Kommer telekompaketet att antas eller gå till Förlikningskommittén efter den 25:e juni?

Den 25:e juni sker den officiella överföringen av telekompaketet till Rådet och efter detta datum kan vad som helst hända. Frågan är om Rådet kommer att anta telekompaketet eller om det kommer att gå till en tredjebehandling. Vad är då en tredjebehandling för någonting? Innan vi kan gå vidare behöver vi först titta närmare på den politiska process som kallas: Medbeslutandeförfarandet. Men först lite information om andrabehandlingen.

Andrabehandlingen

Just nu är andrabehandlingen i det skede då Rådet snart ska sammankalla Förlikningskommittén som i sin tur tar ”andrabehandlingen” vidare till ”tredjebehandlingen” inom den Europeiska Unionens Medbeslutandeförfarande.

Sedan Nicefördraget trädde i kraft har medbeslutsförfarandet blivit EU:s viktigaste beslutsförfarande och tredjebehandlingen utgör dess ”tredje” del i beslutsförfarandekakan. Om man jämför andra- och tredjebehandlingen tror jag att andrabehandlingen är mer omfattande med fler led, där både Parlamentet och Rådet är inbegripna och där båda instanser ska få säga sitt om de olika rättsakterna.

I fallet med telekompaketet så har rättsakten varken antagits eller fallit, utan Parlamentet beslutade att det skulle ändras. Kommissionen yttrade sig angående telekompaketet och den gick vidare till Rådet, som nu antagligen ändrar i skrivningarna (vilket vi alla måste försöka gräva i). Värt att notera här är att det inte är politikerna själva som ändrar i direktiven utan det är lingvister och jurister som redigerar själva direktivskrivningarna inför sammankallandet av Förlikningskommittén.

I fallet med telekompaketets överlämnande den 25:e juni, så har det redan från början varit en medveten ”försening” för att lobbyister som jobbar med telekom ska hinna få till tredjebehandlingen bakom stängda dörrar. Från lobbyns synvinkel bör Rådets ambition vara att endast upprätthålla sig vid Trautmanns ändringsförslag av 138:an och således förankra denna inställning i Förlikningskommittén.

Det är sammansättningen av Förlikningskommittén som kommer vara avgörande för hur ”bra” det kommer att gå i frågan om telekompaketet. Jag har skickat ett mejl till Christofer Fjellner där jag via hans pressekreterare Per Heister och Gunnar Larsson öppet frågar:

”Inför den kommande officiella överlämningen av telekompaketet till Förlikningskommittén så undrar jag om Christofer Fjellner kommer kräva att få sitta med i Förlikningskommittén eller inte. Jag undrar även vad Fjellner gör för att försöka komma med i denna Förlikningskommitté. Gör Sverige något utöver Fjellners eventuella engagemang i frågan om att få till en bra Förlikningskommitté?”

Jag är väldigt intresserad av vad Sveriges Riksdag egentligen arbetar med just nu. Vad händer med ACTA? Kan vi inte ta och öppna upp ACTA snart? Ett helt batteri av bransch- och lobbyfolk har ju redan insikt i dokumentet.

Till sist, arbetar Riksdagen med att få med Fjellner i telekompaketsförlikningen? Han borde ju iallfall vara med i denna kommitté. Jag upprepar, sammansättningen av Förlikningskommittén kommer att vara avgörande för om telekompaketet blir som vi vill ha det eller ej. Låt oss jobba vidare för ett fritt och oreglerat Internet och dessutom belysa fri- och rättigheter.

Tredjebehandlingen

Förlikningskommittén kommer att få telekompaketet på sitt bord, därefter ska de försöka nå en överenskommelse om själva ändringsförslaget. Om kommittén inte når en överenskommelse, då faller rättsakten. Om kommittén däremot når en överenskommelse då skickas telekompaketet vidare till Parlamentet och Rådet. Rådet och Parlamentet kan antingen godkänna denna överenskommelse eller låta den falla. Det finns även en möjlighet att Rådet antar den men att Parlamentet inte gör det, men det är lite osäkert vad som skulle hända i ett sådant läge.

