Posts Tagged 'skuld'
Intervju med Detlev Schlichter på Sky News – Paper Money Collapse
Published september 5, 2012 Okategoriserade Leave a CommentEtiketter:ackumulerande obalanser, bank of england, bank of england 100gr hävstång, bankkreditskapande, bubblor, deflation, dollarns kollaps, expansion av penningmängden, fiatpengar, fiatpengar ger politiker politisk makt, fiatpengarnas misslyckande, guld, guldmyntfoten, inflation, investeringar, köpkraft, korrektion, kvantitativa lättnader, lagra köpkraft, Ludwig von Mises, manipulerade räntor, minskad köpkraft, nedläggningen av systemet med papperspengar, Paper Money Collapse, papermoneycollapse.com, Papperspengarnas kollaps, politiker gillar fiatpengar, schweiziska francen, skuld, sparande, strukturella obalanser, volatilitet
Problemen med keynesianska lösningar på den nuvarande ekonomiska depressionen – Robert P. Murphy
Published augusti 31, 2012 ekonomi , filosofi , historia , samhälle Leave a CommentEtiketter:Andra Världskriget, arbetslöshet, åtstramning, ben bernanke, BNP-siffror är bristfälliga, bostadsbubbla, budget, centralplanering, decentralisering, Den Större Depressionen, depression, devalvering, efterfrågan, eu, federal reserve, federala underskott, finanspolitisk åtstramning i europa ≠ stora nedskärningar, guld, interventionism, jobb, john maynard keynes, kausalitet, keynesianer skapar bubblor, keynesianism, keynesianska misslyckanden, keynesianska recept, krig, lagstiftare, manipulerad ränta, MBS, minskad köpkraft, monetära basen, paul krugman, policy, policyexperiment, priser, räddningsaktionerna är för bankerna, resursallokering, sjunkande levnadsstandard, sjunkande reallöner, skatt, skattehöjningar, skuld, skuldsättning, statliga utgifter, statliga utgifter ≠ privata utgifter, stödpaket, stimulanser, stimulanspaket, systemproblem, TARP, utbud, valutadepreciering
Gästinlägg: Att vara fri
Published juli 16, 2011 filosofi , politik , samhälle Leave a CommentEtiketter:banker, bostadsbubbla, efterfrågan, frihet, illusion, kredit, lån, mäklare, priser, psykologi, pyramidspel, ränta, skuld, skuldsättning, slaveri, tillgång, trygghet, värde
Denna post är ett gästinlägg och kommer från Hej och Hå som skriver om frihetliga frågor, banksystemet, guld & silver, samt monetär politik på bloggen ”Spring med saxen”. I texten ställer sig Hej och Hå frågan vad frihet är och vad det egentligen innebär att vara fri, och ger en insiktsfull samt tänkvärd kommentar kring samtidens förhållningssätt till vad pengar och värde egentligen är. Jag har fått tillåtelse att återpublicera texten här eftersom jag tycker att det är ett välskrivet och ett välartikulerat inlägg om verkligheten. Åsikterna i artikeln är skribentens egna och om ni tycker om den så bege er till Spring med saxen och kommentera den.
Skulle man fråga hundra människor vad frihet betyder skulle man med stor sannolikhet få hundra mer eller mindre olika svar. Skulle man dessutom sprida ut frågorna till människor från olika länder och ursprung skulle sannolikt svaren variera ännu mer. Troligen skulle människor med erfarenheter från krig, förtryck och alla andra hemskheter som faktiskt förekommer i världen definiera frihet som att vara fri från just krig och förtryck, medan många svenskar sannolikt skulle svara att frihet är att ha den där fina bilen, det där fina huset, den där fina båten och den där sköna semestern.
Vad det innebär för mig har jag precis börjat inse. Att jag inte är fängslad eller utsatt för förtryck är jag naturligtvis tacksam för så på sätt och vis kan jag nog kalla mig fri och jag är medveten om att jag är lyckligt lottad i förhållande till större delen av världens befolkning.
