ACTA: A Global Threat to Freedoms (Open Letter)

The Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA) is a broad intergovernmental agreement under negotiation ranging from the key social issue of access to medicine[1] to criminal Internet regulation. We fear it could seriously hinder European innovation in the digital single market while undermining fundamental rights and democracy at large.

The negotiation process itself raises important questions of transparency and due democratic process, given that the content of the draft agreement has been kept secret for more than 18 months, although some details about the proposals recently leaked to the public. More worrying still, while the European Parliament has been denied access to the documents, US industry has been granted access to them, albeit only after signing non-disclosure agreements.

A recent analysis by the European Commission of the ACTA Internet chapter[2] proves that the topics under discussion go far beyond the current body of EU law. Most importantly, the Commission’s analysis confirms that the current draft of ACTA would profoundly restrict the fundamental rights and freedoms of European citizens, most notably the freedom of expression and communication privacy. These are very much at risk, since the current draft pushes for the implementation of three-strikes schemes and content filtering policies by seeking to impose civil and criminal liability on technical intermediaries such as internet service providers. The text would also radically erode the exercise of interoperability that is essential for both consumer rights and competitiveness.

Consequently, we urge the Parliament to call on European negotiators to establish transparency in the negotiation process and publish the draft agreement, and not to accept any proposal which would undermine citizens’ rights and freedoms. Furthermore, we urge the Parliament to make an unequivocal statement to the Commission and Council that any agreement which does not respect these core principles would force the Parliament to reject the entire text.
[1] See: http://www.oxfam.org/en/pressroom/pressrelease/2009-07-15/criminalize-generic-medicines-hurt-poor-countries

[2] See: http://sharemydoc.org/files/philip/ec_analysis_of_acta_internet_chapter.pdf

ACTA: A Global Threat to Freedoms (Open Letter)

La Quadrature Du Net: Ask what the next European Commission will do for our Freedoms!

Press release from La Quadrature Du net:

Paris, November 26th 2009 – La Quadrature is calling on European citizens to submit questions aimed at finding out where the next European Commission (2010-2014) stands on EU citizens’ fundamental freedoms on the Internet.

The Council of the European Union and the President of the European Commission, José Manuel Barroso, just agreed1 on a college of Commissioners designate. The Parliament will now conduct hearings2 before appointing the full college.

These hearings, which were introduced in 2001 (article 214 of the Nice Treaty), are an important feature of the emerging European democracy. They help the legislative branch evaluate the executive branch’s competence and commitment to serve human dignity, freedom, democracy, equality, the rule of law and respect for human rights3. It is also an opportunity for the Members of the European Parliament – who directly represent European citizens – to ask the Commissioners designate to take position on issues that are relevant to their occupation.

Internet regulation is high on the next Commission’s legislative agenda. This is why it is so important for citizens and civil society groups to step in the debate and question the next Commissioners about their vision for the future of the Internet. Do they want to protect the democratic nature of the this new essential mean of communications, or are they going be oblivious to its progressive potentialities and give in to special-interests asking for more control?

La Quadrature calls on citizens to help drafting a list of questions to be asked to Commissioners designate. Submitted questions should address various topics related to citizens rights and freedoms on the Internet, such as:

• The fight against filesharing;
• Net neutrality;
• Filtering of Internet content;
• Copyright law;
• Privacy;
• Other issues that you might find relevant.

Questions should be addressed to the Commissioners for: Information Society and Media, Justice and Home Affairs, Competition, Internal Market or Trade.

The complete questionnaire will be transmitted to the Members of the European Parliament before the auditions.

Ask what the next European Commission will do for our Freedoms!

Telekompaketet – Ett farväl

Det ska bli så skönt att slippa telekompaketshetsen. EU-parlamentet röstade idag ja till telekompaketet med siffrorna 510-40 och när jag ser tillbaka på året är det svårt att förstå att man har ägnat mer än ett halvår åt att försöka påverka EU-politik som ämnar att uppdatera lagar och regler för telekommarknaden. Hur gick det till liksom? Varför tog det upp så mycket av min tid? Var det ens värt det?

Medan många firar tredje behandlingens tveksamma kompromiss om telekompaketet, ser jag det fortsatt som en Pyrrhusseger där vi må ha fått igenom vissa konsumenträttigheter, men där vi har missat målet att värna om fundamentala rättigheter och internets fortsatta öppenhet. Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på denna process. Tiden får utvisa om vi missade ett bra tillfälle att värna om mänskliga rättigheter.

We Rebuild och telekompaketet

Det var den 18:e april 2009 som ett trettiotal människor samlades hemma hos Christopher Kullenberg för att starta upp chattkanalen som nu är känd som ”telekompaketet” på irc.freequest.net. Erik Josefsson (dåvarande vänsterpartistisk EU-parlamentskandidat, nu anställd av EU-parlamentets GREENS) besökte ett seminarium om Telekompaketet anordnat av Piratpartiet i Göteborg och senare på kvällen inleddes arbetet med att påverka telekompaketet.

Ett missförstånd som jag tycker återkommer en del när man pratar med politiker och tjänstemän om nätaktivismen kring telekompaketet är att de tror att aktivismen ville stoppa telekompaketet. Detta stämmer inte alls, i alla fall inte efter den andra behandlingen. Målet med aktivismen var ju att påverka telekompaketet till det bättre, inte att kölhala det. En annan sak man kan höra från Rådsmedlemmar eller parlamentariker (exempelvis Gunnar Hökmark (m)) är att den tredje behandlingen var en utdragen process som var högst olycklig och onödig. En smärre plump i protokollet. Man verkar på allvar mena att ett halvår av utdragen process var både konkurrenshämmande och dåligt för telekommarknaden.

Låt mig bara påminna er om att en tredje behandling är en möjlig del i den politiska processen, dvs. en förutsättning och praxis som är en del av det demokratiska maskineriet. Om förslag når till den tredje behandlingen är det på grund av vissa anledningar som man inte ska avfärda.

Vi har under det senaste halvåret inte försökt att stoppa direktiven, utan vi ämnade att förändra ”eu-speak” till att förstärka värnet för mänskliga fri- och rättigheter, samt internets fortsatta öppenhet. Om ni anser att ett halvårs fördröjning av telekompaketet var olyckligt ber jag er att fråga er själva om ett halvårs extra förhandlingar verkligen var så farligt för telekommarknaden. Jag vill också påpeka att de aktivister som engagerade sig i telekompaketet har en helt annan syn på och kunskap om internet samt kommunikation än de parlamentariker och rådsmedlemmar som var mest aktiva under arbetet med telekompaketet.

Andra kluster, grupperingar och människor som engagerade sig i telekompaketet men som inte identifierar sig med chattkanalen ”telekompaketet” får redogöra själva för hur dom såg på situationen. Jag kan på intet sätt veta vad alla andra grupperingar och människor hade för inställning till telekompaketet och dess vara.

Tillbaka till Werebuild …

Två dagar efter We Rebuild-wikin var på plats länkade The Pirate Bay till We Rebuildsidan, vilket ledde till att ett av mina inlägg jag precis skrivit – Telekompaketet och tillägg 138 – fick nära 1600 besökare på bara några timmar. Lisa Magnussons krönika 138 – Mitt desperata fem-i-tre-ragg fick också mycket uppmärksamhet, vilket senare ledde till att journalister på allvar började att ta reda på mer om processen kring telekompaketet och förändrade sin EU-rapportering. Det var i samband med händelserna kring dessa dagar som fick mig att inse att det här var viktiga saker som vi engagerade oss i.

Missa för bövelen inte Lisa Magnussons underbara post Nätneutralitet, så funkar det. Nätneutraliteten är förövrigt något vi måste engagera oss i framöver på både ett lokalt, nationellt och globalt plan.

I och med att nästan all nätaktivistisk kommunikation skedde via irc var jag tvungen att återvända till detta protokoll som jag aldrig använde mig av speciellt mycket när jag var yngre, men som nu behövdes för att kunna kommunicera med andra som blivit intresserade av telekompaketet.