Tidsgränser: Således antas eller faller rättsakten i och med Parlamentet och Rådets gemensamma beslut och detta beslut måste de enas om inom 6 veckor efter att de fått telekompaketet på sitt bord. Lägg det på minnet: 6 veckor. Från och med den 25:e juni och 6 veckor framåt gäller det att ligga på, vi kan inte gå på semester riktigt än. Tidsgränsen kan dock förlängas till 8 veckor om Förlikningskommittén skulle behöva mer tid. Om tidsfristen ej förlängs kan vi förvänta oss att Förlikningskommittén måste komma fram till ett beslut innan den 6:e augusti. Dessa tidsgränser gäller även för Rådet och Parlamentet. Beslutsregler: Parlamentet – majoritet av alla dess medlemmar; Rådet – kvalificerad majoritet.

För den som vill veta ännu mer om tredjebehandlingen redan idag, rekommenderar jag dokumentet: Förlikning och Medbeslutande – Parlamentet som medlagstiftare – en handbok. Nedan följer en förklaring av tredjebehandlingen kopierat från nämnda dokument:

Tredje behandlingen – förlikning

Förlikningen  består  av direkta förhandlingar mellan de båda lagstiftande institutionerna  (parlamentet  och  rådet)  i förlikningskommittén  i  syfte  att  nå  en överenskommelse  i  form av  ett ”gemensamt utkast”.

Förlikningskommittén  består  av två delegationer:  rådets  delegation  med  en företrädare  för  varje  medlemsstat (ministrar  eller deras  företrädare)  och parlamentets  delegation med  lika många ledamöter  av Europaparlamentet.  Från och  med  den  1  januari 2007  består således  förlikningskommittén  av 54 ledamöter (27 + 27).

Förlikningskommittén  måste sammankallas inom sex veckor (eller åtta om tidsfristen förlängs) efter det att rådet har  avslutat  sin  andra  behandling  och officiellt  meddelat  parlamentet  att  det inte  kan  godta  alla  parlamentets andrabehandlingsändringar.  Det  inrättas en särskild förlikningskommitté för varje enskilt  förslag  till  rättsakt som kräver ett

förlikningsförfarande, och kommittén har sex veckor  (åtta  om tidsfristen  förlängs) på  sig  för  att  nå  en  övergripande överenskommelse  i  form av  ett ”gemensamt  utkast”. Den utgår  vid  sina överväganden  från  rådets  gemensammaståndpunkt  och  parlamentets andrabehandlingsändringar. Kommissionen  deltar också  i förlikningskommitténs arbete och skall ta alla  nödvändiga  initiativ  för  att  närma parlamentets  och  rådets  ståndpunkter  till varandra.

Om förlikningskommittén  inte  når enighet,  eller om parlamentet  eller  rådet inte  antar  det  gemensamma  utkastet  i tredje behandlingen,  skall  rättsakten anses  som  icke  antagen. I  detta  fall  kan medbeslutandeförfarandet  endast  inledas igen  om kommissionen  lägger  fram  ett nytt lagförslag.

Gemensam ståndpunkt

Kort kommentar om förlikningen: Lägg märke till begreppet ”gemensamt utkast” (även ”gemensam ståndpunkt”), för det är begrepp som detta tillsammans med ”politisk överenskommelse” som vi tillsammans måste undersöka och verkligen försöka första vad de egentligen innebär.

Gemensam ståndpunkt (eng: common position; fr: position commune; ty: gemeinsamer Standpunkt; sv: även genemsam position) – ett tillkännagivande som EU:s råd gör på ett tidigt stadium om vilket beslut det önskar fatta i en fråga då denna behandlas i enlighet med samarbets- eller medbeslutandeförfarandet. Gemensam ståndpunkt kallas även ställningstaganden av EU:s råd inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. (Sourander 2006:177)

We Rebuild EU & Telecomix News Agency

Om ni går på semester så ta med era netbooks ut i skog och mark så ni kan blogga från husknuten, twittra från potatislandet och kolla era rss-flöden från kanoten. Ut med hängmattan och följ med Telecomix News Agency i bevakningen av Sveriges ordförandeskap i Europeiska Unionen 2009. Hjälp oss bli bättre på eu-speak genom att besöka och hänga i We Rebuilds irc-kanal: irc.freequest kanal: #telekompaketet. För er som inte har någon irc-klient tryck här.