Med det sagt så tänker jag ändå påstå att jag och majoriteten av svenskarna ändå inte är fria. Vi har någon sorts falsk frihet, en illusion av hög materiell standard och välfärd. Alla volvos, villor, sommarstugor och båtar är kattguld. Enklast är det kanske att jämföra med den nakne kejsaren även om liknelsen börjar bli sliten.
Illusionen eller kattguldet är så effektiv att många aldrig inser att det inte är på riktigt. Antagligen beror det på att det är en verklighet ingen vill se.
De flesta i min ålder vill naturligtvis ha det som generationen före oss har. Allt det vanliga i materiell välfärd, ni vet, villa, volvo och allt det där. Den bistra sanningen, verkligheten som ingen vill se, är att väldigt få av dom har det på riktigt. De flesta har aldrig funderat på att dom INTE äger sitt hus, sin bil, eller sin båt. Många kommer aldrig att äga sitt hus. Jag vet, det låter galet, men det är sanningen. Bilen tappar sitt värde så fort att den helt enkelt måste betalas av, men huset… Många i min generation har så stora skulder på just huset att det aldrig kommer att betalas av. Det är helt enkelt för mycket pengar för att klara av att betala under en livstid full av andra utgifter för mat, barn, transport och alla andra kostnader livet för med sig.
Det absolut genomsjuka i detta sjunker inte in. Man kan spekulera i om det beror på någon sorts psykologisk skyddsmekanism för att inte helt bli galen av vetskapen att huset man bor i, det som ska vara den trygga punkten i livet, i själva verket kräver en livstid av skuldslaveri och är allt annat än tryggt. Ja, slaveri. Den som har belånat hus kan prova att inte betala en månad och se efter vem huset tillhör. Med dagens huspriser får man alltså acceptera att för resten av livet inte ens äga huset man bor i utan hyra det av banken.
Det har passerat all vett och reson. Visst finns det delar av Sverige där man kan köpa ett hus och kunna betala av det och äga det men det är inte så där de flesta av någon anledning vill bo. Priserna är så långt förbi det vanligt folk har en chans att ha råd med att priset knappt är relevant längre hur konstigt det än låter. Visst, det har någon sorts sjuk logisk förklaring. Om huset kostar så mycket att beloppet är långt långt över vad en normal arbetarsvensson egentligen har råd med och det någonstans är givet att skulden kommer att jaga honom för resten av livet, spelar det någon roll med en miljon mer hit eller dit sålänge månadskostnad för boendet inte överstiger inkomsten? Argumentet ”det spelar ingen roll hur mycket man har i lån, det viktiga är vad det kostar per månad” är faktiskt vanligt. Bankerna använder det ju själva när dom så generöst ”beviljar” dig att få låna deras påhittade pengar mot ränta.
Tillgång och efterfrågan hör jag ofta som förklaring. Jag vill dock påstå att tillgången på kredit är avgörande. Om inte bankerna gav kredit skulle ingen i sanningens namn ha råd med dessa priser, därmed är tillgång och efterfrågan satt ur spel, eller åtminstonde manipulerade eller påverkade.
Jag har läst oräkneliga analyser av ekonomer och förståsigpåare och otaliga komplicerade förklaringar som motiverar prisnivån. Visst finns alternativet att det är jag som är en envis tjurskallig normalbegåvad mupp, självklart. Jag kan bara inte, om så mitt liv står på spel, se hur ett hus kan vara värt livslång skuldsättning med det praktiska resultatet att jobba ett helt liv för ett hus man aldrig får äga.
De flesta har dessutom lurats i att skenande huspriser är bra. Faktum är ju att det bara finns ett sätt att tjäna pengar på stigande huspriser och det är att sälja och sen inte köpa något nytt. Det här är en vanlig tankemiss. Om ditt hus stigit kraftigt i pris tillsammans med resten av husmarknaden och du säljer och köper ett annat, har då inte det huset med stor sannolikhet också ökat i pris? Du får en latent skatteskuld men inte mycket mer. Att göra bostadskarriär är alltså för flertalet, också en illusion. Om du ska tjäna pengar måste du hoppa av vilket de flesta inte gör.
