Posts Tagged 'politik'

Därför kommer euron gå under inom några få år

”Det stora euro-projektet är en politisk snarare än ekonomisk skapelse. Konstruktionen garanterade från början att det skulle bli kortlivat. Utvecklingen mot sammanbrott bör uppmuntras och nedmontering snarast inledas för de europeiska folkens bästa.”

”Europrojektet innehåller en allmänningens tragedi. Det finns nämligen ett inbyggt incitament för varje stat att låna snabbare än de andra. Politikerna i länderna med de sämsta ekonomierna har mest att vinna på skuldrusningen. Eftersom de ivrigaste lånarnas agerande skadar de övriga staterna uppstår kraftiga spänningar mellan länderna och detta kommer leda till eurons sammanbrott.”

Klaus Bernpaintner Om Euron
Kaj Grüssner om Den grekiska tragedin 

Fokus: När tekniken förändrar politiken

Foto: Fokus.se

Foto: Fokus.se

Samhället och världen förändras omkring oss samtidigt som det skapas konfliktytor med gamla värderingar, politiska ideologier och statiska system. Tekniken är en av många saker som påverkar men har kommit att få en alltför centrerad ställning i varför samhällen förändras. Teknikparadigmet är ju bara en typ av sammansättningsmöjligheter som konstituerar samhällsförändring. Vårt sätt att tänka och handla som människor i ett samhälle spelar ju också roll, vilket jag tycker försvinner i en för teknikcentrerad politisk diskussion. Samtidigt ska vi inte underskatta teknologin, som just nu är en starkt bidragande faktor till varför juridiken och politiken inte längre hänger med i utvecklingen.

Det är utifrån detta perspektiv som jag nu kommer att redogöra för den heldagskonferens ”När tekniken förändrar politiken” som anordnades igår av Fokus och Makthavare.se på Kägelbanan i Stockholm.

Vilka är nätets möjligheter och begränsningar när det gäller att utveckla politiken och demokratin? Efter halva dagen stod det mycket klart att, å ena sidan har vissa av journalisterna, debattörerna, politikerna, pr- och kommunikationsexperterna, opinionsbildare och tjänstemännen förstått att vi behöver värna om (samt än viktigare att utveckla) offentlighetsprincipen, transparensen och öppenhetsbegreppet, men å andra sidan att många inte vet hur denna förändring ska inledas eftersom de håller fast vid gamla statiska system och ideologier.

Den ”personliga integriteten” är en stor bromskloss och ”rådata” är det som får det lite ‘äldre klientelet’ att se problem, kostnader och långdragna processer, snarare än digital glömska, privat identitet, registerdumpning eller registerutredning som alternativa ingångspunkter.

Det står klart att en generation vill ”utreda” det diffusa begreppet ”integritet” och att de kan inte gå vidare förrän den diskussionen har kommit fram som folkrörelse(!) En yngre generation vill istället börja förändra direkt genom att t.ex. utreda hur många register det finns i Sverige, undersöka hur man kan kontrollera vad det står om en själv i handlingar och hur man kan främja transparensen och öppenheten. Dessa är bara några av den mängd olika vägar och saker som kan undersökas. I slutändan kommer det att visa sig att gränsöverskridande samarbeten mellan generationerna kommer att innebära en hel del för utvecklingen av öppenheten.

Över ett hundratal personer hade träffats för att ta del av heldagskonferensen, som utgjordes av fem föreläsningar i storformat och sex stycken mindre seminarier, varav Juliagruppen anordnade ett av dom och gick under namnet ”Nät och samtal II: Digital Demokratisering”. Mer om det seminariet senare. De övergripande frågeställningarna för dagen var dessa:

  • Hur har politiskt kampanjande och politisk kommunikation förändrats efter Obama och Piratpartiets framgångar, och vad händer i det svenska riksdagsvalet 2010?
  • Vilka möjligheter ger ny teknik till myndigheter och offentlig förvaltning på nationell och kommunal nivå? Hur utnyttjas dessa på bästa sätt?
  • Innebär den nya tidens möjligheter att demokratin stärks, i Sverige och världen? Vilka hörs, och vilka röster saknas?

Inget ont om Barack Obama som person, men som det har tjatats om honom det senaste året! Att politiker är så intresserade av dennes framgångar visar på hur pass lite dom kan om de här samtals- och teknikmöjligheterna. De är helt oförmögna att inse att de i sin teknikiver och sitt ”inzoomande” helt missar att självaste partistrukturen som partipolitisk ordning är på väg att bli förlegat. De missar helt att deras ideologiska enkelriktade envägskommunikativa kampanjer, politiska strategier och ingrodda system är det som måste hänga med i samtiden.

De förlitar sig för mycket på att teknologin ska vara ett valvinnande koncept så att de helt missar vad som inte sker inom de egna leden, vilka arbetssätt som inte utvecklats och vilka ideologier och positioner man inte velat lämna bakom sig.

Angående Piratpartiet så har deras närvaro på den politiska arenan medfört att de andra partierna fått panik och måste förhålla sig till det digitala på andra sätt. Detta är någonting bra för det svenska politiska klimatet. Men Piratpartiet är ett parti i behov av en ”extreme work makeover”, för att det inte ska bli som vilket annat parti som helst med fastlåsta positioner, ingrodda beslutsordningar, protokoll och avkapade initiativskott. Det bästa som kan ske är att det får bubbla upp från den breda medlemsbasen och se vad som kan skapas utifrån det.

Partipolitiken står inför en generationsväxling, men politikerna vägrar öppna ögonen. Vad som förut varit stabilt förankrade ideologiska plattformar och ‘maktsamlingspunkter’, ligger nu och flyter planlöst på ett decentraliserat hav i vår samtid. Jag undrar om det inte är dags att både utifrån och innifrån försöka förändra deras strukturella och organisatoriska form till att uppfylla helt andra behov och möjliggöra helt andra typer av samarbeten och samtal.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Alan Rosenblatt (Online Advocacy) inledde konferensen med ett anförande om Barack Obama och sociala medier där han i övergripande drag gick igenom hur Obamas kampanj kom att bli så framgångsrik och beskrev även USA:s kommande arbete med öppenhet och transparens.

Ämnet är verkligen inte min kopp te. Efter allt tjat om presidenten och den underbara kampanjen hade jag inga höga förväntningar på att man skulle få reda på något nytt och intressant om det som journalister och politiker i Sverige redan har analyserat flera varv runt. Alan inledde lite segt, kanske berodde det dock på att det var tidigt på morgonen, men han gjorde ingen besviken. Han fick upp ångan och tog faktiskt upp en del nya detaljer om kampanjarbetet och verkade ha vänner på den federala nivån och i vita huset, vilket gjorde samtalet till ett ”keynote speech” jämfört med om en svensk ”expert” hade försökt att återberätta samma skeende. Överlag var det en bra inledning på dagen men jag tänker inte skriva något mer om själva ämnet då jag riskerar att somna.

Panelen som kommenterade Alans anförande bestod av Billy McCormac, chef för förlag och kommunikation på tankesmedjan Timbro, och Katrine Kielos, Ledarskribent på Aftonbladet. Jag antecknade ingenting under deras debatt, men jag minns det rätt var både Billy och Katrine skeptiska till att de svenska partierna kan anamma nya innovativa kampanjstrategier.

Partierna har en förmåga att missa poängen med vad det egentligen behöver göra för att bli mer framgångsrika. De stirrar sig blinda på tekniken som mål. De missar att de istället för att kopiera Obamakampanjen måste förnya sig själva inom partistrukturerna, förändra systemen och förändra inställningen och synen på medborgarna.

Partierna ser och ”talar” fortfarande till medborgarna som väljare och inte som människor. De basunerar ut budskap och kampanjer, men de missar att ingå i de redan befintliga politiska samtalen som medborgare redan har mellan varandra. Partierna har helt missat att en vinnande strategi inför riksdagsvalet är att anamma polyfon kommunikation och samarbeten mellan medborgare och politiker.

De politiska plattformarnas och deras ideologidrivna strukturer är daterade och organisatoriskt sett har det inte skett någon revolutionerande omstrukturering av vare sig arbete eller hierarkier inom den svenska politiken på mycket länge. De politiska partierna är som fritt flytande bojar på det decentraliserade havet som letar febrilt efter fyrljus för att kunna navigera sig till valsegerns trygga hamn.

Juliagruppen ansvarade för seminariet ”Digital demokratisering” som ingår i den pågående serien ”Nät och samtal”. Följande information är tagen från Juliagruppens kalendarium:

”Utvecklingen på den digitala marknaden både kan och bör gå hand i hand med en global demokratiseringsprocess. Förutom politiska beslut och projekt finns många andra initiativ som syftar till att sprida teknik och teknisk “know-how” till utvecklingsländer och tekniskt eftersatta områden. Vilka intiativ finns det som driver frågor som rör e-bistånd och digital demokratisering?
Hur ser dessa processer ut, och är det något som går att utveckla?”

Medverkade gjorde Isobel Hadley-Kamptz (Juliagruppen), Henrik Pålsson (Ericsson/Networking@school), Stefan Larsson (Cybernormer) och George Joseph (på besök från Kerala, Indien). Tyvärr kunde Sebastian Büttrich (Wire.less.dk/Wireless Africa) inte komma på grund av att han var hemma sjuk i svininfluensan.

Social förändring är någonting mycket svårt. Hur introducerar man ny infrastruktur eller telekomlösningar i länder där man har helt andra grundförutsättningar än i väst och som har ett helt annan typ av samhälle? De medverkade pratade om olika sätt att främja deltagande i olika kulturer och betonade vikten av att man först måste lära sig om eventuella kulturella skillnader innan man kan etablera satsningar på infrastruktur i en given region. Vad är grundproblemen måste man som telekomföretag eller biståndsansvarig fråga sig själv. Några problem som man måste lösa är att det måste finnas basstationer där man kan ladda mobiltelefoner, det måste finnas solpaneler, rutiner för underhåll av utrustning och att förstå de grundläggande IT-tekniska problem som finns.

George Joseph som var på besök från Indien berättade tillsammans med Stefan Larsson om ett IT-projekt i Indien som ämnar att undersöka och främja barns kommunikation och internetnyttjande. Det är viktigt att barn tillåts leka fritt med både infrastruktur och internet då de upptäcker nya sätt att skapa sina egna röster. Stefan visste inte riktigt hur mycket ramar och regleringar av barns närhet och användande av datorer som vuxna ska använda sig av, men att detta faller tillbaka på kulturella skillnader. Ett problem som jag ser det idag är att föräldrar i allmänhet är rädda för internet. Detta är på grund av att de inte förstår internet på samma sätt som barn gör som växer upp med internet.

Effekten av utvidgandet av mobiltelefoni och nätverk, är att detta kompenserar för andra infrastrukturella problem som t.ex. internetuppkoppling. Det är just framförallt i skolor som det är störst chans att elever får tillgång till internet, snarare än att satsningar görs på att etablera företag som använder sig av och säljer tjänster, för att på så sätt få tillbaka något av de investeringar som görs.

Visst kan man etablera internetuppkopplingar genom att investera i företag och mobila nätverk i en stad, men detta är något kopplat till marknaden och har inget gagn för t.ex. utbildningssystemet. Därför är det viktigt att både investera i något som kan etablera lokala företag, samtidigt som bistånd går till främjandet av kommunikation och internet i utbildningssystemet.

Om man vill diskutera utifrån ett feministiskt perspektiv kan det vara intressant att diskutera möjligheterna till att stödja lokala nätdrivna företag som drivs på ett mer jämställt sätt. Och utifrån ett blivande lärarperspektiv tycker jag att det inom skolan ska ske satsningar som främjar kommunikationsmöjligheterna för alla barn. Det är iallfall viktigt att betona att vi behöver samtala mer om svenskt e-bistånd.

En annan viktig fråga är hur vi löser problemet med så kallat ”e-waste” i västvärlden. I dagsläget tror jag mycket av västvärldens förlegade elektronik skeppas till Afrika och Kina, där småbarn och tonåringar sitter och eldar kablar och andas in giftiga ångor för att komma åt värdefulla metaller, samtidigt som monitorer och andra elektroniska produkter antingen säljs på en svart marknad eller tas om hand på andra sidan jordklotet sett till var de ”användes”.

Rent generellt verkar det vara ett kretslopp där produkterna vi sitter och använder, den dator jag skriver detta med, kommer från andra delar av världen, används i väst och skickas sedan tillbaka som skrot till där de kom ifrån. Kan inte Miljöpartiet, eller något annat parti påbörja en debatt om hur Sverige hanterar ”e-waste”? I västvärlden tror jag rent generellt att ett motargument mot att ta hand om det är att det blir för ”dyrt”, men hur många gånger har vi inte hört detta argument förut och är det inte vårt ansvar att ta hand om vårt eget konsumerade material?

Om ni vill veta mer om Cybernormers pilotprojekt i Indien ber jag er att kontakta dem. De ställer säkert upp på intervjuer eller liknande och berättar mer om planer, målsättningar etc. Det vore kul om fler skulle höra av sig till dom framöver så de under projektets gång kan berätta om det och att vi som bryr oss kan komma med synpunkter och idéer kring projektet.