Tredjebehandling

Telekompaketet – 25 juni börjar nedräkningen

Presentation in Milano: Variations On the Theme of Openess

En argumentationsanalytisk snabbis

En tes kan vara ett påstående, vilket som helst, ens eget eller någon annans. ”Södermalm ligger i Sverige” är till exempel ett påstående och ”Södermalm är Sveriges mest dynamiska stadsdel” är ett annat, dock ospecificerat. Tes kommer från grekiskans thesis och betyder ungefär ”det att sätta eller ställa” och är därmed ett påstående framställt som varande sant. Jämför med antites.

En tes kan vara ett faktuellt eller deskriptivt påstående, dvs. något som säger någonting om världen som antingen är sant eller falsk. Det ska alltså gå att empiriskt och rationellt bevisas. Påståendet ”Södermalm ligger i Sverige” kan således bevisas utan större problem.

Inom argumentation däremot är dessa påståenden oftast normativa, det innebär att vi har och göra med moraliska påståenden och handlar om hur något bör vara fallet. Normativ etik är ett område inom den praktiska filosofin som handlar om hur vi bör handla och undersöker således moralnormering.

Men inom argumentationsanalys riktar man in sig på att dessa normativa begrepp ska kunna verifieras eller falsifieras utifrån givna argument och premisser som dels visar på eventuella sakfel, men också utifrån hur påståendena är framställda.

Ett exempel på tes av normativ grad är ”Jag bör ge pengarna till välgörenhet”. Ett problem med en tes som denna är att den inte är speciellt preciserad. Vad avser tesen egentligen? Hur mycket pengar rör det sig om? Vad är välgörenhet?

Precision är något väldigt viktigt när vi formar olika normativa påståenden, för givet att vi skapar långa kedjor av argument för den givna tesen, måste begreppen vara klara och tydliga rakt igenom själva argumentationsstrukturen.

Om vi går tillbaka till tesen ”Jag bör ge pengarna till välgörenhet”, så behöver vi antingen pro-argument för att stödja detta påstående, eller kontra-argument som kan undergräva påståendet. Det är nu det är av allra största vikt att ord och begrepp betyder samma sak genom hela den argumentationsanalytiska strukturen. Begrepp måste genomgående referera till samma sak och ord måste tolkas lika genom hela analysen. Vi vill således undvika ekvivokation.

Kontra-argument är påståenden som underminerar tesen, alltså negationer. Pro-argument är de som stödjer tesen. Men vilka påståenden har vi då belägg för? Givet att vi kommer med ett pro-argument, måste även argumenteten få ett visst stöd för att vara relevanta och starka. Vi måste höja argumentets relevans genom upprättandet av olika premisser.

Premisser etablerar relevans och är ett antagande man utgår från i en mer omfattande härledning eller argumentation. Genom att upprätta relevans hos de argument man framställer, svarar man på frågan ”so what?”. Denna fråga måste alltid ställas givet att vi ställs inför olika påståenden under en argumentation.

”Jag bör ge pengarna till välgörenhet”, men so what? Mitt bidrag är antagligen närmast försumbart. Mitt bidrag skulle också vara i ringa omfattning på grund av att jag studerar och således anser att jag inte har rätt ekonomiska förutsättningar. En normativ princip säger att vi inte kan gå direkt från ”är” till ”bör”, vilket innebär att vi behöver premisser som normativa principer.

Tesen är det mest överordnade argumentet i en argumentation och en gyllene regel är att i en text – till exempel en uppsats, avhandling, bloggpost – får texter sin styrka på grund av att den samlas runt en överordnad tes. Ju starkare tes desto bättre.

Detta kan te sig väldigt trivialt och simpelt, men många av er vet hur svårt det kan vara att bibehålla en röd tråd genom en akademisk skrift samtidigt som man i varje kapitel och stycke underbygger sin egen tes och dessutom försöker framställa motargument mot sina akademiska meningsmotståndare.

Så, vi har fått veta lite mer om ett arguments relevans, men vi kan också prata om ännu ett begrepp som har och göra med om vi ska ta ett argument på allvar eller ej.

Relevans och hållbarhet utgör tillsammans ett arguments beviskraft. Om det föreligger god beviskraft hos ett pro-argument hjälper den till att stödja den överordnade tesen. Om inte, så bidrar detta till att förminska argumentationskedjans stöd gentemot den överordnade tesen. Ett arguments hållbarhet attackeras genom att ställa frågan ”oh really?”. Exempel:

”Välfärdsökningen blir större om jag ger pengarna till välgörenhet”, oh really? Hur menar du?