För banker och mäklare är situationen naturligtvis angenäm och de gör tillsammans vad de kan för att folket inte ska inse att det är ett gigantiskt pyramidspel. Väldigt många svenska familjer kommer när luften går ur bubblan (alla bubblor spricker förr eller senare) att hamna i stora ekonomiska svårigheter och en del av dom kanske till och med blir tvungna att lämna sina hem. Det är mycket beklagligt och jag kan bara hoppas att alla som kommer att drabbas eller redan har drabbats riktar sin ilska åt rätt håll. Kanske för det något positivt med sig när dessa människor inser att de precis som kejsaren egentligen är nakna. Jag tycker inte heller att begreppet bolånetorsk är speciellt lyckat. Beteendet att skaffa en trygg plats, ett hem, är så hårt programmerat att det knappast går att undvika. Nedsättande ord bör nog användas om banker och mäklare istället som parasiterar på det för människan mycket grundläggande behovet att ha ett hem.
Kanske kan man också spekulera i om det faktum att de flesta av oss är skuldslavar och egentligen inte äger bilen och huset kan vara ett skäl till missförstånd mellan svenskar och många invandrare. Är det uppenbart för dom att svensken är skuldslav och det där fina huset och den där fina bilen med stora fälgar, extraljus och takbox egentligen inte är hans? Det är kanske fördomsfullt så det får stanna vid spekulationer och ingenting jag tänker påstå.
Det här är inte frihet, det är en form av modernt slaveri. Du får låna allt det där du så gärna vill ha av banken så länge du fortsätter att slava, men slutar du blir du av med allt. Banken kräver dig på ränta på pengar dom inte hade att låna ut från början, äger dessutom huset tills du betalat tillbaka alla pengar dom hittat på plus ränta. Misslyckas du med slaveriet och inte får ihop nog med pengar tar dom huset medans du har kvar din skuld. Frihet? Knappast.
Många missförstår mig när jag försöker förklara det här. Dom tror att jag inte vill jobba. Det handlar inte om det, jag har absolut ingenting emot att jobba, jag vill bara inte göra det under slaveriliknande tvång ständigt pressad av hotet att bli av med allt. Att jobba för att tjäna pengar till sig själv är en sak, att jobba åt banken en helt annan.
Vad är frihet för dig?
Makteliten och etablissemanget frotterar i Almedalen
Published juli 3, 2011 filosofi , historia , internets , juridik , politik , samhälle Leave a CommentEtiketter:almedalen, beskattning, demokrati, etablissemanget, förnekelse, frihet, gräsrötter, intellektuella, konsensus, konsumtion, kortsiktighet, makt, makteliten, makten, politiker, problem, samhällseliten, skatter, skuld, skuldekonomi, staten, välfärd
För den som överhuvud taget bryr sig så har nu den så kallade Almedalsveckan inletts på Gotland och pågår mellan 3 och 10 juli. Stackars gotlänningar som får hysa detta spektakel och paradgren i oliktänkande likatänkande. Undrar om någon tänker elda upp några papperspengar i år igen.
Under veckan frotterar etablissemanget sig med makteliten, den så kallade samhällseliten, som är den grupp av individer som styr, och som gör anspråk på att styra över oss medborgare genom olika öppna och halvöppna initiativ. Det är bland dessa människor som vi återfinner dem som i framtiden vill designa samhället och styra över oss, dess medborgare. Fler och fler människor genomskådar nu dessa ”Stora ledare”, deras inkompetens och synnerligen oroväckande klåfingrighet.
Med hjälp av hot, förbud, tvång och kontroll vill de få oss att följa deras storartade planer och designa det så att det bäst gynnar dem själva. Via expropriering av tillgångar, indirekt och direkt beskattning, subventioner, bidrag, stödprogram, och en kontinuerlig inflation, vill de ta mer ifrån oss så de kan upphöja sig själva, samtidigt som vi utanför systemet är de stora förlorarna.
