Fyra myter om kapitalism

Myt 1
‘Global’ kapitalism är ett nytt fenomen.
Dagens ‘globala’ kapitalism vore inte möjlig utan dess historiskt långa startsträcka.

Myt 2
Kapital cirkulerar ‘globalt’.
Det mesta av kapitalet sänds mellan en liten grupp bestående av de rikaste nationerna.

Myt 3
Kapitalism organiseras ‘globalt’ snarare än nationellt.
Internationella skillnader är viktigare och stater spelar fortfarande en viktig roll för transnationella konglomerat och dess ekonomiska aktiviteter.

Myt 4
‘Global’ kapitalism integrerar världen.
Ju mer ‘global’ kapitalismen har blivit, desto mer uppdelad har världen blivit på grund av ojämn fördelning av rikedomar.

Referens & Bild
Myterna är hämtade från James Fulchers bok Capitalism – A Very Short Introduction, Oxford University Press, Oxford. Sidan 103. Bilden kommer från flickr.

Värnplikten avskaffas

Värnplikten avskaffas äntligen. Regeringen lade i torsdags fram en proposition som ska effektivisera försvaret och ska gälla fem år framåt, vilket verkar konstigt för jag tycker att den borde gälla permanent.

Det råder inga tvivel om att det här kommer att förändra samhället om det går igenom. Moderaterna var ju som parti generellt sett knappast emot värnplikten förut, vilket var något som unga liberaler satte sig upp mot. Mattias Svensson tycker t.ex. att det är ”stort” att värnplikten avskaffas en ”moderatledd borgerlig regering”. Oppositionen har som vanligt inget bättre alternativ att presentera.

Sten Tolgfors hävdar att försvaret ska bli bland Europas mest moderna och att ”säkerhet” ska byggas gemensamt med våra ”grannar”. Tja, det låter ju trevligt, men hur kommer det att se ut i praktiken? Är det realistiskt att vi ska ha ett av Europas mest moderna försvar när vi borde rusta ned? Och är det verkligen bekvämt för våra grannländer att samarbeta med oss när FRA-lagen är i kraft?

Det känns ju inte som en bra grund att stå på för ett eventuellt samarbete – ”Vi hjälps åt tillsammans, men vi bevakar all er trafik som råkar finnas i våra kablar…”.

50.000 människor ska kunna göras stridsberedda med kort varsel (en vecka), vilket knappast är en siffra som får ryssen att ens gäspa av tristess. Mängden i sig  borde knappast räcka för att försvaret ska kallas ”modernt” och jag hoppas att reformerna bantar försvaret rejält så att pengarna kan användas till annat.

Jag tycker att det ska vara upp till var och en om de vill göra värnplikt, ingen ska behöva tvingas att ta upp vapen om de inte vill. Om plikten slopas kommer de som verkligen vill lumpen att få göra den, det kommer inte att vara svårt att få in rätt människa på rätt plats i och med denna reform.

Jag hoppas vidare att krigsekonomin och försvarsmaskineriet successivt minskas ned, för det är nämligen stora summor det handlar om, det vore intressant att veta exakt hur mycket pengar som årligen bara försvinner på grund av Sveriges försvar.

Finns det någon anledning att inte slopa försvaret helt? Ja, det tycker jag helt klart att det finns. Jag tycker mig se flera skäl till varför vi fortfarande bör ha ett ”försvar”. Först och främst tycker jag det kan vara vettigt att kunna skicka förband och trupper till katastrofområden och till olika oroshärdar världen över. Det är onekligen bra PR att kunna göra trupper tillgängliga för tjänstgöring utomlands och det kan säkert ha en stor effekt på internationella relationer.

Ett annat skäl till varför jag anser att Sverige som land bör avskaffa armén är att krigsekonomin ändå kan inbegripa icke-dödliga lösningar som t.ex. ofarliga vapen (paradox), forskning, tekniska lösningar och minröjning. Istället för en vapenhandel så kan försvarsmakten istället satsa på tekniska lösningar isom t.ex. vattenrening, byggnationer av olika slag, terrängfordon, informationslösningar etc. Forskning och utveckling behöver inte ägna sig åt dödliga lösningar.

Vad vill andra partier?