I argumentationsanalys behöver man ha pro-argument för pro-argument. Det är nu första och andra ordningens argument kommer in. Ju fler pro-argument och premisser vi behöver för att stödja en tes, desto större argumentationsanalytisk struktur kommer vi behöva framställa.

Detta innebär att vi inte enbart kan ha stöd för den överordnade premissen, utan vi måste också ha pro-argument för de främsta pro-argumenten, således blir det ännu ett led med premisser osv.

Låt oss nu titta på ett exempel

Tes: ”Jag bör ge pengarna till välgörenhet”.

Pro-argument 1: ”Välfärdsökningen blir större om jag ger pengarna till välgörenhet”.

Kontra-argument 1: ”Välfärdsökningen blir inte större om jag ger pengarna till välgörenhet”.
Premiss: ”Vi bör öka den totala välfärden”.

Pro-argument för pro-argument 1: ”Minskande marginalnyttan”.
Kontra-argument mot pro-argument: ”Att ge pengarna till välgörenhet gör ingen skillnad för någon”.
Premiss: ”Om handlingen påverkar välfärdsnivån så gör handlingen en märkbar skillnad för någon”.

Nu till en kort del om satslogiska härledningsregler:

Om, så…

Modus tollens

Om p så q
¬ q
_______
¬ p

Modus ponens

om p så q
p
________
q

Avslutande kommentarer

Nu har jag lite kortfattat gått igenom en del grunder för hur vi framställer goda, relevanta och hållbara argument. Jag har beskrivit en del fällor och givit en del enkla tips om hur man kan slipa till sin argumentation om man t.ex. skriver akademiska uppsatser, bloggar eller bara diskuterar med sina vänner.

Hur skulle ni fortsätta på exemplet? Givet att den överordnade tesen ”Jag bör ge pengar till välgörenhet” är genomskinlig och begriplig, hur bör vi gå tillväga för att antingen underminera eller underbygga denna tes? Om vi har ett par hundralappar över, vilka argument finns det som är extra starka som kan få oss att ge bort lite pengar och vilka argument skulle få oss att använda pengarna till att exempelvis köpa lite sköna birra för?

Bidra gärna med kommentarer och tankar i kommentarerna. Om jag har skrivt fel någonstans så påpeka gärna det.

En sista sak, alla tips på böcker om argumentationsanalys är mycket välkomna. Det vore bra att både få lite tips på grundläggande litteratur för universitetsstudier och lite mer ingående och kända verk om argumentationsanalys.

Storbritanniens övervakningsapparat del 1 – CCTV

Storbritannien måste vara ett av världens mest övervakade länder och då menar jag bland de ”mest övervakade” nationer som fortfarande värnar om demokratin. Inte nog med att det finns miljoner övervakningskameror, så kallade CCTVs (Closed-circuit television), britterna samlar dessutom enorma mängder DNA och anses ha en av världens största DNA-databaser.

Nu vore ju det mycket bättre om denna DNA-databas mestadels användes i anknytning till forskning, men i och med att dess existens inbegriper andra företeelser än vetenskap så leder detta till att Storbritannien är ett av de länderna man måste studera om man vill veta mer om övervakningsteknologier.

Hur fungerar egentligen teknologin? Vilka algoritmer triggar programmen som tar emot signaler från t.ex. monitorer? Hur särskiljer program eller människa på olika beteendemönster och hur går det till när en kamera fångar en viss registreringskylt på en bil, för att sedan skicka denna information och hitta träffar i en rad olika register? Vi måste titta lite närmare på teknologierna för att förstå hur de fungerar, varför de är problematiska och om de egentligen borde riktas inåt myndigheter snarare än utåt allmänheten.

I den första delen om Storbritanniens övervakningsapparat ska jag titta lite närmare på CCTV, men genomgången blir endast översiktlig då jag är mitt uppe i en viktig studieuppgift.

