En nätpolitik som vill Internet väl

I fredags (den 24:e april) åkte Amelia Andersdotter (pp) och Stefan Flod (pp) till Näringsdepartementet för att träffa Henrik Hansson (som kommenterade i denna blogg angående webbsändningen av telekompaketet-seminariet). Efter att Hansson bloggat om invändningar(!) som Regeringen har mot 138:an och 166:an, var Andersdotter och Flod tvungna att fråga varför detta var fallet:

”138:an kan tydligen få verkningar på lagar som är helt orelaterade till den situation man egentligen vill undvika. Vi ställde frågan varför man inte då i ministerrådet formulerar om klausulen så att det blir uppenbart vad som avses.”

Sveriges Regering intar en tredje väg eller neutral ställning gentemot frihet och rättigheter. Det faktum att Sverige har haft svårt att ta ställning fullt ut till saker och ting är historiskt sett djupt rotat; Se till exempel Anders Edwardssons En annorlunda historia (Timbro 2009), där han bland annat gör upp med Sveriges ständiga vilja att vara till lags internationellt.

I och med att Edwardsson tar upp vilka som varit frihetens vänner, sätter han fingret på hur Sverige gång på gång misslyckats med sin internationella politik och hur vårt lilla land för det mesta pressats undan till förmån för andra länders intressen.

Jag planerar en längre recension av den boken, men för närvarande är det för mycket som måste göras i och med arbetet med telekompaketet.

Tillbaka till Näringsdepartementet:

” […] dels kan Näringsdepartementet inte tala allt för högt om vad de gör eftersom det skulle försämra deras förhandlingspositioner. Dels finns det i ministerrådet förmodligen ett tillräckligt starkt motstånd för att åstadkomma en så kallad minoritetsblockering om inte de nuvarande förslagen ser ut på något annat sätt än direkt lagstiftning.”

Ok, vad innebär nu detta på ren svenska? Kan det vara så att Näringsdepartementet inte har något att säga till om gentemot inflytelserikta länder som Frankrike och Storbritannien?

”Tydligen har flertalet “tunga” medlemsländer (oftast = stort invånarantal) uttryckt oro över 138:an som del av den faktiska lagstiftning, men varit mindre missnöjda med tanken på 138:an som en del av en preamble, det vill säga stark uppmaning.”

Ja självklart accepterar vi Frankrikes och Storbritanniens linje… Varför?

Detta är ett tecken på utrikespolitisk svaghet och dålig självkänsla. Var är Sveriges ‘själförsvar’? Näringsdepartementet kan med hjälp av maktförskjutning påstå att ”EU made me do it” eller varför inte hävda att Frankrike och Storbritannien hotar oss med handelsbojkott om vi inte ”accepterar deras linje”. Det argumentet funkar minsann på medborgarna…

Jag tycker inte att frihetsvänliga Sverige ska bedriva utrikespolitik på det här sättet. Men om Näringsdepartementet bara skulle stå upp mot länder som Frankrike och Storbritannien, så kommer kanske lilla Sverige inte att kunna påverka någonting alls framöver. Förändra byråkratin och förändra utrikespolitiken!

Parlamentet säger att människors friheter och rättigheter går först, men frågan är om det kommer att bli så efter den 29:e April och den 5:e Maj. Om vi ska påverka, då behöver vi inte bara bygga om, utan vi måste även praktisera politik; Piratpartiet har i det här avseendet försökt att föra en diskussion med ett av våra departement om öppenhet och informationsspridning:

”Med lite tur kan man kanske odla våra departements svenskt rebelliska kultur och få dem att publicera regelbundet mer om vad som faktiskt sker i rådet. Och det hoppas jag att vi fick ut av mötet idag.”

Om det är så att vi inte ska vända oss till vårt Näringsdepartement var ska vi då vända oss? I Lisa Magnussons samtidshistoriska referenspost ”Europas sak är vår” ligger det implicit ett krav på att vi gemensamt med Europa agerar för att säkra våra rättigheter:

”Och jag skulle vilja tillägga att vad spelar det för roll om vi svenskar räddar vår egen formella rätt till internet, ifall 721 miljoner människor samtidigt sitter runt oss i ett nedsläckt Europa? Internet kan inte umbära dem. Allt hör samman, allt sitter ihop, ihopsittandet är själva essensen av internet. Därför är det inte lönt att fåfängt försöka rädda vår del av kakan, för rasar resten så rasar vi också. Alla revor i väven är katastrofer, och Europas sak är vår. Faktiskt.”

