hoppas jag att någon eventuell läsare påpekar detta för mig.

Exempel 1: Al Gore sätter fotavtryck. . . . . . . . . . . . .  20

Alexandersson tar upp Al Gore’s dubbelmoral och poängterar hur han inte lever som han lär. Han utgör ett undantag för de restriktioner och regler som han skulle vilja se att andra människor följer.

Alexandersson droppade en story om att Gore hade fått åka ”regeringstaxi” med svenska regeringens flygplan. Svenska staten skjutsade således Gore ända till klimatkonferensen på Bali och Gunilla Carlsson (m) tvingades agera medfölje. Detta får ju såklart ‘gammelmedia’ att kasta lystna blickar mot Alexanderssons blogg och nyheten får fäste. Ett avslöjande som i sin tur genererade nya avslöjanden och granskningar. Han hade uppnått sitt mål med publiceringen. Det visade sig senare att flygplanet hade lånats ut tidigare också. Trevligt.

Jag saknar att Henrik inte nämner något om Al Gore’s politiska förflutna. Det hade varit extra givande för att ge en bättre bild av hans agenda. Ett par stycken om detta hade räckt för att sätta en prägel på värdet av hans avslöjande.

Exempel 2: EU och bloggarna . . . . . . . . . . . . . . . . . .  22

I den här delen tar Alexandersson upp hur han genom Erik Josefsson fick nys om att det inom EU fanns ett förslag att reglera bloggar (bloggandet). Han var tvungen att sitta på denna information mitt under pågående storm om FRA, men en vecka efter att lagen klubbades igenom så publicerade han nyheten om regleringsförslaget.

Detta medförde direkt att många människor började att protestera mot föslaget och tog bloggandet i försvar som en fantastisk möjlighet till medborgarjournalistik. SVT Rapport, DN och Svenska Dagbladet var alla och drog i Alexandersson för kommentarer etc. Denna fråga hade satt sitt avtryck i verkligheten. Emma, som ni kanske vet skriver på http://opassande.se/ blev också intervjuad medan författaren till regleringsförslaget Marianne Mikko bekräftade det som Alexandersson hade påstått genom valet att inte uttala sig i media. Efter debatten (och i den pågående debatten) av FRA gav det här en bekräftelse på bloggens status och slagkraftighet.

”I Sverige är besluten och beslutsunderlagen ofta förhållandevis klara och tydliga. I EU är allt inlindat. Ofta så till den milda grad att man kan misstänka att någon försöker dölja något.” (26)

Jag hävdar att besluten och beslutsunderlaget är mer eller mindre inlindade även i svensk intrikespolitik. Inte nog med att begreppet ”national” håller att på att försvinna från nationalstaten, likaså håller statens suveränitet i politiska beslut och underlag på att urholkas till förmån för EU.

Skrifter och motionsunderlag är fortfarande förhållandevis svårbegripliga. Här måste språkarbetet inom myndigheterna förbättras. Det måste finnas kortare sammanfattningar av lagförslag och motioner samt även angående regeringens och riksdagens inre organisation och arbete. Kanske kunde en ökad transparens gentemot medborgarna medföra ökat förtroende för en politik på dekis. Det är inte bara inom EU som förslag och agendor tystas ned. Spelets öppna kort är inte en garanti för politisk genomskinlighet. Ligger nyckeln att påverka Sveriges inrikespolitik i det att vi granskar politiska beslut inom EU?

Om vi ska granska både EUs och svensk politik efterlyser jag inte bara tips på bloggar, utan också litteraturtips som ger medborgare de nödvändiga verktyg för att bilda sig en egen åsikt. Jag vet att det är mycket lätt att bli för påverkad av vissa röster och tillräckligt med litteratur och politiska motvikter är bra för att undvika enkelriktat tänkande.

Exempel 3: FRA – en politik thriller. . . . . . . . . . . . .  27

Beskrivningen av händelseförloppet kring FRA ger en antydan om vad politiska partier försöker göra mot de som mot förmodan inte ställer sig bakom ett beslut. Flera politiker fick genomgå rigorös övertalning från sina partier för att frågan skulle gå igenom, allt medan bloggsfären inte ville släppa frågan.