Closed-circuit television

CCTV:s har på bara några få år ökat enormt i antal bara i Storbritannien. Om ni har varit i t.ex. London nyligen, kan ni se att staden fullkomligt myllrar av dessa olika övervakningssystem. Från att ha varit en del av skyddet av privat mark och egendom sedan åttiotalet, har de kommit att bli en del av den urbana stadsbilden. De nollgradiga platserna håller på att försvinna alltmer och snart finns det kanske ingen ”allmän” plats kvar i tätbebyggda områden.

Statistiken pekar på att många av dessa övervakningskameror är privata, men myndigheter och lokala instanser använder sig även av dessa i t.ex. bevakning av vissa städer. Enligt BBC vet man i dagsläget inte exakt hur många övervakningskameror som används i Storbritannien, men uppskattningsvis rör det sig om miljoner av kameror.

Även om stat och privata intressen fortsätter att bygga ut övervakningsapparaten, finns det studier som visar på att dessa inte är effektiva mot att förebygga brott. Kanske kan vi här dra en analogi till Internets struktur, vars ökade påverkan från övervakning skulle förskjuta brottsligheten in i det fördolda.

I en rapport från 2005 kunde man läsa att CCTV inte hade varit någon stor hit, (även fast myndigheterna må ha marknadsfört det som effektivt brottsförebyggande), människor kände sig inte säkrare efter att kameraövervakningen hade ökat och dessa var inte brottsförebyggande, de förflyttade endast brottsligheten. Den som sett hur brittiska polisen arbetar kanske håller med om att brottsligheten fortfarande förekommer på kameraövervakade platser.

Dock har kameraövervakningen visat sig vara bra för, enligt den brittiska polisen antar jag då, att det har blivit lättare att identifiera misstänkta brottslingar och samla in bevis. Den brittiska regeringen fortsätter att satsa på kameror för att förhindra ”anti-social behaviour”. Tänk er om svenska myndigheter skulle sätta upp fler kameror på Götgatsbacken (Stockholm) och införa nya restriktioner mot ”antisocialt beteende”. Under en helt vanlig fredag- eller lördagkväll skulle polisen få arrestera eller köra iväg alla människor i hela området…

CCTV-kameror kommer i olika former och storlekar samt har olika egenskaper. Vanligast är att signalerna skickas kodade via nät och att kamerorna är placerade i banker, på flygplatser eller på andra ställen som är känsliga för rån eller som karakteriseras som folktäta. En del kameror har även kapacitet att spela in stora mängder data och t.ex. skicka e-post-notifikationer om saker som sker eller om vissa algoritmer triggas av specifika aktiviteter.

Dessa kameror kan vara känsliga för hack, eftersom data har en benägenhet att ”läcka” på ett eller annat sätt. Krypteringar och olika ”nycklar” går att ta sig runt, vilket får mig att tänka på att kameror i t.ex. Storbritannien skulle kunna användas till andra saker än vad de är avsedda till. Britter skulle kunna rikta om kamerorna så de istället för att övervaka en gata, övervakar någons uppfart istället. Eller varför inte göra en musikvideo där ”frames” från ett par miljoner kameror blandas upp till skön prototypisk techno.

Enligt wikipedia sattes det första CCTV-systemet upp i Tyskland 1942, för att kunna övervaka uppskjutningen av två tyska V2-raketer. Än idag fortsätter man att övervaka olika typer av uppskjutningar av raketer och missiler med hjälp av kameror. Men det var inte förän 1968 som den första kameran monterades upp i det urbana stadsrummet. Staden Olean, New York, ville antagligen försöka bekämpa brottslighet och således blev stadens polis världsledande i detta teknologiska avseende. Efter att kameror började installeras i banker och andra lokaler som är känsliga för rån och förstörelse, har kameraövervakningen fullkomligt exploderat och vi ser fortfarande inga tendenser på att utvecklingen kommer att avta. Vill vi ha det såhär?

Appropå street art och aktivism, man kan hacka kameror genom ”video sniffing” och t.ex. ladda upp sina egna videos eller använda befintliga feeds för att göra sina egna alster. Detta är ett bra exempel på hur andra aktörer än myndigheter och institutioner kan utnyttja befintlig infrastruktur.

Sedan använder sig kriminella grupperingar av kameror för att övervaka t.ex. bankomater när de samlar på sig kortnummer etc. Detta tror jag är ett växande problem i och med att teknologin antagligen både blir mindre och billigare med tiden. Det finns inte möjlighet att övervaka alla bankomater och skydda dom från att bli moddade för brottsliga syften.

