Att plantera digitala träd

Christopher Kullenberg går från klarhet till klarhet för tillfället och leverarar mängder av inspirerande texter och tankar. Den senaste texten handlar om Internet som en skog; social ontologi. Gråzonerna växer allt mer och blir tydligare och tydligare – digitala fenomen inspirerar det analoga och det analoga inspirerar det digitala – Allting känns så nytt och fenomen samt tänkandets riktadhet stöps om i allt fler dynamiska sammansättningar. Kan dessa tankar också ge upphov till nya fysiska sammansättningar?

Vad har vi för relationer till skogen idag? Jag växte upp i utkanten av ett skogsparti som jag ofta var ute och lekte i. Man är onekligen en del av en generation som både har varit ute och lekt och upptäckt saker i den analoga skogen (byggt kojor, krypit omkring, sett djur, uppskattat morgondaggen i solskenet, verkligen betraktat löven falla under alla årstider, grävt i jorden, uppskattat mossan som miniatyrskog och bara suttit stilla) och varit med från början och format samt använt den digitala skogen (meck med datorer, OS, programvara, hårdvara, softvara, spel, hemsidesnickeri, isärplockande av teknologi, experimenterande, knutit till sig kontakter, lärt sig enkla hack, hängt med i teknologisk utveckling etc).

Jag tänker ofta på både den analoga och den digitala skogen. Uppfattar jag Kullenberg rätt så kan vi som tänkare anamma vissa fenomen, företeelser, tankesätt, sammansättningar och ta dem till en helt annan miljö, ett helt annat område med helt andra sociala och teknologiska förutsättningar. Vad kan vi då lära oss av den analoga skogen? Vi utnyttjar den onekligen genom skövling, exploatering etc. – vi plockar isär dess sammansättning med mikrobiologiska mångfald och makrobiologiska omfattning – vi saknar kunskap om dess sammansättningar på ett annat plan än det strikt biologiska. Hur skapar vi sammansättningar hitom skogen?

Jag kom att tänka Wendell Berrys poesi när jag läste Christophers post om skogen. Berry skriver med en enorm klarhet och tycks verkligen älska språket. Ämnen som hans poesi berör är bland annat land, naturen, traditioner, livet och kultur. Man kan riktigt känna gemenskapen med jorden i poesin. Jag ville bidra med en analog dikt som på ytan handlar om att plantera träd. För är det inte så att det finns en möjlighet att vi kan inspireras av en dikt som rör skog och att detta kan flöda över till ett bevarande av den vildvuxna skog som Internets ändå är? Kanske kan den också säga oss någonting om vårt tänkande och reflekterande över det analog-digitala.

Planting trees av Wendell Berry

In the mating of trees,
the pollen grain entering invisible
the domed room of the winds, survives
the ghost of the old forest
that stood here when we came. The ground
invites it, and it will not be gone.
I become the familiar of that ghost
and its ally, carrying in a bucket
twenty trees smaller than weeds,
and I plant them along the way
of the departure of the ancient host.
I return to the ground its original music.
It will rise out of the horizon
of the grass, and over the heads
of the weeds, and it will rise over
the horizon of men’s heads. As I age
in the world it will rise and spread,
and be for this place horizon
and orison, the voice of the winds.
I have made myself a dream to dream
of its rising, that has gentled my nights.
Let me desire and wish well the life
these trees may live when I
no longer rise in the mornings
to be pleased by the green of them
shining, and their shadows on the ground,
and the sound of the wind in them.