Efter en tids tystnad angående FRA kom frågan upp på tapeten igen i början av 2008. Alexandersson och Opassande var några av de som började att föreslå att man skulle börja att skicka protestbrev. E-posten till riksdagen började att växa i takt med att kampanjmaterial började dyka upp och frågan togs återigen upp i ‘gammelmedia’. Alexanderssons samt eventuellt andra i bloggsfären och dess agerande satte bollen i rullning som ledde till en rad granskningar av myndigheten FRA. En rad olika personer började att nysta i frågan, ‘gammelmedia’ var såklart efter, men det skulle komma mer aktivitet från tidningarna. En strimma hopp började att formas, ett hopp som handlade om att vissa politiker faktiskt kanske var mot FRA. FRAmotståndet växte både på Facebook och i och med sidor som http://stoppafralagen.nu/.

”Birgitta Ohlsson (fp), Sven Bergström (c), Fredrik Malm (fp) och Karl Sigfrid (m) är några som jag lyfte fram som eventuellt möjliga att påverka örutom Federley och Johansson.” (30). (Du glömde ett f i ”förutom” Henrik)

Det interna trycket kom dock att bli för stort i slutändan. Läs själva Alexanderssons beskrivning av händelseförloppet som ingående tar upp dels hans egna arbete i frågan, samt hur media och bloggsfären satte sig in i problematiken och hur de bedrev sin granskning. Man kan verkligen säga att han var mitt i handlingens centrum.

I det stora hela tycker jag regeringen har varit riktigt usla på att behandla vissa frågor. Ta bara FRA och IPRED som exempel på detta. Målet har varit att tystna ned kritiken och hoppas att den ska försvinna.

Mina kommentarer:

I det stora hela tycker jag att texten är bra, den sporrar mig till att fortsätta att skriva själv och den ger en del konkreta tips.

Dock tycker jag att några av de olika sektionerna väger för lätt. Alexandersson skriver väldigt utförande och levande om FRA men jag önskar att fler kapitel hade fått liknande utrymme som t.ex. ”bloggarnas roll i valrörelser”. Kapitel som ”så påverkar bloggarna politiken” delen ”Al Gore sätter fotavtryck” kunde ha fått mer utrymme. Det jag menar är att olika kapitlen är ojämnt fördelade.

Jag undrar också varför det inte finns någon litteraturlista/referenslista? Alexandersson hade mer eller mindre kunnat skriva ned de mest betydande bloggarna och skribenter som i någon mån bidrog till att hålla igång de olika debatterna. Om man är ny bloggare och inte är insatt i de här grejerna blir det genast mycket svårare för den som vill kritiskt granska Alexandersson, jag hoppas han själv är medveten om detta.

Men i det stora hela så kan jag bara tacka honom för att han lägger ned sin tid och arbete i dessa frågor. Nu är det ju självklart så att det är lättare att ge kritik än att skriva något själv. Med de orden så är jag klar med min recension och jag ser fram emot kommande texter.


DOOM4

En blogg om filosofi, ekonomi, språk, musik, konst och litteratur.
[Most Recent Quotes from www.kitco.com]
Creeper MediaCreeper

Ludwig von Mises On the So-Called Liberals of Today

“The so-called liberals of today have the very popular idea that freedom of speech, of thought, of the press, freedom of religion, freedom from imprisonment without trial – that all these freedoms can be preserved in the absence of what is called economic freedom. They do not realize that, in a system where there is no market, where the government directs everything, all those other freedoms are illusory, even if they are made into laws and written in constitutions.”

–Ludwig von Mises, Economic Policy: Thoughts for Today and Tomorrow (1979)

Murray N. Rothbard on Economic Ignorance

“It is no crime to be ignorant of economics, which is, after all, a specialized discipline and one that most people consider to be a ‘dismal science.’ But it is totally irresponsible to have a loud and vociferous opinion on economic subjects while remaining in this state of ignorance.”

–Murray N. Rothbard

Ludwig von Mises on the Process of the Hyperinflationary Breakdown of A Currency

"The emancipation of commerce from a money which is proving more and more useless in this way begins with the expulsion of the money from hoards. People begin at first to hoard other money instead so as to have marketable goods at their disposal for unforeseen future needs - perhaps precious-metal money and foreign notes, and sometimes also domestic notes of other kinds which have a higher value because they cannot be increased by the State '(e.g.the Romanoff rouble in Russia or the 'blue' money of communist Hungary); then ingots, precious stones, and pearls; even pictures, other objects of art, and postage stamps. A further step is the adoption of foreign currency or metallic money (i.e. for all practical purposes, gold) in credit transactions. Finally, when the domestic currency ceases to be used in retail trade, wages as well have to be paid in some other way than in pieces of paper which are then no longer good for anything.