Vilka fördelar och vilka problem ser ni med utökad kameraövervakning i det urbana stadsrummet? Och, hur vore det om kameraövervakningen istället flyttades in inom myndigheter istället för offentliga rum? Jag är tacksam för alla svar ni kommer att tänka på.

CCTV

We Rebuild.EU ASCII Design

########################################################

TELECOMIX INTERNETIONAL 2009-06-13 22:42:02

WHY ARE WE DOING THIS?

TO SAVE INTERNET:

Our internetional rights are being seriously threatened
The European parliamentarians refuse to see the beauty of Internet

HOW TO ACT?

IRC:

Join the IRC channel today! #telekompaketet @ irc.freequest.net.

WIKI:

Collaborate with all us netrosexuals at http://werebuild.eu/wiki/

TELECOMIX

NEWS AGENCY:

The latest relevant news at http://telecomix.eu

Telecomix on Twitter

KOPiMi BY THE TELECOMiX SWARM

#########################

########################################################

Tillvaron hitom havsklippan

Nu är det klart att jag har fått min kandidatuppsats i svenska godkänd, vilket innebär att jag kan ge er ett litet smakprov på vad jag ägnade mig åt att skriva under våren. Nedan kan ni läsa vad uppsatsen heter, samt delarna inledning och syfte. Ifall någon skulle vara intresserad av att läsa hela uppsatsen så hör av er, men tillsvidare får ni ett smakprov. Det finns ingen anledning för mig att hålla den för mig själv om någon skulle vara intresserad av att läsa den.

Tillvaron hitom havsklippan

En analys av narrativ struktur och berättarperspektiv i Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad och Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken

Existence on the Hither Side of the Sea Cliff

A Comparative Study of Narrative Structure and Perspective in Two Swedish Novels – Polyfem förvandlad by Willy Kyrklund and Den allvarsamma leken by Hjalmar Söderberg

Av: Daniel Risberg

Sammandrag: I denna undersökning återges en perspektivanalys av textpartier ur Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad, med syfte att via perspektivet empiriskt åskådliggöra författarnas stil.  Undersökningen är komparativ och kvalitativ och innehåller förutom en empatimarkörsanalys även en makroanalys av mimesis och diegesis samt en analys av tidsligheten. Analysmaterialet visar på stora olikheter mellan Söderberg och Kyrklund, men också på vissa likheter dem emellan vad gäller tillämpningen av vissa retoriska figurer. Söderbergs prosa ter sig flertydig för läsaren och inger ett visst förtroende, men Kyrklunds stil är mångbottnad samt förvirrande för läsaren som ställs inför olika tolkningsalternativ.

1. INLEDNING ………………………………………………………………….. 3
1.1  Syfte  ………………………………………………………………………..  3
1.2 Bakgrund  …………………………………………………………………..  3
1.3 Verken  ……………………………………………………………………… 5
1.4 Tidigare forskning  ……………………………………………………….. 5
1.5 Teori  ………………………………………………………………………… 6
1.6 Material och metod  ………………………………………………………. 9

2. ANALYS 1 – MAKROSTRUKTUR ……………………………… 10
2.1 Övergripande narrativ struktur ……………………………………….  10
2.2 Makrostrukturen i Polyfem förvandlad ……………………………… 11
2.3 Makrostrukturen i Den allvarsamma leken ………………………… 18
2.4 Sammanfattning …………………………………………………………. 21

3. ANALYS 2 – MIKROSTRUKTUR ……………………………. 22
3.1 Kvalitativ analys av empatimarkörer ……………………………….. 22
3.2 Mikrostrukturen i Polyfem förvandlad ………………………………. 22
3.3 Mikrostrukturen i Den allvarsamma leken …………………………. 24
3.4 Sammanfattning …………………………………………………………. 27

4. ANALYS 3 – TIDSLIGHETEN …………………………………. 29
4.1 Tidsligheten och berättelsens diskurs ……………………………….. 29
4.2 Tidsligheten i Polyfem förvandlad …………………………………… 29
4.3 Tidsligheten i Den allvarsamma leken ………………………………. 31
4.4 Sammanfattning …………………………………………………………. 33
5. SAMMANFATTANDE DISKUSSION ………………………….. 33