Omfördelningen i samhället gör varje människa fattigare utom de som är en del av makteliten, de vars jobb och tjänster finansieras genom dina hårt intjänade pengar. Kvar blir de småsmulor av dina tillgångar som ska gå till att betala dina räkningar, din el, din mat och din bensin. Några av dessa finns inte ens med i det officiella konsumentprisindexet, eftersom det manipuleras. Mer än motsvarande tre månader av ditt arbete försvinner varje år i statlig skatt, helt utan protester. Detta är både moraliskt och principiellt fel. Ett annat namn för detta är slaveri.
Den svenska välfärden fortsätter att erodera medan politikerna, journalisterna och ”inne-folket”, de så kallade ”intellektuella”, träffar varandra i Almedalen. Socialiseringen av samhället påskyndas för varje ny kris och maktelitens skikt som består av politiker, mediakoncerner, ekonomer och av staten subventionerade bolag och verksamheter, bestämmer vad vi får tala om och vad som vi inte alls får diskutera öppet. De finns där för att etablera och upprätthålla konsensus. Era utbildningar och yrken ger jag inte mycket för på grund av vad ni tvingar på andra.
Om man kommer med förslag till politiker på hur demokratin kan förbättras så blir man i bästa fall inbjuden till Riksdagen, där man möter märkbart besvärade politiker, som i bästa fall vill att du sticker därifrån efter att ha blivit bjuden på en kopp kaffe. De är rädda att förlora sina jobb, de är rädda att ”förbättringar” leder till att de avslöjas som inkompetenta, okunniga och oförmögna att uppfylla tjänstens kriterier. De är rädda att ni ska få reda på att alla är totalt utbytbara och att institutioner och samhällsfunktioner skulle fungera utan ledare. Belgien har väl fungerat rätt länge utan demokratiskt valda ledare nu? Det borde vara något sorts världsrekord i samhällsdrift utan styrande ledare. Politikerna tänker ”du säger att jag inte gör mitt jobb och att jag är utbytbar” och de säger till dig att ”vårt departement tänker redan på det och har implemiterat X, tack och hej då”.
På den fria marknaden utvecklar man sin karriär genom att främja andra – inom statliga tjänster så kommer man högre upp i hierarkin genom att trycka ned andra under en själv. Detta beteende återfinner vi även i övriga lobbyverksamheter.
Politiker: Era policyer, det vill säga, era styrdokument och eftertraktade mål, uppfyller inte ens de mest grundläggande krav på öppenhet och tydlighet. Lagar och direktiv blir än mer komplexa samtidigt som ni godtyckligt förändrar grundlagen till att passa era planer. Statligt anslutna ”intellektuella”, journalister och politiker verkar mot öppenhet och genomskinlighet och söker monopolställning kring vad som ska vara politiskt korrekt konsensus i mediadebatten.
Via olika så kallade socialiseringsmedia så tillrättavisar etablissemanget människor som hyser annorlunda åsikter, som inte accepterar de planer och system som makteliten vill införa och framför allt saker som de ser och upplever i samhället varje dag, som den styrande gruppen av individer blundar för eller viftar bort som oviktigt för samtliga människor.
Oliktänkande individer marginaliseras och förlöjligas, helst på ett så förnedrande sätt som möjligt, vilket applåderas av eliten, ett beteende som belönas inom den intellektuella maktelitens hierarkiska rangordning. Om inte människor gör som ni vill så kallar ni dem populister. Ni själva är blott ett gäng demagoger.
Jag ser och hör en väldans massa kvittrande ifrån er, men ingen av er kan flyga.
Med hjälp av internets och bloggosfären har ni i etablissemanget gjorts nakna, och det är ingen vacker syn. Människor ser rakt igenom er, ni är så lättlästa och genomskinliga att ni skulle kunna bytas ut mot fönstrena i Riksdagshuset eller respektive mediehus.