Precis! Vi vill inte bara få igenom de kompromisslösa tilläggen 138 och 166 enbart för vår egen skull, utan för att kunna säkra Internet i hela Europa. Det är lätt att glömma bort att telekompaketet handlar om att ena hela telekommarknaden i alla 27 medlemsländer. Faller en dominobricka så kommer alla att falla.

Låt oss inte vara lika taffliga den här gången som när vi talade om att ”Finlands sak är vår” men inte handlade därefter, utan nu ska vi våga börja gå in i tidigare skeden då direktiv hotar våra grundläggande rättigheter och friheter.

Det kan vara svårt att ge sig ner i alla detaljer och börja nysta i direktiv av den här omfattningen, men vi hjälps alla åt och vi har alla olika egenskaper och erfarenheter vilket underlättar arbetet med att öppet granska och konkretisera en stor mängd material.

Man behöver inte göra mastodontposter för att belysa någonting viktigt. Är man opinionsbildare, påläst, driftig, intresserad eller har en populär blogg, då kan det ibland räcka med att peka på detaljer eller att ställa rätts sorts frågor för att få andra att ta upp stafettpinnen. Ibland räcker det med enkla uppmaningar för att bedriva politik.

Det är verkligen extra intressant när politikerna själva hoppar in i diskussionen. Det börjar bli lite vanligare att politiker vågar ta del av debatter som pågår mellan människor istället för att på ett ”top-down-manér” syssla med förlegad envägskommunikation.

Karl Sigfrid (m) är en av de politiker som vågat att ta debatter på nätet sedan en tid tillbaka. Sigfrid pysslar med flervägskommunikation och gör det bra. Sigfrid är väl insatt i de saker som till exempel telekompaketet.se jobbar för och menar att Sveriges riksdag är ”bättre” på frihet och rättigheter än Europaparlamentet. Jag tycker dock att Karl Sigfrid är motsägelsefull när han skriver:

”Det råder inga tvivel om att Sveriges riksdag är lämpligare än Europaparlamentet att fatta beslut på området. Även om det under denna mandatperiod har tillkommit lagar som medför ökad övervakning på nätet har Sverige fortsatt en mer liberal yttrande- och informationsfrihetsreglering än större delen av omvärlden.”

Det finns många saker att tvivla om: Vi har fått FRA-lagen, IPRED och snart kanske ACTA, Datalagringsdirektivet, Polismetodutredningen etc. Internetleverantörer håller till och med på att sätta ned foten men vad gör Sveriges riksdag? Vi ser här en utveckling mot allt mer yttrande- och informationsfrihetsreglering.

Tillåt mig att tvivla…

”Svenska politiker har en tendens att lägga sig platta för EU-majoriteten , men är noggranna med att bevaka grundlagsskyddade rättigheter.”

Kan inte svenska politiker ”råka” läcka till oss medborgare så kan vi ta striden mot EU-majoriteten, så kan de få fortsätta med att ”bevaka” de grundlagsskyddande rättigheterna. Det verkar tydligen vara viktigare än våra grundläggande mänskliga rättigheter. Tiderna förändras.

Sigfrid skriver vidare att om vi användare behöver yttrandefrihet eller fri tillgång till spel, kan vi flytta vår verksamhet till länder med liberal lagstiftning, kineser kan använda sig av proxyservrar för att kunna kritisera sin regering och de som vill spela online-poker kan koppla upp sig mot en server i Malta. Men jag vill inte vika ned mig och söka mig utomlands.

Jag vill ha friheten att kunna yttra mig fritt, att kunna kritisera min egen regering och spela spel på svenska servrar om jag nu känner för det. Ingen lagstiftning ska behöva tvinga mig att kringgå någonting överhuvudtaget och detta är ingen bra lösning i ett land som Sverige. Och jag undrar vad alla människor som inte kan kringgå regleringarna och lagarna ska göra den dagen då fler direktiv blir aktuella?

Fraktalpolitiken står inte och väntar i samtidens politiska kö, utan den strukturerar om kön och omdefinierar köandet i sig.

Vi kan inte hela tiden lita på den ”fria” marknaden och bortse från de frihetsfientliga regleringarna som införs i vårt land. Det är inte rätt väg att gå. Vi har än så länge en relativt, med stor betoning på relativt, öppen marknad inom EU.

Snart kan vi dock se en implementering av telekompaketet som kommer att innebära att telekommarknaden enas och att marknaden ”sluts” på bekostnad av ”friheten” och ”öppenheten”. Basaren på Internet bör vara som marknaden inom EU: Fri och öppen för alla.