Socialdemokraterna är inte sena på att klaga på propositionen, men de tycks inte ha tid att själva sätta sig ned och komma fram till några egna lösningar. Skärp till er! Det verkar som de inte vill ha en ren yrkesarmé vilket medför att socialdemokraternas ”förslag” får en väldigt ambivalent framtoning.

Miljöpartiet verkar ha en mycket sundare inställning, de vill avskaffa värnplikten och avveckla det så kallade ”vilande” försvaret som ständigt ligger i beredskap. Det är helt enkelt inte värt att ha ett så omfattande försvar i och med dagens hotbild i fredstid.

Vänsterpartiet vill gå emot allt som vanligt och tänker sig att en utbyggd värnplikt vore bra. De är dessutom motståndare till yrkessoldater, vilket kanske beror på en viss rädsla för Militärkorporativism. Det här är ett intressant spår som jag kanske får kolla upp mer, för att vänsterpartiet vill bygga ut värnplikten låter väldigt splittrat när man tänker på deras framtoning som parti.

I och med militärkorporativismen som begrepp så kan vänsterpartiet använda sig av denna potentiella hotbild för att argumentera för utbyggd värnplikt. Men, som sagt, vi borde fortfarande rusta ned och göra en realistisk riskbedömning i samband med korporativismen samt attackera problemet med privata militärorganisationer på andra sätt som fortfarande möjliggör en nedrustning av vår armé.

Jag vet inte vad Kristdemokraterna vill, men de verkar ju göra bort sig mest hela tiden. De behöver bara låta någon av sina medlemmar uttala sig i media för att vi ska förstå hur konservativt och regressivt detta parti är. Välkommen in i samtiden!

Moderaterna, folkpartiet och centern kan vi väl kanske bunta ihop i en liten mysig lattegrupp, för det är väl dessa tre partier som står bakom propositionen? Kan tänka mig att kristdemokraterna inte fick komma med på detta kafferep heller…

Tillbaka till socialdemokraterna, Inte nog med att dom inte kan ta tag i frågan internt, det verkar även vara problem med kommunikationen mellan oppositionspartierna:

”Oppositionen har normalt två veckor på sig för att lämna in sina svarsmotioner, men har begärt extra tid med tanke på påskhelgen och frågans omfattning.”

Politikerna måste ju få sin påsköl, något annat vore ju otänkbart...

Fotot kommer från flickr.

Jag såg Anna Odell…

… på ett elskåp i Sveriges mest dynamiska stadsdel.

I lördags kväll var jag ute med några polare och åt middag. Efteråt gick vi till en pub och tog det allmänt lugnt. Vanligtvis pratas det mycket teknik i detta sällskap, självklart tycker jag om det, men ibland känner jag att jag är intresserad av vad mina vänner t.ex. har för politiska åsikter. Jag vet ju innerst inne att det här är grabbar som inte backar undan om jag bjuder upp till retorisk dans…

Det visade sig att jag skulle bli hårt ansatt under hela kvällen och bli retoriskt ödelagd.

Det började med att jag styrde upp en ‘bitter’ från ett Roslagsbryggeri och flikade sedan in vad jag tyckte om situationen med Konstfack. Mycket grovt förenklat tog jag viss ställning för ‘Territorial pissing’ och viss ställning för ett eventuellt resultat/examensanalys från Anna Odell. Jag tyckte att det som Odell har gjort är mer komplicerat än en den illa åtgångna tunnelbanevagn (som inte ens SL kunde minnas någonting om).

I fallet ‘Territorial pissing’, som jag har tagit upp förut, hade jag väl egna rätt vaga argument om individuellt ansvar, svenskt rättsväsende, Konstfacks eventuella riktlinjer samt att det minst ett år gamla ‘verket’ knappast skulle ha rört upp så mycket känslor och åsikter om det inte vore för en politiker. Jag personligen tycker om graffiti och även sådant som går under benämningen ”klotter”. I fallet med skadegörelse, är detta en annan femma som mycket beror på situationen i stadsbilden och eventuellt ekonomiskt drabbade. Jag dras till subversiva gråzoner.