Allt gick så mycket snabbare via IRC och resten av sommaren experimenterade flera människor med kombinationen snabbhet och politik. Sammansättningen av Etherpad, IRC, Twitter och många människor visade sig snabbt vara ett bra sätt att arbeta på, vilket ledde till att människor tillsammans skrev kommunikéer och hjälptes åt att tolka lagtext. Allt signerades ”Werebuild” i binära bokstäver.

Iran

Sen kom valet i Iran. We rebuild-klustret utgjorde en liten del av det övergripande och svårdefinierade arbetet med att hjälpa iranier med att upprätta kommunikationer och kringgå den omfattande nätcensuren i landet.

Det iranska nätet var rejält skadat av regimens metoder och kontroll, vilket ledde till att meddelanden spreds på alla möjliga sätt när mobiltelefoner och internet inte längre gick att använda som vanligt. När journalister fick lämna landet var det plötsligt, på gott och ont, nätaktivister som förde ut information ur landet. Detta medförde konsekvenser och komplikationer som aktivismen var tvungen att lösa.

Journalister är utbildade till att skydda källor osv, men nätaktivisterna var tvungna att upprätta egna kontrollmekanismer för att kunna bedöma information utifrån sina egna förutsättningar. Det kändes som om media vid denna tidpunkt riktade blickarna mot nätaktivisterna för att få tillgång till information om vad som egentligen skedde inne i landet. Jag tror att nätaktivister och journalister skulle kunna samarbeta ännu mer när liknande situationer uppkommer. Jag tror det finns en potential för samarbete där som är värd att utforska och förstärka.

Werebuild blev i samband med valet i Iran tillfrågade om klustret kunde hjälpa till att sätta ihop en sida för ett stödinitiativ för iranier som fick namnet Gemri – Gemenskapen för mänskliga rättigheter i Iran. Från det att förfrågan kom gick det bara timmar innan det fanns ett WordPress-tema och en fungerande sida. Om man läser ”Om Gemri” står det:

Gemri är olika människor som samlas kring frågor om mänskliga rättigheter och demokrati. Gemri består av människor som vill organisera andra som är intresserade att gå under en och samma fana, för att ena folket. Det finns ett högt medvetande i Sverige som värnar om demokrati och mänskliga rättigheter. Gemri vill att dessa krafter ska verka för alla de som berövas detta på de iranska gatorna varje dag.

Det är nästan så att denna beskrivning i remixad form skulle kunna gälla även för Werebuild: Att Werebuild är olika människor som samlas kring frågor om internet, mänskliga rättigheter och demokrati.

Valet i Iran var en väldigt stor händelse för många människor världen över och jag tror att det påverkade oss i större utsträckning än telekompaketet om vi ser utifrån ett nätaktivist-perspektiv. Engagemanget och stödet till iranierna gjorde många utmattade och känslomässigt påverkade. Det var en orolig tid och det var stort att se hur människor slöt upp för att säkerställa kommunikationer för att få ut information från landet samt att tillgängliggöra information till iranier.

Telekompaketet – slutspurten

Aktivismen i samband med telekompaketet hölls vid liv tills någonstans i början av hösten då energin från sommarens intensiva påverkan försvann.

Många människor hade efter andrabehandlingen mycket energi från att ha påverkat omröstningen om telekompaketet och kom att fortsätta i högt tempo med diverse projekt och aktioner. Men efter sommaren fanns inte samma engagemang och hängivenhet till telekompaketet. Vi återvände från semestern, vi började att jobba; vardagen kom sakta krypandes tillbaka från var den nu hade gömt sig under sommaren. Folk ledsnade helt enkelt på att hela tiden behöva förhålla sig till nya turer och vändningar om hur Rådet tyckte och hur vi borde påverka.

Det fanns ingen ork kvar i klustret. Det är mycket svårare att påverka en tredjebehandling än vad det är att påverka en andrabehandling. I fallet med telekompaketet kunde vi påverka mer innan omröstningen av andrabehandlingen än vad vi kunde påverka innan omröstningen av tredjebehandlingen. Om detta beror på att människor hade tröttnat på hela grejen eller om en tredje behandling är mer nedslåst än den föregående processen vet jag inte.

Avslutande funderingar

Var det värt det? Om jag ska vara ärlig så måste jag faktiskt skriva att jag är osäker.

Arbetet med telekompaketet har lett till att jag har träffat många nya människor och har lärt känna en hel del av dessa. Jag har lärt mig väldigt mycket från mötena med dessa människor och vi har tillsammans experimenterat med verktyg och arbetssätt för att påverka EU-politik på ett sätt som inte har gjorts i samma utsträckning tidigare. Man ska inte underskatta det att träffa nya människor, för det är en mycket viktig del av tillvaron som jag har tyckt varit extra rolig med sommaren.

Jag har också lärt mig en hel del om grävande, att skyffla text och att arbeta snabbt, vilket kommer att vara ovärderligt framöver om jag väljer att ”go all out” i något annat sammanhang eller kontext. Dessa företeelser och kunskap tar jag med mig.

Men jag spenderade många sommarnätter med att försöka förstå telekompaketet när jag egentligen borde ha ägnat mig åt sömn …

Det höll på att gå illa då jag nedprioriterade många grundläggande saker som mat och träning, vilket man måste tänka på om man ska må bra. Om det inte vore för mina vänner och bekanta hade jag nog fortfarande mått dåligt och känt mig stressad samt utbränd. Ni vet vilka ni är. Sen har arbetet påverkat studierna också på ett olyckligt sätt. Under sommaren läste jag bara en kurs, men redan där borde jag ha förstått att den tid jag lade på telekompaketet inte var sund och att jag inte skulle kunna kombinera höstens studier med samma arbetsnivå. Mycket riktigt har jag legat efter i studierna under hela hösten och har inte lyckats komma tillbaka som jag önskat. Den tiden jag personligen har lagt ned på telekompaketet har inte varit värt det. Jag kommer inte upprepa samma misstag igen.

Sommaren har också varit fylld av en påtaglig hets som jag definitivt tänker lämna bakom mig.

Jag är helt ärligt enormt trött på alla mindre konflikter, tjafs och hat som kommer upp till ytan då många människor träffas och snackar med varandra väldigt intensivt under en längre tid. Jag kommer från och med nu att undvika domäner och sammanhang där dessa företeelser förekommer i stor utsträckning och kommer undvika nedlåtande kommentarer, pikar och att man gnäller om andra människor inför mig. Detta om något hämmar min moral, entusiasm och effektivitet. Det har under sommaren även bidragit till en viss nedstämdhet. Framöver kommer jag att söka mig till positiva sammanhang och positiva människor som ger mig energi snarare än tvärtom.

Jag kommer också att försöka undvika stressen, för det är den som sakta bryter ned en och gör att man presterar sämre, påverkar sin omgivning och prioriterar fel saker i tillvaron. Vi lever bara en gång och jag kommer att ta tillvara på tiden och tillvaron på ett helt annat sätt än tidigare. Jag vill också passa på och skriva att om det är någon som känner att jag har påverkat er, betett mig illa eller sagt dumma saker under sommaren, vill jag passa på att säga förlåt och om ni vill prata om det kan ni kontakta mig på irc, msn eller träffa mig över en fika så kan vi prata om det.

Telekompaketet … Skulle jag göra det igen? Nej, det är mycket tveksamt och jag är glad att det är över. Jag drar ett streck här och lämnar härmed en massa saker bakom mig och blickar framåt mot ett nytt år med nya utmaningar och positiva möten.

Nät och samtal IV – Bli din egen internetleverantör

Till sist, just nu håller Juliagruppen tillsammans med SICS Nät och Samtal IV – Bli din egen internetleverantör, som under Future Internet Assembly ska försöka reda ut en del frågor kopplat till begreppet ISP och tekniska frågor hur man skulle kunna skapa sina egna förutsättningar för att kunna bli en internet service provider.