När väl sökarljusen riktas mot er själva så avslöjas det att ni inte lever som ni lär, att ni är kappvändare, fuskare, ideologiskt ignoranta och att ni är hycklare. Ni påpekar hur vi ska leva våra liv men ni följer inte era egna principer. Ni har inte ens några beundransvärda principer. Dessutom är ni snabba med att stämpla andra röster och diskussioner som ”tjafs”, ”strunt”, ”inkorrekt” och delar ut nedsättande stämplar på de människor som för en annan debatt som inte är konsensus. Media vinklar nästan allting till sin fördel som är av politiskt intresse. I morgonsofforna skruvar man besvärat på sig om någon avviker från manus.
Istället för att avreglera, ta bort skatter, rulla tillbaka statsapparaten, sänka era egna löner, ta bort bidrag, subventioneringar och kraftigt begränsa den ”svenska välfärden” för att öka den reella inkomsten för varje människa, så kommer ni istället att höja skatterna, reglera mer, öka bistånd till totalitära eller korrupta statsapparater, göra lagar än mer komplicerade (som om ni följer dem själva) och stärka ”välfärden”, allt på bekostnad av människor som producerar och som lever på sin inkomst.
Ni hinner ju inte ens att läsa igenom alla motioner och lagförslag som era partier tar fram, utan ni behöver en hel stab av personal och sekreterare för att göra ert jobb. Och när ni mot förmodan i en stund av insikt får en känsla av ärlighet, ödmjukhet, ansvar, principer, självdisciplin, mod, självförtroende, optimism och ett långsiktigt perspektiv i en sakfråga, ja då viner partipiskan och ni retierar gråtandes tillbaka till er kära konsensus.
Även om lönerna höjs nominellt så minskar våra löner ständigt eftersom Riksbanken har ett kontinuerligt inflationsmål på minst 2% (medelvärdet är nog betydligt högre i det långa loppet) som gör att våra pengar alltid eroderar när vi försöker simma mot strömmen.
Har det kanske någonting att göra med att vårt konsumtionssamhälle baseras på ständigt ökande skuldsättning, som mäts med tvivelaktiga mått som BNP, som bygger på att vi tvingas in i konsumtion? Ekonomiska policyer och inflationsmål gör att vi alla springer mot dörren för att först konsumera våra papperspengar. Människor vilseleds att tro på ekonomer och politiker, även om det dom säger är förenat med total oförståelse för faktiska problem av verklig art.
Idag är det människor i allmänhet som står för sunda och rättvisa värderingar, och de har fått nog. Att säga att inflation inte är naturligt och att vi istället borde ha en valuta som snarare stiger i värde med tiden, är som att begå politisk harakiri och kommer inte att belönas av etablissemanget.
De långsiktiga trenderna för alla människor i Sverige och för en rad olika samhällsinstitutioner pekar i lodrätt riktning, men i Riksdagshuset så viftar man bort det som kommer i dess väg. Debatten tystas ned. De som gärna ställer upp sockrade prognoser väljer att totalt bortse ifrån andra prognoser, som bygger på riktiga strukturella obalanser, och som visar en mer negativ bild av ekonomisk utveckling och vad som sker i samhället.
I Riksdagen är det sedan länge helt korrekt beteende att inte diskutera, tala med, kompromissa, förhandla, etc. med samtliga demokratiskt valda. Beteendet etableras och kommande generationer kommer att ta efter beteendet inom andra sektorer och samhällsskikt. Barn är speciellt känsliga för de vuxnas beteende. Beteendet och handlingarna skickar signaler till människor att man helt ska ignorera andra människor, att inte bry som om dem, och att inte ingå i fredliga diskussioner och utbyten med våra medmänniskor. Maktelitens agerande rättfärdigar omoraliska och suspekta praktiker och etablerar en kärvare ton i det politiska klimatet. Kanske ligger detta i linje med det hårdare samhällsklimatet i övrigt.