Mobilspårning och samkörning av lagar

Johanna Nylander har skrivit ett kort ledare/debattinlägg på Expressen vars sista stycke lämnar en bitter eftersmak på utvecklingen just nu:

”FRA-lagen tillåter staten att avlyssna all elektronisk kommunikation som passerar landets gränser. Datalagringsdirektivet ser till att all kommunikationsdata lagras. Ipred-direktivet låter privata intressen få tillgång till personuppgifter.
Polismetodutredningen tar ännu ett steg, sänker kraven för att tvångsmedel ska kunna användas, spårar mobiltelefoner till geografisk plats och förvandlar internetoperatörernas kundregister till polisens egna att söka i vid minsta lilla brottsmisstanke. Nästa steg är att samköra lagarna, effektivisera och skapa de verktyg som behövs för att hålla koll på var medborgare befinner sig, vilka som kommunicerar med vilka och vad som sägs. Vill vi verkligen ge staten den möjligheten?”

Om många fler lagar börjar införas och samköras så kommer människor antingen att förändra sitt beteende eller på olika sätt försöka ta sig runt dessa lagar genom olika hack. Det håller på att ske en upptrappning av lagförslag som går ut över medborgerlig och personlig integritet, är det inte dags att fler börjar basunera ut sitt missnöje över utvecklingen? Vad händer vid kommande maktskiften? Vad händer om staten inte längre är god som vi fortfarande naivt tar för givet?

Förlängd upphovsrätt för musik

Det finns strömningar inom Europaparlamentet som vill införa förlängd upphovsrätt för musik. Förslaget som är på tapeten tar upp möjligheten till förlängd upphovsrätt från 50 till 95 år. Nu kanske ni undrar hur detta kommer att gynna musiker? Det kommer att innebära en väldigt skev fördelning om detta går igenom.

Enligt Alexandersson har Sverige sagt nej till en förlängd upphovsrätt inom nationens gränser, men sannolikheten att Sverige hakar på ett eventuellt ja i Europaparlamentet är ju tyvärr rätt hög.

How copyright extension in sound recordings actually works

Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor

Jag trodde att Ernst Billgrens Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor skulle vara pretantiös och dunkel. Oj vad fel jag hade.

Billgren radar upp 100 stycken konstrelaterade frågor och ger ett kort och ett långt svar på varje fråga. Svaren är förvånansvärt avslappnade och skönt vrickade men med förvånansvärt många poänger. Även om en del svar svävar ut i lite förvirrade resonemang så tycker jag att det ger en humoristisk och distanserad infallsvinkel på ett område som i vanliga fall förskönas av mystik, elitism och ekonomiska intressen.

Ernst är säkert en sådan person som kan ha svårt att välja kaffe när han är ute och fikar, men jag kan från och med nu förstå honom lite bättre.

Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor av Ernst Billgren är publicerad av Bokförlaget Langenskiöld.

53. Vad avgör om konst är bra eller inte?

Kort svar: Lars Nittve

Långt svar: Kvalitet är ett samlingsnamn för det som folk man respekterar tycker är bra. Även om man inte håller med så finns det folk som man uppfattar som auktoritetet i ämnet på grund av sina kunskaper, sin position, eller deras respekt bland folk i ämnet. Därför byts det som anses vara kvalitet ut i samma takt som de personerna byts ut. Prerafaeliterna sågs som det bästa som hänt konsten, men en bit in på 1900-talet fanns inga kvar som försvarade dem och automatiskt sågs det som de gjorde som rent strunt. Målningarna i sig förändrades inte över tiden. Kvalitet är ett relativt begrepp ungefär på samma sätt som tiden (känns absolut i nuet).

Nicklas Lundblad angående slaget om fildelningen

Nicklas Lundblad har skrivit en artikel för SVD som är essentiell läsning för alla er som följer debatten kring upphovsrätt, immaterialrätt och yttrandefriheten. Värt att notera är hur Lundblad kommer åt den retorik som finns inom leden hos förespråkarna för hårdare straff, övervakning och den vinststinna underhållningsindustrin. Bra där Lundblad!

Slaget är större än fildelning. Den hårdare debatten angående övervakning och sociogram (FRA), skärpta straff, nypoliser och upprätthållande av marknader modell äldre (IPRED), kontroll av data- och telelagring (ACTA, Anti Counterfeiting Trade Agreement) samt Sveriges ställning till EU håller på att förskjuta en rad olika samhällsfenomen som bevisligen inte enbart är negativa för de som tjänar pengar på kultur.