I det stora hela tycker jag om graffiti som subversiv handling (även om kulturen är grovt kommersialiserad), det är inte heller något nytt fenomen som kommer att försvinna i första taget. Moderaternas nollvision i fråga om att ta bort klotter (inom ett dygn eller vad det är) är högst orealistiskt. Både skadegörelsen och saneringen kostar pengar. Huruvida Konstfack visste om vad som slutligen skulle bli examensarbetet eller ej är en annan historia.

Redan i och med dessa funderingar blev jag hårt pressad. Jag fick bemöta argument om att det då betydde att det var ok för någon och komma hem till min lägenhet med en molotovcocktail och dekorera om i konstens namn.

Ett annat argument som lades fram var att konstens utförande kunde vara mycket ‘snällare’; dvs. likt ett Di Leva-utförande vars syfte samt funktion flyter med fram till själva ‘utförandet’ (om ens det) till färdigt ‘verk’, utan att inbegripa lagöverträdelser eller oetiska samhälls-hack. Alltså: Konsten skall tillbaka till att använda sig av ett ‘snällt’ konstnärligt utförande för att visa på något som är viktigt. Ändamålen får aldrig helga medlen.

Dessa argument var bara början på den våg av argument som gjorde de två ‘fallen’ ännu mer komplexa för mig. Diskussionen fortsatte in på tal om konsten som sådan; att skapandet av konst svarar inför Svea Rikes Lag och att den inte ska medföra skador eller integritetsövertramp gentemot människor som inte vet vad som pågår. Nu står det också i media att Anna Odell blivit anmäld för en rad olika saker som t.ex. falskt alarm, våldsamt motstånd, ofredande och oredligt förfarande. Det sista handlar om att de instanser som ingick i omhändertagandet och vården av Odell berördes negativt. Båda fallen kan komma att bli ordentligt rättsligt prövade.

Ett annat argument som fördes fram var att en konstnär (i allmänhet) aldrig får ursäkta sig med att någonting utfördes i konstens namn; detta innebär att konstnären gömmer sig bakom en abstraktion och vägrar ta ansvar för sina handlingar, som i sin tur medför konsekvenser.

Ytterligare en fundering som kom på tal var att Odell inte heller borde ha lovat att allt kommer att bli förståeligt i och med hennes examensarbete. Ifall människor senare inte kan se syftet eller förstå vad Odell vill peka på eller ens håller på med,  ja då är hon ute på djupt vatten utifrån en konstnärlig synvinkel. Hon kan ha lovat någonting som hennes konst (arbete/handlingar/argument) sedan ej lever upp till.

En poäng som nämndes i det alltmer hektiska samtalet, var att den folkstorm som rasade mot henne kanske var det som hon ansåg viktigt snarare än det hon gjorde för att framkalla denna storm. Ett hårt argument mot detta som jag minns det, var att om det är så att hennes ‘verk’ visar på att instanser som polis, psykvård samt förbipasserande har utfört vad som förväntas av dom, så kommer ju Odell’s hypotes om att vi har en icke-fungerande eller skev psykvård inte att bekräftas. Att spänna fast någon som annars riskerar att skada sig själv kanske är ett nödvändigt ont och kanske inte riktigt är det som man ska attackera om man vill visa på brister inom psykvården.

Ytterligare ett bra argument var att hon borde ha följt en psyksjuk människa i dennes vardag och dokumenterat det hela. En sådan undersökning hade möjligtvis kunna visa på påfallande brister och positiva aspekter av svensk sjukvård utan att någon skada begås. Individer skulle slippa ta ansvar för sina handlingar, för deras handlingar kanske inte ens skulle komma på tal i relation till eventuella konsekvenser.

Nu har det gått så långt att artiklar och löpsedlar om Odell innehåller ord som ”psyksjuk” och ”psyksjuka” och tar hård ställning mot henne. Visst skulle vi kunna säga att media låter det gå för långt. Låt juridiken ha sin gång. Jag tror även att det provocerar människor oerhört mycket att hon ”inte ångrar någonting” som vi kan läsa i media. Hon har rätt till sin åsikt.

Att döma av den lördagskvällens diskussioner, förstod jag direkt att detta är något som berör väldigt mycket. Inte trodde jag att mina vänner skulle ösa ur sig motargument bara för att jag hade en ‘teoretisk ambivalent’ position och tyckte att fallen var komplicerande.