The collapse of an inflation policy carried to its extreme - as in the United States in 1781 and in France in 1796 does not destroy the monetary system, but only the credit money or fiat money of the State that has overestimated the effectiveness of its own policy. The collapse emancipates commerce from etatism and establishes metallic money again."

–Ludwig von Mises, The Theory of Money and Credit

Ludwig von Mises On Hyperinflation

"The characteristic mark of the phenomenon is that the increase in the quantity of money causes a fall in the demand for money. The tendency toward a fall in purchasing power as generated by the increased supply of money is intensified by the general propensity to restrict cash holdings which it brings about. Eventually a point is reached where the prices at which people would be prepared to part with "real" goods discount to such an extent the expected progress in the fall of purchasing power that nobody has a sufficient amount of cash at hand to pay them. The monetary system breaks down; all transactions in the money concerned cease; a panic makes its purchasing power vanish altogether. People return either to barter or to the use of another kind of money."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On the Policy of Devaluation

"If the government does not care how far foreign exchange rates may rise, it can for some time continue to cling to credit expansion. But one day the crack-up boom will annihilate its monetary system. On the other hand, if the authority wants to avoid the necessity of devaluing again and again at an accelerated pace, it must arrange its domestic credit policy in such a way as not to outrun in credit expansion the other countries against which it wants to keep its domestic currency at par."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"What distinguishes the Austrian School and will lend it everlasting fame is its doctrine of economic action, in contrast to one of economic equilibrium or nonaction."

–Ludwig von Mises, Notes and Recollections

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"The main and only concern of the Austrian economists was to contribute to the advancement of economics. They never tried to win the support of anybody by other means than by the convincing power developed in their books and articles."

–Ludwig von Mises, Austrian Economics: An Anthology

Ludwig von Mises on Business Cycles

"True, governments can reduce the rate of interest in the short run. They can issue additional paper money. They can open the way to credit expansion by the banks. They can thus create an artificial boom and the appearance of prosperity. But such a boom is bound to collapse soon or late and to bring about a depression."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The wavelike movement effecting the economic system, the recurrence of periods of boom which are followed by periods of depression is the unavoidable outcome of the attempts, repeated again and again, to lower the gross market rate of interest by means of credit expansion."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The cyclical fluctuations of business are not an occurrence originating in the sphere of the unhampered market, but a product of government interference with business conditions designed to lower the rate of interest below the height at which the free market would have fixed it."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The ultimate cause, therefore, of the phenomenon of wave after wave of economic ups and downs is ideological in character. The cycles will not disappear so long as people believe that the rate of interest may be reduced, not through the accumulation of capital, but by banking policy."

–Ludwig von Mises, On the Manipulation of Money and Credit

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The boom produces impoverishment. But still more disastrous are its moral ravages. It makes people despondent and dispirited. The more optimistic they were under the illusory prosperity of the boom, the greater is their despair and their feeling of frustration."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Credit Expansion

"Credit expansion can bring about a temporary boom. But such a fictitious prosperity must end in a general depression of trade, a slump."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on Human Action

"Human action is purposeful behavior."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is purposive conduct. It is not simply behavior, but behavior begot by judgments of value, aiming at a definite end and guided by ideas concerning the suitability or unsuitability of definite means. . . . It is conscious behavior. It is choosing. It is volition; it is a display of the will."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is an attempt to substitute a more satisfactory state of affairs for a less satisfactory one. We call such a willfully induced alteration an exchange."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Mans striving after an improvement of the conditions of his existence impels him to action. Action requires planning and the decision which of various plans is the most advantageous."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises On ”I and We”

"The We cannot act otherwise than each of them acting on his own behalf. They can either all act together in accord; or one of them may act for them all. In the latter case the cooperation of the others consists in their bringing about the situation which makes one man's action effective for them too. Only in this sense does the officer of a social entity act for the whole; the individual members of the collective body either cause or allow a single man's action to concern them too."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On The Individual and Changing Features of Human Action

"Common man does not speculate about the great problems. With regard to them he relies upon other people's authority, he behaves as "every decent fellow must behave," he is like a sheep in the herd. It is precisely this intellectual inertia that characterizes a man as a common man. Yet the common man does choose. He chooses to adopt traditional patterns or patterns adopted by other people because he is convinced that this procedure is best fitted to achieve his own welfare. And he is ready to change his ideology and consequently his mode of action whenever he becomes convinced that this would better serve his own interests."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Murray N. Rothbard On the Professional Intellectual Classes

"In all societies, public opinion is determined by the intellectual classes, the opinion moulders of society. For most people neither originate nor disseminate ideas and concepts; on the contrary, they tend to adopt those ideas promulgated by the professional intellectual classes, the professional dealers in ideas."