Telekompaketet: EU-parlamentet röstade ja

Lissabonfördraget – En liten ordfrekvensanalys

Den 1:a december 2009 träder Lissabonfördraget i kraft och ersätter Maastrichtavtalet från 1992. Några förändringar inkluderar mer ”qualified majority voting in the Council of ministers”, ökad grad av inblandning för Europeiska Parlamentet rörande den lagmässiga processen som kallas ”codecision”, vilket ämnar att förändra det politiska ‘pelarsystemet’ och förhindra(?) ”the creation of a President of the European Council with a term of two and a half years and a High Representative of the Union for Foreign Affairs”, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär.

Mer värt att notera är att EU får en ny säkerhetspolicy, vilket leder till en enad europeisk position i förhållande till medlemsländernas respektive policyer.

Men Lissabonfördraget kommer att medföra en hel del andra förändringar och i dagsläget vågar jag inte ge mig in på någon ingående analys av fördraget i sin helhet.

EU:s nya säkerhetspolicy tror jag kommer att vara intressant för många framöver och bör synas i sömmarna. Min magkänsla gör att jag känner mig försiktigt skeptisk till fördraget i sin helhet, men å andra sidan har jag inte läst igenom hela fördraget än. Jag vet inte ens om jag kommer att göra det.

Om man framöver vill ge sig in i debatten och aktivt skriva om det, vore det önskvärt om man åtminstone läser igenom fördraget. PDF kan ni hitta här. Den är bara på 272 sidor men långt ifrån alla sidor är relevanta, för man har med en massa signaturer och korrektur av artiklar som jag tror att man som intresserad av ”EU-speak” inte behöver bry sig om.

Snabbanalys

Jag tänker dock göra en undersökning som är ganska rolig och som går mycket snabbt att utföra, nämligen en ordfrekvensanalys. Nu vet jag på rak arm inte om ”ordfrekvensanalys” är en akademisk vedertagen term, men nåväl, poängen är att jag vill kolla hur många gånger som vissa plus- och minusord återkommer i fördraget.

Plus- och minusord innebär att man kan tolka in ett visst värde i orden utifrån vilket perspektiv man har samt subjektiv bedömningsförmåga.

Jag hoppas att ni håller med om att begrepp som ”graduated response” eller ”3-strikes” är laddade på ett visst sätt jämfört med ”freedom”, ”liberties” och ”rights”, som är mer positivt laddade. Resultaten ska tas med en nypa salt och för enkelhetens skull har jag bara med ord i undersökningen.

Reliabiliteten i den här undersökningen innebär att ni själva kan upprepa mina mätningar utan svårigheter. Jag gör inga som helst anspråk på vetenskaplighet utan jag gör det här för att det är enkelt och jag tror resultatet ändå kan säga något om vad vi har att göra med för typ av text.

Jag tänker inte skriva vilka ord som jag tolkar som plusord och minusord, men jag listar dom nedan:

security
copyright
participation
sharing
border
green
policy
citizens
Europe
World
democracy
globalization
development
society
internet
regulation
defence
offence
criminal
opportunity
rules
liberties
freedom

Resultat

Samma ord rangordnade efter hur många gånger de har nämnts i Lissabonfördraget:

Europe – 1604
policy – 207
security – 184
regulation – 79
rules – 78
development – 55
defence – 54
freedom – 51
participation – 41
border – 31
citizens – 31
criminal – 31
growth – 12
offence – 7
society – 5
World – 5
democracy – 5
green – 2
opportunity – 2
sharing – 1
globalization – 0
copyright – 0
liberties – 0
internet – 0

Kommentarer

Min hypotes var att vissa ord som jag tolkar som negativt laddade skulle ligga i topp och att ord som jag tolkar som positiva skulle ligga längre ned.

Undersökningen innehåller som väntat inte många överraskningar, dock kan jag tycka att det är väldigt konstigt att ”internet” inte nämns en enda gång på 272 sidor i ett fördrag av denna omfattningen. Internet måste tas på allvar och vi måste ta samtalet vidare från det konkurrens- och marknadsnedtyngda begreppet ICT som är så aktuellt just nu. Vi måste förstå internet som något samhällsutvecklande och samhällsomvälvande. Vart är vi på väg?

Jag är också förvånad över den höga frekvensen på ordet ”Europe” som sprang iväg till över 1600 träffar. Undrar om det finns något annat innehållsord som har högre frekvens än ”Europe”, någon som vet?

Att Lissabonfördraget inte är någon copyrightreform förvånar inte eftersom vi har andra kommande direktiv och handelsavtal som berör just denna punkt både inom Europa och internationellt.

Till sist, är det inte väldigt förvånande att en text av det här slaget innehåller tal om ”citizens” men ingenting om ”liberties” men däremot ”freedom”? Talar man hellre om frihet i sig istället för rättigheter? Jag gjorde dock snabbt en ny sökning på ”rights” och fick 87 träffar vilket ändå indikerar att frånvaron av ”liberties” inte är så anmärkningsvärt.

Reflektioner kring handelsavtalet ”Anti-Counterfeiting Trade Agreement”

För ungefär två dagar sedan läckte ytterligare ett dokument om handelsavtalet ”Anti-Counterfeiting Trade Agreement” ut, vilket är den enda nuvarande möjligheten för medborgare att få insikt i de pågående förhandlingarna mellan de anslutna länderna. Med anledning av detta tänker jag skriva ned några korta punkter om avtalet.

• I oktober 2007 meddelade USA, Europeiska Unionen, Schweiz och Japan att de inledde förhandlingar rörande ACTA. Efter detta har Australien, Sydkorea, Nya Zeeland, Mexico, Jordanien, Marocko, Singapore, Saudiarabien och Kanada anslutit sig till förhandlingarna.
• Dokumenten som berör ”Anti-Counterfeiting Trade Agreement” är sekretessbelagda och det första läckta dokumentet kom den 22:a Maj 2008 när ett styrdokument om avtalet laddades upp på Wikileaks.
• Förhandlingarna har dragit ut på tiden, men den sjätte omgången av förhandlingarna hölls nyligen i Sydkorea. Enligt rykten vill de anslutna länderna avsluta förhandlingarna så snart som möjligt under 2010.
• Enligt Nya Zeeland kommer avtalet att etablera ”a new international legal framework” och målet är ”to set a new, higher benchmark for intellectual property rights enforcement that countries can join on a voluntary basis.” I praktiken kan detta mycket väl innebära att de berörda länderna och privata aktörerna kommer att stänga ute de länder och organisationer som väljer att stå utanför avtalet.
• Enligt det nyligen läckta dokumentet håller USTR (Huvudförhandlare om ACTA) på att ta fram ett utkast på ”the future Internet Chapter of ACTA” som i stort sett är klart bara det att det förs interna diskussioner inom Vita Huset, Kongressen, på myndighetsnivå och med ”private stakeholders” samt ”supporters of internet ”freedom”. Att få ta del av dokumenten innebär att man måste skriva under papper på strikt konfidentialitet. I min förra post om statens svårigheter med interorganisationell förändring tog jag hjälp av Manuel DeLanda för att beskriva hur förhandlingar försenas av att många olika aktörer ska ta del av utkast eller policy. I dokumentet nämns det att dokumentet har hållits tillbaka, eller i alla fall relaterat till ”internal EU discussions”, vilket skulle kunna handla om exempelvis telekompaketet. Här kan den som vill gräva lite och se vad Rådet skulle besluta om några veckor innan den femte och den sjätte omgången av förhandlingarna. Kanske kan man även hålla utkik efter vad man diskuterar inom Rådet innan den sjunde omgången som går av stapeln någon gång i början av 2010 i Mexico.
• Utkastet är på tre sidor i sin enklare, kortare samt läckta form och innehåller följande sektioner:

• Sektion 1: Baseline obligations inspired by article 41 TRIPs, imposing adequate and effective legal remedies, as provided in relevant sections of ACTA (civil, penal), for internet infringements.
• Sektion 2: ACTA members have to provide for third-party liability.
• Sektion 3: Safe-harbours for liability regarding ISPs, based on Section 512 of the Digital Millennium Copyright Act (DMCA)2, including a preamble about the balance between the interests of internet service providers (ISPs) and right-holders. [...] ISPs are defined as in Section 512 (k) of DMCA3 On the limitations from 3rd party liability: to benefit from safe-harbours, ISPs need to put in place policies to deter unauthorised storage and transmission of IP infringing content (ex: clauses in customers’ contracts allowing, inter alia, a graduated response). From what we understood, the US will not propose that authorities need to create such systems. Instead they require some self-regulation by ISPs. This Section 3 should also contain ”broad” provisions regarding notice-and-take down mechanisms.
• Sektion 4: Will focus on technical protection measures (TPMs). [...] Parties to provide adequate civil and criminal remedies that are specific to TPM infringements, i.e. treat these as separate offenses form ”general” copyright infringements.- TPM infringements would be: (i) prohibition of circumvention of access controls and; (ii) prohibition of manufacture and trafficking of circumventing DRM devices.- There will be exceptions to these prohibitions available to ACTA members.- ”Fair use” will not be circumscribed.- There will be no obligation for hardware manufacturers to ensure interoperability of TPMs.
• Sektion 5: Will focus on Rights’ Management.
  

• Det svenska ordförandeskapet i EU släppte nyligen ”The Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA) – Summary of Key Elements Under Discussion”, som är ett ganska omfattande dokument om bakgrunden till ACTA, dess struktur samt innehåll och vad handelsavtalet omfattar. Det borde vara självklar läsning för alla som vill sätta sig in i ACTA framöver.
• Faran med ett avtal av den här magnituden är förutom själva innehållet även det att förhandlingarna kommer att dra ut på tiden, vilket gör att ramverket för detta handelsavtal kommer att vara än mer ur fas med resten av samhällsutvecklingen när det väl är på plats. Är det inte så att de anslutna länderna samtidigt skapar som ett sorts ”antihandelsavtal” där de kan diktera villkoren för hur andra länder ska bedriva handel med de länder som förhandlar om ACTA? Det innebär väl en handelsmässig inlåsning att ta fram ett regelverk med ett fåtal länder samtidigt som man exkluderar resten av världen. Och hur blir det med laissez faire? Jag är ingen ekonom, men det vore bra om någon som är ekonom började analysera konsekvenser av implementeringen av ett handelsavtal av den här storleken som samtidigt är exklusiv snarare än inklusiv.
• ACTA-avtalet ämnar att ta fram internationella standarder för IPRs.
• ACTA-avtalet ska öka samarbetet mellan de anslutna länderna och tillsammans upprätthålla ramverket för de praktiska lösningar som ska skydda IPRs.
• Det sägs att avtalet inte ska rikta in sig på vanliga medborgare, utan kommer att angripa ”piratkopiering” och ”pirataktiviteter”. Det återstår att se hur de anslutna länderna kommer att förhålla sig till detta.
• ACTA is not intended to interfere with a signatory’s ability to respect its citizens’ fundamental rights and civil liberties, and will be consistent with the WTO Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS Agreement) and will respect the Declaration on TRIPS and Public Health.
• ACTA kan komma att fungera tillsammans med TRIPS-överenskommelsen.

Listan skulle kunna göras mycket längre om vi bara fick se dokumenten. Vad ska vi göra nu? Vi borde först och främst sluta upp bakom Europas ISPs och förklara att de varken kan eller vill hållas ansvariga för vad vi nätanvändare skickar mellan varandra. ISPs vill inte agera polis eller avlyssna sina kunder – de vill kunna bedriva sin verksamhet utan att trafiken skadar nätet och utan betyngande extrajobb för att vissa aktörer kräver det.

Vi borde dessutom i större omfattning argumentera för att de anslutna länderna ska öppna upp avtalet. Jag är skeptiskt till att ett handelsavtal som involverar copyright och immaterialrättsliga frågor ska ha sekretess av det här slaget. Det gäller ju knappast rikets säkerhet eller annan känslig information. Jag menar, det är väl knappast nationers representanter som sitter och skriver dessa utkast och avtal? Det är väl lobbyister? Jag önskar att journalister kunde gräva mer och ta reda på vilka det egentligen är som sitter och skriver ihop avtalet.

Till sist, missa inte Michael Geists intervju i programmet ”As It Happens” (CBC) där han besvarar frågor om ACTA-avtalet.

Statens svårigheter med interorganisationell förändring

Sverige står inför stora utmaningar när statliga departement, myndigheter och andra institutioner behöver omfattande organisatorisk omvandling. Denna omvandling har blivit nödvändig i och med att byråkratin, politiken och beslutsfattandet inte hänger med i samtidens informationssamhälle, vilket i praktiken (och förenklat) innebär att tekniken springer om makten.

Därför måste vi tillsammans inleda ett både långtgående och krävande projekt för att konkretisera öppenhetsbegreppet och arbeta aktivt med att ta fram en omarbetad offentlighetsprincip, vilken ämnar att förenkla myndigheternas och departementens interna organisation, samtidigt som medborgare och journalister får bättre tillgång till rådata och offentliga handlingar.

Den största svårigheten som myndigheter, departement, rättsväsende och samhället står inför, är inte en långdragen och otydlig integritetsdebatt. Jag tror inte heller att pengar är något stort problem i det här fallet, för förändringarna kommer att gagna den svenska staten på sikt för att processerna förbättrar myndigheternas och departementens organisatoriska situation.

Ser man till projektets omfattning kan jag förstå om de anställda inom myndigheter och departement identifierar sig med Sisyfos. De tvingas påbörja det enorma arbetet med att digitalisera dokument och uppdatera offentlighetsprincipen samtidigt som man internt inte ens har en uppfattning om hur omfattande stenblocket är och vad det består i.

Men detta är inte heller det största bekymret. Ett departement kan nämligen börja med att experimentera med rådata, sökverktyg och databaser i liten skala genom att man sätter upp olika begränsade projekt som gör det enklare att överblicka och fungera som utbildning. Dessa projekt bör även vara öppna så att de medborgare som vill hjälpa till kan komma med förslag.

Inget ovan är huvudproblemet, utan svårigheten ligger i myndigheternas förmåga att förändra sin interna organisation. Manuel de Landa beskriver det här problemet på ett inressant sätt i A New Philosophy of Society – Assemblage Theory and Social Complexity från 2006. Syftet med boken är:

”…an attempt to loosely define a new ontology for use by social theorists – one that challenges the existing paradigm of meaningful social analyses being possible only on the level of either individuals (micro-reductionism) or ’society as a whole’ (macro-reductionism). Instead, [DeLanda] employs Deleuze’s theory of assemblages to posit social entities on all scales (from sub-individual to transnational) that are best analysed through their components (themselves assemblages).”

Jag måste dela med mig av stycken som fick mig att skriva det här inlägget. Jag läste de två följande styckena utifrån en kunskapshorisont där jag har en liten förståelse för hur organisationen sker inom större organisationer och hur informationssamhället samt tekniken försvårar statens arbete. Jag tänker även på den tröghet i beslutsfattningen som uppstår på statlig nivå och inom större organisationer. Till sist ser jag att det finns tolkningsutrymme för att kunna kommentera svårigheter inför implementeringen av en öppenhetspolicy.