Jag vill passa på att be om ursäkt för att jag inte har en bättre redogörelse av seminariet. Anledningen till detta är att jag igår upptäckte att min autosave-funktion inte fungerade. Jag tappade cirka halva min post i samband med detta vilket gjorde att jag kände att luften gick ur mig. Den text ni precis har läst är betydligt fattigare än originaltexten som försvann.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Efter detta seminarium blev det dags att tala om politisk anpassning och arbetssätt i det problematiskt formulerade ”nya tiden”. Paneldeltagare var Rickard Falkvinge, partiledare för Piratpartiet, Joachim Åström. Lektor i statskunskap vid Örebro universitet och Anneli Philipson, Kommunalråd (v) i Malmö, med ansvar för demokratifrågor och det så kallade Malmöinitiativet.

Varför anpassar sig politikerna inte sitt sätt att jobba? Jag tror att det beror på att de stirrar sig blinda på helt fel saker. De tror generellt att en kopierad Obamakampanj ska göra susen och att använda alla de coola grejerna som kidsen använder sig av. Jag tror vi ska stanna upp och fundera lite här.

Jag tror att vi kan lära oss mycket mer om politisk strategi och demokratisk framtid genom att förstå internet, samt att titta närmre på valet i Iran snarare än på ”Obamaeffekten”. Att inte förstå internet kan på ytan uppfattas som en generationsklyfta, men jag tror att det handlar om något mer grundläggande än så.

Moderatorn Magnus Ljungkvist, Makthavare.se försökte blidka dom i publiken som ville ha tydliga svar, men det finns inga tydliga svar och det läggs för stor tilltro till exempelvis Piratpartiet att dom ska lära höger- och vänsterblocken att bedriva nätpolitik.

Detta är problematiskt. Jag tycker att partierna ska tänka mer på hur de kan gå vidare från sina ideologiska plattformar förankrade i gamla industrisamhället, till att bedriva virala samtal som smittar av sig och som når ut till redan befintliga diskussioner och initiativ. Kopiering är bra, men glöm för den skull inte att strukturera om politiken så det lättare uppstår ideologiska och systemuppluckrande mutationer.

Kanske borde vi prata om ”politiska samtal” snarare än ”politisk diskussion”. Myndighets- och marknadskommunikation bygger ju på teorin om att man i budskap kan rikta sig till en viss målgrupp eller en viss väljarbas. Det här resonemanget vilar i denna kontext på en felaktighet; nämligen att politiken riktar sig till ”väljaren” och inte ”medborgaren”.

Konsekvensen av detta är att meddelanden basuneras ut i tid och otid och en del av ”medborgarna” väljer att slå dövörat till och ägnar sig åt annat. En viralt dynamisk kommunikativ situation skulle vara en där politikerna rör sig i befintliga diskussioner och debatter och inte säger hur det ska vara men är med i samtalen och tar intryck från medborgarna.

Jag tror att många medborgare idag tycker att de ideologiska plattformarna är daterade och känns främmande. Man kan t.ex. väldigt förenklat sätt säga att många sakfrågor transcenderar den traditionella politiken med dess vänster-höger-skala. Resultatet blir att det finns människor inom alla samhällsklasser som vänder sig bort från partiplitiken utan att begränsa sitt politiska engagemang.

En framtida politik måste kunna föra gemensamma diskussioner och uppta medborgare från det att ett förslag diskuteras till att något införs som lag.

Som Joachim var inne på så finns det ju inte alls mycket forskning kring ämnet, vilket är ett problem när man intuitivt är mitt uppe i det men att man har svårt att sätta ord på det och vetenskapligt förklara det. En annan sak jag tänkte på är kopplat till vad Anneli sade om Malmöpanelen och Malmöinitiativet; tekniken är inte ny men politikerna försöker att förstå hur man ska kommunicera.

Men frågan som uppstod genast var: Men lockar inte dessa plattformar till sig samma gamla rättshaverister? Jo förvisso, men hur vore det istället om politikerna når ut och samtalar med dom som visar sig vara vanliga medborgare? Hade inte vanliga medborgare kunnat driva ett Malmöinitiativ som sedan politikerna är med och samtalar inom? Jag tycker att politiker måste våga experimentera med samtalsmodeller och arbetssätt.

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa diskussion hade titeln ”Makten och öppenheten”, vilket är något som jag tycker är mycket intressant. Panelen bestod av Mats Sjöstrand, Generaldirektör Skatteverket, ordförande i e-delegationen, Magnus Kolsjö, Politiskt sakkunnig Finansdepartementet (kul att du följer mig på twitter Magnus) och Lars Wiigh, Affärsansvarig för offentlig sektor IBM.

Denna diskussion tog avstamp i synen på den teknik som ger nya möjligheter till myndigheter och offentlig förvaltning och hur de utnyttjas på bästa sätt. Herrarna (var är kvinnorna?!) såg problemen och inte möjligheterna. Lars var mer positiv till att tillgängliggöra rådata och tyckte inte att vi skulle stanna upp på grund av den ”personliga integriteten”.

Kolsjö och Sjöstrand såg långa uttdragna processer och kostnader framför sig när de redogjorde för sin syn på möjligheterna. Det tycks på förhand redan vara idel problem och en massa jobb. Deras huvudproblem är att vi inte kan skilja på personlig data och offentlig data. Om vi inte kan skilja dessa datamängder åt, kommer vi inte att kunna garantera den personliga integriteten.

Sjöstrand, tillsammans med andra, tycker att sekretessbelagda dokument inte är något problem, men att skilja den offentliga datan och den privata datan åt är ett måste. Han vill in i det sista skydda vissa handlingar från att släppas fria för att han har en tydlig bild av vad den personliga integriteten innebär.

Vi medborgare måste komma med förslag här på hur vi kan skilja dessa datamängder åt. Kan vi inte börja med att be Regeringen ålägga någon myndighet att utreda exakt hur många register som finns i Sverige? Kan vi inte fortsättningsvis undersöka hur vi från ett utifrånperspektiv kan ge förslag till myndigheter hur de kan hantera datan bättre, och sedan konsulta inifrån myndigheterna tillsammans med dom för att ta fram rätt typ av processtrategiska lösningar? Det är här jag tycker att verktygen och samtalen måste få mer utrymme i politiken.

Jag kan mycket väl tänka mig att om myndigheter blir pliktskyldiga att lämna ut rådata (offentliga handlingar), kommer intresserade människor förr eller senare programmera verktyg eller göra något av den datamängd som de får tillgång till, som kommer att förändra myndigheternas egna arbete på sikt. Och detta kommer kanske inte innebära de ofantliga summor som herrarna tänker sig. Budget finns det alltid tillgång till, det är en fråga om effektivisering och omfördelningspolitik samtidigt som man vågar ta mer hjälp av sina medborgare.

Se inte problemen, se möjligheterna! En möjlig lösning skulle kunna vara att man inför en privat identitet, precis som Nicklas Lundblad har föreslagit. Det skulle innebära att man kan välja bort sig ur vissa register och att lättare kunna korrigera felaktigheter i datan. Det är sådana sidodiskussioner som måste uppstå och vi bör inte fastna i diskussionen om den personliga integriteten. Våga diskutera och tänka på hur vi skulle kunna uppdatera offentlighetsprincipen.

Efter lunchen fortsatte dagen med en diskussion som gick under namnet Global utblick. Har nätet medverkat till att stärka demokrati och mänskliga rättigheter globalt? Hur nyhetsvärderar traditionell media digitala demonstrationer, och vad händer när stater använder bloggar och samtalen i propagandasyfte? Kajsa Klein, Doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap, JMK, Vilhelm Konnander, Rysslandsexpert, bloggare på Global Voices Online, Kinga Sandén. Utrikesredaktör Sydsvenska Dagbladet och Nicklas Lundblad. Tidigare Google, nu vice VD på Stockholms Handelskammare, forskare och medlem i regeringens IT-råd diskuterade företeelser som kommunikation, desinformation, källkritik etc. Modererade gjorde Isobel Hadley-Kamptz.

Klein och Sandén anser jag vara de som riktigt drev diskussionen framåt och visade på en imponerande bredd. Hur löser man problemet med desinformation? Journalister måste börja resa mer och etablera kontakter, vilket är även något som jag har diskuterat med andra journalister förut. Om det händer något i en region är det alltid bra om en journalist känner någon i regionen som denne kan förlita sig på. Ibland är det viktigare som nyhetsredaktion att få ut att någonting har hänt, men att man sedan jobbar mot ambassader och lokala medier för att ta reda på detaljerna.

I och med att sommarens val i Iran innebar att journalister ett tag skickades ut i landet, var det bara internetaktivister som lyckades säkra kommunikationen ut ur landet. Desinformation är ett minst lika stort hot för nätaktivisten som för journalisten. Om den senare förlitar sig på kända kontakter och nyhetsbyråer, är det inte lika självklart vilka kriterier och parametrar som är viktiga för nätaktivisten.

Det vore bra om journalistiskt arbete och maktstrukturer var mer transparenta. Jag tänker mig nämligen att nätaktivister skulle kunna lära sig ett och annat om källkritik och att värdera information, samtidigt som nätaktivisterna skulle kunna upprätthålla kommunikation som journalister kan nyttja för att snabbt kunna få ut information om vissa skeendet på ett globalt plan. Vilka samarbetsformer skulle kunna skapas mellan journalister och nätaktivister? Det vore bra att inleda en diskussion som berör denna möjliga relation, framförallt för att vi kommer att stå inför fler situationer där vi i demokratiska samhällen kommer att behöva bidra med värnet för en fri och skyddad kommunikation mellan människor i t.ex. regimer eller oroliga områden.

Anonymiteten är något mycket viktigt och grundläggande och går hand i hand med yttrandefriheten. Att vara anonym innebär att man kan vara någon annan än sig själv, våga uttrycka vissa saker som man i offentlighetens ljus kanske blir dömd och värderad negativt för etc. Men vi måste även intressera oss för pseudonymen som företeelse.

Ibland vill man inte vara helt anonym eller avkönad. Om jag vill kan jag ta på mig olika ”masker” på nätet och ha olika möjligheter att samtala med andra människor utan att röja min identitet. Om jag vill alltså. För än så länge är detta ett val och detta val innebär att jag känner att om jag säger eller skriver något kontroversiellt så kommer det att vara ok i ett demokratiskt Sverige såtillvida jag håller mig till lagen.

Men i ett samhälle där anonymiteten är hotad kommer vi att känna oss sedda hela tiden. Detta kommer att påverka oss på sätt som vi har svårt att föreställa oss, men vad kan vi göra åt saken? Anonymiteten må vara självklar i västvärlden, men i regimer är det en fråga om liv och död om man ska kunna blogga, samtala, eller avvika från sociala koder, normer och regler.

Värna om yttrandefriheten genom att värna om rätten till att kunna vara anonym.

Visst kan regimer använda sig av en hel palett av roliga verktyg för att kartlägga och förfölja sina medborgare, men vi kan tänka oss andra typer av verktyg och möjligheter som hjälper till att göra det svårare för regimer att jaga medborgare. Man kan säga att de sociala nätverken har en inbyggd förmåga att kunna sätta hårt mot hårt när det gäller att undvika regimernas sökarljus. Stäng ner en blogg och det skapas en till, radera ett twitterkonto och fem till ser dagens ljus, samla data från ett facebookkonto; som visar sig vara skapat för att sprida desinformation och stäng ner internet så sprids istället meddelanden smittontologiskt.

För varje nytt verktyg som används av en elak jävel, kan vi också se tendenser som motverkar och gör det svårare för den elake jäveln att lyckas med sin övervakning. Om vi programmerar något eller ska implementera lagar ska vi utgå från följande verifierande fråga: Hur skulle den här lagen användas av en riktigt elak jävel? (inspiration kommer från Pontus Walck, Juliagruppen)

Den svenska konsekvensanalysen lyser med sin frånvaro då vi implementerar FRA, IPRED, kanske datalagringsdirektivet, ett kompromissnedtyngt telekompaket och ACTA för att nämna några exempel. Dessa lagar och modeller kommer ju att exporteras runt om i världen! Hur blir det då med tron om en sann global demokrati? Premisserna är redan från början negativt utformade.

Det borde finnas initiativ där journalister och nätaktivister samarbetar för att lära mer av varandra. Jag skulle t.ex. gärna vill ha tips på litteratur som handlar om källkritik, desinformation, skrivande, värdering och objektivitet, mot att dela med mig av mina kunskaper inom de områden som jag är intresserad av.

Jag tycker att även vanliga människor i dag kan jobba mer journalistiskt utan att det ska påverka journalistiken och dess yrkesområde. Vi kan istället hjälpas åt mer och se varandra som kompetensreferenser. Vi medborgare kan också säkerligen hjälpa journalistiken att bli bättre och att finna sig till ro i brussamhällets informationsflöde, som medierna i dagsläget ser som ett hot. Jag ser dock detta som en möjlighet till att förändra journalistiken.

Jag håller med Nicklas Lundblad i det här avseendet att journalistiken måste sluta att titta bakåt på gamla förutsättningar och affärsmodeller. De får helt enkelt försöka att närma sig sina läsare ännu mer. Innebär inte detta en likhet med det jag nämnde ovan om att politiken måste närma sig medborgarna i befintliga samtal? Media behöver nå ut till de befintliga diskussionerna på ett bättre sätt och omvärdera varför man bedriver en verksamhet: Handlar det om att informera och ha en grävande maktbelysande funktion, eller handlar det om att tjäna pengar?