Jag vägrar att se på dessa händelser som konkret svart-vita fenomen. Men i slutändan tycker jag inte att vi ska stänga Konstfack eller strypa skattepengarna. Vidare bör staten inte heller lägga sig i vad Konstfack gör då de flesta elever ändå ‘sköter’ sig och har koll på det juridiska läget. De allra flesta studenter har nog ärvt ett ‘paket’ av normaliserade etiska och moraliska kluster som är acceptabla för resten av samhället. Bara Konstfacks ledning får kontinuerligt utöka eller anpassa sina interna riktlinjer så de är aktuella i samtiden.

Även om det var jobbigt att sitta ensam i min ringhörna när de bara öste ur sig motargument, var det likväl en mycket givande kväll som jag hoppas kommer åter.

Politiska samt filosofiska debatter och diskussioner osäkrar argument, vilket medför att du hela tiden får omvärdera dina argument och förankra ställningstaganden. Den egna moraliska och etiska ‘måttstocken’ förändras i samklang med verkligheten.

Nästa gång ni placerar mig i en ensam ringhörna får ni banne mig bjuda mig på birra!

Mer om Anna Odell.

Svenska Dagbladets ledarredaktion vill ta sommarledigt

Svenska Dagbladet går idag ut och letar efter sommarvikarier som kan ersätta den soldyrkande ledarredaktionen under deras sommarsemester.

Det står att du ska vara ”allmänbildad” (vilket jag inte tycker är tillräckligt i dagens hårda konkurrens) och ha ”stilistiskt driv” (vilket i princip kan innebära lite vad som helst). Jag tror att de vill att du ska vara produktiv och kunna locka läsare med ditt sätt att skriva, vilket väl ändå ligger implicit i det att arbeta på en tidningsredaktion?

Nåväl, begreppen känns väldigt mossiga och intetsägande relaterat till de skribenter som jag tror att de egentligen letar efter.

Du ska ”kommentera” politik och samhällsfrågor både digitalt och analogt. Hur provocerande detta ”kommenterande” får vara står det ingenting om, men jag antar att allt är ok bara det ligger i linje för vad norska förlagskoncernen Schibsted, chefredaktör Lena K. Samuelsson och P.J. Anders Linder tycker, vilket i slutändan ändå kommer att innebära en rad olika begränsningar för dig i ditt arbete.

Du bör veta att journalistiskt opinionsbildande behöver ”gedigna analyser” och snabba ”stick” för att artiklar ska bli bra. Det är väldigt anmärkningsvärt vad mycket som krävs av de sommarvikarier som ska spotta ur sig artiklar för Svenska Dagbladet, vars redaktion låter sig präglas av en marknad och sätter ”snabba stick” framför ”gedigna analyser” i sitt opinionsbildande. Kvantitet framför kvalitet.

Du bara måste gilla Internets. Tyvärr Jan Guillou… Det blir inget sommarvikariat för dig på SVD i år heller. Kan någon vänlig själ skicka snigelpost till Jan G så han inte behöver lära sig att använda mIRC eller hur man underhåller en blogg?

Självklart måste du arbeta självständigt och du måste ha klart för dig att även luttrade och ingrodda gamla journalisträvar måste ha sin latte, därför måste du kunna springa fram och tillbaka till kaffemaskinen i ett rasande högt tempo, när du inte sitter och spottar ur dig textmassa vill säga.

Du måste skicka ansökan till P.J. Anders Linder senast den 22:a mars och den ska även kompletteras med en meritförteckning.

Jag undrar om jag ska söka eller inte… Det kanske finns någon annan organisation eller nyhetsmedium av intresse som kan erbjuda ett dubbelriktat utbyte.

Jag ska tänka på saken…

Ekonomiska konsekvenser för läraryrket

Andreas Mörck vid Lärarnas Riksförbund (LR) går ut och varnar för omfattande lärarvarsel. Det verkar som att det är allvarligt och uppemot 1000 lärare har redan varslats runt om i landet. Det jag finner konstigt är att DN:s artikel från Anna Lena Wallström (TT) basunerar ut att:

”Lågkonjunkturen drabbar nu också skolorna.”