Utgångspunkten är den resursmobilisering som utförs inom en organisation för att att förändra denna. De Landa skriver:

”The first case, interorganizational change, may be illustrated by the need for organizations to keep up with rapid technological developments. Given a correct assessment by people in authority of the opportunities and risks of new technologies, can an organization change fast enough to time internal changes to external pressures? Or more simply, can the resources available to an organization be mobilized at will? In large, complex organizations this may not be possible. Changes in the way an organization operates are bound to affect some departments more than others, or withdraw resources from one department to endow another, and this will generate internal resistance which must be overcome through negotiation. The possibilities of success in these negotiations, in turn, will depend on the extent to which the formal roles in an authority structure overlap with the informal roles of the interpersonal networks formed by employees. If a network property (such as the centrality or popularity of a node) fails to coincide with formal authority, the result may be conflict and stalemate in the mobilization of resources. This means that even in the case where the decisions to change have been made by people who can command obedience from subordinates, the very complexity of joint action implies delays in the implementation of the centrally decided plans, and thus, longer time-scales for organizational change.” (2006:42-43)

De Landa går vidare in på policy och komplexiteten av att många aktörer är en del av statligt beslutsfattande och politiska processer, vilket relaterar till departementens kommande öppenhetsarbete:

”The effect of time-lags produced by the need to negotiate and secure compliance with central decisions becomes more prominent at larger spatial scales, as in the case of changes at urban levels brought about by the policies of a national government. The implementation of policies decided upon by legislative, executive or judicial organizations typically involves the participation of many other organizations, such as bureaucratic agencies. These agencies can exercise discretion when converting policy objectives into actual procedures, programmes to a given policy’s objectives, and this commitment will vary in different agencies from intense concern to complete indifference. This introduces delays in the implementation process, as the necessary negotiations take place. These delays, in turn, mean that agencies not originally involved have time to realize they have jurisdiction over portions of the programme, or to assess that the policy in question will impinge on their interests. If these other agencies get involved they complicate the implementation process by adding to the number of veto-points that must be cleared. Implementation then becomes a process of continuous adjustment involving delays in the negotiation and securing of agreements. Historically, failures to meet the original objectives of a policy have often reflected ‘the inability of the implementation machinery to move fast enough to capture the agreements while they lasted’.” (43)

Jag tror att man inom departementen måste mobilisera de anställda som har faktisk erfarenhet av data, internet och ett stort intresse för öppenhet samt offentlighetsprincipen. Jag tror också att man ska söka samtal med de ‘externa’ aktörer som kommer med progressiva förslag som inte hämmar den interna organisationen och som har en förståelse för att man inte har full insikt i de organisationella processer och system som departementen använder.

Ju fler regressiva auktoriteter som har framstående positioner eller roller i implementeringsprocessen, desto svårare kommer det vara att nå någon form av policy, konsensus eller förändring till stånd. I grunden handlar det inte om att vi alla ska vara överens – utan det handlar om att vi värnar om den svenska offentlighetsprincipen och förordningen, som snart inte klarar av att patchas mer.

En förutsättning för att departementen, myndigheterna och staten verkligen inleder det aktivt intensiva arbetet med att uppdatera offentlighetsprincipen och konkretisera öppenhetsbegreppet är såklart kravet på transparens.

Utan transparens kommer vi som medborgare inte kunna påverka den resursmobilisering som utförs inom en organisation för att att förändra denna. Om staten verkligen vill få till en positiv förändring måste man samtala med människor som har kompetenser som organisationerna saknar.

Avslutningsvis, medborgarna konstituerar staten och bör således få tillträde till företeelserna och patchningen av det ‘kontrakt’ som vi gemensamt upprätthåller.

Telekompaketet slutförhandlat efter tveksam kompromiss

Inatt blev det klart att Rådet och Parlamentet via förlikningskommittén har enats om en kompromiss om telekompaketet. Christian Engström har postat den berörda skrivningen angående internetanvändarnas rättssäkerhet här. Här är den i sin helhet:

3a. Measures taken by Member States regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-user’s access to or use of services and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate, proportionate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of Community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. and shall guarantee a A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. and tThe right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.

Det råder en hel del oklarheter om detta verkligen är en seger för oss som värnar om ett öppet och fritt internet.

Enligt Tobias Olsson, SvD är det ”en seger för båda läger” vilket visar på den förvirring som råder efter nattens kompromiss. Piratpartiet tar ut segern i förskott, vilket med tiden kan komma att ses som en politisk markering snarare än en politisk seger.

Vad baserar vi denna seger på egentligen? Vad är det möjligt att vi har vunnit? Visserligen lyckades man i kompromissen enas om att ”människor inte ska kunna stängas av från internet med mindre än en föregående rättslig prövning”, men 26 av Europeiska Unionens medlemsländer måste ju också bestämma hur eller om detta ska vara fallet. Hittills har vi ju sett Hadopi2 gå igenom i Frankrike, så denna skrivning stoppar ju på intet sätt ”3-strikes”-möjligheten på nationell konstitutionell nivå.

Att ha kommit till stånd med en skrivning av denna karaktär ser jag som en Pyrrhusseger. Det stora engagemang och passionen för frågan från nätaktivister, medborgare och en del politiker måste ses som beundransvärda, men i den totala inzoomningen på en viss skrivning i ett visst ramverk som ämnar att uppdatera reglerings- och konkurrenslagstiftning inom EU, måste jag ändå hävda att man missar en den politiska helheten.

Handen på hjärtat: Kan någon påstå att den skrivning vi nu har på bordet kommer att ha effekt mot HADOPI-liknande lagar? Kan någon påstå att denna skrivning kommer att ha någon inverkan efter att ACTA realiseras? Är någon beredd på att hävda att de 26 medlemsländerna inte kommer att ta sig runt detta på andra sätt? Vilka argument och fakta har vi att tillgå för att besvara ovan nämnda frågor?

Den politiska processen och nätaktivismen som utvecklats parallellt med telekompaketet ska till sin helhet ändå ses som en tydlig markering gentemot Europaparlamentet och Rådet. Men jag tänker inte kalla detta för en seger.

Vi får inte glömma att ACTA ligger kvar och spökar i sitt sekretesshölje och om internetleverantörer blir ansvariga för kundernas trafik, kommer det onekligen att påverka en skrivning av detta slag. Då kommer man att kringgå ovan nämnda skrivning.

Skrivningen innehåller kryphål och ska på intet sätt ses som vattentät, speciellt inte innan vi har sett konsekvenserna av denna kompromiss. ”3-strikes”-möjligheten hänger fortfarande i luften och ska tas på allvar. I Sverige har den nuvarande Regeringen tagit ställning emot Renforsutredningen, men vi vet sedan IPRED1 att Sverige kan implementera lagar och direktiv som kommer ifrån Europeiska Unionen och som berör upphovsrättsliga företeelser.

Vi får inte heller glömma bort att vi har ett ansvar gentemot resten av Europa och resten av världen att lämna efter oss lagar och direktiv som inte kan användas i ondo eller göras om till hämmande och rättsosäkra lagar. Detta är ett stort problem som vi måste börja tala mer om. När vi diskuterar ”internet” i samma andetag som lagstiftning ska vi se på problematiken utifrån flera olika perspektiv som går utöver hur IT-klimatet ser ut i Sverige.

Tillbaka till telekompaketet. Politiker och tjänstemän har tidigare viftat bort kritiken om att det skulle ha funnits någon text om avstängning av användare i själva telekompaketet. Senast jag hörde detta var från Gunnar Hökmark (m) under #ind09. Ok, ja, det må ha varit så att det inte fanns någon skrivning om att man ska kunna stänga av användare, men det fanns ju inte heller någon skrivning om att det inte är OK att användare stängs av utan domstolsprövning sett utifrån lagstiftning som faller utanför ramverket för telekompaketet. Visst finns det då en poäng i att nätaktivister och medborgare har velat ha en sådan skrivning?

Vad som ska ses som problematiskt i den antagna skrivningen är formuleringen ”a prior fair and impartial procedure”, jämför med originalet Amendment 138: ”a prior ruling by the judicial authorities”. Problemet med 138 var enligt Hökmark och andra att den gick emot den enskilda nationens suveränitet och att det inte är ok. Men, som jag har förstått det, så var detta inte ett problem beroende på i vilken artikel man lade till 138:an. Allt hängde på om 138:an stod med i artikel 1 eller i artikel 8, som jag uppfattade det. Men å andra sidan är jag inte en teknikkunnig jurist…

Skrivningen vi har för handen är på intet sätt självklar. Vad vi har fått igenom här kommer att behöva tolkas av både Europeiska Domstolen och nationella domstolar. Texten berör ju också bara vad medlemsländerna tar till för medel i processer för säkerställandet av IPRs.