Foto: Fokus

Foto: Fokus

Nästa miniseminarium handlade om integriteten idag och igår. Medverkade gjorde från vänster till höger Lars Ilshammar, Historiker och journalist, debattör i frågor som rör media och informationsteknik, Annie Johansson, Riksdagsledamot Centerpartiet, Nicklas Lundblad och den sprudlande och snabbtänkte moderatorn Torbjörn Larsson, Fokus, som bara hade varit moderator en gång tidigare under dagen. Efter en dag med medföljande trötthet var det skönt att återigen vakna till.

Integritetsdiskussionen måste mer gå in på ”egenmakt” och dess möjligheter. Från det att integriteten blev viktig någon gång på 60-talet (rätta mig om jag har fel) i och med personnummer-debatten, har informationssamhället och ”bruset” tagit lagrummet på sängen och sprungit om de skyddsmekanismer som förr stod pall för trycket. Idag har vi inte pappershandlingar, utan även digitala handlingar och en mängd olika register, sekretessnivåer, datatyper etc. Vi står inför en föränderlig begreppslighet och hur gör vi då när vi står inför det att vi måste omdefiniera begreppen men också att öppna upp systemen?

Vi skulle kunna tänka oss en massa saker som kan förbättra offentlighetsprincipen och yttrandefriheten. Förvisso är värnet för dessa bra, men även dessa förordningar och lagar måste hänga med i tiden. För hade vi kanske bara möjlighet att granska makten, men idag har vi en balansgång mellan det privata och det offentliga som realiseras i och med internets gränslöshet.

Vi vill ha öppna och enkla system som pliktskyldigt tillhandahåller rådata så att vi kan samköra data för att granska myndigheter och makten. Men vi vill inte som medborgare utsättas för en mer omfattande datalagring, att bli ”samkörda” FRA-stylee i stora algoritmtriggersystem eller att inte veta hur många register vi finns med i.

Undersök möjligheterna till att utvidga e-offentligheten, hur långt digitaliseringsprincipen ska sträcka sig och försök att hitta en balans för lagstiftningen. Vi kan inte längre sitta och patcha lagarna 10-20 gånger per år, det håller inte i längden. Saker och ting måste bantas och effektiviseras, vilket inte innebär att myndigheterna med nödvändighet behöver bantas per se (lugn ni kan få jobba kvar), men hur myndigheter kan hantera data, intranät, arbetsförutsättningar etc. måste tillsammans med pliktskyldigheten till att dela ut rådata fungera i harmoni med rådande lagstiftning.

Ju färre definitioner och ju färre datamängder som omfattas av offentlighetsprincipen desto bättre. Det säger sig självt att en lag kommer att behöva patchas färre gånger om vi minskar antalet offentliga register i Sverige, samtidigt som medborgaren får möjlighet till privat identitet och mer medmakt över datamängden som ansamlats om en själv. Jag riktar denna fråga till experterna: Hur många register har vi totalt i Sverige och vilka sköter dom? Fråga vad medborgarna tycker om det innan ni stannar för det röda stoppljuset i samband med att ”integritetsdebatten” går över gatan…

Vi behöver inte ha en folkrörelse om de här sakerna för att inleda förändringar och komma med nya synsätt hur vi ska hantera, processa och dela ut data. Skyddet av datan finns redan där i och med sekretesslagen och sekretessförordningen.

Det var första gången jag hörde Annie Johansson tala, men jag blev inte övertygad om att just Centern har bra lösningar att komma med. Tyvärr. Lite mer generell kritik: Om man kallar sig liberal får man vara lite mer förutseende med möjligheterna till att det inte borde gå att samköra data om det samtidigt är möjligt att trigga system och algoritmflaggningar. Medborgare kommer bara göra det enklare för andra att nyttja ”masker” och värnet om anonymiteten kommer att förstärkas för att på så sätt glida undan dessa möjligheter. Glöm för den skull inte att vi även i Sverige kan få ”elaka jävlar” vid makten.

Efter fikat var vi i Juliagruppen lite trötta, så några av oss gjorde en räd mot kanelbullskorgarna och begav oss därifrån. Överlag var vi väldigt nöjda med dagen och samtalade med varandra om saker och ting en bra bit efteråt. Jag tror att vi behöver fler sådana här konferenser för att skynda på debatten och diskussionen. Vi behöver ta oss förbi stoppklossarna samtidigt som vi försöker lösa dom.

Å Juliagruppens vägnar vill jag tacka Fokus för att vi fick vara med under konferensen och ifall ni som har läst inlägget vill veta mer om oss se vår hemsida eller följ oss på twitter.

Missa inte Marcin De Kaminskis öppningsanförande på Parley! Där han talar om många saker som kanske inte nämndes under Fokuskonferensen. Sevärt och intressant.

Slutligen, missa inte Isobel Hadley-Kamptz medverkan i senaste numret av Fokus: ”Efter FRA-kriget”. Artikel ger tydliga signaler om vad vi gemensamt måste fortsätta samtala om, men framförallt vad vi måste värna om med början redan nu. Plocka gärna upp tidningen också så får ni se foton nere från Bahnhof-bunkern!

När tekniken förändrar politiken

Kan nätpolitik genomströmma samhället?

#höstdepp

I dag är en sådan dag då jag är totalt ointresserad av budgetvalfläsk och en inrikespolitik (i en förlegad vänster-höger-tappning). Denna politik får mig idag att börja gäspa. Kommer medborgare någonsin kunna påverka en budget? frågar jag mig själv…

Nätdemokratin står verkligen vid ett vägskäl och det är skönt att veta att jag inte är ensam om att tycka det. Det är nu verkligen upp till oss att lägga in de positiva värden och stärka värnet om ickelinjära sammansättningsmöjligheter och mönster snarare än förlegade hierarkiska kultur- och ekonomiteorier. Visst marknader må vara viktiga, men är inte våra mänskliga rättigheter och statligt skydd viktigare? Denna konstitution mellan stat och medborgare är ju det som demokratin egentligen borde upprätthålla.

Följande inlägg har en deppig och ganska lågmäld underton och jag hoppas att ni har överseende med det. Idag är bara en sådan dag då jag bara känner en maktlöshet och orkeslöshet inför möjligheterna till att kunna påverka och upprätthålla överbryggande samtal mellan olika grupper i politiska sfärer.

”Telecoms package – the story of the long lost Conciliation Committee”

För första gången på mycket länge vaknade jag idag upp och ville hellre spendera dagen med att sitta på en ödslig parkbänk i ett sol- och höstblåsigt Stockholm: med en kopp varmt ångande kaffe plus anteckningsbok, se gamla par ute på promenad hållandes varandra i handen, kolla vad katterna har på sig för grymma trainers, se vackra kvinnor iklädda stilegna skinnjackor i ögonvrån och skriva poesi om lövens fallbana i förhållande till vindarnas oregelbundenhet… snarare än att söka efter mejl- adress- och FAX-uppgifter för parlamentariker och Rådsmedlemmar.

Europa går och väntar på avslöjande information om vilka som ska ingå i förlikningskommittén till telekompaketet. Till skillnad från den svenska budgeten som berör cirka 9 miljoner människor, kommer 27 MEPar att besluta om någonting som berör cirka 500+ miljoner människor och ytterligare miljontals människor som vill att vi ska ha samma grundläggande fri- och rättigheter som användare såväl som medborgare. Det finns ingen skillnad mellan internet och allt annat: internet är gränsöverskridande och skyr alla motsatser.

Här skulle man nästan behöva en sifferexercis eller jämförelse som Johan Norberg använder sig av i förordet till En perfekt storm, för att kunna omprioritera inrikespolitiskt arbete och istället blicka ut mot Europa en höst som denna.

We Rebuild, La Quadrature du Net, Christopher Kullenberg, Erik Josefsson, Joakim Jardenberg, Monica Horten, HAX (numera kallad FAX inom vissa kretsar), Christian Engström, Rick Falkvinge, etc. efterlyser nu namnen på de 27 stycken MEPar som kommer att utgöra förlikningskommittén. Ryktet går att ett informellt möte om telekompaketet ska ske under en middag(!), vilket jag verkligen hoppas inte stämmer. Om så är fallet kan man inte göra annat än att skaka på huvudet. Bambusring någon?

We Rebuild håller på att samla ihop en lista på alla parlamentariker som tvittrar, som ni gärna får hjälpa till med att fylla på. La Quadrature du Net håller i sin tur på med att sammanställa en lista på kontaktpersoner inom det Europeiska Rådet. Passa även på att kasta ett öga på sidan om telekompaketets tredje behandling här.

I teorin är det tänkt att vi ska sammanställa den här informationen tillsammans och när jag kollar runt i 30+ olika bloggar jag följer så ser jag att många människor kommenterar friskt och bryr sig. Vissa av er är till och med riktigt upprörda och jag ser att det klagas rejält. Nätpolitiken brottas dock med stora problem när frågor och strävanden ska gå från teori till praktik. Nätpolitiken behöver verkligen bli mer ”mainstream”.

Nu är det ju ett utmärkt tillfälle till att hjälpa till och göra någonting åt det. Problemet är dock att den Europeiska Unionen är uppbyggd med en känsla för press som präglas av en likgiltig inställning mot medborgare och som grundar sig i en sinnesstämning och motto att: ”om ingen frågar lyfter vi inte ett finger”.

Om man ägnar sig åt att försöka komma åt information om företeelser inom EU, står det ganska snart klart att den politiska maktapparat som utgör den Europeiska Unionen har oerhört många grundläggande och bekymrande fatala fel.

Det akademiska lagspråk (nätpolitiskt översättning: ”eu-speak”) som all lagtext kännetecknas för är obegriplig för vanliga privatpersoner som i praktiken skulle kunna skriva egna remisser eller förslag som skulle vara både mycket mer begripliga och många gånger mycket mer verklighetsförankrade i våra samhällen.

Angående informations- och pressreleaser består EU av minst ett tiotal hemsidor som på något ställe inte verkar finnas samlade, som alla har olika utseende, som alla är oerhört dåligt upplagda och med usel tillgänglighet. Vi är flera stycken nu som under en veckas tid har letat efter namnen på 27 stycken parlamentariker som kommer att finnas med i parlamentets förlikningsgrupp och som ska förhandla med 27 stycken politiker (läs tjänstemän/lobbyister) från det Europeiska rådet. Förlikningskommittén ska alltså fungera som en överbryggning mellan Rådet och Parlamentet.

Filip ŠVÁB – Då: Third Secretary (information society, telecommunications, postal services, data protection) Nu: Snart på AT&T

Andra glada nyheter är att Filip ŠVÁB snart får ett nytt jobb! Grattis!

Filip var förut en del av Tjeckiens ordförandeskap-team där hans position var: ”Third Secretary (information society, telecommunications, postal services, data protection)” och ingick tidigare i Rådets förhandlingsteam om telekompaketet. Men om ungefär en månad lämnar Filip Bryssel och går till ett toppjobb på AT&T.

Jag citerar Monica Horten angående varför detta är minst sagt oroande och bekymrande:

”It is public knowledge that AT&T has exerted very high lobbying pressure on the EU institutions to insert amendments that will enable restrictions on Internet access. These amendments will signal the end of net neutrality, and permit AT&T to act in Europe in a way that it is not permitted to act in the US.”

Det borde finnas en plattform som bevakar relationer mellan politiker/tjänstemän och lobbygrupper. Jag har inget emot att människor blir headhuntade och får nya positioner, men när glappet minskar mellan dels; en politisk position som förhandlar om känsliga företeelser för telekombranschen och dels; en topposition inom IT&Telekombranschen… då ser jag stora problem. Jag vill verkligen veta hur utbrett det här är och hur klimatet är mellan lobbygrupper och politiker.

Liknar inte dessa företeelser liknande handlingar som man kan få fängelse för om man tar hjälp av insiderinformation då man spekulerar, säljer och köper aktier? Jag är inte ekonom, men jag ser både politiska och rättsliga problem i hur politiker och tjänstemän bemöter lobbyn.

Vi medborgare vill ju bara försäkra oss om att fundamentala fri- och rättigheter finns med i telekompaketet. Dessa fri- och rättigheter upprätthålls ju redan i de flesta demokratier, varför skulle telekommarknaden vara speciell i detta avseende?

Jag tror jag slutar mitt klagomål här. Föresten, ni har väl inte missat indect? It’s the grej!

ps. Jag ogillar begreppet ”sociala medier” som bara den och kommer under hösten att avsätta x arbetstimmar på att försöka komma ett nytt begrepp som är meningsfullt och har en positiv klang ds.

Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?


Vad innebär egentligen ”nya” i ”nya Moderaterna”? Moderaterna och även Alliansen står alltmer för ett samhälle som går mot den politiska ”mitten” med dess regleringar, lagstiftande och statlig kontroll. Kan det vara så att denna ”mittenväg” möjliggörs genom att moderaterna ideologiskt tvingar oliktänkande liberaler att mer eller mindre stödja den konservativa partilinjen? Är det så att denna centralisering i det politiska arbetet påverkar den inre konflikten mellan yngre medlemmar och den äldre generationen? Pressar moderaternas politik tillbaka progressivt liberala strömningar?