Kampen sträcker sig enda in i maktens korridorer och fler och fler människor förstår att det här gäller vår demokrati, vår integritet, vårt sätt att handla och tänka. Staten och media trycker ned individer som lämnas retoriskt hjälplösa. Riksdagspolitikerna hör oss inte, ungdomsförbunden undrar vad som händer inom deras annars så ”liberala” moderpartier och dagens socialdemokrater är de tamaste i mannaminne.

Det har gått riktigt snabbt. Från det att kassettbanden kom till att Internet övergick till att vara mer än en fluga, har det kulturella begreppet fullkomligt blommat ut och berör så många fler fenomen och områden idag än för sig 10 år sedan. Medan politikerna och låtsaspolitikerna kastar sand på oss medborgare för många av oss har bättre koll begreppsutvecklingen, så inser vi att striden inte bara gäller musikfiler utan all möjlig information; allt från patent, kunskap, gener och materiella objekt. Politiken och juridiken har inte hängt med utvecklingen.

Rätten till forskning, produkter eller till och med idéer kan komma att skyddas genom immaterialrätt. Vad som kanske kommer att hända är att väldigt få konglomerat helt enkelt köper upp det mesta. Detta är ju inte alls någon garanti för att företagen fortsätter att forska om vissa gener, idéer eller grödor bara för att de sitter på rätten till sakerna. Hårdare regler inom immaterialrätten kommer att leda till att tänkbara fördelar med denna rätt helt blir fördunklade till förmån för problematiska fenomen som enskilda företag tjänar stora pengar på.

Avtal, direktiv, regleringar, lagar och förordningar haglar som spön i backen – och de håller på att tillintetgöra bra aspekter av immaterialrätten. I framtiden kommer den politiska striden hårdna och gälla information och kunskap. Stater kommer att hägna in kunskap och således strypa kunskap- och informationsflödet till folket. Det kommer att bli hårdare kontroll på vad pöbeln får komma åt och inte. Det här borde ju åtminstone få några ovetandes lattedrickare att rycka till. Visst, ni kanske inte berörs än eller bryr er nu, men det kan gå snabbt och då kanske det är försent att ändra sig. Alla ska ha rätt till en sin egen åsikt angående frågorna ovan och ha rätt att agera därefter, men att helt begrava sig i vardagen kan leda till en obehaglig kallsup när vi väl dyker upp i framtiden.

Angående min genomgång av Lundblads två böcker som publicerades av Timbro så kommer jag att fortsätta att skriva om dom i år. Det är väldigt intressant att se hur saker och ting, framförallt retoriken, har förändrats sedan 2000. Om någon av er som läser den här bloggen har läst dom så får ni gärna lämna ett par kommentarer.

Den första april är ingenting att skämta om

Den första april 2009 börjar det så kallade IPRED-direktivet att gälla i Sverige.

”EG-direktivet om civilrättsliga sanktioner för att skydda immateriella rättigheter (Ipred) som antogs i april 2004 gäller för alla typer av immateriella rättigheter, dvs. upphovsrätt, patenträtt, varumärkesrätt etc., såväl i fysisk som i digital miljö. Regeringen har nu lagt fram propositionen 2008/09:67 Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG” (Regeringen.se).

Nu förhåller det sig så att Sverige inte alls behöver gå samma väg som inom EU. Det är upp till var och en av medlemsstaterna inom EU hur de vill gå vidare. Det verkar som att Alliansen tror att medborgare som inte är så inställda i vissa frågor ska börja ifrågasätta Sveriges medlemskap i EU, om det visar sig att en svensk regering ställer sig kritiska till lagförslag och direktiv som förespråkas inom EU.