Polisen lyckas inte att upprätthålla de mest grundläggande kraven på säkerhet. Till brottslingarnas stora lycka. Svenskt rättsväsende är löjeväckande, framför allt utomlands, och ostabiliserar samhället eftersom tilliten till systemet minskar för varje dag, timme för timme. Den grova brottsligheten ökar men de stora satsningarna går till att öka polisernas genusmedvetenhet och till att spärra in människor som inte utgör någon fara för sina medmänniskor, eller till att sätta dit människor som till exempel är för fildelning och informationsfrihet, och som har genomskådat immaterialrätten som ett direkt hot mot äganderätten.
De som sedan bevisats skyldiga inom det svenska systemet placerar vi på olika anstalter och fängelser runt om i landet utan att försöka lösa problemet med återrehabilitering och terapi. Politiker och människor i allmänhet vill gömma undan obekväma delar av befolkningen som är annorlunda, eller bara besvärliga, men som inte utgör ett direkt hot mot andra människor. Det finns ett utbrett förakt och hat mot människor som ni inte tar på allvar. Om ni sedan inte vill leva mitt bland dessa ”annorlunda” människor så flyttar ni istället därifrån, även om det strider mot era tidningars policyer eller era jämlikar inom makteliten. Problem? ”Nej här finns inget problem”. ”Allt är bra och vår ideologi gäller för alla och ni har ingenting att säga till om”.
Människor är oroligare idag, och de måste få tillåtas vara det utan att ni viftar bort oron och rädslan, och man ska inte vifta bort att de är rädda att röra sig i samhället på grund av att det håller på att förändras. Förändras på ett sådant sätt som gör att det är svårt att hänga med och acceptera delar av den snabba förändringen som inte utgör ett direkt hot mot dem. Speciellt inte om många samtidigt har en viss nivå av tolerans och ser hur policyer och omfördelningspolitiken utvecklas i verkligheten. En omfördelningspolitik som bygger på beskattning.
Skattemyndigheten drar in enorma summor i skatt men svenska välfärden blir allt mer sämre. Är jag helt ensam om att tycka att Sverige har försämrats jättemycket sedan inträdet i EU? Att det inte bara är en imaginär abstraktion från min sida? Var tar pengarna vägen? Istället för att bara sänka skatterna, ta bort reavinst- och kapitalskatt för att gynna sparande och investerande etc. så tycks varje ny subventionering, bidrag, skatt, regel och förbud bara göra det än värre.
Alla ska ha det lika dåligt. Såtillvida du inte är politiker, ekonom eller medlem av någon annan snoffsig grupp. Svenska skattebetalare kommer att förlora miljarder under de kommande åren eftersom deras exproprierade tillgångar omfördelas till europeiska krisfonder och ”stimulans”-paket. Dessutom så blöder vårat pensionssystem och andra instanser eftersom tilliten till dessa fortfarande är stor bland människor. Jag har inte den blekaste aning om varför inte fler säger ifrån. Jag är övertygad om att jag inte kommer att få en pension om jag lever tills jag är 65. Jag är samtidigt tvärsäker på att jag inte är ensam om att tro detta.
Dessa ”stimulanser” kommer alltid att vara improduktiva och staten kommer att öka dess utgifter i tron om att vi kan hejda den kommande tidens finansiella och monetära motvindar. Tron på att dessa priskontroller och interventioner gör saker och ting bättre är otroligt naivt och blåögt. Man bortser helt och hållet från vad som faktiskt sker ute i samhället och vart vi är på väg i ett större perspektiv. Människor bryr sig inte om att lägga tid på att förstå. Det är helt enkelt inte logiskt och rationellt att säga att dessa ekonomiska interventioner för något gott med sig, för på sikt så kommer dessa ökande statliga utgifter föra med sig ännu större och ännu fler problem.
Politikerna vet ju inte ens vad pengar faktiskt är och frågar man dem om en definition så kommer man inte få något speciellt bra svar. Staten kontrollerar priser och subventionerar diverse sektorer och branscher, och gör det extra gynnsamt för de som gillar krediter, snabba pengar och lyxiga lyor. Människor gör val varje dag som på kort eller lång sikt kommer att visa sig vara misstag. Vi har rätt att göra misstag, men investeringar i kapitalvaror från riktiga besparingar lyser med sin frånvaro. Bolagsskatterna är bland de högsta i världen och alla politiker undrar varför jobben inte kommer. Detta konstituerar faktiska obalanser som man måste försöka förstå och agera utifrån i sin ekonomiska vardag.