Splittringar mellan de olika generationerna synliggörs i en rad olika politiska frågor där en äldre generation går emot sin egen politiska plattform. Regerings- och riksdagspolitiker har en benägenhet att inte lyssna på sina medborgare och de ifrågasätter medborgarnas tankar och bekymmer över EU, lagstiftning och andra samhällsproblem. Jag vill försöka visa hur begreppet ”nya”  har en splittrad betydelse och hur begreppet döljer en inneboende djupt rotad toppstyrning och antiliberalt agerande i ett av Sveriges största politiska partier.

Ideologi och utveckling

Moderaterna var från början ett klassiskt konservativt och nationalistiskt parti. Successivt har moderaterna kommit att påverkas av liberala idéer och en fascination för det internationella.

”Idag är Moderata Samlingspartiets ideologi en förening av konservativ samhällssyn och liberala idéer.”

Denna formulering är missvisande. ”Föreningen” av konservativ samhällssyn och liberala idéer visar på en splittring inom partiet. ”Föreningen” är i detta avseende ett ”minusord” som moderaterna framhåller i positiva ordalag.

Moderaternas stöd för en EU-liknande konstruktion går ända tillbaka till stödet för EEC 1961. De konservativa idéerna tycks också ha förföljt partiet ända sedan det konstruerades vid ett möte i Stockholm 17-18 oktober 1904 och fick namnet Allmänna Valmansförbundet. Beskrivningen av moderaternas partipolitik är såklart oerhört textredigerad så den verkligen dryper av ren skär marknadskommunikation.

En av moderaternas huvuduppgifter är att ”lösa samhällsproblem”, men som vi alla vet så skapar strömningar inom Alliansen en grogrund för samhällsproblem som påverkar människors integritet, personliga frihet och jämlikhet. Detta är på inget sätt något som moderaterna som parti är ensamma om, men borgerligheten om några borde visa mer liberal framåtanda.

Dessa begrepp ovan är centrala i svensk lagstiftning och har haft starkt juridiskt skydd, fram tills nu. Dessutom är moderaternas jobbpolitik oförenlig med deras inställning till de nämnda parametrarna ovan. De vill inte bara underlätta för medborgare att få fast anställning och betala skatt, utan de vill göra det mer lönsamt för företagsverksamhet, den företagsverksamhet som har kopplingar till copyrightregimen och andra privata affärsverksamheter. Här någonstans går det snett i och med statens politiska klåfingrighet i privata intressen.

Finansiella intressen får allt kraftigare företräde gentemot gemene man och kvinna. Den fria marknaden ska inte begränsas till vissa aktörer, staten ska skilja mellan positiv ekonomisk tillväxt och bakåtsträvande åtgärder som bara gynnar ett fåtal företag i deras strävan att rädda förlegade ekonomiska modeller. Jag gör skillnad på å ena sidan ekonomiska lättnader och fördelar och å andra sidan förstärkt korporativism.

Moderaterna tar inte fullt ansvar för ökad frihet och öppenhet. De går emot sin egna politiska plattform genom att motverka öppenhet, trygghet och att använda EU som en ursäkt för alla dessa lagar som de vill få igenom. Deras politik ligger inte i linje med den tekniska utvecklingen. Deras fascination för hotet mot klimatet lämnar en bitter eftersmak i och med att miljöarbetet i traditionell mening inte kan drivas igenom tillräckligt bra om industrialismen och även jobbsektorn begränsas.

Vi behöver vissa typer av tjänster, teknologier och industrier för att motverka miljöproblemen. Vilket arbetarparti är redo att hävda att en progressiv syn på jobb och arbete går att genomföra i ett regressivt samhälle? Hur ska teknologierna som hjälper vårt klimat finansieras om vi inte satsar vidare?

Moderaternas partistyrelse tog i höstas fram ett förslag på en ny europaplattform.

”EU ska vara bra på det vi behöver lösa tillsammans i Europa. Miljöproblem, klimathot och internationell brottslighet är exempel på problem som vi inte kan lösa själva här hemma. Moderaterna vill dessutom använda samarbetet för att underlätta för fler jobb att skapas och för att stärka EU:s arbete för fred och demokrati i och utanför Europa.”

”- Den här hösten har EU satts på prov, och visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar. Att delta aktivt i och driva på samarbetet ger oss makt över det som påverkar oss här hemma, som till exempel finanskrisen och klimathotet. Det säger Anna Kinberg Batra, ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram plattformen.”

Vad menar partistyrelsen egentligen med att EU har satts på prov och ”visat att samarbetet står pall och ger möjlighet att anta stora utmaningar”? De får det till att EU hjälper de stackars svenska politikerna att lösa problem på hemmaplan och att politikerna inte har tillräckligt med makt för att påverka själva. Eller hur menar dom?

Borde inte vi som vistas i landet och våra politiker vara tillräckligt kompetenta att avgöra själva vad som behöver göras i olika politiska frågor? Hur kommer det sig att en maktapparat som sitter långt utanför Sveriges gränser ska ha så mycket att säga till om innanför våra gränser? Moderaterna agerar på ett sätt som får mig att tro att de inte vill skapa något större missnöje med hur EU:s politik påverkar vårt samhälle och lagstiftning. Vi ska här förespråka öppenhet gentemot

Fredrik Reinfeldts traditionella ”jultal” ’08 innehöll bland annat snack om en satsning på våld- och brottsbekämpning. Visst verkar det vara så att svenskt rättsväsende eller åtminstone poliskåren är för dåligt rustad i dagens Sverige. Samhället måste ta ansvar för de problem som vi har med grov brottslighet och våld, men detta för inte gå ut över mänskliga rättigheter och en annan form av trygghet; en trygghet som har och göra med våra privatliv.

Visst tackar jag inte nej till 20.000 nya poliser på sikt och jag betalar gärna också skatt för utbyggnad av vård för personer etc. Dock ser jag stora problem med att kriminalisera stora delar av svenska folket för att de fildelar och använder sig av verktyg och tjänster som i sig är fullt lagliga. Och om det är som politiker säger, att de vill jaga ur ett top-down-perspektiv, hur ska de då se på resten av fildelarna som också ingår i strukturen av informationsutbyten? Reinfeldts förklaring om att han inte vill jaga en hel ungdomsgeneration håller tyvärr inte, varken retoriskt eller i praktiken.

Jag undrar hur långt moderaterna är villiga att gå när det gäller immateriella rättigheter och övervakning. IPRED-direktivet innebär att företag och branscher skickar hem kravbrev till folk som har fildelat ”fel” saker och i och med Polismetodutredningen kommer polisen att få liknande befogenheter utan att det föreligger en brottsmisstanke.

Kontentan är att brottsbekämpningen kommer utökas till hårdare skydd av immateriella och upphovsrättsliga rättigheter. Har någon ens lobbat för mer pengar till att bekämpa ”tyngre” brottslighet? IPRED-direktivet implementerades den 1:a april 2009 och bara branschen är nöjd med det. IPRED-direktivet kan dock komma att bli verkningslöst på grund av olika anynomyseringstjänster.

Allians för Sverige – politisk enkelriktat och centraliserat

Bilden av moderaterna som centraliserande parti förstärks i och med arbetet med och grundandet av Alliansen. Vad som visade sig vara en vinnande valstrategi för det borgerliga blocket, har nu omvandlats till något väldigt amerikaniserat och demokratisk enkelriktat.

De fyra individuella partierna håller på att luckras upp och glider mot den ”politiska mitten”. Detta politiska samarbete har fått negativa konsekvenser och situationen verkar förvärras. Vänsterblocket försöker till och med kopiera idén med Alliansen – de härmar t.ex. Alliansens koncept med att ha fyra representanter med på pressbilder. Det är bara ett problem och det är att vänsteralliansen består av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Den alliansen placerar således två språkrör i samband med presskonferenser, för de ska minsann också vara fyra stycken!

Politikerna har också en enorm fascination för den så omtalade och överreklamerade Obamastrategin. Innan nästa val kommer vi att få se partier som kommer att försöka använda sig av denna förstelnade och redan omsprungna strategiska utångspunkt för att jaga väljare. Vi kommer att få se mer politiska filmer på Youtube, kanske kommer vi att bli uppringda av spamtjänster, bli spammade på våra telefoner, uppmanas att blogga om deras manifest och politik etc. Vi kommer att bli överrösta med ännu mer valfläsk i informationsflöden vi förut inte förknippat med valfläsk och politiska spel. Det kommer säkerligen att skapas verktyg för att kväva denna informationsstorm. Jag ser redan nu mönster på än bättre strategiska och taktiska verktyg samt förhållningssät gentemot väljarna, men frågan är om politikerna kommer att upptäcka dessa möjligheter i och med att de stirrar sig blinda på Obamas kampanjsrategi.

Allianserna liknar mer och mer ett politiskt system som jag förknippar med USA. Detta är inte bra för väljarna och ökar ett klimat där motpolerna förstärks. Väljarna får bara välja mellan två personer som förs fram som kandidater till statsministerposten och de får bara rösta på två stycken allianser. Att rösta på enstaka partier håller på att försvinna till förmån för en ny politisk modell. Är detta en liberal idé?

Denna nya politiska modell hänger också samman med hur de olika partierna börjar närma sig varandra i både ideologi och frågeställningar. Politiska frågor och plattformar kopieras hej vilt och samtliga partier drar emot ”valrörelsens mittpunkt”. De politiska tankarna och plattformarna spelar egentligen ingen som helst roll, när allt kommer till kritan är det makten som spelar roll.

Valfläsket kastas i ansiktet på oss, men betyder egentligen ingenting för hur politikerna senare utför sitt arbete. Detta spel för galleriet förstärks av att den politiska modellen centraliseras och förtunnas. I slutändan vill de största partierna ändå driva sin klåfingriga politik medan de inre konflikterna inom allianserna och de enskilda partierna dementeras och tystas ned på presskonferenser och i media, för att sedan hanteras internt på representationsmiddagar och liknande tillställningar.

När kommer politikernas förslag om att elektronisk röstning är en bra ide? Det ska bli intressant och se hur hetsig debatten kommer bli inför 2009 års val till EU.

Toppmoderater – kommunalpolitiker och affärsmän

Det finns toppmoderater som vill riva upp FRA-lagen, hur kommer det sig då att inte alla toppmoderater vill göra samma sak? Ett motstånd till FRA-lagen ligger helt i linje med vad nya moderaterna borde stå för. Internt finns det dock en helt annan agenda och logik som driver på lagtiftningen. Det finns till och med en splittring inom Alliansen angående FRA.

Vilka skillnader finns det mellan kommunalpolitik, riksdag och regering? Hur långt ned sträcker sig den ekonomiskt nedåtriktade spiralen? De 14 politikerna menar att ”massavlyssning är oförenlig med rättsstatens principer” och dom riktar sin kritik rakt mot Regeringen i och med deras debattinlägg i DN. Försvarets Radioanstalt ska inte ha rätt att avlyssna medborgare som inte är misstänkta för brott.

FRA-lagen är inte ett uttryck för Nya moderaternas partilinje. Finns det här en jämnt fördelad splittring inom partiet? Är detta en generationssplittring eller en splittring som kan kopplas samman med vilka liberala röster som tystas ned?

Det finns alltså liberala politiker inom moderaterna som tar starkt avstånd från massavlyssning av svenska folket. Dessa politiker tycker alltså att en lag som kommer att verkställas, ska omförhandlas för att den inte ligger i linje med partiets egen politik. Hur paradoxalt är inte detta? Dessa kommunalpolitiker, som faktiskt ännu vågar träffa sina väljare, kan inte svara på frågor om varför massavlyssning av svenska folket behövs. De pekar vidare på att moderaterna tidigare har begått en massa misstag men att de lär sig av misstagen och förnyat sin politik därefter.

Det råder alltså en tydlig splittring inte bara mellan kommunalpolitikers och toppolitikers arbetssituation, utan också i fråga om hur den egna partiplattformen ska tolkas. Det kompromisslösa försvaret av FRA-lagen ligger inte i linje för moderaternas egna politik och har inget brett stöd i svenskt samhälle. De är mycket tydliga att understryka hur de vill lösa medborgares problem snarare än att skapa nya.

Massavlyssning är fel väg att gå enligt politiker som arbetar nära sin väljarkrets. De skriver vidare om att partiet måste vara lyhörda och ta till sig alla argument i debatten. Vi har sett ur detta motverkats enormt mycket av Regeringen. Den kämpade med näbbar och klor för att få igenom den och de kommer att kämpa ännu mer för att uppgradera den.

Det abstrakta skyddet av Sverige leder till oförutsägbara och oacceptabla inskränkningar av friheter. Friheter som ska vara en central del av det nya moderaterna sätts medvetet inom parentes och alla argument mot dessa lagar sopas under mattan. Vad är deras syfte? Vilka är så inflytelserika så de påverkar ett helt partis självaste värdegrund?

Finns det en tydlig skillnad mellan hur politiker tar hand om lokala och globala problem? Statsråd formar sina allianser och politik inte bara utifrån nationella fenomen, men också på grund av internationella fenomen. Vi ser hur EU i alltför stor utsträckning påverkar svenska politiker till att ta ställning i frågor som de själva inte är insatta i. De försöker förstå hur internationell lagstiftning och omförhandling av globala begrepp ska gynna svenska medborgare.

Vad de missar är att denna agenda lämnar stora frågetecken angående vad som händer på en nationell nivå med vårt rättssamhälle.