Politikerna som ska vara pålästa i dessa frågor förlitar sig helt enkelt på tjänstemän, lobbygrupper samt politiska strömningar inom EU. En politiker har idag inte tillräckligt med tid att sätta sig in i frågor, vilket innebär att vi som inte är politiker blir lidande. För är det inte problematiskt att politiker litar mer på kommersiella intressen och mossigt ouppdaterade juridiska tankar och idéer än att själva sätta sig in i frågorna? Visst litar vi på politiker som värnar om sjukvården eller vårt försvar att de faktiskt sätter sig in i dessa frågor, verkligen brinner för dom och inte lämnar över sitt förtroende på några andra ”experter”? Är det inte på tiden att vissa inom det gamla gardet går ned ifrån sina höga hästar och erkänner att de inte alls har någon koll?

Likväl träder IPRED i kraft den första april, utan att politikerna har någon som helst koll på dess eventuella påföljder och händelser.

Handlingar medför konsekvenser.

Vi vanliga medborgare då? Hur tror vi att vi själva kommer att agera och forma oss efter den 1:a april? FRA-lagens bläck har knappt torkat och nu när lagen är ungefär en månad gammal har vi inte sett några blixtförändringar, men dess effekter tror jag kommer att manifestera sig mer under året som kommer. Däremot tror jag att IPRED kommer medföra en helt annan ”impact” inom olika sociala grupper och samhället i stort. Det har varit så mycket debatter och krig mellan olika grupperingar i frågan under i stort sätt hela förra året, men snart är det alltså dags att se hur det verkligen kommer att bli? Kommer stora kommersiella intressen att jaga folk med blåslampa? Jag är inte villig att ta några risker och få hem ett kravbrev på 20.000 för att jag genom andra människor har fått tag på något album eller liknande.

Hur tror ni att ni kommer att förändra ert beteende efter den första april? Jag har några idéer om hur jag antagligen kommer förändra mitt beteende, synd bara att det ska ske på grund av ett skitdirektiv.

• Jag upphör helt och hållet med att köpa nya CD-skivor, filmer och liknande förlegade produkter och tjänster och går tillbaka till att köpa begagnade vinylskivor
• Jag börjar att göra egen musik och satsar mer på att bygga upp en studio samt att experimentera med att göra låtar tillgängliga för gratis nedladdning och delning
• Jag fortsätter att köpa fysiska böcker
• Jag upphör med att besöka trackers och använda bittorrent för att verkligen försäkra mig om att inget vinstdrivande gammelföretag ska kunna kräva pengar från admin.
• Jag kommer att börja läsa på om anonymiserings-tjänster för att lösa problemet ovan
• Jag kommer att i allt större utsträckning nyttja olika streaming-tjänster, såtillvida de är gratis och inte svämmar över av fördummande reklam
• Jag kommer att antingen rösta ”utanför” det konservativa och ”pro amerikanska” politiska spektrat, eller inte rösta över huvudtaget, såtillvida ingenting händer med politikernas attityd gentemot medborgare samt EU

Punkterna ovan handlar enbart om hur jag tror att mitt eget handlande med dess eventuella konsekvenser kommer att te sig. Det är alltså djärva gissningar på hur jag tror jag kommer att agera, snarare än att jag moraliserar över dessa effekter som bra eller dåliga. Visst skulle jag kunna gå ett steg längre och beskriva vad som är bra eller dåligt med agerandet ovan, men det får i sådant fall bli en uppföljande bloggpost.

Så, hur tror ni att ni själva kommer att agera efter den första april? Och än viktigare, hur kommer de som ville ha direktivet att agera egentligen?

1984 av George Orwell

1984 av George Orwell, som oftast nämns i samband med diskussioner kring övervakning och statens framtida inflytande, är en novell om en dystopisk framtid där statens totalitära absolutism upprätthåller en fasad genom felaktig historieskrivning, avrättning av människor, social kontroll och övervakning.