Ekonomiska faktorer påverkar alltid alla institutioner och företagande. Oavsett om det rör sig om privat eller kommunalt ägande samt drift, kommer en eventuell ekonomisk kris att påverka företag och indirekt jobben. Nu kan det vara så att vissa branscher kan förbli gynnsamma under vissa ekonomiskt dåliga förutsättningar, men till stor del tror jag att utbildningssektorn påverkas av bland annat ekonomin och fördelningen av antalet elever.

Då jag inte är väl bevandrad i svensk arbetsrätt, är min syn på saken (varsel) att Lärarförbundet borde ha gått ut mycket tidigare och varnat för möjligheten till omfattande varsel inom sin sektor. I fallet ovan rör det sig om omfattande varsel och olika institutioner borde ha reagerat mycket snabbare och gjort beräkningar på hur många varsel som skulle kunna drabba utbildningssektorn.

Här kan vi såklart ha och göra med en situation där tusentals lärare runt om i landet har varslats för länge sedan och att jag först nu får reda på det. Vad jag inte förstår är att den här informationen likväl är mycket viktig för personer som håller på att utbilda sig till lärare, mig inkluderad. Vidare tar DN-artikeln upp att lokala medier tycks ha granskat situationen på ett bra sätt men att större medier tar upp varslen nu.

Det verkar som situationen är värst uppe i norr; städer som Luleå, Boden, Gävle och Piteå är hårt drabbade. Artikeln vinklas så att det framstår som om det är på grund av lågkonjunkturen som dessa hot om varsel har uppkommit. Mörck hävdar till och med att dagens lärarvarsel är betydligt mer allvarligt än under början av nittiotalet. Han pratar om att ”nästan alltid löst sig”, men att varslen nu ”leder till uppsägningar”. Varför är skolan inte längre skyddad? Exakt vad var det som skyddade skolan under t.ex. nittiotalet?

Det som inte riktigt kommer fram i artikeln är att det finns fler parametrar med i det komplex som utgör skolans ekonomi, nämligen elevunderlaget:

”Varslen beror till viss del på vikande elevunderlag.”

Nej, va? Är det sant? Jag vill se statistik på hur varslen drabbar oss som lever i storstadsregioner och jag vill framförallt se statistik på hur många färre elever det rör sig om och hyr det påverkar elevunderlaget i allmänhet.

Artikeln rör sig väldigt hastigt förbi de fakta som inbegriper hur mycket pengar som spenderas på reformer, skolverksamheten och lärarnas arbetskrafter. Kan det vara så att det inte bara har och göra med lägre skatteintäkter, utan att kommunerna också har större utgifter i utbildningssektorn för att politiker hela tiden försöker göra om i skolsystemet. Som politiker tror jag man snabbt glömmer hur mycket beslut som i slutändan påverkar eleverna vare sig de vill eller inte.

Kan det vara så att det är all denna oreda ifråga med administration, skolsystemet, kommunal samt privat regi, reformer etc. påverkar eleverna negativt snarare än att det beror på lärarna eller på grund av en lågkonjunktur? Och om det finns färre elever i vissa delar av landet då kanske det även måste finnas färre lärare för att få det att gå runt ekonomiskt.

Det råder någon slags statisk ovilja i den svenska mentaliteten. Istället för att analysera konkreta hot, se progressivt framåt och skapa nya arbetstillfällen och arbeta för en dynamisk arbetsmarknad, kommer opinionen att handla om hur staten ska täppa till ekonomiska hål. Detta synsätt blir väldigt negativt för att kunna omfamna anpassning, en anpassning som känner igen och accepterar nödvändiga och ofrivilliga förändringar i en fri marknadsekonomi.

Sverige bör anamma en ny inställning. Istället för att täppa till ekonomiskt sjunkande skepp, bör staten investera skattepengar i nya småbåtar som kan glida fram på arbetsmarknadens hav.

Fler som bloggar om lärarvarsel:

Knuff

Amerikanskt inbördeskrig nästa år?

Igor Panarin, före detta KGB-analytiker och professor i statskunskap, tror att USA kan komma att splittras i ett framtida inbördeskrig. Han spår att detta kommer att ske redan till nästa år (!).