”Integritet är inte något som enbart diskuteras i Riksdagen. Vi har många olika integritetsfrågor att hantera på lokal nivå. Resultatet av en åtgärd som är ett intrång i integriteten måste vägas mot hur stort intrånget är. Ett gott syfte är inte tillräckligt för att registrera och övervaka enskildas privata angelägenheter.”

Väldigt många väljare är emot massavlyssning och detta gäller över de traditionella blockgränserna som hela vår mossigt svenska demokrati vilar på. Justitiedepartementet, Advokatsamfundet, Journalistförbundet och Lagrådet har alla kritiserat lagen för att vara för integritetskränkande. Vissa grundläggande principer i en rättsstat kan inte bara lagstiftas bort i kampen mot terrorism och brottslighet.

Ironiskt nog var Justitieminister Beatrice Ask betydligt mer negativ till FRA-lagen före valet än vad hon är nu. Justitiedepartementet ska förövrigt utreda exakt hur datalagringsdirektivet ska genomföras i Sverige. Beatrice Ask är i allra högsta grad med och skapar ett otryggt land oavsett vem man är eller var man bor.

En annan intressant anmärkning är att Asken satt med i 2004 års arbetsgrupp inom Alliansen som hette ”Rättspolitik för trygghet”. Är inte det underbart? Men nog om Ask nu, jag ville bara visa att människor mycket väl kan ändra sig.

Civilrätten är inte enkel, rättsväsendet kommer i större utsträckning finnas till för dem som har råd att driva skadeståndsprocesser och betala för rättsligt skydd. FRA-lagen, IPRED1, IPRED2, ACTA och Datalagringsdirektivet är alla exempel på fenomen som kommer att förändra medborgares friheter och civilrätt till det sämre. Det finns många kompetenta, pålästa och väl insatta människor som engagerar sig i dessa frågor och som dessutom bidrar till en ökad medvetenhet och opinionsbildning.

Politikerna borde lyssna mer på medborgarna men börjar klubba igenom lagar som innebär att folket inte har annat än en symbolisk rätt att påverka makten. Staten inskränker allt mer medborgares friheter. Var är bevisen för att vi går emot ett mer otryggt samhälle? Och var är bevisen för att just dessa åtgärder ska göra allt ”bättre” och lösa problemen?

Lagar ska inte granskas efter att de har verkställts, utan detta ska ske innan de eventuellt röstas igenom. Det råder en stark teknikfientlighet och teknisk okunskap bland politikerna som jag tror många medborgare känner till. Och detta är samma politiker som driver igenom lagar och direktiv som motverkar tekniken!

Lagarna ska dessutom vara enkla och medborgarna ska ha förtroende för lagar och tycka att de är nödvändiga. Argumentet att det ska ske eftergranskning av lagen är svagt på grund av att konsekvenserna som lagen medför fortfarande kommer realiseras, med ett folkligt förändrat beteende som följd.

Posthemligheten måste hållas intakt. Vår identitet byggs verkligen upp av att vi kan kommunicera med vänner och bekanta utan att någon tredje part har rätt till insikt i denna kommunikation. Kommer telekompaketet, IPRED, FRA, ACTA etc. att förändra våra sätt att kommunicera med varandra? Kommer vi att bli mer inneslutna i oss själva?

I svenska brottsbalken, 4 kapitlet, paragraf 8 står det:

Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år.

Om datalagringsdirektivet går igenom så ryker väl denna rättighet till det privata. Det är väl ingen som hävdar att allt innehåll kommer att granskas, men det skulle ju vara lätt att ringa in vissa individer med hjälp av sociogram och för att sedan ta del av detta innehåll, för tillgången till materialet kommer de ju redan ha så då finns det inga garantier för att kommunikationen kommer att respekteras.

Toppmoderaterna i artikeln ovan är ju också här mycket kritiska till eventuella intrång i brevhemligheten. Intrång som deras egen parti kommer vilja få igenom politiskt, ett parti som egentligen värnar om denna rätt till brevhemligheten. Situationen är mycket märklig.

Landshövding Per Unkel (m) föreslår en rad olika förändringar i självaste grundlagen. Utan att nedvärdera alla dessa förslag så finns det däremot ett krav på att skyddet för privat egendom också ska stärkas. Kan detta vara ett tecken på att svensk grundlag ska mildras till förmån för en europeisk konstitution? För en försvagad suveränitet? En försvagad svensk stat?

Det ska inte gå att ändra grundlagar hur som helst! Vore det inte bra om vi medborgare ges tillfällen att aktivera genom att folkomrösta mer, istället för att vi passiviseras och göras till objekt av våra folkvalda politiker? Eller är det en liberal tanke att stärka skyddet för privat egendom?

Fildelning splittrar moderaterna – en generationsfråga

Många politiska ungdomsförbund har öppet gått emot sina egna partiers politik angående en rad olika fenomen. MUF har genom en motion visat hur de ställer sig till sitt egna moderparti. inte nog med att de har tagit ställning för att tillåta fildelning, de delar nu vissa åsikter med Piratpartiet.

Nu går det ju inte rösta på ungdomspartier till riksdagen och de traditionella partiernas strukturer utgörs till stor del av människor som generellt sett förmedlar en viss teknikfientlighet och förvånande okunnighet på området. Resonemanget inbegriper också att politiker som helst skulle vilja avknoppa både Apoteket och Systembolaget från det statliga monopolet samtidigt vill förstärka utgivares monopolfördel. En fördel som inte finns på andra marknader.

MUF är alltså ett ungdomsparti som vågar ta ställning mot sitt eget moderparti och som samtidigt stödjer sin egna partipolitiska plattform bättre än storebror. Motionen finns att läsa här. Jag hoppas att MUF fortsätter att gå hårt fram mot nya moderaterna och röker ut den mossiga och konservativa gammelgenerationen med sin verklighetskeva världssyn, till förmån för ett nytänkande, en progressiv debatt till förmån för medborgarrättsliga spörsmål och en stark liberalism.

Jag föreslår att MUF och även de andra ungdomsförbunden går till öppen retorisk attack mot de konservativa, verklighetsfråndvända och teknikfientliga elementen inom riksdagen som vägrar att lyssna på medborgarnas argument och kompetens. De får gärna gå till angrepp mot sina egna moderpartier också, det skulle inte skada.

Det är inte bara politikerna som förändras med tiden, utan också själva arbetet i sig. Om representanter för demokratin och ett öppet samhälle är okunniga på flertalet områden då tycker jag inte att de ska finnas kvar speciellt länge på högt uppsatta positioner.

En av de första saker som vi möts av när vi läser vad MUF tycker om integritet är ett citat från Benjamin Franklin:

”De som är beredda att ge upp väsentliga friheter för att få lite temporär säkerhet förtjänar varken frihet eller säkerhet”

Är du beredd att ge upp våran frihet? En frihet som vi dessutom tar för given i vårt samhälle? Vad händer om vi bara ser på när EUs lagstiftning får företräde framför svensk lagstiftning? Jag förstår inte hur vi ska kunna skydda våra medborgare om vi säljer ut vår lagstiftning.

Hur ska de liberala idéerna kunna få genomslag om de ”liberala” politikerna går emot sina egna ideal och partiplattformar?

Denna post är ämnad som konstruktiv kritik mot ett parti vars utveckling jag följer ingående. Om ni har några kommentarer är det bara att skriva nedan.

”Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna”
Anne-Marie Pålsson har inte lärt sig hur man påverkar

Obama kopierar Piratpartiet

So Long, and Thanks for All the Fish!

Hur du röstar i valet till Europaparlamentet

Alla röstberättigade medborgare i den Europeiska Unionens medlemsländer (27) röstar mellan den 4-7 juni (i Sverige kan man redan förtidsrösta). 736 stycken ledamöter får plats i parlamentet varav 18 stycken kommer att vara från Sverige.

Vi gick med i Europeiska Unionen redan 1995 och vi har sedan dess haft tre val till parlamentet. Vid det senaste valet var valdeltagandet 37,9 procent.

Vill du veta mer om vad EU håller på med tycker jag att ni ska spara www.europarl.se.

Har ni fått ert röstkort? Då kan ni förtidsrösta redan idag, t.ex. på många av våra alla bibliotek runt om i landet, på universitet eller hos din lokala stadsdelsförvaltning. Om du är ute och reser så kan du rösta ifrån där du befinner dig genom att gå till svenska ambassader eller konsulat.

Ta alltid med id-handling när du ska rösta.

Om man vill rösta på ett specifikt parti då tar man bara en valsedel och stoppar den i ett kuvert. Om du vill personrösta då sätter du ett kryss för en kandidat (om du är osäker så fråga en valfunktionär). Jag förstår det som att om du kryssar fler namn på en valsedel då räknas rösten endast som en röst på det partiet. Det går inte att ändra ordningen på kandidaterna och om du inte hittar någon valsedel för det parti du vill rösta på då skriver du partinamnet på en blank valsedel.

Om ni inte har fått era röstkort kan det bero på att ni inte har rösträtt. Om du inte fick ditt röstkort mellan den 11-19 maj ska ni kontakta kommunen genom att ringa Valmyndighetens callcenter 020-825825 eller mejla till rostkort@val.se

Instruktioner för hur du röstar på valdagen

Glöm inte att läsa på ert röstkort vart ni ska gå på valdagen när ni röstar.

1. Ta ett kuvert
2. Ta några valsedlar
3. Gå in bakom skärmen och lägg endast en valsedel (kryssad eller okryssad) i ett kuvert
4. Ge id-handling och kuvert till valfunktionär (röstmottagaren)
5. Din identitet kontrolleras och det sker en markering i röstlängden
6. Titta så att ditt kuvert hamnar i valurnan

Om du fortfarande tycker att det är lite nytt och läskigt så ägna lite tid åt att läsa information från Valmyndigheten.

HADOPI-lagens konstitution: Flatline

HADOPI – Flatline

Frankrikes rättsväsende ska implementera HADOPI-lagen i fransk lagmässig praxis även fast den senast den 9:e April röstades ner av Frankrikes nationalförsamling.

Efter omröstningen i veckan sade en bred majoritet (sanning med modifikation) i nationalförslemningen ”Ja” (med rösterna 296-233) till en lag som redan nu är döfödd.

Nicolas Sarkozy har under press fört en intensiv politik för att få igenom Hadopi-lagen samt har lierat sig med den intellektuella gammelgräddan och verkligen drivit en hårdför politik, som varken ser konsekvenserna av implementeringen eller respekterar oliktänkande.

Enligt Frankrikes president Nicolas Sarkozy så har fildelare ingenting på Internets att göra.

Myndigheten HADOPI ska i framtiden kunna stänga av (dropkicka) hundratusentals fildelare som laddat upp upphovsrättsskyddat material. Människor ska kunna stängas av upp till ett år(!) och inställningen är att ”hotbreven” redan ska börja skickas ut i höst och att människor ska kunna stängas i början av 2010.

Hur ska det franska rättsväsendet kunna hantera det här? Hur ska man kontrollera vad hundratusentals människor företar sig då dessa är avstängda? HADOPI:s spionprogram lär dessutom oskadliggöras direkt efter att någon kreativ människa får tag på koden. Stefan förstår att handlingar medför konsekvenser…

Men finns det inte fler praktiska och teoretiska problem med implementeringen av Hadopi-lagen?

HADOPI-lagen är död i lagens mening

Europaparlamentet motsätter sig lagar som HADOPI. Parlamentet var nyligen positiva inför tillägg 138 i telekompaketet som bland annat skulle skydda människor (läs konsumenter om du är lobotomerad) mot denna typ av övertramp av de mänskliga rättigheterna. Hadopi-lagen tar ingen hänsyn till rättslig prövning och motsätter sig grundläggande principer i både europeiska och franska lagar. Hadopi-lagen står också i skarp kontrast till Frankrikes konstitution angående rättsprocessen, likhet inför lagen och Hadopi-lagens proportionalitet samt lagmässighet inför fransk lag.

Människor ska ha rätt till en rättslig prövning med maktfördelning och proportionalitet. Europaparlamentets godkännande av tillägg 138/46 var 4:e gången som parlamentet motsade sig Hadopi-lagen, men lik förbannat ger sig inte Sarkozy och har fortsatt att smöra sig med kråset för att kunna implementera denna skitlag.

HADOPI-lagen är död i teknisk mening

Sarkozy och de stackarna som kommer att behöva jaga hundratusentals fransmän kan endast göra detta om de identifierar personer genom deras IP-adresser. Men som många av er vet kan man leka en hel del med att förändra sitt IP, öppna upp sitt bredband för allmänheten eller bara låta människor få kapa det ibland.

En av konsekvenserna blir att oskyldiga kommer att falla in i kategorin ”pirater” i linje med myndighetens praxis och på grund av lagens utformning. Andra konsekvenser blir att Frankrike nu måste kriminalisera öppna nätverk och totalt rensa upp samtliga kommunikationsflöden som möjliggör uppkoppling mot Internet och som indirekt även gör det möjligt att fildela.

En till konsekvens av detta blir också att HADOPI struntar i hundratusentals människor som fildelar på andras nätverk bara man lyckas varna och stänga av människor vars IP har sparats undan genom skärmdumpar.