Vi har fortfarande inte upprättat ett skydd för nätneutraliteten. Vi behöver generella principer för flera olika nivåer som inkluderar det globala, det nationella och det lokala. Vi måste visa hur nätneutraliteten är det som har gjort ”internet” till vad det är och att den är det som kommer att säkerställa innovation, konkurrens och en fortsatt utveckling av internet som tillåts vara fri och öppen.

Vad regleringar och lagar som FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet, HADOPI och andra IPR-relaterade initiativ visar är att dessa modeller blir daterade redan innan de implementeras, och görs nästintill verkningslösa av användarna, vilka utvecklar verktyg för att ta sig runt dessa innovationshämmande, konkurrensförsämrande och icke nätneutrala lagar. Dessa ramverk hotar marknaderna och konkurrensen på lång sikt snarare än att stärka dessa.

Vi ska vara mycket kritiska mot skrivningar som kan tolkas som hämmande för ”internet” såsom det har utvecklats under de senaste 40 åren, såsom det påverkar vår tillvaro och samhälle, och hur vi vill att internet ska utvecklas i framtiden. Utvecklingen som vi har erfarit och som har varit en förutsättning för internet som vi förstår det och som bygger på nätneutralitet. Jag ser inte hur internet kan få fortsätta att göra det omöjliga möjligt om vi låter en ekonomisk maktsfär med dess diskurs omvandla internet till en marknadsplats med begränsningar. Mer ”internet” mindre business.

Telekompaketet är slutförhandlat men ännu inte genomröstat. Europaparlamentet röstar om telekompaketet i dess nuvarande form någon gång mellan den 23-26:e november och vi kan på intet sätt få med något om nätneutralitet den här gången. Men vi riskerar att en massa IPR-relaterade lagar och direktiv kommer före på grund av att den politiska processen som vi försöker påverka dras med en episk tröghet som får vilken nätaktivist som helst att sucka och himla med ögonen av utmattning. Efter telekompaketet behöver vi först se tillbaka på året och ägna åt oss självkritisk eftertanke. Sedan måste vi tillsammans skaka av oss det här och gå vidare.

Någon eller några bör jämföra skrivningar, begrepp och fraser från de läckta ACTA-dokumenten och de versioner vi har av telekompaketet. Enligt de senaste läckorna kommer operatörer möjligtvis tvingas att ta ansvar för trafik som de absolut inte kan eller vill ta ansvar för. Farmor Gun frågar om det här är slut på upphovsrättslobbyns orgier(!) och nej jag tror verkligen inte det. Vi vet fortfarande för lite om ACTA, men vi vet generellt sett för lite om vilka som har dragit i trådarna på Europeisk nivå när det gäller telekompaketet. Här behöver vi bli bättre på koppla samman aktörer och vilka som talar med vilka.

Seger eller inte? Nej, jag tycker inte det. Men alla verkar nöjda, från parlamentarikern till svenska politiker. Karl Sigfrid är i alla fall osäker på om denna version av 138:an (det är ej originalet) kan skydda mot ACTA:s möjliga krav på avstängning, eller det faktum att det i skrivningen inte står någonting om rätt till prövning i domstol (vilket har skapat en del förvirring vad prövningen egentligen innebär). Den kompromisstyngda skrivningen saknar alltså krav på domstolsprövning, så hur ska vi se detta som en stor seger? En tydlig markering vore en mer passande formulering.

Vad innebär en rättslig prövning om det inte inkluderar domstolsprövning i exempelvis i det svenska rättsväsendet? Någon som vet?

Den nya versionen av skrivningen är inte perfekt och vi bör ha det i åtanke när vi framöver ägnar oss åt den kommande konsekvensanalysen efter att telekompaketet röstas igenom i Europaparlamentet. Men nu börjar verkligen kampen om nätneutraliteten och alla positiva värden som den medför. Men vi ska fortfarande se denna kompromiss som en språngbräda för fortsatt arbete med att säkra internets öppenhet och förhindra restriktioner relaterat till internetaccess.

Till sist, om nätaktivismen inte blir mainstream och lyckas sträcka sig utanför den svenska bloggosfären och bli internetionell kommer vi inte att få mycket att hurra för i framtiden. Att ge understöd till parlamentariker har visat sig vara mer betydelsefullt än att gå för full maskin mot riksdagen. Internet är något gränslöst och aktivismen bör även kunna vara det.

Telecoms package amendment 138 compromise

Återföreningar

Andas in, andas ut… på med kläderna, på med jackan, mössa, halsduk och trainers. Har jag glömt något? Verkar inte som det, ok då drar jag.

Jag rör mig ner på stan för att träffa K som har min el-sladd och halvvägs dit går jag redan för snabbt utan att jag ens märker det – inandningen känns annorlunda och lite tyngre än utandningen. Stress. Jag försöker att stå still i rulltrappan på väg ner i tuben, men det går inte för jag tar några stora kliv ner för att det ska gå lite snabbare. Jag kan ju inte låta bli. Någon borde gå med mig och slå mig hårt på axeln varje gång jag går för snabbt, först då kanske jag skulle skärpa till mig. Det är inte mycket folk i rörelse just nu men det är ju inte rusningstid än heller, kanske kan jag softa lite på väg till rätt station där jag ska träffa K tänker jag.

Dörrarna öppnas och jag kliver ut på perrongen, här är det fler människor i rörelse, mer ljud och rörigt. I nio av tio fall gillar jag det här: människor i rörelse, ansikten, kläder, vackra tjejer, killar med sjysst klädsmak och unika personligheter som är på väg någonstans, till något eller till någon. men just nu bråkar jag med min kropp som inte alls vill uppföra sig som jag vill att den ska göra. I vanliga fall är jag och min kropp en bra kombination av samarbete, rörelse, uthållighet och stresstålighet, men nu vill den inte riktigt samarbeta, utan den har helt enkelt sagt ifrån och dess malande klagan gör sig påmind på lite olika sätt. Ni som själva stressar kanske känner igen hur magen bråkar, andningen är lite ansträngd, att man vaknar upp outvilad på morgonen och att huvudet inte hänger med lika bra. Nåväl.

Väljer att ta trappan upp istället för rulltrappan och tar vägen till höger eftersom den sidan är lugnare. Går ut genom spärrarna och kollar så att inte K har kommit än och ställer mig lutande mot en pelare och försöker hämta andan. Efter ett tag kommer K och jag får en stor kram.

När vi börjar snacka märker man hur stressen påverkar en: kroppen gör att man inte slappnar av fastän det är hur lugnt som helst. K och jag är vänner, det borde inte vara några som helst konstigheter. Hon ber mig att ta det lite lugnt och ler. Andas in… andas ut. Jag försöker bara att ta det lugnt men känner det nästan lite pinsamt att jag tycker jag säger helt ointressanta saker och vill inte vara ivägen. Jag tror det beror på platsen vi valde att plocka upp sladden och jag tror även att hon förstår. Det är ok och jag behöver inte grubbla över det. Men jag inser hur bra det är för mig att försöka ta det lugnare. Det är just människor som K som gör att jag verkligen inser att hälsan är viktig.

Säger ”hejdå” till K, går ned mot tunnelbanan igen och lyckas ta fel trappa ned i tuben. Fan! Men ok… jag kan ta det här tåget ut och sen byta vid en annan station. Check. Bläddrar igenom namnen i min mobiltelefon och tänker: ”det vore kul att träffa A och M och hänga lite”. Skickar iväg ett par sms och kollar om jag är välkommen över och våldgästa lite.*Telefonen ringer*. Jag svarar och snackar lite med A, som säger att det är ok att jag kommer över. Ja!