–Murray N. Rothbard, For A New Liberty

Ludwig von Mises on Cause and Effect

"Cognizance of the relation between a cause and its effect is the first step toward mans orientation in the world and is the intellectual condition of any successful activity."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Economic Calculation

"Monetary calculation and cost accounting constitute the most important intellectual tool of the capitalist entrepreneur, and it was no one less than Goethe who pronounced the system of double-entry bookkeeping one of the finest inventions of the human mind."

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Economics as Abstract Reasoning

“Economics, like logic and mathematics, is a display of abstract reasoning. Economics can never be experimental and empirical. The economist does not need an expensive apparatus for the conduct of his studies. What he needs is the power to think clearly and to discern in the wilderness of events what is essential from what is merely accidental.”

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Individual Rational Action

"All rational action is in the first place individual action. Only the individual thinks. Only the individual reasons. Only the individual acts."

–Ludwig von Mises, Socialism.

Ludwig von Mises on Entrepreneurship

"The consumers suffer when the laws of the country prevent the most efficient entrepreneurs from expanding the sphere of their activities. What made some enterprises develop into big business was precisely their success in filling best the demand of the masses."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on the Gold Standard

“If our civilization will not in the next years or decades completely collapse, the gold standard will be restored.”

–Ludwig von Mises, (1965)

Murray N. Rothbard On the Gold Standard

“Gold was not selected arbitrarily by governments to be the monetary standard. Gold had developed for many centuries on the free market as the best money; as the commodity providing the most stable and desirable monetary medium.”

–Murray N. Rothbard

Detlev Schlichter on the Gold Standard

"But I don’t believe the best solution would be to go back to a government-run gold standard. We should not trust politicians and bureaucrats with money, certainly never again with entirely unconstrained fiat money, but probably not even with a monetary system that comes with the strait jacket of an official gold standard. I would argue instead for the complete separation of money and state, and for an entirely private monetary system. Let the market decide what should be money and how much there should be of it. I do strongly believe that gold would again play an important role in such a system. After all, gold and silver have been chosen forms of money for thousands of years, in all cultures and societies. That is what the trading public always went for when it was free to choose."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on Paper Money

"Wall Street, the media, academia, and, of course the Fed, are strongly on the side of fiat money."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on the Media and Academia

"Media and academia are mainly pro-state, pro-politics, anti-gold"

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Ludwig von Mises on Banking

"There was no reason whatever to abandon the principle of free enterprise in the field of banking."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"It is extremely difficult for our contemporaries to conceive of the conditions of free banking because they take government interference with banking for granted and as necessary."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"What is needed to prevent any further credit expansion is to place the banking business under the general rules of commercial and civil laws compelling every individual and firm to fulfill all obligations in full compliance with the terms of the contract."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Corrupt Politicians, Professors and Union Bosses

"Those politicians, professors and union bosses who curse big business are fighting for a lower standard of living."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Capital

"Profit-seeking business is compelled to employ the most efficient methods of production. What checks a businessmans endeavors to improve the equipment of his firm is only lack of capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"When pushed hard by economists, some welfare propagandists and socialists admit that impairment of the average standard of living can only be avoided by the maintenance of capital already accumulated and that economic improvement depends on accumulation of additional capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"History does not provide any example of capital accumulation brought about by a government. As far as governments invested in the construction of roads, railroads, and other useful public works, the capital needed was provided by the savings of individual citizens and borrowed by the government."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"The characteristic mark of economic history under capitalism is unceasing economic progress, a steady increase in the quantity of capital goods available, and a continuous trend toward an improvement in the general standard of living."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"Capitalism is essentially a system of mass production for the satisfaction of the needs of the masses. It pours a horn of plenty upon the common man. It has raised the average standard of living to a height never dreamed of in earlier ages. It has made accessible to millions of people enjoyments which a few generations ago were only within the reach of a small elite."