”Olika delar av USA har olika historia och kultur och det är stora skillnader i ekonomisk och finansiell betydelse. Under 2009 kommer en stor kris utveckla sig, vilket kommer leda till att USA splittras till sommaren 2010.”

Analysen bygger på en förvärrad finanskris, samt att typiskt inhemska amerikanska problem eskalerar. Bankerna kommer ej att kunna upprätthålla ekonomiska fasader och en implosion av dollarns värde är att vänta. Det kan ju tyckas att tron om dollarns fall är rätt uppenbar, men det finns ju flera poänger med en kraftigt försvagad dollar och det är ju bland annat uppgången för den svaga ryska rubeln och etableringen av Moskva som världens finanscentrum.

Är den här analytikern mannen bakom ett sofistikerat ryskt hack? Försöker sig ryssarna på att hacka amerikansk ekonomi och samhälle? För att inte tala om att stärka den ryska folksjälen.

Det ska bli intressant att se om det kan ligga någonting i detta eller om vi ska ta det med en stor nypa salt.

Laissez-faire

I en tid då en rad olika krispaket ska rädda redan sjunkande ekonomiska skepp kan det vara givande att ha koll på följande begrepp: Laissez-faire.

Ska vi låta SAAB och Volvo gå omkull? Ska vi släppa monopolet på alkohol i vårt land? Om du svarar något i stil med ”javisst”, ”kör på” eller ”låt dom gå omkull” då kanske du till viss del stödjer den franska frasens innebörd ur en kapitalistisk synvinkel. Som doktrin säger den att en stat ej ska gå in och styra i ekonomin, vilket bland annat innebär att staten t.ex. inte ska fortsätta att pumpa in pengar i SAAB.

Ju fler miljarder som pumpas in i SAAB; desto fler miljarder kommer någon gång att behöva betalas tillbaka. Vi får ha i åtanke att Sverige redan har en avsevärd statsskuld, vi är dessutom i en helt normal ekonomisk kris som inte borde ha kommit som en total överraskning. Även om ekonomi är ytterst komplex med alla dess olika hack och transaktionsmöjligheter, så finns det vissa generella tendenser som tidigare har visat att upp och nedgångar i ekonomin är helt normalt.

Från ett politiskt-filosofiskt perspektiv kan jag tycka att staten ska jobba för att minimera sitt ekonomiska inflytande i svenska storföretag. I de fall där vi har och göra med monopol skulle dessa kunna elimineras helt för att minska inflytandet.

Men jättemånga jobb står på spel, väldigt många människor påverkas av att stora företag faller ihop som korthus och det är fel att skicka ut så många människor i arbetslöshet utan att staten ingriper. Vissa kanske också menar att vi sänker kvalitén på produkter och skapar en hel del nya problem ifall vi avskaffar apoteks- och spritmonopolet.

Men det skulle lika gärna kunna vara annorlunda. Staten skulle kunna använda pengar direkt till att hjälpa dessa som berörs utav nedläggningar till att skapa nya jobb. Kvalitén på Apotekets produkter skulle mycket väl kunna bibehållas och personal skulle fortsätta att utbildas även om ett Apotek t.ex. skulle vara en del av ett snabbköp nära dig. Vårt land kanske inte totalt skulle tappa fattningen om vi kunde springa ner och köpa lite birra efter tio en vardag. Vi kanske t.om. skulle bli lite mer kontinentala?

Målet tror jag inte är att vinka ut människor i arbetslöshet, utan stödja en dynamisk situation där nya arbetstillfällen dyker upp på marknaden, där fler kan ha ökad valfrihet till vad de vill ha i sina sortiment, där vi kanske skulle få en annan syn på alkohol och avslappnad relation till vår alkoholkonsumtion. Det behöver inte gå käpprätt åt helvete vare sig vi målar upp kapitalismen som dålig eller som bra. Den är både och. Vi ska heller inte glömma att det ekonomiska maskineriet medför teknologisk utveckling, förändrade arbetsformer, arbetskrafts-migration etc. vilka som fenomen i sig inte är dåliga.