Svensk sjukvård är underdimensionerad och lider av enorma köer och maskiner och sjukvårdsutrustning som går sönder i tid och otid, vilket gör att människorna som jobbar inom sjukvården måste jobba i en väldigt stressande arbetsmiljö. Vem vill sitta en halv dag i ett väntrum i väntan på en strålningsbehandling som var inbokad sedan länge?
Det behövs fler privata alternativ för att avlasta detta system, det skulle både gynna de höginkomsttagare som tycker det är värt att slippa långa köer, samt göra så att medel- och låginkomsttagare inte skulle behöva vänta så länge på behandling. Dessutom kanske personalens vardag skulle förbättras och miljön förändras till det bättre. Äldrevården är underbemannad och vi låter våra nära och kära äldre att tyna bort ensamma för sig själva för att det inte finns bättre alternativ.
Försvarsdepartementet kan vi döpa om till Anfallsdepartementet. Vad gör vi i Libyen? Varför är vi där? Interventionismen är så utbredd så man undrar ju om inte delar av vår svenska riksdag består av neokonservativa. Dessa människor är farliga och är man för frihet ska man ta varje tillfälle till att argumentera mot interventionism. Politikerna är totalt omedvetna om långsiktigt geopolitiska risker. Men de vill minsann sälja JAS och vapenmateriell till andra länder, så prioriteringar klarar de av att göra, det är bara det att de är helt uppåt väggarna när det gäller att upprätthålla ett grundläggande försvar av landet.
Den svenska skolan är exceptionellt dålig. Den socialistiska plantskolan indoktrinerar alla i likatänkande och lär ut att man inte ska tro att man är något. Passivitet och ett institutionaliserat förakt mot kritiskt tänkande är en del av läroplanen och ju högre upp i systemet man kommer desto värre blir det. De professorer och docenter som bedriver de mest ljusskygga och märkliga verksamheterna är de som får mest pengar från staten. De får pengar för att lära ut saker som motbevisats med hjälp av logik, sunda värderingar, argumentation och alternativa förklaringar som eftersträvar sanningen. Korrekta beskrivningar av våran verklighet ges inget utrymme. Det är ju nästan så att jag vill söka efter riskkapitalister som är intresserade av att starta frimarknadsskolor, både på gymnasie- och universitetsnivå.
Jag finner det mycket märkligt att ekonomi och självhushållning inte är ett av våra grundämnen, samtidigt som staten misstänkliggör all form av konkurrens, inte bara inom utbildning, utan inom alla områden.
Privatskolorna visar att det finns alternativ till den statliga skolan, men debatten styrs mot att kritisera företag som går med vinst. Människor som kritiserar företag för att de går med vinst vägrar förstå eller bekräfta hur entreprenörskap och företagsverksamhet fungerar på riktigt. De är uppvuxna med tron att staten alltid bailar ut företag som gått omkull och att man med beskattning kan omfördela hur mycket pengar som helst till den svenska skolan. Jag förstår att alla har olika förutsättningar för att utbilda sig själva i hur bolag fungerar etc. Själv lär jag mig något nytt varje dag och strävar efter ökad förståelse. Jag har ofta haft fel men lär mig av mina misstag. Jag ser maktlös på medan den svenska skolan blir allt sämre samtidigt som många av landets kommuner drivs med allt högre skulder och låg sysselsättning.