6. LITTERATUR OCH KÄLLOR …………………………………….. 35

1. Inledning

Willy Kyrklunds författarskap omfattar noveller, surrealistiska och modernistiska berättelser, subtil berättarteknik och ironi. Novellerna Tvåsam, Solange och Mästaren Ma är på ”på ytan” lättlästa, men är inte språkligt lättillgängliga; Kyrklunds stil öppnar upp för olika tolkningar av texterna och kräver mycket av läsaren. Olle Widhe menar i Vandringar – Willy Kyrklunds trolösa estetik (2002) att Polyfem förvandlad fungerar som ”en viktig ingång till Kyrklunds komplexa textvärld”(2002:4). Därför är Kyrklunds Polyfem förvandlad en novell som lämpar sig bäst för analys. Motiv och teman i Kyrklunds prosa har anknytning till skepticismen. Kyrklunds litterära framställningsformer anknyter till karaktärernas inre samt deras tillvaro. Skepticismen och ironin återkommer i Kyrklunds prosa och i Polyfem förvandlad innehåller den narrativa framställningen anknytningar till både existentialismen och den avvisande tonen. Hjalmar Söderbergs stil är raka motsatsen till Kyrklunds. Söderbergs prosa är lättläst, enkel och försöker inte lura läsaren. Här finns det ingen berättare eller berättande som försöker dölja något för läsaren.  Både Den allvarsamma leken och Polyfem förvandlad har sedan tidigare en rad olika litteraturteoretiska tolkningsmöjligheter. Ingen har tidigare analyserat perspektivet i någon av dessa verk samt komparativt studerat hur analysresultaten skulle kunna stödja tolkningsmöjligheterna.

1.1 Syfte
Min analys ämnar att jämföra Söderbergs Den allvarsamma leken med Kyrklunds Polyfem förvandlad utifrån ett språkvetenskapligt perspektiv. Syftet med undersökningen är att jag vill pröva en metod och utföra ett närstudium av den språkliga framställningsformen. Med metoden vill jag komma åt Söderbergs och Kyrklunds litterära stil, för att på så sätt öka validiteten av tidigare forskningsresultat och tolkningar. Finns det några likheter i framställningsform? Vilken roll spelar perspektivvalet för den språkliga formen? Perspektivet är grundläggande för litteratur och avgör hur den språkliga formen uppstår. Om Kyrklunds litterära stil kännetecknas av skepticism och ironi, innehåller även Söderbergs konstlöst litterära stil ironi och framställningsformerna har en tydlig framtoning i strukturen, men det går inte att se väven förän man har analyserat perspektivet. Kyrklunds prosa är mer komplex och skiljer sig från Söderbergs sätt att perspektivera. Hur använder sig författarna av retoriska figurer? För att hitta dessa olikheter och likheter behöver vi analysera perspektivet. Genom att välja två verk som språkligt-stilistiskt ter sig som konträra motsatser kan jag pröva om min analysmetod fungerar på två olika typer av prosa.

—

Chrisk – Pirates of the Internet [Spectraz Stockholm Remix]

The Embassy of Piracy has put together a tune called ”Pirates of the Internet” and they also made the remix files available. When I saw that Chrisk had made a remix, I could not stand by and watch any longer, I had to reinstall Cubase Essential 4 (which still isn’t working properly due to auto shut down and problems with opening projects) and write a new remix.

The remix is called Chrisk – Pirates of the Internet [Spectraz Stockholm Remix] and it was made during a sunrise over Stockholm City 01/06/09.

We Re-build is seeing a lot of activity today and some interesting bits might see the light of day during the forthcoming days. The wiki is at your disposal to build on and we’re available at telekompaketet [@] tapirbyran.se or on IRC: #telekompaketet @ FreeQuest. We also have a web-irc here.

We Re-build is connecting more and more with La Quadrature Du Net and we might see some interesting ideas and initiatives being created during the summer. Hopefully a lot of people will continue to drop by the irc-channel or send emails with ideas. Keep them coming people! A lot of opportunities and constructive ideas are right at the verge of coming together and materialise through various interface intensifications and speed intensifications due to some advanced longtailing.

We dwell in the multitude and we create in large numbers.