ACTA, FRA-kritik och piratbuktsrättegången

FRA-lagen

Under många år bojkottade jag våra två största kvällstidningar, mina vänner tyckte jag var ideologiskt konstig, men jag brukade argumentera för att tidningarna var fördummande. Nu, efter att ha läst två artiklar i DN om ”konstgjorda gräsrötter” och ”gräsrötter effektiv pr” (jag tänker inte ens länka till dom för de är så brutalt dåliga), känner jag mig så trött på en kultur och jargong som håller på att bli omsprungen av helt vanliga människor. De ägnar sig åt att skriva kritik om kritik snarare än att bedriva egen originell och vettig kritik vars objekt är av högre nyhets- och kunskapsvärde för oss medborgare.

Såklart att alla möjliga människor visar kritik mot FRA-lagen. Och självklart ska vi alla i viss mån granskas, men det finns ju så många fler fenomen att skriva om än föråldrade hierarkier och pengar. Det är även många medborgare som visar kritik mot förslaget till ändringar av denna aktuella lag, ändringar som på pappret ser precis ut som det ursprungliga ändringsförslaget.

Nu kritiseras ju FRA-lagen inte bara inom rikets gränser, utan också i andra länder som t.ex. Slovenien:

”Last June, Sweden’s parliament adopted some controversial legislation – the so called FRA¹ law, which sanctions the expansion of the supervision of society; it is an eavesdropping law which allows the state to track data exchanged among citizens via the Internet, telephone and telefax. This legislation actually facilitates complete control over a huge number of citizens, and should be precluded as it is incompatible with human rights legislation.”

Några kanske jobbar Volvo, andra sitter på dyra kontor med hög kaffe latte ratio, men sen har vi också en stor majoritet av helt vanliga människor, med helt vanliga jobb och som inte styrs av någon. Journalister vill ju dock ha något objekt för deras undersökningar, för de är inte tillräckligt kunniga för att kunna beskriva klusterorganisatorisk dynamik. Det är ju som bekant lättare för dom att spåra pengar snarare än att spåra engagemang och politiskt missnöje.

Såklart människor som intresserar sig för politik, filosofi, frihet, öppet samhälle och övervakning kommer att ha saker att säga angående FRA-lagen, denna lag som med inkopplade kablar går ut över ett helt folk, försvårar arbetet både för Säpo och vår militär i deras sätt att bedriva spionage, kontraspionage och skyddet av rikets säkerhet (stoisk avslutning).

Men, lyssnar politikerna på Säpo och militären? Det verkar ju uppenbarligen inte som det, FRA 2.0 kommer inte göra någon glad men politikerna verkar tycka att det är enda vägen att gå. Varför? De lyssnar inte på medborgarna längre, men politikerna behöver ju dock ett objekt för att bli oroliga och verkligen bedriva radikal politik.

Jag är så trött på den regressiva politik som begränsar vägval, som vägrar lyssna på kritik, som gömmer sig bakom myndigheter och direktiv från EU. Jag är missnöjd med politiken och partierna över hela det politiska spektrumet på riksdags och regeringsnivå. Jag har högre förtroende för kommunalpolitik än den ovan nämnda toppstyrda och regressiva nivån. Jag vill ha progressiv politik, utveckling, med mycket retorik och med agitatorer som vågar riva upp vågor på en den annars så krusande politiska ytan.

Klipp av kablarna och sälj er schackdator.

ACTA

Nu tycker jag att media får börja gräva på allvar. Sitter det inga med kompetens i, medborgarrätt, yttrandefrihetsrätt, filosofi, EU och politik som riktigt kritisk kan bedriva journalistik på landets tidningar? Varför gräver dessa inte upp mer information om de direktiv som utgör ett hot mot medborgares rättigheter? Det går mycket mycket snabbare för bloggare att bedriva granskning och vi är dessutom många fler där olika människor tillför olika typer av kompetens.

Det räcker inte med att posta länkar till läckta dokument eller väldigt snäva definitioner av lagar och direktiv, journalistiken ska problematisera och konkretisera! Var är engagemanget och kuragen? Varför finns det inte en endaste smula av motstånd mot alla nya lagar och direktiv som vi utsätts för utan att man lyssnar på kritik? Nej just det, jag glömde att ni inte vill bli ertappade av era arbetsgivare med era händer i kakburken.