Min gissning är att människor runt om i världen kommer att jobba stenhårt med olika former av aktivism för att hjälpa franska medborgare att hacka denna lag, samt att nätpolitiken visar sitt stöd för europeiska medborgare och fortsätter med arbetet att informera och omforma EU-direktiv i takt med att nya verktyg blir tillgängliga.

HADOPI-lagen är död i massmedial mening

Det tog inte lång tid för människor inom Europa att undersöka, dekonstruera och totalt ödelägga denna lag. Många av oss har dessutom kunnat spåra många av dessa galna förslag till ett fåtal personer.

Yngre generationer har större möjligheter att både skapa uppmärksamhet och kritisera dessa lagar, medan äldre generationer tenderar att vara teknikfientliga, lyssna för mycket på kommersiella särintressen och ha problem att använda Internets på ett fruktbart sätt. De har helt enkelt inte förstått dess kreativa och ekonomiska potential. Håll informationen fri!

Den senaste tiden har det formats massiva protester mot Hadopi-lagen inte bara i Frankrike utan även i hela Europa. Medborgare är bekymrade, många ser denna typ av implementeringar som att staten bryter sitt kontrakt med medborgaren i det avseendet att staten ska tillhandahålla frihet och möjligheter i utbyte mot civil lydnad. Det är medborgarna som konstituerar staten, men om staten bryter i sitt kontrakt mot dessa medborgare, blir det berättigat att ifrågasätta denna konstitution av staten och att visa civil olydnad. Denna civila olydnad tycker jag blir en nödvändighet oavsett vad vi har för skyldigheter inför staten.

Lobbyn och branschen moraliserar inte över deras eget beteende, varför ska vi bedöma vårt eget beteende inför staten när politiker är de som underminerar statens konstitution genom att lyssna för mycket på tjänstemän och lobbygrupper?

HADOPI-lagen är död i politisk mening

EU’s omröstningar och institution verkar inte bekymra Sarkozy och oliktänkande inom de egna leden eller i Frankrike tystas ned. Vad händer egentligen i Frankrike just nu? Se till att lägga till Le Domaine D’Anais blogg i era RSS-läsare, en blogg som förövrigt fyller en kunskapslucka och ett informationsbehov som ska uppmuntras.

Varför ska vi då i politisk mening motsätta oss denna lag? Jag ser personligen att vi kommer få dras med hotet från en liknande lag om den nu implementeras i Frankrike och i framtiden klubbas igenom i Storbritannien.

Jag misstänker även att Hadopi-lagen inte är död i Näringsdepartementets ögon, vilket innebär att om ni känner otrygghet, obehag eller solidaritet med europeiska medborgare, tycker jag att ni ska höra av er till Näringsdepartementet och ställa konkreta och sakliga frågor angående hur det internationella samarbetet med Frankrike kommer att utvecklas framöver, och om man skarpt tar avstånd från lagar som redan på förhand inte uppvisar några som helst vitala livstecken.

Det kan vara så illa att Näringsdepartementet inför sitt möte med Frankrike vill ta EKG på Hadopi-lagen eller kanske till och med låna med sig en defibrillator hem till maktens korridorer i Sverige.

Hur positiv kommer denna lag egentligen vara för en bransch av ”upphovsmän” (som förövrigt använder sig av mac:s, PC-användare får inte vara kreativa), som ska leva på gamla ekonomiska modeller och hängivenheten från sina fans?

Lobbygrupper, monopolstrukturer, antimarknader och politiker håller på att ta död på det roliga i att köpa skivor, gå på bio, använda internets, skapa, remixa, kopiera, engagera, visa internetionell solidaritet och engagera sig i nätaktivism.

Antimarknader kollapsar tillbaka in i sig själv.

Werebuild.eu jobbar för ökad transparens och riktigt demokratiskt arbete

Vad gör man om politiker har sina egna definitioner i relation till demokrati och demokratiska processer? Jo, man formar om dessa processer och luckrar upp deras definitioner så att även de mest pålästa politiker har svårt att orientera sig och som därför måste ta ett par steg tillbaka för att återupptäcka hur man skapar demokratisk gemenskap och hur man arbetar med demokratiska processer.

Man kan lämna den förlegade vänster-höger-skalan bakom sig och att arbeta politiskt utifrån en individuell plattform som en del av en multitud. Multituden är en mer fruktbar miljö för att vända tillbaka politiken mot sig själv och man har många fler möjligheter att påverka sig själv, att förändra andras sätt att tänka eller omforma sin egna politiska, etiska och moraliska kompass.

Medborgare ställer sig i slutet av den politiska kön för att hitta tillbaka till de värden och processer som främjar fri- och rättigheter i symbios med en stark marknad som ger möjligheter för individer att uttrycka sig, hävda sig själva och att utvecklas.

Jag söker vägar och terminologi som kan luckra upp statiska relationer mellan begrepp som ”marknad”, ”människa”, ”politik” och ”Internets”. Vi behöver säkra fri- och rättigheter i ett ekonomiskt samhälle under förändring. Medborgare behöver skydd både som konsumenter och som individer i och med den stundande och pågående kampen om rätten till informationsmarknaden.

Nya ekonomiska intressen skapas med hjälp av Internets och antimarknader kommer att sätta hårt mot hårt mot varandra för att få tillgång till dessa ekonomier. Räkna inte med att de kommer att stanna för något eller någon.

HADOPI – Flätlina
Högsta myndigheten för spridandet av verk och beskyddandet av rättigheter på Internet

——————————————————————————————————————————————

Vill ni hjälpa till?
Vill ni veta mer?
Är ni journalister och är intresserade av hur riktigt engagemang skapas och flödar?

Titta gärna förbi http://werebuild.eu eller irc-kanalen.

Öppet brev till Näringsdepartementet

Avstängning från Internet = fängelsevistelse
Franskt ja till att stänga av fildelare
Ja till den franska Hadopi-lagen
Solemn burial for HADOPI in French National Assembly

Nyskapande nätaktivism försökte bygga om telekompaketet

Jag blev tillfrågad igår kväll om jag ville skriva ihop en text för Cybernormer.se om den europeiska nätaktivism som vi såg prov på de senaste veckorna i anknytning till arbetet med telekompaketet.se.

Jag blev verkligen glad över att bli tillfrågad så jag kände att jag inte kunde tacka nej.

Länken hittar ni nedan:

Gästblogg: Nyskapande nätaktivism försökte bygga om telekompaketet

Passa även på att läsa inlägg och kommentera andra inlägg. Cybernormer.se kanske är nästa blogg som ni vill lägga till i er RSS-läsare?

Om Cybernormer

”Cybernormer är ett rättssociologiskt forskningsprojekt som syftar till att undersöka de normbildningsprocesser (sociala och rättsliga) som uppstår i informationsteknologins kölvatten.

Framförallt handlar det om att undersöka den klyfta och det avstånd som i dag riskerar att växa fram mellan det traditionella samhällets regler och de sociala normer som genereras inom ramen för unga nätkulturer.

Projektet drivs av forskare vid Rättssociologiska enheten vid Lunds universitet och ett antal samarbetspartners. Bland annat är Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, Ericsson AB och The Pirate Bay involverade i samarbetet.

Med sidan Cybernormer.se vill vi skapa en arena för kunskap och diskussioner kring hur internet ger upphov till nya normer i samhället. Sociala normer som växer fram spontant i olika nätkulturer, men också normer i form av lagstiftning som syftar till att reglera och kontrollera aktiviteter på internet.

I bloggen skriver vi om vårt forskningsarbete på området. Vi vill skapa debatt och diskussion kring de frågor som berörs inom projektet och de forskningsresultat som projektet genererar. Emellanåt bjuder vi in intressanta gäst-bloggare för att öka den analytiska bredden.”

Stor förvirring efter telekompaketsomröstningen

Det råder stor förvirring bland engagerade medborgare om vad som egentligen hände i dagens omröstning i Europaparlamentet. La Quadrature Du Net menar att 138/46 antogs igen och att Internet är en fundamental rättighet i Europa.

”The debates on the Telecoms Package, thanks to a remarkable citizen mobilization, led to an extremely strong recognition of the access to internet as a fundamental right with the re-adoption of amendment 138/46 in second reading by a qualified majority. It is the final blow against three-strike laws such as Nicolas Sarkozy’s HADOPI bill, which are explicitely banned. The European Parliament nevertheless adopted a soft compromise on issues of network equity: no strong protection against “net discrimination” was adopted.”

European Parliament rejects Telecoms Package
Liberalerna stoppade telekompaketet
Telekompaketet till förlikning
Nej till telekompaketet
Telekompaketet fick bakläxa
Nej till telekompaketet
Nej till telekompaketet

Henrik Alexandersson skrev snabbt ihop en artikel för Newsmill där han analyserar läget.

Rapporter från EU:

No Agreement on Reform of Telecom Legislation
Telecoms package will uphold internet user’s rights

Jag vågar inte dra några som helst slutsater angående dagens omröstning, men jag uppmanar er att visa fortsatt stöd engagemang i frågan. Nu undrar jag hur det kommer att gå i omröstningen om Lissabonfördraget; ett fördrag som jag är negativt inställd till.

Det har blivit dags att damma av denna:

Telekompaketet.se
La Quadrature Du Net
Blackout Europe
NSM Sverige

Strategi och taktik i telekompaketshärvan

Nu får det bära eller brista när Telekompaketet.se och La Quadrature Du Net samarbetar inför den ack så viktiga omröstningen av Europaparlamentets telekompaket.

Strategi

Nätpolitiken har inlett en kraftig sista våg tillsammans med La Quadrature Du Net, för att gemensamt ställa verktyg till förfogande för nätaktivister i Sverige och Europa. För närvarande jobbar ett flödande och engagerat kluster för att påverka så många parlamentariker som möjligt och för att infria vissa mål i samband med omröstningen.

Planen är att  vi riktar in oss på liberalerna och socialisterna i parlamentet för att kompromissförslagen kommer från just dessa grupperingar…

Trautmann och Harbour ska känna nätpolitikens vibrationer ända ned till centraleuropa.

Det finns parlamentariker bland liberalerna och socialisterna som:

- säger nej till att kunna stänga av människor från Internet
– säger nej till att införa trafikregleringar genom det så kallade ”Lawful content”

Vi behöver ringa och prata med dessa frihetsvänner bland liberalerna och socialisterna. Passa på att göra en insatts fram till klockan 12!

Vi behöver fortfarande väcka Gunnar Hökmark (m) ur sin slummer och be oss hjälpa till med att ändra röstordningen idag.

Vi får inte låta parlamentet strunta i att ta upp tillägg 166 och 138.

Näringsdepartementet har undvikit de problematiska delarna med telekompaketet genom att säga att de inte existerar. På sitt journalistseminarium om telekompaketet i veckan så kom det bara fram positiva saker. Det tog inte lång tid för telekompaketet.se att klura ut att ”Lawful content” fortfarande står med i rådets gemensamma skrivning och rätt som det var så var Scaber Nestor inbegripen i samtal med Departementets Henrik Hansson

Internets hör och ser rätt mycket om man väljer att medvetet agera ovetandes inför öppen ridå.

Vill ni ha en så bra bevakning som möjligt och strategiska tips, bjuder telekompaketet.se in såväl nätaktivister som europeisk media till irc!
Server: Irc.freequest.net kanal: #telekompaketet
.

Om ni inte vet hur ni kommer upp på irc så hör av er i kommentarerna eller e-posta till telekompaketet@tapirbyran.se

Om ni tänker följa omröstningen vill vi gärna ha kontakt mer så många personer som möjligt. Om ni vill veta hur parlamentarikerna röstade i telekompaketets första ”läsning” så se här.

Som jag postade i inlägget tidigare ikväll så har konservative Harbour nyligen kommenterat sin syn på Internet och arbetet med att stycka det levande nätet. Det är inte bara Isobel Hadley-Kamptz som tycker det här är helt åt skogen dåligt, även Christopher Kullenberg är riktigt orolig, Erik Josefsson (v) menar att telekompaketsomröstningen är ett demokratiproblem och Amelia Andersdotter (pp) menar på att Näringsdepartementet tar fel strider.

Vågar vi lite på Hökmark imorgon? NSM Måndag verkar inte hålla med och presenterar en lista på personvalskampanjer. Internetvännen Unni Drougge visar sitt stöd och ställer retoriska frågor om vi ska tro på all Internetalarmism. Anna Troberg håller med Kullenberg och uppmanar att mejla Hökmark, medan både Alexandersson och Satmaran visar sig vara uppgivna inför det som sker just nu, men Emma Opassande bemöter kritik mot Piratpartiets politik samtidigt som det skrivs om telekompaketet!

Marcin tar några steg tillbaka och bidrar med nya perspektiv på läget, Mary försvarar moderaterna efter gårdagens post från Falkvinge (pp) om att Hökmark stödjer Ipred(?) och Joshen förklarar uppgivet varför hans slägga inte har använts mot telekompaketet. Jag kan inte göra annat än att hålla med dig om att det är mycket nu… Lissabonfördraget någon?

Det är efter midnatt när jag börjar närma mig slutet på vad jag skulle skriva om. Men först måste jag ta upp lite byråkratiska skrivningar som kan vara av intresse för er som läser bloggen.

Telekompaketet.se har hela tiden förändrat taktiken i och med att nya hinder och problem har dykt upp. I och med starka kopplingar till resten av Europa har nätpolitiken kunnat växa åt olika håll och kanter och fröat av sig. Vi vet fortfarande inte vart dessa digitala frön har strömmat vidare till, mot, in i eller hitom.