Huvudkaraktären Winston, som jobbar för staten, tycks minnas dåtiden som en utopi (vilket ofta kopplas samman med framtiden men är här dubbelriktat) och ser igenom statens lögnaktiga fasad men som auto-korrigerar sig själv och sitt eget beteende för att han tror att han hela tiden övervakas.

En rad olika möjliga perspektiv och företeelser presenterar sig i boken. Jag tänker på följande områden och begrepp:

• Föränderlighet och oföränderlighet som fenomen
• Medvetandeakten ”att minnas”, minnen och dess ekologi
• Sociogram, förändrade umgängessätt och social despotism
  
• Hjärntvättning ”inom” staten och förtryck av folket
• Behovet av en ickelinjär historieskrivning
  
• Kontrollerar man språket kontrollerar man retoriken (polaritet). Kontrollerar man retoriken kontrollerar man media, kontrollerar man media kontrollerar man historieskrivningen. Kontrollerar man historieskrivningen kontrollerar man sanningen. Kontrollen är inte absolut och ”smittor” uppstår ur de olika kontrollmekanismerna som påverkar de människor som berörs av dessa
• Övervakningens och kontrollens godtycklighet. Människan som vakar över sitt eget beteende. Winston får mig att tänka på huvudkaraktären i Kafkas Processen Josef K, som fysiskt blir bortförd och utsatt för någon form av process, men vi får inte reda på mycket angående denna process. I ett öppet rättssamhälle ska det vara korten på bordet om man anklagas för någonting. Är Winstons farhågor och paranoia en produkt av en bra men även olyckligt upprepande text?
• Ett samhälle där en människa förväxlar kärlek med förföljelse och spioneri är ett samhälle som är illa ute
• Ekonomin, katedraler och basarer
• Den Inre partikretsen anklagar kapitalisterna i historieskrivningen för någonting som den inre kretsen själva upprätthåller
• Winston som en feg självisk ynkrygg som påstår sig ta stora risker men som i själva verket ger ett sken av falsk kurage
• Frånvaron av konst och kultur i ett obalanserat samhälle
• Vapenskrammel, vapenindustrin och krigsekonomi
• Homo Sacer
  
• Nödvändigheten i att medborgare intresserar sig för politik och språk
• Att kunna säga nej till, att hacka och att undvika politiska och övervakningsrelaterade ”teleskärmar”

Visst skulle den som var intresserad kunna göra en strukturalistisk, post-strukturalistisk, dekonstruktionistisk, feministisk, queerteoretisk, psykoanalytisk, eller postkolonial närläsning av denna bok (som medför förutfattade meningar och teorier på en text), men personligen skulle jag hellre använda mig av en fenomenologisk metod och/eller försöka sätta ihop en posthumanistisk metod att ledsaga mitt fenomenologiska perspektiv.

Jag tror att vi skulle kunna bygga något nytt utifrån en sådan synvinkel. En posthumanistisk metod skulle inte heller bara kunna användas som förutsättningslöst filter på litteratur, utan också användas på t.ex. materiella och immateriella processer, gråzoner, system, relationer och inom vetenskaper. Vi behöver komma vidare från de binära motsatserna.

I det stora hela är det här en obehaglig bok, vars sista del gör den värt besväret. Två ställen i boken utmärkte sig som iögonfallande och jag läste om dessa rader flera gånger:

””Den verkliga makten, den makt som vi måste kämpa för dygnet runt, är inte makt över föremål utan över människor.” Han tystnade och anlade för ett ögonblick igen sin uppsyn av lärare som ställer frågor till en lovande elev: ”Hur bevisar en människa sin makt över en annan, Winston?”
Winston tänkte efter. ”Genom att göra henne illa”, sade han. […] Makt ligger i att vålla smärta och förödmjukelse” (240).

och,

”Under en sekund, två sekunder, hade de växlat en mångtydig blick, och det var det hela. Men också det var en minnesvärd händelse i den tillbommade ensamhet där man var tvungen att leva” (21).