Det ska vara lagligt att dela filer med varandra och jag vill inte behöva få min dator, USB-minne eller telefon beslagtagen i tullen på grund av att jag kan ha fört in låtar in i Sverige eller något annat land. Jag vill kunna röra mig fritt inom EU utan att behöva ha identitetshandlingar med RFID-chip så jag kan spåras. Jag vill inte heller kunna bli avstängd från Internets. Det skulle innebära en katastrof för mig som under årens lopp har använt mig av dessa nät till att lära känna nya människor, att vara kreativ, att betala räkningar, att lyssna på rättegången mot The Pirate Bay och mycket mycket mer.

En eventuell avstängning skulle innebära att jag får svårare att utföra mina arbetsuppgifter och att på ett bra sätt kunna bedriva ‘högre’ studier.

Vi ska inte heller kriminalisera öppna nätverk, dessa utgör en mycket bra tjänst som t.ex. kaféer kan erbjuda sina gäster. Detta stärker marknaden och ligger rätt i tiden.

Jag tillhör den generationen som har en uppfattning om verkligheten innan Internets och verkligheten efter Internets födelse. Kanske skulle man klara sig utan Internets, även om jag skulle ha svårt att kontakta alla mina vänner, men de yngre generationerna tror jag skulle göra kraftigt motstånd om de visste om att ett förslag som ACTA lär under utformning.

Fildela dokumenten – bränn dokumenten.

Spectrial

Om någon eller några av blir dömda så kommer The Pirate Bay att finnas kvar. Om samtliga blir frikända så kommer The Pirate Bay finnas kvar.

Det är anmärkningsvärt hur åklagarsidans representanter både blir språkrör för musikindustrin och filmindustrin och som dessutom aktivt dekonstruerar sina egna arbetsgivare under pågående rättegång. Åklagarna skickar tillbaka branschen till stenåldern medan The Spectrial bygger vidare och ser framåt.

Jag må ha lackat lite när jag betatestade OneSwarm – men det funkar ju. Alltifrån kod, gränssnitt och användningsområden kommer ju att förfinas med tiden. Bittorrent-tekniken är redan föråldrad – när väl företagen väl slutar att fäkta mot väderkvarnar kommer de att inse att de varit högst delaktiga till att driva på utvecklingen av teknologi och kod på området som ytterligare försvagar deras fundament.

Jag tycker att de ska frias, ser hellre att svenskt rättsväsende sysslar med grov brottslighet, att svensk polis får mer resurser mot tung brottslighet och att musikindustrin och filmindustrin inte får rätt att skicka hem kravbrev till folk.

Du kan mycket väl aktivt använda Google för att hitta torrents. Googles crawlers indexerar också aktivt alla dessa torrents, medans The Pirate Bay inte alls har en sådan funktion och är jämförelsevis passivt. List trackers -> jag har tur.

Det här är så mycket större än fildelning, glöm aldrig det. Den här dynamiken handlar om politik, innovation, marknad och kontroll. Politiker och vinstkåta branscher slåss med näbbar och klor för att kunna kontrollera begrepp som ”konsumenterna” och ”medborgarna”.

Motstånd!

Affärsvärlden kritiserar DN i artikeln ”Grattis FRA”.

”Hypotesen att FRA-kritiken skulle vara regisserad av något dolt särintresse stämmer helt enkelt inte. Den massiva kritiken från privatpersoner, folkvalda, organisationer, myndigheter och delar av Allianspartiernas egna led är snarare ett tecken på FRA-lagens politiska sprängkraft. Kritikervågen var helt enkelt för stor och komplex för att vara sprungen ur en och samma källa.”

Och här kommer det absolut bästa, pass på nu!

”Problemet är att vi här återigen får ett bevis på att våra folkvalda i Riksdagen har begränsade kunskaper om FRA och verkar sakna förmågan att på egen hand utkräva verklig insyn i verksamheten.”

Den här formuleringen är inte dum den heller:

”Efter Alliansuppgörelsen i september förra året är det som om luften har gått ur mediernas granskande ambitioner. Detta trots att FRA till stora delar fortfarande är ett vitt oskrivet ark.”