Självklart borde Sverige stödja tilläggen 138/46 och 166. Vi ska inte stödja Catherine Trautmanns och Malcolm Harbours kompromisser!

Monica Horten visar var skåpet ska stå:

”Malcolm Harbour, rapporteur for the Universal Services Directive in the Telecoms Package, has reversed out  users rights that were carried in a majority vote by the European Parliament last September. He proposes to replace Amendment 166 – Article 32(a) of the First Reading text, with a new text which states that telcos will not be prohibited from blocking users […] De facto, the new text means that telcos may block users, with immunity.”

Horten hävdar också att kompromisserna går emot de positiva aspekterna med 138:an och 166:an:

”Effectively, this back-room re-write reflects the lack of democratic process in the Telecoms Package. It means that users lose the rights that  they have had from the beginning of the Internet – rights which are underpinned by the  European Charter of Fundamental Rights. These are the rights to access and distribute content, the right to work and the right to trade.  Operators gain the positive  right to block, that they have never had before – and which wasn’t quite so explicitly in the earlier drafts of the Telecoms Package.”

”It is ironic that this is the directive which is supposed to protect citizens’ rights, the new re-written  text writes out the reference to users rights to access and distribute content, services and applications. It does so three time, by removing the explicit statement of users rights to acces and distribute, and by removing the reference to the right to freedom of expression, and by the  reference to Article 8 of the Framework directive. The re-writes in Article 8 by the Framework directive rapporteur, Catherine  Trautmann,  remove any rights of user to access and distribute. Mrs Trautmann’s re-write replaces fundamental rights with a mere ‘ability’, and also says that competition law should regulate the market  – the implication is that this sets the platform for Internet packaging. ”

Vi behöver förklara de olika förslagen av 138:an och 166:an och vi behöver veta vilka förslag som är de ”korrekta” tilläggen som vi sen ska stödja den 29:e April och den 5:e Maj.

På grund av den nätaktivistiska dynamiken, ligger det i varje initiativ inneboende möjligheter till destruktiv aktivism. Detta är något som inte gynnar oss men som vi öppet måste bemöta.

Om man är en del av fraktalpolitik gör man bäst i att inte stänga in sig i ett destruktivt vi-mot-dom-tänk.

Jag vill förtydliga vissa saker:

Telekompaketet.se må belysa dystra saker, men det finns en enorm kreativitet och vilja till att göra något positivt på grund av detta initiativ.

Denna form av motståndskraft är enormt inspirerande och det sprudlar av aktivitet inom vissa kommunikativa kanaler när människor tillsammans försöker hjälpa till och förstå problem. Man tjänar inte på att vara elak om man vill få ut ett budskap, man tjänar inte på att vara konspiratorisk om man vill framstå som trovärdig och man arbetar mycket sämre när man tänker destruktivt.

Jonas Andersson sätter fingret på en praktisk ‘omriktadhet’ av medvetandet som präglar tänkandet och hur det går att se på problemen. Vi har och göra med en ny form av samkunskapande vars låga inte hålls vid liv av polemikens bensindunk, utan får kraft och vitalitet från eldsjälar som förenas i viljan att förstå.

Om vi fortsätter med att gå igenom dagens bloggande om telekompaketet, ser jag att Christofer Fjellner (m) kommer att skriva under på 166:an i ”dess ursprungliga form”. Henrik Alexandersson skrev ned 166:an som Fjellner stödjer:

”Member States shall ensure that any restrictions to users’ rights to access content, services and applications, if they are necessary, shall be implemented by appropriate measures, in accordance with the principles of proportionality, effectiveness and dissuasiveness. These measures shall not have the effect of hindering the development of the information society, in compliance with the Directive 2000/31/EC, and shall not conflict with citizens’ fundamental rights, including the right to privacy and the right to due process.”

Alexandersson menar att detta ”går längre” än 138:an, som innebär att fildelare som riskerar att stängas av från Internet, inte kan stängas av utan en domstolsprövning. Vi har fortfarande en chans att påverka! Stöd arbetet med att upplysa om 166:an.

Om du vill veta mer kolla följande länkar:

Fraktalpolitik, slem och sektens försvar

Vad händer? – (förklaring på tio sekunder)
Vad händer? – (förklaring på trettio sekunder)
Vilka får det att hända? – (förklaring på fem sekunder)
Why 166 & 138