–Ludwig von Mises, The Anti-Capitalistic Mentality

Ludwig von Mises on Laissez Faire

"If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The ultimate basis of an all around bureaucratic system is violence."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Bureaucratic management is management of affairs which cannot be checked by economic calculation."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Economic Calculation

"A bureaucrat differs from a nonbureaucrat precisely because he is working in a field in which it is impossible to appraise the result of a mans effort in terms of money."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Nobody can be at the same time a correct bureaucrat and an innovator."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Seen from the point of view of the particular group interests of the bureaucrats, every measure that makes the governments payroll swell is progress."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The bureaucrat is not free to aim at improvement. He is bound to obey rules and regulations established by a superior body. He has no right to embark upon innovations if his superiors do not approve of them. His duty and his virtue is to be obedient."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Only to bureaucrats can the idea occur that establishing new offices, promulgating new decrees, and increasing the number of government employees alone can be described as positive and beneficial measures."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Government Interventions

"The trend toward bureaucratic rigidity is not inherent in the evolution of business. It is an outcome of government meddling with business."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Government’s War on the Creative Genius

“A genius is precisely a man who defies all schools and rules, who deviates from the traditional roads of routine and opens up new paths through land inaccessible before….But, on the other hand, the government can bring about conditions which paralyze the efforts of a creative spirit and prevent him from rendering useful services to the community.”

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Why Classical Liberalism Rejects War

“The liberal critique of the argument in favor of war is fundamentally different from that of the humanitarians. It starts from the premise that not war, but peace, is the father of all things. What alone enables mankind to advance and distinguishes man from the animals is social cooperation. It is labor alone that is productive: it creates wealth and therewith lays the outward foundations for the inward flowering of man. War only destroys; it cannot create. War, carnage, destruction, and devastation we have in common with the predatory beasts of the jungle; constructive labor is our distinctively human characteristic.”

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Sound Money

“It is impossible to grasp the meaning of the idea of sound money if one does not realize that it was devised as an instrument for the protection of civil liberties against despotic inroads on the part of governments. Ideologically it belongs in the same class with political constitutions and bills of rights. The demand for constitutional guarantees and for bills of rights was a reaction against arbitrary rule and the nonobservance of old customs by kings. The postulate of sound money was first brought up as a response to the princely practice of debasing the coinage.”

–Ludwig von Mises. The Theory of Money and Credit

Murray N. Rothbard on Recovering from Economic Depressions

“It should be clear that any governmental interference with the depression process can only prolong it, thus making things worse from almost everyone’s point of view. Since the depression process is the recovery process, any halting or slowing down of the process impedes the advent of recovery. The depression readjustments must work themselves out before recovery can be complete. The more these readjustments are delayed, the longer the depression will have to last, and the longer complete recovery is postponed.”

–Murray N. Rothbard, Man, Economy, and State with Power and Market

Hans-Hermann Hoppe on Socialized Health Care

“With the socialization of the health care system through institutions such as Medicaid and Medicare and the regulation of the insurance industry (by restricting an insurer’s right of refusal: to exclude any individual risk as uninsurable, and discriminate freely, according to actuarial methods, between different group risks) a monstrous machinery of wealth and income redistribution at the expense of responsible individuals and low-risk groups in favor of irresponsible actors and high-risk groups has been put in motion.”

–Hans-Hermann Hoppe, Democracy: The God That Failed

Ludwig von Mises on Civilization

"What distinguishes man from animals is the insight into the advantages that can be derived from cooperation under the division of labor."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Civilization

"Civilization is a work of peaceful co-operation."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Civilization

"The foundation of any and every civilization, including our own, is private ownership of the means of production. Whoever wishes to criticize modern civilization, therefore, begins with private property."

–Ludwig von Mises, Liberalism

Ludwig von Mises on the Market Economy

"In the unhampered market economy there are no privileges, no protection of vested interests, no barriers preventing anybody from striving after any prize."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Liberalism

"Liberalism champions private property in the means of production because it expects a higher standard of living from such an economic organization, not because it wishes to help the owners."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Liberalism

"That Liberalism aims at the protection of property and that it rejects war are two expressions of one and the same principle."

–Ludwig von Mises, Socialism


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.