Det är mycket synd att diskussionen om konkurrens alltid leder till exploatering, kapitalism och snyfthistorier, eftersom många av dessa exempel förstoras upp till enorma proportioner, samtidigt som man inte beaktar det större perspektivet kring bolagens verksamhet och företagsekonomi. Det är lätt att påverka människor till att läxa upp andra människor. Media tar upp dessa ytterligheter bara för att röra om och för att det ligger i deras intresse. Man skapar stormar i vattenglas men skyr de underliggande förklaringarna och de rationella diskussionerna. Man kan inte driva bolag i välgörande syfte utan någon som helst vinst, såtillvida de inte drivs av staten, för då kan de finansieras via beskattning och alla får betala oavsett om man vill eller inte.
Vad vi istället bör diskutera är hur myndigheter med hot och tvång kan ta era barn ifrån er om ni mot förmodan skulle vara intresserade av hemundervisning. För all form av utbildning och undervisning är per definition fel om inte staten kontrollerar den. Det är dags att begrava det argumentet och ståndpunkten. Det är ju inte era barn i etablissemanget som behöver undervisas hemma, ni har ju era privatskolor som ni kan skicka era barn till medan ni gör karriär.
Ett utbrett förstatligande av samhällets tillgångar, bolag, verksamheter, debatter, utbildning etc. är helt fel väg att gå. Det kommer att visa sig med tiden, när politiker, ekonomer, centralbankirer etc. gång på gång inför varje ny kris kommer försöka att göra oss rädda så att människor antingen vänder sig mot varandra, eller gör precis som etablissemanget vill.
Till exempel gör vi ju inget som helst motstånd mot att ge bort pengar till andra blödande länder med utbrett fusk och korruption, och som fjättras av skumma organisationer som IMF, ECB, Världsbanken etc., allt för att man säger att jorden kommer att gå under om vi inte gör det. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite av våra tillgångar som försvinner ut ur landet, det är principiellt och moraliskt fel. Det är dessutom dålig ekonomisering.
Är det någon som verkligen vågar påstå att Sverige borde gå med i EMU? Var är du Björklund? Du som sade att valutan var så bra och så nödvändig. Jag misstänker att du inte kan någonting om ekonomi, för du går rakt emot själva idén med ditt så kallade socialliberala parti. Men det förvånar mig inte längre, i själva verket så är politikernas beteende mycket lättare att förstå nu med tanke på bevakningen bland bloggare som gör att man kan utvärdera allt vad politikerna säger och sedan jämföra dessa med deras handlingar och agerandets faktiska utfall.
Om du, som jag, ser de enorma ekonomiska, geopolitiska och samhällspolitiska motvindarna, så kommer all form av centralisering, socialisering och nationalisering bara leda till ökande problem. Det vill säga ökad socialism.
Jag ser det i folks blickar på stan, jag ser det i hur människor går in i varandra, jag ser det i hur folk går på stan och försöker ta sig fram före alla andra, jag ser det i desperationen hos människor, jag ser det i folks agerande, jag ser det i hur de argumenterar, hur de ser på framtiden, vad de gör åt saken och vad de gör för att ignorera det och låtsas som att det regnar.
Det ligger något och bubblar i samhället, något subversivt som hos människor uttrycker sig på olika sätt men som kan tolkas som missnöje, ilska, rädsla, ovisshet, osäkerhet, hat och definitivt förnekelse.
I veckan festar man i Almedalen. Alla de partier, grupper och människor som vill styra dig de de kommande åren finns där. Alla är de en del av systemet, alla vill de ha mer pengar och makt. Alla tjänar de på att du tjänar allt mindre. Din välfärd blir allt mer begränsad för att etablissemanget, det vill säga, makt- och samhällseliten, växer för varje år samtidigt som din inkomst minskar med motsvarande del.
Jag tycker du ska fråga dig själv, är det värt det? Hur kan jag göra motstånd? Vad kan jag göra för att skydda min köpkraft? Hur kan jag ta reda på mer? Vad borde jag utbilda mig själv i som etablissemanget inte vill att jag ska ta del av?
All min respekt går till gräsrötterna, till er som själva planerar era egna liv mot ökad frihet och respekt för era medmänniskor.
Bottom-up > Top-down
Och slutligen,
Sverige ut ur EU.
Senaste kommentarer