Nedan hittar ni detaljer från La Quadrature Du Net angående vilka tillägg som på tekniskt byråkratspråk är ”original”. Det ni behöver tänka på att detta innebär att ni ska argumentera att parlamentarikerna ska stödja 138:an och 166:an. Saxat från Christopher Kullenberg:

  • Den korrekta instruktionen som Laquadrature ger lyder (varning för eu-speak): “On Trautmann report: am. 3=7: guarantee of access and distribution of any content/application/service, am. 1CP=2=5=6=9: original am.138/46. On Harbour report: am. 101=111=117: no discrimination in traffic management policies, am. 102=112=118: regulatory powers against discriminated traffic management policies, am. 62=94=104=119: original am. 166, am. 96=106=120: deleting cooperation between ISP and copyright holder about lawful content”. (det är ganska obegripligt, men detta passar i mejl).
  • Det ovanstående står i deras agenda och är för originalformuleringarna av 138/46 och 166. I telefon behöver ni inte räkna upp hela listan utan säg bara att 138an och 166 ska vara i original, utan kompromisser. Man säger att man vill ha internet fritt och fint bara.

Klockan 12 idag kan ni inte längre ringa parlamentarikerna. Nu får det bära eller brista. Glöm inte att om det inte går vägen så har allt inte varför förgäves. Kontakter har etablerats, arbetssätten har börjat få form, verktygen utvecklas, politikerna och medierna vill veta vad nätpolitiken kan göra och kanske har NI varit en del av detta gemensamma grupparbete. Internets, Telekompaketet.se, werebuild.eu och La Quadrature Du Net tackar er.

Taktik

Efter telekompaketet kommer nya strider, direktiv, förslag, idéer och konservatism som hotar Internets frihet samt medborgerliga fri- och rättigheter. Arbetet med werebuild.eu kommer att fortsätta även om telekompaketet röstas igenom imorgon (läs idag).

Bli en del av detta gemensamma och dynamiska arbete, gör politiken mer transparent och öppen – arbeta för att konkretisera och stycka upp det byråkratiska Europaparlamentet.

Motstånd!

Users coalition angered by Harbour’s ‘fantasy’ claims
MEP:s choice: civil liberties or Internet lock-down


Nätpolitiken värnar om de europeiska medborgarnas fri- och rättigheter

Malcolm Harbour has launched an attack on Swedish Internet-defender MEP Christofer Fjellner. And the users rights directive rapporteur  says that the discussions around Internet  rights amendments 138 and 166 were ‘deeply frustrating’  because they ‘could derail two years’ of work‘.  Is there an  implication  that he has spent two years on an industry deal, which these amendments could squash?  It does suggest that  his amendments to the directive are not, as he claims, designed for users, but for network operators.” (Horten)

Visa fortsatt stöd för Citizens’ Rights Amendments!

Regeringen talar om att svensk grundlagsstiftning är stark och att vi inte behöver mer skydd, men det innebär att Sverige, som är en del av en europeisk union, inte värnar om europeiska medborgare och deras rättigheter.

När Sverige är inbegripna i internationella relationer, bör vi även tänka på den prototypiska medborgaren inom EU på liknande sätt som vi tänker på människor i Sverige.

Var finns solidariteten till andra människor ute i Europa? Ska vi bara sitta med händerna i kors och se på när Frankrike driver igenom HADOPI? Vi som dagligen använder Internet menar att om man öppnar upp till fler möjligheter att stänga av användare, censurera nätet och paketera det, så gör vi ingen skillnad på vilket ”land” det drabbar.

Internets är ett internetionellt gränsöverskridande och vad som riskerar att implementeras i ett ”land”, riskerar att få konsekvenser för Internets hela struktur.

Det går inte längre att tänka i termer av ”land” ”gränser” och ”olika lagstiftning”. Implementeras HADOPI i ett land finns det en mycket stor risk i att detta även kommer att drabba andra länder. Man behöver knappast bedriva speciellt mycket tankeverksamhet för att inse att om HADOPI (som bara är ett av många exempel på förmynderi) implementeras i Frankrike, så kommer sannolikheten öka för att det även implementeras i Storbritannien.

Implementeringen i ett land kommer att likt en smitta påverka andra länders politiker. Och vi vet sedan tidigare att korporativism och lobbyn knappast hindras av några former av gränsöverskridanden, men dom tycker däremot om att skapa egna gränser.

Fildelare ska inte kunna svartlistas och stängas av från Internet, speciellt inte utanför alla former av rättsäkerhet. Vi kan fortfarande trycka på för att få EU att acceptera Citizens’ Rights Amendments. Vi kan inte tillåta att andra länder driver igenom hela galna förslag bara för att vi i Sverige har ”acceptabelt” skydd.

IPRED är inte ett bevis på en rättssäker lag för att man som privatpolis måste gå via domstol för att få ut IP-nummer, utan ett bevis på en icke rättssäker lag på grund av att IPRED medför att hyrsnutar ens har givits möjligheten till att samla in bevis och begära ut IP-nummer.

I Italien vill man kunna censurera bloggare och få dom att registrera sig. Är detta acceptabelt?

Om EU inte stödjer CRA, kommer stora delar av svenska folket fortsätta med att strunta i IPRED och dessutom klaga på direktivet. Sveriges befolkning kommer att fortsätta att göra IPRED till åtlöje genom olika former av gemensamt grupparbete. Sverige kommer även att fortsätta att kritisera FRA-lagen och hela denna taffliga affär.

Medborgare kommer fortsätta att arbeta mot andra typer av direktiv och företeelser som HADOPI, Datalagrinsdirektivet, ACTA, saker som kommer från polismetodutredningen etc.

Vi måste rikta om perspektivet. Gemensamt måste vi ta och totalt dekonstruera eller ödelägga förslag, direktiv och stolligheter långt innan de kommer upp på bordet för omröstning. Det här funkar inte längre, utan nätaktivismen måste på ett positivt och nyfiket sätt förändra perspektivet och sättet att se på hur politik formas inom maktens korridorer.

Piratpartiet har fullt upp med att räkna nya medlemmar och reagera på de senaste mätningarna. Men pp skulle ju kunna få in ännu fler medlemmar och fiska röster på samma gång genom att skapa folkstorm kring telekompaketets kompromisser. Det ena utesluter inte det andra. Hur många av Piratpartiets medlemmar är ”aktiva” och hur många är soffliggande guldpirater? Upp till bevis!

Socialdemokrater… Vad håller ni på med? Var är eran vilja till att bedriva polemik med högern ”bara för att”? Ni är den blekaste oppositionen i mannaminne. Inte nog med att ni behöver göra upp med era rötter, ni behöver också på allvar ge er in i polemik mot högern och tycka annorlunda om saker och ting. Hur bedriver ni egentligen politik? Ni tillåter bara högern att göra vad de vill oavsett om det gynnar människor eller är dåligt för rättssäkerheten och bidrar till ett övervakningssamhälle. Ni har ett väldigt bra läge till att få fler röster genom att stödja Citizens’ Rights Amendments, att klaga på Regeringens hantering av FRA-lagen samt jobba för att riva upp den. Ni kan även sätta hårt mot hårt genom att ställa er negativa till IPRED. Ni förlorar en massa potentiella väljare till Piratpartiet just nu och det är på tiden att ni vaknar upp.

Tips för v, s och mp: Våga kritisera Regeringen.

Jag vill påminna er om att ni fortfarande kan skicka in frågor inför Näringsdepartementets kommande seminarium om telekompaketet. Vi behöver gemensamt filosofera, analysera och dekonstruera i relation till telekompaketet och försöka belysa så många olika sidor som möjligt. Maila telekompaketet@enterprise.ministry.se och ställ era frågor till Näringsdepartementet.

Håll en bra ton, skriv sakligt och skriv kortfattat. Vi kan alla ställa frågor som målar upp en helt annan bild av telekompaketet än den bild som kommer att belysas av media. Se Departementet för mer information.

Tillbaka till Monica Hortens analys av konflikten mellan Fjellner (EEP) och Harbour (EEP):

”Mr Harbour  is also trying to fend off the amendments  – known as the Citizen’s Rights amendments – that have been tabled by the two smaller groups – GUE/NGL (left group) and IND/DEM (independents).  I also believe they may have been tabled by the ALDE (liberal) group and (in part) by the Greens. The Citizens Rights amendments restore the balance of the Telecoms Package towards users, and place a duty on the national regulators to oversee blocking  practices.”

Vi måste visa Fjellner att vi står bakom honom. Är det någon som minns hur Karl Sigfrid behandlades under förhandlingarna om FRA-lagen? Ju fler som visar att de står bakom Fjellner desto bättre. Detta är en konflikt mellan två generationer och synsätt som vi inte får förlora:

”Mr Harbour has also publicly vented his frustrations with the discussions surrounding Amendments 138 and 166 –  the two key amendments in the current draft  which offer some protection for users against the blocking and other possible abusive practices by network operators. His comment, issued at the end of a long, and probably tiring day of talks on Tuesday evening, is very telling.   ”It has been deeply frustrating to feel this one issue which was not in any way at the centre of what we were doing could derail two years of work,” (Reuters )”

Vi vill självklart få två års arbete med obalanserad lagstiftning att spåra ur! Speciellt om den kan komma att implementeras på bekostnad av fri- och rättigheter.

Istället för att värna om Internet, dess användare och marknadens mångfald, så förespråkar Malcolm Harbour och Catherine Trautmann med sina oacceptabla kompromisser en snabb och smärtfri implementering som i framtiden riskerar att få ödesdigra konsekvenser för europeisk innovation, fri- och rättigheter för användare gentemot telekombolag, samt mänskliga rättigheter.

Men vänta nu… Arbetet med telekompaketet går enligt Harbour tillbaka ungefär två år till 2007, men officiellt har EU dokument som bevisligen visar att arbetet med telekompaketet tog fart för ungefär ett år sedan. Vad har Harbour gjort i det fördolda under två års tid?

Har telekombranschen legat för ankar inne på Malcolms kontor?

”I also find noteworthy the comment that these rights could  ‘derail two years of work‘. The Telecoms Package was announced by the European Commission in November 2007, which by my reckoning is less than two years, and the documentary evidence of the European Parliament work on the Telecoms Package goes back just over a year. One therefore must question what Mr Harbour has been doing for two years.  There is an  implication that this law has  been negotiated with industry over that time. We should ask what is the deal?”

Vi användare har självklart inte haft ett dugg att säga till om angående utformningen av direktiven. Jag slår vad om att generationen som t.ex. Fjellner tillhör kan avsevärt mycket mer om Internets struktur och inneboende potential än vad Harbour vet.

Harbour har ju dessutom uppenbarligen format sina åsikter och förslag hand i hand med telekombranschen, som inte alls behöver bry sig om några rättigheter eller för användarna positiva effekter. De kan ju bara köra på med sin lobby för att gynna sina egna intressen, marknad och konkurrensrätt… En konkurrensrätt som bevisligen kommer får Internets att spåra ur.

Nätpolitiken rättar sig inte in i leden.

Två skäl till att vi behöver Citizens’ Rights Amendments
Kritiska frågor om telekompaketet

Agreement on a new version of amendment 46/138 in Brussels. The European Parliament accepted a weaker text

Ändringsförslagen till den 5:e Maj
A6-0257/2009: Amendments
A6-0272/2009: Amendments


DOOM4

En blogg om filosofi, ekonomi, språk, musik, konst och litteratur.
[Most Recent Quotes from www.kitco.com]
Creeper MediaCreeper

Ludwig von Mises On the So-Called Liberals of Today

“The so-called liberals of today have the very popular idea that freedom of speech, of thought, of the press, freedom of religion, freedom from imprisonment without trial – that all these freedoms can be preserved in the absence of what is called economic freedom. They do not realize that, in a system where there is no market, where the government directs everything, all those other freedoms are illusory, even if they are made into laws and written in constitutions.”

–Ludwig von Mises, Economic Policy: Thoughts for Today and Tomorrow (1979)

Murray N. Rothbard on Economic Ignorance

“It is no crime to be ignorant of economics, which is, after all, a specialized discipline and one that most people consider to be a ‘dismal science.’ But it is totally irresponsible to have a loud and vociferous opinion on economic subjects while remaining in this state of ignorance.”

–Murray N. Rothbard

Ludwig von Mises on the Process of the Hyperinflationary Breakdown of A Currency

"The emancipation of commerce from a money which is proving more and more useless in this way begins with the expulsion of the money from hoards. People begin at first to hoard other money instead so as to have marketable goods at their disposal for unforeseen future needs - perhaps precious-metal money and foreign notes, and sometimes also domestic notes of other kinds which have a higher value because they cannot be increased by the State '(e.g.the Romanoff rouble in Russia or the 'blue' money of communist Hungary); then ingots, precious stones, and pearls; even pictures, other objects of art, and postage stamps. A further step is the adoption of foreign currency or metallic money (i.e. for all practical purposes, gold) in credit transactions. Finally, when the domestic currency ceases to be used in retail trade, wages as well have to be paid in some other way than in pieces of paper which are then no longer good for anything.

The collapse of an inflation policy carried to its extreme - as in the United States in 1781 and in France in 1796 does not destroy the monetary system, but only the credit money or fiat money of the State that has overestimated the effectiveness of its own policy. The collapse emancipates commerce from etatism and establishes metallic money again."