***

När jag går igenom de prasslande löven uppåt för en lång backe med solen fallande snett uppifrån, inser jag att soliga höstdagar är riktigt vackra. Lövprasslet har en lugnande effekt på mig och jag vill bara gå långsammare. Det är nu jag vill sitta på en bänk, kanske hålla någon i handen, kanske sitta med ett anteckningsblock och skriva ”stora ord” om alla vanliga människor som går förbi mig där jag sitter på parkbänken. Himlens blåa bågnande står som en extra vacker båge över himlavalvets oändlighet då jag drar fötterna efter mig lite extra för att känna och framförallt höra lövens prasslande kring mina trainers. Den friska luften och solskenet ska inte underskattas en dag som denna.

Väl hemma hos A och M öppnar M nästan direkt och hälsar på mig med ett stort leende. ”Ursäkta men vi var tvungna att städa undan lite för du skulle komma” säger M och jag säger att det är lugnt. Jag går in, tar av mig jackan och börjar ta av mig skorna. M frågar hur det är med mig och jag försöker att svara ärligt att det har varit mycket den senaste tiden med studierna och annat. Väl inne får jag en stor kram av A som tycker det är kul att se mig. Vi sätter oss ned i soffan och börjar snacka om allt möjligt, det är som att det inte alls var länge sedan som vi sågs. Känslan av att kroppen börjar att lugna ned sig är riktigt skön.

Hjälper till att fixa te, ”har ni grönt te” frågar jag A, ”ja, vi har grönt te men det luktar och smakar ¤%&#” får jag till svar. ”Jaha, men jag provar det ändå” säger jag och fortsätter att kolla i skåpen efter koppar och A välsignar kakkorgen med den enda överlevande bondekakan. Väl inne i vardagsrummet snackar vi vidare. M är som vanligt pratglad och rolig, samtidigt som A är som vanligt och visar ett sådant lugn som jag gärna hade velat känna just nu. Jag reflekterar inte ens över att M sitter och använder datorn när A säger till M att jag är på besök. A ber M att hämta hembakta bullar och jag börjar med att lägga beslag på den ensamma bondekakan i botten av korgen. Håller bullen över min tekopp för att inte smula ned mattan som soffbordet står på, ser samtidigt hur min hand skakar och påpekar det för A.

Ändå infaller ett sorts lugn – ett lugn som är kopplat till att känna sig hemma i världen och att man känner fina människor som tycker om en. Tillvaron antar en annan karaktär och kroppen tycker det är helt ok att bli försedd med hembakta bullar och lite skitsnack. Vad skönt det är att man kan finna lite lugn och ro såhär på fredagseftermiddagen. *suck av lättnad*

**

”Det skulle vara så skönt att bli av med TVn utan att ställa ned den i grovsoprummet”, säger M. ”Tror du att du skulle vilja hjälpa mig att göra av med TVn?”, frågar M. ”Ja, självklart”, svarar jag och ler. Jag skojar lite med A och säger att de hade planerat det här hela tiden: att de fick mig att tro att jag kom dit på eget initiativ, men att de egentligen behövde bärhjälp och snabbt började hamra på TVn när de insåg att jag var på väg över. Lömskt! Men jag bjuder på den för en av mina färdigheter är att bära tunga saker, speciellt världens största tjock-TV. Bring it!

Baxar ut TVn nedför trapporna. Ingen hiss. Man känner hur TVn:s tyngd pressar sig ned in i händerna samtidigt som man försöker att inte bryta ryggen. Väl nere lägger jag och M försiktigt in TVn i bilen och bakluckan går precis igen. Varför tar man det lugnt med en redan trasig TV? Ingen vet. A föreslog att vi i sann rockeranda skulle hiva ned TVn från balkongen, men jag tror inte grannarna skulle ha uppskattat detta brutala tilltag. Det är en sådan typisk kommentar från A. Jag gillar’t!

Återföreningar. Känslan av att bli skjutsad in till stan och säga ”hejdå” till M och A präglar resten av min dag. Andningen blir lättare, promenaden hem i det kalla höstlika Stockholm blir genast en mer trivsam upplevelse och jag inser att jag inte helt har tappat sugen för att jag inte har hunnit att äta lunch. Stegen känns lättare och sinnet omfamnar världen runtomkring mig. Stadens kalla mörker knackar på eftermiddagens dörr: stadsljusen blir intensiva och klara samtidigt som kända universitetsprofessorer och stiliga kvinnor är på väg hem från jobbet. I stadens myller stannar jag plötsligt upp och betraktar livet från gatukorsningen – ifall jag inte stannar upp oftare kommer livet att passera förbi mig och jag kommer att missa det. Jag kommer att missa det…

Näringsdepartementets seminarium om öppna nät

    /\___/\
   /       \
  |  #    # |
  \     @   |
   \   _|_ /
   /       \______
  / _______ ___   \
  |_____   \   \__/
   |    \__/
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   |       |
   /        \
  /   ____   \
  |  /    \  |
  | |      | |
 /  |      |  \
 \__/      \__/

Grattis internet på 40-årsdagen!

Igår bjöd Näringsdepartementet in till ett seminarium om öppna nät, där det var meningen att vi skulle diskutera problem och vart vi i Sverige är på väg när det gäller öppenheten. We rebuild och Juliagruppen kommer cirka 1.24h in i streamen, så se till och se det och tipsa samtidigt era vänner.

Christopher Kullenberg har redan skrivit ett mer ingående inlägg om seminariet och jag kommer därför att kort försöka ta upp ett par generella saker som jag kom och tänka på.

• Det finns dom som tror att nätneutralitet är något som ska ”införas eller inte” som reglering eller lagstiftning. Detta är en felaktig tanke eftersom ”internet” som vi idag känner till det – med dess kommunikationsfrihet, verktyg för demokratisering, toleransökande inslag, ”folkporr”, innovationer och kommunikationsfrihet -  har fram tills nu varit oreglerat, öppet och fritt. Nätneutraliteten har alltså varit förutsättningen för att internet idag på sin fyrtioårsdag ser ut som det gör. Om vi vill låta internet få vara fritt och öppet i fyrtio år till kommer vi att behöva tala om nätneutralitet på flera olika plan som går utöver svensk inrikespolitik och marknadsekonomi.
• När vi diskuterar nätneutralitet innebär det inte att vi vill hårdreglera helt utan föregående analys av konsekvenserna. Vi ska istället akta oss för regleringar. Under 00-talet har vi flera gånger sett hur lagar och förordningar måste patchas flera gånger per år för att inte de inte hinner med i samtiden och hur företag överför analoga marknadsmodeller till internet i tron om att de ska fungera helt friktionsfritt i ett helt annan medium. Dessutom ser vi hur ny lagstiftning blir helt verkningslös nästan direkt efter att ha implementerats. Istället kan man gemensamt ta fram generella principer för hur operatörer och andra aktörer på marknaden ska förhålla sig till nätneutralitet. Norska motsvarigheten till PTS har tagit fram regler tillsammans med norska aktörer, så kan inte PTS undersöka möjligheten till att göra samma sak i Sverige? Vi måste samtidigt diskutera behovet av fridlysningar och undantag som gynnar internet istället för att fastna i en regleringsdebatt.
• Om vi tar fram verktyg som medborgare kan använda sig av för att undersöka att de får ”internet” och inte inlåst ”kabel-tv-internet”, kan vi direkt få statistik och data på om alla aktörer rent faktiskt värnar för ökad öppenhet. Det kommer bli mycket enklare för människor och journalister att se vilka som erbjuder ”internet” och vilka som erbjuder internet som blockeras, utsätts för diskriminerande felprioriteringar, låses in, som inte har applikationsfrihet och som inte når ‘upp’ till tier 1. Vi skulle behöva innehållsförteckningar som tydligt visar att man får ”internet” och operatörer borde öppna upp sig mer och presentera mer statistik för hur de bedriver sin verksamhet.
• Givet att vi tar fram en form av öppenhetsmärkning av internet kan man tänka sig att den konsumentmakt som nya verktyg medför tydligt kommer att visa vilka operatörer som erbjuder bra internetaccess och vilka som inte gör det. Istället för att stirra oss blinda på konkurrensen och ”marknaden som kan lösa allt” kan vi istället tänka oss en hel sammansättning av begrepp, generella principer, verktyg, samarbeten och innehållsförteckningar som kommer att göra det ännu tydligare för kunden vad de får och vad nätneutralitet verkligen innebär.
• Vi behöver diskutera antimarknader i samband med diskussionen om marknadsekonomi samt konkurrens utan att blunda och hålla för öronen när öppenheten kommer på tal.
• Internet ska inte ses som en stor marknadsplats. Det är under 00-talet som marknader har börjat etablera sig allt mer, men internet har ju framförallt handlat om nätverken och kommunikationsverktygen. Vad vi ser idag är hur vanliga medborgare, du och jag, faktiskt producerar mer och mer av det material som vi affekteras av när vi nätar. Historiskt sett har tjänsteleverantörerna försökt att få konsumenter att just använda deras tjänster och plattformar, men detta har gång på gång visat sig vara ett stort misslyckande. Man tar sig lätt runt dessa hinder och konsumenter vill inte ha några inlåsningar. Tjänste- och innehållsleverantörerna vill ju leverera sina tjänster, men detta innebär att de inte får hindra mig från att använda motsvarande tjänster som jag tycker är bättre.
• Om internet ska kunna bli vad som helst, då gäller det att ingen säger vad det ska bli. Jag vill inte att ”internet” ska vara en marknadsplats – jag ser mycket hellre att internet exempelvis realiserar global vox populi. Ligger internets framtid i en ökad förståelse för nätverken? Eller kommer det att utvecklas till något kontrollerat och inlåst? Vi bör diskutera hur vi kan främja internet, öppenhet, nätverk, kommunikation, demokrati och så vidare, oavsett om vi gillar marknadsekonomi eller lulz. Om politikerna ser investeringar i internet som en möjlighet för Europa att ta sig ur en kris, tror jag att medborgare vill se investeringar på infrastruktur av andra anledningar. Jag förespråkar därför fler ingående samtal om internets öppenhet mellan olika aktörer. Vi får inte heller glömma att mycket av nätets charm ligger i att det ”inte har något som helst syfte utan är till sin essens idiotiskt” – Rasmus Fleischer, eller att dess essens ”ligger nånstans i triangeln porr, avancerad politisk filosofi och bilder på små söta pälsdjur” – Isobel Hadley-Kamptz, Kvällspasset, P3 29/10.
• Kom alltid förberedd och påläst om du ska uttala dig om telekompaketet i samma lokal som Kristian Viidas, Näringsdepartementet.
• Seminariet fastnade alltför mycket i marknadsekonomi och konkurrens vilket är olyckligt för att dessa fenomen överskuggar öppenhetsbegreppet och det samtal som vi bör ha. Jag rekommenderar alla att ägna ett par minuter åt att tänka på alla positiva värden som ni skulle vilja främja om internet inte inbegrep marknader och det inte fanns några som helst konkurrensproblem. Om ni vågar er på detta lilla tankeexperiment är jag övertygad om att ni kommer få en ännu bredare bild av ”internet” och dess möjligheter.
• Till sist, Om ni tyckte att We rebuild eller Juliagruppen tog upp bra saker under gårdagens seminarium och vill samtala mer ingående om något som rör internets öppenhet, offentlighet och möjligheter, se här och här.

Seminarium om öppna nät

Imorgon bjuder Näringsdepartementet in till ett seminarium om öppna nät där både Juliagruppen och We rebuild kommer att medverka. 15.10 kommer programpunkten ”Förutsätter Internet nätneutralitet…” där Karin Ajaxon och Isobel Hadley-Kamptz, Juliagruppen och Anders Holmström, We Rebuild.EU kommer att tala om vikten av nätneutralitet och öppna nät.

Nätneutralitet är viktigt i sammanhanget, men också öppenhetsbegreppet och utvecklingen av offentlighetsprincipen 2.0. Tidigare i år gav Regeringen Post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda öppenhetsbegreppet och samtidigt åtog sig We rebuild att utföra en liknande utredning. Andra initiativ som uppkommit är exempelvis ourvisbyagenda.eu som har engagerat sig i Visby-rapporten.

Ska man se det här som ett tecken på någonting? kan man inte se detta som en av Johanna Nylanders nätprinciper: att man ska kunna delta i applikationer, program, diskussioner, format och system. Ju fler sådana applikationer, program och diskussioner som vanliga personer har tillgång till, desto större möjligheter finns det att engagera sig. Viktigt att notera är att dessa initiativ ovan inte är myndighetsinitiativ.

Jag tror att vi kommer att få se fler samarbeten mellan vanliga människor och departement framöver, men det handlar väldigt mycket om viljan till förändring och att man från departementens håll vågar att öppna upp i omgångar. Att öppna upp ett departement behöver inte ske i panik, utan jag kan mycket väl tänka mig att ett departement eller myndigheter från och med nu börjar lägga ut data för nya projekt, samtidigt som man inleder långtgående processer: att omstrukturera system, digitalisera dokument och tillgängliggöra dom. Jag tror inte heller att de behöver oroa sig för att inte få hjälp utifrån, men det hänger lite på hur myndigheter rent konkret vill bjuda in medborgare till samarbeten och i vilken omfattning förnyelseprocesser kan inledas.

Vi behöver inte ha en långdragen integritetsdebatt eller folkrörelse för att inleda förnyelsearbetet. Börja istället att göra data tillgängligt i liten skala och inled samtal med människor som har idéer om vad man kan göra med rådatan. Kanske är det till och med så att vanliga människor har idéer som även internt skulle kunna förändra processhantering och översikt hos myndigheter eller departement.

Om ni vill dyka upp imorgon måste ni anmäla er via det här formuläret. Henrik Hansson vill veta namn och eventuell organisation som ni företräder. Seminariet kommer även att webb-sändas, men det är oklart från vilken sida. Nedan postar jag resten av detaljerna för dagen:

Tiden är bestämd till kl 14-17 och seminariet anordnas i Rosenbad.

Programmet är nu klart och ser ut så här:

14.00 Välkomsthälsning,
Åsa Torstensson, infrastrukturminister

14.05 Vad diskuteras, vad är problemen?
Patrik Fältström, Cisco

14.25 Hur ser PTS uppdrag och arbete ut?
Mattias Viklund, enhetschef  på Marknadsanalys, PTS

14.40 Vad säger konkurrensrätten och Konkurrensverket?
Staffan Martinsson, Konkurrensverket

14.55 Paus

15.10 Förutsätter Internet nätneutralitet…
Karin Ajaxon och Isobel Hadley-Kamptz, Juliagruppen och Anders Holmström, We Rebuild.EU

15.30 … eller hotas framtidens Internet av nätneutralitet?
Johnny Munkhammar, Forskningschef, European Enterprise Institute

15.50 Vad diskuteras bland operatörerna?
Claes-Göran Sundelius, TeliaSonera
Carl-Johan Rydén, Industrigruppen för konkurrens i Bredband
Jan Fahlén, Banverket ICT
Christer Lannerstam, Svenska stadsnätsföreningen
Lars Püss, Hitnet

16.15 Paneldiskussion med frågor från publiken

17.00 Slut

Det finns fortfarande platser kvar och det är bara att anmäla sig. Var vänlig notera att anmälan är obligatorisk. Lokalen är Rosenbads konferenscenter med ingång från Drottninggatan 1. Evenemanget kommer också att Webb-sändas. Detaljer om hur man kan ta del av detta kommer att publiceras dels här, men också på regeringens webb-sida.

Stefan Görling kommer att vara samtalsledare för seminariet.