–Ludwig von Mises, The Theory of Money and Credit

Ludwig von Mises On Hyperinflation

"The characteristic mark of the phenomenon is that the increase in the quantity of money causes a fall in the demand for money. The tendency toward a fall in purchasing power as generated by the increased supply of money is intensified by the general propensity to restrict cash holdings which it brings about. Eventually a point is reached where the prices at which people would be prepared to part with "real" goods discount to such an extent the expected progress in the fall of purchasing power that nobody has a sufficient amount of cash at hand to pay them. The monetary system breaks down; all transactions in the money concerned cease; a panic makes its purchasing power vanish altogether. People return either to barter or to the use of another kind of money."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On the Policy of Devaluation

"If the government does not care how far foreign exchange rates may rise, it can for some time continue to cling to credit expansion. But one day the crack-up boom will annihilate its monetary system. On the other hand, if the authority wants to avoid the necessity of devaluing again and again at an accelerated pace, it must arrange its domestic credit policy in such a way as not to outrun in credit expansion the other countries against which it wants to keep its domestic currency at par."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"What distinguishes the Austrian School and will lend it everlasting fame is its doctrine of economic action, in contrast to one of economic equilibrium or nonaction."

–Ludwig von Mises, Notes and Recollections

Ludwig von Mises on Austrian Economics

"The main and only concern of the Austrian economists was to contribute to the advancement of economics. They never tried to win the support of anybody by other means than by the convincing power developed in their books and articles."

–Ludwig von Mises, Austrian Economics: An Anthology

Ludwig von Mises on Business Cycles

"True, governments can reduce the rate of interest in the short run. They can issue additional paper money. They can open the way to credit expansion by the banks. They can thus create an artificial boom and the appearance of prosperity. But such a boom is bound to collapse soon or late and to bring about a depression."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The wavelike movement effecting the economic system, the recurrence of periods of boom which are followed by periods of depression is the unavoidable outcome of the attempts, repeated again and again, to lower the gross market rate of interest by means of credit expansion."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The cyclical fluctuations of business are not an occurrence originating in the sphere of the unhampered market, but a product of government interference with business conditions designed to lower the rate of interest below the height at which the free market would have fixed it."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The ultimate cause, therefore, of the phenomenon of wave after wave of economic ups and downs is ideological in character. The cycles will not disappear so long as people believe that the rate of interest may be reduced, not through the accumulation of capital, but by banking policy."

–Ludwig von Mises, On the Manipulation of Money and Credit

Ludwig von Mises on Business Cycles

"The boom produces impoverishment. But still more disastrous are its moral ravages. It makes people despondent and dispirited. The more optimistic they were under the illusory prosperity of the boom, the greater is their despair and their feeling of frustration."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Credit Expansion

"Credit expansion can bring about a temporary boom. But such a fictitious prosperity must end in a general depression of trade, a slump."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on Human Action

"Human action is purposeful behavior."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is purposive conduct. It is not simply behavior, but behavior begot by judgments of value, aiming at a definite end and guided by ideas concerning the suitability or unsuitability of definite means. . . . It is conscious behavior. It is choosing. It is volition; it is a display of the will."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Human Action

"Action is an attempt to substitute a more satisfactory state of affairs for a less satisfactory one. We call such a willfully induced alteration an exchange."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Human Action

"Mans striving after an improvement of the conditions of his existence impels him to action. Action requires planning and the decision which of various plans is the most advantageous."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises On ”I and We”

"The We cannot act otherwise than each of them acting on his own behalf. They can either all act together in accord; or one of them may act for them all. In the latter case the cooperation of the others consists in their bringing about the situation which makes one man's action effective for them too. Only in this sense does the officer of a social entity act for the whole; the individual members of the collective body either cause or allow a single man's action to concern them too."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises On The Individual and Changing Features of Human Action

"Common man does not speculate about the great problems. With regard to them he relies upon other people's authority, he behaves as "every decent fellow must behave," he is like a sheep in the herd. It is precisely this intellectual inertia that characterizes a man as a common man. Yet the common man does choose. He chooses to adopt traditional patterns or patterns adopted by other people because he is convinced that this procedure is best fitted to achieve his own welfare. And he is ready to change his ideology and consequently his mode of action whenever he becomes convinced that this would better serve his own interests."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Murray N. Rothbard On the Professional Intellectual Classes

"In all societies, public opinion is determined by the intellectual classes, the opinion moulders of society. For most people neither originate nor disseminate ideas and concepts; on the contrary, they tend to adopt those ideas promulgated by the professional intellectual classes, the professional dealers in ideas."

–Murray N. Rothbard, For A New Liberty

Ludwig von Mises on Cause and Effect

"Cognizance of the relation between a cause and its effect is the first step toward mans orientation in the world and is the intellectual condition of any successful activity."

–Ludwig von Mises, The Ultimate Foundation of Economic Science

Ludwig von Mises on Economic Calculation

"Monetary calculation and cost accounting constitute the most important intellectual tool of the capitalist entrepreneur, and it was no one less than Goethe who pronounced the system of double-entry bookkeeping one of the finest inventions of the human mind."

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Economics as Abstract Reasoning

“Economics, like logic and mathematics, is a display of abstract reasoning. Economics can never be experimental and empirical. The economist does not need an expensive apparatus for the conduct of his studies. What he needs is the power to think clearly and to discern in the wilderness of events what is essential from what is merely accidental.”

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Individual Rational Action

"All rational action is in the first place individual action. Only the individual thinks. Only the individual reasons. Only the individual acts."

–Ludwig von Mises, Socialism.

Ludwig von Mises on Entrepreneurship

"The consumers suffer when the laws of the country prevent the most efficient entrepreneurs from expanding the sphere of their activities. What made some enterprises develop into big business was precisely their success in filling best the demand of the masses."

–Ludwig von Mises, Planned Chaos

Ludwig von Mises on the Gold Standard

“If our civilization will not in the next years or decades completely collapse, the gold standard will be restored.”

–Ludwig von Mises, (1965)

Murray N. Rothbard On the Gold Standard

“Gold was not selected arbitrarily by governments to be the monetary standard. Gold had developed for many centuries on the free market as the best money; as the commodity providing the most stable and desirable monetary medium.”

–Murray N. Rothbard

Detlev Schlichter on the Gold Standard

"But I don’t believe the best solution would be to go back to a government-run gold standard. We should not trust politicians and bureaucrats with money, certainly never again with entirely unconstrained fiat money, but probably not even with a monetary system that comes with the strait jacket of an official gold standard. I would argue instead for the complete separation of money and state, and for an entirely private monetary system. Let the market decide what should be money and how much there should be of it. I do strongly believe that gold would again play an important role in such a system. After all, gold and silver have been chosen forms of money for thousands of years, in all cultures and societies. That is what the trading public always went for when it was free to choose."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on Paper Money

"Wall Street, the media, academia, and, of course the Fed, are strongly on the side of fiat money."

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Detlev Schlichter on the Media and Academia

"Media and academia are mainly pro-state, pro-politics, anti-gold"

–Detlev Schlichter, The Schlichter Files

Ludwig von Mises on Banking

"There was no reason whatever to abandon the principle of free enterprise in the field of banking."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"It is extremely difficult for our contemporaries to conceive of the conditions of free banking because they take government interference with banking for granted and as necessary."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Banking

"What is needed to prevent any further credit expansion is to place the banking business under the general rules of commercial and civil laws compelling every individual and firm to fulfill all obligations in full compliance with the terms of the contract."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Corrupt Politicians, Professors and Union Bosses

"Those politicians, professors and union bosses who curse big business are fighting for a lower standard of living."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Capital

"Profit-seeking business is compelled to employ the most efficient methods of production. What checks a businessmans endeavors to improve the equipment of his firm is only lack of capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"When pushed hard by economists, some welfare propagandists and socialists admit that impairment of the average standard of living can only be avoided by the maintenance of capital already accumulated and that economic improvement depends on accumulation of additional capital."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"History does not provide any example of capital accumulation brought about by a government. As far as governments invested in the construction of roads, railroads, and other useful public works, the capital needed was provided by the savings of individual citizens and borrowed by the government."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"The characteristic mark of economic history under capitalism is unceasing economic progress, a steady increase in the quantity of capital goods available, and a continuous trend toward an improvement in the general standard of living."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Capital

"Capitalism is essentially a system of mass production for the satisfaction of the needs of the masses. It pours a horn of plenty upon the common man. It has raised the average standard of living to a height never dreamed of in earlier ages. It has made accessible to millions of people enjoyments which a few generations ago were only within the reach of a small elite."

–Ludwig von Mises, The Anti-Capitalistic Mentality

Ludwig von Mises on Laissez Faire

"If one rejects laissez faire on account of mans fallibility and moral weakness, one must for the same reason also reject every kind of government action."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The ultimate basis of an all around bureaucratic system is violence."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Bureaucratic management is management of affairs which cannot be checked by economic calculation."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Economic Calculation

"A bureaucrat differs from a nonbureaucrat precisely because he is working in a field in which it is impossible to appraise the result of a mans effort in terms of money."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Nobody can be at the same time a correct bureaucrat and an innovator."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Seen from the point of view of the particular group interests of the bureaucrats, every measure that makes the governments payroll swell is progress."

–Ludwig von Mises, Planning for Freedom

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"The bureaucrat is not free to aim at improvement. He is bound to obey rules and regulations established by a superior body. He has no right to embark upon innovations if his superiors do not approve of them. His duty and his virtue is to be obedient."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Bureaucracy

"Only to bureaucrats can the idea occur that establishing new offices, promulgating new decrees, and increasing the number of government employees alone can be described as positive and beneficial measures."

–Ludwig von Mises, Omnipotent Government

Ludwig von Mises on Bureaucracy and Government Interventions

"The trend toward bureaucratic rigidity is not inherent in the evolution of business. It is an outcome of government meddling with business."

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Government’s War on the Creative Genius

“A genius is precisely a man who defies all schools and rules, who deviates from the traditional roads of routine and opens up new paths through land inaccessible before….But, on the other hand, the government can bring about conditions which paralyze the efforts of a creative spirit and prevent him from rendering useful services to the community.”

–Ludwig von Mises, Bureaucracy

Ludwig von Mises on Why Classical Liberalism Rejects War

“The liberal critique of the argument in favor of war is fundamentally different from that of the humanitarians. It starts from the premise that not war, but peace, is the father of all things. What alone enables mankind to advance and distinguishes man from the animals is social cooperation. It is labor alone that is productive: it creates wealth and therewith lays the outward foundations for the inward flowering of man. War only destroys; it cannot create. War, carnage, destruction, and devastation we have in common with the predatory beasts of the jungle; constructive labor is our distinctively human characteristic.”

–Ludwig von Mises, Liberalism: The Classical Tradition

Ludwig von Mises on Sound Money

“It is impossible to grasp the meaning of the idea of sound money if one does not realize that it was devised as an instrument for the protection of civil liberties against despotic inroads on the part of governments. Ideologically it belongs in the same class with political constitutions and bills of rights. The demand for constitutional guarantees and for bills of rights was a reaction against arbitrary rule and the nonobservance of old customs by kings. The postulate of sound money was first brought up as a response to the princely practice of debasing the coinage.”

–Ludwig von Mises. The Theory of Money and Credit

Murray N. Rothbard on Recovering from Economic Depressions

“It should be clear that any governmental interference with the depression process can only prolong it, thus making things worse from almost everyone’s point of view. Since the depression process is the recovery process, any halting or slowing down of the process impedes the advent of recovery. The depression readjustments must work themselves out before recovery can be complete. The more these readjustments are delayed, the longer the depression will have to last, and the longer complete recovery is postponed.”

–Murray N. Rothbard, Man, Economy, and State with Power and Market

Hans-Hermann Hoppe on Socialized Health Care

“With the socialization of the health care system through institutions such as Medicaid and Medicare and the regulation of the insurance industry (by restricting an insurer’s right of refusal: to exclude any individual risk as uninsurable, and discriminate freely, according to actuarial methods, between different group risks) a monstrous machinery of wealth and income redistribution at the expense of responsible individuals and low-risk groups in favor of irresponsible actors and high-risk groups has been put in motion.”

–Hans-Hermann Hoppe, Democracy: The God That Failed

Ludwig von Mises on Civilization

"What distinguishes man from animals is the insight into the advantages that can be derived from cooperation under the division of labor."

–Ludwig von Mises, Human Action: A Treatise on Economics

Ludwig von Mises on Civilization

"Civilization is a work of peaceful co-operation."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Civilization

"The foundation of any and every civilization, including our own, is private ownership of the means of production. Whoever wishes to criticize modern civilization, therefore, begins with private property."

–Ludwig von Mises, Liberalism

Ludwig von Mises on the Market Economy

"In the unhampered market economy there are no privileges, no protection of vested interests, no barriers preventing anybody from striving after any prize."

–Ludwig von Mises, Theory and History

Ludwig von Mises on Liberalism

"Liberalism champions private property in the means of production because it expects a higher standard of living from such an economic organization, not because it wishes to help the owners."

–Ludwig von Mises, Socialism

Ludwig von Mises on Liberalism

"That Liberalism aims at the protection of property and that it rejects war are two expressions of one and the same principle."

–Ludwig von Mises, Socialism


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.